Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 194714-8 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.
1947-06-19 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1947:228, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 194714-8 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 228.
87
Nr 228.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
för budgetåret 194714-8 till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln (punkt 22)
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Åtgärder
för arbetsmarknadens reglering m. m. för budgetåret 1947/48 beräkna
ett reservationsanslag av 15 000 000 kronor. Med hänsyn till den reservation,
som vid tidpunkten för avlåtandet av propositionen nr 1 förutsattes
skola’finnas å anslaget till Kostnader för överflyttning av arbetskraft i
slutet av innevarande budgetår, beräknades i nämnda proposition icke något
anslag för detta ändamål.
Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 286, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 16 maj 1947,
föreslagit riksdagen att för budgetåret 1947/48 under femte huvudtiteln anvisa
till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett reservationsanslag
av 1 000 000 kronor och till Kostnader för överflyttning av arbetskraft
ett reservationsanslag av 100 kronor.
Med skrivelse den 8 maj 1947 har statens arbetsmarknadskommission överlämnat
sedvanlig verksamhetsberättelse för år 1946, vilken såsom bilaga
fogats till propositionen.
Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden. I skrivelse den 24 april
1947, varmed arbetsmarknadskommissionen framlagt förslag rörande beräkningen
av medelsbehoven för budgetåret 1947/48 under förenämnda båda anslag,
har kommissionen lämnat en redogörelse för den sannolika utvecklingen
på arbetsmarknaden under den närmaste tiden, vilken redogörelse intagits
i propositionen och till vilken utskottet far bär hänvisa. I anslutning till denna
redogörelse har föredraganden, statsrådet Mossberg, anfört bland annat
följande.
»Den höga sysselsältningsnivån avspeglar sig i lägre arbetslöshetssiffror än
någonsin. Sålunda uppgick under år 1946 antalet arbetslösa i fackförbunden
till 3,2 procent av det redovisade medlemsantalet. Samma årsmedeltal för
1945 var 4,5 procent. Antalet hjälpsökande arbetslösa minskades från 8 564
under februari månad 1946 till 5 279 under samma månad 1947 eller med
3 285. Hjälpverksamheten omfattade under februari månad i år 4 339 personer.
De hjälpsökande hörde huvudsakligen hemma i de gamla arbetslöshetsdistrikten
i Västernorrlands, Norrbottens samt Göteborgs och Bohus län. Att
de arbetslösa inom dessa distrikt trots den rådande högkonjunkturen icke
88
Statsutskottets utlåtande nr 228.
helt kunde beredas arbete i öppna marknaden torde bero på att näringslivet
i dessa områden är föga differentierat. Därtill kommer att åldersfördelningen
är sådan att den försvårar möjligheterna att överföra dessa arbetslösa
till arbete i öppna marknaden utanför hemorten. Av det totala antalet
hjälpsökande i hela landet den 1 februari i år voro således 57 % över 50 år.
Arbetsmarknadsorganens verksamhet har följaktligen i ytterst ringa mån
avsett sådana åtgärder, som påkallats av den kvardröjande axbetslösheten.
Däremot har bristen på arbetskraft aktualiserat behovet av åtgärder i syfte
att mobilisera våra ai''betskraftsreserver. I propositionen nr 293 till 1946 års
riksdag uppehöll jag mig vid de viktigaste av de då aktuella förhållanden,
som ägde samband med den alltmera markerade bristen på arbetskraft. Jag
anförde då bland annat att även om det vore ovedersägligt att en viss del
av vår exportproduktion tillgodosåge ett mera tillfälligt behov i de krigshärjade
länderna så funnes å andra sidan vissa förhållanden, fi-ämst befolkningsutvecklingen,
som pekade i den riktningen alt även på längre sikt
knapphet på arbetskraft kunde komma att finnas. I stort sett kan läget
i dag karakteriseras på samma sätt. Jag anser därför icke behövligt uppehålla
mig vid hithörande frågor.
Ett mera varaktigt knapphetsläge på arbetsmarknaden aktualiserar frågan
hur man med en bevarad rörelsefrihet på arbetsmarknaden skall kunna förena
rimliga anspråk på en sådan planering av vårt näringsliv, att arbetskraften
kan sysselsättas på ett ur folkhushållets synpunkt så ändamålsenligt sätt
som möjligt. Denna fråga, som hittills ägnats föga beaktande, synes mig påkalla
ökad uppmärksamhet från såväl näringslivets som arbetsmarknadsparternas
och statsmakternas sida.
Jag vill i det följande beröra de åtgärder, som vidtagits i syfte att i görligaste
mån tillföra arbetsmarknaden våra ai''betskraftsreserver. Nyetableringen
av företag har i hög grad ökat konkurrensen om den tillgängliga arbetskraften
I syfte att åstadkomma en ur olika synpunkter bättre spridning och
en för vissa områden eftersträvansvärd ökad differentiering av näringslivet
har arbetsmarknadskommissionen i samarbete med industriens produktionsråd
genom upplysnings- och rådgivningsverksamhet sökt påverka lokaliseringen
av planerade nya eller utvidgning av redan existerande företag. Denna
verksamhet har särskilt tagit sikte på sådana företag, som uppgivit sig skola
sysselsätta kvinnlig och äldre manlig arbetskraft. Ur denna synpunkt ha
framför allt vissa orter i Norrland ifrågakommit för förläggning av företag,
som utan denna medverkan från kommissionens och produktionsi-ådets sida
sannolikt skulle ha kommit alt etableras på platser, där stora och måhända
oöverkomliga svårigheter skulle ha mött att anskaffa erforderlig arbetskraft.
Denna verksamhet befinner sig alltjämt på försöksstadiet, men synes
mig kunna få stor betydelse sedan härmed sammanhängande spörsmål blivit
föremål för utredning av de av statsrådet Ericsson tillkallade sakkunniga rörande
näringslivets lokalisering.
