Utlåtande i anledning av Kungl. Alaj.ts proposition angående fortsatt subventionering av införseln av vissa varor in. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1947-06-19 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1947:221, Utlåtande i anledning av Kungl. Alaj.ts proposition angående fortsatt subventionering av införseln av vissa varor in. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 221.
1
Nr 221.
Utlåtande i anledning av Kungl. Alaj.ts proposition angående fortsatt
subventionering av införseln av vissa varor in. m.
jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 250 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den 25 april
1947, föreslagit riksdagen att till Subventionering av införseln av vissa varor
å riksstaten för budgetåret 1947/48 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 40 000 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två bkalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Domö m. fl. (I: 314) och den andra inom andra kammaren av herr
Skoglund i Doverstorp m. fl. (II: 467), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
avslå proposition nr 250 angående fortsatt subventionering av införseln av
vissa varor m. m.;
dels en inom andra kammaren av herr Rubbestad väckt motion (11:463),
vari likaledes hemställts, att riksdagen måtte avslå propositionen nr 250;
dels ock en inom andra kammaren av herr Jansson i Örebro in. fl. väckt
motion (II: 466), vari hemställts, att riksdagen samtidigt med beviljandet
av anslag för subventionering av införsel av vissa importvaror måtte uttala
sig för en mera skärpt och effektiv priskontroll inom de produktionsområden
som komma att få del av denna subventionering.
Beträffande innehållet i ifrågavarande motioner hänvisas, i den mån detsamma
ej framgår av den följande redogörelsen, till motionerna 1:314,
II: 463 och II: 466.
Med bifall till i propositionen 1946:360 framlagt förslag anvisade riksdagen
till Subventionering av införseln av vissa varor å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1946/47 elt reservationsanslag av 25 000 000 kronor
samt underströk i samband därmed angelägenheten av att subventioneringen
tillämpades restriktivt och allenast under av departementschefen angivna
förhållanden. Riksdagen godtog även departementschefens förslag, att bemyndigandet
för Kungl. Maj:t att medgiva subventionering skulle avse tiden
till utgången av juni 1947. I anslutning till vad departementschefen därom
anfört förutsatte riksdagen, att redogörelse för vidtagna subventionsåtgärder
komme att framläggas för 1947 års riksdag.
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 saml. AV 221—222.
I
2
Statsutskottets utlåtande nr 221.
Efter särskilda framställningar av priskontrollnämnden har Kungl. Maj:t
genom beslut den 21 mars och den 25 april 1947 av nyssnämnda reservationsanslag
ställt sammanlagt 17 000 000 kronor till priskontrollnämndens
förfogande, därav 6 000 000 kronor för subventionering av införseln av
bomull och 11 000 000 kronor för subventionering av införseln av hudar.
I skrivelse den 17 april 1947 har priskontrollnämnden framlagt förslag
om fortsatt subventionering av införseln av vissa varor under budgetåret
1947/48.
Nämnden har därvid framhållit, att de skäl, som nämnden hösten 1946
åberopade för vidtagande av subventionsåtgärder, enligt dess mening alltjämt
ägde giltighet. Någon avgörande förändring i den internationella prisutvecklingen
hade ännu ej inträffat. Den internationella prisstegringen hade
tvärtom fortsatt. Sålunda låge Moodys råvaruprisindex omkring 26 procent
högre än vid mitten av september 1946 och omkring 11 procent högre än vid
årsskiftet 1946/47. Återanskaffningspriset på bomull hade stigit till omkring
2 kronor 85 öre för kilogram mot 2 kronor 54 öre vid mitten av december
1946. Beträffande hudar hade visserligen blott smärre prisförskjutningar
ägt rum under senare tid, men priserna låge alltjämt på en mycket hög nivå.
Prisstegringen sedan förkrigstiden beräknades av nämnden uppgå till i runt
tal 250 procent för bomull och 150 procent för hudar.
Beträffande kostnaderna för en fortsatt subventionering har priskontrollnämnden
i nyssnämnda skrivelse beräknat det för subvention av bomull
under andra halvåret 1947 erforderliga beloppet till 10 000 000 kronor.
Nämnden har därvid utgått ifrån dels det för närvarande gällande återanskaffningspriset,
2 kronor 85 öre per kilogram, dels ett oförändrat kalkylpris
å bomull för bomullsspinnerierna, 2 kronor 15 öre per kilogram. Utifrån
dessa förutsättningar erhålles för hela budgetåret 1947/48 en totalkostnad
för subventioneringen av bomullsimporten av omkring 20 000 000 kronor.
