Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1947-07-08 · 104 sidor, varav 103 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 103 av 104 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1947:247, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 2jj7.
1
Nr 247.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
vissa anslag till universiteten och den medicinska
undervisningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkterna
72, 76, 79, 81, 85, 94, 97, 99, 101, 104, 110 och 309, föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret 1947/48 beräkna
dels
till Uppsala universitet: Avlöningar ett förslagsanslag av 5 700 000
kronor;
dels till Uppsala universitet: Omkostnader ett förslagsanslag av 400 000
kronor;
dels till Uppsala universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av
1 300 000 kronor;
dels till Lunds universitet: Avlöningar ett förslagsanslag av 5 000 000
kronor;
dels till Lunds universitet: Omkostnader ett förslagsanslag av 250 000
kronor;
dels till Lunds universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av
1 000 000 kronor;
dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar ett förslagsanslag
av 2 500 000 kronor;
dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Omkostnader ett förslagsanslag
av 150 000 kronor;
dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel m. m. ett
reservationsanslag av 650 000 kronor;
dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning och utrustning
av institutets nybyggnader ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor;
dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Engångsanslag för vissa
institutioner ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor;
dels till Universitetssjukhus: Bidrag till utrustning av öronkliniken vid
akademiska sjukhuset i Uppsala ett reservationsanslag av 500 000 kronor;
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1947. 6 saml. Nr 247.
2
Statsutskottets utlåtande nr 21ft.
dels till Gemensamma universitetsändamål: Bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar
ett förslagsanslag av 30 000 kronor;
dels till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier för främjande av
högre juridiska studier vid universiteten i Uppsala och Lund ett anslag
av 10 000 kronor;
dels till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier för docenter
vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska
institutet ett anslag av 114 800 kronor;
dels till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier för främjande av
högre medicinska studier vid universiteten m. fl. läroanstalter ett reservationsanslag
av 75 000 kronor;
dels till Stockholms högskola: Bidrag till undervisning i folkrätt ett anslag
av 6 500 kronor;
dels till Atomenergiforskning ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor;
dels ock till Understöd för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker
ett reservationsanslag av 200 000 kronor.
Vidare har Kungl. Maj:t i samma proposition (bilagan 29, kapitalbudgeten,
punkterna 3 och 5) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition, beräkna
dels till Nybyggnad för fysiologiska institutionen vid universitetet i
Lund ett investeringsanslag av 350 000 kronor;
dels ock till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutet ett
investeringsanslag av 1 700 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 272 framlagt de förslag i
ämnet, vilka närmare framgå av den följande redogörelsen.
Därefter har riksdagen den 28 juni 1947 under hänvisning till utskottets
utlåtande nr 226 beslutat, såvitt nu är i fråga, att
I. för budgetåret 1947/48 under åttonde huvudtiteln anvisa följande
förslagsanslag, att av Kungl. Maj:t disponeras i enlighet med den specificerade
uppdelning å anslagsrubriker riksdagen må komma att fastställa,
nämligen
1. till Uppsala universitet 6 684 000 kronor,
2. till Lunds universitet 6 034 000 kronor,
3. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet 5 702 900 kronor,
4. till Gemensamma universitetsändamål 1 802 300 kronor,
5. till Stockholms högskola 42 500 kronor,
6. till Göteborgs högskola 14 400 kronor,
7. till Statliga forskningsråd m. m. 2 925 400 kronor,
8. till Understöd för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker
200 000 kronor;
II. bemyndiga Kungl. Maj:t att av förenämnda anslag bestrida oundgängliga
kostnader för med anslagen avsedda ändamål intill dess specificerad
uppdelning å anslagsrubriker må varda av riksdagen fastställd.
3
Statsutskottets utlåtande nr 2J±7.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Arrhén (I: 186) och den andra inom andra kammaren av herrar
Kyling och Hceggblom (II: 295), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj:t begära utredning av i vilken mån universitetsprofessorernas
löneställning kan anses motsvara vad som med hänsyn till studietid,
utnämningsålder, skuldsättning och i övrigt kan anses skäligt;
dels en inom första kammaren av herr Wehtje m. fl. väckt motion
(I: 326), vari hemställts, att en praktisk assistentbefattning (A 16) omedelbart
inrättas vid Lunds universitets mineralogisk-geologiska institution;
dels en inom första kammaren av herr Wehtje m. fl. väckt motion
(I: 329), vari hemställts, att en befattning som praktisk assistent med
placering i lönegrad A 16 inrättas vid Lunds universitets botaniska institutions
systematiska avdelning;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Wehtje och Gustaf Elofsson (I: 335) och den andra inom andra
kammaren av herr Ljungqvist m. fl. (II: 491), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte för sin del besluta att vid karolinska institutet skall från och
med den 1 januari 1948 inrättas en professur i virusforskning samt att till
följd härav förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Avlöningar för budgetåret 1947/48 höjes från i propositionen begärda
1 940 000 kronor med 6 500 kronor till 1 946 500 kronor;
dels en inom första kammaren av herr Ström väckt motion (I: 336), vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta att jämte en försteamanuensbefattning
i ämnet nordiska språk jämväl inrätta en dylik försteamanuensbefattning
vid seminariet för nordisk ortnamnsforskning;
dels en inom första kammaren av herr Ström väckt motion (I: 337), vari
hemställts, att riksdagen måtte besluta att inrätta en förste assistentbefattning
vid institutionen för folklivsforskning vid Lunds universitet, innebärande
att avlöningsanslaget till nämnda universitet höjes med 8 160 kronor;
dels en inom första kammaren av herr Schlyter väckt motion (I: 343),
vari hemställts, att riksdagen vid bifall till det i propositionen nr 272 under
punkt 26 begärda anslaget till främjande av samhällsvetenskaplig forskning
ville göra det uttalandet att härunder även faller kriminologisk forskning;
dels
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Lindblom m. fl. (I: 344) och den andra inom andra kammaren av
herr Gustafsson i Bogla m. fl. (II: 503), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte i enlighet med universitetsberedningens förslag bevilja 8 lägre och 8
högre teologiska stipendier vid vartdera av Uppsala och Lunds universitet;
dels en inom första kammaren av herr Lindblom m. fl. väckt motion
(1:345), vari hemställts, att den föreslagna professuren i kyrkohistoria
4
Statsutskottets utlåtande nr 2J+7.
med missionshistoria i stället bör benämnas professur i kyrkohistoria, särskilt
missionshistoria;
dels en inom första kammaren av herr Holmbäck väckt motion (I: 347),
vari hemställts, att riksdagen ville å Uppsala universitets stat uppföra ett
kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 att tjänstgöra vid universitetets kansli;
dels en inom första kammaren av herr Holmbäck väckt motion (I: 348),
vari hemställts, att riksdagen ville å Uppsala universitets stat uppföra
en intendentsbefattning vid universitetets gymnastik- och idrottsinstitution
i lönegraden A 24;
dels en inom första kammaren av herr Holmbäck väckt motion (I: 349),
vari hemställts, att riksdagen ville besluta att, förutom de i propositionen
nr 272 föreslagna befattningarna, skall finnas jämväl ett skrivbiträde i
lönegrad Eo 4 vid den nationalekonomiska institutionen i Uppsala från och
med instundande budgetår samt vid den nationalekonomiska institutionen
i Lund vid den framtida tidpunkt, då denna blivit färdigorganiserad;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Holmbäck (I: 350) och den andra inom andra kammaren av herr
Hallén (II: 504), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta att i
stället för det till ämnet klassisk fornkunskap och antikens historia förordade
kursanslaget av 4 000 kronor bevilja ett arvode av 4 032 kronor åt
en förste amanuens i ifrågavarande ämne vid vartdera universitetet;
dels en inom första kammaren av herr Holmbäck väckt motion (I: 351),
vari hemställts, att riksdagen ville besluta om inrättande vid vartdera av
universiteten i Uppsala och Lund av tre nya docentstipendier för docenter
inom de juridiska fakulteterna att tagas i anspråk efter särskilt beslut av
Kungl. Maj:t och på de villkor i övrigt som i motionen angivits;
dels en inom första kammaren av herr Löthner väckt motion (I: 352),
vari hemställts, att riksdagen måtte för nästkommande budgetår anvisa ett
bidrag, förslagsvis å 6 500 kronor, till särskild undervisning i finansrätt vid
Stockholms högskola under förutsättning, att Stockholms stad förklarar
sig villig att bidraga med återstående belopp;
dels en inom första kammaren av herr Bergquist väckt motion (I: 353),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att utöver vad som föreslagits
i Kungl. Maj:ts proposition nr 272 anvisa medel till ett docentstipendium
med företrädesrätt för ämnet statskunskap vid vardera Stockholms och
Göteborgs högskola;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Bergquist (I: 354) och den andra inom andra kammaren av herr
Ohlin (11:508), i vilka hemställts, att riksdagen måtte anvisa ett anslag
till en biträdande lärare i nationalekonomi vid filosofiska fakulteten i
Lund fr. o. m. nästa budgetår;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Björnsson och Ewerlöf (I: 355) och den andra inom andra kam
-
5
Statsutskottets utlåtande nr 2.f7.
maren av herrar Liedberg och Persson i Svensköp (II: 509), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte bevilja engångsanslag för nödvändig forskningsutrustning
till histologiska institutionen vid Lunds universitet om
118 000 kronor, till farmakologiska institutionen om 37 000 kronor och till
kliniskt-kemiska centrallaboratoriet vid universitetsklinikerna i Lund med
20 000 kronor;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Nordenson (I: 356) och den andra inom andra kammaren av herr
Henriksson m. fl. (II: 506), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att professuren i romanska språk vid universitetet i Uppsala från och med
den 1 juli 1947 uppdelas i dels en professur i romanska språk, särskilt
franska och provensalska, dels ock en andra professur i romanska språk,
särskilt spanska och italienska, ävensom att riksdagen måtte vidtaga härav
påkallade ändringar i anslagsberäkningarna för Uppsala universitet;
dels en inom andra kammaren av herr Wiberg väckt motion (II: 493),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att professor skall, utöver
nu utgående ålderstillägg å 1 000 kronor efter fem års tjänstgöring, åtnjuta
ytterligare ett sådant tillägg efter tio år, likaledes å 1 000 kronor, samt
att det provisoriska lönetillägget till professor och laborator för budgetåret
1947/48 bestämmes, då befattningshavaren åtnjuter begynnelselön, till
2 200 kronor samt, då han uppbär ålderstillägg, till 3 000 kronor för professor
och 2 600 kronor för laborator;
dels en inom andra kammaren av herr Wiberg väckt motion (II: 494),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att det under titeln Lunds
universitet: Omkostnader för budgetåret 1947/48 upptagna förslagsanslaget
å 288 000 kronor höjes med 4 000 kronor till 292 000 kronor;
dels en inom andra kammaren av herr Wiberg m. fl. väckt motion
(II: 495), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att vid universiteten
det nuvarande examensämnet geologi och mineralogi (respektive geologi
med mineralogi) uppdelas i tvenne, det ena benämnt mineralogi, petrologi
och allmän geologi, det andra historisk geologi och paleontologi, samt att
i samband därmed de förefintliga professurerna erhålla motsvarande benämningar,
så att professuren i geologi, särskilt petrografi och mineralogi,
erhåller beteckningen professur i mineralogi, petrologi och allmän geologi
samt professuren i geologi, särskilt historisk geologi, erhåller beteckningen
professur i historisk geologi och paleontologi;
dels en inom andra kammaren av herr Wiberg m. fl. väckt motion
(11:496), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att från och med
räkenskapsåret 1947/48 skall utgå till rektorerna vid universiteten i Uppsala
och Lund dels ett extra rektorsarvode på 6 000 kronor, dels ett representationsanslag
höjt från 3 600 till 8 000 kronor;
dels en inom andra kammaren av herr Wiberg m. fl. väckt motion
(11:497), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att från den 1 juli
6
Statsutskottets utlåtande nr 247.
1947 vid Lunds universitet upprätta en laboratorsbefattning i tillämpad
geofysik och geodesi samt anknutna till denna en förste amanuensbefattning
och ett årligt materielanslag på 5 000 kronor;
dels en inom andra kammaren av herr Gustafsson i Bogla m. fl. väckt
motion (II: 502), vari hemställts, att den professur, som Kungl. Maj:t för
att trygga missionshistoriens ställning i vårt universitetsväsen föreslår inrättas
vid universitetet i Uppsala, benämnes professur i kyrkohistoria, särskilt
missionshistoria;
dels en inom andra kammaren av herr Håstad m. fl. väckt motion
(II: 505), vari hemställts, att riksdagen ville uttala, att Kungl. Maj:t vid
utfärdandet av närmare föreskrifter rörande doktorand- och licentiandstipendier
måtte införa ett medgivande att doktorandstipendier må få uppdelas
i två licentiandstipendier i särskilda fall på sätt som angivits i motionen;
dels
ock en inom andra kammaren av herrar Jacobsson i Igelsbo och
Persson i Svensköp väckt motion (II: 507), vari hemställts, att riksdagen
måtte dels bevilja anslag förutom för de i Kungl. Maj:ts proposition nr
272 föreslagna befattningarna jämväl för ett skrivbiträde i lönegrad Eo 4
vid nationalekonomiska institutionen i Uppsala från och med instundande
budgetår, dels uttala att motsvarande befattning bör inrättas även vid
nationalekonomiska institutionen i Lund vid den tidpunkt, då denna blivit
färdigorganiserad.
I den mån redogörelse i det följande icke lämnas för innehållet i ovannämnda
motioner hänvisas till motionerna.
I. Inledning.
I propositionen 272 har Kungl. Maj:t framlagt förslag om avsevärda
höjningar av anslagen till universiteten och karolinska institutet.
De förordade åtgärderna ingå som led i den planmässiga upprustning och
utbyggnad av vårt lands högskoleorganisation, som inleddes i fjol beträffande
universitetens matematisk-naturvetenskapliga sektioner och som nu
ansetts böra fortsättas beträffande andra ämnesområden.
De förslag, som i detta sammanhang upptagas till behandling, grunda
sig på ett flertal av sakkunnigkommittéer avgivna betänkande^ nämligen
1945 års universitetsberednings betänkande, del II, angående akademiska
lärarbefattningar samt anslag till den vetenskapliga utbildningen m. m.
(stat. off. utr. 1946: 81), dagtecknat den 31 oktober 1946;
socialvetenskapliga forskning skommitténs betänkande angående socialvetenskapernas
ställning vid universitet och högskolor m. m. (stat. off. utr.
1946: 74), dagtecknat den 31 oktober 1946;
naturvetenskapliga forskning skommitténs betänkande, del II, med för
-
7
Statsutskottets utlåtande nr 247.
slag till reformer rörande doktorsavhandlingar och annan publiceringsverksamhet
inom naturvetenskaperna m. m. (stat. off. utr. 1946: 77), dagtecknat
den 15 november 1946;
de medicinska högskolornas organisationskommittés betänkande, del I,
angående organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning
(stat. off. utr. 1946: 76), dagtecknat den 14 november 1946; samt
''prästutbildningssalckunnigas betänkande angående reformering av prästutbildningen
(stat. off. utr. 1944:67), dagtecknat den 1 december 1944.
Departementschefen har inledningsvis anfört följande.
Det bör redan nu framhållas, att behovet av åtgärder med syfte att få
till stånd gynnsammare arbetsförhållanden för våra högskolor och andra
vetenskapliga institutioner icke får anses helt tillgodosett, om de förslag
bifallas, som jag har för avsikt att nu tillstyrka. Åtskilliga frågor av stor
betydelse komma alltjämt att kvarstå på dagordningen. Några av de viktigaste
må här antydas.
Till en början vill jag påpeka, att det av olika skäl icke befunnits möjligt
att nu till slutlig prövning upptaga frågorna om statliga åtgärder
för en utbyggnad av Stockholms och Göteborgs högskolor. Ehuru universitetsberedningen,
socialvetenskapliga och naturvetenskapliga forskningskommittéerna
samt i viss mån även medicinska högskolornas organisationskommitté
vid sin prövning av erforderliga åtgärder ingått även på
förhållandena vid nämnda högskolor, nödgas jag därför — med vissa undantag
— ställa alla förslag rörande dessa på framtiden. Det är emellertid
min avsikt att inom den närmaste framtiden föranstalta om utredningar
med syfte, bland annat, att klarlägga statens framtida förhållande till
ifrågavarande högskolor.
Ett aktuellt spörsmål, som väntar på en snar lösning, är även en reformering
av läkarutbildningen. I detta avseende föreligga av särskilda sakkunniga
utarbetade förslag, vilka emellertid synas kräva ytterligare överarbetning,
innan de bli föremål för slutligt ställningstagande. I avbidan
härpå har jag sett mig nödsakad till viss återhållsamhet vid min prövning
av det av medicinska högskolornas organisationskommitté framlagda betänkandet.
I de förutnämnda betänkandena upptagas till behandling frågor rörande
professorernas undervisning sskyldighet, ledighet för forskning m. m., vilka
sammanhänga med det större spörsmålet om en blivande lönereglering för
universitetsprofessorer m. fl. och som därför icke nu böra bli föremål för
prövning. Av samma skäl ingår jag icke närmare på föreliggande förslag
om beredande av pensionsrätt åt docent- och forskarstipendiater samt om
påbyggnad på forskarstipendierna.
Jag erinrar vidare om att förslag föreligger om statens övertagande av
det ekonomiska ansvaret för oceanografiska institutet från och med den 1
oktober 1948. Såsom framgår av uttalanden i propositionen 1946:273
(s. 435) samt riksdagens skrivelse med anledning av nämnda proposition,
har det i princip fastslagits, att staten skall ikläda sig ekonomiskt ansvar
för detta institut; då emellertid icke ifrågasatts anslag för ändamålet för
budgetåret 1947/48, torde slutligt förslag i ämnet böra underställas 1948
års riksdag.
Tills vidare har jag uppskjutit ett ställningstagande även till frågan om
8
Statsutskottets utlåtande nr %Jf7.
den niarinbiologiska forskningens ordnande, som upptagits av naturvetenskapliga
forskningskommittén i dess förutnämnda betänkande del II samt
till ett nyligen framlagt förslag rörande upprättande av ett geofysiskt
observatorium i Kiruna m. m.
Slutligen må erinras om att 1945 års universitetsberedning och medicinska
högskolornas organisationskommitté alltjämt fortsätta sitt arbete. De
förslag, dessa sakkunnigkommittéer hittills framlagt, avse nämligen endast
delfrågor i de större problemkomplex, som befinna sig under utredning.
II. Stipendier för främjande av högre
vetenskapliga studier.
Nuvarande förhållanden.
Sedan år 1939 har a riksstaten under rubriken Gemensamma universitetsändamål
upptagits ett belopp av 10 000 kronor till stipendier för främjande
av högre juridiska studier vid universiteten i Uppsala och Lund
samt sedan 1945 ytterligare ett belopp av 75 000 kronor till stipendier för
främjande av högre medicinska studier vid universiteten med flera läroanstalter.
Vidare har sedan 1942 under rubriken Gemensamma ändamål
vid de tekniska högskolorna upptagits olika belopp till stipendier för främjande
av högre tekniska studier. För innevarande budgetår är detta anslag
uppfört med 50 000 kronor. Samtliga stipendier, till vilka anslag sålunda
beviljats ha utgått med ett årligt belopp av 2 500 kronor.
Antalet stipendier är för närvarande följande:
2 för vardera av de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund
6 för vardera av de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund
10 för karolinska institutet
3 för veterinärhögskolan
4 för tandläkarinstitutet i Stockholm
1 för farmaceutiska institutet
14 för tekniska högskolan i Stockholm
6 för Chalmers tekniska högskola.
De sakkunniga.
Universitetsberedningen, socialvetenskapliga forskningskommittén och de
medicinska högskolornas organisationskommitté ha samtliga behandlat
frågan om stipendier för högre vetenskapliga studier. Universitetsberedningen
har därvid framlagt förslag med avseende på de teologiska, juridiska
och filosofiska fakulteterna med undantag för de samhällsvetenskapliga
ämnenas särskilda behov av stipendier, som utretts av socialvetenskapliga
forskningskommittén. För de medicinska fakulteternas del har de medicinska
högskolornas organisationskommitté framlagt förslag.
Statsutskottets utlåtande nr 21+7. 9
JJniversitetsberedningens förslag innebär sammanfattningsvis följande:
Lägi
■ e s t i p e n d
i e r
H ö g r
e stipendier
Uppsala
Lund
Stock-
holm
Göte-
borg
Uppsala
T , Stock- Göte- JLund , i i
holm borg
Teologiska......
. 8
8
—
—
8
8 — —
Juridiska .......
. 5
5
5
—
5
5 5 —
Humanistiska ....
. 20
20
20
10
20
20 20 10
Naturvetenskapliga
. 10
10
10
—
10
10 10
43
43
35
10
43
43 35 10
131
131
De lägre stipendierna föreslås utgå med ett belopp av
2 500 kronor och
de högre stipendierna med ett belopp
av 5 000 kronor. De till beloppet
lägre stipendierna (s. k. licentiandstipendier) äro avsedda att utdelas till
studerande, som efter att ha avlagt lägre akademisk examen fortsätta sina
studier för licentiatexamen. De till beloppet högre stipendierna (s. k. doktorandstipendier)
äro avsedda att utdelas till studerande, som äro sysselsatta
med utarbetande av doktorsavhandlingar. Totalkostnaden för samtliga
av beredningen föreslagna stipendier uppgår till 972 500 kronor.
Beträffande stipendiernas tillsättande framhåller beredningen,
att vid universiteten och Stockholms högskola borde stipendierna
utdelas av fakultet (sektion), vid karolinska institutet av dess lärarkollegium
och vid Göteborgs högskola av dess lärarråd. Doktorandstipendierna
borde utdelas för ett år med möjlighet till prolongation under ytterligare
högst två år i likhet med vad som nu gällde för doktorandstipendierna vid
de medicinska fakulteterna och karolinska institutet samt för stipendierna
för främjande av högre juridiska studier. Licentiandstipendierna borde likaledes
utdelas för ett år och med möjlighet till prolongation under ytterligare
ett år. Samma studerande borde enligt beredningen icke komma i åtnjutande
av licentiand- och doktorandstipendier under sammanlagt längre tid än
fyra år. Vidare borde stipendiat åläggas att vid slutet av varje termin till
den utdelande myndigheten inkomma med kortfattad skriftlig redogörelse
för under terminen bedrivna studier och vunna studieresultat. Befunnes en
sådan redogörelse vara otillfredsställande, borde stipendiat kunna avstängas
från vidare understöd.
Beträffande stipendiernas belopp anser sig universitetsberedningen
icke böra föreslå högre än 5 000 kronor för doktorandstipendium och
2 500 kronor för licentiandstipendium. Beredningen har därvid anfört
bland annat följande.
Beredningen anser det nödvändigt att ställa dessa stipendier i relation
till och beräkna dem något lägre än arvodena för assistenter och amanuenser.
Efter den år 1946 genomförda regleringen utgöra dessa 7 680 kronor
för förste assistent och 3 930 kronor för förste amanuens, och för dessa
befattningar torde kompetenskravet motsvara vad som ovan förutsatts för
10
Statsutskottets utlåtande nr 247.
doktorand- respektive licentiandstipendiat. Vid tillsättande av stipendieinnehavare
bör särskilt meritvärde tillmätas tidigare assistent- eller amanuenstjänstgöring.
Inom de ämnen, där sådan är möjlig, bör sålunda
sökande, som under minst ett år på ett tillfredsställande sätt fullgjort
tjänstgöring som amanuens eller assistent, erhålla företräde till licentiandeller
doktorandstipendium. Inom dessa ämnen skulle det härigenom falla
sig naturligt för en begåvad student att genom tjänstgöring som amanuens
eller assistent kvalificera sig för innehav av licentiand- eller doktorandstipendium.
En fullgod rekrytering av assistent- och amanuensbefattningarna
skulle på detta sätt sannolikt avsevärt underlättas.
Enligt beredningens mening bör innehav av licentiand- eller doktorandstipendium
icke kunna kombineras med en amanuens- eller assistentbefattning.
Med anledning av att stipendierna knappast komma att täcka alla
kostnader för stipendiatens uppehälle — i all synnerhet om han, såsom ofta
är fallet, är familjeförsörjare — anser emellertid beredningen, att innehav
av biinkomster icke bör helt uteslutas. Det bör dock åligga den utdelande
myndigheten att från fall till fall tillse, att dylika inkomsters förvärvande
icke menligt inkräktar på de studier och forskningar, vilkas bedrivande
stipendiet avser att möjliggöra.
Socialvetenskapliga jorskningskommitténs förslag beträffande licentiandoch
doktorandstipendier äro helt överensstämmande med motsvarande
förslag från universitetsberedningen. Kommittén föreslår samma stipendiebelopp
som universitetsberedningen och anser vidare, att samma regler
som för de andra licentiand- och doktorandstipendierna torde böra tilllämpas
för de samhällsvetenskapliga stipendierna. Garantier borde dock
skapas för att stipendierna verkligen skulle komma samhällsvetenskaperna
till godo. Särskilda stipendier borde därför reserveras för de samhällsvetenskapliga
ämnena. Dessutom borde de av kommittén föreslagna samhällsvetenskapliga
ämnesgrupperna vid universitet och högskolor svara för
stipendieut delningen.
Kommitténs förslag innebär inrättande av 9 licentiand- och 9 doktorandstipendier
vid vartdera Uppsala och Lunds universitet samt Stockholms
högskola samt 5 licentiand- och 5 doktorandstipendier vid Göteborgs högskola.
Förslaget innebär sålunda inrättande av 32 lägre och 32 högre stipendier.
Kostnaden för av socialvetenskapliga forskningskommittén föreslagna
stipendier uppgår till 240 000 kronor.
De medicinska högskolornas organisationskommitté understryker, att en
avsevärd höjning av stipendiebeloppen syntes oundgängligen nödvändig,
om stipendierna skulle fylla det avsedda ändamålet att utgöra effektiva
understöd för högre medicinska studier. Kommittén erinrar i detta sammanhang
om att såväl de sakkunniga för den medicinska forskningens
främjande som de medicinska lärosätena och universitetskanslern tidigare
uttalat att stipendiebeloppet borde sättas till 5 000 kronor per år. Något
preciserat förslag beträffande stipendiebeloppets storlek framlägger emellertid
icke kommittén. Liksom universitetsberedningen räknar kommittén endast
med s. k. doktorandstipendier för de medicinska fakulteternas del.
Statsutskottets utlåtande nr 247. 11
Beträffande antalet stipendier anför och föreslår kommittén
följande.
Det hittills gällande antalet doktorandstipendier har för de medicinska
fakulteternas och karolinska institutets vidkommande visat sig v^ra otillräckligt.
Sålunda har under det gångna året ett betydande antal välmeriterade
sökande ej kunnat tilldelas stipendium. Vid karolinska institutet
avvisades t. ex. vid början av vårterminen 1946 av de 55 sökande icke
mindre än 35 från tillträde till stipendium (institutet utdelade läsåret
1945—46 20 halvårsstipendier i stället för 10 helårsstipendier), medan
höstterminen 1946 av 39 ansökningar 29 måste avslås. En avsevärd utbyggnad
av det medicinska doktorandstipendiesystemet synes alltså vara
motiverad. Med hänsyn till att systemet först nyligen införts, vill kommittén
dock inskränka sig till att föreslå, att från och med budgetåret
1947—48 till de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund knytas sammanlagt
vardera 9 och till karolinska institutet sammanlagt 15 doktorandstipendier.
Detta antal har beräknats under visst hänsynstagande till antalet
studerande och till rekryteringsbehovet för befattningar med medicine
doktorskompetens. Förslaget torde böra betraktas som ett provisorium, avsett
att täcka minimibehovet under de närmast kommande åren.
Kostnaden för av kommittén föreslagna stipendier uppgår till 165 000
kronor vid ett beräknat stipendiebelopp på 5 000 kronor.
Departementschefen har för egen del anfört i huvudsak följande.
Genom inrättandet av de nuvarande stipendierna för högre juridiska,
medicinska och tekniska studier ha statsmakterna velat stödja unga forskare
framför allt på områden, där rekryteringen till universitetens lärartjänster
medfört särskilda svårigheter. Även inom andra fakulteter synes
emellertid föreligga ett uppenbart behov av sådana stipendier, icke blott
för att säkerställa rekryteringen till de högre befattningarna vid universitet,
högskolor och andra läroanstalter utan även för att främja forskningen
över huvud taget. Utan att äga stora ekonomiska resurser eller
ådraga sig betydande studieskulder torde en person icke kunna bedriva
högre vetenskapliga studier. Det synes mig därför vara ett betydande samhällsintresse
att giva även mindre bemedlade forskarbegåvningar ett effektivt
ekonomiskt stöd.
Beträffande stipendiebeloppen kan jag i stort sett ansluta mig till vad
universitetsberedningen föreslagit. Jag finner sålunda de föreslagna beloppen,
2 500 kronor för s. k. licentiandstipendier och 5 000 kronor för s. k.
doktorandstipendier, väl avvägda med hänsyn bland annat till de arvoden,
som utgå till assistenter och amanuenser. I likhet med de medicinska högskolornas
organisationskommitté förordar jag, att inom de medicinska fakulteterna
endast doktorandstipendier med ett enhetligt belopp på 5 000 kronor
skola utgå, eftersom medicine licentiatexamen över huvud taget icke
förutsätter någon självständig forskning. Även för högre juridiska studier
anser jag i likhet med kanslern, att endast det högre stipendiebeloppet
bör utgå. Inom den juridiska fakulteten kan nämligen licentiatexamen
icke användas för en kategoriklyvning av de studerande i licentiander
och doktorander.
Jag delar beredningens uppfattning, att stipendierna böra utdelas vid
12
Statsutskottets utlåtande nr 2J+7.
universiteten och Stockholms högskola av fakultet (sektion), vid karolinska
institutet av dess lärarkollegium och vid Göteborgs högskola av dess lärarråd.
Några särskilda organ för utdelning av dessa stipendier synas icke
vara erforderliga. Jag är i avvaktan på universitetsberedningens utredning
angående universitetens organisatoriska förhållanden icke heller beredd att
nu förorda socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag, att de av
kommittén föreslagna samhällsvetenskapliga ämnesgrupperna vid universitet
och högskolor skulle svara för stipendieutdelningen för de samhällsvetenskapliga
ämnena. Doek förutsätter jag, att de av mig i det följande
förordade stipendierna för högre samhällsvetenskapliga studier i första hand
förbehållas den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen, ehuru de skola utdelas
av den humanistiska sektionen. I fråga om övriga stipendier ifrågasätter
jag icke för närvarande någon anknytning till vissa ämnen eller
ämnesgrupper.
Mot universitetsberedningens förslag beträffande tiden för innehav av
stipendier har jag ingen erinran. Jag ansluter mig vidare till beredningens
uppfattning, att innehav av stipendium icke bör kunna kombineras med
avlönad amanuens- eller assistentbefattning. I varje fall bör detta gälla
som regel. Annat förvärvsarbete av bisysslekaraktär torde däremot ej böra
uteslutas med hänsyn till att stipendierna icke torde täcka alla stipendiatens
omkostnader för uppehälle etc. De stipendieutdelande myndigheterna
böra dock tillse, att sådana biinkomsters förvärvande ej menligt
inverkar på stipendiatens studier. Jag kan däremot ej ansluta mig till beredningens
uppfattning beträffande det meritvärde, som bör tillmätas tidigare
assistent- eller amanuenstjänstgöring. Det synes mig nämligen, som om
vetenskaplig begåvning och forskningsmeriter i första hand böra vara avgörande
vid stipendieutdelningen. Endast vid i övrigt lika meriter bör
särskilt meritvärde tillmätas tidigare assistent- eller amanuenstjänstgöring.
Vid i övrigt lika meriter bör dessutom en mindre bemedlad äga företräde
framför en ekonomiskt bättre situerad. I övrigt bör någon ekonomisk
behovsprövning icke ifrågakomma. Närmare bestämmelser angående dessa
stipendier torde böra meddelas av Kungl. Maj:t.
Beträffande antalet stipendier föreslår universitetsberedningen sammanlagt
131 lägre och 131 högre stipendier. Inom vardera gruppen avses 16
för teologer, 15 för jurister, 70 för humanister samt 30 för naturvetare.
Vidare har socialvetenskapliga forskningskommittén framlagt förslag om
inrättande av 32 lägre och 32 högre stipendier för studerande inom de
samhällsvetenskapliga ämnena, varjämte de medicinska högskolornas organisationskommitté
föreslår, att sammanlagt 33 högre stipendier skola inrättas
för de medicinska fakulteterna. Vid en jämförelse mellan det antal
stipendier, som föreslagits för de olika ämnesgrenarna, synes antalet stipendier
för de teologiska fakulteterna vara väl högt, och jag är för min del
endast beredd att förorda 5 lägre och 5 högre teologiska stipendier vid
vartdera universitetet. Å andra sidan förefaller det som om de matematisknaturvetenskapliga
sektionerna möjligen skulle bli otillräckligt tillgodosedda.
För närvarande anser jag mig dock icke böra förorda fler stipendier
än universitetsberedningen föreslagit. Med hänsyn till det nuvarande låga
antalet studerande för juridisk doktorsgrad och under hänvisning till vad
jag förut anfört beträffande stipendiebeloppen inom de juridiska fakulteterna,
förordar jag för nästa budgetår endast de av beredningen föreslagna
15 högre juriststipendierna. Mot det föreslagna antalet stipendier
13
Statsutskottets utlåtande nr 2J+7.
har jag för övrigt ingen erinran. Liksom under innevarande budgetår torde
också under nästa budgetår 3 stipendier vid veterinärhögskolan, 4 vid tandläkarinstitutet
i Stockholm och 1 vid farmaceutiska institutet böra utgå*
med det lägre stipendiebeloppet. Det torde närmast böra ankomma på
dessa fackhögskolors ledning att taga ställning till frågan om en ändring
beträffande storlek och antal av dessa stipendier och göra de framställningar
i ämnet, som må befinnas påkallade.
De nuvarande anslagen till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier
för främjande av högre juridiska studier vid universiteten i Uppsala
och Lund samt Stipendier för främjande av högre medicinska studier vid
universiteten m. fl. läroanstalter, vilka nu äro uppförda med sammanlagt
85 000 kronor, böra vid bifall till de av mig förordade förslagen om
inrättande av licentiand- och doktorandstipendier upphöra att utgå. I stället
bör anvisas ett enda anslag under rubriken »Stipendier för främjande
av högre vetenskapliga studier», vilket anslag för nästa budgetår bör
uppföras med 1 325 000 kronor. Anslaget torde böra få karaktär av reservationsanslag.
Motioner.
Till stöd för det i motionerna 1: 344 och II: 503 framställda yrkandet
om ökat antal teologiska stipendier har anförts huvudsakligen följande.
Förslaget om inrättandet av ett ganska stort antal stipendier för högre
vetenskapliga studier måste hälsas med största tillfredsställelse. I stor
utsträckning har Kungl. Maj:t här följt vad 1945 års universitetsberedning
anfört i sitt betänkande. Beträffande antalet stipendier har dock
Kungl. Maj:t i två fall föreslagit ett lägre antal än vad beredningen ansett
behövligt.
För juridiska fakultetens del synas tillräckliga skäl föreligga för en dylik
beskärning av det antal beredningen föreslagit. För teologiska fakulteten
däremot föreligger intet sådant skäl. Departementschefen anför visserligen
i propositionen, att »vid en jämförelse mellan det antal stipendier, som
föreslagits för de olika ämnesgrenarna, synes antalet stipendier för de teologiska
fakulteterna vara väl högt», varför antalet från beredningens 8 högre
och 8 lägre stipendier för vardera av Uppsala och Lunds teologiska fakulj
teter sänkts till 5 av vartdera slaget.
En jämförelse, som baseras på antalet avhandlingar inom respektive
fakultet, ger dock en helt annan bild än vad sålunda anförts såsom motivering
för denna sänkning av antalet. Under tioårsperioden 1936/37—
1945/46 uppgick antalet avhandlingar för doktorsdisputation i teologi till
74 och i de närmast jämförbara ämnena juridik och humaniora till 15
respektive 328.
Jämför man antalet i Kungl. Maj:ts proposition föreslagna stipendier
med dessa siffror, får man följande procentsiffror: teologi 27 procent, juridik
100 procent och humaniora 43 procent.
Det synes som om teologien bär missgynnats utöver vad som kan anses
skäligt. Niigon överproduktion av teologie doktorer kan knappast heller
sägas föreligga, varför något sådant skäl ej kan äga giltighet. För juridikens
del föreligger en stark underproduktion, som omöjliggör, att dessa båda
discipliner jämställas. Däremot är läget för de humanistiska ämnena i stort
sett jämförbart. Först genom det antal stipendier, som beredningen före
-
14
Statsutskottets utlåtande nr <21+7.
slagit, nämligen 8 av vartdera slaget och för vardera av fakulteterna, kommer
emellertid teologien upp till samma procenttal för antalet stipendier
jämfört med antalet avhandlingar under senaste tioårsperioden som dessa
ämnen, 43 procent.
I motionen II: 505 har beträffande frågan om rätt att i särskilda fall
uppdela ett doktorandstipendium i två licentiandstipendier anförts bland
annat följande.