Vad särskilt angår bristen på arbetskraft inom jordbruket ha från arbetsmarknadsorganens
sida olika utvägar prövats för att kunna tillgodose de
Statsutskottets utlåtande jjr 228.
89
.särskilda behov, som göra sig gällande under skördesäsongen och betkampanjen.
Sålunda ha på arbetsmarknadsorganens initiativ och genom dessas
direkta medverkan propagandakampanjer genomförts för att intressera skolungdom,
semesterfirare, militär och andra att deltaga i jordbruksarbete. Praktikläger,
kollektivhushåll och barndaghem ha försöksvis i begränsad utsträckning
anordnats och i viss mån underlättat denna förmedling av arbetskraft
till jordbruket samtidigt som man härigenom gjort det möjligt för lanthushållens
kvinnor att i ökad omfattning deltaga i utearbetet. Genom svar på
framförda interpellationer härom har riksdagen informerats rörande omfattningen
och resultatet av dessa åtgärder. Något därutöver har jag i detta sammanhang
icke att tillägga.
De anspråk på arbetskraft för skogsavverkning, som voro så förhärskande
under kriget, existera alltjämt. Så länge icke importen av fossila bränslen är
tillräcklig för en återgång till förkrigstidens förhållanden i fråga om vår bränsleförsörjning
eller kompensation för bristen på kol, ved och koks kan erhållas
genom övergång i ökad omfattning till oljeeldning, kommer detta svårbemästrade
arbetskraftsproblem att bestå. Även i år har kommissionen — genom
beslut den 21 februari 1947 -— bemyndigats utbetala arbetspremier och ortstillägg
till arbetskraft som sysselsattes i vedavverkning under senare delen
av budgetåret.
I anledning av den försämring av arbetskraftssituationen vid vissa järnbruk,
vilken uppstod under sommaren och hösten 1946, erhöll kommissionen bemyndigande
bland annat att till sådana personer, som antogo arbete inom
detta fack, utbetala resebidrag. Samtidigt intensifierades förmedlingsverksamheten
till detta arbetsområde. Då det emellertid visade sig, att bristen på
bostäder ofta utgjorde ett hinder för anställande av ytterligare arbetskraft,
har statens byggnadslånebyrå anmodats ägna järnbruksorternas bostadsfråga
särskild uppmärksamhet.
I den aktuella arbetskraftsdiskussionen har ofta och med rätta framhållits,
att särskilda mått och steg äro nödvändiga för att tillföra näringslivet den
arbetskraftsreserv, som representeras dels av de partiellt arbetsföra och dels
av de, enligt vedertaget språkbruk, icke yrkesverksamma kvinnorna.
De partiellt arbetsföras problem är fortfarande föremål för utredning av
särskilda sakkunniga. Olika förslag ha redan avgivits, och arbetsmarknadskommissionen
har erhållit i uppdrag att i anslutning till vissa av dem vidtaga
åtgärder i den omfattning, som befinnes lämplig och erforderlig. Samtidigt
härmed har arbetsmarknadsmyndigheterna fortlöpande prövat olika utvägar
att intensifiera omskolningen av och arbetsförmedlingen för denna kategori.
Som exempel härpå kan nämnas att arbetsmarknadskommissionen gjort
framställning om bemyndigande att disponera medel för att från Norrland
överföra ett sjuttiofemtal partiellt arbetsföra för utbildning inom och anställning
på försök vid vissa företag i mellansverige.
Beträffande de icke yrkesverksamma kvinnorna torde denna reserv i stort
sett vara begränsad till sådana husmödrar, som icke äro helt tagna i anspråk
av omvårdnaden om barnen och hemmets skötsel. Genom sådana åtgärder,
90
Statsutskottets utlåtande nr 228.
som underlätta hushållsarbetet och genom vilka barnen beredas nödig tillsyn
och fostran under mödrarnas frånvaro, kunna emellertid även gifta
kvinnor i barnfamiljer utan hemhjälp tänkas vara intresserade av att åtaga
sig förvärvsarbete utanför hemmet.
För att utröna i vilken omfattning de icke yrkesverksamma kvinnorna samt
de partiellt arbetsföra skulle kunna tillföra näringslivet ny arbetskraft, har
arbetsmarknadskommissionen verkställt vissa undersökningar.
Särskilt intresse tilldrar sig den av länsarbetsnämnden i Västmanlands län
företagna undersökningen avseende bland annat de icke yrkesverksamma
kvinnorna inom Västerås stad. Av denna undersökning framgick, att av de
5 905 uppgiftslämnarna 36 %> redan voro sysselsatta med något slag av arbete
samt att 43 %> ansågo sig vara förhindrade eller icke önskade reflektera
på något arbetserbjudande. De återstående eller 21 °/o förklarade sig villiga
att åtaga sig förvärvsarbete, dock med bestämda reservationer avseende arbetets
förläggning inom och utom hemmet, arbetstiden, arbetets art etc. De
gifta kvinnor, som hade barn, ställde i regel anspråk på åtgärder för barnens
omhändertagande och omvårdnad under mödrarnas frånvaro. Vidare
anfördes önskemål om anordnande av centralkök och vissa andra arrangemang
för underlättande av deras hushållsarbete.
Det visar sig, att här nämnda åtgärder i många fall ställa sig så kostsamma
för både den enskilde och det allmänna samt att skillnaden mellan det
antal husmödrar, som härigenom kan frigöras för arbete på den öppna
marknaden, och den arbetskraft, som behövs för att sköta daghemmen, lekstugorna,
centralköken etc., blir så ringa, att den arbetsmarknadsmässiga
effekten knappast kan anses motsvara kostnaderna.
