Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till bidrag till avlöning åt landsantikvarier jämte i ämnet väckta motioner.

1947-04-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:47, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till bidrag till avlöning åt landsantikvarier jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr Jf7.

1

Nr 47.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning om anslag till bidrag till avlöning

åt landsantikvarier jämte i ämnet väckta

motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln

(punkten 55 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 3 januari 1947) föreslagit riksdagen att till Vitterhets-, historieoch

antikvitetsakademien: Bidrag till avlöning åt landsantikvarier för budgetåret

1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 68 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Velander m. fl,

(1:9) och den andra inom andra kammaren av herr Berg m. fl. (11:13), i

vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta, dels att Västernorrlands län

skall uppdelas i två landsantikvariedistrikt, det ena omfattande landskapet

Ångermanland och det andra landskapet Medelpad, med den redan inrättade

landsantikvarietjänsten knuten till Härnösand—Ångermanland och

den nya tjänsten knuten till Sundsvall—Medelpad, dels ock att såsom bidrag

till avlönande av den nye landsantikvarien för Medelpad för budgetåret

1947/48 anvisa anslag till belopp av 8 000 kronor.

Förevarande anslag, som upptagits i riksstaten från och med budgetåret

1945/46, är nu uppfört med 68 000 kronor. Genom beslut den 7 september

1945 har Kungl. Maj:t meddelat villkor och bestämmelser angående statsbidrag

till avlönande av landsantikvarier. Enligl nämnda bestämmelser skall

vid bestämmande av statsbidragets storlek iakttagas, att statsbidraget

jämte avkastningen av vederbörande lönefond under nästföregående räkenskapsår

uppgår till två tredjedelar av befattningshavarens avlöning, dock

att summan av lönefondsavkastningen och statsbidraget icke må per år

överstiga 8 000 kronor för varje befattningshavare. Tillika har Kungl. Maj:t

föreskrivit, att nämnda villkor och bestämmelser skola i tillämpliga delar

gälla jämväl i fråga om statsbidrag till avlönande av föreståndaren för

museet i Varberg.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 19fl. G samt. Nr /fl—//8.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr Jt7.

Departementschefen har på framställning av vitterhets-, historie- och

antikvitetsakademien förordat anvisande av oförändrat anslag för nästa

budgetår.

Till stöd för det i förenämnda. motioner framställda yrkandet har i motionen

I: 9 anförts i huvudsak följande.

Västernorrlands län utgöres enligt kungl. brev den 7 september 1945,

och sedan vederbörligt statsbidrag beviljats, av ett landsantikvariedistrikt

med landsantikvarien knuten till den museala institutionen Murberget i

Härnösand.

Länets båda landskap, Ångermanland och Medelpad, uppvisa emellertid

vart för sig rika fornminnesområden, vilka i huvudsak äro lika fördelade

mellan dem. Av kända stenåldersboplatser har Ångermanland de avgjort

flesta, medan i Medelpad, särskilt i trakten mellan Indalsälven och Ljungan,

de stora gravfälten med ståtliga högar från den förhistoriska tidens senare

skeden utgöra ett dominerande inslag i landskapsbilden. I forskningarna

rörande Norrlands ställning under folkvandringstiden intar Medelpad eu

nyckelposition såsom huvudlänk i trafikleden till det norska Tröndelagen,

en led som markeras av en rad stormannagravar genom landskapet. Inom

Medelpad finnas de flesta av Norrlands runstenar, och det framstår klart,

att bygden under forntidens sista årtusende utgjort en huvudort av betydelse

för Norrland och dess kolonisation.

Medelpads kustbygder äro de fornminnesrikaste inom landskapet, men

där ligger också dess huvudbygd med de stora industridistrikten. Många

och svåra problemkomplex måste här uppstå vid bebyggelsens snabba utveckling,

vilka måste lösas i samarbetets tecken och som redan nu i hög

grad påkalla kulturminnesvårdens uppmärksamhet. Kravet på fullständiga

fornminnesinventeringar är i denna trakt synnerligen aktuellt.

Ett av Norrlands ståtligaste gravfält, beläget vid Högom i Selångers socken,

har under år 1946 överförts i allmän ägo, i det att det inköpts av Sundsvalls

stad, och här kommer under de närmaste åren att bedrivas ett omfattande

restaureringsarbete, möjliggjort genom en större donation, för att

återge gravfältet dess ursprungliga karaktär.

