Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av KungL Maj:ts proposition angående anslag till bidrag till vissa plankostnader m.m.

1947-06-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:205, Utlåtande i anledning av KungL Maj:ts proposition angående anslag till bidrag till vissa plankostnader m.m.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

5

Nr 205.

Utlåtande i anledning av KungL Maj:ts proposition angående

anslag till bidrag till vissa plankostnader m.m.

(4:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under sjätte huvudtiteln (punkt

59) föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde bliva riksdagen förelagd, till Bidrag till upprättande av regionplan

för Borås-trakten för budgetåret 1947/48 beräkna ett reservationsanslag av

35 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 245, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för

den 11 april 1947, föreslagit riksdagen att till Bidrag till vissa plankostnader

m. m. för budgetåret 1947/48 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 100 000 kronor.

Kungl. Maj:t har genom propositionen 1947: 131 förelagt riksdagen förslag

till byggnadslag m. m. Förslaget, vilket grundar sig på ett av stadsplaneutredningen

1942 avgivet betänkande i ämnet (SOU 1945: 15), förutsätter att

förskott av statsmedel ävensom statsbidrag i vissa fall skall kunna utgå till

plankostnader m. m.

Genom beslut den 11 april 1947 har Kungl. Maj:t uppdragit åt kommittén för

stadsplaneväsendets omorganisation att överarbeta de av stadsplaneutredningen

1942 framlagda förslagen rörande bidrag till vissa plankostnader m. m. i

vad avser byggnads- och generalplaner samt att till Kungl. Maj:t inkomma

med därav föranledda förslag.

Med hänsyn härtill behandlas i förevarande proposition allenast de frågor

som sammanhänga med förskottering av plankostnader samt bidragsgivningen

till regionplaner.

Förskott till vissa plankostnader.

Från och med budgetåret 1936/37 ha å kapitalbudgeten funnits anvisade

medel under ett anslag, benämnt Förskott av kostnader för uppgörande av

byggnadsplaner, avsett att bereda tillgång till medel för förskjutande av kost

nader för uppgörande av byggnadsplaner, som avses i 60 § gällande stadsplanelag.

Anslaget har anvisats- å kapitalbudgeten under fonden för förlag

till statsverket. En närmare redogörelse för användningen av anslaget har

lämnats i 1944 års statsverksproposition (kapitalbudgeten: bil. 4, punkten 44).

I vissa undantagsfall då delar av en kommun, för vilken byggnadsplan upprättats,

inkorporerats med en stad har Kungl. Maj:t — sedan vederbörande

stad förklarat sig villig bidraga till bestridande av allenast viss del av de av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 205.

statsverket förskotterade kostnaderna för upprättande av byggnadsplanen —

medgivit att återstående del av det förskotterade beloppet finge avskrivas

genom anlitande av medel från fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Stadsplaneutredningen 1942 har i sitt betänkande (SOU 1945: 15) uttalat,

att den möjlighet, som för närvarande funnes att erhålla förskott av statsmedel

till kostnaderna för upprättande av byggnadsplan, borde bibehållas. Behov

av dylikt förskott torde i regel föreligga i alla fall utom i sådana, då

byggnadsplan utlades över ett område uteslutande för att tillmötesgå markägares

önskan att kunna exploatera sin jord för byggnadsändamål.

Statskontoret har i utlåtande över utredningens förslag förklarat sig icke

vilja framställa erinran mot förslaget att förskott av statsmedel skulle utgå

till kostnaderna för uppgörande av byggnadsplan.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län ävensom överlantmätarna

i Kalmar och Västernorrlands län hava utlåtit sig i förevarande

fråga (s. 3 och 4).

Bidrag till regio np lånekostnad er.

Direkta bidrag av statsmedel till plankostnader ha tidigare utgått endast

i två fall nämligen för upprättande av regionplaner för Stockholm och för

Göteborg med omgivningar.

Stadsplaneutredningen 1942 har räknat med att bidrag av statsmedel skall

kunna utgå till bestridande av kostnaderna för upprättande av regionplan.

Bidragets storlek borde bestämmas efter skälighetsprövning, varvid nyttosynpunkten

borde tillmätas avgörande vikt.

Statskontoret har intet haft att erinra häremot.

Departementschefen har anfört följande.