Med det anförda har jag icke velat säga att man icke från det allmännas
sida skall lämna sin medverkan till en utvidgning av den halvöppna barnavården,
varom utredning verkställes av särskilda sakkunniga. Jag har emellertid
ansett det angeläget framhålla att man härigenom ur arbetsmarknadssynpunkt
icke alltid kan nå de resultat man åsyftar. Därtill kommer att
många arbetarefamiljer anse att hustrun bör ägna sig åt hemmets sysslor
såvida övriga familjemedlemmars inkomster göra detta möjligt. I vissa individuella
fall innebär detta att hustrun upphör med förvärvsarbetet när exempelvis
mannens löneförmåner förbättrats så betydligt att bådas löner icke
längre äro oundgängligen nödvändiga för familjens existens. Jag kan ur allmänna
familjesociala synpunkter icke anse detta anmärkningsvärt. Intressanta
och för den framtida verksamheten betydelsefulla erfarenheter ha vunnits
av de försök med deltidsarbete, som prövats vid vissa företag, och som
tala för att denna sysselsättningsform rätt tillämpad erbjuder så många fördelar,
att den bör prövas i större omfattning än vad som hittills skett. Inom
arbetsmarknadskommissionen har på socialdepartementets anmodan en inventering
och kartläggning av de viktigaste härmed sammanhängande spörsmålen
företagits. Det är min avsikt att uppdraga åt arbetsmarknadsmyndigheterna
att på grundval av denna utredning vidtaga de åtgärder, som kunna
Statsutskottets utlåtande nr 228.
91
vara välbetänkta och möjliga att praktiskt genomföra i syfte att tillföra näringslivet
den kvinnliga arbetskraft, som härigenom kan bli disponibel.
Sammanfattningsvis skulle jag på denna punkt vilja framhålla, att då det
gäller att för näringslivet nyttiggöra de arbetskraftsreserver, som representeras
av de icke yrkesverksamma kvinnorna och de partiellt arbetsföra, måste
det mera bli fråga om åtgärder avpassade efter vissa konkreta förhållanden,
än om lösningar i stort efter generella program och riktlinjer. Arbetsmarknadsorganen
måste vara utrustade med härför erforderliga organisatoriska
och personella resurser. Jag vill i detta sammanhang uttala, att de erfarenheter,
som hittills vunnits, tyda på att man i den offentliga diskussionen å
ena sidan sannolikt överskattat storleken av ifrågavarande arbetskraftsreserver
och å andra sidan icke tillräckligt beaktat de svårigheter, som möta att
inordna dessa grupper i vårt arbetsliv.
I fjolårets arbetsmarknadsproposition anmäldes att frågan om att tillföra
landet arbetskraft utifrån var aktuell och borde bli föremål för närmare
övervägande. Sedan dess har jag erhållit bemyndigande att tillkalla särskilda
sakkunniga för att som en beredning inom socialdepartementet biträda vid
handläggningen av hithörande frågor. Beredningen har prövat möjligheterna
för en organiserad invandring från olika länder. Hittills har genom medverkan
från beredningens sida och i samråd med arbetsmarknadens partsorganisationer
förhandlingarna med Italien slutförts rörande överförande hit av
500 verkstadsarbetare. Avtal härom har med Kungl. Maj:ts bemyndigande
träffats mellan statens arbetsmarknadskommission och vederbörande italienska
myndigheter. Resultatet av detta försök bör få bli bestämmande för
i vilken takt och omfattning denna verksamhet kan och bör fortsätta. Framställningar
ha gjorts om att få inleda förhandlingar med vederbörande allierade
myndigheter angående möjligheterna att till vårt land överföra sudettyska
arbetare samt med den ungerska regeringen om sysselsättning i Sverige
av ungerska lantarbetare. Medgivande har vidare lämnats polska yrkesarbetare
att till ett antal av högst 500 erhålla inrese- och arbetstillstånd i
den mån anställningar kunna beredas dem genom den offentliga arbetsförmedlingen.
Genom en viss uppmjukning av bestämmelserna för beviljande av inresetillstånd
för sådana utlänningar, som icke kunna erhålla visering för återresa
till emigrationslandet, ha ökade möjligheter givits att genom en individuell
immigration tillföra vårt land utländsk arbetskraft. Av de i runt tal
95 000 utlänningar, som för närvarande uppehålla sig i vårt land, äro omkring
60 000 registrerade som sysselsatta inom olika yrkesområden.
Jag vill slutligen fästa uppmärksamheten på den ökning av antalet olycksfall
i arbete, som noterats under de senaste åren och som innebär en kännbar
förlust av arbetskraft särskilt inom industrien. Detta förhållande har av
mig närmare berörts i propositionen nr 262 till årets riksdag, i vilken medel
begärts för en ökad utbildnings- och upplysningsverksamhet i syfte att intensifiera
säkerhetstjänsten på arbetsplatserna.»
92
Statsutskottets utlåtande nr 228.
Särskilda frågor. Under rubriken anställningsförhållandena
för arkivarbetare in. fl. anmäler föredragande statsrådet de förslag,
som framlagts av inom arbetsmarknadskommissionen tillkallade särskilda
sakkunniga, vilka haft att verkställa översyn av organisationen och utformningen
av de s. k. arkivarbetena jämte därmed sammanhängande spörsmål,
ävensom innehållet i de yttranden, som avgivits över sakkunnigförslaget, samt
anför därefter för egen del följande i ämnet.
»De sakkunniga, som haft att utreda frågan om organisationen och utformningen
av de s. k. arkivarbetena och den härmed i olika avseenden jämställda
musikerhjälpen, ha förutsatt, att dessa hjälpformer i fortsättningen
skola bibehålla sin plats i systemet av åtgärder i arbetslöshetsbekämpande
syfte. Arkivarbetena och musikerhjälpen skulle alltså även framgent vara
att betrakta som en form av socialhjälp, som borde beredas vederbörande
i avvaktan på sysselsättning i öppna marknaden.
Erfarenheten visar, att de personer som sysselsättas inom arkivarbete och
musikerhjälp av en eller annan orsak äro svårplacerade på öppna marknaden.