En av de största vinningarna med den av Kung]. Maj:t framlagda propositionen
om vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen
är förslaget om införande av doktorand- och licentiandstipendier
vid statsuniversitet och högskolor. I ett hänseende synes emellertid såsom
en övergångsform en ändring rörande principerna för utdelningen av ifrågavarande
stipendier böra äga rum.
Departementschefen har inte gjort någon annan uppdelning av stipendierna
än på fakulteter respektive sektioner. I övrigt skall det, efter de
närmare föreskrifter som vederbörligen utfärdas, ankomma på de olika
lärosätenas lärarkollegier att tillsätta stipendier. Departementschefen har
med hänsyn till pågående utredning inte heller ansett sig nu kunna förorda
socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag att de samhällsvetenskapliga
studiegrupperna vid respektive universitet eller högskolor
skulle svara för stipendieutdelningen för de samhällsvetenskapliga ämnena.
För att här i första hand beakta de samhällsvetenskapliga ämnenas intressen
vilja vi erinra om att den socialvetenskapliga forskningskommittén
föreslog, att ett visst antal doktorand- och licentiandstipendier skulle ställas
till dessa ämnens förfogande; antalet fixerades i kommitténs betänkande
till 9 respektive 9 för Uppsala och Lunds universitet samt Stockholms
högskola och 5 respektive 5 för Göteborgs högskola. Även om det
icke direkt utsädes är det alldeles tydligt att till grund för kommitténs
förslag låg en beräkning, enligt vilken de tre största och för närvarande
mest frekventerade ämnena nationalekonomi, statskunskap och statistik
vid vart och ett av de tre förstnämnda lärosätena skäligen borde erhålla
2 doktorand- och 2 licentiandstipendier; samtidigt borde givetvis även
övriga samhällsvetenskaper i mån av sökande alltid tillförsäkras minst ett
stipendium av vartdera slaget. I propositionen uttalar departementschefen,
att han förutsätter att stipendium för högre samhällsvetenskapliga studier
i första hand förbehålles den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen, även
om dess lärare ej ensamma få rätt att tillsätta stipendiaterna. Till grund
för universitetsberedningens liksom för departementschefens förslag rörande
antalet stipendier per fakultet respektive sektion ligga självklart också
vissa liknande genomsnittliga beräkningar av stipendiebehovet inom olika
discipliner.
I anslutning härtill synes det vara både skäligt och ändamålsenligt att
varje ämnes speciella behov av stipendier vid utdelningen särskilt beaktas.
Det förekommer helt visst inom många centrala ämnen, att för tillfället
endast en eller också ingen alls doktorand- eller stipendieberättigad doktorand
finnes, medan antalet licentiander kan uppgå till ett tiotal eller mera,
varav de flesta kunna vara i hög grad kvalificerade för licentiandstipendium.
Delvis kan anhopningen av licentiander bero på att många till följd
Statsutskottets utlåtande nr 2Jt7. 15
av de stegrade levnadskostnaderna och av fruktan för allt för stora studieskulder
måst söka sig förvärvsarbete och därigenom dra ut på studietiden.
I ett dylikt fall torde vederbörande ämne inte kunna påräkna mera än
vad som skulle kunna kallas dess andel i vederbörande fakultets (sektions)
totala antal licentiandstipendier eller, om det rör sig om den samhällsvetenskapliga
ämnesgruppen, dennas sammanlagda antal licentiandstipendier.
Det synes emellertid icke rationellt, om det stipendiestöd, som ett
ämne kan få, göres beroende av sådana tillfälliga faktorer som en temporär
anhopning av de högre studerande till ett visst stadium av studierna.
Starka skäl tala i stället för att ämnets stipendiebehov betraktas som en
enhet, oberoende av om hur de högre studerande äro fördelade på studier
för licentiatexamen och för doktorsgrad, och att stipendiebeloppen fördelas
av vederbörande lärarkollegium med beaktande härav. Fördenskull borde
i de fall, då ingen eller endast en stipendieberättigad doktorand finns men
antalet kvalificerade licentiander är stort, doktorandstipendierna kunna
klyvas i två licentiandstipendier och alltefter behov tilldelas licentiander i
ämnet. De senare skulle dock, om de emottaga ett halvt doktorandstipendium,
vara skyldiga att inom viss föreskriven tid avstå från detta, om en
licentiand sedermera avlagt licentiatexamen och ansökt om doktorandstipendium.
Vad som här anförts med avseende främst på de samhällsvetenskapliga
disciplinerna torde även ha tillämpning på åtskilliga andra centrala ämnen.
Åtminstone under en övergångstid av tre år, innan en anpassning skett,
föreligger det ett behov av att stipendieföreskrifterna modifieras i ovan
angiven riktning, så att varje viktigare ämnes behov av stipendier göres
till föremål för särskilt beaktande. Härigenom kan största möjliga rättvisa
mellan ämnena inbördes skipas. Riksdagen bör därför enligt vår mening
nu uttala, att Kungl. Maj:t vid utfärdande av vederbörlig stipendieförfattning
måtte införa de föreskrifter om möjligheten att dela upp doktorandstipendier
i tvenne licentiandstipendier, som enligt vad vi ovan
framhållit äro påkallade.
Vad departementschefen anfört och föreslagit med avseende å stipendier
för främjande av högre vetenskapliga studier har icke givit utskottet anledning
till annan erinran än att utskottet funnit antalet stipendier för de
teologiska fakulteterna väl knappt utmätt. Utskottet vill därför i anledning
av motionerna I: 344 och II: 503 för sin del förorda, att antalet dylika
stipendier bestämmes till 6 lägre och 6 högre vid vartdera universitetet.
Vidkommande motionen II: 505 får utskottet framhålla, att den av motionärerna
ifrågasatta anordningen torde kunna medföra vissa fördelar
beträffande stipendiemedlens ändamålsenliga utnyttjande. Utskottet är likväl
icke berett att utan närmare utredning i ämnet tillstyrka bifall till
motionärernas förslag. Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:t
har sin uppmärksamhet riktad på denna fråga och ägnar det i motionen
berörda spörsmålet närmare övervägande. Med vad sålunda anförts torde
motionen 11:505 fä anses besvarad.
Utskottet.
16
Statsutskottets utlåtande nr KJfl.
III. Doktorsavhandlingar.
Naturvetenskapliga forskningskommittén har i sitt betänkande del II ingående
behandlat frågan om formerna för doktorsarbetets publicering. De
medicinska högskolornas organisationskommitté har i allt väsentligt anslutit
sig till de synpunkter, som forskningskommittén därvid framfört i
denna fråga, samt hänvisat beträffande detaljerna till dess framställning.
Även universitetsberedningen har i sitt betänkande del II yttrat sig över
naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag angående formerna för
doktorsavhandlingarnas publicering. Universitetsberedningen har emellertid
framför allt behandlat frågan om tryckningsbidrag till doktorsavhandlingar.
Beredningen har dock härvid icke tagit hänsyn till anslagsbehoven
inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen, eftersom den naturvetenskapliga
forskningskommittén, såsom nyss framhållits, framlagt förslag om
en ny typ av avhandlingar vid sidan av den hittills gängse och i samband
därmed förordat, att anslaget till naturvetenskapliga doktorsavhandlingar
inkluderas i ett större anslag till bidrag till naturvetenskaplig publiceringsverksamhet.
Beträffande frågan om bidrag till medicinska avhandlingar har
beredningen hänvisat till de medicinska högskolornas organisationskommitté,
som dock ännu ej tagit ställning till spörsmålet om statligt ekonomiskt
understöd åt publicering av doktorsarbeten.
Naturvetenskapliga forskningskommittén har vidare med instämmande
av de medicinska högskolornas organisationskommitté framlagt förslag beträffande
doktorsarbetets bedömning. I denna fråga har dessutom 1945 års
universitetsberedning redan i första delen av sitt betänkande (stat. off. utr.
1946: 9) framlagt förslag i samband med sin behandling av docentinstitutionen.
Under förevarande avsnitt har departementschefen begränsat sig till att
anmäla frågan om formerna för doktorsarbetets publicering samt om
tryckningsbidrag till doktorsavhandlingar inom de teologiska, juridiska,
medicinska och humanistiska fakulteterna (sektionerna). Frågan om tryckningsbidrag
till naturvetenskapliga doktorsavhandlingar har departementschefen
förklarat sig ämna upptaga i samband med förslag till åtgärder för
stödjande av publiceringsverksamheten inom naturvetenskaperna.
Beträffande formerna för doktorsavhandlingarnas
publicering har naturvetenskapliga forskningskommittén — efter att
ha lämnat en redogörelse för de nuvarande förhållandena i ifrågavarande
hänseende — framhållit, att formerna för framläggande av doktorsarbetets
resultat borde vara desamma som för andra arbeten inom samma vetenskapsgren.
Enligt kommittén borde därför denna princip inom flertalet
naturvetenskapliga och medicinska discipliner leda till att monografiformen
17
Statsutskottets utlåtande nr 2^7.
för doktorsavhandlingar övergavs.Kommitténs uppfattning beträffande formerna
för doktorsarbetets publicering sammanfattas i följande förslag. Då
en doktorand i uppsatser i välkända vetenskapliga tidskrifter med tillräcklig
spridning framlagt resultat av vetenskapliga undersökningar, vilkas
värde är sådant, att de ur vetenskaplig synpunkt motivera, att han tilldelas
doktorsvärdighet, bör han ha rättighet att disputera på dessa uppsatser
utan att behöva sammanställa dessa till en särskild doktorsavhandling.
kör att de av kommittén förordade formerna för doktorsarbetets publicering
skulle få någon praktisk betydelse, torde det enligt kommittén vara
nödvändigt med nya bestämmelser beträffande skyldigheten att till vederbörande
universitetsbibliotek överlämna ett antal s. k. pliktexemplar. Med
stöd av universitetsstatuterna § 118, mom. 2 (ändrad lydelse sv. författn.
saml. 1934: 216) är för närvarande fastställt, att varje doktorand vid avhandlingens
offentliggörande utan ersättning skall överlämna 330 exemplar.
Under sådana förhållanden skulle en ung forskare bliva nödsakad att beställa
400—500 särtryck av varje arbete han publicerade fram till doktorsgraden
bara för att hålla möjligheten öppen att kunna begagna sig därav.
Därtill komme att det i många fall torde ställa sig svårt att erhålla erforderligt
antal särtryck.
Med hänvisning till nyss refererade synpunkter föreslår kommittén, att
en möjlighet öppnas för befrielse från den skyldighet att avlämna pliktexemplar
till ett offentligt bibliotek, varom är stadgat i § 118 i universitetsstatuterna,
och att sådan befrielse skall kunna beviljas, om arbetet eller
arbetena i fråga publicerats i tidskrifter eller liknande serier med sådan
spridning, att nödig offentlighet därigenom kan anses ha vunnits.
Naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag beträffande formerna
för doktorsarbetets publicering ha i princip tillstyrkts av de flesta myndigheter
och sammanslutningar, vilka i sina yttranden berört kommitténs förslag
i denna del. Flera remissinstanser ha emellertid förordat kommitténs
förslag under förutsättning, att 1945. års universitetsberednings uttalande
i denna fråga vunne beaktande. Universitetsberedningen har nämligen yttrat
följande.
Universitetsberedningen behjärtar de synpunkter, som framförts av den
naturvetenskapliga forskningskommittén och av medicinska högskolornas
organisationskommitté beträffande formerna för doktorsavhandlingarnas
publicering, men vill samtidigt framhålla, att detta alternativ icke så ofta
torde kunna tillämpas inom de humanistiska vetenskaperna. Beredningen
vill därjämte understryka, att doktorsavhandlingen alltid måste utgöra provet
på förmågan att behandla ett sammanhängande och betydelsefullt
vetenskapligt problemkomplex. Detta krav måste ställas även på den nya
typen av doktorsspecimina. Utöver de skrifter, i vilka disputanden tidigare
publicerat sina forskningsresultat, bör enligt beredningens mening krävas
en kort sammanfattning bland annat innehållande eu fixering av problem
2
— Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 6 saml. Nr 2^7.
18
Statsutskottets utlåtande nr 2.r, 7.
ställningen i dess helhet jämte redogörelse för de vunna resultaten. Enligt
universitetsberedmngens asikt bör den sammanfattande skriften anses utgöra
avhandlingen i formell mening, av vilken stadgat antal pliktexemplar
skall avlämnas. Dock böra även de undersökningar, som tidigare publicerats
och som utgöra premisser till de i gradualavhandlingen framförda slutledningarna,
framläggas till offentlig granskning tillsammans med själva avhandlingen.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
I princip delar jag naturvetenskapliga forskningskommitténs uppfattning,
att formerna för framläggandet av doktorsarbetets resultat böra vara
desamma som för andra arbeten inom samma vetenskapsgren. Jag ansluter
mig likaledes till kommitténs mening, att en doktorand bör ha rättighet
att disputera på ett antal smärre, i kända vetenskapliga tidskrifter publicerade
uppsatser utan att behöva sammanställa dessa till en särskild
doktorsavhandling. Det är nämligen uppenbart, att en dylik reform skulle
innebära stora fördelar, framför allt pa grund av att de vetenskapliga resultaten
av forskningsarbetet därigenom utan dröjsmål kunna framläggas.
Universitetsberedningen har, liksom även kanslern, ansett, att disputation
efter den av naturvetenskapliga forskningskommmittén föreslagna
ordningen endast bör beviljas under förutsättning, att. en kort sammanfattning
innehållande en fixering av problemställningen i dess helhet jämte
redogörelse för de vunna resultaten framlägges till disputationen utöver
de tidigare publicerade skrifter, vilka disputanden önskar åberopa. Härigenom
skulle vinnas en garanti för att en doktorsavhandling alltid utgör
ett prov på förmågan att behandla ett sammanhängande och betydelsefullt
vetenskapligt problemkomplex. Man skulk även uppnå den fördelen, att
frågan om pliktexemplaren kunde lösas pa sa sätt, att den sammanfattande
skriften skulle anses utgöra avhandlingen i formell mening, av vilken
sålunda det stadgade antalet pliktexemplar borde avlämnas. De undersökningar,
som doktoranden tidigare publicerat och önskar åberopa, skulle
för sådant fall givetvis även finnas tillgängliga för offentlig granskning. Ett
antal av minst 25, högst 50 exemplar av dessa tidigare uppsatser torde
vara tillräckligt för doktorsarbetets bedömning. .....
En reform i den sålunda angivna riktningen synes böra försöksvis provas.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj it att meddela i ämnet erforderliga
bestämmelser.
Beträffande bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar
gäller för närvarande enligt Kungl. Maj:ts kungörelse
1945: 552 att full ersättning skall utgå för de 330 s. k. pliktexemplar av
en doktorsavhandling, som varje doktorand är skyldig att avlämna till
vederbörande bibliotek. För innevarande budgetår är till detta ändamål
anvisat ett förslagsanslag å 30 000 kronor under rubriken Gemensamma
universitetsändamål: Bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar samt ett
förslagsanslag å 3 000 kronor under rubriken Gemensamma ändamål vid de
tekniska högskolorna: Bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar. 1945 års
universitetsberedning har emellertid framhållit, att endast om denna fulla
ersättning beräknas efter normala förlagsmässiga grunder blir den en
realitet.
19
Statsutskottets utlåtande nr 247.
Beredningen anser, att det nuvarande systemet med särskilda anslag till
ersättning för levererade pliktexemplar borde upphöra. Dessa ersättningar
vore av övervägande fiktiv natur, men förekomsten av anslag för ändamålet
under åttonde huvudtiteln kunde lätt bidraga till att hos allmänheten
skapa den föreställningen, att en tillfredsställande ersättning verkligen
utginge för pliktexemplaren. Beredningen har därför förordat ett
enda anslag till bidrag för akademiska avhandlingar överhuvud taget,
pliktexemplaren inräknade. Beredningen föreslår, att tryckningsbidraget i
princip sättes till 75 procent av författarens egna tryckningskostnader.
För att kunna beräkna det för tryckningsbidrag erforderliga statsanslaget
har beredningen undersökt avhandlingarnas mediana och verkliga
omfång under tioårsperioden 1936/37—1945/46. Resultatet framgår av
en å s. 30 i statsrådsprotokollet intagen tabell, till vilken torde få hänvisas.
Med ledning härav har beredningen beräknat det för närvarande behövliga
statsbidraget till 171 000 kronor per år. Utöver detta anslag på
171 000 kronor förordar beredningen ett förslagsanslag på 9 000 kronor till
tryckning av avhandlingsresuméer på något av de stora världsspråken.
Dessa resuméers tryckningskostnader borde enligt beredningen helt bexostas
av det allmänna upp till ett omfång av högst 16 sidor. Beredningen
föreslår sålunda ett förslagsanslag på sammanlagt 180 000 kronor för tryckningsbidrag
till akademiska avhandlingar inom teologi, juridik och humaniora.
Beträffande själva utdelningen av tryckningsbidragen föreslår beredningen
en gemensam instans, en central nämnd, för de teologiska och juridiska
fakulteterna samt de humanistiska sektionerna. Beredningen förordar
följande sammansättning av nämnden.
De båda teologiska fakulteterna föreslå vardera en representant, de tre
juridiska likaledes vardera en. De fyra humanistiska sektionerna föreslå
vardera en representant för den filosofisk-historiska ämnesgruppen och en
för den filologiska. Bland de sålunda föreslagna tretton förordnar Kungl.
Maj:t fem till ledamöter av nämnden, varvid iakttages, att en skall vara
teolog, en jurist och de övriga tre representera skilda humanistiska discipliner
och företräda olika lärosäten. Därjämte förordnar Ivungl. Maj:t en
sjätte ledamot, med särskild sakkunskap i bok- och bibliotekstekniska
frågor. Kungl. Maj:t förordnar en av nämndens ledamöter till ordförande.
Nämnden utser själv sin sekreterare.
De av universitetsberedningen förordade bidragsformerna för tryckning
av doktorsavhandlingar ha i stort sett tillstyrkts av de myndigheter och
organisationer, som yttrat sig i denna fråga. Beträffande den av beredningen
föreslagna centrala nämnden ha dock olika meningar gjort sig gällande.
Departementschefen bär för egen del anfört i huvudsak följande.
Jag biträder beredningens förslag, att det nuvarande systemet med särskilda
anslag till ersättning för levererade pliktexemplar bör upphöra och
20
Statsutskottets utlåtande nr 21+7.
att i stället ett enda anslag till tryckning av doktorsavhandlingar beviljas.
Jag vill även förorda förslaget, att tryckningsbidraget i princip sättes till
75 procent av författarens egna kostnader. Dock anser jag det vara en
svaghet i förslaget, att bidragsvillkoren icke fått en sådan utformning att
eu automatisk minskning av bidragsandelen inträder beträffande avhandlingar
av större omfattning. Samtidigt inser jag emellertid svårigheten att
finna en tillfredsställande ordning för kontroll av avhandlingarnas längd.
Beredningen har ju också efter anförda skäl avvisat tanken pa såväl arkbegränsning
som ett visst fixerat maximibelopp för tryckningsbidraget.
Under sådana förhållanden vill jag understryka vikten av att den centrala
nämnd, som skall handhava utdelningen av tryckningsbidragen, har uppmärksamheten
riktad på denna fråga. Nämnden bör tillse, att författare
av sådana avhandlingar, som dragit en oskälig kostnad eller vilkas omfång
blivit större än ämnets natur krävt, få vidkännas vederbörlig reduktion
av tryckningsbidraget. Skulle emellertid denna form för kontroll av avhandlingskostnaderna
icke visa sig tillfredsställande, är jag beredd att hänvisa
detta speciella spörsmål till förnyad prövning.
I likhet med kanslern finner jag det lämpligt, att en särskild gemensam
instans — den av beredningen föreslagna centrala nämnden — handhaver
själva utdelningen av tryckningsbidragen för de teologiska och juridiska
fakulteterna samt de humanistiska sektionerna. Jag har icke heller någon
erinran mot den föreslagna sammansättningen av nämnden.
Mot vad beredningen anfört beträffande grunderna för beräkning av det
erforderliga statsbidraget har jag ingen anmärkning. Jag uppskattar alltså
anslagsbehovet för nästa budgetår till bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar
inom teologi, juridik och humaniora till 180 000 kronor. Jag
förutsätter härvid liksom beredningen, att kostnaderna för tryckning av
avhandlingsresuméer på något av de stora världsspråken skola helt bestridas
från ifrågavarande anslag.
Ehuru de medicinska högskolornas organisationskommitté ännu icke
framlagt något förslag om bidrag till tryckning av medicinska doktorsavhandlingar
eller om statligt stöd åt publicering av medicinska arbeten
över huvud taget, anser jag mig likväl, för att icke ställa de medicinska
doktoranderna i ett sämre läge än övriga, böra såsom ett provisorium
förorda, att samma grunder tillämpas för bidrag till dylika doktorsavhandlingar,
som de jag nyss förordat för humanistiska. Kostnaderna härför torde
kunna uppskattas till i runt tal 50 000 kronor. Utdelningen av tryckningsbidragen
torde tills vidare böra handhavas av det medicinska forskningsrådet.
Tryckningsbidragen böra liksom nu utdelas för varje kalenderår och ej
efter läsår såsom föreslagits av universitetsberedningen. Bidrag till avhandlingar
under år 1947 böra sålunda utdelas först 1948. Jag anser mig därför
böra biträda kanslerns förslag, att de förordade tryckningsbidragen måtte
få utgå till alla, som disputerat under innevarande kalenderår, och ej endast
till dem, som disputera efter den 1 juli 1947.
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat bör förslagsanslaget till
Gemensamma universitetsändamål: Bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar,
nu 30 000 kronor, för nästa budgetår uppföras med (180 000 +
-j- 50 000 =) 230 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 2Jp. 21
Utskottet biträder departementschefens ifrågavarande förslag beträd
fande formerna för doktorsavhandlingarnas publicering samt rörande tryckningsbidrag
till doktorsavhandlingar inom de teologiska, juridiska och medicinska
fakulteterna samt humanistiska sektionerna. Utskottet har icke
funnit något att erinra mot att en särskild gemensam instans (central
nämnd), med den sammansättning departementschefen förordat, handhaver
själva utdelningen av tryckningsbidragen för de teologiska och juridiska
fakulteterna samt de humanistiska sektionerna. Utdelningen av bidragen
till tryckning av medicinska doktorsavhandlingar torde i enlighet med vad
departementschefen föreslagit tills vidare böra handhavas av det medicinska
forskningsrådet.
I detta sammanhang vill utskottet i likhet med departementschefen understryka
vikten av att den centrala nämnden tillser, att författare av
sådana avhandlingar, som dragit en oskälig kostnad eller vilkas omfång
blivit större än ämnets natur krävt, få vidkännas vederbörlig reduktion av
tryckningsbidraget. Skulle emellertid denna form av kontroll av avhandlingskostnaderna
icke visa sig tillfredsställande torde detta spörsmål — såsom
departementschefen antytt — böra hänvisas till förnyad prövning.
Vad departementschefen i övrigt under detta avsnitt anfört och föreslagit
har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.
IV. Naturvetenskaplig publiceringsverksamhet.
Naturvetenskapliga forskning skommittén erinrar, att statens understödjande
av den vetenskapliga publiceringsverksamheten för närvarande i
huvudsak inskränker sig till anvisande av medel till »Understöd för utgivande
av tidskrifter, lärda verk och läroböcker», vilket reservationsanslag
— vanligen benämnt »lärdaverksanslaget» — för innevarande budgetår
är uppfört med 200 000 kronor. Lärdaverksanslaget avser emellertid,
påpekar kommittén, alla vetenskapsgrenar, och naturvetenskapens andel
däri uppginge innevarande budgetår till blott 36 300 kronor.
Kommittén föreslår, att för nästa budgetår anvisas ett anslag av 300 000
kronor såsom bidrag till naturvetenskaplig publiceringsverksamhet. Från
detta anslag skulle bestridas även bidragen till tryckning av naturvetenskapliga
doktorsavhandlingar, i den mån särskilda sådana förekomme, samt
även kostnaderna för tryckning av naturhistoriska riksmuseets vetenskapliga
avhandlingar. Sistnämnda kostnader beräknas till omkring 65 000 kronor
för år.
Beträffande den närmare motiveringen till förslaget och de av kommittén
angivna allmänna riktlinjerna för statens understöd åt naturvetenskaplig
publiceringsverksamhet torde få hänvisas till statsrådsprotokollet, s.
38—40.
Utskottet.
22
Statsutskottets utlåtande nr 247.
Beträffande utdelningen av bidrag från anslaget förordar kommittén, att
denna skall omhänderhavas av naturvetenskapliga forskningsrådet. Anslagsfördelningen
borde förberedas av en nämnd, naturvetenskapliga publiceringsnämnden.
1945 års universitetsberedning, som tillstyrkt det föreslagna anslaget å
300 000 kronor, har i detta sammanhang även ingått på frågan om bidrag
till tryckning av naturvetenskapliga doktorsavhandlingar av nu gängse
typ, i den mån dylika alltjämt komme att publiceras, vilket säkerligen
bleve fallet inom vissa ämnen, såsom biologi och geografi. Vad beredningen
härutinnan väsentligen föreslagit framgår av departementschefens nedan
återgivna uttalanden.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
De genomgripande åtgärder för främjande av vetenskaplig forskning
inom landet, som inletts, måste givetvis även innefatta åtgärder för forskningsresultatens
publicering. I detta avseende föreligger utredning och förslag
för närvarande — om man bortser från den specialfråga som doktorsavhandlingarna
utgöra — endast beträffande det naturvetenskapliga området.
Såsom statskontoret framhållit, hade det givetvis varit fördelaktigt,
om ställning i ett sammanhang kunnat tagas till spörsmålet om den vetenskapliga
publiceringsverksamheten i hela dess vidd. Med hänsyn till det
brydsamma läge, som för närvarande råder, icke minst till följd av de
starkt ökade tryckningskostnaderna och det totala bortfallet av publiceringsmöjlighetema
i tyska tidskrifter och seriepublikationer, anser jag mig
dock icke kunna underlåta att redan nu till prövning upptaga naturvetenskapliga
forskningskommitténs ifrågavarande förslag. Jag vill också i detta
sammanhang erinra om, att upprustningen för de naturvetenskapliga universitetsinstitutionernas
del inletts tidigare än för de övriga.
Behovet av ett kraftigt ökat understöd från statens sida till främjande
av den naturvetenskapliga publiceringsverksamheten har icke från något
håll bestritts i samband med remissbehandlingen av kommittéförslaget.
Tvärtom understrykes allmänt den trängande angelägenheten av genomgripande
åtgärder och betonas, att det föreslagna anslagsbeloppet, 300 000
kronor, snarare vore för lågt än för högt beräknat. Jag har för egen del
icke ansett mig kunna rikta någon erinran mot beloppets storlek utan tillstyrker,
att för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag av 300 000
kronor för ifrågavarande ändamål.
Jag förutsätter härvid, att särskilda medel utöver nämnda anslag icke anvisas
såsom bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar i naturvetenskapliga
ämnen. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat med avseende
på formerna för doktorsavhandlingars publicering torde det komma att bli
vanligt, att naturvetenskapliga doktorsavhandlingar i monografiform av
hittills gängse typ ersättas med ett större eller mindre antal smärre avhandlingar,
som inflyta i tidskrifter och andra periodiska publikationer utan
särskilda tryckningskostnader för författaren. Jag förutsätter, att den sammanfattning
av tidigare publicerade arbeten, som i sådant fall kan komma
att krävas såsom »doktorsavhandling», icke kommer att draga mera betydande
tryckningskostnader. Jag är ense med universitetsberedningen
därom, att dessa kostnader böra åvila doktoranden; detta lärer i varje
23
Statsutskottets utlåtande nr 247.
fall böra bli regel. Hinder bör dock ej föreligga för att undantagsvis
bidrag till tryckningskostnaderna lämnas i dessa fall, om särskilda
skäl därtill föreligga. Bidraget bör i så fall maximeras till högst 75 procent
av kostnaderna. I vissa fall -—- kanske icke så få — torde doktorsavhandlingar
av nu vanlig typ emellertid alltjämt komma att publiceras i naturvetenskapliga
ämnen. Liksom universitetsberedningen förordar Jag, att
tryckningsbidrag i dylika fall lämnas efter samma grunder som jag i det
föregående förordat i fråga om avhandlingar i humanistiska med flera
ämnen, både när avhandlingen inflyter i en tidskrift eller annan seriepublikation
och när den tryckes fristående.
Jag kan i huvudsak ansluta mig till de av kommittén angivna allmänna
riktlinjerna för statens understöd åt naturvetenskaplig publiceringsverksamhet.
Det synes sålunda rationellt, att en koncentration till centrala facktidskrifter
eftersträvas i syfte att söka ernå en så stabil ekonomisk grundval
som möjligt för publikationen i fråga och samtidigt vinna en erkänd
internationell ställning åt vederbörande publikation. Ett interskandinaviskt
samarbete synes även i hög grad eftersträvansvärt. Även i fråga om önskvärdheten
av en reglering av leveransplikten ansluter jag mig till vad kommittén
anfört och förutsätter sålunda, att den anslagsfördelande myndigheten
har sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål.
Kostnaderna för tryckning av vetenskapliga avhandlingar åtföljas ofta
av dryga kostnader för översättning eller språkgranskning samt för illustrationsmaterial
m. in. Jag räknar liksom kommittén med, att vederbörande
institutioner i allmänhet skola kunna svara för dessa kostnader, vilket
emellertid icke bör utesluta, att bidrag till kostnader även av denna typ
kunna få lämnas från det av mig förordade anslaget, om skäl därtill visas
föreligga.
Kommittén har räknat med, att en relativt betydande del — omkring
65 000 kronor — av det förordade anslaget skulle erfordras för publicering
av arbeten från naturhistoriska riksmuseet. Kommittén har härvid utgått
från, att nämnda belopp skulle avse bidrag till utgivande av vetenskapsakademiens
publikationsserier, vari omkring % av riksmuseets vetenskapliga
produktion ansetts böra redovisas. Statskontoret har invänt, att statsbidrag
till vetenskapsakademien icke borde lämnas med mindre det genom
särskild utredning visades, att akademiens egna ekonomiska resurser vore
otillräckliga. Invändningen bär givetvis fog för sig. Å andra sidan är riksmuseet
en statlig forskningsanstalt och det synes böra ankomma på statsmakterna
att tillse, att museet förfogar över tillräckliga publikationsmöjligheter.
Med hänsyn härtill anser jag, att akademien icke bör uteslutas från
möjligheten att erhålla bidrag från ifrågavarande anslag. Dock bör den
anslagsbeviljande myndigheten kräva en noggrann utredning rörande akademiens
egna ekonomiska resurser, innan bidrag beviljas.
Kommittén har föreslagit, att det ifrågasatta anslaget skulle fördelas av
naturvetenskapliga forskningsrådet, varvid dock beslut om bidrag på över
15 000 kronor skulle underställas Kungl. Maj:t. Anslagsfrågorna skulle
beredas av en särskild naturvetenskaplig publiceringsnämnd, bestående av
representanter för rådet och i rådet orepresenterade ämnen eller ämnesgrupper
jämte tryckeriteknisk sakkunskap. Ifrågavarande förslag, som vunnit
allmän anslutning, anser jag mig böra biträda. Med anledning av vad
statskontoret anfört förordar jag dock, att gränsen för forskningsrådets
beslutanderätt sättes vid 10 000 kronor.
Utskottet.
24 Statsutskottets utlåtande nr 247.
Det centrala organet för naturvetenskapliga publiceringsfrågor torde kunna
få en avsevärd betydelse för främjande av en rationalisering av publiceringsverksamheten.
Centralorganet bör kunna tjäna som rådgivande och
initiativtagande instans och bör icke blott se som sin uppgift att fördela
ifrågavarande anslagsmedel. Icke minst bör det kunna främja en välbehövlig
ökning av det svenska läroboks- och handboksbeståndet.
Kostnaderna för den ökade verksamhet, som vid bifall till vad jag sålunda
förordat kommer att falla på naturvetenskapliga forskningsrådet och
den till rådet anknutna naturvetenskapliga publiceringsnämnden, torde få
bestridas från förslagsanslaget till Statens naturvetenskapliga forskningsråd:
Förvaltningskostnader i enlighet med grunder, som fastställas av
Kungl. Maj:t på förslag av rådet.
Det av mig tillstyrkta anslaget å 300 000 kronor torde böra anvisas såsom
reservationsanslag under rubriken »Statens naturvetenskapliga forskningsråd:
Naturvetenskaplig publiceringsverksamhet». Jag förutsätter, att
anslaget till tidskrifter, lärda verk och läroböcker icke hädanefter belastas
med utgifter för understöd åt naturvetenskapliga publikationer av den typ,
för vilket det ifrågasatta nya anslaget är avsett. Jag återkommer härtill i
det följande.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot vad departementschefen
under förevarande avsnitt anfört och föreslagit.
V. Biträdande lärare.
Såväl universitetsberedningen som socialvetenskapliga forskningskommittén
och de medicinska högskolornas organisationskommitté ha behandlat
frågan om biträdande lärare. Socialvetenskapliga forskningskommittén
har emellertid icke funnit anledning att mer i detalj ingå på frågan om
de regler, som borde gälla för dessa lärares anställningsförhållanden, löneförmåner
etc., utan har hänvisat till universitetsberedningens förslag beträffande
dessa spörsmål. De av forskningskommittén föreslagna biträdande
lärartjänsterna avse samtliga samma befattningskategori, som av universitetsberedningen
benämnts »preceptorer». De biträdande lärarna inom de
medicinska fakulteterna äro däremot på ett mycket växlande sätt inordnade
i högskoleorganisationen. Redan nu finnes ett stort antal sådana
lärare med växlande arvoden alltefter undervisningens omfattning. I detta
sammanhang har anmälts universitetsberedningens förslag beträffande
olika typer av biträdande lärarbefattningar. Däremot komma de av medicinska
högskolornas organisationskommitté föreslagna biträdande lärartjänsterna,
vilka icke motsvara de av universitetsberedningen föreslagna
preceptoraten, att upptagas till behandling i det följande i samband med
organisationskommitténs övriga förslag till befattningar inom de medicinska
fakulteterna.
25
Statsutskottets utlåtande nr 2J+7.
Nuvarande förhållanden.
Lärarstaben vid universiteten är för närvarande sammansatt av huvudsakligen
följande befattningstyper:
''professorer,
laboratorer (i vissa fall benämnda prosektorer, observatörer etc.),
docenter (docentstipendiater),
biträdande lärare,
universitetslektorer i främmande språk,
assistenter och
amanuenser.
Därjämte äro under avlöningsanslagens arvodesposter uppförda åtskilliga
arvoden för ledande av kurser av skiftande slag. Befattningar av speciell
typ äro vidare universitetslektoraten i svenska språket (»pedagogiska
lektorat»).
Laboraturerna (prosekturerna etc.) äro ordinarie befattningar. De äro förenade
med tjänste- och familjepension och tillsättas efter i stort sett samma
grunder som professurer. Lönen är 6 000 kronor, vartill komma 3 000
kronor i tjänstgöringspenningar. Två ålderstillägg finnas å vartdera 500
kronor, vilka utgå efter 5 respektive 10 år. Härtill komma dyrtidstillägg,
kristillägg, provisorisk avlöningsförstärkning och — för innevarande budgetår
— provisoriskt lönetillägg. Begynnelselönen utgör med nämnda tilllägg,
beräknade efter indexläget under första kvartalet 1947, 13 454 kronor
eller, om pensionsavdragen (693 kronor) frånräknas, 12 761 kronor.
Slutlönen utgör ett 1 000 kronor högre belopp.
Befattningar av laboratorstyp finnas för närvarande endast i medicinska
och naturvetenskapliga ämnen.
Biträdande lärartjänster finnas av två typer: sådana som ha karaktär av
huvudsyssla och sådana som avsetts utgöra en b i s y s s 1 a. De senare
är jämförbara med förutnämnda kursarvoden och förekomma särskilt inom
medicinska fakulteterna. Huvudtypen av tjänsterna som biträdande lärare
bildas av dem, som ha karaktär av huvudsyssla. Dylika befattningar förekomma
inom alla fakulteter. Antalet uppgår vid andra fakulteter än de
medicinska till 8 i Uppsala och 9 i Lund. Av dessa uppbär en, biträdande
läraren i nationalekonomi och finansrätt i Lund, ett arvode av 10 900 kronor,
medan arvodet för de övriga uppgår till 8 600 kronor.
Samtliga dessa biträdande lärare, av vilka flertalet tillkommit genom
beslut av 1946 års riksdag, åtnjuta för innevarande budgetår ett
provisoriskt lönetillägg av 660 kronor, varför arvodet uppgår till 9 260
kronor (i ett fall 11 560 kronor). Före den i fjol beslutade höjningen av
docentstipendierna voro de biträdande lärarna (utom i vissa undantagsfall)
i lönehänseende jämställda med docentstipendiaterna.
26
Statsutskottets utlåtande nr 247.
De biträdande lärarna förordnas av kanslern för högst 3 år (för närvarande
1 år) i sänder på förslag av vederbörande sektion eller fakultet.