Enligt det i propositionen 1947: 131 framlagda förslaget till byggnadslag

skall generalplan och stadsplan upprättas av vederbörande kommun. Kostnaderna

härför skola bestridas av kommunen. Underlåter kommun att vidtaga

erforderliga åtgärder för upprättande av generalplan eller stadsplan, äger länsstyrelsen

eller Kungl. Maj :t under vissa förutsättningar låta upprätta sådan plan

på kommunens bekostnad. Med kommuner ha jämställts vissa stadsliknande

samhällen. Förskott av statsmedel till kostnaderna för uppgörande av generalplan

och stadsplan i stad eller stadsliknande samhälle som nyss nämnts torde

med hänsyn härtill icke böra utgå, och detta har icke heller ifrågasatts av

stadsplaneutredningen. I fall då generalplan eller stadsplan skall upprättas på

kommunens eller samhällets bekostnad torde vederbörande länsstyrelse kunna

bestrida de löpande kostnaderna av under händer varande medel i avbidan på

att kostnaderna uttagas av staden eller samhället.

Enligt 107 § förslaget till byggnadslag skall byggnadsplan på landet upprättas

och fastställas av länsstyrelsen. På grund av stadgandet i 76 § förslaget

till byggnadslag kan efter Kungl. Maj:ts förordnande byggnadsplan komma att

upprättas i stad eller stadsliknande samhälle. Därvid skall vad i lagen är

stadgat med avseende å landet äga tillämpning.

Kostnaden för upprättandet av byggnadsplan skall enligt 111 § till den

del den ej täckes av statsmedel gäldas av kommunen i den mån det med hänsyn

till dess intresse av planen och övriga omständigheter finnes skäligt. Återstoden

skall fördelas mellan markägarna. Under vissa omständigheter kunna de

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205.

7

på kommunen och markägarna belöpande kostnaderna inbördes jämkas. Det

skall ankomma på länsstyrelsen att, sedan frågan om statsbidragets storlek

avgjorts, meddela beslut om fördelningen av det återstående kostnadsbeloppet.

Motsvarande gäller i fråga om ändring av byggnadsplan. Innan beslut om fördelning

av kostnaderna föreligger, kunna medel erfordras för förskottering av

under planarbetet uppkommande kostnader. För att undvika konflikter rörande

frågan, huru erforderliga förskottsmedel skola tillskjutas av de olika intressenterna,

bör möjlighet finnas att av statsmedel förskottera kostnaderna.

Däremot synes i regel behov av förskottering ej föreligga, då i undantagsfall

kostnaderna skola gäldas av kommunen ensam eller av enskild markexploatör.

Förskotten synas liksom hittills böra ha karaktären av räntefria lån för bestridande

av plankostnaderna. Beviljat förskott skall, sedan kostnaderna fördelats

mellan kommunen och markägarna, återbetalas till statsverket.

Beslut om beviljande av förskott för byggnadsplan ha hittills meddelats av

Kungl. Maj:t. Utbetalning och återkrävande av förskott har skett genom länsstyrelserna.

Då länsstyrelsen har att besluta om upprättande och fastställande

av byggnadsplan, torde —- såsom från flertalet remissmyndigheters sida framhållits

— jämväl beslutanderätten i förskottsärendena såsom regel böra kunna

anförtros åt länsstyrelserna. Jag förutsätter, att avskrivning av förskotterade

belopp fortsättningsvis skola i förekommande fäll kunna äga rum enligt hittills

tillämpade grunder.

Stadsplaneutredningen har föreslagit, att prövningen i förskottsärendena

skulle omfatta jämväl en bedömning av behovet av planläggningsåtgärden och

skäligheten av de därmed förbundna kostnaderna ävensom av markägarnas

och kommunens förutsättningar att bära desamma. Länsstyrelsen torde emellertid

ha att bedöma behovet av planen redan i samband med beslutet om upprättande

av densamma. Därvid skall givetvis även beaktas, att planen icke

utlägges över för stort område eller eljest erhåller eu olämplig utformning

ävensom att kostnaderna hållas inom skäliga gränser. Beviljande av förskott

torde med hänsyn till syftet med förskottsgivningen icke böra göras beroende

av kommunens eller markägarnas förmåga att bära kostnaderna. Erinras må

i detta sammanhang, att någon skyldighet icke ansetts böra föreskrivas för

kommunerna att förskottera plankostnaderna. Det är emellertid uppenbart,

att det i många fäll kan vara lämpligt att kommunerna frivilligt förskottera

sådana kostnader. Detta är särskilt förhållandet då vederbörande kommun

genom egna organ ombesörjer uppgörandet av planen.

Vad angår regionplan skall enligt lagförslaget Kungl. Maj:t bestämma huruvida

regionplan skall upprättas. Kostnaderna för upprättande eller ändring av

regionplan samt för regionplaneförbunds verksamhet i övrigt skola enligt förslagets

132 §, intill dess planen fastställts, förskjutas av förbundsmedlemmarna

eller av statsmedel enligt vad Kungl. Maj:t bestämmer. Kostnaderna skola, i

den mån bidrag ej lämnas av statsmedel, slutligen fördelas mellan förbundsmedlemmarna.