Även om på senare tid med dess alltmer accentuerade brist på arbetskraft
antalet arkivarbetare, både svenska och utländska, kraftigt nedgått,
sysselsättas dock alltjämt över 800 personer inom denna hjälpform, därav
cirka 400 svenskar. I likhet med de sakkunniga är jag av den uppfattningen,
att den offentliga arbetsförmedlingen såväl innan hänvisning sker till arkivarbete
som under pågående sådant arbete oavlåtligt skall ha uppmärksamheten
riktad på möjligheterna att placera vederbörande på öppna marknaden.
De sakkunnigas av arbetsmarknadskommissionen förordade förslag avser
i första hand en förbättring av lönen vid arkivarbete. Denna är för närvarande
dyrortsgraderad och utgår i högsta dyrort med cirka 340 kronor i månaden.
De sakkunniga föreslå, att arbetsobjekten vid arkivarbetena skola
indelas i två klasser, A-arbeten och B-arbeten, beroende på arbetsuppgifternas
större eller mindre svårighetsgrad och att lönen skall bestämmas enligt endera
av två dyrortsgraderade löneskalor, som ansluta sig till denna klassindelning.
I högsta dyrort skulle månadslönen uppgå till 375 kronor vid A-arbete och
till 345 kronor vid B-arbete. Såväl ur principiell synpunkt som med hänsyn
till de betydande praktiska svårigheter en rättvis klassindelning av olika
arbetsuppgifter erbjuder anser jag mig icke kunna biträda sakkunnigförslaget
i denna del. En viss höjning av arkivarbetslönen synes emellertid rimlig.
Jag förordar, att lönen i högsta dyrort bestämmes till 360 kronor för
månad. Lönen synes även i fortsättningen böra i viss mån differentieras efter
dyrort. Dock anser jag, att spännvidden mellan lönerna på olika orter bör
kraftigt minskas. Jag föreslår sålunda med utgångspunkt från en månadslön
av 360 kronor i högsta dyrort — nr 5 i den statliga dyrortsskala som skall
tillämpas från och med den 1 juli 1947 — att månadslönen i ortsgrupperna
4—1 bestämmes till respektive 350, 340, 330 och 320 kronor.
De sakkunnigas förslag att familjetillägg skall utgå till vissa arkivarbetare
kan jag icke biträda.
Statsutskottets utlåtande nr 228.
93
Beträffande beredskapsarbetare ha statsmakterna år 1946 (prop. nr 293,
s. 30, riksdagens skriv, nr 451) beslutat, att vid hänvisning utom hemorten
ett särskilt ortstillägg av högst 75 kronor för månad skall kunna utgå enligt
bestämmande av det centrala arbetsmarknadsorganet. I likhet med de sakkunniga
är jag av den uppfattningen att även till arkivarbete utom hemorten
hänvisad person skall kunna erhålla sådant ortstillägg. Härvid torde de för
beredskapsarbetare gällande beslämmelseima böra få motsvarande tillämpning.
\ id bifall till förslaget om ortstillägg torde nu tillämpat förfarande, att
interlokalt hänvisad arkivarbetare som är familjeförsörjare får uppbära den
för hans hemort fastställda lönen, därest denna överstiger den på arbetsorten
gällande, böra upphöra.
Jag vill icke motsätta mig förslaget, att rätten till sjuklön skall för lokalt
hänvisad arkivarbetare utvidgas till överensstämmelse med vad nu gäller för
en interlokalt hänvisad och sålunda omfatta två tredjedelar av lönen under 14
dagar av en sexmånadersperiod.
Vad härefter angår bestämmelserna om avbrott i arbetet, s. k. skiftning,
vill jag erinra, att dessa ha till syfte att förmå arkivarbetarna att söka och
mottaga arbete på öppna marknaden. Nuvarande skiftningsbestämmelser innebära,
att avbrott i arkivarbete skall ske beträffande familjeförsörjare under
minst en månad och beträffande annan under minst två månader efter en
arkivarbetsperiod av sex månader. Personer över 55 år äro emellertid befriade
från skiftning. Enligt min mening tala övervägande skäl för att nuvarande
skiftningsbestämmelser bibehållas. Emellertid bör det centrala arbetsmarknadsorganet
när särskilda skäl föreligga — exempelvis i sådant fall att
arkivarbetare är sysselsatt med forskningsarbete eller det är uppenbart att
han icke kan placeras på öppna marknaden — ha möjlighet att medgiva
befrielse från skiftning.
De sakkunnigas förslag att arkivarbetenas administralion skall decentraliseras
föranleder intet annat uttalande från min sida än att decentralisering
bör genomföras i den omfattning detta kan befinnas praktiskt möjligt och
lämpligt. På det centrala arbetsmarknadsorganet bör ankomma att överväga
frågan och vidtaga härav föranledda åtgärder.
I princip torde svenska medborgare och flyktingar böra likställas i fråga
om hänvisning till och anställningsförhållanden vid arkivarbete. Emellertid
påkallar en viss grupp av flyktingar särskild uppmärksamhet. Ett mindre antal
flyktingar besitter nämligen kompetens för kvalificerat forskningsarbete
och bar i vissa vetenskapliga institutioner sysselsatts med dylikt. Emellertid
lia dessa flyktingar i regel, på grund av att institutionerna saknat medel för
deras avlönande, mast knytas till institutionerna såsom arkivarbetare. Jag
ansluter mig till de sakkunnigas uppfattning att ifrågavarande flyktingar
böra med hänsyn till värdet och betydelsen av det arbete de utföra erhålla
en ekonomiskt förmånligare ställning än den som de för närvarande inneha.
Delta synes i första hand böra möjliggöras genom att medel för ändamålet
anvisas på vederbörande institutions stat. För nästa budgetår förordar jag
emellertid, att vid sidan av arkivarbetssystemet på försök ett mindre antal
94
Statsutskottets utlåtande nr 228.
stipendier — jag räknar härvid med 35 å 40 — ettvart å 550 kronor för månad
av Kungl. Maj:t ställas till förfogande från anslaget till arbetsmark - nadsreglerande åtgärder för framstående vetenskapsmän bland flyktingarna,
vilka sysselsättas med forskningsarbete vid vetenskapliga institutioner. Det
torde få ankomma på det centrala arbetsmarknadsorganet att på förslag av
universitetskanslern utvälja dessa stipendiater.