Kanslern meddelar även bestämmelser rörande deras tjänstgöringsskyldighet,
som för närvarande uppgår till 6 veckotimmar. Undervisningen är
huvudsakligen av propedeutisk art.
En speciell grupp av typen biträdande lärare, fattad i mera vidsträckt
bemärkelse, utgöres av universitetslektorerna i främmande språk. Dylika
lektorat finnas i tyska, engelska och franska språken, vid universitetet i
Uppsala därjämte i danska och ryska språken. Deras arvoden uppgå till
9 500 kronor, vartill kommer provisoriskt arvodestillägg med 660 kronor.
Universitetslektorerna i svenska språket åtnjuta i arvode 9 500 kronor
samt, därest de äro lärare vid andra läroanstalter (vilket för närvarande är
fallet) arvodesfyllnad med så stort belopp som svarar mot vad de avstå
vid sistnämnda befattningar.
Assistenter åtnjuta, om de äro förste assistenter, arvoden å 7 200 kronor
jämte provisoriskt arvodestillägg å 480 kronor. Andre assistenternas arvode
uppgår till 6 000 kronor jämte 480 kronor i provisoriskt arvodestillägg.
Tjänstgöringsskyldigheten utgör i medeltal 5 timmar om dagen under
arbetsåret.
Sakkunnigförslaget.
Universitetsberedningen har funnit behovet av akademiska lärare av
olika kompetensgrader och med olika arbetsuppgifter vid sidan av professorerna
vara betydande inom de av beredningen behandlade fakulteterna.
Utöver laboratorsgruppen har beredningen ansett sig kunna urskilja tre
önskvärda typer av lägre akademiska lärare, nämligen biträdande lärare
(»preceptorer») på ett något mera kvalificerat plan än de nuvarande,
assistenter och lektorer, de senare avsedda för pedagogisk utbildning på ett
elementärt vetenskapligt plan.
Biträdande lärare eller preceptorer. Universitetsberedningen
föreslår, att de nuvarande biträdande lärarbefattningarna med en
avlöning av 9 260 kronor för år ombildas till befattningar av en typ, som
hittills icke finnes företrädd. Innehavarna av dessa befattningar föreslås
erhålla titeln »preceptor». Befattningarna kunde även betecknas såsom biträdande
lärarbefattningar och innehavarna, när de hava docentkompetens,
tituleras docenter. Beredningen uppställer icke några formellt angivna
kompetensfordringar. Önskvärt anses dock vara, att till preceptorer förvärvas
personer, som ådagalagt både framstående vetenskaplig skicklighet
och framstående undervisningsskicklighet. Som allmän nonn angives god
docentkompetens.
Preceptoraten föreslås bli arvodesbefattningar, som skulle tillsättas för
3 år av kanslern efter yttrande av vederbörande fakultet eller sektion, och
27
Statsutskottets utlåtande nr 2^7.
med en lön, som inklusive dyrtidstillägg och kristillägg skulle överstiga
docentstipendium för nytillträdande stipendiat med 1 800 kronor för år.
Beredningen förutsätter emellertid, att utredning kommer till stånd rörande
befattningarnas förenande med tjänste- och familjepension. Beredningen
anser, att de föreslagna preceptoraten icke skola utgöra fullmaktstjänster,
men har å andra sidan ej velat föreslå förbud mot förnyande av förordnande
som preceptor efter ett visst antal år.
T. f. preceptorer. Beredningen säger sig förutse, att preceptorsbefattningarna
tidvis komme att upprätthållas genom tillförordnade innehavare
och att dessa förordnanden komme att kräva särskilda bestämmelser.
I vissa ämnen, särskilt samhällsvetenskaperna och vissa naturvetenskapliga
discipliner, rådde stark avgång från den akademiska banan på
grund av konkurrens från andra yrken. Inom dessa ämnen torde tillgången
på kompetenta sökande till preceptorat tidvis bli knapp. Enligt beredningens
mening vore det därvid önskvärt, att befattningarna på tillfälligt
förordnande upprätthölles av yngre vetenskapsmän, som kunde väntas
inom en nära framtid förvärva kompetens att förordnas till ordinarie preceptorer.
Det vore uppenbart, att dylika provisorier icke vore önskvärda,
men annan rimlig utväg syntes ej stå att finna. De t. f. preceptorernas
undervisning komme att vara av mera kvalificerad karaktär än förste
assistenternas. Tillfälligt förordnande som preceptor borde givas för varje
läsår, och ersättningen för förordnandet utgå med ett belopp, som understege
de ordinarie preceptorernas arvode med 2 400 kronor för år.
Assistenter. Dessa befattningar ha nyligen reglerats genom kungl.
brev den 29 juni 1945. Beredningen anser sig därför icke behöva föreslå
ändringar i nu rådande avlöningsförhållanden, tjänstgöringsskyldighet och
kompetensfordringar för befattningarna som förste eller andre assistent.
Universitetslektorer. Beredningen föreslår, att särskilda pedagogiska
lektorat inrättas framför allt inom sådana ämnen, som utbilda
läroverkslärare. Befattningarna skulle inrättas helt efter mönster av de nuvarande
lektoraten i svenska språket vad beträffar anställnings- och avlöningsförhållanden.
De föreslagna lektorerna skulle i sin undervisning
speciellt tillgodose lärarutbildningen.
Remissyttranden.
De av universitetsberedningen föreslagna nya biträdande lärarbefattningarna,
de s. k. preceptoraten, tillstyrkas i stort sett i de av universiteten
och högskolorna avgivna yttrandena.
Universitetskanslern har däremot funnit sig icke kunna tillstyrka beredningens
förslag beträffande preceptorernas anställningsförhållanden utan har
i stället föreslagit inrättande av ett visst antal ordinarie preceptorat med
28
Statsutskottets utlåtande nr 247.
samma löne- och tjänsteställning som de nuvarande Iaboratorsbefattningarna.
Den nuvarande typen av biträdande lärare borde alltjämt bibehållas
men i löneavseende givas en förmånligare ställning, än vad nu vore fallet, så
att även yngre, ostipendierade docenter kunde förvärvas till befattningarna.
Kanslern anfört följande.
Det synes uppenbart, att beredningen tänkt sig högt kvalificerade personer
såsom innehavare av de ifrågavarande nya befattningarna. Beredningen
har likväl icke velat göra preceptoraten till ordinarie tjänster utan i
stället föreslagit tidsbegränsade arvodesbefattningar, tillsatta för tre år i
sänder av kanslern efter yttrande av vederbörande fakultet eller sektion.
Med de kompetenskrav å tjänsterna, som beredningen uppställt, torde förslaget
innebära, att vederbörande vid ett första erhållande av ett preceptorsförordnande
ofta komme att ha uppnått en ålder av 38 till 40 år. Efter
två perioder som preceptor skulle i många fall vederbörande ha uppnått
45 år, vid vilken ålder det svårligen skulle låta sig göra att, för den händelse
innehavaren av preceptorsbefattningen icke erhölle annan tjänst, skilja
honom från universiteten. Beredningen har också avvisat tanken på en tidsmaximering
och framhållit, att en dylik begränsning skulle innebära »att
personer med upp till 13 års universitetstjänstgöring ovillkorligen och vid
en tidpunkt, som ej kunde rubbas av praktiska hänsyn, dreves över till
annan verksamhet, då de normalt uppnått en ålder, vid vilken denna övergång
bleve ytterst vansklig». Svårigheter måste då ofta kunna inställa sig.
Blir preceptorn hänvisad till att kvarstanna i denna arvodesbefattning,
får han i längden en ganska otillfredsställande ställning. Helt naturligt kommer
då att väckas önskemålet, att han får söka någon av de extra professurer,
som föreslås inrättade som påbyggnad på forskarstipendierna. Men
därmed skulle åter dessa tjänster förryckas.
Vid den prövning jag ägnat förevarande spörsmål har jag kommit till
den uppfattningen, att universitetsberedningens förslag på denna punkt
giver rum för sådana invändningar, att jag icke funnit mig kunna tillstyrka
detsamma. Så vitt jag funnit, låter det sig icke, såsom beredningen tänkt
sig, lämpligen förenas, att av preceptoratens innehavare fordra betydande
vetenskapliga kvalifikationer samtidigt som befattningarna — åtminstone
formellt — givas en tillfällig karaktär. Då det synes uppenbart och även
torde ha framstått så för beredningen, att rörligheten å de föreslagna befattningarna
i realiteten blir en chimär, anser jag det riktigare, att för sådana
fall, då en lärarbefattning av högre vetenskaplig kvalitet befinnes erforderlig,
för ändamålet inrätta en ordinarie tjänst. Så synes mig vara förhållandet
beträffande relativt självständiga ämnesområden inom en av
professor företrädd disciplin samt i fråga om ämnen, där professur av en
eller annan anledning icke finnes. Preeeptorerna torde enligt min mening
böra erhålla samma ställning som de nuvarande laboratorerna (prosektorema).
Benämningen preceptor bör lämpligen förbehållas de teologiska
och juridiska fakulteterna samt humanistiska sektionerna, medan benämningen
laborator bör tillkomma medicinska fakulteterna och matematisknaturvetenskapliga
sektionerna.
Av den ståndpunkt jag intagit beträffande preceptoraten följer, att
typen biträdande lärare enligt min mening alltjämt bör bibehållas.
Jag finner emellertid övervägande skäl tala för att åt denna kategori
Statsutskottets utlåtande nr 2Jf.7»
29
av akademiska lärare tillförsäkras en sådan löneställning, att utsikt förefinnes
att till befattningarna förvärva yngre, ostipendierade docenter. Med
hänsyn härtill anser jag mig böra förorda, att arvodet till de biträdande
lärarna fastställes till det av beredningen för t. f. preceptorerna föreslagna
beloppet av 10 400 kronor för år. Härå torde några extra lönetillägg
icke böra utgå. När större erfarenhet vunnits beträffande de biträdande
lärarna, torde det kunna övervägas, huruvida icke arvodet för sådana, som
innehava docentkompetens, bör höjas närmast till samma belopp som utgår
till docentstipendiater.
Departementschejen har för egen del anfört bland annat följande.
När statsmakterna i fjol hade att taga ställning till frågan om de naturvetenskapliga
sektionernas personalorganisation med hänsyn till forskningens
behov, intog dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet och även
riksdagen den ståndpunkten, att de akademiska lärar- och forskarbefattningarna
av lägre grad än professurer inom dessa sektioner borde utgöras
huvudsakligen av ordinarie laboratorer, biträdande lärare och assistenter.
(Jag bortser i detta sammanhang från docenter och amanuenser.) De förstnämnda
befattningarna borde förekomma i fråga om särskilda ämnesgrenar
av sådan vikt, att de rimligen borde få fast anställda företrädare utan att
likväl professurer för närvarande kunde anses motiverade. Det betonades
i detta sammanhang såsom i hög grad angeläget, att antalet fasta torskarbefattningar
ökades. Biträdande lärare borde anställas i de fall, då behov
förelåge att från en professor avlasta en del av den rent elementära undervisningen.
Assistenterna slutligen avsågos skola biträda professorerna vid
forskning och den mindre kvalificerade undervisningen på lågstadiet.
Universitetsberedningen har i sitt nu föreliggande betänkande till prövning
upptagit icke blott behovet av nya lärar- och forskarbefattningar
särskilt inom de teologiska och juridiska fakulteterna samt de filosofiska
fakulteternas humanistiska sektioner utan även frågan om de biträdande
lärarnas ställning i fråga om anställningsvillkor, undervisningsskyldighet,
tillsättning m. m., till vilken fråga statsmakterna i fjol icke togo slutlig
ställning. Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgått,
har universitetsberedningen tänkt sig en ombildning av de biträdande
lärarbefattningar, med vilka äro förenade »huvudsysslearvoden»
(8 000 kronor), till en hittills icke företrädd typ av lärartjänster, som borde
benämnas preceptorat. Preceptoraten skulle enligt beredningens förslag vara
såväl undervisningsbefattningar som forskarbefattningar. Innehavarna av
dessa befattningar skulle sålunda dels svara för den rent elementära undervisningen,
ofta av propedeutisk karaktär, dels kunna övertaga en del av
professorernas mera kvalificerade undervisning på lågstadiet, dels ock förrätta
examination i erforderlig utsträckning. Till preceptorer borde därför
— anser beredningen — förvärvas personer, som ådagalagt både framstående
vetenskaplig skicklighet och framstående undervisningsskicklighet.
Som allmän norm syntes böra uppställas god docentkompetens och såsom
lämpligaste kandidater lill preceptoraten angiver beredningen tidigare
docentstipendiater. Preceptorerna borde få bättre ekonomiska villkor än
dessa.
Universitetsberedningens förslag synes ur de synpunkter man enligt min
nyss angivna uppfattning bör anlägga icke i allo tillfredsställande. Kanslern
har i sitt yttrande på ett enligt min mening övertygande sätt påvisat
30
Statsutskottets utlåtande nr 247.
de svagheter, som vidlåda förslaget. Det synes mig sålunda vara svårt att
av preceptorerna fordra betydande vetenskapliga kvalifikationer — beredningen
har själv angivit tidigare docentstipendiater såsom lämpligaste kandidater
— samtidigt som befattningarna överlag skulle givas en tillfällig
karaktär. I realiteten skulle nog också, såsom kanslern framhållit, rörligheten
hos de föreslagna befattningarna i praktiken icke kunna upprätthållas.
Beredningen har tydligen själv varit medveten härom, då den avvisat
tanken på en maximering av anställningstiden med hänvisning till det orimliga
i »att personer med upp till 13 års universitetstjänstgöring ovillkorligen
och vid en tidpunkt, som ej kunde rubbas av praktiska hänsyn, skulle
drivas över till annan verksamhet, då de normalt uppnått en ålder, vid
vilken denna övergång bleve ytterst vansklig».
Grunden till, att universitetsberedningens förslag sålunda icke ur alla
synpunkter framstår såsom tillfredsställande, synes vara att söka i den
omständigheten, att beredningen sökt få till stånd en enhetlig tjänstetyp
för arbetsuppgifter, vilka med större fördel borde kunna fördelas på två
kategorier av befattningshavare. Principiellt sett synas sålunda mera kvalificerade
uppgifter i undervisningens och forskningens tjänst, i den mån
professurer icke inrättas för ändamålet, böra anförtros åt innehavare av
fasta befattningar, medan för mindre kvalificerade uppgifter mera rörliga
befattningar inrättas. Kanslerns förslag i detta hänseende förefaller mig
utgöra en lämplig lösning av problemet och ansluter sig nära till det förslag,
som i fjol accepterades för de naturvetenskapliga disciplinernas vidkommande.
Jag anser mig således böra förorda, att befattningar i laborators
löne- och tjänsteställning inrättas även för andra än naturvetenskapliga och
medicinska discipliner. Dessa nya tjänster synas lämpligen såsom kanslern
föreslagit böra benämnas preceptorat.
Ordinarie preceptorat synas för närvarande böra inrättas endast i begränsad
omfattning med hänsyn till den väntade bristen på fullt kompetenta
sökande i många ämnen. Ett successivt inrättande av dessa befattningar
torde även öka möjligheterna för en god rekrytering. Preceptorsbefattningar
torde böra i första hand komma i fråga för att representera
ett relativt självständigt ämnesområde inom en av professor företrädd
disciplin eller ersätta professor i sådana ämnen, där professur av en eller
annan anledning icke finnes.
Av vad jag i det föregående anfört torde framgå, att jag i likhet med
kanslern anser, att den nuvarande typen av biträdande lärare alltjämt bör
bibehållas. Enligt min mening böra dock även dessa lärare — till skillnad
från assistenterna, vilka som regel torde vara licentiater — såvitt möjligt
ha docentkompetens, ehuru sådan kompetens i nuvarande rekryteringsläge
icke torde kunna föreskrivas såsom undantagslöst villkor. Med hänsyn
härtill torde man tills vidare böra räkna med två kategorier av biträdande
lärare — docentkompetenta och icke docentkompetenta. Den sistnämnda
kategorien, som närmast motsvarar de nuvarande biträdande lärarna och
de av beredningen föreslagna t. f. preceptorerna, torde böra erhålla ett
arvode av 9 6G0 kronor, motsvarande det arvodesbelopp, som med hänsyn
till den i årets statsverksproposition förordade arvodesregleringen borde
tillkomma de nuvarande biträdande lärarna med ett grundarvode av 8 600
kronor. Till docentkompetenta biträdande lärare torde dessutom böra utgå
ett tilläggsarvode av sådan storlek, att det totala arvodet för denna kate
-
Statsutskottets utlåtande nr %li7. 31
gori av befattningshavare kommer att motsvara de löneförmåner, som tillkomma
en docentstipendiat.
Frågan om tjänste- och familjepension för de biträdande lärarnas vidkommande
synes mig böra upptagas först i samband med en kommande
reglering av docent- och forskarstipendiaternas avlönings- och pensionsförhållanden.
Beträffande tillsättningen av arvodesavlönade biträdande lärare samt
deras tjänstgöringsskyldighet torde i stort sett nuvarande bestämmelser
alltjämt böra gälla. Liksom nu bör det emellertid ankomma på kanslern
att meddela de ytterligare föreskrifter, som i detta avseende kunna bli
erforderliga.
Frågan om inrättande av särskilda s. k. pedagogiska lektorat anser jag
icke för närvarande böra upptagas till prövning. Detta torde böra ske först
i samband med pågående utredningar angående lärarutbildningen.
Jag återkommer i det följande till frågan om inrättande av nya lektorat
i främmande språk samt nya assistent- och amanuenstjänster.
I likhet med departementschefen anser utskottet, att befattningar i laborators
löne- och tjänsteställning böra inrättas även för andra än de
naturvetenskapliga och medicinska disciplinerna; dessa nya tjänster synas
lämpligen böra benämnas preceptorat. Utskottet är även ense med departementschefen
därom, att ordinarie preceptorat för närvarande böra inrättas
endast i begränsad omfattning och komma i fråga i första hand
för att representera ett relativt självständigt ämnesområde inom en av.
professor företrädd disciplin eller ersätta professor i sådana ämnen, där
professur icke finnes.
Utskottet biträder jämväl vad departementschefen föreslagit beträffande
biträdande lärare och tillstyrker, att löneförmånerna till dessa befattningshavare
komma att utgå med av departementschefen förordade belopp.
I övrigt har vad departementschefen i detta sammanhang anfört och
föreslagit icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.
VI. Teologiska fakulteterna.
Kungl. Maj:ts under detta avsnitt framlagda förslag beträffande lärarkrafterna
vid de teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund innebär sammanfattningsvis
följande.
1. Teologiska fakulteten i Uppsala.
Förändring från och med nästa budgetår av en befattning som biträdande
lärare i religionshistoria, gemensam för de teologiska och filosofiska
fakulteterna, med ett grundarvode av 8 600 kronor till en ordinarie preceptorstjänst
i ämnet;
inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som iorste
assistent i exegetik;
XJUkottet.
32
Statsutskottets utlåtande nr 24.7.
inrättande från och med budgetåret 1948/49 av en professur i kyrkohistoria
med missionshistoria;
inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som andre
amanuens vid det teologiska seminariet, därvid ett nu utgående årligt
bibliotekariearvode å 500 kronor bortfaller; samt
en ökad medelsanvisning från och med nästa budgetår under vederbörande
anslagspost i avlöningsstaten med 4 000 kronor för bestridande av
kostnader för viss kursverksamhet.
2. Teologiska fakulteten i Lund.
Inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som biträdande
lärare i religionshistoria, gemensam för teologiska och filosofiska fakulteterna;
inrättande
från och med nästa budgetår av en professur i religionsfilosofi;
omändring
av professuren i teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner
till en professur i religionshistoria med religionspsykologi;
inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som förste
assistent i exegetik;
inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som förste
amanuens vid institutionen för kyrklig folklivsforskning; samt
en ökad medelsanvisning från och med nästa budgetår under vederbörande
anslagspost i avlöningsstaten med 5 000 kronor för bestridande av kostnader
för viss kursverksamhet.
Beträffande de föreslagna befattningarna som preceptor (i Uppsala) och
biträdande lärare (i Lund) i religionshistoria samt den föreslagna professuren
i kyrkohistoria med missionshistoria i Uppsala inhämtas av statsrådsprotokollet
närmare följande.
För närvarande finnes vid vardera fakulteten en professur i religionshistoria,
varjämte i Uppsala genom beslut av 1946 års riksdag
inrättats en biträdande lärarbefattning i ämnet, gemensam för teologiska
fakulteten och humanistiska sektionen. Teologiska fakulteten i Uppsala
har hos universitetsberedningen framställt önskemål om att denna
befattning förvandlas till en professur i religionshistoria inom filosofiska
fakulteten. Till stöd härför åberopas ett av professorn i religionshistoria
med religionspsykologi G. Widengren avgivet yttrande.
Framlidne professorn i teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner
vid Lunds universitet E. Briem har däremot ansett det viktigare, att religionspsykologien,
vilket ämne representerades av samma professur, bereddes
en självständig ställning.
Universitetsberedningen föreslår för sin del, att befattningen som biträdande
lärare i religionshistoria i Uppsala förändras till en professur i
religionshistoria inom den filosofiska fakultetens humanistiska sektion.
Vid Lunds universitet föreslås tills vidare endast ett preceptorat i religionshistoria,
gemensamt för teologiska och filosofiska fakulteterna.
33
Statsutskottets utlåtande nr QJf7.
Kanslern tillstyrker beredningens förslag.
Departementschefen har funnit erforderligt, att ämnena religionshistoria,
religionspsykologi och religionsfilosofi erhålla en förstärkt ställning vid universiteten,
men han har ansett varken ämnets omfattning eller antalet
studerande för närvarande nödvändiggöra en dubblering av professurerna
i religionshistoria.
Önskemål om upprättande av nya professurer i kyrkohistoria ha
framförts såväl av professorerna i kyrkohistoria i Uppsala och Lund som av
teologiska fakulteten i Uppsala. Samma fakultet har även framfört önskemål
om en professur i missionshistoria. Professorn i kyrkohistoria vid Lunds
universitet har föreslagit, att nämnda professur skulle uppdelas, varvid den
ena professuren skulle inrättas i kyrkohistoria med symbolik och den andra
skulle taga särskild hänsyn till missionshistorien.
Ämnet missionshistoria finnes för närvarande endast företrätt vid Uppsala
universitet genom den för professorn K. B. Westman inrättade personliga
professuren i missionshistoria och ostasiatisk religionshistoria, vilken
helt bekostas av svenska kyrkans missionsstyrelse. I Lund har undervisning
och examination i missionshistoria bestritts genom medel, som ställts till
förfogande av svenska kyrkans missionsstyrelse. På privat väg ha medel insamlats
för en professur i missionshistoria i Uppsala till ett belopp av
285 000 kronor och i Lund till ett belopp av 320 000 kronor.
Universitetsberedningen föreslår, att professor Westmans personliga professur
vid Uppsala universitet vid dennes avgång år 1948 förändras till en
ordinarie professur i kyrkohistoria med missionshistoria. Om donationsfonderna
inom överskådlig tid kunna bära särskilda professurer i missionshistoria
borde den nu föreslagna professuren ändras till en professur i enbart
kyrkohistoria. För undervisningen i missionshistoria i Lund föreslås
ett särskilt kursanslag.
Teologiska fakulteten i Land och kanslern ha tillstyrkt förslaget men
ifrågasatt, huruvida icke professuren borde benämnas »professur i kyrkohistoria,
särskilt missionshistoria».
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Vid våra akademiska lärosäten finnes för närvarande endast en professur,
i vilken ämnet missionshistoria ingår, nämligen den förut omförmälda personliga
professuren för professorn K. B. Westman i missionshistoria och ostasiatisk
religionshistoria vid teologiska fakulteten i Uppsala. Denne torde
komma att avgå från sin professur senast med utgången av juni månad 1948.
Av den i ärendet förebragta utredningen har jag blivit övertygad om
angelägenheten av att ämnet missionshistoria vid Westmans avgång beredes
en fastare ställning som forsknings- och undervisningsämne vid universitetet
genom inrättande av en ordinarie professur i ämnet. Med hänsyn
till det nära sambandet mellan detta ämne och ämnet kyrkohistoria torde
en dylik professur böra omfatta båda dessa ämnen. Lämpligheten härav
3 — Bihang till riksdagens protokoll 191^7. 6 saml. Nr 2^7.
34
Statsutskottets utlåtande nr 21+7.
har också allmänt vitsordats. Däremot ha delade meningar framträtt rörande
professurens avvägning mellan dessa båda ämnesområden. För egen
del ansluter jag mig till universitetsberedningens förslag, att professuren
bör benämnas »kyrkohistoria med missionshistoria», varvid sålunda det
bör ankomma på professurens innehavare att meddela undervisning och
förrätta examination jämväl i sistnämnda ämne. Vid mitt här angivna ställningstagande
har jag beaktat det förhållandet, att — enligt vad jag under
hand inhämtat — vissa garantier numera lära ha ställts för att genom den
av beredningen omförmälda insamlingen en professur i enbart missionshistoria
i en framtid skall kunna komma till stånd.
Den av mig sålunda förordade professuren torde — såsom av det anförda
framgår — böra inrättas först från och med budgetåret 1948/49. Med hänsyn
till den tidsutdräkt, varmed tillsättningar av professorsbefattningar ofta
är förenad, har jag emellertid ansett frågan härom redan nu böra underställas
riksdagen.
I motionerna I: 345 samt II: 502 har som förut nämnts yrkats, att nyssnämnda
professur borde benämnas »professur i kyrkohistoria, särskilt missionshistoria».
Därvid har i motionen II: 502 anförts i huvudsak följande.
Med stor tillfredsställelse ha vi hälsat det förslag i propositionen angående
universiteten, där Kungl. Maj:t vill ge missionshistorien en fastare
ställning i svenskt universitetsväsen. I propositionen framlägges för detta
syfte förslag om inrättande av en professur i ämnet kyrkohistoria med
missionshistoria vid universitetet i Uppsala.
Emellertid synas i förslaget ej tillräckliga garantier föreligga för att genom
den föreslagna professuren missionshistoriens ställning verkligen tryggas.
Framför allt synes motiveringen långt ifrån säkerställa professuren
som missionshistorisk disciplin. Den utgår nämligen från förutsättningar,
om vilka — sedan universitetsberedningen framlagt sitt betänkande —
meddelande lämnats »under hand» och vilka enligt propositionen skulle innebära
att »vissa garantier numera lära ha ställts för en donationsprofessur
i ämnet missionshistoria».
Genom att Kungl. Maj:t lagt detta underhandsmeddelande till grund för
motiveringen till sitt förslag på denna punkt har förslaget kommit att gå
ut på en professur i kyrkohistoria med ämnet missionshistoria närmast
som ett interim, intill dess den egentliga professuren i missionshistoria kan
upprättas som en donationsprofessur. Huvudvikten i fråga om kompetens
kommer icke att läggas vid missionshistorien. Därigenom skjutes det önskemål,
som Kungl. Maj:t i propositionen vill tillmötesgå, nämligen att ge
missionshistorien en fastare ställning, åt sidan.
De medel, som skulle utgöra garantier för en donationsprofessur i ämnet
missionshistoria i Uppsala, äro dessutom så otillräckliga, att det synes
ytterst vanskligt att ens för framtiden bygga en professur som denna på
donerade medel. De för den tilltänkta professuren i Uppsala tillgängliga
medlen uppgå ännu icke till 200 000 kronor. Då för en liknande professur i
Lund en insamling sedan 1918 ej kommit upp till högre belopp än 325 000
kronor, d. v. s. knappt hälften av vad som erfordras, synes genom det förslag,
som framlagts, propositionens syfte ej kunna förverkligas inom rimlig
tid.
Statsutskottets utlåtande nr 347. 35
Detta syfte synes oss endast kunna säkerställas genom den benämning
på professuren, som föreslagits i tre av de utlåtanden, som avgivits i anledning
av universitetsberedningens betänkande. Således har styrelsen för
Sveriges förenade studentkårer efter att ha inhämtat de universitets- och
högskolestuderandes synpunkter i sitt yttrande till Kungl. Maj:t den 31
januari 1947 anfört, att det »med hänsyn till vad beredningen anför om
den missionshistoriska disciplinens betydelse» vore »både konsekvent och
önskvärt, att professuren benämnes professur i kyrkohistoria, särskilt missionshistoria».
I allt väsentligt liknande synpunkter ha anförts i motionen I: 345.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har universitetsberedningen
föreslagit, att den nuvarande för de teologiska och filosofiska fakulteterna
gemensamma befattningen som biträdande lärare i religionshistoria vid universitetet
i Uppsala skulle förändras till en professur i ämnet inom den
filosofiska fakulteten. Departementschefen har för sin del förordat, att
nämnda befattning omvandlas till ett ordinarie preceptorat i religionshistoria
gemensamt för de bägge angivna fakulteterna. Utskottet, som ansett
sig böra biträda departementschefens förslag, vill emellertid erinra
om det allt mera framträdande behovet av en professur i religionshistoria
inom den filosofiska fakulteten. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t
har sin uppmärksamhet riktad på frågan, huruvida den kommande utvecklingen
icke minst beträffande antalet studerande i ämnet religionshistoria
inom filosofiska fakulteten kan anses motivera en omvandling
av den nu inrättade preceptorsbefattningen till en enbart för filosofiska
fakulteten avsedd professur.
Departementschefen har föreslagit, att den personliga professuren för
professorn K. B. Westman i missionshistoria och ostasiatisk religionshistoria
vid Uppsala universitet vid dennes avgång år 1948 förändras till
en ordinarie professur i kyrkohistoria med missionshistoria. Departementschefen
har framhållit, att han vid sitt ställningstagande till professurens
benämning beaktat, att vissa garantier numera lära hava ställts för att
genom den av universitetsberedningen omförmälda insamlingen en professur
i enbart missionshistoria i en framtid skall kunna komma till stånd. I
motionerna I: 345 samt II: 502 har yrkats, att professuren skulle benämnas
»professur i kyrkohistoria, särskilt missionshistoria».
Utskottet vill för sin del — i anslutning till vad departementschefen
anfört — understryka önskvärdheten av att framdeles erhålles en professur
i enbart missionshistoria. Med anledning av vad i ovannämnda motioner
anförts anser sig utskottet, som biträder departementschefens förslag i
fråga om professurens benämning, böra framhålla angelägenheten av
att vid tillsättandet av denna professur iakttages, att av den blivande
innehavaren av befattningen kräves jämväl fullgod kompetens i missions
-
Utikottet.
ZJUkottet.
36 Statsutskottets utlåtande nr 2J{!.
historia. På grund av den ståndpunkt utskottet sålunda intagit avstyrker
utskottet bifall till motionerna I: 345 samt II: 502.
Till vad departementschefen i övrigt föreslagit beträffande de teologiska
fakulteterna i Uppsala och Lund vill utskottet giva sin anslutning.
VII. Förbättring av den praktiska utbildningen
för blivande präster.
Under förevarande avsnitt (s. 78—98) har departementschefen — i anledning
av förslag i ämnet dels av biskopen Y. Brilioth i egenskap av särskilt
tillkallad utredningsman, dels ock av de s. k. prästutbildningssakkunniga
— förordat viss omläggning av den praktiska utbildningen för blivande
präster, i huvudsak innebärande, att de praktiska övningarna utsträckas
till att omfatta två terminer i stället för, såsom för närvarande är
fallet, endast en. Härigenom skulle utrymme beredas även för sådana för
en församlingspräst så viktiga ämnen som samhällslära och psykologi med
psykiatri, vilka för närvarande icke obligatoriskt ingå i utbildningen. Härvid
borde enligt departementschefens mening eftersträvas att få till stånd
en dylik förlängning av den praktiska utbildningen utan någon utsträckning
av den nuvarande sammanlagda studietiden. Det syntes därför böra
ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles närmare överväga vilka åtgärder,
som kunde befinnas möjliga och lämpliga att vidtaga i fråga om en avkortning
av studietiden för de teoretiska ämnena. Dessa frågor voro icke
av beskaffenhet att böra underställas riksdagen. Med hänsyn till vad sålunda
anförts och till behovet av en viss övergångstid för genomförandet
av ifrågakommande ändringar av gällande examensstadgar m. m. har departementschefen
utgått ifrån att en ny studieordning för prästutbildningen
icke borde vinna tillämpning förrän från och med budgetåret 1948/49.
Kungl. Maj:t borde därför erhålla riksdagens medgivande att — med tilllämpning
tidigast från och med sagda budgetår — vidtaga erforderliga åtgärder
för en utsträckning av den praktiska prästutbildningen i huvudsaklig
enlighet med vad departementschefen sålunda förordat. Departementschefen,
som ansett slutligt förslag beträffande merkostnaderna för den ifrågasatta
reformen böra underställas först 1948 års riksdag, har preliminärt
beräknat dessa merkostnader till 36 000 kronor, varav 18 500 kronor för
Uppsala universitet och 17 500 kronor för Lunds universitet.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot vad departementschefen
under detta avsnitt anfört och föreslagit.
Statsutskottets utlåtande nr %47.
37
VIII. Juridiska fakulteterna.
Kungl. Maj:t har förelagt riksdagen följande förslag med avseende å personalen
vid de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund:
1. Juridiska fakulteten i Uppsala.
Principbeslut om förändring av professuren i nationalekonomi med finansrätt
till en professur i finansrätt med finansvetenskap;
beslut om att för bestridande av grundarvodet för den med filosofiska
fakulteten gemensamma befattningen som biträdande lärare i nationalekonomi
icke längre skall tagas i anspråk ett av fakultetens docentstipendier;
principbeslut om inrättande av en professur i allmän rättslära med rättsfilosofi;
förändring
från och med nästa budgetår av professuren i rättshistoria
till en professur i rättshistoria med romersk rätt;
förändring från och med nästa budgetår av professuren i civilrätt med
romersk rätt till en professur i civilrätt med internationell privaträtt;
förändring från och med nästa budgetår av professuren i civilrätt med
internationell privaträtt till en professur i enbart civilrätt;
inrättande från och med nästa budgetår av en befattning som förste
amanuens, därvid ett nu utgående årligt bibliotekariearvode å 500 kronor
bortfaller; samt
ökning från och med nästa budgetår av vederbörande anslagspost i avlöningsstaten
med 19 100 kronor för bestridande av kostnader för viss
kursverksamhet.
2. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet.
Inrättande från och med nästa budgetår av en professur i finansrätt och
finansvetenskap;
förändring från och med nästa budgetår av den nuvarande professuren i
nationalekonomi med finansrätt till en professur i enbart nationalekonomi,
därvid professuren överföres till den filosofiska fakulteten;
förändring från och med nästa budgetår av den nuvarande befattningen
som biträdande lärare i nationalekonomi och finansrätt, till en dylik befattning
i enbart nationalekonomi, därvid grundarvodet, nu 10 900 kronor,
minskas till det för biträdande lärare normala, varjämte förutsättes, att nuvarande
anordning, varigenom ett av fakultetens docentstipendier tages i
anspråk såsom bidrag till bestridande av arvodet, slopas;
principbeslut om inrättande av en professur i allmän rättslära med rättsfilosofi;
inrättande
från och med nästa budgetår av en befattning som förste
amanuens; samt
ökning från och med nästa budgetår av vederbörande anslagspost i avlöningsstaten
med 15 100 kronor för bestridande av kostnader för viss kursverksamhet.
Beträffande motiveringarna till förslagen torde få hänvisas till s. 99—118
i statsrådsprotokollet.
Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.
Utskottet.
38
Statsutskottets utlåtande nr 247.
IX. Filosofiska fakulteterna.
1. De humanistiska sektionerna.
Vad Kungl. Maj:t under rubriken »De humanistiska sektionerna» föreslagit
riksdagen innebär sammanfattningsvis följande.
Uppsala universitet.
Nya professurer fr. o. m. den 1 juli 1947:
1 i geografi genom uppdelning av den nuvarande i en professur i geografi,
särskilt kulturgeografi med ekonomisk geografi samt en i geografi, särskilt
naturgeografi,
1 i litteraturhistoria med poetik,
1 i engelska språket.
Principbeslut om nya professurer framdeles:
1 genom uppdelning av den nuvarande i pedagogik i en professur i psykologi
och en i pedagogik och pedagogisk psykologi,
1 i modem politisk och social historia,
1 i nordisk och jämförande folklivsforskning, särskilt folkloristisk,
1 i nordiska språk, särskilt ortnamnsforskning i stället för nuvarande personliga
professur i nordisk ortnamnsforskning,
1 i franska språket och litteraturen,
1 i fonetik samt
förändring av den nuvarande professuren i engelska språket vid nästa inträffande
ledighet till en professur i engelska språket och engelskspråkig
litteratur.
Övriga förändringar:
1 ordinarie befattning som preceptor i ekonomisk historia,
8 nya universitetslektorer i främmande språk (engelska, spanska, italienska,
holländska, polska, tjeckiska, finska, norska),
7 förste assistenter,
5 förste amanuenser,
8 andre amanuenser,
indragning av tre tredje-amanuensarvoden samt
anvisande av kursanslag å tillhopa 16 000 kronor, varav 4 000 kronor
avses för kurser inom klassisk fornkunskap och antikens historia.
Lunds universitet.
Nya professurer fr. o. m. den 1 juli 194-7:
1 i geografi genom uppdelning av den nuvarande i en professur i geografi,
särskilt kulturgeografi med ekonomisk geografi, samt en i geografi, särskilt
naturgeografi,
1 i litteraturhistoria med poetik.
