Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående anslag till stadsmissionen i Stockholm för dess förebyggande alkoholistvårdsverksamhet.

1947-06-19 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:232, Utlåtande i anledning av väckt motion angående anslag till stadsmissionen i Stockholm för dess förebyggande alkoholistvårdsverksamhet.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 232.

3

Nr 232.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående anslag till stadsmissionen

i Stockholm för dess förebyggande alkoholistvårdsverksamhet.

(3:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Johnsson i Stockholm väckt motion

(II: 140) har hemställts, att riksdagen ville bevilja ett anslag för nästkommande

budgetår av 10 000 kronor att efter socialstyrelsens beprövande tilldelas

stadsmissionen i Stockholm för dess alkoholistvårdsverksamhet.

Beträffande de motiv, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet hänvisa

till motionen.

19i6 års alkoholistvårdsutredning har i anledning av'' motionen gjort ett

uttalande, vilket tillställts utskottet i form av en den 3 juni 1947 dagtecknad

promemoria, fogad såsom bilaga till detta utlåtande. (Bilaga.)

Den verksamhet, till vilken motionären föreslår statsbidrag, bedrives i Utskottet.

form av en poliklinik för medicinsk behandling av alkoholmissbrukare, öppnad

i oktober 1946 i samråd med socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå. Alkoholistvårdsutredningen

har ansett värdefullt, att densamma fortgår såsom

experimentverksamhet under den pågående utredningen. Med hänsyn till vad

utskottet jämväl i övrigt inhämtat om verksamheten, har utskottet funnit sig

böra tillstyrka att visst tillfälligt understöd lämnas densamma av allmänna

medel. Det i motionen föreslagna beloppet, mot vars storlek utskottet ej

funnit anledning till erinran, torde böra anvisas i form av ett särskilt, obetecknat

anslag, benämnt Bidrag till Stockholms stadsmission för viss alkoholistvårdande

verksamhet. På Kungl. Maj:t torde få ankomma att utfärda

närmare bestämmelser rörande anslagets disposition och de villkor, vilka

lämpligen böra förenas med understödets utbetalande.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till Stockholms stadsmission

för viss alkoholistvårdande verksamhet för budgetåret

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 232.

1947/48 under V a huvudtiteln anvisa ett anslag av 10 000

kronor.

Stockholm den 19 juni 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 231.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 232.

o

Bilaga.

P. M.

till Riksdagens Statsutskott.

Med anledning av motion nr II: 140 innevarande år av herr Johnsson i

Stockholm om anslag till Stockholms stadsmissions nykterhetsvårdsbyrå har

1946 års alkoholistvårdsutredning beslutat göra följande uttalande.

Intresset för att skapa förbättrade möjligheter att polikliniskt behandla

alkoholmissbrukare och på medicinsk basis lämna dem och deras anhöriga

råd synes vara stort bland både företrädare för det allmännas olika människovårdande

organ och allmänheten. Den förnämsta orsaken härtill är

en allt starkare och allmännare omfattad önskan att med de medicinska

hjälpmedel, som kunna stå till buds, söka bota flera alkoholmissbrukare än

som hittills varit möjligt och icke endast skydda samhället och enskilda mot

dem. En annan viktig orsak till att uppslaget med »öppen», medicinsk behandling

av alkoholmissbrukare vid särskilda polikliniker vunnit allt flera

understödjare är det förhållandet, att allmänheten — både alkoholmissbrukarna

själva och deras anhöriga — endast motvilligt vänder sig till nykterhetsnämnderna.

En alkoholistpoliklinik, som icke använder så repressiva

åtgärds- och behandlingsformer som en nykterhetsnämnd, torde ha större

utsikter att ingiva förtroende och övervinna den psykologiskt förklarliga

motviljan mot att överhuvud söka hjälp och att söka den hos offentlig myndighet.

I den mån man kan få till stånd dylika polikliniker torde man därigenom

kunna få kontakt med allt fler av de säkerligen talrika, anonyma

alkoholmissbrukarna i samhället för att erbjuda och meddela dem sakkunnig

hjälp på ett prognostiskt gynnsammare stadium än vad som för den här

åsyftade gruppen alkoholmissbrukare hittills i allmänhet kunnat ske genom

nykterhetsnämndsverksamheten. Att speciella alkoholistpolikliniker

tydligen möta ett stort vård- och hjälpbehov och också synas kunna göra

viktiga terapeutiska insatser på alkoholistvårdens område måste anses styrkt

genom gynnsamma resultat av hittills gjorda försök med poliklinisk verksamhet

av sådan karaktär. Att dessa polikliniker dessutom kunna få en betydelsefull

uppgift som diagnosticeringsställen är ställt utom allt tvivel.