Nämnden har vidare i en till folkhushållningsdepartementet den 22 april
1947 inkommen promemoria beräknat kostnaderna för en fortsatt subventionering
av importen av hudar under budgetåret 1947/48 till omkring
17 000 000 kronor. Nämnden har härvid utgått ifrån att under ifrågavarande
budgetår inköp beräknas kunna ske av drygt 11 000 ton hudar. Vid
nuvarande prisläge skulle enligt nämndens beräkningar för bibehållande av
ett oförändrat kalkylpris, 1 krona 61 öre per kilogram, erfordras en subvention
av 1 krona 62 öre per kilogram. Nämnden uttalar emellertid, att subventionen
icke bör överstiga 1 krona 50 öre per kilogram.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Den prisstegring på de internationella råvarumarknaderna, som hösten
1946 föranledde riksdagen att för subventionering av införseln av vissa varor
under budgetåret 1946/47 bevilja ett reservationsanslag av 25 000 000
kronor, har sedan dess fortsatt. Det har icke kunnat undvikas, alt denna
prisstegring utomlands i vissa fall fått återverkningar på prisläget i Sverige.
Statsutskottets utlåtande nr 221.
3
Genom den subventionering av införseln av bomull och hudar, som genomförts
på grundval av riksdagens nyssnämnda beslut, har emellertid en annars
oundviklig, ganska avsevärd fördyring av tvenne så viktiga konsumtionsvarugrupper
som kläder och skodon kunnat förhindras.
Vid ett bedömande av frågan om en fortsatt subventionering av importen
bör enligt min mening största avseende fästas vid utsikterna i fråga om den
kommande prisutvecklingen. Därest den internationella prishöjningen kan
antagas vara av övergående art, synas starka skäl tala för att man även i
fortsättningen vidtager åtgärder till förebyggande av att denna prishöjning
i sin helhet får slå igenom på den inhemska marknaden. Därvid böra beaktas
de av priskontrollnämnden påpekade svårigheterna att vid ett framtida
prisfall utomlands få priserna inom landet att återgå i en mot prissänkningen
svarande utsträckning. Å andra sidan kommer uppenbarligen,
såsom även priskontrollnämnden framhållit, frågan om en subventionering
av importen i ett annat läge, därest priserna på de internationella marknaderna
skulle stabilisera säg på nuvarande höga nivå. På något längre sikt
synes det nämligen icke möjligt att genom subventionsåtgärder uppehålla
en i viss mån konstlad skillnad mellan den utländska och den inhemska
prisnivån.
Att i nuvarande läge fälla något bestämt omdöme rörande den sannolika
prisutvecklingen utomlands är knappast möjligt. Skäl synas dock föreligga
för antagandet, att den under det senaste året inträffade prisstegringen åtminstone
i viss utsträckning är av övergående natur. Det synes därför på
sätt nyss framhållits vara påkallat att ännu någon tid framåt vidtaga åtgärder
för att begränsa återverkningarna på den svenska marknaden av denna
internationella prishöjning. De under krisen genomförda clearinganordningarna
torde sålunda i vissa fall böra fortsätta tills vidare, och det torde
icke heller vara uteslutet, att förhållandena kunna komma att påkalla införande
av prisclearing även beträffande andra varor än hittills. För lösande
av det föreliggande problemet äro emellertid dylika clearingförfaranden icke
tillfyllest. På samma sätt som skett under innevarande budgetår bör därför
under budgetåret 1947/48 möjlighet finnas för Kungl. Maj:t att i särskilda
fall medgiva subventionering av importen.
Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att nästan alla de myndigheter
och sammanslutningar, som vid denna frågas behandling hösten 1946
uttalat sig, hyst mycket starka principiella betänkligheter mot införande av
importsubvenlioner. Jämväl min företrädare i ämbetet underströk starkt de
vådor, som äro förenade med en dylik subventionering. Även jag delar
denna uppfattning. Importsubventioneringar böra därför genomföras i begränsad
omfattning och under närmare angivna förutsättningar. Såsom
sådana synes kunna uppställas, att sannolika skäl tala för antagandet, att
prisstegringen till mera väsentlig del är av övergående karaktär, och att
fråga är om sådana importerade råvaror eller intill råvarustadiet stående
varor, vilkas importpriser utöva ett avsevärt inflytande på den allmänna
prisnivån inom landet. Möjlighet bör emellertid föreligga för Kungl. Maj:t
att i fall, där särskilt starka prispolitiska skäl kunna anföras, förordna om
importsubventionering även där fråga är om andra än nyss angivna varuslag.
Hittills har, såsom av det föregående framgår, subventionering ägt rum
endast av importen av bomull och hudar. Priskontrollnämnden har även i
sin framställning rörande fortsatt importsubventionering särskilt tagit sikte
på dessa varor. .lag är emellertid icke beredd att nu göra några mera preci
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 221.
serade uttalanden om de varuslag, som skola kunna bli föremål för sub
ventionering i samband med import.