Ändrad benämning på professur fr. o. m. den 1 juli 1947:
professuren i sanskrit med jämförande indo-europeisk språkforskning ändras
till professsur i jämförande språkforskning, särskilt indo-europeisk.
39
Statsutskottets utlåtande nr 2Jf7.
Principbeslut om nya professurer framdeles:
1 genom uppdelning av den nuvarande professuren i pedagogik och psykologi
i en professur i psykologi och en i pedagogik och pedagogisk psykologi,
1 i modem politisk och social historia,
1 i franska språket och litteraturen,
1 i engelska språket och engelskspråkig litteratur,
1 i fonetik.
Övriga förändringar:
1 ordinarie befattning som preceptor i ekonomisk historia,
1 biträdande lärare i engelska,
10 nya universitetslektorer i främmande språk (engelska, spanska, italienska,
holländska, ryska, polska, tjeckiska, finska, danska, norska); indragning
av nuvarande arvode (6 000 kronor) som biträdande lärare i ryska,
6 förste assistenter,
1 andre assistent,
1 förste amanuens,
4 andre amanuenser,
indragning av två arvoden till tredje amanuenser samt
anvisande av kursanslag å tillhopa 20 000 kronor, varav 4 000 kronor
avses för kurser inom klassisk fornkunskap och antikens historia och
4 000 kronor för kursundervisning i fonetik.
Beträffande de närmare motiveringarna till ifrågavarande förslag hänvisas,
i den mån desamma ej framgå av den följande redogörelsen, till
statsrådsprotokollet, s. 121—167.
Klassisk fornkunskap och antikens historia.
Departementschefen har anfört följande.
Det synes angeläget, att professorerna i ämnet klassisk fornkunskap och
antikens historia vid statsuniversiteten befrias från den omfattande kursundervisning
i antikens kulturella och historiska utveckling ävensom i
antikens historia, som nu tillkommer dem. Jag är emellertid icke för närvarande
beredd att — på sätt vid remissbehandlingen ifrågasatts — föreslå
inrättandet av mera fasta lärartjänster för omhänderhavandet av den här
avsedda undervisningen. I likhet med kanslern finner jag det lämpligt att
tills vidare beräkna en särskild medelsanvisning härför i enlighet med beredningens
förslag. Jag förordar alltså, att för nästa budgetår anvisas ett
anslag av 4 000 kronor till vartdera universitetet för ifrågavarande ändamål.
Vid bifall härtill böra vederbörande anslagsposter till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, i universitetens avlöningsstater
uppräknas med motsvarande belopp.
Till stöd för det i motionerna 1:350 och II: åOJf gjorda yrkandet om beviljande
— i stället för ifrågavarande kursansläg — av ett arvode å 4 032
kronor åt en förste amanuens vid vartdera universitetet har anförts i
huvudsak följande.
För en tillfredsställande undervisning i ämnet klassisk fornkunskap och
antikens historia ha vederbörande ämnesrepresentanter och humanistiska
40
Statsutskottets utlåtande nr 2It7.
sektionerna vid vartdera universitetet framhållit det trängande behovet av
en biträdande lärare samt för en effektiv vård av universitetens numera
betydande antiksamlingar det likaledes trängande behovet av en förste
amanuens.
Departementschefen har förklarat sig icke för närvarande beredd att
föreslå inrättandet av mera fasta lärartjänster för omhänderhavandet av
den avsedda undervisningen. Undervisningsbördan i ämnet klassisk fornkunskap
och antikens historia är mycket stor, enär ämneslärarna icke endast
meddela undervisning i ifrågavarande examensämnen utan jämväl
i examensämnena historia och konsthistoria, vad antiken angår. Risk föreligger
att sistnämnda undervisning ej kan upprätthållas, därest ej en biträdande
lärartjänst inrättas. Då departementschefen ej helt avvisat förslaget
om inrättande av en dylik tjänst vilja vi emellertid för närvarande
icke föreslå dess inrättande, men understryka önskvärdheten att undervisningsbehovet
i berörda hänseende snarast tillf redsställes.
Däremot vilja vi föreslå att en förste amanuenstjänst i ämnet klassisk
fornkunskap och antikens historia redan nu inrättas vid vartdera universitetet,
så mycket mer som inrättandet av en dylik tjänst kan ske praktiskt
taget inom ramen för av departementschefen förordade anslag. Det
har visat sig att det förordade kursanslaget på 4 000 kronor till vartdera
universitetet ej kan användas för avsett ändamål, då någon oavlönad eller
ostipendierad lärarkraft med erforderlig kompetens ej står till förfogande.
Utökat med 32 kronor skulle anslaget däremot på ett effektivt sätt kunna
användas för ett annat ändamål, nämligen som arvode åt en förste amanuens
vilken, som ovan anförts, i lika hög grad som en biträdande lärare
är av behovet påkallad.
Egyptologi. Departementschefen har anfört följande.
Utan att vilja underskatta egyptologiens betydelse ur den humanistiska
forskningens synpunkt hyser jag likväl en viss betänksamhet inför
förslaget att inrätta en ordinarie lärostol i detta ämne. Med hänsyn till
ämnets särart synes det vara tveksamt, huruvida kompetenta sökande till
en sådan professur alltid skulle kunna påräknas. Det torde också kunna
ifrågasättas, huruvida icke egyptologien med sin starkt museala inriktning
skulle kunna erhålla en fullgod representation inom svensk humanistisk
forskning och svenskt kulturliv även genom en mera direkt anknytning till
ett centralt arkeologiskt museum. Jag erinrar i detta sammanhang om pågående
utredning rörande frågan om upprättande av ett dylikt museum
för medelshavsländerna och främre Orienten. Jag anser mig sålunda icke
för närvarande böra biträda universitetsberedningens förslag om inrättande
av en ordinarie professur i förevarande ämne.
Nordi sk och jämförande folklivsforskning. Departementschefen
har i likhet med kanslern icke funnit tillräckliga skäl
att biträda av universitetsberedningen framlagt förslag om inrättande av
en befattning som förste assistent vid institutionen för folklivsforskning i
Lund. Enligt beredningens uppfattning vore densamma erforderlig för tillgodoseende
av behovet av undervisning på ifrågavarande område.
I motionen 1:337 har, såsom nämnts, yrkats, att ifrågavarande befattning
måtte inrättas.
41
Statsutskottets utlåtande nr 27^7.
Nordiska språk. Till stöd för det i motionen 1: 336 framställda
yrkandet om inrättande av en förste amanuensbefattning vid seminariet
för nordisk ortnamnsforskning har anförts i huvudsak följande.
Genom beslut den 7 september 1945 föreskrev Kungl. Maj:t angående
ett av riksdagen för budgetåret 1945/46 beviljat anslag å 60 000 kronor
till arvoden åt tredje amanuenser vid bland annat universiteten att fyra
dylika arvoden skulle utgå till humanistiska sektionen vid Uppsala universitet.
Seminariet för nordiska språk erhöll härvid arvode till en amanuens.
Kanslern förordnade den 23 oktober 1945 att det för seminariet i
nordiska språk avsedda arvodet skulle tills vidare under budgetåren
1945/46 och 1946/47 i stället utgå till seminariet för nordisk ortnamnsforskning.
För undervisningen i seminariet för nordisk ortnamnsforskning och proseminariet
i ortnamnsforskning hade dessförinnan avsaknaden av bibliotekarie
och amanuens länge medfört stora olägenheter. Tillströmningen av
elever till undervisningen i ämnet nordisk ortnamnsforskning är stor. Antalet
deltagare i seminariet och proseminariet har sedan flera år varit
över 60. Till seminariet hör ett värdefullt bibliotek, för närvarande omfattande
cirka 8 000 volymer, förvärvade dels genom inköp, dels, och framför
allt, genom donationer. Biblioteket innehåller även en kartsamling. Materialet
för undervisningen i ortnamnsforskning hämtas ur det i samma
våning belägna svenska ortnamnsarkivets vetenskapliga samlingar. För
skötsel och vård av det ständigt växande seminariebiblioteket, för handledning
av särskilt de yngre eleverna, för utlåning av böcker och arkivalier
ur svenska ortnamnsarkivet såväl under pågående seminarieövningar som
eljest under dagarna och för utskrivning av materiallistor till övningarna
och meddelanden till deltagarna erfordras oundgängligen en medhjälpare.
Denne skulle sålunda såsom den hittillsvarande tredje amanuensen tjänstgöra
både som bibliotekarie och amanuens.
I proposition nr 272 angående vissa anslag till universiteten tillstyrker
departementschefen universitetskanslerns förslag om inrättande av en
förste amanuensbefattning vid seminariet för nordiska språk i Uppsala. Vid
universitetsberedningens behandling av frågor rörande personalförstärkning
vid de olika institutionerna har ledaren för seminariet i nordisk ortnamnsforskning,
professor Sahlgren, framhållit nödvändigheten av att seminariet
erhåller en förste amanuens i stället för den nu tjänstgörande tredje amanuensen,
som visat sig vara av mycket stort värde för institutionen men
som med sin begränsade tjänstgöring hunnit utföra endast de mest överhängande
arbetsuppgifterna. Universitetsberedningen har i sitt betänkande
(II: s. 95) förordat inrättandet av en amanuenstjänst, knuten till ämnet
nordisk ortnamnsforskning.
I nyssnämnda proposition bär emellertid icke föreslagits någon amanuens
för ämnet nordisk ortnamnsforskning.
Romanska språk. Engelska språket. Departementschefen
har beträffande de av honom föreslagna nya professurerna i ifrågavarande
ämnen anfört följande.
Jag har ansett mig böra i likhet med kanslern i huvudsak ansluta
mig till universitetsberedningens förslag. Jag förordar således i princip,
att vid vartdera universitetet inrättas ytterligare en professur i »franska
42
Statsutskottets utlåtande nr 247.
språket och litteraturen» respektive »engelska språket och engelskspråkig
litteratur». Med hänsyn till vikten av att säkra en fullgod rekrytering till
de nya lärostolarna, torde nu endast principbeslut böra fattas rörande den
ifrågasatta uppdelningen av professurerna i romanska språk samt den ena
av professurerna i engelska språket, lämpligen den i Lund. Den nuvarande
innehavaren av professuren i engelska språket vid universitetet i Uppsala
har gjort sig känd för sitt starka intresse just för den litteratur- och kulturhistoriska
sidan av ämnesområdet. Med hänsyn härtill synes den nya professur
i ämnet, som torde böra omedelbart inrättas vid detta universitet,
icke böra erhålla den av mig förordade nya benämningen utan avse »engelska
språket», medan i stället den hittillsvarande professuren vid dess nuvarande
innehavares avgång bör ändras till en professur i »engelska språket
och engelskspråkig litteratur». För Lunds universitets vidkommande synes
från och med nästa budgetår böra inrättas en befattning som biträdande
lärare i engelska.
Vid mitt ställningstagande till beredningens förslag beträffande romanska
språk har jag icke förbisett de från flera håll framkomna, starkt betonade
önskemålen om en eller flera fasta lärostolar inom vår högskoleorganisation
för de ibero-romanska språken. Dessa önskemål synas i främsta rummet ha
det mera praktiska syftet att främja våra kommersiella och kulturella förbindelser
med länder inom de spanska och portugisiska språkområdena,
icke minst Sydamerika. Dessa strävanden synas böra beaktas vid en utbyggnad
framdeles av högskolorna i Stockholm och Göteborg.
Till stöd för yrkandet i motionerna I: 356 och II: 506 om en uppdelning
av professuren i romanska språk i Uppsala har anförts bland annat följande.
Enligt motionärernas mening tala tungt vägande skäl för att på sätt
under ärendets beredning ifrågasatts även andra romanska språk än franskan
bli företrädda genom professur vid åtminstone något av våra statsuniversitet.
Dessa skäl göra sig med särskild styrka gällande beträffande
det spanska språket.
Rent kvantitativt sett intager spanskan en oomstridd ställning som
världsspråk. Det talas av fler människor än både tyska och franska. Spanskan
är nämligen riksspråk eller huvudspråk för icke mindre än 110 miljoner
människor, varav omkring 80 miljoner i Amerika och drygt 20 miljoner
i Europa. Resten kommer på forna och nuvarande spanska kolonier
i Asien och Afrika. Spanskan kan dessutom betraktas som en brygga till
det andra av de stora ibero-romanska språken, nämligen portugisiskan,
som talas av mer än 60 miljoner människor, varav över 40 miljoner i Brasilien.
Lägger man ihop de spanska och de portugisiska språkområdena,
finner man att dessa båda ibero-romanska språk tävla med ryskan om
tredje rummet bland världsspråken, närmast efter engelskan och de kinesiska
språken. Framhållas bör även, att de spansktalande folken ha en
starkare växtkraft än de europeiska kulturfolken i allmänhet.
Det spanska språkets betydelse för våra kommersiella förbindelser har
på senare tid alltmer uppmärksammats. De utomeuropeiska marknaderna
i allmänhet ha under en lång följd av år vuxit i relativ betydelse för vårt
näringsliv. Icke minst gäller detta den svenska handeln med Sydamerika.
Efterföljande tabell ger en föreställning om denna utveckling såvitt gäller
några av de viktigaste länderna.
Statsutskottets utlåtande nr 2J+7. 43
Sveriges handel med några av de viktigaste latinamerikanska länderna
(miljoner kronor).
Totalom
-
Land
1939
Införsel
1945
1916
1939
Utförsel
1945
1916
sättning
1916
Argentina......
.... 48
108
218
34
91
128
346
Brasilien......
.... 38
66
122
15
41
74
196
Chile.........
..... 41
17
37
4
8
18
55
Mexiko........
..... 17
6
20
9
21
31
51
Venezuela......
.... 1
1
28
2
6
18
46
Uruguay.......
..... 7
15
23
6
9
12
35
Colombia......
.... 6
2
12
5
8
20
32
Även med Spanien och Portugal företedde vårt varuutbyte en stark
stegring under 1946 jämfört med såväl 1939 som 1945. Såväl från myndigheter
som från företag och organisationer inom näringslivet har understrukits
betydelsen för vårt industriella och kommersiella liv av en ökad tillgång
på personer med goda kunskaper i särskilt spanska språket.
Det spanska språket påkallar emellertid uppmärksamhet icke enbart ur
nu angivna synpunkt. Spanskan är nämligen icke endast ett viktigt kommersiellt
världsspråk. Det är också ett av de förnämsta kulturspråken.
1600-talets europeiska kultur- och litteraturhistoria torde näppeligen med
framgång kunna studeras utan beaktande av det då mycket framträdande
spanska inflytandet.
Enligt motionärernas bestämda uppfattning är tiden inne för att den
svenska universitetsorganisationen utformas med hänsyn till den betydelse
som sålunda i skilda avseenden tillkommer det spanska språket. Snara åtgärder
tarvas för att möjliggöra en utvidgad undervisning och forskning
inom detta ämne, varigenom förutsättningar skapas för tillkomsten av
lärare i spanska i våra skolor. I annat fall är det fara värt att vårt land
kommer betänkligt i efterhand i förhållande till andra länder, som redan
uppmärksammat det spanska språkets vikt och betydelse och dragit de
praktiska konsekvenserna härav. Det synes icke lämpligt att statsmakterna
avvakta en eventuell omorganisering av undervisningen i romanska
språk vid de enskilda högskolorna i Stockholm och Göteborg. Det
torde emellertid vara till fyllest om tills vidare vid ett av statsuniversiteten
inrättas en professur med undervisningsskyldighet företrädesvis i spanska
språket. Denna lärostol synes böra upprättas redan fr. o. m. nästa budgetår.
I professuren bör av praktiska skäl jämväl ingå undervisningsskyldighet
i italienska språket. Med hänsyn till vad under remissbehandlingen
anförts föreslås att ifrågavarande professur förlägges till Uppsala universitet.
I gengäld synes den filologiska och litteraturhistoriska undervisningen
i franska alltjämt böra vara anförtrodd den nuvarande innehavaren
av professuren i romanska språk vid nämnda universitet.
Vad beträffar ämnet klassisk fornkunskap och antikens historia delar
utskottet departementschefens uppfattning om angelägenheten av att professorerna
i detta ämne befrias från den omfattande kursundervisning i
antikens kulturella och historiska utveckling ävensom i antikens historia,
som nu tillkommer dem. Departementschefen har dock icke funnit sig beredd
att för närvarande föreslå inrättandet av mera fasta lärartjänster för
UUkottet.
44
Statsutskottets utlåtande nr 21+7.
omhänderhavande av ifrågavarande undervisning utan i stället förordat
anvisande av ett särskilt kursanslag å 4 000 kronor vid vartdera universitetet.
Utskottet vill framhålla, att enligt utskottets mening utvecklingen
framdeles sannolikt kommer att kräva inrättandet av biträdande lärartjänster
för tillgodoseende av omförmälda undervisningsbehov. För närvarande
torde emellertid departementschefens förslag böra godtagas. Då
enligt vad utskottet inhämtat vissa svårigheter, särskilt i Lund, torde
föreligga att på avsett sätt kunna utnyttja kursanslaget, har utskottet
icke något att erinra mot att de till förfogande stående anslagsmedlen
enligt Kungl. Maj:ts beprövande må användas för tillgodoseende av ifrågavarande
ämnes behov på annat sätt, exempelvis genom anställande av
erforderlig amanuenshjälp. Med vad utskottet sålunda anfört torde motionerna
I: 350 och II: 504 få anses besvarade.
I likhet med universitetskanslern och departementschefen har utskottet
icke funnit, att tillräckliga skäl blivit förebragta för inrättandet av en
förste assistentbefattning vid institutionen för folklivsforskning i Lund,
varför utskottet avstyrker bifall till det i motionen I: 337 framställda
yrkandet.
Utskottet är icke heller berett att utan närmare utredning i ämnet
tillstyrka att i enlighet med vad i motionen I: 336 påyrkats en förste
amanuensbefattning nu skulle inrättas vid seminariet för nordisk ortnamnsforskning.
Utskottet avstyrker därför bifall till denna motion.
I likhet med departementschefen har utskottet funnit, att övertygande
skäl blivit anförda för en dubblering av de befintliga universitetsprofessurerna
i romanska och engelska språken.
Enligt departementschefens förslag skulle vid Uppsala universitet från
och med den I juli 1947 inrättas en ny professur i engelska, medan vad
Lunds universitet beträffar nu allenast skulle fattas principbeslut om inrättandet
av en ny professur i nämnda språk. Vid Lunds universitet har
departementschefen vidare föreslagit att från och med budgetåret 1947/48
skulle inrättas en biträdande lärarbefattning i engelska.
Vid sin prövning av förevarande fråga har utskottet i likhet med universitetskanslern
funnit sig böra förorda, att såväl beträffande Uppsala som
Lunds universitet nu allenast fattas principbeslut om upprättandet av nya
professurer i engelska, vilka på sätt departementschefen föreslagit böra
benämnas professur i »engelska språket och engelskspråkig litteratur». För
Uppsala universitets del — liksom för Lunds universitets vidkommande —
anser utskottet det erforderligt, att från och med budgetåret 1947/48 inrättas
en biträdande lärarbefattning i engelska.
Vad angår professurerna i romanska språk tillstyrker utskottet departementschefens
förslag att de nya professurerna, varom principbeslut nu
bör fattas, skola inrättas i »franska språket och litteraturen». Utskottet har
icke funnit sig berett att på sätt i motionerna I: 356 och II: 506 påyrkats
föreslå en dubblering av professuren i romanska språk i Uppsala redan från
45
Statsutskottets utlåtande nr 2^7.
och med budgetåret 1947/48. Utskottet delar departementschefens uppfattning
att önskemålen om inrättandet av fasta lärostolar inom vår
högskoleorganisation för de ibero-romanska språken hava det mera praktiska
syftet att främja våra kommersiella och kulturella förbindelser med
länder inom de spanska och portugisiska språkområdena, särskilt Sydamerika,
samt att dessa strävanden synas böra beaktas vid en utbyggnad
framdeles av högskolorna i Stockholm och Göteborg. Med hänsyn härtill
avstyrker utskottet bifall jämväl till det i nyssnämnda motioner framställda
förslaget om uppdelning av uppsalaprofessuren i romanska språk i
en professur i romanska språk, särskilt franska och provensalska, och en
andra professur i romanska språk, särskilt spanska och italienska.
Enligt utskottets mening bör jämväl för Uppsala universitets del för
nästa budgetår till undervisning i fonetik beräknas ett kursanslag av 4 000
kronor.
Departementschefens under detta avsnitt i övrigt framlagda förslag har
utskottet funnit sig böra tillstyrka.
2. De matematisk-naturvetenskapliga sektionerna.
Kungl. Maj:ts förslag i fråga om de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna
innebär sammanfattningsvis följande.
Uppsala.
Nya befattningar:
1 laborator i botanik, personlig för H. L. Skuja,
1 laborator i limnologi,
1 laborator i entomologi,
3 biträdande lärare,
2 förste assistenter,
1 andre assistent,
4 förste amanuenser.
Andra förändringar:
2 tjänster som museiassistent i A 23 uppflyttas till A 26 under beteckningen
förste museiintendent,
1 för S. Lundell personlig befattning som museiassistent uppflyttas till
A 23 under beteckningen museiintendent.
Lund.
Nya befattningar:
1 laborator i växtbiologi,
1 laborator i analytisk kemi,
1 laborator i fysikalisk kemi,
1 laborator i zoofysiologi,
1 biträdande lärare,
3 förste assistenter,
5 förste amanuenser.
46 Statsutskottets utlåtande nr 2,f7.
Andra förändringar:
2 tjänster som museiassistent i A 23 uppflyttas till A 26 under beteckningen
förste museiintendent.
I fråga om detaljerna i förslagen torde få hänvisas till statsrådsprotokollet,
s. 169—184.
M o ti 071 e r.
Till motivering för yrkandet i motionen I: 329 om inrättande av en befattning
som praktisk assistent i lönegraden A 16 vid botaniska institutionens
systematiska avdelning i Lund har framhållits i huvudsak följande.
Större akademiska konsistoriet i Lund har efter tillstyrkan av matematisk-naturvetenskapliga
sektionen i petita till 1946 och 1947 års riksdagar
föreslagit, att laboratoriebiträdet fru Elsa Nyholm måtte uppflyttas i lönegrad
15 och erhålla benämningen konservator.
I den motivering, som institutionschefen härför angivit, anföres följande:
»Fru Nyholm har under 13 år rent självständigt lett arbetet vid det växtbyte,
som är knutet till institutionen. Detta är för närvarande en av de få
internationella organisationerna för växtbyte. Det är därför för botaniska
museet i Lund en utomordentligt betydelsefull källa för nyanskaffning av
växtmaterial.
En ledare av växtbytet måste vara en framstående kännare av först och
främst hela den skandinaviska floran och vidare ha en god översikt även
över den europeiska. Det räcker icke för en sådan att vara endast en framstående
organisatör — vilket naturligtvis dessutom är oundgängligt — utan
det fordras en god och säker floristisk blick, tränad i fält och genom studier.
Fru Nyholm äger i utpräglad grad den förra kvalifikationen och är
därjämte en skicklig organisatör. Redan i den nämnda arbetsuppgiften har
således fru Nyholm visat sig besitta kunskaper i ämnesdelen floristik, som
äro fullt likvärdiga med dem, som fordras för högsta akademiska examen
i denna del av botaniken.
Men hennes botaniska kunskaper gälla ej blott fanerogamfloran. Hon har
även utbildat sig som specialist på mossornas svåra klass. Med avseende på
levermossorna är hon en av vårt lands bästa kännare och anförtros bestämningar
av dessa även från främmande museer. Hennes arbete vid
institutionen har under senare tiden till stor del varit bestämningsarbete,
ett uppdrag, som annars kan anförtros blott åt specialutbildade botanister.
Då institutionen nu erhåller ett kanslibiträde, som övertager de tekniska
och administrativa uppgifterna, kommer fru Nyholms arbete att i övervägande
grad riktas åt de nu nämnda uppgifterna, då det för botaniska
museet vore slöseri med kvalificerad arbetskraft att låta henne syssla med
enkla museigöromål.»
Det synes oss av denna motivering, som om fru Nyholms meritering och
förtjänster för institutionen vore så stora och självklara, att det vore i hög
grad både önskvärt och gagneligt, att hon genom en förbättrad löneställning
bleve fastare knuten till institutionen. Vi kunna som ett parallellfall
hänvisa till en helt likartad löneuppflyttning vid riksmuseum, där en vaktmästare
erhållit förordnande »att med befrielse från egentliga vaktmästargöromål
utföra förekommande konservatorsgöromål m. in. av mera krävande
natur». Vi kunna också hänvisa till forskningskommitténs uttalande
47
Statsutskottets utlåtande nr 247.
(SOU 1945: 48, s. 79), att det är i hög grad påfordrat, att »möjlighet
beredes för de bästa bland de lägre befattningshavarna att avancera till
mera kvalificerade och högre avlönade befattningar».
Det synes oss således, som om en uppflytt ning av fru Nyholm i högre
lönegrad har stark motivering ej blott i hennes rent botaniska utbildning
och självständiga arbete på institutionen, utan även i ett föregående fall
vid botaniskt museum och, vilket är av största betydelse, i de allmänna
riktlinjer för avancemang, som avgivits av forskningskommittén.
Då vi övervägt, vilken redan förefintlig befattningstyp och lönegrad, som
det vore lämpligt anknyta till, hava vi funnit, att en praktisk assistentbefattning
i lönegrad A 16 vore den riktiga. En befattning av denna art finnes
vid Lunds universitet inrättad vid genetiska institutionen. Arbetsuppgifter,
arbetsriktning och kvalifikationer skulle i de fall, det här gäller, bliva nära
överensstämmande med de för nämnda befattning gällande.
I motionen 1:326, vari yrkats inrättande av en praktisk assistentbefattning
vid Lunds universitets mineralogisk-geologiska institution, har anförts
följande.
Bland Lunds unversitets petita har större akademiska konsistoriet efter
tillstyrkan av matematisk-naturvetenskapliga sektionen uppfört en vetenskapligt
skolad teknisk assistentbefattning, i petita till 1946 års riksdag
betecknad såsom laboratorietekniker (A 15), i petita till 1947 års riksdag
såsom försöksassistent (A 16). I motiveringen till befattningens upprättande
säger institutionschefen: »Den mineralogisk-geologiska institutionen i Lund
är i högre grad än någon annan skandinavisk institution av samma karaktär
utrustad med laboratorier för röntgenografiska, spektrografiska och mineralkemiska
undersökningar samt gravimetriska och magnetometriska mätningar.
För dessa arbeten är det nödvändigt att institutionen vid sidan av
assistenter och amanuenser, vilka snabbt växla och endast disponeras några
få timmar i veckan, även har en fast anställd för ändamålet lämpad kraft.
Eftersom tjänsten är oumbärlig och utbildningen för den kräver flera år, är
det av största vikt att med befattningen äro förbundna så goda löneförmåner,
att institutionen kan räkna med att få behålla den som underkastat
sig den långa utbildningen och som på ett tillfredsställande sätt fyller de
höga krav på kunnighet, självständigt omdöme och pålitlighet som tjänsten
kräver.»
Efter vad vi ha oss bekant äger institutionen i sitt hittillsvarande laboratoriebiträde
en kraft som fyller de höga krav som enligt det ovan anförda
måste ställas på den föreslagna befattningsinnehavaren. Ett inrättande av
en befattning av ovan angiven karaktär synes oss väl motiverat, särskilt
som en allsidigt utbildad kraft med 12 års skolning och praktisk verksamhet
på området för närvarande finnes att tillgå.
Beträffande frågan om uppdelning vid universiteten av det nuvarande
examensämnet geologi och mineralogi (respektive geologi med mineralogi)
har i motionen II: 495 anförts bland annat följande.
1945 års universitetsberedning skriver i sitt Betänkande del TI (s. 141):
»Representanterna för geologi och mineralogi vid Uppsala och Lunds universitet
samt Stockholms högskola ha hos universitetsberedningen föreslagit
en uppdelning av det nuvarande examensämnet i tvenne. Det ena ämnet,
förslagsvis benämnt mineralogi och petrologi eller mineralogi, petrologi och
48
Statsutskottets utlåtande nr 2J+7.
allmän geologi, bör omfatta de väsentligen mot kemi, fysik och matematik
orienterade delarna av ämnesgruppen, således utom mineralogi, petrologi
och dynamisk geologi även de till dessa anknutna forskningsgrenarna, såsom
kristallografi, strukturlära, geokemi, tillämpad geofysik och malmgeologi.
Det andra ämnet, förslagsvis benämnt historisk geologi och paleontologi,
bör omfatta de väsentligen mot biologi orienterade delarna.
Ämnesrepresentanterna framhålla, att delningen skulle medföra större
möjlighet till fördjupade studier inom de skilda områdena. På samma gång
skulle vinnas en ökad kontakt mellan kemi, fysik och matematik samt mineralogi,
respektive mellan biologi och paleontologi. Delningen skulle även
medföra större möjlighet för studerande att i sin examen medtaga mineralogi
eller paleontologi, och det kan förutsättas att rekryteringen inom dessa
ämnen därigenom skulle stimuleras.
Beredningen finner de framförda skälen för en uppdelning väl motiverade.
I själva verket är en uppdelning redan genomförd i så måtto, att de båda
föreslagna ämnena representeras av var sin professur och av skilda institutioner
i Uppsala, Lund och Stockholm. Beredningen förordar därför i enlighet
med ämnesrepresentanternas förslag en uppdelning av examensämnet
geologi och mineralogi (respektive geologi med mineralogi) i tvenne, det ena
benämnt mineralogi och petrologi, det andra historisk geologi och paleontologi.
»
Universitetsberedningens förslag har biträtts av universiteten och övriga
remissinstanser; dock har från geologhåll en önskan uttalats, att det ena
ämnet skulle benämnas »mineralogi, petrologi och allmän geologi», ej enbart
»mineralogi och petrologi».
Det har av ämnesrepresentanterna framhållits, att det här framförda
äskandet ej medför några utgifter för statsverket.
I fråga om det i motionen II: 497 framförda förslaget om inrättande vid
Lunds universitet av en laboratorsbefattning i tillämpad geofysik och geodesi
samt anknutna härtill en förste amanuenstjänst och ett årligt materielanslag
har av motionärerna uttalats följande.
Naturvetenskapliga forskningskommittén har företagit en utredning rörande
undervisningens och forskningens i geofysik ordnande i Sverige. Kommittén
har, i anslutning till undersökningens resultat, i särskild skrivelse
föreslagit inrättandet av två professurer, en i Uppsala och en i Stockholm,
samt en laboratorsbefattning i geofysik och geodesi vid Lunds universitet.
De svårigheter som möjligen finnas att omedelbart besätta de båda nämnda
professurerna gälla ej laboratorsbefattningen. Beträffande denna anför professor
A. Hadding följande.
Vid Lunds universitets mineralogisk-geologiska institution ha under en
lång följd av år, när lämplig lärare kunnat erhållas, givits kurser i tillämpad
geofysik. Kurserna ha varit mycket uppskattade, och den meddelade utbildningen
har visat sig vara av stort värde inte minst för undersökningar av
praktisk-ekonomisk betydelse. Det har vid universitetet varit ett länge känt
behov att utvidga och stabilisera undervisningen i tillämpad geofysik och
geodesi, men bristen på lärare har lagt hinder i vägen. Den docent i geofysik
och geodesi, som universitetet hade glädjen att se som lärare under en kort
tid, måste lämna sin docentur, då han erbjöds och mottog en ordinarie
anställning på annan ort. Detsamma gällde den lärare, som vid andra tillfällen
lett speciella kurser i geofysik.
Statsutskottets utlåtande nr 21(7. 49
Nu har emellertid universitetet tillfälle att som lärare förvärva en av
Nordens främsta representanter för tillämpad geofysik och geodesi, en
person som förklarat sig villig att mottaga en laboratorsbefattning vid universitetet.
Med hänsyn till ämnets stora praktiska betydelse och teoretiska
intresse vore det i hög grad önskvärt, att Lunds universitet kunde disponera
denna laboratorsbefattning samt att vid den bundes en förste amanuensbefattning
och ett materielanslag på 5 000 kronor.
Naturvetenskapliga forskningskommittén har redan framfört ett förslag
av samma innehåll, och förslaget har gillats av universitetsmyndigheterna.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har i motionen I: 329 framställts
förslag om inrättandet av en befattning som praktisk assistent med
placering i lönegraden A 16 vid Lunds universitets botaniska institutions
systematiska avdelning. Den föreslagna befattningen är avsedd för det nuvarande
laboratoriebiträdet vid avdelningen fru Elsa Nyholm. Enligt vad
utskottet inhämtat gjorde det större akademiska konsistoriet i Lund i sina
anslagsäskanden att föreläggas innevarande års riksdag framställning om
att Elsa Nyholm måtte på grund av arten och omfattningen av de arbetsuppgifter,
som åvilade henne, och de särskilda kvalifikationer hon besutte
på det henne anförtrodda arbetsområdet erhålla ett personligt lönetillägg,
motsvarande skillnaden mellan hennes nuvarande lön (A 7: 9) och lönen i
lönegraden A 15. Kanslern för rikets universitet tillstyrkte i underdånigt
utlåtande den 31 mars 1947 bifall till denna framställning, vilken emellertid
icke föranlett något förslag till riksdagen från Kungl. Maj:ts sida.
Utskottet, som finner att starka skäl anförts för en förbättrad löneställning
åt Elsa Nyholm, är likväl icke berett att tillstyrka att den i motionen
I: 329 ifrågasatta befattningen inrättas. Emellertid vill utskottet i anledning
av motionen förorda, att hon tillerkännes ett personligt lönetillägg i enlighet
med det av universitetskanslern tillstyrkta förslaget. I sådant avseende
torde under vederbörande anslagspost böra uppföras 1 740 kronor, motsvarande
ett månatligt arvodesbelopp av 145 kronor.
Vad beträffar det i motionen I: 326 gjorda yrkandet om inrättande av
en praktisk assistentbefattning vid Lunds universitets mineralogisk-geologiska
institution har utskottet icke funnit sig för närvarande böra biträda
den sålunda motionsvis gjorda framställningen. Utskottet avstyrker därför
bifall till densamma.
Vidkommande det i motionen 11:497 framställda förslaget om inrättandet
av en laboratorsbefattning i tillämpad geofj^sik och geodesi vid universitetet
i Lund jämte en förste amanuenstjänst såsom biträde åt laboratorn samt
beviljande av ett årligt materielanslag vill utskottet framhålla, att denna
fråga för närvarande ligger under Kungl. Maj:ts prövning i samband med
ett av naturvetenskapliga forskningskommittén den 18 februari 1947 framlagt
förslag om förbättring av geofysikens ställning vid våra akademiska
lärosäten. Vid sådant förhållande och då de i motionen berörda spörsmålen
4 — Dihang till riksdagens protokoll 19i7. 6 sand. Nr 21(7.
Utskottet.
50
Statsutskottets utlåtande nr 2f7.
icke lämpligen synas böra utbrytas ur det större sammanhang, vartill de
äro anknutna, avstyrker utskottet bifall till motionen II: 497.
Enligt utskottets mening ha i motionen II: 495 onekligen goda skäl anförts
för en uppdelning av det nuvarande examensämnet geologi och mineralogi
(respektive geologi med mineralogi) i två ämnen, det ena benämnt
mineralogi, petrologi och allmän geologi, det andra historisk geologi och
paleontologi. Utskottet har likväl icke funnit sig böra utan förslag i ämnet
från Kungl. Maj:ts sida tillstyrka bifall till motionärernas yrkande. Utskottet
förutsätter emellertid att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet
riktad på ifrågavarande spörsmål och efter närmare prövning av ärendet
för riksdagen framlägger det förslag, vartill förhållandena må giva anledning.
Med vad sålunda anförts torde motionen II: 495 få anses besvarad.
Kungl. Maj:ts ovannämnda förslag beträffande tle matematisk-naturvetenskapliga
sektionerna hava icke givit utskottet anledning till erinran.
X. Åtgärder för den socialvetenskapliga torsk=
ningens och undervisningens främjande.
Socialvetenskapliga forskningskommittén, vars förut omnämnda betänkande
angående socialvetenskapernas ställning vid universitet och högskolor m. m.
(stat. off. utr. 1946: 74) ligger till grund för den efterföljande framställningen,
har haft följande sammansättning: ledamoten av riksdagens I kammare,
landshövdingen Thorwald Bergquist, ordförande, ledamoten av statens handelskommission,
fil. lic. Mauritz Bonow, rektorn vid socialinstitutet i Stockholm,
docenten vid Stockholms högskola Gunnar Heckscher, professorn vid
universitetet i Lund Helge Nelson, ledamoten av riksdagens II kammare,
professorn vid handelshögskolan i Stockholm Bertil Ohlin, professorn vid universitetet
i Uppsala Torgny Segerstedt, dåvarande docenten vid handelshögskolan
i Stockholm, numera professorn Ingvar Svennilsson, professorn vid
universitetet i Uppsala Herman Wold samt professorn vid Göteborgs högskola
Gustaf Åkerman.