Sedan planen eller ändring därav fastställts, skall Kungl. Maj:t

bestämma grunderna för fördelningen. Stadsplaneutredningen har ej närmare

angivit, huru förskotten till regionplaneändamål skola finansieras. Då avsevärd

tid torde kunna förflyta mellan beslutet om förskottering av statsmedel och

beslutet om kostnadernas slutliga fördelning på förbundsmedlemmarna, synes

det lämpligast att medel för ändamålet anvisas å kapitalbudget*''!!.

Därest riksdagen ej finner anledning till erinran däremot torde anslaget till

Förskott av kostnader för uppgörande av byggnadsplaner få tagas i anspråk

jämväl för de förut angivna nya förskottsändamålen. Beslutanderätten beträffande

förskott för byggnadsplaner torde från och med den 1 juli 1947 böra

överflyttas till länsstyrelserna. I samband härmed böra tillgängliga anslagsmedel

efter förslag av byggnadsstyrelsen genöm beslut av Kungl. Maj:t för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 205.

Utskottet.

delas mellan länsstyrelserna. Därvid bör iakttagas, att viss del innehålles hos

Kungl. Maj:t för att senare under budgetåret kunna ställas till förfogande för

mötande av eventuellt ökat medelsbehov hos vissa länsstyrelser. Från och

med budgetåret 1947/48 torde anslagsrubriceringen böra ändras, förslagsvis till

Förskott till vissa plankostnader m. m. Frågan härom torde framdeles efter

förslag av byggnadsstyrelsen få anmälas i 1948 års statsverksproposition.

Frågorna om statsbidrag till byggnads- och generalplaner ha, såsom i annat

sammanhang anmälts, av Kungl. Maj:t överlämnats till kommittén för stads

planeväsendets omorganisation för ytterligare utredning.

Beträffande regionplan torde jag här få erinra, att i förslaget till byggnadslag

meddelats gemensamma bestämmelser för stad och land. Bestämmelserna

förutsätta, att statsbidrag skall kunna utgå till kostnaderna för upprättande

eller ändring av regionplan samt för regionplaneförbunds verksamhet i övrigt.

Stadsplaneutredningen har förutsatt, att statens bidrag skulle bestämmas efter

skälighetsprövning, varvid nyttosynpunkten borde tillmätas avgörande vikt.

Jag delar utredningens uppfattning på denna punkt. Statsbidrag bör sålunda

kunna lämnas i fall då regionplaneringen skulle bli till nytta exempelvis för

det allmänna vägväsendet, för planläggningen av militära anläggningar och av

flygfält samt för annan statlig investeringsverksamhet. Det är emellertid

tydligt, att beräkningen av det ekonomiska värdet av statens nytta av en plan

alltid måste bereda svårigheter och att en skälighetsprövning härvidlag måste

företagas. En viss ledning vid denna prövning torde dock kunna erhållas från

tidigare avgjorda statsbidragsärenden. Till de löpande kostnaderna för regionplaneförbunds

verksamhet torde statsbidrag böra utgå endast i undantagsfall,

då särskilda omständigheter föreligga. Stadsplaneutredningen har ej ansett

sig böra föreslå något fast anslag för ändamålet utan har förutsatt, att Kungl.

Maj:t från fall till fall skall göra framställning om medelsanvisning hos riksdagen.

Enligt min mening torde det dock vara lämpligare, att frågor om beviljande

av bidrag för regionplaneändamål få avgöras av Kungl. Maj:t inom

ramen för det anslag, som av riksdagen må anvisas för ändamålet.

Medelsbehovet för nästa budgetår till bidrag till regionplaneändamål torde

kunna uppskattas till 100 000 kronor. Av nämnda belopp torde 35 000 kronor

komma att tagas i anspråk såsom bidrag till upprättande av regionplan för

Borås-trakten. Ytterligare framställningar om anslag för liknande planer kunna

förväntas under det kommande budgetåret, och medel synas därför böra stå

till Kungl. Maj:ts förfogande för bestridande i förekommande fall av statsbidrag

till sådana planer.

Mot vad departementschefen i förevarande sammanhang anfört och förordat

har utskottet icke något att erinra. Med tillstyrkande av Kungl.

Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till vissa plankostnader m. m. för

budgetåret 1947/48 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 100 000 kronor.

Stockholm den 17 juni 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 203.

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:393 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bidrag till vissa plankostnader in. in. a1 i texten