Subventionsåtgärder böra liksom hittills kunna vidtagas endast efter beslut
av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Kungl. Maj:t bör därvid även meddela
närmare föreskrifter rörande subventioneringens utformning i detalj. En
redogörelse för vidtagna subventionsåtgärder torde böra framläggas för
nästa års riksdag. Bemyndigandet för Kungl. Maj:t att medgiva subventioner
torde böra avse budgetåret 1947/48.
Medelsbehovet för subventioneringen är givetvis beroende av den omfattning,
i vilken subventionering kommer att äga rum. och de närmare riktlinjer,
som skola följas vid dess tillämpning. Priskontrollnämnden har preliminärt
beräknat kostnaderna för subventionering av importen av bomull
och hudar till (20 000 000 + 17 000 000=) 37 000 000 kronor. Denna beräkning
är dock tämligen oviss med hänsyn till osäkerheten i fråga om den
fortsatta internationella prisutvecklingen. Av det för innevarande budgetår
för detta ändamål beviljade reservationsanslaget av 25 000 000 kronor ha
hittills tagits i anspråk 17 000 000 kronor. Därest inga ytterligare subventionsåtgärder
skulle behöva vidtagas under innevarande budgetår, uppkommer
sålunda å anslaget en reservation av 8 000 000 kronor. Med hänsyn till
ovissheten rörande den fortsatta internationella prisutvecklingen och behovet
av fortsatta subventionsåtgärder synes man emellertid för nästa budgetår
böra räkna med ett icke alltför knappt tillmätt belopp för ändamålet. Jag
förordar att — utöver förefintlig reservation å anslaget — ett belopp av
40 000 000 kronor göres tillgängligt.
I samband med behandlingen av frågan om subventionering av införseln
av vissa varor under innevarande budgetår berördes, i anslutning till vissa
uttalanden av priskontrollnämnden, frågan om möjligheten att finansiera
ifrågavarande verksamhet ur de överskott, som uppkommit eller kunde uppkomma
å den statliga krigsriskförsäkringsverksamheten samt å clearingkassornas
verksamhet. Frågan om dispositionen av överskottet av krigsriskförsäkringsverksamheten
synes mig emellertid icke böra upptagas i detta sammanhang.
Vad åter angår clearingkassorna torde, såsom jag redan framhållit,
deras verksamhet i viss utsträckning komma att fortgå även under
budgetåret 1947/48. Frågan om användningen av eventuellt uppkommande
överskott å dessa kassor torde få upptagas till prövning, sedan denna verksamhet
kunnat i större utsträckning avvecklas. För finansieringen av subventioneringen
av införseln av vissa varor under budgetåret 1947/48 synes
del mig därför vara lämpligare att i likhet med vad som hittills skett ett
reservationsanslag anvisas å driftbudgeten. I enlighet med vad förut nämnts
om storleken av medelsbehovet torde anslaget böra upptagas med 40 000 000
kronor.
Till stöd för de i ärendet väckta motionerna har anförts bland annat
följande.
I:3U och II: 467: Den utländska prisstegringen har fortsatt. Huru förhållandena
komma att gestalta sig i fortsättningen är svårt att förutse. Det
är icke uteslutet, att importpriserna till slut komma att stabilisera sig på eu
högre nivå än den, med vilken man räknade vid subventionernas införande.
Därmed uppstår fara för att dessa senare få en mera permanent karaktär än
som från början varit avsedd. Svårigheterna att avveckla subventionerna
bli större, och i samma mån skärpas de olägenheter, som otvivelaktigt äro
Statsutskottets utlåtande nr 227.
5
förbundna med att på detta sätt i längden en konstlad skillnad upprätthålles
mellan den utländska och den inhemska prisnivån.
Eftersom den spekulation i fallande importpriser, vilken 1946 års beslut
måste anses innebära, hittills slagit fel och då det är vanskligt att nu bedöma
den vidare utvecklingen, föreligga starka skäl för en omprövning av
frågan, huruvida överhuvud taget systemet med importsubventioneringar
bör bibehållas. De betänkligheter som anförts däremot ha vunnit i styrka.