Vad slutligen angår musikerhjälpen biträder jag sakkunnigförslaget att den
maximala sysselsättningsperioden utökas från sju till åtta månader per år
och att i övrigt bestämmelserna för arkivarbeten erhålla motsvarande tilllämpning.
Innan Kungl. Maj:t fattar beslut i förevarande frågor, torde riksdagen böra
beredas tillfälle yttra sig över densamma.»
Under rubriken maximibeloppen för kontantunderstöd enligt
hjälpkungörelsen och dyrorts g raderingen av dessa
understöd har föredragande statsrådet anmält, att i anledning av en av
arbetsmarknadskommissionen i skrivelse den 25 april 1946 gjord framställning
om höjning av maximibeloppen för kontantunderstöden enligt kungörelsen
den 30 juni 1934 (nr 434) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet
vid arbetslöshet Kungl. Maj:t genom beslut den 9 maj 1947
bemyndigat kommissionen att från och med den 1 juli 1947 fastställa
maximibeloppen för hyreshjälp i Stockholm till 120 kronor för familjeförsörjare
och 60 kronor för ensamstående samt i Göteborg till respektive
100 och 50 kronor, men att framställningen i övrigt icke föranlett någon höjning
av arbetslöshetsunderstödens storlek. Vidare har föredragande statsrådet
anmält, att kommissionen erhållit uppdrag att verkställa en allmän översyn
av gällande grunder för kontantunderstödens beräknande och att därvid
även till prövning upptaga frågan, huruvida kontantunderstöden, som i vad
gäller dagunderstödet är dyrortsgraderat i enlighet med dyrortsgrupperingen
i 1935 års folkpensioneringslag, även i fortsättningen böra vara dyrortsgraderade.
I avvaktan på denna översyn har den nuvarande dyrortsgraderingen
synts föredragande statsrådet böra bibehållas och efter ingången av år 1948
därvid bygga på förhållandena den 31 december 1947.
De nu gällande bestämmelserna rörande karenstid för kontantunderstöd
enligt hjälpkungörelsen innebära, att medlem av
erkänd arbetslöshetskassa, som uppburit daghjälp under i kassans stadgar
medgiven längsta tid men fortfarande är i behov av understöd, icke kan erhålla
dagunderstöd från arbetslöshetsnämnd, förrän föreskriven karenstid av
sex dagar förflutit, d. v. s. ny karenstid skall iakttagas, ehuru sådan gällt
för erhållande av daghjälp från arbetslöshetskassan. Då denna nya karenstid
icke synes vara sakligt motiverad har föredragande statsrådet i anledning av
i ärendet gjord framställning funnit sig böra föreslå sådan ändring av bestämmelserna
i hjälpkungörelsen, att utförsäkrad kassamedlem vid behov
skall kunna erhålla dagunderstöd omedelbart sedan daghjälpen från kassan
upphört att utgå, utan att ny karenstid skall behöva iakttagas.
Statsutskottets utlåtande nr 228.
95
Under rubriken modifierat kontrollsystem beträffande
kontantunderstödsverksamheten vid en arbetsmarknadskris
har föredragande statsrådet anmält ett av sakkunniga för utredning
av frågor rörande arbetsförmedlingens framtida organisation framlagt förslag
till modifierat kontrollsystem för arbetslösa, vilka enligt nu gällande bestämmelser
för erhållande av understöd från arbetslöshetsnämnd eller erkänd arbetslöshetskassa
äro skyldiga att periodiskt anmäla sig hos organ för den
offentliga arbetsförmedlingen med följd att förmedlingen ofta visat sig vara
tvingad att ägna väsentlig del av sitt intresse åt kontrolluppgiften på bekostnad
av de rent arbetsförmedlande uppgifterna. Efter redogörelse för innebörden
av det framlagda förslaget har föredragande statsrådet för egen del
anfört följande i ämnet.
»De sakkunnigas förslag beträffande utformningen och tillämpningen av
arbetslöshetskontrollen under en eventuell framtida arbetslöshetskris avser
en betydelsefull detalj i beredskapen på detta område och torde därför redan
nu få underställas riksdagen.
Gällande kontrollsystem med täta inställelser på arbetsförmedlingen, vilket
prövats under arbetslöshetskrisen i förra hälften av 1930-talet, har befunnits
mindre lämpligt. Erfarenheten har nämligen givit vid handen att
arbetsförmedlingen under en omfattande arbetslöshet tvingas att ägna en
väsentlig del av sitt intresse åt kontrolluppgifterna på bekostnad av de rent
arbetsförmedlande uppgifterna. Ackvisations- och föimedlingsarbetet har kommit
i andra hand, medan rutinkontrollen, vars värde ofta ifrågasatts, blivit
en central uppgift.
Ett smidigare kontrollsystem, som, utan att brista i effektivitet, skulle
möjliggöra att arbetsförmedlingen under en krissituation på arbetsmarknaden
mera kan ägna sig åt förmedlingsverksamhet, synes böra eftersträvas.
Det framlagda förslaget, som är avsett att generellt tillämpas för såväl
medlemmar i arbetslöshetskassor som arbetslöshetsnämndemas klientel, innebär,
att vederbörande i viss omfattning befrias från skyldigheten att för
kontroll besöka arbetsförmedlingen. De arbetslösa ålägges istället deklarationsskyldighet,
varigenom arbetslöshetskassan respektive arbetslöshetsnämnden
kan kontrollera vederbörandes arbetsförhållanden under viss tidsperiod.
Kontrollen kommer alltså att i viss mån grundas på upplysningar
lämnade av de arbetslösa själva. Även om med anledning härav någon risk
för felaktiga utbetalningar av understöd kan föreligga, synes dock förslaget
innebära så uppenbara fördelar att jag finner mig böra biträda detsamma.