Till samhällsvetenskaperna (även benämnda socialvetenskaperna) i vidsträckt
bemärkelse kunna räknas alla de vetenskaper, som helt eller delvis
ha samhället i dess nuvarande eller historiska form till föremål. Till samhällsvetenskaperna
i mer begränsad mening torde man däremot i första hand
räkna endast nationalekonomien och statskunskapen samt statistiken, såsom
traditionellt inriktad främst på sociala massiakttagelser,. Även den hittills i
Sverige till den praktiska filosofien anknutna sociologien bör givetvis hänföras
till samhällsvetenskaperna. Nära dessa vetenskaper stå vidare kulturgeografien
samt inom det historiska ämnesområdet särskilt den ekonomiska
historien och den moderna politiska och sociala historien.
Departementschefen har till en början anfört följande rörande behovet
av en upprustning av samhällsvetenskapernai vårt land.
51
Statsutskottets utlåtande nr 24-7.
Jag delar socialvetenskapliga forskningskommitténs uppfattning, att en
upprustning av samhällsvetenskaperna i vårt land är en angelägen uppgift.
Det synes mig uppenbart, att socialvetenskapernas resurser såväl i fråga om
forskar- och lärarbefattningar som i fråga om anslag till biträdespersonal och
materiel m. m. varit otillräckliga.
Jag vill i detta sammanhang särskilt understryka socialvetenskapernas
stora betydelse för den samhälleliga verksamheten på olika områden. Med
samhällsverksamhetens expansion till nya arbetsfält kommer detta förhållande
att ytterligare markeras. Behovet av samhällsvetenskaplig expertis för
utredningar i synnerhet på det ekonomiska, statistiska och sociala området
är redan nu svårt att tillgodose, och därest åtgärder icke vidtagas för att öka
den socialvetenskapliga utbildningen, torde svårigheter av olika slag lätt
kunna uppstå.
Socialvetenskapliga forskningskommitténs förslag till åtgärder för en utbyggnad
av samhällsvetenskapernas resurser synes mig i det stora hela väl
avvägt och ägnat att läggas till grund för omedelbara beslut. Av skäl, som
jag inledningsvis berört, nödgas jag dock i detta sammanhang inskränka mina
förslag till att avse de statliga universiteten medan de enskilda högskolorna
åtminstone för närvarande få lämnas åsido. I ett avseende är jag dock beredd
att göra undantag härifrån. Det synes mig nämligen nödvändigt att
redan nu förorda vissa statliga åtgärder med syfte att förbättra yngre obefordrade
samhällsvetenskapliga forskares möjligheter att fortsätta påbörjade
insatser på detta område, även om de äro knutna till Stockholms eller Göteborgs
högskola, och att över huvud taget främja rekryteringen till de akademiska
befattningarna — nuvarande och nytillkommande — inom ifrågavarande
ämnesområde oavsett högskolornas karaktär av statliga eller enskilda
läroanstalter. Jag syftar härvid på forskningskommitténs förslag om anvisande
av medel till ett antal docentstipendier i vissa samhällsvetenskapliga
ämnen vid de två s. k. fria högskolorna. Jag återkommer härtill i det följande,
då jag ämnar tillstyrka anvisande av statsmedel till vissa socialvetenskapliga
docentstipendier vid envar av Stockholms och Göteborgs högskolor.
Förslag i fråga om lärarpersonal, kursanslag m. m.
Nationalekonomi, företagsekonomi, socialpolitik.
Kungl. Maj:ts förslag beträffande dessa ämnen innebär sammanfattningsvis
följande:
1) Inrättande från och med den 1 juli 1947 av en professur i nationalekonomi
vid Uppsala universitet;
2) överflyttning av den nuvarande professuren i nationalekonomi med
finansrätt vid Lunds universitet från den juridiska till den filosofiska fakulteten,
i samband varmed professurens benämning ändras till enbart nationalekonomi;
3)
inrättande av en biträdande lärarbefattning — tillhörande arvodekategorien
— i nationalekonomi och socialpolitik vid vartdera universitetet;
4) ombildning av den nuvarande oavlönade amanuensbefattningen vid
Uppsala universitet till en andre amanuensbefattning;
5) inrättande av en andre amanuensbefattning vid Lunds universitet;
52
Statsutskottets utlåtande nr 3^7.
6) anvisande av 2 400 kronor vid vartdera universitetet till viss kursundervisning
i företagsekonomi.
Departementschefen har däremot icke ansett sig kunna biträda av kommittén
framfört förslag om inrättande av ytterligare en biträdande lärarbefattning
i nationalekonomi vid vartdera universitetet, avsedd enbart för
den filosofiska fakulteten. Departementschefen har därvid åberopat sig på
kanslerns uttalande, att risk förelåge för en icke tillfredsställande rekrytering,
om alltför många befattningar nyinrättades på en gång.
I motionerna 1:354 och II: 508 har yrkats inrättande av en sådan biträdande
lärarbefattning i Lund.
Statistik, statskunskap, sociologi. Kungl. Maj:ts förslag
beträffande dessa ämnen innebär i korthet följande.
Statistik:
1) Inrättande vid vartdera universitetet av en biträdande lärartjänst och
en andre assistentbefattning;
2) inrättande av en andre amanuensbefattning vid Uppsala universitet
och ombildning av den oavlönade amanuenstjänsten därstädes till en tredje
amanuensbefattning;
3) ombildning av den oavlönade amanuenstjänsten vid Lunds universitet
till en förste amanuenstjänst.
Statskunskap:
1) Inrättande av en biträdande lärarbefattning vid vartdera universitetet;
2) inrättande av en andre amanuensbefattning vid Lunds universitet;
3) anvisande av 1 500 kronor vid vartdera universitetet till vissa kurser
i sociallagstiftning.
Sociologi:
1) Inrättande av en professur i sociologi vid Uppsala universitet samt
av en förste assistentbefattning och en andre amanuenstjänst vid samma
universitet;
2) inrättande av en biträdande lärartjänst och en andre amanuenstjänst.
Förslag i fråga om biträdespersonal samt materielanslag m. m.
Biträdespersonal. Kungl. Maj:ts förslag innebär inrättande av
följande nya befattningar:
För Uppsala universitet: vid nationalekonomiska institutionen 1 kanslibiträde
(Eo 7); vid statistiska institutionen 1 kanslibiträde (Eo 7) i stället
för 1 kontorsbiträde (Eo 4), 2 räknebiträden (Eo 4), 1 andre assistent samt
1 kontorsbiträde (Eo4); vid seminariet för statskunskap och sociologiska
institutionen 1 gemensamt kanslibiträde (Eo 7).
53
Statsutskottets utlåtande nr 247.
För Lunds universitet: vid nationalekonomiska institutionen 1 kanslibiträde
(Eo 7); vid statistiska institutionen 1 kanslibiträde (Eo 7), 2 räknebiträden
(Eo 4) i stället för nuvarande arvode å 2 700 kronor, 1 andre
assistent samt 1 kontorsbiträde (Eo 4); vid seminariet för statskunskap och
sociologiska institutionen 1 gemensamt kanslibiträde (Eo 7).
I motionerna 1:349 samt II: 507 ha med i huvudsak överensstämmande
motiveringar yrkets inrättande av en biträdesbefattning i lönegraden
Eo 4 vid nationalekonomiska institutionen i Uppsala från och med nästa
budgetår och vid motsvarande institution i Lund från den tidpunkt, då
denna institution färdigorganiserats. I motionerna framhålles att med den
ökning av den vetenskapligt utbildade personalen, som förordats, en uppenbar
disproportion uppstode mellan denna personal och biträdespersonalen,
ett förhållande som särskilt starkt framträdde vid jämförelse med de framlagda
förslagen beträffande ämnet statistik. Vidare betonas, att den nationalekonomiska
forskningen på grund av ämnets karaktär med nödvändighet
krävde en relativt omfattande teknisk service för excerpering av uppgifter,
utförande av räknearbeten av olika slag, uppgörande av statistiska
tabeller m. m.
Materielanslag m. m. Kungl. Maj:ts förslag innebär, att till de
socialvetenskapliga institutionerna vid universiteten skall under anslaget
till Materiel m. m. utgå i Uppsala ett belopp av 66 700 kronor, innebärande
en ökning med 50 400 kronor, och i Lund ett belopp av 73 000 kronor, innebärande
en ökning med 53 500 kronor. Härutöver föreslås ett engångsanslag
å 10 000 kronor till vardera institutionen för inköp av sociologisk litteratur
och för Uppsala-institutionens del dessutom ett engångsanslag å 27 500
kronor för inköp av hålkortsmaskiner. Beträffande detaljerna i förslagen
torde få hänvisas till statsrådsprotokollet, s. 231—233.
Inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd.
Frågan om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd har
även tidigare varit föremål för utredning, nämligen av tillkallade särskilda
sakkunniga, vilka den 15 maj 1944 avgåvo sitt betänkande med förslag i
ärendet (stat. off. utr. 1944: 19). Sakkunnigförslaget blev i vanlig ordning
föremål för remiss men har därutöver icke föranlett någon åtgärd från
Kungl. Maj:ts sida.
Socialvetenskapliga forskning skommittén har i sitt nu föreliggande betänkande
likaledes behandlat frågan om inrättande av ett samhällsvetenskapligt
forskningsråd och därvid framhållit, att även samhällsvetenskaperna
borde ha ett centralt anslagsfördelande organ till sitt förfogande, i
likhet med vad som numera gäller för den medicinska, naturvetenskapliga,
tekniska och humanistiska (inklusive teologiska) forskningen samt jordbruksforskningen.
Enligt kommitténs uppfattning borde därvid ett för
rätts- och samhällsvetenskaperna gemensamt forskningsråd inrättas.
54
Statsutskottets utlåtande nr 2^7.
Rådets uppgifter. Kommittén framhåller, att rådets främsta uppgift
skall vara att fördela de anslag för samhällsvetenskaplig forskning, vilka
kunna ställas till dess förfogande. Härvid syntes statsmedel huvudsakligen
ifrågakomma, men även medel från annat håll borde kunna mottagas och
fördelas av rådet. För att befrämja samarbetet icke blott mellan de enskilda
forskarna utan mellan de olika läroanstalterna, institutionerna och forskningsinstituten
samt mellan forskning och förvaltning föreslår kommittén
olika åtgärder, såsom utgivandet av en årlig publikation och anordnandet
av särskilda ämneskonferenser. Kommittén anser vidare, att rådet i olika
avseenden även bör uppmärksamma de internationella förbindelserna, och
föreslår därför utgivandet av en särskild samhällsvetenskaplig tidskrift,
innehållande bidrag på något eller några av de stora kulturspråken. Kommittén
förutsätter att rådet skall fungera som remissinstans i frågor rörande
den samhällsvetenskapliga forskningen. Önskvärt vore dock, att rådets
verksamhet härvidlag icke bleve alltför omfattande, till förfång för det
övriga arbetet, utan att dess utlåtande huvudsakligen infordrades endast
beträffande anslagsfrågor och viktigare organisatoriska frågor. Rådet skulle
vidare äga att hos Kungl. Maj:t och statliga myndigheter göra för bedrivande
av rådets verksamhet erforderliga framställningar. Rådet borde även
i övrigt äga befogenhet att taga initiativ till åtgärder för främjande av
den samhällsvetenskapliga forskningen.
Rådets organisation. Enligt kommitténs förslag skulle rådet
sammanfattningsvis och i stort sett bestå av följande ledamöter:
1 ordförande, utsedd av Kungl. Maj:t,
2 ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t,
2 ledamöter, utsedda av de båda juridiska fakulteterna samt Stockholms
högskolas stats- och rättsvetenskapliga avdelning,
4 ledamöter, utsedda av fyra valkorporationer bestående av de samhällsvetenskapliga
ämnenas företrädare vid de olika lärosätena,
1 ledamot, utsedd av docenterna i de samhällsvetenskapliga ämnena.
Beträffande mandattiden för ledamöterna har kommittén
föreslagit, att samtliga ledamöter av rådet, inbegripet ordförande, skola
utses för en tid av tre år. Av de vetenskapliga ledamöterna borde omedelbart
omval icke få äga rum. Vid första valtillfället borde vidare exempelvis
de två juridiska ledamöterna jämte docentrepresentanten endast utses för
två år för att garantera en viss kontinuitet inom rådet. För att rådet skall
vara beslutmässigt borde minst sju ledamöter, ordföranden inräknad, vara
närvarande.
Särskilt yttrande. Kommittéledamoten, professorn G. Åkerman
har i ett särskilt yttrande till betänkandet framfört vissa reservationer mot
kommitténs förslag beträffande det samhällsvetenskapliga forskningsrådets
55
Statsutskottets utlåtande nr 2/+7.
organisation och sammansättning samt framlagt ett eget förslag till val
av rådsmedlemmar, som i huvudsak bygger på det tidigare betänkandet av
år 1944 och innebär, att de vetenskapliga representanterna i rådet skulle
utses av ämnessektioner, som skulle företräda de olika socialvetenskaperna
eller sammanhörande grupper av dessa utan hänsyn till deras lokala anknytning
till vissa orter.
Kommitténs förslag har blivit föremål för kritik från olika håll. Sålunda
har i vissa yttranden, bland annat kanslerns, avstyrkts inrättandet av ett
för rätts- och samhällsvetenskaperna gemensamt råd. Vidare ha ett flertal
remissinstanser i likhet med reservanten förordat den s. k. sektionslinjen
för val av vetenskapsmännen i rådet. Olika önskemål beträffande valkorporationernas
sammansättning ha vidare framförts, liksom i fråga om antalet
av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Kanslern har för sin del föreslagit, att
rådet skall bestå av 9 ledamöter, varav ordföranden och 2 ledamöter utses
av Kungl. Maj:t och de övriga 6 av lika många valsektioner, representerande
de olika socialvetenskaperna.
Departementschefen har funnit ändamålsenligt, att ett särskilt »samhällsvetenskapligt
forskningsråd» inrättas med huvudsaklig uppgift att fördela
de anslagsmedel, som kunde komma att ställas till dess förfogande för större,
för tillfället aktuella forskningsuppgifter. Beträffande rådets verksamhetsområde
in. m. har departementschefen därefter anfört huvudsakligen
följande.
Beträffande rådets verksamhetsområde kan jag icke dela kommitténs
uppfattning, att ett för rätts- och samhällsvetenskaperna gemensamt forskningsråd
borde inrättas. Jag ansluter mig i stället till de synpunkter, som
framförts av, bland andra, de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund
samt kanslern. Jag anser mig dock icke utan ytterligare prövning kunna
taga ställning till frågan, huruvida även ett rättsvetenskapligt forskningsråd
bör inrättas och särskilda medel till främjande av rätts vetenskaplig
forskning anvisas. Det anslag, som må komma att ställas till samhällsvetenskapliga
forskningsrådets förfogande, bör därför disponeras allenast
för samhällsvetenskaplig forskning i mer begränsad betydelse.
Mot vad kommittén anfört och föreslagit beträffande rådets uppgifter
har jag ingen erinran. Uppgifterna synas'' nämligen i stort sett vara desamma,
som åvila övriga forskningsråd.
I fråga om rådets organisation och sammansättning ansluter jag mig
närmast till det av kanslern framlagda förslaget. Det synes mig nämligen
vara av större betydelse, att de särskilda vetenskaperna bli allsidigt företrädda
i rådet än att lärosätena där representeras. I likhet med kommittémajoriteten
och kanslern anser jag vidare, att Kungl. Maj:t bör utse
ordförande samt ytterligare två ledamöter i rådet. Rådet bör sålunda
bestå av nämnda tre av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter samt av sex
vetenskapsmän utsedda av sex valsektioner, representerande de olika socialvetenskaperna.
Det torde dock få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga
de jämkningar i rådets sammansättning, vartill vunna erfarenheter eller
ändrade förhållanden eventuellt kunna föranleda.
56
Statsutskottets utlåtande nr 347.
Beträffande mandattidens längd ansluter jag mig till kommitténs förslag.
Kommittén har angivit anslagsbehovet för forskningsändamål till 350 0Ö0
kronor. Med hänsyn till att rättsvetenskapen föreslås utbruten ur det
samhällsvetenskapliga forskningsrådets verksamhetsområde, synes anslaget
såsom kanslern föreslagit böra begränsas till ett belopp av 300 000 kronor.
Möjligen borde anslaget minskas ytterligare något, men med hänsyn
till att jag. i ett föregående avsnitt föreslagit att även vissa anslag till
utlandsstipendier för lärare och studerande i ämnena statskunskap och
sociologi böra täckas av till forskningsrådets förfogande ställda medel, har
jag icke för nästa budgetår ansett mig böra föreslå en större reducering
av det begärda beloppet än 50 000 kronor. Jag förordar alltså, att ett särskilt
reservationsanslag å 300 000 kronor anvisas under rubriken »Statens
samhällsvetenskapliga forskningsråd: Främjande av samhällsvetenskaplig
forskning». Anslaget torde böra ställas till samhällsvetenskapliga forskningsrådets
förfogande för att disponeras i enlighet med av forskningskommittén
angivna riktlinjer. Beträffande rådets behörighet att bevilja
medel ur förevarande anslag vill jag förorda, att beslut, som innebära
disposition av mer än 20 000 kronor i engångsbidrag eller 10 000 kronor i
periodiska bidrag, skola underställas Kungl. Maj:t för avgörande. I fråga
om redovisning av beviljade anslagsmedel samt andra därmed sammanhängande
spörsmål torde böra meddelas i huvudsak enahanda bestämmelser
som beträffande de medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden.
Mot kommitténs beräkning av administrationskostnaderna har jag icke
funnit anledning till erinran. Jag förutsätter således, att forskningsrådets
ordförande skall äga uppbära ett arvode av 2 000 kronor. I övrigt torde
särskilda arvoden icke böra utgå till ledamöterna, vilka dock i förekommande
fall böra åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning. Förvaltningskostnaderna
torde för nästa budgetår böra beräknas till 15 000
kronor. Härvid förutsätter jag, att eventuella kostnader för utseende av
de valda vetenskapliga representanterna i rådet skola efter Kungl. Maj:ts
bestämmande få bestridas från dessa anslagsmedel, vilka torde böra anvisas
under rubriken »Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader
m. m.». Anslaget bör erhålla karaktär av förslagsanslag.
I likhet med kommittén har jag funnit goda skäl tala för att regelbundna
konferenser hållas mellan representanter för de samhällsvetenskapliga
forskningsgrenarna. Kostnaderna härför torde böra bestridas från förutnämnda
anslag till främjande av samhällsvetenskaplig forskning, varvid
synes böra föreskrivas, att de årliga kostnaderna icke må utan Kungl.
Maj:ts medgivande överstiga 5 000 kronor. Däremot torde särskilda anslagsmedel
till utgivande av en samhällsvetenskaplig tidskrift icke böra
anvisas, utan torde härför erforderliga medel böra ställas till förfogande ur
anslaget för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker, därest
ifrågavarande tidskrift skulle komma till stånd.
Därest riksdagen skulle bifalla förslaget om inrättande av ett samhällsvetenskapligt
forskningsråd och anvisa av mig förordade anslag, torde det
få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid fastställa reglemente för rådet
ävensom meddela närmare föreskrifter rörande dispositionen av anslagen.
I detta sammanhang torde böra upptagas till behandling det i motionen
1:343 gjorda yrkandet, att riksdagen vid anvisande av det begärda an
-
57
Statsutskottets utlåtande nr 2^7.
slaget till samhällsvetenskaplig forskning ville göra det uttalandet, att härunder
faller även kriminologisk forskning. Till stöd för detta yrkande har
anförts bland annat följande.
I propositionen nr 272 angående vissa anslag till universiteten m. m.
söker man förgäves efter något anslag till kriminologisk forskning
och utbildning. Möjligen kan detta sammanhänga med att man ännu inte
enats om huruvida kriminologien hör hemma inom juridiska, medicinska
eller filosofiska fakulteten. Medan vårt lands främste kriminolog av facket,
samtidigt vår främste rättpsykiater, tillhör den medicinska fakulteten,
torde professorerna i straffrätt allmänt anses ur undervisningssynpunkt
vara de närmaste målsmännen för den praktiska kriminologien eller kriminalpolitiken.
Efter förslag av Kungl. Maj:t beviljade emellertid förra
årets riksdag — såsom departementschefen erinrar på s. 221 i propositionen
— anslag för möjliggörande för en professor i sociologi vid universitetet i
Philadelphia Thorsten Sellin att under läsåret 1946—1947 vid Stockholms
högskola och Uppsala universitet hålla föreläsningar i kriminologi.
Till det nyligen här i Stockholm hållna andra nordiska kriminalistmötet
hade två psykiatrer och två straffrättsprofessorer författat skriftliga referat
över ämnet »Kriminologisk forskning och utbildning», medan förhandlingarna
muntligen inleddes av sociologiprofessorn Sellin.
Professorn i straffrätt B. Honkasalo, Helsingfors, upplyste att vid Helsingfors
universitet redan finnes en docentur i kriminologi. Docenturen är
emellertid förlagd till den statsvetenskapliga fakulteten, och föreläsningarna
ha icke i främsta rummet åsyftat att meddela undervisning åt juris
studerande. Inom juridiska fakulteten ha frivilliga kurser i rättsmedicin
och kriminalistik hållits, varjämte vid genomgången av straffrättens allmänna
läror givits korta överblickar över kriminalbiologi och kriminalpsykologi.
Honkasalo anser, att undervisningen i straffrätt bör kompletteras
med en obligatorisk kurs i kriminologi vid vilken demonstrationer av
fångar skulle vara värdefulla. För praktiker böra särskilda kurser anordnas.
Angående den kriminologiska forskningen anser Honkasalo, att det
skulle vara önskvärt att vid något nordiskt universitet inrättades ett centralt
kriminologiskt institut, där de som önskade djupare kriminologisk
kunskap kunde studera. Man skulle i Finland gärna se, att det nygrundade
kriminologiska institutet i Stockholm bleve ett sådant.
Den danske professorn i straffrätt S. Hurwitz framhåller starkt kriminologiens
växande betydelse. Vad den kriminologiska forskningen beträffar
framhåller Hurwitz, att denna till sin natur är sådan att den kräver samverkan
mellan specialister på olika områden. Det skulle enligt honom vara
av värde, om det vid universiteten inrättades institutioner från vilka
sådant samarbete kunde inspireras och stödjas. Hurwitz är, åtminstone
för Danmarks de], benägen att anse, att en sådan institution bäst förlägges
till den juridiska fakulteten.
Den norske professorn i psykiatri G. Langfeldt förordar i anslutning till
professor Hurwitz att det vid universitetet i Oslo inrättas ett kriminologiskt
forskningsinstitut. Enligt hans mening bör ett sådant institut icke
sortera under medicinska eller juridiska fakulteten utan intaga ställning av
självständig fakultet. Dess uppgifter skulle nämligen bliva så speciella
och så omspännande, att dess intressen icke skulle kunna tillgodoses i
någondera av de nämnda fakulteterna.
58
Statsutskottets utlåtande nr %J+7.
Den svenske rättspsykiatern professor Olof Kinberg betonar vikten av
att alla juris studerande erhålla viss, icke alltför knapphändig kännedom
om vittnespsykologi. Han framhåller även, att de böra erhålla viss psykologisk
utbildning för att kunna uppmärksamma och bedöma det inflytande
som de i en process handlande personerna •— domare, åklagare, parter,
vittnen etc. — äro underkastade på grund av själva sin ställning i processen.
Överhuvud är enligt Kinbergs mening en viss utbildning i empirisk
psykologi önskvärd. För brottmålsjuristerna förordar Kinberg en specialutbildning
om minst sex månader förlagd till tiden efter de juridiska studiernas
slut. Denna utbildning bör enligt honom ske genom föreläsningar
och självstudier under kontakt med konkret kliniskt material, lämpligen
vid en rättspsykiatrisk undersökningsstation. Det är enligt Kinberg av
synnerlig betydelse, att undervisningen i största möjliga utsträckning blir
konkret, praktisk och klinisk. Eleverna måste med egna öron och ögon
iakttaga den psykologiska särarten hos varje konkret individ som de
komma i beröring med. Undervisning bör dessutom omfatta kriminalteknik
samt en översikt av den kriminalpolitiska organisationen och i någon
mån även samhällets socialvårdande organisation överhuvud. För att åstadkomma
ett centralt universitetsorgan för kriminologisk forskning torde det
enligt Kinberg bliva nödvändigt att inrätta en eller flera professurer i kriminologi.
Denna liksom andra samhällsvetenskaper hör emellertid icke
hemma i någon av nu existerande fakulteter. Det torde därför bliva oundgängligt
att sammanföra alla samhällsvetenskaper till särskilda fakulteter.
Professor Sellin skildrade den kriminologiska undervisningen i Amerikas
förenta stater. Praktiskt taget all högre undervisning i kriminologi är för-*
lagd till den sociologiska avdelningen vid de humanistiska fakulteterna.
Kurser i kriminologi och kriminologiska seminarier ingå i den årliga undervisningen.
Professorer i sociologi, som ägna sig åt kriminologi, kunna
göra detta helt och hållet inom ramen av sin professur i sociologi. Vid de
juridiska fakulteterna existerar icke kriminologien som läroämne, även
om här och där professorn i straffrätt försöker bibringa sina disciplar en
viss kännedom om kriminologiska frågor. Även de medicinska fakulteterna
sakna undervisning i kriminologi. Inom fångvården har på senare tid en
allt större vikt börjat läggas på kriminologisk utbildning.
Under anspråkslösa former har förra året här i Stockholm bildats ett kriminologiskt
institut med professorn Olof Kinberg som föreståndare. Ordförande
i institutets styrelse är generaldirektör Axel Höjer. Institutet har
sökt anslutning till Stockholms högskola.
I skrivelse till universitetskanslern den 6 mars 1947 har institutets styrelse
väckt förslag om utredning angående inrättande av en professur i
kriminologi. I skrivelsen framhölls, att om innehavaren av den nyinrättade
professuren i rättspsykiatri vid karolinska institutet skall behärska icke
blott den egentliga rättspsykiatrien utan även de angränsande områden
vilka nu icke hava någon akademisk målsman, kraven på omfattningen av
hans kompetens bli så stora, att de endast sällan kunna förväntas bliva
uppfyllda.
Det kan ifrågasättas, huruvida icke, om en professur i kriminologi inrättas
vid något universitet eller vid Stockholms högskola, man vid något
annat universitet kunde göra början med en lärartjänst med uppgift att
hålla praktiska kurser i ämnet.
I det outredda skick vari frågan om lärarkrafter i kriminologi ännu
Statsutskottets utlåtande nr 59
befinner sig är det tydligt att något yrkande om anslag för detta ändamål
icke kan motionsvis framföras. Såsom en gren av sociologien bör emellertid
kriminologien inräknas i den samhällsvetenskapliga forskning, som det.
föreslagna samhällsvetenskapliga forskningsrådet är satt att främja.
Utskottet har ansett sig böra biträda vad Kungl. Maj:t under förevarande
avsnitt föreslagit i fråga om åtgärder för den socialvetenskapliga
forskningens och undervisningens främjande.
Beträffande de i detta sammanhang motionsvis framställda yrkandena
får utskottet anföra följande.
På av departementschefen anförda skäl anser utskottet sig icke böra
biträda det i motionerna I: 354 och II: 508 gjorda yrkandet om inrättandet
av en biträdande Järarbefattning i nationalekonomi vid filosofiska fakulteten
i Lund. Utskottet avstyrker alltså bifall till dessa motioner.
Beträffande de i motionerna I: 349 samt II: 507 framställda förslagen
om inrättande av biträdesbefattningar i lönegraden Eo 4 vid nationalekonomiska
institutionerna i Uppsala och Lund vill utskottet framhålla, att
därest behov av biträdeshjälp här gör sig gällande medel för ändamålet
torde tills vidare och i avvaktan på närmare erfarenhet kunna anvisas ur
universitetens reservfonder. Med vad sålunda anförts torde ifrågavarande
motioner få anses besvarade.
Vad angår motionen I: 343 är utskottet ense med motionären därom, att
kriminologisk forskning bör liksom andra grenar av forskningsverksamhet
erhålla stöd från statens sida. Det har emellertid synts utskottet tveksamt
om denna forskning bör understödjas genom anslaget till främjande
av samhällsvetenskaplig forskning eller från medel, som må komma att
beviljas för främjande av rättsvetenskaplig forskning. Med hänsyn härtill
anser utskottet det böra överlåtas åt Kungl. Maj:t att efter närmare prövning
av detta spörsmål avgöra huruvida den kriminologiska forskningen
anses böra hänföras till de forskningsuppgifter, vilka skola tillgodoses genom
de medel som ställas till det samhällsvetenskapliga forskningsrådets förfogande.
Med vad sålunda anförts torde ovannämnda motion få anses
besvarad.
XI. Organisatoriska åtgärder till främjande
av medicinsk forskning.
Inledning.
Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t ha inom ecklesiastikdepartementet
sakkunniga tillkallats för utredning rörande de medicinska högskoleinstitutionernas
arbetsförhållanden och därmed sammanhängande frågor. De sak
-
OtikotUt.
60
Statsutskottets utlåtande nr
kunniga, vilka antagit benämningen de medicinska högskolornas organisationskommitté,
ha den 14 november 1946 avgivit ett första betänkande (stat.
off. utr. 1946: 76) angående organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk
forskning.
I detta betänkande ha föreslagits åtgärder, som för nästa budgetår skulle
medföra en ökning av de löpande årliga utgifterna med i runt tal 3 412 000
kronor och engångsanslag med ett belopp av i runt tal 3 385 000 kronor.
Organisationskommittén har i betänkandet erinrat, att 1938 års läkaruthildningssakkunniga
i sina betänkanden angående läkarutbildningen (stat.
off. utr. 1941: 27 och 1945: 57) förordat en omläggning av denna och framlagt
förslag till en därav betingad utökning av lärarkrafternas antal. Kommittén
har vid sin översyn av behövliga organisatoriska åtgärder icke utgått
från nuvarande studieordning utan från den av läkarutbildningssakkunniga
sålunda förordade.
I remissyttrandena har organisationskommitténs förslag i allmänhet genomgående
hälsats med största tillfredsställelse.
Departementschefen har för egen del anfört bland annat följande.
De svagheter i de medicinska högskoleinstitutionernas organisation, som
föreliggande utredning blottat, äro i sina huvuddrag redan så väl kända för
statsmakterna, att en utförlig redogörelse härför torde vara överflödig. De
karakteriseras framför allt av en allvarlig brist på personal, såväl vetenskaplig
som teknisk. En avsevärd och snar förbättring av de materiella resurserna
är även nödvändig. Jag har för egen del blivit övertygad om angelägenheten
av att den delvis redan inledda upprustningen av våra vetenskapliga
forskningsinstitutioner nu fullföljes även beträffande de medicinska högskoleinstitutionerna
och har funnit organisationskommitténs förslag därvid kunna
tjäna till ledning.
Vid ett ställningstagande till föreliggande förslag möta vissa svårigheter
därigenom, att sakkunnigkommittén utgått från en studieordning för läkarutbildningen,
som icke för närvarande tillämpas, nämligen den som föreslagits
av de s. k. läkarutbildningssakkunniga, vilkas överarbetade förslag nyligen
varit föremål för remissbehandling. Det hade givetvis varit önskvärt, om
ställning nu kunnat tagas även till frågan om en ny studieordning. Emellertid
ha betydande meningsskiljaktigheter framkommit beträffande den
lämpliga studieordningen. Med stor tyngd ha delvis nya synpunkter beträffande
utbildningens effektivisering och rationalisering därvid gjort sig
gällande. Allt detta gör, att det föreliggande förslaget till ny studieordning
synes kräva ytterligare bearbetning, innan det lämpligen bör bli föremål
för slutligt avgörande. Nu gällande studieordning måste därför tills
vidare alltjämt i sina huvuddrag förbli i kraft. Detta har till följd, att jag
i flera betydelsefulla avseenden nödgas ställa frågor om personalökning
på framtiden i avvaktan på närmare utredning rörande den föreslagna personalorganisationens
anpassning till nuvarande studieplan. Särskilt gäller
detta de kliniska institutionerna, beträffande vilka även andra skäl, till
vilka jag återkommer, tala för ett uppskov med en slutlig prövning av
flera av de framlagda förslagen. På det hela taget synas dock organisationskommitténs
förslag kunna och böra bli föremål för avgörande redan nu.
Statsutskottets utlåtande nr %Ift.
61
Allmänna riktlinjer för tillgodoseende av
personalbehovet.
A. Vetenskaplig personal.
Departementschefen har i fråga om de allmänna riktlinjer, som borde
följas vid tillgodoseendet av behovet av vetenskaplig personal, anfört följande.
De principiella frågorna om professorernas undervisning och de i detta
sammanhang föreslagna åtgärderna för beredande åt dem av förbättrade
möjligheter att ägna sig åt forskningsuppgifter torde icke nu böra upptagas
till slutlig prövning.
Beträffande andra vetenskapliga befattningar än professurer möta i väsentliga
avseenden olika problem när det gäller å ena sidan teoretiska och å andra
sidan kliniska institutioner.
De teoretiska institutionernas personalorganisation är och bör vara i princip
densamma vid de medicinska fakulteterna och karolinska institutet som
vid universitetens matematisk-naturvetenskapliga sektioner. Samma typer
av befattningar förordas också av kommittén: ordinarie befattningar av typen
laborator eller prosektor samt arvodesbefattningar såsom biträdande lärare,
assistenter och amanuenser. I fråga om laboratorsbefattningama och därmed
jämförliga tjänster har, såsom kommittén framhållit, en viss tveksamhet
kommit till synes med hänsyn särskilt till svårigheterna att förena en underordnad
ställning i förhållande till innehavaren av professuren i huvudämnet
med den självständighet, som är nödvändig för vetenskaplig forskning. Kommittén
har, trots att den funnit nämnda synpunkter värda beaktande, föreslagit
ett icke ringa antal nya tjänster av ifrågavarande slag. För egen del har
jag kommit till den uppfattningen, att befattningar av denna typ svårligen
kunna undvaras inom vår universitetsorganisation. Förutom professurerna
representera de nämligen för närvarande den enda huvudtypen av ordinarie
forskar- och lärarbefattningar vid universiteten. Givet är dock, att en viss
försiktighet vid tillskapandet av nya sådana tjänster är påkallad icke minst
med hänsyn till angelägenheten av att rimliga befordringsmöjligheter finnas
för innehavarna av ifrågavarande lägre vetenskapliga befattningar samt att
en så stor grad av självständighet som möjligt garanteras. I sistnämnda
syfte torde, såsom kommittén anfört, lämpligen kunna träffas den anordningen,
att laboratorn erhåller viss, av kanslern fastställd andel av vederbörande
institutions materielanslag samt får nödig personal till sitt förfogande.
Med beaktande av dessa synpunkter har jag funnit skäl föreligga att förorda
inrättande av nya ordinarie befattningar av ifrågavarande typ till ett
icke ringa antal, i främsta rummet då fråga varit om särskilda ämnesgrenar
av sådan vikt, att de rimligen böra få fast anställda företrädare, utan att
likväl professurer för närvarande kunna anses motiverade.
Kommittén har föreslagit, att befattningstypen laborator erhåller ökad
användning även i kliniska ämnen. Sålunda föreslås bland annat, att föreståndarna
för kemiska och fysiologiska centrallaboratorierna vid akademiska
sjukhuset i Uppsala, Lunds lasarett, karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
skulle erhålla tjänsteställning såsom laboratorer på vederbörande universitets
respektive karolinska institutets stat såsom självständiga företrädare
för de ur vetenskaplig synpunkt viktiga ämnena klinisk kemi och klinisk
62
Statsutskottets utlåtande nr 24.7.
fysiologi. Befattningen som föreståndare för serafimerlasarettets bakteriologiska
centrallaboratorium skulle regleras på liknande sätt. Vad karolinska
sjukhuset angår, finnes från och med innevarande budgetår en professur i
bakteriologi, vars innehavare avses skola förestå det bakteriologiska centrallaboratoriet
därstädes; i Uppsala och Lund fungera universitetens bakteriologiska
institutioner såsom undervisningssjukhusens bakteriologiska centrallaboratorier
och någon ändring i detta avseende ifrågasättes icke för närvarande.
Kommitténs förslag om uppförande av nu ifrågavarande kliniska
laboratorsbefattningar på vederbörande högskolas stat har icke givit mig
anledning till erinran. Jag förutsätter i likhet med kommittén, att innehavarna
av dessa tjänster tillika erhålla ställning som överläkare vid vederbörande
sjukhus. Mitt ställningstagande innebär, att jag funnit tjänstinnehavarna
böra intaga en självständig ställning som föreståndare för vederbörande
laboratorier med skyldighet att svara för förekommande undersökningar
för sjukvårdsändamål å vederbörande sjukhus och att de samtidigt
skola företräda sina ämnen ur undervisnings- och forskningssynpunkt.
De bli således med avseende på tjänsteuppgifter jämförliga med professorer
och laboratorer i exempelvis röntgendiagnostik. Beträffande deras
rätt att utöva privatpraktik som överläkare synes böra gälla, att de icke
må utöva dylik i annan form än konsulterande verksamhet på uppdrag
av annan läkare. Till frågan om överläkararvodet återkommer jag i samband
med min anmälan om anslag för nästa budgetår till karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet. — Jag har icke heller funnit anledning till
erinran mot kommitténs förslag, att ordinarie befattningar i laborators
tjänsteställning inrättas även för vissa rent kliniska ämnen såsom reumatologi.