Det förtjänar erinras om att priskontrollnämnden i sin skrivelse den
13 september 1946 framhöll, att ett beträdande av subventionsvägen i allmänhet
vore förenat med allvarliga olägenheter och en åtgärd som i princip
måste anses förkastlig. Riksbanksfullmäktige framhöllo vid ärendets remissbehandling
1946, att det icke kunde undvikas, att en importsubventionering
vore ägnad att minska importörernas intresse och möjlighet att vid sina
kontakter med utländska leverantörer nå lägsta möjliga priser. Det är också
uppenbart, att subventionsförfarandet är ägnat att försvaga de svenska
myndigheternas ställning vid handelsförhandlingar med utlandet, när det
gäller att uppnå bästa möjliga villkor; den utländska leverantörens eget
intresse att komma in på marknaden trubbas med nödvändighet i viss mån
av, när han vet, att priset ändå kan komma att undergå reduktion till följd
av från det allmännas sida utbetalad subvention. Därtill kommer, att en
importsubventionering lätt kan ge upphov till klagomål över diskriminerande
behandling. Ett land som har huvudsakligt intresse av exporten av
en viss råvara, som icke subventioneras, finner sig tillbakasatt till förmån
för ett annat land, vars råvaror för export subventioneras.
I sin skrivelse den 17 april 1947 framhåller priskontrollnämnden såsom
ett skäl för fortsatt subventionering, att denna skulle ingå såsom ett led i
den allmänna ekonomiska stabiliseringspolitiken. Denna synpunkt skulle
givetvis äga värde, därest riktlinjer hade presterats för en genomtänkt och
över hela linjen verkande ekonomisk politik med syfte att hindra en inflatorisk
utveckling. Detta har icke veterligen skett. De försök som gjorts för
att nå samförstånd i fråga om den ekonomiska politiken ha hittills strandat.
Den artificiella prissättning, som importsubventionerna medföra, framstår
endast som ett försök att bota vissa symtom för bristen på samhällsekonomisk
balans. Priskontroll och prissättning genom statliga subventioner
kunna emellertid icke i och för sig återställa jämvikten. Snarare försvåra
de i längden situationen genom att för människorna dölja de ekonomiska
realiteterna och på så sätt motverka den eftersträvansvärda anpassningen
av efterfrågan med hänsyn till våra varutillgångar.
Det karakteristiska för läget är, att den monetära köpkraften i samhället
till följd av penninginkomsternas hastiga stegring är synnerligen stor, medan
däremot bristen på arbetskraft och materiel starkt begränsar produktionen
och varuförsörjningen. Vad som därjämte just nu ger anledning till
bekymmer är att vårt lands tillgångar i guld och värdefulla utländska valutor
starkt beskurits, med påföljd att sträng återhållsamhet måste iakttagas
med avseende på importen. Under sådana förhållanden förefaller det, som
om importsubventioneringarna skulle snarare motverka än understödja
den allmänna stabiliseringspolitik, som nu är påkallad.
Ytterligare förtjänar framhållas, att föreliggande fråga också har statsfinansiell
betydelse. Priskontrollnämnden har preliminärt beräknat kostnaderna
för subventionering av importen av bomull och hudar till 37 milj.
kronor. Departementschefen framhåller, alt denna beräkning dock är täm
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 221.
ligen oviss med hänsyn till osäkerheten i fråga om den fortsatta internationella
prisutvecklingen. Vidare är att märka, att det i propositionen förutsättes,
att möjlighet bör föreligga för Kungl. Maj:t att i fall, »där särskilt
starka prispolitiska skäl kunna anföras, förordna om importsubventionering
även där fråga är om andra än nyss angivna varuslag», d. v. s. andra
än »sådana importerade råvaror eller intill råvarustadiet stående varor,
vilkas importpriser utöva ett avsevärt inflytande på den allmänna prisnivån
inom landet». Några preciserade uttalanden om de varuslag, som
således skola kunna bli föremål för subventionering i samband med import,
ha icke gjorts i propositionen. Uppenbart är emellertid, att det kan bli
fråga om åtskilliga viktiga varukategorier. I sa fall är det sannolikt, att
det begärda anslaget för 1947/48 jämte reservationen å anslaget för innevarande
år, 8 milj. kronor, kan komma alt visa sig otillräckligt. I nuvarande
läge, då det med hänsyn till vikten att återställa den samhällsekonomiska
balansen är nödvändigt att i möjligaste mån begränsa statens utgifter,
måste förslaget väcka de allvarligaste betänkligheter.
Slutligen må anföras, att stora svårigheter kunna möta, då det gäller att
upphöra med subventionerna. Detta blir i synnerhet fallet, om åtgärden
vid uteblivet prisfall utomlands skulle antagas komma att utlösa en omedelbar
höjning av de inhemska priserna. Tendensen kan befaras gå i riktning
mot ett uppehållande av en sådan konstlad prisskillnad mellan de
utländska och de inhemska priserna, som enligt samstämmig uppfattning
bör undvikas. Även delta är ett skäl för att man nu inte vandrar vidare på
den inslagna vägen, utan i tid beslutar sig för att upphäva importsubventioneringen.