Därest riksdagen icke anmäler avvikande mening däremot, har jag sålunda
för avsikt föreslå Kungl. Maj:t utfärda för förslagets genomförande
erforderliga bestämmelser.»
För beredande av understöd åt företagarföreningar i vissa
1 ä n enligt samma grunder som under innevarande budgetår hemställer föredragande
statsrådet, att Kungl. Maj:t även under nästa budgetår skall få taga
i anspråk medel från anslaget till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering.
96
Statsutskottets utlåtande nr 228.
Medelsbehovet för främjande av denna företagarverksamhet har för nästa
budgetår uppskattats till i runt tal 1 500 000 kronor.
Medelsbehovet för budgetåret 1947/48. Arbetsmarknadskommissionen har
framlagt förslag till beräkning av medelsbehovet under anslaget till Åtgärder
till arbetsmarknadens reglering m. m., slutande å ett belopp av 31,3 miljoner
kronor. Medelsbehovet under olika anslagsposter har angivits och sammanfattats
i följande tablå, däri också för jämförelse intagits uppgifter rörande
medelsförbrukningen under budgetåret 1945/46 och det beräknade medelsbehovet
för budgetåret 1946/47.
Ändamål
Medels-
förbrukning
1945/46
Medels-
behov
1946/47
Medels- j
behov
1947/48
Statliga beredskapsarbeten.........................
22 615 000
12 700 000
13 800 000
Vissa arbeten i SAK:s regi (försvarsarbeten) ........
1 290 000
—
—
Statskommunala beredskapsarbeten.................
8 200 000
5 000 000
5 000 000
Statskom munala reservarbeten.....................
185 000
100 000
100000
Generalplaneutredning.............................
225 000
600 000
1 100 000
Kontantunderstödsverksamhet......................
560 000
250 000
250 000
Arkivarbeten och musikerhjälp ....................
6150000
3 500 000
3 500 000
Statliga stenbeställningar..........................
2 775 000
2 900 000
3 000 000
Verkstads- och förrådsrörelse.......................
390 000
400 000
1000 000
Resebidrag till arbetssökande......................
615 000
500 000
500 000
Barackleveranser..................................
3 500 000
730 000
—
Övrig verksamhet ................................
235 000
420 000
550000
Till Kungl. Maj:ts förfogande för främjande av före- tagsverksamhet m. m............................
2 500 000
2 500 000
2 500 000
Summa kronor
46 500 000
29 600000
31300 000
Med hänsyn till beräknad tillgång å reserverade medel vid utgången av
budgetåret 1946/47 har kommissionen dock funnit det nya anslagsbehovet
kunna begränsas till 5,3 miljoner kronor.
Under anslaget till Kostnader för överflyttning av arbetskraft har kommissionen
beräknat ett medelsbehov för nästa budgetår av 15 miljoner kronor,
men då reservationer kunna beräknas vid detta budgetårs utgång på
omkring 19,5 miljoner kronor, har kommissionen funnit ny medelsanvisning
för budgetåret 1947/48 icke vara erforderlig.
Föredragande statsrådet har rörande medelsbehovet för nästa budgetår för
egen del anfört följande.
»I propositionen den 25 april 1947 (nr 239) angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse
samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen
m. m. äskas anslag för nästa budgetår till det centrala arbetsmark - nadsorganets och den offentliga arbetsförmedlingens avlöningar och omkostnader.
Här torde medelsbehovet för nästa budgetår under reservationsanslagen
till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. och till kostnader för
överflyttning av arbetskraft få behandlas.
Arbetskraftsbristen under innevarande budgetår har gjort det möjligt alt
på öppna marknaden sysselsätta även den svårplacerade arbetskraften i för
-
Statsutskottets utlåtande nr 228.
97
hållandevis stor omfattning. Behovet av åtgärder i arbetslöshetsbekämpande
syfte har därför blivit betydligt mindre än tidigare beräknats. Detta har i sin
tur föranlett en sådan begränsning av utgifterna under anslaget till åtgärder
tör arbetsmarknadens reglering m. in., att en avsevärd reservation kommer
att förefinnas å anslaget vid utgången av innevarande budgetår. Även å anslaget
till kostnader för överflyttning av arbetskraft torde en betydande be
sparing komma att nppstå främst beroende av att kostnaderna för de arbetspremier
åt skogsarbetare m. fl., vilka avsett brännvedsavverkning under slutet
av budgetåret 1945/46 men utbetalats först under innevarande budgetår,
fått mindre storleksordning än ursprungligen antagits.
I likhet med arbetsmarknadskommissionen är jag av den uppfattningen,
att för nästa budgetår någon uppdelning av ifrågavarande båda anslag icke
bör ske. Beträffande den anordning som skall tillämpas i fortsättningen torde
det få ankomma på den nya arbetsmarknadsstyrelsen att framlägga förslag.
Vid sin uppskattning av medelsbehovet under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m. under nästa budgetår utgår arbetsmarknadskommissionen
från att behovet av arbetslöshetslindrande åtgärder skall komma
att bli av ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår.
Under betonande att kostnadskalkylerna äro endast approximativa uppskattar
kommissionen berörda medelsbehov till 31,3 miljoner kronor och reservationen
å anslaget vid utgången av budgetåret 1946/47 till 26 miljoner
kronor. Kommissionen beräknar alltså det ytterligare anslagsbehovet för nästa
budgetår till 5,3 miljoner kronor. I kostnadsberäkningen ha upptagits två
nya titlar, nämligen en för generalplaneutredning angående vattenförsörjning
och avlopp med 1,1 miljoner kronor och en för verkstads- och förrådsrörelse
med 1 miljon kronor. Jag har under hand inhämtat från kommissionen, att
förstnämnda kostnader tidigare redovisats över titeln för statskommunala
beredskapsarbeten. För verkstads- och förrådsrörelsen har i tidigare beräkningar
någon särskild titel icke upptagits, enär man utgått från att utgifterna
i det närmaste komme att motsvaras av inkomster för uthyrning av
maskiner och redskap. I fråga om den föreslagna nyanskaffningen av arbetsmaskiner
för cirka 1 miljon kronor under nästa budgetår, varigenom utbyte
av äldre maskintyper skulle möjliggöras, har jag från arbetsmarknadskommissionen
inhämtat följande. Kommissionens nuvarande maskinpark anskaffades
i huvudsak under arbetslöshelskrisen under förra hälften av 1930-talet.