Beträffande kommitténs förslag om användningen av biträdande lärare i
kliniska ämnen råda delade meningar bland remissinstanserna. Av detta skäl
— och även av andra — anser jag mig för närvarande icke kunna till slutlig
prövning upptaga kommitténs förslag på denna punkt. Detsamma gäller
kommitténs förslag om inrättande av ett antal rörliga förste assistentbefattningar
i kliniska ämnen.
B. Teknisk personal.
Departemejitschefen har beträffande den tekniska personalen uttalat, att
frågan om lönegradsplaceringen för denna personalgrupp vid de medicinska
högskoleinstitutionerna borde i huvudsak lösas i enlighet med samma
principer som förra året tillämpats för de naturvetenskapliga institutionerna.
I övrigt torde i fråga om de allmänna synpunkterna på tillgodoseendet
av behovet av teknisk personal få hänvisas till statsrådsprotokollet
sid. 267—277.
De teoretiska institutionernas behov av
vetenskaplig personal.
För de teoretiska institutionernas del har för nästa budgetår i propositionen
föreslagits vetenskapligt utbildad personal i enlighet med här intagna
sammanställning (ökning respektive minskning i förhållande till innevarande
budgetår angives i förekommande fall inom parentes):
opaginerad Kontrollera mot PDF
Professor
Laborator, pro- sektor, ordinarie
Biträdande
lärare
Förste
assistent
Andre
assistent
Förste
amanuens
Tredje
amanuens
Upp-
sala
Lund
Stock-
holm
Upp-
sala
Lund
Stock-
holm
Upp-
sala
Lund
Stock-
holm
Upp-
sala
Lund
Stock-
holm
Upp-
sala
Lund
Stock-
holm
Upp-
sala
Lund
Stock-
holm
Upp-
sala
Lund
Stock-
holm
| Anatomi......
1
1
i
1
K+D
1
_
—
_
K+D
1
K + D
1
1
K + l)
2( + 2)
2( + 2)
3( + l)
2( + l)
2( +1)
4(+3)
Histologi .....
1
1
2C+1)
K+l)
K + l)
K+i)
—
—
—
i
1
2( + 2)
—
—
—
1
2( + l)
2
2C+1)
2( + l)
1
| Allmän patologi . .
1
1
1
i
K+i)
—
—
(-D
2( + 2)
i
1
—
K+l)
K+D
—
K+D
—
2( + l)
(-D
—
—
Patologisk anatomi
K+i)
1
1
2
K+i)
2( + l’
—
(-D
l3
K + D
K+l)
K+l)
(-D
(-D
—
K+D
1
2(—1)
K+l)
1
2C+2)
Bakteriologi ....
i
K+l)
1
—
—
—
—
(-D
1
K+D
l
K+D
—
—
—
i
1
1
2(+l)
2(+ 1)
2( + 2)
F vsiologi......
i
2( + l)
2C+1)
1
i
1
—
—
—
K+D
2( + 2)
2( + 2)
K+D
i
K+D
2
2C+1)
2
2(+l)
2( + l)
K+3)
Medicinsk kemi . .
2( + l)
1
2(+l)
l4
i
l5
1
1
1
2( + 2)
K+l)
2( + 2)
K+D
K+l)
K+D
2
2
4
2( + l)
2( + l)
4C+3)
Farmakologi . . .
1
1
1
K+l)
K+D
K + D
—
—
—
K+l)
l
1
—
—
—
1
1
2( + l)
1
1
2'' + l)
Rätts- och stats- medicin.....
_
1
—
—
—
—
—
_
_
_
1
_
_
_
_
_
K + D
(-D
H vgien......
—
—
1
—
—
—
K + l)
K+D
1
—
—
K+D
—
—
—
—
—
1
—
—
1
Med. cellforskning
med genetik . .
—
—
1
—
• —
—
. -
—
—
—
—
i
_
_
1
_
_
K+D
_
_
2( + 2)
Xeurofysiologi . .
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
K+D
—
—
l(+l)
—
—
—
—
—
—
Summa
9( + 2)
% + 2)| 15(+3)|6( ■+ 2)|6(+4)| 7( + 3)|
2(+l)|2(-2)|6( + 2)6|
9(+7)|9( + 4)| 14( +11)|4( + 2)|4( +1)
5( + 4)| 11(+4)
11 (+ 4)
21( + 4)
12( + 5)
12( + 5)
22( +15)
1 I stället för extra laborator med arvode & 8 600 kronor.
2 En av dessa i stället för extra laborator med arvode å 8 600 kronor.
3 Arvode å 3 000 kronor åt »prosektor vid serafimeilasarcttet».
4 För innehavaren av denna befattning, laboratorn K. G. Ågren, föreslås personlig professur; laboratorsbefattningen kvarstår formellt å stat.
För innehavaren av denna befattning, laboratorn J. E. Jorpes, föreslås personlig professur; laboratorsbefattningen kvarstår formellt å stat.
6 Summa arvodesbelopp i Uppsala 16 860 ( + 11 660), Lund 16 860 (—1 710) och Stockholm 29 060 ( + 11460).
Statsutskottets utlåtande nr
64
Statsutskottets utlåtande nr 2J+7.
Beträffande detaljerna i det framlagda förslaget torde få hänvisas till
statsrådsprotokollet, s. 277—297 och 303—324.
Därjämte har departementschefen förordat, att principbeslut nu fattas
om inrättande vid karolinska institutet av en professur i virusforskning.
Härom inhämtas av statsrådsprotokollet följande.
På därom av statens medicinska forskningsråd gjord framställning har
kommittén föreslagit, att en professur i virusforskning skulle uppföras på
karolinska institutets stat samt att denna professur skulle anknytas till statens
bakteriologiska laboratorium, där en institution för medicinsk-biologisk
virusforskning skulle ställas till professurens förfogande. Härför beräknades
erforderligt ett byggnadsanslag av omkring 850 000 kronor och ett
anslag till inredning och utrustning å omkring 385 000 kronor. De erforderliga
byggnadsarbetena borde utföras i samband med andra planerade
byggnadsarbeten vid bakteriologiska laboratoriet. Sedan institutionen kommit
till stånd, borde å institutets stat anvisas medel till en förste assistent,
ett laboratoriebiträde och ett kanslibiträde samt ett årligt materielanslag
av 20 000 kronor.
Kommittén framhåller i samband härmed såsom önskvärt, att framdeles
en professur i virusforskning kommer till stånd även vid universitetet i
Uppsala. I avvaktan på vidare utredning härom borde provisoriska åtgärder
vidtagas.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
En av de nyaste medicinska specialvetenskaperna är virologien eller
virusforskningen, d. v. s. studiet av s. k. virus, som ge upphov till flera av
människans, djurens och växternas mest utbredda sjukdomar. Denna forskningsgren
har utvecklats i hög grad och fått en mycket stor betydelse för
samhällslivet. Statens medicinska forskningsråd ser också^ såsom en av
sina för närvarande angelägnaste uppgifter att söka få till stånd en utbyggnad
av den virusforskning, som redan bedrives inom landet, och har i sådant
syfte tagit initiativ till föreliggande förslag om inrättande av en till
statens bakteriologiska laboratorium ansluten virusforskningsinstitution
under föreståndarskap av en professor i virusforskning vid karolinska
institutet. Förslaget har vunnit allmän anslutning och synes även enligt
min mening förtjäna att i huvudsak förverkligas. Såsom av redogörelsen i
det föregående framgår, är frågan om en betydande utbyggnad av bakteriologiska
statslaboratoriet aktuell, och förslag föreligger om att samtidigt
tillgodose virusforskningens behov av lokaler. Frågan om nämnda utbyggnad
av statslaboratoriet torde emellertid, enligt vad jag inhämtat, icke
komma att underställas innevarande års riksdag. Jag är därför icke beredd
att nu förorda ett omedelbart förverkligande av medicinska forskningsrådets
förslag. Då jag emellertid för egen del blivit övertygad om lämpligheten
av att ifrågavarande förslag förverkligas inom en nära framtid, förordar
jag, att principbeslut nu fattas om inrättande vid karolinska institutet
av en professur i virusforskning. Med anvisande av medel för professurens
uppehållande torde böra anstå till dess lokalfrågan förts närmare
sin lösning.
65
Statsutskottets utlåtande nr 21+7.
Till stöd för det i motionerna I: 335 och II: 491 framförda förslaget, att
ifrågavarande professur i virusforskning skulle inrättas redan från och med
den 1 januari 1948, har anförts bland annat följande.
Vid planläggandet av ett nytt institutionsbygge bör institutionens föreståndare
beredas tillfälle att deltaga. En sådan anordning står i överensstämmelse
med gällande praxis, och dess fördelar torde ligga i så öppen
dag, att en närmare motivering är överflödig. Det måste sålunda betecknas
som ett mycket rimligt krav, att befattningen som professor i virologi
bör vara besatt med ordinarie innehavare, då frågan om institutionsbyggnaden
tas upp till slutgiltig behandling.
Enligt det nu föreliggande, av alla remissinstanser tillstyrkta och av
departementschefen godtagna förslaget skall institutionen anslutas till statens
bakteriologiska laboratorium, närmare bestämt till en vid statslaboratoriet
planerad virusavdelning. Redan i början av år 1946 gav Kungl.
Maj:t byggnadsstyrelsen i uppdrag att utarbeta ritningar och kostnadsförslag
till laboratoriets utbyggnad. I sitt den 2 januari 1947 ingivna förslag
beräknar styrelsen med tvenne alternativ, av vilka det ena innefattar
jämväl utrymmen för en institution för virusforskning. Det synes i hög grad
sannolikt, att förslag om anslag till nybyggnader komma att föreläggas
1948 års riksdag i samband med behandlingen av de övriga statslaboratoriernas
byggnadsfrågor. Under denna förutsättning är det sålunda önskvärt,
att professuren i virusforskning blir besatt senast den 1 juli 1948.
Tillsättandet av professuren kräver en rätt avsevärd tid. För att den nye
professorn skall kunna få tillfälle att deltaga i utformningen av sin blivande
institution, synes det därför vara nödvändigt, att definitivt beslut
fattas om inrättande av professuren i fråga redan vid innevarande års riksdag
och att medel anvisas för dess uppehållande under en del av budgetåret
1947/48, förslagsvis från den 1 januari 1948. Intill dess institutionen blir
färdigställd, kan provisoriskt arbetsutrymme beredas vid statens bakteriologiska
laboratorium.
Ett annat viktigt skäl för att virusprofessuren bör kunna ledigförklaras
under budgetåret 1947/48 är att den nyinrättade professuren i bakteriologi
vid karolinska institutet kommer att besättas under instundande höst.
Bland de fyra väl kvalificerade personer, som sökt denna professur, återfinnas
några av landets främsta forskare på virusområdet. Därest definitivt
beslut om inrättande av en professur i virusforskning icke fattas, innan
bakteriologiprofessuren besättes, kan därför befaras att den mest förtjänte
virusforskaren kommer att utses till professor i bakteriologi och i
den egenskapen får till första uppgift att utarbeta planer till en blivande
bakteriologisk institution, vars lokalfråga ännu icke lösts. När virusprofessuren
sedermera blir ledigförklarad, är det antagligt att vederbörande
söker över till denna befattning, vilket givetvis skulle medföra avsevärda
olägenheter för kontinuiteten i fråga om den bakteriologiska institutionens
planering och verksamhet. 5
5 — Bihang till riksdagens ■protokoll 17)1)7. G samt. Nr 3^7.
66
Statsutskottets utlåtande nr 247.
De teoretiska institutionernas behov av
teknisk personal.
För de teoretiska institutionerna föreslås beträffande den tekniska
personalen nyinrättande av tjänster (respektive förändring av förut befintliga
tjänster) enligt följande sammanställning.
Befattning och lönegrad
Uppsala
Lund
Stockholm
Fysiker vid neurologiska institutionen (A 23)1.....
_
—
1
Försöksassistent (Eo 16)..................
—
—
2
Förste instrumentmakare (Eo 11)............
—
—
1
Instrumentmakare (A 10).................
I2
1
1
Preparator (A 10).....................
1
—
23 4 * 6
> (Eo 9).....................
4
4
1
Institutionsvaktmästare (Eo 9).............
—
2
3
» (Eo 7).............
—
1
—
Kanslibiträde (A 7).....................
—
—
1‘
> (Eo 7)...................
4
3
6
Laboratoriebiträde (A 7).................
l5
l8
l5
» (Eo 7)................
8
9
147
Vaktmästare (Eo 5)....................
2
1
2
Kontorsbiträde (Eo 1)..................
3
2
5
Beträffande förslagets detaljer hänvisas till statsrådsprotokollet, s.
324—336.
De kliniska institutionernas behov av personal.
Departementschefen har ifråga om de kliniska institutionernas personalbehov
inledningsvis anfört följande.
Frågan om organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning
är väsentligt mera komplicerad när det gäller de kliniska ämnena och
institutionerna än beträffande de teoretiska. Detta sammanhänger givetvis
1 Personlig befattning för filosofie magistern T. K. Helme.
2 I stället för en maskinist (A 8).
3 I stället för två institutionsvaktmästare (A 7).
4 Ändrad benämning av en nuvarande befattning som tekniskt biträde (A 7).
6 I stället för en institutionsvaktmästare (A 7).
6 Genom ordinariesättning av nuvarande befattning i Eo 7.
7 Därav en genom förändring av en vaktmästartjänst (Eo 7); en tjänst som tekniskt biträde
(A 7) slopas.
67
Statsutskottets utlåtande nr 2Jt7.
med, att de kliniska ämnesrepresentanternas uppgift är tredubbel: de skola
handhava icke blott undervisning och forskning utan även sjukvård. Kommittén
har med hänsyn till frågans komplicerade beskaffenhet nödgats
hänföra väsentliga delar av spörsmålet till en senare etapp av sitt utredningsarbete.
Detta bör enligt min mening föranleda en viss försiktighet
vid prövningen av de åtgärder ifråga om personalförstärkning för kliniska,
ämnen, som kommittén redan nu föreslagit. Därtill kommer, att jag funnit
det svårare när det gäller kliniska ämnen än beträffande de teoretiska att
överblicka i vad mån de föreslagna biträdande lärarna äro behövliga även
vid nuvarande studieordning. Ytterligare utredning i detta hänseende synes
erforderlig. Vidare hyser jag med hänsyn till vad i åtskilliga remissyttranden
anförts tvekan inför kommitténs förslag beträffande löne- och tjänsteställningen
för vissa biträdande lärare och för assistenter. Slutligen är en
viss återhållsamhet påkallad även med hänsyn till bristen på arbetskraft;
ifrågasättas kan därjämte, om lämpliga arbetslokaler omedelbart skulle
kunna ställas till förfogande i full utsträckning.
Jag nödgas sålunda ställa mig avvaktande inför vissa delar av de sakkunnigas
förslag. Jag har dock ansett mig kunna förorda inrättande av flertalet
av de ifrågasatta nya professurerna och laboratorsbefattningarna.
I fråga om de förra har jag ansett mig böra uppskjuta en prövning av för-- slagen i vad avser överförande till ordinarie stat av de för professorerna
Laurell, Olivecrona och Lysholm inrättade personliga professurerna. Icke
heller har jag ansett mig böra ingå i prövning av frågan om inrättande
av sådana laboratorsbefattningar, som kommittén icke ansett böra komma
till stånd redan från och med nästa budgetår.
Departementschefen har för de kliniska institutionerna i första hand
föreslagit inrättande av följande nya befattningar.
Uppsala:
1 professur i teoretisk medicin, personlig för J. Waldenström,
1 » » ftisiologi, personlig för E. Hedvall (det förutsättes, att den
nuvarande ordinarie lärartjänsten i fysikalisk diagnostik, som innehaves
av Hedvall, kvarstår å universitetets stat),
1 laborator i klinisk kemi,
1 laboratoriebiträde i Eo 7;
Lund:
1 professur i dermatologi och venereologi,
1 » » neurologi,
1 » » ortopedi (i stället för nuvarande ordinarie lärartjänst),
1 lärare i reumatologi,
1 extra laborator i röntgendiagnostik,
2 laboratorsbefattningar (en i radiofysik, en i klinisk kemi),
1 laboratoriebiträde i Eo7;
Stockholm:
1 professur i thoraxkirurgi, personlig för C. Crafoord,
8 laboratorsbefattningar (en i klinisk neurofysiologi, en i experimentell
psykiatri, en i allergilära, två i klinisk kemi, två i klinisk fysiologi och en
i klinisk bakteriologi),
68
Statsutskottets utlåtande nr 2Ift.
arvoden å tillhopa 16 000 kronor för uppehållande av undervisning i oftal
miatrik
vid Sabbatsbergs sjukhus,
7 laboratoriebiträden i Eo 7.
Därutöver har departementschefen, med hänsyn till att frågan om en
ökning av antalet biträdande lärare i kliniska ämnen icke befunne sig i så
klarlagt skick, att den nu kunde upptagas till slutlig prövning, såsom en
provisorisk åtgärd föreslagit, att under vederbörande arvodesposter i universitetens
och karolinska institutets avlöningsstater skulle anvisas — utöver
eljest utgående arvoden — ett belopp av 12 000 kronor för varje
lärosäte till undervisning i kliniska ämnen genom biträdande lärare, att
fördelas av Kungl. Maj:t på förslag av kanslern. Dessa anslagsmedel borde
i första hand användas till arvoden åt biträdande lärare i ämnen, där dylika
lärare för närvarande saknades men''där synnerligt behov av sådana visades
föreligga.
Vad slutligen angår nya kanslibiträdes- och laboratoriebiträdestjänster
utöver nyssnämnda laboratoriebiträdestjänster vid vissa speciella institutioner,
har departementschefen med hänsyn till att föreliggande material icke
gåve möjlighet att bedöma behovet i de enskilda fallen ansett sig böra tillstyrka,
att medel anvisades för inrättande av ett visst antal dylika biträdesbefattningar
vid vartdera av de medicinska lärosätena utan att ställning
toges till den närmare fördelningen på de skilda institutionerna. I enlighet
härmed har föreslagits att medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund
skulle tilldelas vardera 9 biträdesbefattningar i Eo 7 och 3 i Eo 4 samt
karolinska institutet 14 biträdesbefattningar i Eo 7 och 5 i Eo 4.1 fråga om
tjänsterna i Eo 4 borde den för kontorsbiträdespersonal gällande befordringsgången
tillämpas.
De medicinska institutionernas behov av
materielanslag.
Uppsala universitet.
De medicinska institutionernas andel i Uppsala universitets löpande
materielanslag för innevarande budgetår uppgår enligt kommitténs beräkning
till 99 130 kronor. Anslaget är i sin helhet uppfört med 775 000
kronor, varvid förutsatts, att universitetets reservfond därutöver skulle
bidraga med ett belopp av 100 000 kronor.
Kommittén har föreslagit, att summan av årsanslagen till de medicinska
institutionerna skulle höjas med 226 370 kronor till 325 500 kronor.
Härjämte föreslår kommittén anvisande av vissa engångsanslag å tillhopa
Statsutskottets utlåtande nr 2jf7. 69
378 775 kronor. Anslagen skulle fördelas på sätt som framgår av följande
sammanställning:
Institution
Materiel-
anslag
1946/1947
Årsanslag.
Kommitténs
förslag
Engångs-
anslag.
Kommitténs
förslag
Anatomiska inst.....................
8 950
20 000
20 000
Histologiska inst.....................
12 900
20 000
9 000
Patologiska inst.....................
11430
30 000
—
Bakteriologiska inst...................
7 780
20 000
37 000
Fysiologiska inst....................
10 750
38 000
75 000
Inst. för medicinsk och fysiologisk kemi......
12 750
50 000
75 000
Farmakologiska inst...................
12 780
25 000
—
Medicinska klin.....................
3110
16 000
25 000
Inst. för teoretisk medicin..............
—
10 000
25 000
Kliniken för bröstsjuka................
1250
8 000
—
Pediatriska klin.....................
1250
9 000
15 800
Kirurgiska klin.....................
1 780
11000
—
Obstetrisk-gynekologiska klin.............
2 310
11 500
—
Oftalmiatriska klin...................
2 640
8 000
—
Klin. för öron-, näs- och halssjukdomar......
2 500
11000
—
Psykiatriska kliniken.................
2 080
10 000
—
Akademiska sjukhusets röntgenavd..........
1230
10 000
26 975
Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet.........
8 500
Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet.......
8 500
Instrumentverkstad vid akademiska sjukhuset . . .
—
1000
70 000
Summa
99 130
325 500
378 775
Departementschefen har för egen del ansett, att medel icke för närvarande
borde anvisas varken till det ifrågasatta kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet
eller till instrumentverkstad vid akademiska sjukhuset. I
övrigt har departementschefen godtagit kommitténs anslagsberäkningar och
i enlighet därmed föreslagit, att årsanslagen för nästa budgetår måtte höjas
till 316 000 kronor samt att ett engångsanslag av i runt tal 309 000 kronor
måtte anvisas.
Lunds universitet.
Lunds universitets materielanslag är för innevarande budgetår uppfört
med 650 000 kronor. De medicinska institutionernas andel häri uppgår
enligt kommitténs beräkning till 102 200 kronor.
Kommittén föreslår, att summan äv årsanslagen till de medicinska institutionerna
höjes med 253 900 kronor till 356 100 kronor. Härjämte föreslår
kommittén anvisande av vissa engångsanslag å tillhopa 350 525 kronor.
Anslagen skulle fördelas i enlighet med följande sammanställning.
70
Statsutskottets utlåtande nr 24-7.
Institution
Materiel-
anslag
1946/1947
Årsanslag.
Kommitténs
förslag
Engångs-
anslag.
Kommitténs
förslag
Anatomiska inst.....................
20 000
15 000
Histologiska inst.....................
20 000
75 000
Embryologiska inst...................
8 000
8 000
—
Inst. för allm. patologi................
Inst. för spec. patologi................
} 9 500
10 000
10 000
35 000
Bakteriologiska inst...................
9 500
20 000
—
Fysiologiska inst.....................
13 500
52 000
—
Medicinsk-kemiska inst.................
12 000
32 000
—
Farmakologiska inst...................
13 500
25 000
30 000
Rättsmedicinska inst..................
700
700
—
Medicinska klin.....................
1200
16 000
—
Reumatologiska klin..................
—
6 500
—
Kliniken f. lungsjuka.................
—
6 000
—
Pediatriska klin.....................
2 000
9 400
13 000
Kirurgiska klin.....................
1 500
16 000
7 400
Neurokirurgiska klin..................
—
6 000
12 500
Ortopediska klin.....................
1000
6 000
2 500
Obstetrisk-gynekologiska klin.............
3 000
11500
—
Oftalmiatriska klin...................
2 000
8 000
3 800
Klin. för öron-, näs- och halssjukdomar......
2 900
11000
—
Dermato-venereologiska klin..............
—
9 000
—
Psykiatriska klin....................
1000
15 000
27 000
Röntgendiagnostiska avd................
1000
10 000
38 000
Radioterapeutiska klin.................
500
4 000
5 000
Radiofysiska avd....................
—
6 000
16 325
Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet.........
8 500
—
Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet.......
8 500
—
Instrumentverkstad vid Lunds lasarett.......
—
1’000
70 000
Summa
102 200
356 100
350 525
Departementschefen har godtagit kommitténs förslag med följande ändringar,
nämligen att årsanslag till kliniskt-fysiologiskt centrallaboratorium
liksom årsanslag och engångsanslag till central instrumentverkstad icke
borde anvisas samt att årsanslaget till dermato-venereologiska kliniken i
avbidan på professurens tillsättande borde minskas till 2 000 kronor. I enlighet
härmed har föreslagits ett årsanslag av i runt tal 340 000 kronor
och ett engångsanslag av i runt tal 280 000 kronor.
Till stöd för det i motionerna 1:355 och II: 509 framförda förslaget om
höjning av de i propositionen föreslagna engångsanslagen till histologiska
och farmakologiska institutionerna i Lund samt om anvisande av ett engångsanslag
jämväl till kliniskt-kemiska centrallaboratoriet därstädes har
anförts huvudsakligen följande.
För histologiska och farmakologiska institutionerna vid Lunds universitet
föreslår Kungl. Maj:t engångsanslag av 75 000 respektive 30 000 kronor.
Institutionsföreståndarna hade i sina av medicinska fakulteten och större
konsistoriet framförda petita äskat 118 000 respektive 37 000 kronor. För
det nyinrättade centrallaboratoriet vid universitetsklinikerna hade av universitetsmyndigheterna
i Lund begärts 20 000 kronor, men Kungl. Maj:t
har ej upptagit något engångsanslag alls.
71
Statsutskottets utlåtande nr ®lft.
Engångsanslag av väsentligt högre storleksordning ha av medicinska högskolornas
organisationskommitté förordats och av Kungl. Maj:t föreslagits
för t. ex. kemiska (590 000 kronor), fysiologiska (400 000 kronor) och
farmakologiska (400 000 kronor) institutionerna vid karolinska institutet
och medicinskt-kemiska institutionen i Lund (347 000 kronor).
De av Kungl. Maj:t föreslagna engångsanslagen till histologiska och
farmakologiska institutionerna i Lund te sig för institutionsföreståndarna
såsom otillräckliga. Flera av de för forskningen å dessa institutioner erforderliga
apparaterna, som måste köpas från utlandet, särskilt U. S. A., ha
sedan apparatförteckningen inlämnades till medicinska högskolornas organisationskommitté
för ett år sedan, stigit i pris eller ansetts böra med hänsyn
till leveranstider eller framkomna nykonstruktioner utbytas mot bättre
men dyrare apparater för motsvarande ändamål. Det skall även framhållas,
att nu ifrågavarande institutioner, som äro i intensiv verksamhet, aldrig
erhållit några utrustningsanslag, som tillnärmelsevis kunna jämföras med
de stora engångsanslag, som enligt ovan nu av Kungl. Maj:t föreslås åt de
ovan nämnda andra institutionerna.
Vad centrallaboratoriet för klinisk kemi beträffar, avses det föreslagna
engångsanslaget av 20 000 kronor på intet sätt för inköp av sådan materiel,
som erfordras för de rutinmässiga analyserna i sjukvårdens tjänst vid
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar. Det avses endast för sådan apparatur
och materiel, som är nödvändig för den kliniskt-kemiska forskningen.
Centrallaboratoriet inhyses i avvaktan på nybyggnadsfrågornas lösning
tills vidare dels i medicinska klinikens laboratorielokaler, dels i det för till
framlidne professorn Ingvar skänkta medel från Rockefeller Foundation
1939 inrättade s. k. Rockefellerlaboratoriet. De tillgängliga medlen voro
emellertid endast tillräckliga för inredningen av laboratoriet samt för anskaffning
av en del fysiologisk och histologisk apparatur, speciellt för professor
Ingvars forskning. De befintliga resurserna för kliniskt-kemisk forskning
äro alltför blygsamma för den avsedda forskningsverksamheten. Denna
apparatur och materiel för kliniskt-kemisk forskning har väsentligen tillkommit
genom anslag från fonder och stiftelser till nuvarande kliniske laboratorn,
docenten med. dr C. G. Holmberg, och hans medarbetare. Behovet
av äskad komplettering av utrustningen är mycket framträdande,
dess tillfredsställande av brådskande natur.
I fråga om såväl histologiska som farmakologiska institutionens medarbetarstab
har Kungl. Maj:t föreslagit en väsentlig utökning. Bland annat
skulle på vardera institutionen tillkomma en ordinarie lärare i laboratorställning.
De äskade engångsanslagen framstå därigenom än mer behövliga.
Karolinska institutet.
För karolinska institutets del har kommittén föreslagit en höjning av årsanslagen
till de egentliga medicinska institutionerna, nu 171 750 kronor,
med sammanlagt 451 000 kronor till (171 750 -f 451 000 =) 622 750 kronor.
Härjämte föreslår kommittén, att engångsanslag anvisas med tillhopa
2 367 290 kronor. Anslagen skulle fördelas i enlighet med följande sammanställning:
-
72
Statsutskottets utlåtande nr 2J+7.
Institution
Materiel-
anslag
1946/1947
Årsanslag.
Kommitténs
förslag
Engångs-
anslag.
Kommitténs
förslag
Anatomiska inst.....................
7 000
25 000
Inst. för experimentell histologi...........
—
11 000
—
Histoiogiska inst. ....................
7 500
25 000
—
Inst. för allmän patologi...............
7 000
15 000
—
Patologisk-anatomiska inst...............
12 000
22 000
—
Radiopatologiska inst..................
750
750
—
Bakteriologiska inst...................
10 000
20 000
—
Fysiologiska inst....................
7 000
40 000
400 000
Kemiska inst.......................
7 300
64 000
590 000
Farmakologiska inst...................
8 500
30 000
400 000
Institutionen för medicinsk cellforskning och genetik
30 000
30 000
241000
Neurofysiologiska inst.................
—
—
249 000
Rättsmedicinska inst..................
3 400
8 000
—
Rättspsykiatriska inst..................
—
6 000
—
Hygieniska inst.....................
10 400
21000
8 000
Medicinska kliniken å karolinska sjukhuset ....
5 600
16 000
29 000
Medicinska kliniken å serafimerlasarettet......
5 600
16 000
5 000
Endokrinologiska avd................
—
—
6 800
Pediatriska kliniken & Norrtulls sjukhus......
2100
13 000
15 300
Pediatriska kliniken å Kronprinsessan Lovisas barn- sjukhus .............
1 200
13 000
18 600
Nervkliniken.......
2 700
11000
25 000
Avd. för klinisk neurofysiologi..........
—
10 000
—
Kirurgiska kliniken å karolinska sjukhuset.....
3 300
11000
7 650
Kirurgiska kliniken å serafimerlasarettet......
3 300
11 000
—
Neurokirurgiska klin.......
2 000
11000
5 000
Ortopediska klin.........
2 800
8 000
19 560
Kvinnokliniken å karolinska sjukhuset.......
3 300
11 500
25 000
Obstetrisk-gynekologiska kliniken å allmänna barn- bördshuset.........
2 200
11500
Oftalmiatriska klin. å karolinska sjukhuset.....
1 700
8 000
—
Öronkliniken å karolinska sjukhuset.........
3 300
16 000
—
Dermato-vereneologiska klin. . .
11200
18 000
55 000
Allergiska avd........
—
8 000
—
Psykiatriska klin.....
1 200
15 000
7 380
Röntgendiagnostiska avd. å karolinska sjukhuset .
2 800
10 000
—
Röntgenavd. å serafimerlasarettet .
2 000
10 000
—
Radioterapeutiska klin. å karolinska sjukhuset
2 000
8 000
—
Radiofysiska inst.......
2 600
14 000
—
Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet å karolinska
sjukhuset.......
12 000
35 000
Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet å karolinska
sjukhuset........
12 000
50 000
Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet å serafimerla- sarettet .......
10 000
50 000
Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet å serafimer- lasarettet ......
10 000
35 000
Kliniskt-bakteriologiska centrallaboratoriet å sera- fimerlasarettet ....
10 000
20 000
Instrumentverkstad vid karolinska sjukhuset....
—
1000
70 000
Summa
171 750
622 750
2 367 290
Departementschefen har för egen del godtagit kommitténs förslag i fråga
om årsanslagen med vissa ändringar, nämligen
att årsanslaget till fysiologiska institutionen höjes med 14 000 kronor
med hänsyn till att en dubblering av professuren föreslagits,
73
Statsutskottets utlåtande nr 21+7.
att ett årsanslag av 7 000 kronor anvisas till experimentalkirurgiskt laboratorium
vid karolinska sjukhuset,
att ett årsanslag av 20 000 kronor anvisas till neurofysiologiska institutionen,
samt att årsanslag icke anvisas till central instrument verkstad.
Den av kommittén förordade höjningen av årsanslagen med sammanlagt
451 000 kronor har med hänsyn härtill föreslagits höjd med ytterligare
(14 000 -J- 7 000 -f- 20 000 — 1 000 =) 40 000 kronor till 491 000 kronor.
Härtill kommer 6 000 kronor för undervisning i oftalmiatrik vid Sabbatsbergs
sjukhus samt en höjning med 3 950 kronor till (26 050 -f- 3 950 =)
30 000 kronor av de för institutet i allmänhet avsedda anslagsmedlen.
Departementschefen har således tillstyrkt en sammanlagd höjning av
karolinska institutets materielanslag med (491 000 + 6 000 -+- 3 950 =) i
runt tal 501 000 kronor till (210 000 + 501 000 =) 711 000 kronor.
I fråga om de av kommittén föreslagna engångsanslagen har departementschefen
i annat sammanhang tagit ställning till frågan om dylika anslag
till institutionerna för fysiologi, medicinsk kemi, farmakologi, medicinsk
cellforskning och neurofysiologi. Något engångsanslag till central instrumentverkstad
har icke beräknats medan för övriga institutioner förordats
engångsanslag å tillhopa 417 290 kronor, vartill kommer ett engångsanslag
å 29 500 kronor till ett experimentalkirurgiskt laboratorium. I detta sammanhang
har sålunda föreslagits anvisande av ett engångsbelopp å i runt
tal (417 290 + 29 500 =) 447 000 kronor.
Speciella frågor.
Under förestående rubrik har departementschefen berört vissa utanför de
medicinska lärosätena liggande institutioner, däribland följande, nämligen
rasbiologiska institutet,
gymnastiska centralinstitutet,
Wenner-Grens institut,
medicinska Nobelinstitutets biokemiska avdelning samt
Konung Gustaf V:s forskningsinstitut.
Därvid har föreslagits anvisande dels av ett reservationsanslag av 354 000
kronor under benämningen »Bidrag till medicinska Nobelinstitutets avdelning
för biokemi» dels av ett obetecknat anslag av 30000 kronor under
rubriken »Bidrag till Konung Gustaf V:s forskningsinstitut».
I övrigt torde beträffande detta avsnitt få hänvisas till statsrådsprotokollet
sid. 370—378.
74
Statsutskottets utlåtande nr ?J+7.
Utskottet.
Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts under förevarande avsnitt
framställda förslag. Utskottet vill likväl med hänsyn till att departementschefen
ansett sig böra uppskjuta en prövning av de medicinska högskolornas
organisationskommittés förslag om överförande till ordinarie stat av de för
professorerna H. F. Laurell, E. Lysholm och A. H. Olivecrona inrättade
personliga professurerna framhålla, att kommitténs förslag på denna punkt
synts utskottet väl motiverat. Utskottet förutsätter därför, att Kungl. Maj:t
inom snar framtid kommer att taga denna fråga under omprövning.
Vad beträffar det i motionerna I: 335 och II: 491 framställda yrkandet
om upprättandet från och med den 1 januari 1948 vid karolinska institutet
av en professur i virusforskning är utskottet på grund av de skäl departementschefen
anfört för att nu allenast principbeslut bör fattas om denna
professurs inrättande icke berett att tillstyrka motionärernas förslag. Utskottet
avstyrker således bifall till motionerna I: 335 och II: 491.
Utskottet har icke heller funnit sig böra tillstyrka bifall till motionerna
I: 355 och II: 509. Frågan om engångsanslag för utrustning av de i motionerna
åsyftade institutionerna i Lund har nyligen prövats såväl av organisationskommittén
som av Kungl. Maj:t. Utskottet har icke ansett sig
på grundval av det material, som stått utskottet till buds, böra tillstyrka
anvisande för ändamålet i fråga av större belopp än vad kommittén
och Kungl. Maj:t föreslagit.
XII. Inrättande av nya docentstipendier vid
universiteten och karolinska institutet.
Förslag om inrättande av nya docentstipendier ha framlagts dels av
universitetsberedningen i dess betänkande angående akademiska lärarbefattningar
samt anslag till den vetenskapliga utbildningen m. m., dels av
socialvetenskapliga forskning skommittén i dess betänkande angående socialvetenskapernas
ställning vid universitet och högskolor m. m., dels ock
av de medicinska högskolornas organisationskommitté i dess betänkande
angående organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning.
De olika sakkunnigberedningarnas förslag rörande antalet nya docentstipendier
framgår av följande sammanställning:
Statsutskottets utlåtande nr 24.7.
75
Lärosäte
Nuvarande
antal
Av universi- tetsbered- ningen
föreslagen
ökning
Av social- vetenskapliga
forsknings- kommittén
föreslagen
ytterligare
ökning
Av organisa- tionskom- mittén
föreslagen
ökning
Total
ökning
Uppsala universitet:
Teologiska fakulteten . . .
6
1
—
—
1
Juridiska fakulteten ....
3
3
—
—
3
Humanistiska sektionen . .
27
7
3
—
10
Matematisk-naturveten-
skapliga sektionen ....
24
—
—
—
—
Medicinska fakulteten . . .
5
—
—
6
6
Summa
65
11
3
6
20
Lunds universitet:
Teologiska fakulteten . . .
6
1
—
—
1
Juridiska fakulteten ....
3
3
—
—
3
Humanistiska sektionen . .
27
7
2
—
9
Matematisk-naturveten-
skapliga sektionen ....
22
—
—
—
—
Medicinska fakulteten . . .
5
—
—
5
5
Summa
63
11
2
5
18
Karolinska institutet . .