De av priskontrollnämnden påpekade svårigheterna att vid framtida
prisfall utomlands få priserna inom landet att återgå i en mot prissänkningen
svarande utsträckning torde överskattas. I samma mån som den
utländska konkurrensen får göra sig gällande i ett från omfattande och
ingående regleringar frigjort samhällsekonomiskt system kommer det internationella
prisfallet att göra sig gällande även pa den svenska marknaden.
Il: 4G3: Av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår, att nästan
alla de myndigheter och sammanslutningar, som vid denna frågas behandling
hösten 1946 uttalat sig, hyst mycket starka betänkligheter mot införande
av importsubventioner. Att 1946 års riksdag trots detta dock beslöt anvisa
ett reservationsanslag av 25 milj. kr. för detta ändamål torde förnämligast
ha berott därpå att man vid den tiden befann sig mycket nära det s. k.
indextaket, vars överskridande skulle ha medfört betydande lönehöjningar
på skilda områden.
Nu befinna vi oss däremot i ett helt annat läge. Genom de höjda lönerna,
som på senare tid ha genomförts, har det s. k. indextaket redan passerats.
Den ökade köpkraften har ställt statsmakterna inför problemet att hindra
inflationen, som har sin väsentligaste grund i de för flertalet medborgargrupper
betydligt höjda inkomsterna, samtidigt som varutillgangen minskat.
Kan det under dylika omständigheter vara motiverat att ännu mer höja köpkraften
med ytterligare 40 milj. kronor, som i sin tur komma att medföra
en skärpning av inflationen?
Enligt min mening bör man ej göra detta. Man behöver heller inte inbilla
sig att denna eventuella mindre höjning av priset på vissa varor (exempelvis
bomull och sulläder) kommer att få någon nämnvärd inverkan på levnadskostnadsberäkningarna.
Då man observerat, att borttagandet av omsättningsskatten,
som ändå representerade ett årligt värde av cirka 400 milj. kronor,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 221.
haft oerhört liten inverkan på dessa indexberäkningar i sänkande riklning,
böra dessa 40 milj. som föreslås i propositionen knappast ha någon inverkan
i det hänseendet.
Med hänsyn till de betydligt höjda lönerna och den därigenom ökade köpkraften
torde det nu knappast heller kunna anföras några billighetsskäl för
att statsmakterna skola lämna bidrag för dessa relativt små kostnadsstegringar,
som drabba konsumenterna. Dessa kunna säkerligen utan olägenhet
bäras i de allra flesta fallen av vederbörande själva. Även om statens
inkomster f. n. tyckas vara goda böra vi dock tänka på att under goda tider
samla något i ladorna och inte ingiva folket föreställningen om att staten
har obegränsade möjligheter att lämna understöd på alla områden.
11: 466: I propositionen nr 250 föreslås fortsatt subventionering av införsel
av bomull, hudar och vissa andra importvaror. Subventionerna för hudar
ha varit betydande jämfört med fastställda kalkylpriser. Som av propositionen
framgår innebar bemyndigandet för reservförrådsnämnden att av
Svenska garveriidkarnas import- och råvaruförening inköpa vissa partier
hudar samt försälja desamma till garverierna en subventionering på omkring
78,6 öre per kilogram. För det parti hudar på 4 miljoner kilogram som
väntas inkomma under innevarande budgetår beräknar priskontrollnämnden
en subvention på 5 500 000 kronor vara erforderlig, vilket innebär eu
subventionering på 137,5 öre per kilogram, under det kalkylpriset beräknats
till 101 öre.
För budgetåret 1947/48 beräknar priskontrollnämnden att vid ett oförändrat
kalkylpris, 1:61 kronor per kilogram, skulle en subvention på 1:62
kronor per kilogram vara erforderlig för att utjämna klyftan mellan kalkyloch
återanskaffningspris. Nämnden anser dock att subventionen icke bör
överstiga 1:50 kronor per kilogram.
En sådan subventionering kan vara befogad om den är nödvändig för att
förhindra att en tillfällig och onormal stegring av världsmarknadspriserna
slår igenom på hemmamarknaden. Men skall detta uppnås är det nödvändigt
att genom en effektiv priskontroll förhindra att enskilda spekulanter tillgodogöra
sig subventionerna, som ju avsetts att komma allmänheten till
godo.
Läder- och skopriser ha stigit betydligt under kriget. Priset på bottenläder
höll sig före kriget omkring 2:60 kronor per kilogram, men steg till
5: 25 kronor per kilogram år 1945. Det är tydligt att läderfabrikerna under
krigsåren gjort betydande vinster och att läder och skopriser ha kunnat
vara betydligt lägre om priskontrollen förmått fastställa priser som stått
i rimlig relation till de verkliga produktionskostnaderna. För närvarande
är priset på bottenläder 4: 50 kronor per kilogram. Skillnaden mellan gällande
läderpriser och kalkylpriset på hudar är fortfarande så pass avsevärd
att den motiverar eu noggrannare priskontroll.