Den är numera efter väsentliga nedskrivningar bokförd till cirka 4,9 miljoner
kronor. Då de flesta maskinerna nu äro både omoderna och starkt slitna,
bär kommissionen för avsikt att under de närmaste åren förnya maskinparken
för en sammanlagd kostnad av cirka 4 miljoner kronor. Av berörda proposition
nr 239/1947 framgår, att det centrala arbetsmarknadsorganet enligt
min uppfattning bör i egen regi driva arbeten i arbetslöshetsbekämpande
syfte. Sagda organ måste givetvis vara ur teknisk synpunkt rustat härför.
På grund av det anförda finner jag, att maskinparken bör till vissa delar
förnyas i en nära framtid. Med hänsyn till materialläget torde dock någon
mera betydande nyanskaffning av arbetsmaskiner icke böra ske redan unllihuny
Ull riksdagens protokoll 1047.6 samt. AV 227—228. 7
98
Statsutskottets utlåtande nr 228.
V takottet.
der nästa budgetår. Arbetsmarknadskommissionens förslag att för ändamålet
beräkna ett belopp av 1 miljon kronor för nästa budgetår kan jag alltsa
icke biträda. I övrigt har jag icke något att erinra mot kommissionens beräkning
av kostnaderna under anslaget för nästa budgetår. Emellertid har
kommissionen vid sin uppskattning av reservationen å anslaget vid utgången
av budgetåret 1946/47 icke tagit hänsyn till att kommissionen skall beredas
ersättning för de utgifter å cirka 3,5 miljoner kronor som kommissionen
åsamkats för fullgörande av uppdrag att till Danmark leverera baracker, intendenturmateriel
m. m. och vilka interimistiskt bestritts från förevarande
anslag. Den beräknade reservationen torde böra ökas med berörda belopp
och det ytterligare anslagsbehovet för nästa budgetår böra upptagas till ett
avrundat belopp av (5,3 — 1 — 3,5) en miljon kronor.
Vad angår anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft uppskattar
kommissionen utgifterna för arbetspremier enligt Kungl. Maj ds beslut
den 21 februari 1947 åt skogsarbetare, vissa skogsägare m. fl., vilka utgifter
komma att falla å nästa budgetår, till 14 miljoner kronor. Med hänsyn till
under nästa budgetår sannolikt uppkommande kostnader för andra ändamål,
vilka skola tillgodoses från förevarande anslag, beräknar kommissionen medelsbehovet
till 15 miljoner kronor. Då kommissionen räknar med att reservationen
å anslaget vid utgången av budgetåret 1946/47 skall uppgå till 19,5
miljoner kronor, finner kommissionen någon ny medelsanvisning för ändamålet
icke erforderlig. För egen del har jag icke något att erinra mot kommissionens
beräkning. Jag vill endast erinra, att vissa kostnader i samband
med överförande till Sverige av cirka 500 italienska arbetare enligt Kungl.
Maj ds beslut den 25 april 1947 skola bestridas från ifrågavarande anslag,
men att kostnaderna till väsentlig del skola slutligt falla på vederbörande arbetsgivare.
Jag förordar, att anslaget för nästa budgetår upptages med ett
formellt belopp av 100 kronor.»
Föredragande statsrådet har framhållit, att den nuvarande höga sysselsättningsnivån
i landet avspeglar sig i lägre arbetslöshetssiffror än någonsin,
och att de arbetslösa numera praktiskt taget utgöras endast av personer, som
med hänsyn till ålder eller andra särskilda orsaker blott undantagsvis kunna
beredas arbete i öppna marknaden. Arbetsmarknadsorganens verksamhet har
därför under det sistförflutna året i ringa mån avsett sådana åtgärder, som
påkallats av den kvardröjande arbetslösheten. Bristen på arbetskraft har i
stället alltmera aktualiserat behovet av åtgärder i syfte att mobilisera våra
arbetskraftsreserver, och arbetsmarknadsorganen ha måst huvudsakligen inrikta
sig på att söka avhjälpa arbetskraftsbristen inom de områden av näringslivet,
som ur försörjningssynpunkt äro de mest betydelsefulla för landet.
Med hänsyn till den på grund av befolkningsutvecklingen alltmera framträdande
bristen på arbetskraft inom olika områden av näringslivet finner
utskottet i likhet med föredraganden angeläget, att lämpliga åtgärder vidtagas,
som syfta till att utnyttja de arbetskraftsreserver, som finnas inom
landet. Utskottet finner sig vidare böra framhålla, att, i den mån som vårt
Statsutskottets utlåtande nr 228.
99
land finnes böra tillföras arbetskraft genom organiserad invandring från
andra länder, uppkommande frågor härom självfallet böra prövas av Kungl.
Maj:t.
Det av föredragande statsrådet förordade förslaget rörande ordnandet av
anställningsförhållandena för arkivarbetare m. fl. har utskottet funnit sig
kunna biträda, och vad föredraganden anfört rörande maximibeloppen för
kontantunderstöd enligt hjälpkungörelsen och om dyrortsgraderingen av
dessa understöd har icke föranlett utskottet till någon erinran. Utskottet förutsätter,
att på den pågående utredningen rörande, bland annat, nämnda dyrortsgraderings
slopande grundat förslag skall komma att föreläggas nästa års
riksdag.
I likhet med föredraganden finner utskottet skäligt, att den nu stadgade
karenstiden för erhållande av kontantunderstöd enligt hjälpkungörelsen borttages
för sådan hjälpsökande arbetslös, vilken är arbetslöshetsförsäkrad och
efter det daghjälpen från kassan upphört att utgå enligt nu gällande bestämmelser
måste avvakta utgången av ny karenstid, innan han kan erhålla kontantunderstöd.