5
—
—
13
13
Total summa
133
22
5
24
51
Då enligt universitetsberedningens mening någon utsikt att besätta de
föreslagna nya docentstipendierna vid de juridiska fakulteterna för närvarande
icke föreligger, förordar beredningen, att principbeslut nu fattas
om deras inrättande.
Vid envar av de humanistiska sektionerna i Uppsala och Lund föreslås
den språkliga gruppens stipendier ökade från 11 till 14. Av dessa böra
enligt beredningens förslag i Uppsala 2 docentstipendier med företrädesrätt
knytas till vart och ett av ämnena nordiska språk, engelska språket
och romanska språk, samt 1 docentstipendium till vart och ett av ämnena
latinska språket, grekiska språket, tyska språket, slaviska språk, semitiska
språk, jämförande indoeuropeisk språkforskning samt till nordisk ortnamnsforskning.
I Lund böra två docentstipendier förbehållas vart och ett
av ämnena nordiska språk, tyska språket, engelska språket och romanska
språk och vart och ett av ämnena latinska språket, grekiska språket, slaviska
språk, semitiska språk och jämförande indoeuropeisk språkforskning.
Socialvetenskapliga jorskning skommitténs förslag innebär i likhet med
universitetsberedningens, att den historisk-samhällsvetenskapliga ämnesgruppen
vid vartdera universitetet skulle i stipendieavseende klyvas i två
grupper. Den samhällsvetenskapliga gruppen skulle därvid enligt forskningskommitténs
förslag såväl i Uppsala som Lund tilldelas 5 docentsti
-
76
Statsutskottets utlåtande nr 2Jf7.
pendier, nämligen 2 för ämnet nationalekonomi, 1 för statistik, 1 för statskunskap
och 1 för kulturgeografi. För ändamålet skulle enligt kommitténs
förslag — utöver vad universitetsberedningen föreslagit — behöva inrättas
2 docentstipendier vid vartdera universitetet för ämnet nationalekonomi
och ett vid universitetet i Uppsala för ämnet statistik.
Enligt organisationskommitténs förslag skulle vissa av docentstipendierna
vid de medicinska fakulteterna och karolinska institutet vara
rörliga, nämligen 3 vid vardera fakulteten och 6 vid karolinska institutet.
Dessa stipendier, närmast avsedda för de kliniska ämnena, skulle inrättas
genast men först successivt ställas till vederbörande läroanstalts förfogande.
Kanslern har icke ansett sig kunna tillstyrka förslaget om nya docentstipendier
vid de juridiska fakulteterna, så länge de redan befintliga icke
kunde besättas.
Statens medicinska forskningsråd har dessutom föreslagit inrättande av
ett docentstipendium i hygien och ett i virologi.
Departementschefen har i likhet med kanslern icke ansett sig för närvarande
böra tillstyrka inrättandet av nya docentstipendier inom de juridiska
fakulteterna. I övrigt har departementschefen anfört bland annat följande.
Då ämnet nordiska språk enligt universitetsberedningens förslag skulle
erhålla företrädesrätt till två docentstipendier, synes det mig icke erforderligt
att vid universitetet i Uppsala jämväl knyta ett till ämnet nordisk
ortnamnsforskning. Det torde vidare vara tillfyllest, att ett docentstipendium
med företrädesrätt för nationalekonomi — i stället för 2 enligt
forskningskommitténs förslag — nu inrättas vid vartdera universitetet.
Enligt organisationskommitténs förslag skulle medicinska fakulteten i
Uppsala komma att förfoga över 11 docentstipendier, varav 3 rörliga,
samma fakultet i Lund över 10, varav 3 rörliga, och karolinska institutet
över 18, varav 6 rörliga. De rörliga, närmast för de kliniska ämnena avsedda
docentstipendierna skulle enligt kommitténs förslag inrättas genast
men först successivt ställas till vederbörande läroanstalts förfogande. Jag
är icke beredd att tillstyrka den sålunda föreslagna anordningen utan inskränker
mig till att för nästa budgetår räkna med 1 rörligt docentstipendium
för vardera av de medicinska fakulteterna och med 2 dylika
stipendier vid karolinska institutet. Jag delar medicinska forskningsrådets
mening rörande behovet av ett docentstipendium vid karolinska institutet
för ämnet hygien. Jag anser mig därför böra beräkna 1 docentstipendium
jämväl för detta ämne. Däremot anser jag mig icke för närvarande böra
föreslå ett särskilt docentstipendium med företrädesrätt för ämnet virologi.
Sammanfattningsvis innebär mitt ställningstagande, att jag förordar en
ökning av antalet docentstipendier inom vardera av de teologiska fakulteterna
med 1, inom vardera av de humanistiska sektionerna med 8, inom
medicinska fakulteten i Uppsala med 4, inom samma fakultet i Lund med
3 och vid karolinska institutet med 10. De förordade nya stipendierna torde
böra inrättas från och med nästa budgetår. Vid bifall till vad jag sålunda
föreslagit bör vederbörande arvodespost höjas, i avlöningsstaten för universitetet
i Uppsala med 93 600 kronor, i avlöningsstaten för universitetet
Statsutskottets utlåtande nr 247. 77
i Lund med 86 400 kronor och i avlöningsstaten för karolinska institutet
med 72 000 kronor.
Frågan om stipendiernas anknytning till vissa ämnen eller ämnesgrupper,
vilket spörsmål icke är av sådan natur, att det bör underställas riksdagen,
torde först framdeles böra upptagas till prövning och avgörande.
Till stöd för yrkandet i motionen 1: 351 om inrättande av 3 nya docentstipendier
vid vardera juridiska fakulteten i Uppsala och Lund har anförts
bland annat följande.
Förhållandena ha på senaste tiden undergått en viss förändring.
Vid universitetet i Uppsala finnes sedan ett år en stipendierad docent
inom juridiska fakulteten, och helt nyligen har en juris licentiat avlagt
doktorsproven med sådana betyg, att fakulteten hemställt om docentförordnande
för honom. Det kan därför förväntas att inom mycket kort tid
ännu ett av fakultetens docentstipendier kommer att tagas i anspråk.
Under nästa läsår väntas ytterligare tre personer komma att disputera vid
fakulteten för erhållande av juris doktorsgrad, och den situationen kan då
lätt inträffa att fakulteten icke är i tillfälle att föreslå tilldelande av docentstipendium
åt samtliga docentkompetenta personer, som skulle vilja
ägna sig åt arbetet inom fakulteten. Även vid universitetet i Lund torde
förhållandena ligga på liknande sätt.
Som redan visas av att docentstipendierna stått obesatta i så stor utsträckning
ha de juridiska fakulteterna de senaste åren haft ytterligt svårt
att binda yngre jurister vid den akademiska banan. Fakulteterna ha helt
enkelt icke råd att avvisa docentkompetenta jurister, som önska stanna
vid universiteten. En ökning av antalet docentstipendier vid fakulteterna
är därför nu motiverad helst som det i nuvarande situation även är önskvärt
att något eller ett par docentstipendier stå i reserv för att därigenom
locka personer att avlägga de prov, som bruka fordras för erhållande av
docentur. Att det finnes säker utsikt att erhålla ett docentstipendium efter
avlagda godkända prov för docentur är nämligen en oavvislig förutsättning
för att en begåvad ung jurist skall ägna sig åt den teoretiska juridiska
banan, som ändock icke på långa tag erbjuder samma ekonomiska
fördelar som den verksamhet i det praktiska rättslivets tjänst, som står
den unge juristen öppen.
Jag tillåter mig därför att föreslå, att riksdagen ville, i enlighet med de
juridiska fakulteternas och de större akademiska konsistoriernas förslag,
inrätta tre nya docentstipendier vid vardera av de juridiska fakulteterna i
Uppsala och Lund. Ett bifall härtill bör emellertid å andra sidan delvis
fattas som en beredskapsåtgärd och icke föranleda statsutgift i annat fall
än om docentstipendierna i fråga verkligen tagas i anspråk. I den mån så
icke sker böra de sparas. De böra alltså i detta fall icke ingå i docentstipendiefonden
för att användas till annat ändamål. I anslutning till universitetsberedningens
förslag böra de därför få disponeras endast efter anmälan
att behov av stipendium föreligger. Ett av de nya docentstipendierna
bör få tillsättas först om samtliga äldre docentstipendier inom fakulteten
äro upptagna, och om något av dessa stipendier skulle bli ledigt, bör innehavaren
av ett nytt docentstipendium föras över till det ledigblivna stipendiet,
så att det tidigare av honom innehavda stipendiet kommer att besparas
statsverket.
Utskottet.
78 Statsutskottets utlåtande nr lag
utskottet
har icke funnit anledning till annan erinran mot Kungl. Maj:ts
förevarande förslag än att utskottet i anledning av vad i motionen I: 351
anförts och hemställts vill förorda, att ett nytt docentstipendium inrättas
vid en var av de juridiska fakulteterna i Uppsala och Lund.
Departementschefen har framhållit, att det, då ämnet nordiska språk enligt
universitetsberedningens av honom tillstyrkta förslag skulle erhålla
företrädesrätt till två docentstipendier, icke syntes erforderligt att vid universitetet
i Uppsala jämväl knyta ett stipendium till ämnet nordisk ortnamnsforskning.
Utskottet utgår ifrån, att vederbörlig hänsyn kommer att
tagas till sistnämnda ämne vid utdelningen av docenstipendierna i nordiska
språk vid Uppsala universitet.
XIII. Anslagsberäkningar.
l:o) Provisoriskt lönetillägg m. ni. Kungl. Maj:t har (avdelning XIII,
punkt 1, s. 387—390) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordade grunder för provisoriskt lönetillägg under budgetåret
1947/48 åt professorer, laboratorer och med dem jämställda befattningshavare
med oreglerad lön, dels ock medgiva, att den i avlöningsstaten
för universitetskanslersämbetet för budgetåret 1947/48 med 17 000 kronor
uppförda anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal må för
av departementschefen angivet ändamål överskridas med högst 20 000
kronor.
Departementschejen har anfört i huvudsak följande.
I samband med sin anmälan i årets statsverksproposition av frågan om provisoriskt
lönetillägg för nästa budgetår anförde chefen för finansdepartementet
bland annat, att det beträffande befattningshavare med oreglerad avlöning,
härunder inbegripna även docent- och forskarstipendiater, borde — om
ej anledning gåves att för en eller annan grupp behandla frågan om provisoriska
avlöningsförhållanden i samband med vederbörande avlöningsanslag —
överlämnas till Kungl. Maj:t att efter erforderliga undersökningar förordna
om rätt till provisoriskt lönetillägg och om de beräkningsgrunder, som därvid
borde tillämpas. Beräkningarna syntes, vad anginge personal med icke
dyrortsgraderad lön, kunna ske med ledning väsentligen av en i statsrådsprotokollet
intagen sammanställning (se 1947 års statsverksproposition, bilaga 2,
s. 86).
Nyssnämnda sammanställning innebär, om den skulle tillämpas beträffande
professorer och laboratorer med oreglerad avlöning, att nuvarande provisoriska
lönetillägg å 660 kronor för år skulle för nästa budgetår höjas med
för professor 900 kronor till 1 560 kronor och för laborator med 600 kronor
till 1 260 kronor.
Jag har funnit anledning föreligga att i fråga om professorer samt för laboratorer
och med dem likställda befattningshavare med oreglerad lön förorda
en viss jämkning av de sålunda angivna grunderna för provisoriskt lönetill
-
79
Statsutskottets utlåtande nr 21+7.
lägg för nästa budgetår. Efter samråd med chefen för finansdepartementet
förordar jag, att nämnda lönetillägg bestämmes i enlighet med de grunder,
som framgå av följande sammanställning:
Årsbelopp av provisoriskt
lönetillägg för
budgetåret 1947/48
Kronor
Professor med begynnelselön........... 1 560
» » ålderstillägg............ 2160
Laborator » begynnelselön........... 1560
» » två ålderstillägg......... 1 860.
Rörliga tilläggsförmåner böra givetvis icke utgå på dessa belopp.
Professor kan för närvarande erhålla endast ett ålderstillägg med ett belopp
av 1 000 kronor. Det utgår efter 5 år. Laborator däremot kan erhålla två
ålderstillägg å vartdera 500 kronor, det ena efter 5, det andra efter 10 år. Med
hänsyn härtill synes böra föreskrivas, att det högre provisoriska lönetillägget
för professor skall utgå först efter 10 år.
Vad jag sålunda förordat medför en höjning av nu utgående löneförmåner
med 900 kronor för professor och laborator med begynnelselön och med 1 500
kronor för professor och med 1 200 kronor för laborator med minst 10
tjänstår.
För övriga oreglerade löner och arvoden å universitetens och karolinska
institutets stat torde de av chefen för finansdepartementet i statsverkspropositionen
förordade grunderna böra tillämpas. I enlighet härmed torde följande
arvoden böra uppräknas sålunda:
Nu utgående
Arvode för
Befattning
arvode
Prov. lönetillägg
budgetåret
1947/48,
kronor
kronor
kronor
Universitetslektor.............
9 500
660
10 620
Biträdande lärare m. fl..........
8 600
660
9 660
Förste assistent..............
7 200
480
8160
6 000
480
6 900
Förste amanuens.............
3 600
330
4 032
Den ansvällning av universitetsorganisationen, som redan beslutats och
nu förordas, torde komma att medföra en övermäktig arbetsbörda för den
fåtaliga kanslipersonalen hos kanslersämbetet för rikets universitet, särskilt
under övergångstiden. Det torde med hänsyn härtill vara nödvändigt att
under nästa budgetår anställa tillfälliga arbetskrafter. Härför lämnar det
redan beslutade avlöningsanslaget emellertid icke tillgång. Ett överskridande
av icke-ordinarieposten synes således vara att emotse. Jag förordar, att Kungl.
Maj:t i detta sammanhang inhämtar riksdagens bemyndigande att medgiva
överskridande av nämnda anslagspost, vilken för nästa budgetår är uppförd
med 17 000 kronor, med erforderligt belopp, dock högst 20 000 kronor. I
I detta sammanhang bör erinras, att, såsom förut nämnts, dels i motionerna
1:186 och 11:295 ifrågasatts en utredning rörande universitetspro
-
TJUkottet.
80 Statsutskottets utlåtande nr 2J+7.
fessorernas löneställning, dels ock i motionen II: 493 yrkats, att professor
skall, utöver nu utgående ålderstillägg å 1 000 kronor efter fem års tjänstgöring,
åtnjuta ytterligare ett sådant tillägg efter tio år, likaledes å 1 000
kronor, samt att det provisoriska lönetillägget till professor och laborator
för budgetåret 1947/48 bestämmes, då befattningshavaren åtnjuter begynnelselön,
till 2 200 kronor samt, då han uppbär ålderstillägg, till 3 000
kronor för professor och 2 600 kronor för laborator.
Enligt vad utskottet under hand inhämtat har Kungl. Maj:t för avsikt
att inom den närmaste tiden tillkalla särskilda sakkunniga för utredning
av frågan rörande löneställningen för professorer och laboratorer samt
med dem likställda befattningshavare vid universiteten. Med hänsyn härtill
saknas enligt utskottets mening anledning för riksdagen att — såsom
i motionerna I: 186 och 11:295 påyrkats — i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning i ämnet. Motionerna torde alltså icke böra till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Utskottet biträder departementschefens förslag angående provisoriskt
lönetillägg åt nyssnämnda befattningshavare samt beträffande uppräkning
av övriga oreglerade löner och arvoden å universitetens och karolinska institutets
stater. Den ökning av det provisoriska tillägget, varom förslag
framställts i motionen II: 493, anser utskottet sig icke böra tillstyrka. Vad
i övrigt i motionen påyrkats torde vara av beskaffenhet att böra prövas i
samband med ovannämnda utredning. Utskottet avstyrker alltså bifall till
motionen II: 493.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot att anslagsposten till avlöningar
till icke-ordinarie personal vid universitetskanslersämbetet må
under budgetåret 1947/48 överskridas med av departementschefen angivet
belopp.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
A. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionen II: 493,
a) godkänna av departementschefen förordade grunder
för provisoriskt lönetillägg under budgetåret 1947/48 åt
professorer, laboratorer och med dem jämställda befattningshavare
med oreglerad lön;
b) medgiva, att den i avlöningsstaten för universitetskanslersämbetet
för budgetåret 1947/48 med 17 000 kronor
uppförda anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal må för av departementschefen angivet ändamål
överskridas med högst 20 000 kronor;
. 1 . B. att motionerna I: 186 och II: 295 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
81
Statsutskottets utlåtande nr 2.^7.
2: o) Uppsala universitet. Kungl. Maj:t har (punkterna 2—G, s.
390—406) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att
vidtaga de ändringar i personalförteckningen för vissa tjänstemän vid
Uppsala universitets samlingar och inrättningar m. m., samt i personalförteckningen
för universitetets egendoms- och skogsförvaltning, som föranledas
av vad departementschefen anfört, dels besluta, att avlöningsstaten
för Uppsala universitet skall, med tillämpning tills vidare från och med
budgetåret 1947/48, erhålla ändrad lydelse på sätt departementschefen angivit,
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i den till avdelning
I. av nämnda avlöningsstat hörande särskilda avlöningsstaten för
professorer och lärare m. fl. ävensom i de till sagda avdelning I. hörande
anmärkningar, som föranledas av vad departementschefen anfört, dels besluta,
att vid Uppsala universitet skola framdeles inrättas nya professurer
och vidtagas ändringar beträffande befintliga professurer i enlighet med
vad departementschefen förordat, dels medgiva, att, med tillämpning tidigast
från och med budgetåret 1948/49, må vidtagas erforderliga åtgärder
för en utsträckning av den praktiska prästutbildningen i huvudsaklig enlighet
med vad departementschefen anfört, dels ock för budgetåret 1947/48
anvisa följande anslag, nämligen till avlöningar ett förslagsanslag av
4 577 000 kronor, till omkostnader ett förslagsanslag av 425 500 kronor,
till materiel m. m. ett reservationsanslag av 1 235 000 kronor, till utrustning
för biokemiska institutionen ett reservationsanslag av 100 000 kronor
samt till engångsanslag för vissa vetenskapliga institutioner ett reservationsanslag
av 346 500 kronor.
Kungl. Maj:ts förslag beträffande avlöningsanslaget innebär en anslagshöjning
med 1 557 400 kronor, varav omkring 675 000 kronor belöpa
på de allmänna löne- och arvodesregleringarna. Återstoden av höjningen
hänför sig dels till de förslag till förändringar av personalorganisationen
vid universitetet m. m., som departementschefen förut framlagt i
anledning av särskilda sakkunnigkommittéers förslag, dels ock till vissa
ytterligare förslag i nämnda hänseenden, som departementschefen i förevarande
sammanhang framlagt efter framställning av större akademiska
konsistoriet i Uppsala och kanslern. Dessa sistnämnda förslag innebära
sammanfattningsvis följande:
1) anställande av en vaktmästare i lönegraden Eo 5 vid humanistiska
sektionens seminarier;
2) inrättande vid universitetsbiblioteket av följande befattningar, nämligen
två befattningar som biblioteksassistent i lönegraden Eoll, två
kanslibiträdestjänster i lönegraden Eo 7 och en vaktmästartjänst i lönegraden
Eo 6;
3) ordinariesättning av två expeditionsvaktstjänstcr i lönegraden Eo 5
vid biblioteket med placering i lönegraden A 6;
6 — Dihang till rikadagens protokoll 19fi7. G sand. Nr 2//7.
82
Statsutskottets utlåtande nr 247.
4) uppflyttning av universitetets ordinarie skogvaktare från lönegraden
A 9 till A 12 samt bemyndigande för universitetets drätselnämnd att efter
särskild prövning medgiva en uppflyttning av de extra ordinarie skogvaktarna
till högst lönegraden Eo 12;
5) höjning av anslagsposten till avlöningar till arbetare vid botaniska
trädgården, nu 45 000 kronor, med 8 000 kronor; samt
6) anvisande av 1 000 kronor för anordnande av särskild kursundervisning
i hygien för blivande biologilärare.
Vid sina anslagsberäkningar har departementschefen räknat med en
höjning av den i avlöningsstaten under I. Professorer och lärare m. fl. uppförda
anslagsposten till arvoden till lärare m. fl. med 551 708 kronor, varvid
förutsatts indragning av vissa arvoden till seminariebibliotekarier vid humanistiska
sektionen å sammanlagt 3 800 kronor.
Motioner.
I: 347. I denna motion har föreslagits anställande av ett kontorsbiträde
i lönegraden Eo 4 vid universitetets kansli.
I: 34-8. Till stöd för yrkandet om inrättande vid universitetets gymnastikoch
idrottsinstitution av en intendentsbefattning i lönegraden A 24 har
anförts bland annat följande.
För de studerandes vid Uppsala universitet fysiska fostran har vid seklets
början sörjts bland annat genom uppförandet av en gymnastikinrättning
och anläggandet av en idrottsplats. Gymnastikinrättningen ställdes redan
vid sin tillkomst under ledning av universitetet eller av organ under dess
omedelbara kontroll, under det att idrottsplatsen, som förvaltningsmässigt
tedde sig som ett betydligt osäkrare objekt, fick tagas om hand av en inom
studentkåren bildad förening, vilken måste förbinda sig att »ansvara för
alla omkostnader för planens skötsel och vård». Aled idrottsrörelsens snabbt
fortskridande utveckling växte de administrativa och tekniska problemen
vid anläggningen och de ekonomiska riskerna i samband med driften. De
blevo snart av sådan storleksordning, att de icke längre bekvämt kunde
inordnas under en studentförenings verksamhet. Alldeles uppenbart blev
detta, sedan idrottsplatsen i slutet av förra decenniet tack vare stora anslag
ur fonden för idrottens främjande (kronor 347 500) kunde grundligt förbättras
och utbyggas till att bli icke blott en tidsenlig anläggning till fromma
för de studerandes vid universitetet fysiska fostran, utan jämväl en central
samlingsplats för stadens och länets idrottande ungdom.
I skrivelse den 20 januari 1939 till det mindre akademiska konsistoriet
anmälde därför Uppsala studenters idrottsförening, att den icke längre såg
sig i stånd att ta ansvaret för idrottsplatsens förvaltning. En vid universitetet
vid denna tidpunkt verksam kommitté med uppgift att utreda frågan
om idrottens ställning vid universitetet föreslog också att idrottsplatsens
förvaltning skulle övertagas av universitetet genom dess gymnastik- och
idrottsinstitution, vilken föreslogs skola erhålla en ändrad organisation,
betingad av dess tilltänkta uppgift att enhetligt förvalta universitetets
samtliga anläggningar för fysisk fostran och att ha överinseendet över den
vid dessa bedrivna verksamheten. Sedan konsistoriet i allt väsentligt accep
-
83
Statsutskottets utlåtande nr 2j^7.
terat kommitterades förslag, fastställde kanslern på dess anhållan den 16
januari 1940 nu gällande reglemente för gymnastik- och idrottsinstitutionen.
I detta anges institutionen omfatta universitetets gymnastikinrättning,
idrottsplats och övriga hithörande anläggningar samt ha till uppgift att
förvalta dessa och därjämte utöva nödig tillsyn över den undervisning
och de övningar i gymnastik och idrott, som äga rum under respektive lärares
ledning. Ansvaret för verksamheten och den ekonomiska förvaltningen
lägges på en prefekt, utsedd bland universitetets lärare eller ordinarie
tjänstemän. Vid prefektens sida står en styrelse, bestående av prefekten
och ytterligare två ledamöter, utsedda inom samma kategori, samt en rådgivande
nämnd, i vilken, förutom universitetets lärare i hithörande discipliner,
ett flertal sammanslutningar med intresse i anläggningarna äro företrädda.
Den 1 mars 1940 trädde den nya organisationen i funktion i och med
att gymnastik- och idrottsinstitutionen övertog förvaltningen av idrottsplatsen.
Institutionens styrelse anställde omedelbart en intendent, som
under prefektens överinseende skulle utöva den närmaste tillsynen över institutionen
och dess anläggningar samt driften vid dessa, ansvara för medelförvaltning
och bokföring och handlägga alla löpande ärenden samt tillika
tjänstgöra som sekreterare vid styrelsens och rådgivande nämndens sammanträden.
Till intendent utsågs herr Aron Bergmark.
Det torde inte innebära någon överdrift, om man gör gällande, att den
nya organisationen under de sex år, som den tillämpats, visat sig fullt motsvara
de förväntningar, men ställde på den. En råd tekniska förbättringar
och rationaliseringar ha genomförts, som gjort anläggningarna bättre skickade
för sina uppgifter i folkhälsans tjänst.
De för institutionens drift erforderliga medlen erhållas genom ett materielanslag,
för budgetåret 1946/47 uppgående till 1 Ilo kronor, genom anslag
å universitetets stat till täckande av kostnaderna för vatten, elektrisk
kraft och uppvärmning, genom de för övrigt mycket låga avgifter, vilka
upptagas av dem, som utnyttja anläggningarna, och slutligen genom de
inkomster, som inflyta vid gymnastikinrättningens och idrottsplatsens uthyrande
till utomstående organisationer för tävlingar och uppvisningar i
gymnastik och idrott. En uppfattning om storleksordningen av den ekonomiska
verksamhet, som sammanhänger med driften, får man av räkenskaperna
för arbetsåret 1/7 1945—30/6 1946. Av räkenskaperna framgår,
att omslutningen uppgår till 302 115 kronor 38 öre, att antalet i dagboken
införda poster uppgår till över 1 400 och att institutionens egentliga inkomster
(genom avgifter, hyror m. in.) utgjort 78 146 kronor 27 öre.
Intendentens arbetsuppgifter äro redan nu så omfattande, att de kräva
en arbetstid, som för vardagarna alltid uppgår och ofta överskrider den
normala (48 timmar per vecka) och som väsentligt utökas på grund av den
tjänstgöring under omkring 40 av årets sön- och helgdagar, som tjänsten
fordrar. Av naturliga skäl måste intendenten ofta relativt självständigt lösa
sina arbetsuppgifter, och det är därför av vikt att man för befattningen
kan påräkna en person, som besitter de erforderliga personliga kvalifikationerna.
Han bör med nödig rutin i kontors- ocli bokföringsarbete förena
förmågan att på ett ekonomiskt klokt och förutseende sätt planera och
leda verksamheten vid institutionen. Ilan bör vidare besitta egenskaper,
som göra honom skickad att leda och övervaka underordnad personals
arbete, och ha förmågan att opartiskt och smidigt utjämna förekommande
84
Statsutskottets utlåtande nr 247.
intressemotsättningar mellan de sammanslutningar av skilda slag, som på
olika sätt nyttja institutionens anläggningar. Framför allt bör lian dock
äga öppen blick för betydelsen av den studerande ungdomens fysiska fostran
och förmåga till självständiga initiativ, som syfta till att främja denna.
Vidare måste ett rikt kunnande inom idrottens och gymnastikens områden
och stor förtrogenhet med den tekniska skötseln av hithörande anläggningar
obetingat fordras av befattningshavaren, som jämväl bland annat på grund
av sin ställning som styrelsens och rådgivande nämndens sekreterare bör
besitta en viss formell skolning.
För närvarande anställes intendenten av styrelsen på ett år i taget och
avlönas av de medel, som inflyta av verksamheten. Avlöningen utgår efter
samma grunder som i civila icke-ordinarie reglementet gälla för lönegrad 21
löneplan Eo. Det är emellertid uppenbart, att man i fortsättningen icke
kan påräkna en för denna krävande befattning tillräckligt kvalificerad
och lämpad person, därest tjänsten ej ges en fastare karaktär och avlöningsförmånerna
förbättras.
Efter jämförelse med befattningar av liknande karaktär vid statens affärsdrivande
verk och med kommunala tjänster av samma art finner man att
tjänsten bör inplaceras i lägst lönegrad 24, löneplan A av civila avlöningsreglementet
i synnerhet om man beaktar den grad av självständighet, som
utmärker befattningen, och det stora ekonomiska ansvar som är förbundet
med densamma.
11: 496. Som motivering för förslaget om höjning av universitetsrektorernas
representationsanslag m. m. ha motionärerna framhållit följande.
Det kulturella utbytet mellan vårt land och utlandet, vilket under kriget
legat nere och under de gångna efterkrigsåren varit starkt beskuret, har nu
visat en tydlig tendens att snabbt stiga. Vi måste med verklig glädje hälsa
detta, inte endast med tanke på dess värde för forskningen utan även därför
att det i hög grad är ägnat att stärka förståelsen och känslan av samhörighet
länderna emellan. Universiteten har här en synnerligen viktig
uppgift att fylla, och de stipendier och anslag för utbyte av studenter och
lärare, som föreslås eller redan beviljats, äro väl motiverade. Det kräves
emellertid även andra medel.
För att skänka de många tillresande representanterna från utländska
universitet en god kontakt med våra egna universitet, för att sammanföra
gästerna med deras svenska kolleger och för att ge de senare tillfälle att
gemensamt dryfta allmänna eller speciella frågor under andra och friare
former än dem, som sammanträdena i fakulteter och konsistorier bjuda,
måste universitetens rektorer påtaga sig ett stort extra arbete och dryga
kostnader. För det förra bör en skälig ersättning utgå, och för de senare
böra särskilda medel ställas till förfogande.
Universitetsrektorerna uppbära för närvarande endast lön som professorer.
Deras ansvarsfulla ställning och det lika betungande som viktiga
arbete de utföra göra emellertid ett särskilt rektorsarvode i hög grad motiverat.
I England åtnjuta universitetens rektorer 1 000 pund utöver professorslönen
(ofta därjämte fri bostad) samt representationsanslag. I avvaktan
på förslag till en mera definitiv lösning av denna fråga vilja vi som
provisoriskt rektorsarvode föreslå 6 000 kronor till vartdera av universiteten
i Uppsala och Lund.
Representationsanslaget (= Rektors honorarium) utgar för narvarande
Statsutskottets utlåtande nr 2^7. 85
med 3 600 kronor. Då detta inte på något sätt gör det möjligt för rektor
att fylla sin betydelsefulla uppgift såsom den samlande och förmedlande
mellan universitetets skilda lärare och tjänstemän samt de främmande representanter,
som i allt större antal besöka våra universitet, föreslå vi, att
representationsanslaget höjes till 8 000 kronor.
Utskottet tillstyrker bifall till ovannämnda av departementschefen förordade,
av det större akademiska konsistoriet i Uppsala och universitetskanslern
framlagda förslag.
Vad angår det i motionen I: 347 framställda yrkandet om anställande av
ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 vid universitetets kansli har det synts
utskottet som om en ökning av kansliets mera fast anställda arbetskrafter
vore erforderlig. Med hänsyn till att universitetsberedningen för närvarande
har bland annat de frågor, som beröra det akademiska kansliets organisation,
under omprövning, anser utskottet sig likväl icke nu böra tillstyrka
bifall till ifrågavarande motion.
Med anledning av motionen I: 348 får utskottet framhålla, att universitetets
gymnastik- och idrottsinstitution har en viktig uppgift att fylla för
universitetets studerande ungdom. Det är givetvis önskvärt att intendentsbefattningen
vid institutionen är förenad med sådana avlöningsförmåner
att man till denna för anläggningarnas skötsel och drift betydelsefulla
tjänst kan förvärva en för arbetsuppgifterna väl kvalificerad kraft. På
den i motionen förebragta utredningen är det emellertid icke möjligt för
utskottet att bedöma skäligheten av att intendentsbefattningen nu överföres
på universitetets stat med placering i den av motionärerna angivna
lönegraden. Denna fråga torde enligt utskottets mening kräva ytterligare
utredning. Utskottet avstyrker därför bifall till det i motionen I: 348
gjorda yrkandet.
I motionen II: 496 har föreslagits dels att rektorerna vid universiteten i
Uppsala och Lund skulle erhålla ett särskilt rektorsarvode av 6 000 kronor
för år, dels ock att rektors nuvarande honorarium skulle höjas från 3 600
kronor till 8 000 kronor. Då enligt utskottets mening otvivelaktigt skäl föreligga
för att universitetsrektorerna erhålla något arvode utöver professorslönen
för det både betungande och viktiga arbete som i egenskap av rektorer
åvilar dem anser utskottet, att denna fråga bör göras till föremål för
överväganden lämpligen i samband med den blivande utredningen angående
professorernas löneställning. Vad rektors honorarium beträffar torde det
jämväl böra undersökas om icke en höjning av detsamma kan befinnas
påkallad. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet
riktad på sistnämnda spörsmål och för riksdagen framlägger det förslag,
vartill omständigheterna må giva anledning. Med vad sålunda anförts torde
motionen IT: 496 få anses besvarad.
Emot de av departementschefen verkställda kostnadsberäkningarna beträffande
avlöningsanslaget har utskottet icke funnit annat att erinra, än
att den i avlöningsstaten under I. Professorer och lärare m. fl. uppförda
Utskottet.
86
Statsutskottets utlåtande nr f/7.
anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän bör, med hänsyn till
utskottets ställningstagande till frågan om inrättande av en ny professur
i engelska, minskas med 12 000 kronor till (1 103 100 — 12 000 =)
1 091 100 kronor, ävensom att den under samma rubrik uppförda delposten
till arvoden till lärare m. fl. bör ökas med dels 9 700 kronor för
arvode åt en biträdande lärare i engelska, dels 3 000 kronor med hänsyn
till att enligt vad utskottet inhämtat arvodena till seminariebibliotekarier
vid humanistiska sektionen icke lämpligen kunna indragas, dels 4 000 kronor
för kursundervisning i fonetik i anslutning till vad utskottet i det föregående
förordat, dels ock 7 200 kronor för det av utskottet förordade nya
docentstipendiet inom den juridiska fakulteten. Sammanlagt bör alltså
ifrågavarande delpost ökas med (9 700 -j- 3 000 -j- 4 000 + 7 200 =)
23 900 kronor och till följd därav anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, med samma belopp till
(1 739 400 + 23 900 =) 1 763 300 kronor.
Utskottet får erinra därom, att i samband med inrättandet i fjol av professuren
i zoofysiologi vid Uppsala universitet förutsattes, att till professuren,
sedan den tillsatts, skulle knytas bland annat en befattning som
laboratoriebiträde i lönegraden Eo 7. Utskottet förordar, att denna befattning
nu kommer till stånd. Med anledning härav bör den i avlöningsstaten
under II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrättningar
m. m. uppförda anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
ökas med i runt tal 5 100 kronor till (692 000 -j- 5 100 =) 697 100
kronor.
Vad utskottet sålunda föreslagit föranleder en ökning av avlöningsanslagets
slutsumma till (4 577 000 — 12 000 -f- 23 900 -f- 5 100 =)
4 594 000 kronor.
Emot Kungl. Maj:ts förslag till beräknande av övriga här ovan redovisade
anslag har utskottet icke funnit något att erinra.
Under åberopande av vad sålunda anförts och under hänvisning till vad
utskottet i det föregående anfört och föreslagit, får utskottet hemställa,
A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionen I: 351 — såvitt den avser Uppsala universitet
— ävensom med avslag å motionerna 1:336,
I: 347, I: 348 samt I: 356 och II: 506,
1. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för vissa tjänstemän vid Uppsala
universitets samlingar och inrättningar m. m., samt i personalförteckningen
för universitetets egendoms- och skogsförvaltning,
som föranledas av vad utskottet anfört;
2. besluta, att avlöningsstaten för Uppsala universitet
skall, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret
1947/48, i nedan angivna delar erhålla följande lydelse:
87
Statsutskottets utlåtande nr 2Jf7.
Avlöningsstat.
Utgifter:
I. Professorer och lärare m. fl.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:
a. Lön-och tjänstgöringspenningar
kronor 1 089 400
Avgå pensionsav
drag
kronor 73 700 kronor 1 015 700
Avlöning sstater.
b. Ålderstillägg, förslagsvis
.........kronor 45 400
c. Ersättningar till vi
karierande
akademiska
lärare, förslagsvis
..........» 30 000 kronor 1 091100
2. Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat:
Sahlgren,
G. F. J., professor i nordisk
ortnamnsforskning, personligen:
Ågren, K. G., professor i
medicinsk och fysiologisk
kemi, personligen:
Lön, förutom begynnelselön
vid den i staten uppförda
laboratorsbefattningen
i medicinsk och
fysiologisk kemi.....kr. 2 000
Ålderstillägg.......» 1 000
Tj änstgöringspenningar,
förutom tjänstgöringspenningarna
vid laborators
befattningen.
......» 1 000 4 000
Hedvall, E., professor i
ftisiologi, personligen:
Lön, förutom begynnelselön
vid den i staten uppförda
lärartjänsten i fysi
-
kalisk diagnostik.....kr. 2 000
Ålderstillägg.......» 1000
88
Statsutskottets utlåtande Ur 34-7.
Tjänstgöringspenningar,
förutom tjänstgöringspcn
ningarna
vid lärartjänsten kr. 1000 kr. 4 000
Waldenström, J. G., professor
i teoretisk medicin, personligen:
Lön.
...........kr. 8 000
Ålderstillägg . » 1000
Tjänstgöringspenningar . » 4 000 » 13 000
Skuja, H. L., laborator. i
botanik, personligen:
Lön............kr. 6 000
Ålderstillägg.......» 1 000
Tjänstgöringspenningar . » 3 000 » 10 000
kronor 61 000
Avgå pensionsavdrag . » 3 000 kronor 58 000
3. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 1 763 300
4. Särskilda löneförmåner till icke-ordi
narie
tjänstemän, förslagsvis....... »_95 000
Summa kronor 3 007 400.