Läder- och skofabrikanter ha haft goda tider. Detta framgår till och
med av deras egna deklarationsuppgifter. Större skoindustriföretag äro
förmodligen intimt lierade med garverierna, och det torde i dessa fall
vara svårt att urskilja profiterna inom dessa båda produktionsgrenar. Då
skofabrikerna betalat ett orimligt högt pris på läder ha de förmodligen, vad
de stora företagen beträffar, betalat detta till sig själva. Genom de höga
läderpriserna ha de betingat sig god förtjänst genom försäljning av läder
till andra skofabriksföretag samt uppnått höga kostnadskalkyler för skotillverkningen,
på vilka kalkyler skopriserna baserats.
8
Statsutskottets utlåtande nr 221.
Utskottet.
Trots de höga världsmarknadspriserna håller sig inköpspriset på svenska
hudar under förkrigspriserna. Enligt uppgift från slakterier anses priserna
på svenska hudar understiga förkrigspriserna med omkring 10 procent.
Detta måste vara onormalt. Å ena sidan kunna dessa priser inte stå i överensstämmelse
med jordbrukarnas produktionskostnader i fråga om kreatursaveln,
och å andra sidan måste garverierna tillgodogöra sig oskäliga vinster
på bearbetningen av svenska hudar. En korrigering av priserna för inhemska
hudar är tydligen befogad.
Om importen av hudar skall subventioneras på det sätt som föreslagits
i proposition nr 250 är det angeläget att skärpa priskontrollen för såväl
garverier som skotillverkningen. Härvid böra inte bara råvarupriser och
andra produktionskostnader granskas utan också företagens vinster. Genom
föreslagna importsubventioner och en effektiv priskontroll borde möjligheter
skapas för en välbehövlig prissänkning på dessa viktiga konsumtionsvaror.
Departementschefen har framhållit, att genom den subventionering av
införseln av bomull och hudar, som genomförts på grundval av riksdagens
år 1946 fattade beslut, en annars oundviklig, rätt avsevärd fördyring av två
så viktiga konsumtionsvarugrupper som kläder och skodon kunnat förhindras.
Vid ett bedömande av frågan om en fortsatt subventionering av importen
borde enligt departementschefens mening största avseende fästas vid utsikterna
i fråga om den kommande prisutvecklingen. Att i nuvarande läge
fälla något bestämt omdöme rörande den sannolika prislitvecklingen utomlands
vore — framhåller departementschefen -— knappast möjligt. Skäl syntes
dock föreligga för antagandet att den under det senaste året inträffade
prisstegringen åtminstone i viss utsträckning vore av övergående natur. Utskottet
är ense med departementschefen därom att det synes påkallat att
ännu någon tid framåt vidtaga åtgärder för att begränsa återverkningarna
på den svenska marknaden av denna internationella prishöjning. På samma
sätt som skett under budgetåret 1946/47 bör därför enligt utskottets mening
möjlighet finnas för Kungl. Maj:t att i särskilda fal! medgiva subventionering
av vissa importvaror.
Utskottet är liksom departementschefen medvetet om de vådor, som äro
förenade med en dylik subventionering. Utskottet vill därför i anslutning
till vad 1946 års riksdag uttalat i ämnet understryka vikten av att subventioneringen
tillämpas restriktivt och allenast under av departementschefen
angivna förhållanden. Utskottet ansluter sig till departementschefens förslag,
att bemyndigandet för Kungl. Maj:t att medgiva subventionering skall
avse budgetåret 1947/48. 1 enlighet med vad departementschefen därom anfört
förutsätter utskottet, att redogörelse kommer att framläggas för nästa
års riksdag angående vidtagna subventioneringsåtgärder.
I detta sammanhang vill utskottet i anslutning till vad i motionen II: 466
anförts och hemställts framhålla, att utskottet förutsätter, att priskontrollnämnden
har sin uppmärksamhet riktad på frågan om skäligheten av mellanhandsvinsterna
och tillser, att effektivast möjliga priskontroll upprätt
-
Statsutskottets utlåtande nr 221.
9
hålles inom de produktionsområden, som komma att få del av subventioneringen.
Ifrågavarande motion berör emellertid i huvudsak spörsmål, som
sammanhänga med det förslag till prisregleringslag, som framlagts av Kungl.
Maj:t i propositionen nr 257, och som hänvisats till behandling av lagutskott.
I en inom andra kammaren väckt motion (II: 193) har yrkande
framställts angående effektivisering och skärpning av den statliga priskontrollen
m. m. Denna motion, som även berör det ämne som upptagits i den
till statsutskottet remitterade motionen 11:466, har hänvisats till lagutskott.