Utskottet har funnit sig böra tillstyrka införandet av det av föredraganden
törordade modifierade kontrollsystemet beträffande kon tantunderstöden vid
en arbetsmarknadskris, innebärande att den arbetslöse i viss omfattning befrias
från skyldigheten att för kontroll besöka arbetsförmedlingen men i stället
ålägges deklarationsskyldighet rörande sina arbetsförhållanden.
Från utskottets sida har icke funnits anledning till invändning mot att
Kungl. Maj:t jämväl under nästa budgetår av anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering må taga i anspråk medel för beredande av understöd
åt företagarföreningar i samma former som hittills, och att behovet av
medel för ifrågavarande ändamål uppskattas till 1,5 miljoner kronor för budgetåret
1947/48.
Vidkommande medelsbehovet för arbetsmarknadsreglerande åtgärder under
nästa budgetår, har föredraganden efter förslag av arbetsmarknadskommissionen
funnit detsamma böra liksom hittills böra beräknas under två
olika reservationsanslag, nämligen dels ett anslag till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m., från vilket anslag skola bestridas kostnader för
bekämpande av arbetslöshet m. m., dels ock ett anslag till kostnader för överflyttning
av arbetskraft, vilket skall tagas i anspråk främst för täckande av
kostnader, vilka uppkomma i samband med tillgodoseeende av arbetskraftsbehov,
som icke kan utan särskilda åtgärder fyllas.
Under förstnämnda anslag har arbetsmarknadskommissionen räknat med
ett medelsbehov av 31,3 miljoner kronor under nästa budgetår. Med hänsyn
till beräknad reservation å anslaget av 26 miljoner kronor vid utgången av
innevarande budgetår har kommissionen dock hemställt om anvisande av
allenast 5,3 miljoner för nästa budgetår. Föredraganden har under framhållande
av att en av kommissionen föreslagen nyanskaffning av arbetsmaskiner
icke nu synts böra med hänsyn till materialläget i landet komma till stånd
funnit det beräknade medelsbehovet kunna minskas med därför av kommis
-
100
Statsutskottets utlåtande nr 228.
sionen avsett belopp av 1 miljon kronor, och vidare har föredraganden funnit
det av kommissionen beräknade nya medelsbehovet för nästa budgetår
kunna minskas med ytterligare 3,5 miljoner kronor på grund av att sistnämnda
belopp skall tillgodoföras anslaget såsom ersättning för av anslaget
tills vidare bestridda kostnader för leverans av baracker m. m. till Danmark.
Till följd härav har föredraganden funnit medelsbehovet för nästa budgetår
kunna begränsas till att avse ny anvisning av 1 miljon kronor.
I enlighet med arbetsmarknadskommissionens beräkningar har föredraganden
funnit medelsbehovet under anslaget till Kostnader för överflyttning av
arbetskraft kunna beräknas till 15 miljoner kronor för nästa budgetår. Med
hänsyn till en beräknad reservation å anslaget av 19,5 miljoner kronor vid
utgången av budgetåret 1946/47 erfordras emellertid icke någon ny medelsanvisning.
Anslaget i fråga har därför föreslagits uppfört i riksstaten för
budgetåret 1947/48 med allenast ett formellt belopp av 100 kronor.
De av föredraganden sålunda gjorda beräkningarna av medelsbehoven under
de båda anslagen och av behoven av nya medelsanvisningar för budgetåret
1947/48 har utskottet funnit böra av riksdagen godtagas.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må för budgetåret 1947/48 under V huvudtiteln
anvisa
a) till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett
reservationsanslag av 1 000 000 kronor;
b) till Kostnader för överflyttning av arbetskraft ett reservationsanslag
av 100 kronor.
Stockholm den 19 juni 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo,
Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Gustaf Iwar Anderson,
fröken Andersson, herrar Gillström, Albertsson, Näsström och Gustav
Emil Andersson; samt
från andra kammaren: hedrar Eriksson i Stockholm, Malmborg i
Skövde, Rubbestad, Mårtensson, Lindholm, Pettersson i Dahl, Åkerström,
Holmström, Petterson i Degerfors, Thapper och Persson i Vinberg.
Statsutskottets utlåtande nr 228.
101
Reservationer:
1) av herrar Johan Bernhard Johansson, Grånebo, Mannerskantz, fröken
Andersson, herrar Gustav Emil Andersson, Rubbestad, Pettersson i Dahl och
Holmström, vilka ansett, att utskottets yttrande rörande beräkningarna av
medelsbehoven (s. 100) samt utskottets hemställan bort hava följande lydelse:
»Med hänsyn till den betydande reservation, som vid utgången av budgetåret
1946/47 beräknas förefinnas å anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. m., 26 miljoner kronor, och till att någon arbetslöshet av
betydelse icke synes behöva befaras under nästa budgetår, synes det utskottet
att någon ny medelsanvisning under ifrågavarande anslag icke är erforderlig
för nästa budgetår. Anslaget bör alltså för budgetåret 1947/48 uppföras med
allenast formellt belopp liksom anslaget till kostnader för överflyttning av
arbetskraft.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må för budgetåret 1947/48 under V huvudtiteln
anvisa
a) till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. ett
reservationsanslag av 100 kronor;
b) till Kostnader för överflyttning av arbetskraft ett reservationsanslag
av 100 kronor.»;
2) av herrar Grånebo, Gustav Emil Andersson, Rubbestad och Pettersson
i Dahl, vilka ansett, att utskottet bort föreslå ett omedelbart avskaffande av
den nu för dagunderstödet enligt hjälpkungörelsen gällande dyrortsgraderingen
och dettas fastställande till belopp, som är gällande för nuvarande
ortsgruppen II.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
472299
t
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:448 Skrivelse till Konungen med överlämnande av riksstat för budgetåret 1947/48. s. 1 i texten