Anmärkningar till avdelning I. av avlönings staten.
II. Vissa tjänstemän vid universitetets
samlingar och inrättningar m. m.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis..................... kronor
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t ........ »
3. Avlöningar till arbetare vid botaniska
trädgården, förslagsvis......... »
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis ....... »
5. Rörligt tillägg, förslagsvis . *
760 000
16 430
53 000
697 100
86 936
Summa kronor 1 613 466.
Sammandrag.
I. Professorer och lärare m. fl.......kronor 3 007 400
II. Vissa tjänstemän vid universitetets
samlingar och inrättningar m. m. . . » 1 613 466
Summa kronor 4 620 866
89
Statsutskottets utlåtande nr &£7.
Särskilda upphördsmedel:
. ------kronor 26 866
Nettoutgift kronor 4 594 000;
3. bemyndiga Kungl. Maj;t att vidtaga de ändringar i den
till avdelning I. av nämnda avlöningsstat hörande särskilda
avlöningsstaten för professorer och lärare m. fl. ävensom
. i de till sagda avdelning I. hörande anmärkningar, som föranledas
av vad departementschefen anfört;
4. besluta, att vid Uppsala universitet skola framdeles
inrättas nya professurer och vidtagas ändringar beträffande
befintliga professurer i enlighet med vad departementschefen
förordat;
5. medgiva, att, med tillämpning tidigast från och med
budgetåret 1948/49, må vidtagas erforderliga åtgärder för
en utsträckning av den praktiska prästutbildningen i
huvudsaklig enlighet med vad departementschefen anfört;
6. fastställa, att det under åttonde huvudtiteln för budgetåret
1947/48 till Uppsala universitet anvisade förslagsanslaget
av 6 684 000 kronor må av Kungl. Maj:t uppdelas
på följande delanslag:
a) till Uppsala universitet: Avlöningar förslagsvis
4 594 000 kronor;
b) till Uppsala universitet: Omkostnader förslagsvis
425 500 kronor;
c) till Uppsala universitet: Materiel m. m. högst 1 235 000
kronor;
d) till Uppsala universitet: Utrustning för biokemiska institutionen
högst 100 000 kronor;
e) till Uppsala universitet: Engångsanslag för vissa
vetenskapliga institutioner högst 346 500 kronor;
B. att motionerna I: 345 samt II: 502 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
C. att motionerna I: 349, I: 350 och II: 504, II: 495,
II: 496 och II: 507 må anses besvarade med vad utskottet
i det föregående anfört.
3:o) Lunds universitet. Kungl. Maj:t har (punkterna 7—10, s. 406—419)
föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för vissa tjänstemän vid Lunds universitets
samlingar och inrättningar m. m., som föranledas av vad departementschefen
anfört, dels besluta, att avlöningsstaten för Lunds universitet skall,
med tillämpning tills vidare från och med budgetåret 1947/48, erhålla ändrad
lydelse på sätt departementschefen angivit, dels bemyndiga Kungl.
90
Statsutskottets utlåtande nr 247.
Maj:t att vidtaga de ändringar i den till avdelning I. av nämnda avlöningsstat
hörande särskilda avlöningsstaten för professorer och lärare m. fl. ävensom
i den till sagda avdelning I. hörande anmärkning, som föranledas av
vad departementschefen anfört, dels besluta, att vid Lunds universitet
skola framdeles inrättas nya professurer i enlighet med vad departementschefen
anfört, dels ock för budgetåret 1947/48 anvisa följande anslag, nämligen
till avlöningar ett förslagsanslag av 4 134 000 kronor, till omkostnader
ett förslagsanslag av 288 000 kronor, till materiel m. m. ett reservationsanslag
av 975 000 kronor samt till engångsanslag till vissa vetenskapliga
institutioner ett reservationsanslag av 637 000 kronor.
Ivungl. Maj:ts förslag beträffande avlöningsanslaget innebär en
anslagshöjning med 1 477 400 kronor, varav omkring 480 000 kronor belöpa
på de allmänna löne- och arvodesregleringarna. Återstoden av höjningen
hänför sig dels till de förslag till förändringar av personalorganisationen
vid universitetet m. m., som departementschefen förut framlagt i anledning
av särskilda sakkunnigkommittéers förslag, dels ock till vissa ytterligare förslag
i nämnda hänseenden, som departementschefen i förevarande sammanhang
framlagt efter framställning av större akademiska konsistoriet i Lund
och kanslern. Dessa sistnämnda förslag innebära i huvudsak följande:
1) inrättande av en befattning som tredje amanuens vid genetiska institutionen;
2)
anvisande av 3 000 kronor till arvode åt ytterligare en amanuens vid
psykiatriska kliniken;
3) höjning av anslagsposten till avlöningar till arbetare vid botaniska
trädgården, nu 23 000 kronor, med 7 000 kronor;
4) anvisande av 1 000 kronor för anordnande av särskild kursundervisning
i hygien för blivande biologilärare; samt
5) inrättande vid universitetsbiblioteket av följande befattningar, nämligen
två befattningar som biblioteksassistent i lönegraden Eoll, två
kanslibiträdestjänster i lönegraden Eo 7 och en vaktmästartjänst i lönegraden
Eo 6, ävensom uppflyttning av den nuvarande expeditions vakttjänsten
från lönegraden Eo 5 till Eo 6.
Beträffande omkostnadsanslaget innebär Kungl. Maj:ts förslag
en anslagshöjning med 65 000 kronor. Därvid har anslagsposten till reseersättningar
åt universitetets rektor m. fl. för vissa resor i universitetsärenden
upptagits till oförändrat belopp, 2 000 kronor.
Till stöd för yrkandet i motionen II: 494 om höjning av sistnämnda anslagspost
har anförts följande.
I proposition nr 272 föreslås reseersättning åt universitetsrektorerna m. fl.
för vissa resor i universitetsärenden: till Uppsala universitet 1 200 kronor
samt till Lunds universitet 2 000 kronor. Dessa anslag hava bestått under
ett flertal år. De ha visat sig synnerligen välbehövliga med hänsyn till icke
Statsutskottets utlåtande nr 21f/. 91
minst önskvärdheten av att universitetsmyndigheterna få möjlighet stå i
kontakt med de centrala myndigheterna i Stockholm. Frågan är emellertid,
om anslaget, åtminstone för Lunds universitets vidkommande, kan anses
tillräckligt stort. Det nu tillgängliga beloppet medgiver endast ett mycket
ringa antal resor. Antalet torde kunna uppskattas till endast åtta. Emellertid
lärer ett legitimt behov av ytterligare åtskilliga resor vara för handen.
Nödiga resor torde draga en kostnad av 6 000 kronor om året. Universitetet
har icke tillgång till några fonder eller andra medel, som skulle kunna användas
för nu ifrågavarande ändamål.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot bifall till ovannämnda
av departementschefen förordade, av det större akademiska konsistoriet i
Lund och universitetskanslern framlagda förslag.
Avlöningsanslaget till Lunds universitet torde med anledning av vad
utskottet i det föregående förordat böra höjas utöver Kungl. Maj:ts förslag,
den under I. Professorer in. fl. uppförda delposten till arvoden till lärare
m. fl. med 7 200 kronor för ett nytt docentstipendium inom den juridiska
fakulteten och till följd härav anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, med samma belopp till (1 827 000 +
-j- 7 200 =) 1 834 200 kronor samt den under II. Vissa tjänstemän vid universitetets
samlingar och inrättningar m. m. upptagna anslagsposten till arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, med 1 740 kronor
till ''(10 800 -f- 1 740 =) 12 540 kronor för beredande av personligt
lönetillägg åt laboratoriebiträdet Elsa Nyholm.
För avrundande av avlöningsanslagets slutsumma torde den under nyssnämnda
rubrik ingående anslagsposten till rörligt tillägg böra ökas med
60 kronor till (61 661 + 60 =) 61 721 kronor.
De av utskottet sålunda föreslagna anslagshöjningarna å tillhopa (7 200
-f- 1 740 -f- 60 =) 9 000 kronor föranleda en ökning av avlöningsanslagets
slutsumma med nyssnämnda belopp till (4 134 000 -f- 9 000 =) 4 143 000
kronor.
Med anledning av motionen II: 494 får utskottet framhålla, att då från
vederbörande universitetshåll någon framställning icke gjorts om höjning
av den i omkostnadsstaten ingående posten till reseersättningar, utskottet
saknar anledning att på ett motionsvis framställt yrkande förorda ökning
av ifrågavarande post. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen II: 494.
På grund av den ståndpunkt utskottet sålunda intagit tillstyrker utskottet,
att omkostnadsanslaget för nästa budgetår uppföres med av Kungl.
Maj:t föreslaget belopp. Utskottet har icke heller funnit något att erinra
mot Kungl. Maj:ts förslag till beräkning av övriga ovan redovisade anslag
till Lunds universitet.
Under åberopande av vad sålunda anförts och under hänvisning jämväl
till vad utskottet i det föregående anfört och föreslagit, får utskottet hemställa,
Utskottet
92
Statsutskottets utlåtande nr %47.
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionerna I: 329 och I: 351 — sistnämnda motion såvitt
den avser Lunds universitet — ävensom med avslag
å motionerna I: 326, I: 337, I: 354 och II: 508, I: 355 och
II: 509, II: 494 samt II: 497,
1. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för vissa tjänstemän vid Lunds universitets
samlingar och inrättningar m. m., som föranledas
av vad departementschefen anfört;
2. besluta, att personligt lönetillägg må utgå till laboratoriebiträdet
Elsa Nyholm i enlighet med vad utskottet i
det föregående förordat;
3. besluta, att avlöningsstaten för Lunds universitet
skall, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret
1947/48, i nedan angivna delar erhålla följande
lydelse:
Avlöningsstat.
Utgifter:
I. Professorer och lärare m. fl.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:
a. Lön- och tjänstgöringspenningar
kronor 1121 000
Avgå pensionsavdrag
m.
m. kronor 87 000 kronor 1 034 000
Avlöning sstater.
b. Ålderstillägg, förslagsvis
........kronor 43 800
c. Ersättningar till
vikarierande akademiska
lärare,
förslagsvis...... »_30 000 kronor 1 107 800
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis » 1834 200
3. Särskilda löneförmåner till icke-ordi
narie
tjänstemän, förslagsvis...... »_75 000
Summa kronor 3 017 000.
93
Statsutskottets utlåtande nr %47.
Anmärkning till avdelning I. av avläningsstaten.
II. Vissa tjänstemän vid universitetets
samlingar och inrättningar m. m.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis ....................kronor 521 500
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t........ » 12 540
3. Avlöningar till arbetare vid botaniska
trädgården, förslagsvis........... » 30 000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis ............. » 506 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis........ »_61121
Summa kronor 1 131 761
Sammandrag.
I. Professorer och lärare m. fl......kronor 3 017 000
II. Vissa tjänstemän vid universitetets
samlingar och inrättningar m. m.. . » 1 131 761
Summa kronor 4 148 761
Särskilda uppbördsmedel:
--------------kronor 5 761
Nettoutgift kronor 4 143 000;
4. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar
i den till avdelning I. av nämnda avlöningsstat hörande
särskilda avlöningsstaten för professorer och lärare m. fl.
ävensom i den till sagda avdelning I. hörande anmärkning,
som föranledas av vad departementschefen anfört;
5. besluta, att vid Lunds universitet skola framdeles inrättas
nya professurer i enlighet med vad departementscheden
anfört;
6. fastställa, att det under åttonde huvudtiteln för budgetåret
1947/48 till Lunds universitet anvisade förslagsanslaget
av 6 034 000 kronor må av Kungl. Maj:t uppdelas
på följande delanslag:
a) till Lunds universitet: Avlöningar förslagsvis 4 143 000
kronor;
b) till Lunds universitet: Omkostnader förslagsvis
288 000 kronor;
c) till Lunds universitet: Materiel m. m. högst 975 000
kronor;
d) till Lunds universitet: Engångsanslag till vissa vetenskapliga
institutioner högst 637 000 kronor.
94 Statsutskottets utlåtande nr 21+7.
4:o) Karolinska mediko-kirurgiska institutet. I anslutning till Kungl.
Maj:ts förslag (punkterna 11—15, s. 419—436) samt under hänvisning till
vad utskottet i det föregående anfört och föreslagit hemställer utskottet,
A. att riksdagen må
1. bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1947/48, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för vissa tjänstemän vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet och dess institutioner
m. m., som föranledas av vad departementschefen anfört;
2.
besluta, att avlöningsstaten för karolinska medikokirurgiska
institutet skall, med tillämpning tills vidare från
och med budgetåret 1947/48, i nedan angivna delar erhålla
följande lydelse:
Avlöningsstat.
I. Professorer och lärare m. fl.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän:
a. Lön- och tjänstgöringspenningar
. . . . kronor 465 100
Avgå pensionsav
drag
. . » 34 900 kronor 430 200
Avlöningsstat.
b. Ålderstillägg, förslagsvis
...........kronor 18 000
c. Ersättningar till vikarierande
akademiska
lärare, förslagsvis...._» 10 000 kronor 458 200
2. Arvode till professor i rättspsykiatri. . » 3 500
Anm. Professorn i rättspsykiatri är tillika överläkare
vid centralfängelsets å Långholmen sinnessjukavdelning.
3. Avlöning till tjänstemän på indragningsstat:
Olivecrona,
A. H., professor i neurokirurgi,
personligen:
kronor 13 000
95
Statsutskottets utlåtande nr 2^7.
Caspersson, T. 0., profes- sor i medicinsk cellforsk- ning och genetik, person- ligen:
kronor 13 000
Lysholm, E. L. R., pro- fessor i röntgendiagno- stik, personligen:
» 13 000
Granit, R. A., professor
i neurofysiologi, person- ligen :
» 13 000
Holmgren, A. H., profes- sor i experimentell his- tologi, personligen:
Lön, förutom begyn- nelselön vid den i sta- ten uppförda befatt- ningen som prosektor
vid anatomiska insti- tutionen ........kr. 2 000
Ålderstillägg.....>1000
Tj änstgöringspenning- ar, förutom tjänstgö- ringspenningarna vid
prosektorsbefattningen » 1000
» 4 000
Jorpes, J. E., professor i
speciell medicinsk kemi,
personligen:
Lön, förutom begyn- nelselön vid den i sta- ten uppförda befatt- ningen som laborator
i kemi och farmaci . . kr. 2 000
Ålderstillägg.....»1000
Tjänstgöringspenning- ar, förutom tjänstgö- ringspenningarna vid
laboratorstjansten . . » 1 000
» 4000
Crafoord, C., professor i
thoraxkirurgi, personligen
Lön.....
Ålders tillägg
kr. 8 000
» 1000
96
Statsutskottets utlåtande nr 24-7.
Tj änstgöringspenning
««■.
..........kr. 4 OOP kronor 13 000
kronor 73 000
Avgå pensionsavdrag. . . > 5 000 kronor 68 000
Anm. Innehavare av personlig professur äger att
efter 5 års tjänstgöring uppbära ålderstillägg å lönen
med 1 000 kronor.
4. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis . . » 571 200
5. Särskilda löneförmåner till icke-ordi
narie
tjänstemän, förslagsvis ........ » 80 000
Summa kronor 1 180 900
II. Vissa tjänstemän vid institutet och dess
institutioner m. m.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis....., ................kronor 207 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t........... » 10 400
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis...... » 500 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis . . . ,...... » 42 600
Summa kronor 760 000
Sammandrag:
I. Professorer och lärare m. fl.......kronor 1 180 900
II. Vissa tjänstemän vid institutet och
dess institutioner m. m. . ........ »_760 000
Summa kronor 1 940 900;
3. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar
i den till avdelning I av nämnda avlöningsstat hörande särskilda
avlöningsstaten för professorer och lärare m. fl.,
som föranledas av vad departementschefen anfört;
4. besluta, att vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
skall vid tidpunkt, som framdeles bestämmes, inrättas
en professur i virusforskning;
5. fastställa, att det under åttonde huvudtiteln för budgetåret
1947/48 till Karolinska mediko-kirurgiska institutet
anvisade förslagsanslaget av 5 702 900 kronor må av Kungl.
Maj:t uppdelas på följande delanslag:
a) till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar
förslagsvis 1 940 900 kronor;
b) till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Omkostnader
förslagsvis 139 000 kronor;
Statsutskottets utlåtande nr 21+1. 97
c) till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel
m. m. högst 711 000 kronor;
d) till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning
och utrustning av institutets nybyggnader högst 2 465 000
kronor;
e) till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Engångsanslag
för vissa institutioner högst 447 000 kronor;
B. att motionerna I: 335 och II: 491 icke må av riksdagen
bifallas.
5:o) Gemensamma universitetsändamål. Kungl. Maj:t har (punkterna
16—20, s. 437—442) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1947/48 anvisa
följande anslag till gemensamma universitetsändamål, nämligen till bidrag
till tryckning av doktorsavhandlingar ett förslagsanslag av 230 000 kronor,
till stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier ett reservationsanslag
av 1 325 000 kronor, till forskarstipendier för docenter vid universiteten
i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet ett
anslag av 114 800 kronor, till resestipendier åt ordinarie lärare m. fl. vid
universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet
ett reservationsanslag av 70 000 kronor samt till gästföreläsningar ett
reservationsanslag av 62 500 kronor.
På grund av den ståndpunkt utskottet i det föregående intagit beträffande
antalet doktorand- och licentiandstipendier inom de teologiska
fakulteterna torde anslaget till stipendier för främjande av högre vetenskapliga
studier böra höjas med 15 000 kronor till 1 340 000 kronor.
I övrigt biträder utskottet Kungl. Maj:ts här ifrågavarande förslag och
får på grund härav och under erinran om vad utskottet i det föregående
anfört beträffande motionen II: 505 hemställa,
A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 344 och II: 503, fastställa, att det
under åttonde huvudtiteln för budgetåret 1947/48 till Gemensamma
universitetsändamål anvisade förslagsanslaget
av 1 802 300 kronor må av Kungl. Maj:t uppdelas på följande
delanslag:
a) till Gemensamma universitetsändamål: Bidrag till
tryckning av doktorsavhandlingar förslagsvis 230 000 kronor;
b)
till Gemensamma universitetsändamål: Stipendier för
främjande av högre vetenskapliga studier högst 1 340 000
kronor;
c) till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier
för docenter vid universiteten i Uppsala och Lund samt
7 — Iiihang till riksdagens protokoll 19b7. 6 samt. Nr %!t7.
Utskottet.
98
Statsutskottets utlåtande nr 21+7.
karolinska mediko-kirurgiska institutet högst 114 800 kronor;
d)
till Gemensamma universitetsändamål: Resestipendier
åt ordinarie lärare m. fl. vid universiteten i Uppsala och
Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet högst
70 000 kronor;
e) till Gemensamma universitetsändamål: Gästföreläsningar
högst 62 500 kronor;
B. att motionen II: 505 må anses besvarad med vad ut''
skottet i det föregående anfört.
6:o) Stockholms högskola. Kungl. Maj:t har (punkterna 21 och 22, s.
442—446) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1947/48 anvisa följande
anslag till Stockholms högskola, nämligen till bidrag till professur i internationell
rätt ett anslag av 6 500 kronor och till bidrag till vissa docentstipendier
ett anslag av 36 000 kronor.
Beträffande frågan om bidrag till en professur i internationell
rätt har departementschefen anfört bland annat följande.
Stockholms stadsfullmäktige ha beslutit att, under förutsättning av ett
årligt statsanslag av 6 500 kronor, inrätta en professur vid Stockholms högskola
i internationell rätt. Till hedrande av framlidne borgmästaren Carl
Lindhagens minne skulle denna professur benämnas Carl Lindhagens professur
i internationell rätt.
Vid Stockholms högskola har alltsedan läsåret 1939/40 undervisning i
folkrätt bedrivits av docenten Torsten Gihl i egenskap av biträdande lärare.
Till detta ändamål har för innevarande budgetår liksom för budgetåret
1945/46 beviljats ett statsanslag av 6 500 kronor. För den vetenskapliga
forskningen såväl som för undervisningen inom den internationella rättens
område skulle det otvivelaktigt vara till betydande gagn, om den av Stockholms
stadsfullmäktige beslutade professuren i internationell rätt komme
till stånd. En förutsättning härför är emellertid, att statsmakterna medgiva,
att det statsanslag, som för närvarande utgår som bidrag till undervisningen
i folkrätt vid högskolan, i fortsättningen beviljas såsom bidrag till bestridande
av kostnaderna för professuren. För egen del är jag beredd att tillstyrka
bifall härtill. I likhet med universitetskanslern finner jag dock, att ett
beslut i denna riktning, vilket kommer att innebära en utfästelse för framtiden,
bör avse endast professurens förste innehavare och att således frågan
om statens bidrag till professuren vid inträffande ledighet i ämbetet bör
upptagas till förnyat övervägande. Jag vill likaledes förutskicka, att jag
icke härmed avsett att taga ställning till frågan om ett allmänt understödjande
med statsmedel av verksamheten vid Stockholms högskola. Den föreslagna
åtgärden får således icke tillmätas någon prejudicerande betydelse
vid bedömandet av denna principfråga.
I detta sammanhang torde böra behandlas motionen 1:352, vari yrkats
anvisande av ett bidrag, förslagsvis 6 500 kronor, till särskild undervisning
i finansrätt vid Stockholms högskola, under förutsättning att Stockholms
99
Statsutskottets utlåtande nr 2^7.
stad förklarar sig villig att bidraga med återstående belopp. I motionen anföres
bland annat följande.
Visst är det önskvärt med professuren i internationell rätt vid högskolan,
men fråga är doek, om icke angelägenheten av inrättandet av en annan professur
är än större, nämligen en särskild professur i finansrätt med finansvetenskap.
För närvarande är professuren i finansrätt förenad med den i civilrätt,
avdelning speciell privaträtt, vilket på grund av förhållandena uppenbarligen
är till förfång för undervisningen och forskningen i båda disciplinerna.
Den speciela privaträtten utgör i sig ett så vittomfattande ämne,
att den helt borde kräva sin man. Såsom även universitetsberedningen i
annat sammanhang framhållit, är det »naturligt, att innehavarna av ifrågavarande
professur kommit att inrikta sin forskning framför allt på professurens
huvudämne, medan åter biämnet, finansrätten, i regel endast i mindre
utsträckning blivit föremål för vetenskaplig bearbetning. Finansrätten
har härigenom kommit att intaga en i det stora hela undanskymd ställning.
— Även det ämne, som utgör huvudämne i de nuvarande professurerna,
måste för övrigt bli lidande på att professurens innehavare samtidigt skall
bedriva undervisning och forskning i finansrätt.»
De skäl, som av universitetsberedningen sålunda anförts, ha gällt en kombination
mellan nationalekonomi och finansrätt, men de torde med än större
styrka kunna göras gällande i fråga om en kombination mellan speciell
privaträtt och finansrätt. Vid den juridiska fakulteten har studiet av den
speciella privaträtten en betydligt större omfattning och intensitet än av
nationalekonomien.
Universitetsberedningen beklagar vidare finansrättens undanskymda ställning
med hänsyn till den stora och ständigt ökade betydelsen av skattelagstiftningen.
Ju större denna blivit för de enskilda medborgarna, för näringslivet
och för samhället i dess helhet, desto mer har behovet av skolade
skattejurister gjort sig gällande. Icke minst framträder behovet av finansrättsexperter
vid skattelagstiftningens utformning. Om denna lagstiftning
kan anses vara svåröverskådlig och lida av tekniska brister, torde detta enligt
beredningen bland annat sammanhänga med ätt de finansrättsligt
skolade krafterna i vårt land varit för få.
Bland annat på grundval av dessa av beredningen anförda skäl har
Ivungl. Maj:t föreslagit inrättandet av särskilda lärostolar i finansrätt vid
universiteten i Uppsala och Lund.
Emellertid torde det starkt kunna ifrågasättas, huruvida icke en speciell
professur i finansrätt med finansvetenskap även bör inrättas vid Stockholms
högskola. I skrivelser till bland annat Stockholms stadsfullmäktige har från
högskolans sida framförts, att inrättandet av denna professur enligt högskolans
mening bör komma i första rummet framför andra tilltänkta nya
professurer. Fn delning av den nuvarande ämneskombinationen vid högskolan
är i högsta grad önskvärd i enlighet med vad ovan framhållits. Just
i Stockholm, där de högre beskattningsdomstolarna äro till finnandes och
dit näringslivets ledning är koncentrerad, borde givetvis behovet av en
dylik professur vara som störst.
För att möjliggöra detta bör riksdagen anvisa ett belopp, t. ex. detsamma
som föreslagits till professuren i internationell rätt, och under förutsättning
att Stockholms stad bidrager med återstående erforderligt belopp. Med hänsyn
till den nu långt framskridna tiden och instundande hösttermins närhet
100
Statsutskottets utlåtande nr 3J/7.
torde av rent tekniska skäl en särskild professur i finansrätt icke kunna
tillskapas till nästa läsår. Därför borde lämpligen ett bidrag anvisas för särskild
undervisning i finansrätt under nästa budgetår samtidigt som riksdagen
uttrycker den förhoppningen, att i nästa års statsverksproposition
bidrag till inrättande av en särskild professur i ämnet kommer att föreslås.
Lika litet som när det gäller professuren i internationell rätt behöva med
ett bifall till detta förslag statsmakterna taga ställning till frågan om ett
allmänt understödjande med statsmedel av verksamheten vid högskolan.
Den föreslagna medelsanvisningen till bidrag till vissa docentstipendier
vid Stockholms högskola är avsedd för fem sådana stipendier,
varav ett i nationalekonomi, två i statistik, ett i geografi och ett i
ekonomisk historia.
I motionen 1:353 har, som förut nämnts, yrkats att medel även måtte
anvisas till ett docentstipendium med företrädesrätt för ämnet statskunskap
vid såväl Stockholms som Göteborgs högskola. I motionen har anförts i
huvudsak följande.
Propositionens förslag om samhällsvetenskapliga docentstipendier vid
båda högskolorna överensstämma helt med de önskemål, som framförts i
socialvetenskapliga forskningskommitténs betänkande (stat. off. utr.
1946: 74), utom i en punkt, nämligen beträffande ämnet statskunskap.
Medan kommittén uttalat att ett docentstipendium med företrädesrätt för
detta ämne är erforderligt vid såväl Stockholms som Göteborgs högskola,
innehåller propositionen intet förslag härom. Något motiv för denna avvikelse
från kommittéförslaget är icke angivet i propositionen och synes
med hänsyn till statskunskapens allmänna ställning inom den akademiska
organisationen svårligen kunna angivas. Antalet studerande och därmed
undervisningsbehovet inom ämnet statskunskap är mycket betydande. De
studerande tillhöra tre huvudkategorier: de som skola avlägga pol. mag.- examen, de som vilja utbilda sig till läroverks- och folkhögskolelärare samt
de som önska bli journalister. Enligt socialvetenskapliga forskningskommitténs
statistik rörande tentamensfrekvensen under läsåren 1937/38—1945/46
avlades i hela riket ett avsevärt större antal tentamina i statskunskap än
i någon annan av de socialvetenskapliga disciplinerna. Under ifrågavarande
period avlades för fil. mag.-, fil. kand.- och pol. mag.-examina vid Stockholms
högskola sammanlagt 417 tentamina i nationalekonomi, 176 i statistik
(humanistiska avdelningen), 77 i statistik (naturvetenskapliga avdelningen),
116 i geografi och 317 i statskunskap samt vid Göteborgs högskola 74 tentamina
i nationalekonomi, 119 i geografi och 186 i statskunskap. Tentamensfrekvensen
i statskunskap har sålunda varit större än inom något
annat av de berörda ämnena med undantag för nationalekonomien vid
Stockholms högskola.
Dessutom bör framhållas, att det för närvarande i statskunskap, till skillnad
från flera av de andra berörda ämnena, finnes ett jämförelsevis stort
antal docenter, av vilka flera tidigare icke innehaft stipendium. Detta förhållande
gör det visserligen icke mindre önskvärt att även dessa andra
ämnen omedelbart tilldelas docentstipendier — Kungl. Maj:t har nämligen
i liknande fall, då tidigare brist på lärarbefattningar medfört att kompetenta
Statsutskottets utlåtande nr 2^7. 101
sökande till nyinrättade docentstipendier icke omedelbart stått att erhålla,
medgivit att stipendiemedlen tillfälligtvis fått användas till bestridande av
kostnaderna för assistent tjänster och biträdande lärartjänster — men understryker
ytterligare det rimliga i statskunskapens anspråk på att icke ställas
i sämre läge än de andra samhällsvetenskaperna.
Anledningen till att statskunskapens behov i detta fall icke beaktats i
Kungl. Maj:ts proposition torde möjligen vara den, att vid Stockholms högskola
för närvarande finnes och vid Göteborgs högskola tills nu funnits stipendierad
docent i statskunskap. Vad Stockholms högskola beträffar har
sedan början av år 1946 en docent i statskunskap innehaft ett allmänt
docentstipendium, d. v. s. ett stipendium utan företrädesrätt för något särskilt
ämne. Högskolan lider stor brist på docentstipendier. Under det att
vid exempelvis Uppsala universitets humanistiska sektion för närvarande
finnas 27 docentstipendier på 251 professurer, har den humanistiska avdelningen
vid högskolan, som omfattar 20 professurer, endast tillgång till 5
allmänna docentstipendier jämte det förutnämnda särskilda stipendiet i
nationalekonomi. Om statsmakterna nu äro beredda att i fråga om docentstipendier
beakta samhällsvetenskapernas behov vid högskolan, kan den
omständigheten, att högskolan trots sina begränsade resurser nyligen ansett
sig böra ställa ett allmänt stipendium till statskunskapens förfogande,
knappast betraktas som ett fullgott skäl att placera detta ämne i en undantagsställning.
Det stöd åt statskunskapen, som högskolan sålunda givit, har
måst genomföras på de andra humanistiska ämnenas bekostnad. Genom att
tilldela statskunskapen ett särskilt statligt stipendium skulle detta otillfredsställande
förhållande kunna bringas att upphöra och samhällsvetenskapernas
nuvarande behov av docentstipendier vid högskolan vara tillgodosett.
Att statskunskapen förr eller senare måste erhålla ett dylikt stipendium,
har från intet håll bestritts.
Vad statskunskapen vid Göteborgs högskola angår har hittills funnits en
docent, som erhållit ett stipendium av särskilda donationsmedel. Dessa
donationsmedel komma emellertid vid utgången av innevarande kalenderår
att vara helt förbrukade. Under sådana förhållanden torde det, då högskolans
tillgång på docentstipendier är ännu sämre än Stockholms högskolas,
knappast finnas någon utsikt för en docent i statskunskap att där erhålla
ett stipendium. Statskunskapen vid högskolan är sålunda i minst lika
hög grad som ämnena nationalekonomi och geografi i behov av att tilldelas
ett statligt docentstipendium.
Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts förslag om anvisande av
ett belopp av 6 500 kronor såsom bidrag till en professur i internationell
rätt vid Stockholms högskola.
Med hänsyn till att frågan om statens förhållande till Stockholms högskola
för närvarande är föremål för utredning genom särskilt tillkallade
sakkunniga, anser utskottet sig icke böra tillstyrka bifall till det i motionen
I: 352 framställda yrkandet.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag med avseende å anvisande av
särskilda medel såsom bidrag till vissa docentstipendier. Med anledning
av motionen I: 353 får utskottet framhålla, att då vid Stockholms högskola
för närvarande finnes ett docentstipendium i statskunskap, utskottet
VUkottet.
Utskottet.
102 Statsutskottets utlåtande nr 247.
— jämväl med hänsyn till den pågående utredningen angående högskolans
ställning — icke funnit sig berett att tillstyrka bifall till ifrågavarande motion
i vad den avser Stockholms högskola. Beträffande Göteborgs högskola
däremot har utskottet — då nödiga medel här torde saknas för ett fortsatt
utgivande av docentstipendium i statskunskap — ansett sig böra förorda,
att statsbidrag lämnas för detta ändamål. Utskottet återkommer under
nästföljande punkt till denna fråga.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anslutning till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 352 och I: 353 — sistnämnda
motion i vad den avser Stockholms högskola —
fastställa, att det under åttonde huvudtiteln för budgetåret
1947/48 till Stockholms högskola anvisade förslagsanslaget
av 42 500 kronor må av Kungl. Maj:t uppdelas på följande
delanslag:
a) till Stockholms högskola: Bidrag till professur i internationell
rätt högst 6 500 kronor,
b) till Stockholms högskola: Bidrag till vissa docentstipendier
högst 36 000 kronor.
7:o) Göteborgs högskola. Kungl. Maj:t har (punkt 23, s. 445 och 446)
föreslagit riksdagen att för budgetåret 1947/48 till Göteborgs högskola:
Bidrag till vissa docentstipendier anvisa ett anslag av 14 400 kronor. Den
föreslagna medelsanvisningen är avsedd för två stipendier, varav ett i
nationalekonomi och ett i geografi.
Utskottet biträder Kungl. Maj:t förevarande förslag.
Med hänvisning till vad utskottet i anledning av motionen I: 353 under
nästföregående punkt anfört tillstyrker utskottet, att utöver vad Kungl.
Maj:t föreslagit medel beräknas jämväl för ett docentstipendium i statskunskap
vid Göteborgs högskola. Ifrågavarande anslag bör alltså ökas
med 7 200 kronor till 21 600 kronor.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med bifall till motionen I: 353, i vad den avser Göteborgs
högskola, fastställa, att det under åttonde huvudtiteln
för budgetåret 1947/48 till Göteborgs högskola anvisade
förslagsanslaget av 14 400 kronor må av Kungl.
Maj:t under anslagsrubriken Göteborgs högskola: Bidrag
till vissa docentstipendier disponeras med högst 21 600
kronor.
103
Statsutskottets utlåtande nr %47.
8:o) Statliga forskningsråd m. m. I anslutning till Kungl. Maj:ts förslag
(punkterna 24—31, s. 446—468) och under erinran om vad utskottet
i det föregående anfört och föreslagit beträffande motionen I: 343 hemställer
utskottet,
A. att riksdagen må fastställa, att det under åttonde
huvudtiteln för budgetåret 1947/48 till Statliga forskningsråd
m. m. anvisade förslagsanslaget av 2 925 400 kronor
må av Kungl. Maj:t uppdelas på följande delanslag:
a) till Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Naturvetenskaplig
publiceringsverksamhet högst 300 000 kronor;
b) till Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd: Förvaltningskostnader
m. m. förslagsvis 15 000 kronor;
c) till Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd:
Främjande av samhällsvetenskaplig forskning högst 300000
kronor;
d) till Atomenergiforskning högst 1 900 000 kronor;
e) till Bidrag till Konung Gustaf V:s forskningsinstitut
högst 30 000 kronor;
f) till Bidrag till medicinska Nobelinstitutets avdelning
för biokemi högst 354 000 kronor;
g) till Bidrag till föreningen kursverksamheten vid
Stockholms högskola högst 16 400 kronor;
h) till Kurser för utbildande av laboratoriebiträden
högst 10 000 kronor;
B. att motionen I: 343 må anses besvarad med vad utskottet
i det föregående anfört.
9:o) Understöd för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker.
I anslutning till Kungl. Maj:ts förslag (punkt 32, s. 468 och 469) hemställer
utskottet,
att riksdagen må fastställa, att det under åttonde huvudtiteln
för budgetåret 1947/48 till Understöd för utgivande
av tidskrifter, lärda verk och läroböcker anvisade förslagsanslaget
av 200 000 kronor må av Kungl. Maj:t under
ifrågavarande anslagsrubrik disponeras med högst 200 000
kronor.
10:o) Avgjorda frågor. Beträffande vad Kungl. Maj:t under nedannämnda
punkter föreslagit riksdagen, har riksdagen tidigare meddelat beslut
(skrivelse nr 422), nämligen
punkten 33: Om- och nybyggnadsarbeten för öronkliniken och kirurgiska
kliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala;
104 Statsutskottets utlåtande nr Bi
punkten
35: Nybyggnad för fysiologiska institutionen vid universitetet i
Lund;
punkten 36: Uppförande av djurhus vid fysiologiska institutionen vid
universitetet i Lund;
punkten 37: Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutet;
varom utskottet härmed får
erinra.
ll:o) Uppskjuten fråga. Beträffande vad Kungl. Maj:t under punkten
SJf. (Universitetssjukhus: Bidrag till utrustning av öronkliniken vid akademiska
sjukhuset i Uppsala) föreslagit riksdagen, kommer utskottet att i
annat sammanhang denna dag avgiva utlåtande, vilket utskottet härmed
får för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 8 juli 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Pauli,
Gränebo, Larsson, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Heiding, Mannerskantz,
Gustaf Iwar Anderson, Albertsson, Rosenberg och Ragnar Bergh;
samt
från andra kammaren: herrar Svensson i Grönvik, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Falla, Andersson i Malmö, Lindholm, Hoppe, Onsjö,
Petterson i Degerfors, Jansson i Kalix och Birke.
Stockholm 1947 Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
471976
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:446 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till universiteten ioch den medicinska undervisningen ra. m. jämte i ämne a1 i texten