Då det i sistnämnda motion framställda yrkandet alltså i annat sammanhang
kommer att bliva föremål för riksdagens prövning anser utskottet sig
icke böra ingå på ett bedömande av i motionen angivna spörsmål, utan anser
för sin del att motionen icke bör till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär, att för nästa budgetår skulle
till subventionering av vissa varor anvisas ett reservationsanslag av
40 000 000 kronor. Priskontrollnämnden har beräknat kostnaderna för subventionering
av importen av bomull och hudar till 37 000 000 kronor. Av det
för innevarande budgetår beviljade reservationsanslaget, 25 000 000 kronor,
torde vid utgången av budgetåret komma att förefinnas en reservation av
8 000 000 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle alltså för budgetåret
1947/48 för ändamålet till Kungl. Maj:ts förfogande stå (40 000 000 +
8 000 000 =) 48 000 000 kronor, vilket utgör 11 000 000 kronor mer än vad
priskontrollnämnden beräknat. Den marginal, som enligt utskottets mening
bör stå till förfogande med hänsyn till ovissheten rörande den fortsatta internationella
prisutvecklingen och behovet av en subventionering även av
andra varor än de hittills subventionerade, synes utskottet emellertid kunna
begränsas till 6 000 000 kronor, varför utskottet förordar att för nästa budgetår
till subventionering av införseln av vissa varor anvisas ett anslag av
35 000 000 kronor.
Av den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit följer, att utskottet
avstyrker bifall till motionerna 1:314 och 11:467 samt 11:463.
Utskottet hemställer alltså,
a) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
ävensom med avslag å motionerna 1:314 och 11:487 samt
11:463, till Subventionering av införseln av vissa varor för
budgetåret 1947/48 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 35 000 000 kronor;
b) att motionen 11:466 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 19 juni 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
10
Statsutskottets utlåtande nr 221.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Gränebo, Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, fröken Andersson,
herrar Gillström, Johan Eric Ericson, Albertsson, Gustav Emil Andersson
och Ragnar Bergh; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Eriksson i
Stockholm, Svensson i Grönvik, Malmborg i Skövde, Bergström, Falla, Andersson
i Malmö, Rubbestad, Lindholm, Hoppe, Petterson i Degerfors och
Jansson i Kalix.
Reservationer:
1) av herr Johan Bernhard Johansson, fröken Andersson, herrar Gustav
Emil Andersson, Ragnar Bergh, Skoglund i Doverstorp, Falla och Rubbestad,
vilka ansett, att utskottet bort avstyrka propositionen och att alltså utskottets
yttrande och hemställan bort hava följande lydelse.
»Av den i proposition nr 250 lämnade redogörelsen framgår, att så gott
som alla de myndigheter och sammanslutningar, vilka uttalade sig vid behandlingen
hösten 1946 av frågan om införande av imporlsubventioner, hyst
mycket starka betänkligheter mot denna åtgärd. De vådor som äro förbundna
med en dylik subventionering underströkos starkt av dåvarande
chefen för folkhushållningsdepartementet, och den nuvarande departementschefen
har i sitt yttrande förklarat sig dela samma uppfattning. Utskottet,
som har samma mening, anser därför, att frågan nu egentligen gäller tidpunkten
för importsubventionernas avveckling och närmast spörsmålet, om
denna avveckling bör ske nu eller om systemet bör få vara i funktion ytterligare
någon tid.
Som skäl för fortsatt importsubventionering har anförts, att denna skulle
bidraga till en allmän stabilisering på det ekonomiska området. Utskottet
anser dock, att subventioneringens betydelse i detta sammanhang betydligt
överdrivits. I själva verket finns det anledning att resa det spörsmålet, huruvida
icke importsubventionerna snarare kunna ha en motsatt verkan och
således ytterligare försämra den ekonomiska jämvikten i samhället. Man
bör nämligen ej förbise att genom ett system med importsubventioner den
allmänna köpkraften i vårt folkhushåll får en ökning av samma storleksordning
som beloppet av subventionerna.
Det karakteristiska för läget är ju, att den monetära köpkraften i vårt
land till följd av penninginkomsternas hastiga stegring är synnerligen stor,
medan däremot varuförsörjningen är starkt begränsad. Eftersom bland annat
bristen på arbetskraft hämmar produktionsutvecklingen och därmed
också den inhemska framställningen av varor, riktar sig givetvis köpkraftsöverskottet
i väsentlig mån mot importvarorna. På den vägen har utveck
-
Statsutskottets utlåtande nr 221.
11
lingen hittills strävat att uppnå jämvikt mellan tillgång och efterfrågan. Vad
som just nu ger anledning till bekymmer är emellertid att vårt lands tillgångar
i guld och värdefulla utländska valutor starkt beskurits, med påföljd
att sträng återhållsamhet måste iakttagas med avseende på importen.