Staten bör givetvis vara intresserad av att tränga tillbaka alkoholskadorna

i samhället och bör då också finna det förenligt med detta intresse att främja

jämväl tillkomsten av alkoholistpolikliniker genom ekonomiska insatser,

vilka bli ännu angelägnare i samma mån som statsmakterna genom reformerad

lagstiftning giver alkoholistvården eu mera medicinsk betoning. Frågan

gäller endast formen för statens ekonomiska medverkan. Bör det allmänna

självt anordna och driva medicinska hjälpstationer av öppen typ för

alkoholmissbrukare eller lämna ekonomiska bidrag till dylika på enskilt

initiativ tillskapade stationer? De polikliniker, som f. n. äro i verksamhet

och alla nyligen öppnats, ha tillkommit på initiativ av både det allmänna

(vid sjukhus i Stockholm, Umeå och Sundsvall) och enskild institution

(Stockholms stadsmissions nykterhetsvårdsbyrå, som upprättades efter att

socialstyrelsen uttalat sitt positiva intresse för att en sådan byrå kom til!

stånd). Den större förmåga att hos vårdbehövande alkoholmissbrukare

väcka vilja att låta sig omhändertagas för anstaltsvård, som enligt vad den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 232.

praktiska alkoholistvårdsverksamheten visat den enskilda alkoholistanstalten

i jämförelse med den statliga äger, torde ha sin motsvarighet i den i enskild

regi bedrivna alkoholistpoliklinikens övertag, då det gäller att draga till sig

alkoholskadade, som äro i behov av behandling i en eller annan form. Bland

de omkring 200 fall stadsmissionens nykterhetsvårdsbyrå hittills tagit befattning

med finnes ett stort antal alkoholmissbrukare, vilka ännu icke hunnit

socialt förfalla men utan att upptäckas av de offentliga nykterhetsvårdsorganen

med stor sannolikhet skulle ha gjort detta, om ej de själva eller

deras anhöriga sökt hjälp hos byrån. Omkring 10 procent av hela antalet

fall, bland vilka även återfinnas personer hemmahörande i orter utanför

Stockholm, ha efter samtal med byråns läkare frivilligt ingått å alkoholistanstalt.

Skäl tala sålunda för att visst utrymme och ekonomiskt stöd av det

allmänna lämnas även på enskilt initiativ tillkomna alkoholistdispensärer

eller -polikliniker, vilka såsom i här förevarande fall utrustats med för

arbetsuppgifterna fullt kvalificerad personal.

Gentemot den genom ifrågavarande motion gjorda framställningen om

statsbidrag kan den invändningen göras, att anslag icke bruka beviljas för

att möta ett nytt behov inom ett verksamhetsområde, vars förhållanden äro

föremål för utredning. Här är det emellertid fråga om ett engångsanslag

till vad man närmast kan beteckna som experimentverksamhet på alkoholistvårdens

område. Genom ett sådant anslag, som skapar förutsättningar

för att stadsmissionens alkoholistpoliklinik fortsätter sin verksamhet ytterligare

ett år, skulle praktiska erfarenheter rörande i enskild regi bedriven,

poliklinisk verksamhet för alkoholmissbrukare kunna samlas, vilka kunde

bil av värde vid sådana alkoholistvårdsreformers genomförande, som nu endast

kunna teoretiskt skisseras. Anslaget skulle då närmast få karaktären av

en utredningskostnad och invändningen att anslag ej böra beviljas till nya

ändamål, innan pågående utredningsarbete avslutats, bortfalla.

Då utredningen ännu icke behandlat frågan om allmänna åtgärder för

förbättrade medicinska vård- och behandlingsmöjligheter för alkoholister,

anser sig utredningen förhindrad att härutöver göra några principiella uttalanden.

Utredningen anser dock med hänsyn dels till att Stockholms stadsmissions

initiativ ligger i linje med utredningens direktiv och vad som torde

komma att utgöra en del av utredningens blivande förslag till reformer på

ifrågavarande område, dels till det begärda anslagets engångskaraktär, dels

ock till önskvärdheten av att experimentverksamhet efter denna linje bedrives

skäl tala för beviljande av det begärda anslaget. Såsom villkor för ett

eventuellt anslag synes böra föreskrivas, att stadsmissionens nykterhetsvårdsbyrå

skall samarbeta med de offentliga nykterhetsvårdsorganen samt

vid verksamhetens utövande i tillämpliga delar iakttaga alkoholistlagens

bestämmelser.

Stockholm den 3 juni 1947.

THORWALD BERGQUIST.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1947

717082

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:418 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående anslag till stadsmissionen i Stockholm för dess förebyggande alkoholistvårdsverksamhet. s. 1 i texten