I sådant syfte ha statsmakterna nyligen nödgats vidtaga särskilda åtgärder
för begränsning av vår import. Under sådana förhållanden kan det starkt
ifrågasättas, om man bör genom importsubventioner stimulera just efterfrågan
på sådana varor, vilkas produktion i väsentlig mån bygger på importerade
råmateriel och halvfabrikat.
Med hänsyn till vårt lands begränsade tillgångar av guld och valutor kan
således, enligt utskottets uppfattning, varuförsörjningen icke i nämnvärd
grad förbättras genom import. Eftersom därjämte den inhemska produktionen
är alltför begränsad för att kunna motsvara den genom penninginkomsternas
stegring kraftigt ökade efterfrågan på varor till nu gällande
priser, är det vanskligt att genom en sådan artificiell prissättning, som importsubventionerna
medföra, ge näring åt en ytterligare ökad efterfrågan.
I längden kan denna subventionering komma att försvåra situationen genom
att dölja de ekonomiska realiteterna och på så sätt motverka den eftersträvansvärda
anpassningen av efterfrågan med hänsyn till vårt lands möjligheter
i fråga om varuförsörjningen.
Beräkningarna rörande importsubventioneringens betydelse ur statsfinansiell
synpunkt måste av naturliga skäl bliva synnerligen osäkra. Av den i
ärendet förebragta utredningen framgår, att kostnaderna för subventionering
av importen av bomull och hudar, 37 000 000 kronor, kunna komma
att stegras, därest den internationella prisstegringen fortsätter. Vidare har
departementschefen velat förutsätta, att möjlighet bör föreligga för Kungl.
Maj:t att i fall, där särskilt starka prispolitiska skäl kunna anföras, förordna
om importsubventionering även där fråga är om andra än nu närmast
ifrågakommande varuslag. Detta medför, att det äskade anslaget för budgetåret
1947/48, 40 000 000 kronor, kan komma att väsentligt överskridas.
Under sådana förhållanden finner utskottet, i anslutning till vad i motionerna
1:314 och 11:467 samt 11:463 anförts och hemställts, skäl föreligga
att icke bibehålla importsubventionerna utan att redan nu avveckla
dem, i synnerhet som detta, enligt vad ovan anförts, icke kan ingiva några
betänkligheter ur allmän ekonomisk synpunkt utan står i överensstämmelse
med den nuvarande importpolitiken och kravet på sparsamhet med vårt
lands tillgodohavanden i guld och utländska valutor. Utskottet anser sig
därför icke böra föreslå bifall till Kungl. Majds förevarande förslag.
Med hänsyn till att de i motionen II: 466 berörda spörsmålen äro föremål
för behandling av lagutskott i samband med Kungl. Maj ds i proposition
nr 257 framställda förslag till prisregleringslag jämte eu i ämnet väckt motion
(II: 193) torde motionen 11:466 icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.
12
Statsutskottets utlåtande nr 221.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
a) att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 314 och
II: 467 samt II: 463, avslå Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag;
b)
att motionen II: 466 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.»;
2) av herrar Aibertsson och Malmborg i Skövde, vilka ansett, att utskottet
bort för nästa budgetår tillstyrka en till 20 000 000 kronor begränsad
medelsanvisning för ifrågavarande ändamål och att därför
dels det stycke i utskottets yttrande å s. 9, som börjar med orden »Kungl.
Maj:ts» och slutar med orden »35 000 000 kronor» bort hava följande
lydelse:
»Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär, att för nästa budgetår skulle
till subventionering av vissa varor anvisas ett reservationsanslag av
40 000 000 kronor. Priskontrollnämnden har beräknat kostnaderna för subventionering
av importen av bomull och hudar till 37 000 000 kronor. Av det
för innevarande budgetår beviljade reservationsanslaget, 25 000 000 kronor,
torde vid utgången av budgetåret komma att förefinnas en reservation av
8 000 000 kronor. Med hänsyn till denna reservation liksom till nödvändigheten
av att i möjligaste mån undvika ytterligare belastning av budgeten
anser utskottet, att det av Kungl. Maj:t begärda anslaget bör begränsas. Utskottet
förordar därför att för nästa budgetår till subventionering av införseln
av vissa varor anvisas ett anslag av 20 000 000 kronor.»;
deis ock utskottets hemställan under punkten a) bort hava följande lydelse:
»a) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
ävensom med avslag å motionerna 1:314 och 11:476
samt II: 463, till Subventionering av införseln av vissa varor
för budgetåret 1947/48 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 20 000 000 kronor.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:419 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt subventionering av införseln av vissa varor m. m. s. 2 i texten