Ångermanland och Medelpad representera sålunda vart för sig omfattande

och särpräglade kulturminnesvårdande uppgifter. _

Även geografiskt bilda de båda landskapen skilda miljöer, och avstånden

inom det nuvarande landsantikvariedistriktet äro alltför betydande för

att landsantikvarien skall kunna effektivt utföra de många olikartade uppgifter,

som enligt instruktionen åligga honom och vilkas antal bestämmes

av bygdens rikedom på minnen från gångna epoker.

Till kulturhistoriska föreningen Ålurberget i Härnösand såsom den äldsta

och största institutionen inom länet har tidigare lämnats lotterimedel till

lönefond intill ett belopp av 100 000 kronor, och det var naturligt, att landsantikvarietjänsten

vid sin tillkomst år 1946 knöts till denna institution,

som därutöver åtnjuter anslag från Västernorrlands läns landsting med

4 000 kronor och från Härnösands stad med likaledes 4 000 kronor.

År 1906 bildades Aledelpads fornminnesförening, vilken under intresserat

arbete och med betydande ekonomiska uppoffringar skapat friluftsmuseet

Medelpads fornhem å Norra stadsberget i Sundsvall, ett kulturhistoriskt

museum med värdefulla samlingar. Åren 1943—45 tillkom på initiativ av

Sundsvalls fabriks- och hantverksförening i anslutning till de äldre anlägg
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr Jfl.

ningama ett hantverksmuseum, vars uppförande helt finansierades genom

frivilliga enskilda bidrag. Till inredningen erhölls någon hjälp av lotterimedel.

Museet invigdes den 9 december 1945 och förvaltas numera i samband

med Medelpads fornhem. Samlingarna hade redan vid tidpunkten för

invigningen nått sådan omfattning och sådant värde, att fornminnesföreningen

fann sig nödsakad att anställa en fackutbildad tjänsteman fr. o. m. den 1

april 1946, vilken jämväl skall omhänderha kulturminnesvården i övrigt

inom Medelpad.

Anställandet av denne tjänsteman möjliggjordes genom ökade anslag

från stad och landsting. Sundsvalls stad höjde sålunda sitt tidigare, sedan

år 1930 beviljade anslag till föreningen, varierande mellan 3 500 och 5 000

kronor till 10 200 kronor för år 1946 och 13 400 kronor för år 1947. Landstingets

anslag tidigare å 1 000 kronor höjdes till 4 000 kronor, d. v. s.

saimna belopp som beviljats Härnösands-institutionen. Sundsvalls stad har

dessutom under tidigare år beviljat Medelpads fornminnesförening varierande

belopp till vissa bestämda ändamål. För närvarande åtnjuter också

föreningen mindre anslag från en del kommuner inom Medelpad. Någon

lönefond av lotterimedel har icke kunnat uppläggas, då kulturhistoriska

föreningen Murberget i Härnösand i detta avseende erhållit företräde. Trots

det visade intresset från kommunala organ äro de resurser, som Medelpads

fornminnesförening förfogar över, icke på långt när tillräckliga för att på

ett tillfredsställande sätt avlöna den anställde tjänstemannen och i övrigt

trygga föreningens verksamhet.

Medelpad är, som ovan påvisats, ett naturligt avgränsat område med

egna och stora problem inom kulturminnesvården, och det föreligger ett

klart behov av eu särskild landsantikvarie för denna del av länet. De kulturminnesvårdande

uppgifterna här äro av sådan vikt och av så särpräglad

art, att det måste framstå såsom fullt motiverat, att statsmedel anvisas för

anställandet av en landsantikvarie för landskapet Medelpad på villkor, som

framgå av kungl. brevet den 7 september 1945, och att en delning av det

nuvarande landsantikvariedistriktet Västernorrlands län sålunda genomföres

på det sätt, att landskapen Ångermanland och Medelpad bilda särskilda

distrikt med den redan inrättade tjänsten fortfarande knuten till

Härnösand—Ångermanland och den här avsedda nya tjänsten knuten till

Sundsvall—Medelpad.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat riksantikvarieämbetets utlåtande

över ifrågavarande motioner. Ämbetet har i skrivelse den 18 februari

1947 anfört i huvudsak följande.

På sätt i motionerna närmare utvecklas synes starka skäl tala för att

det nuvarande landsantikvariedistriktet uppdelas i två distrikt, varvid det

nya distriktet skulle omfatta Medelpad med Sundsvall som huvudort. De

särpräglade förhållandena i Medelpad ha lett till bildande av dels Medelpads

fornminnesförening med dess kulturhistoriska museum, Medelpads

fornhem i Sundsvall, dels ock Sundsvalls fabriks- och hantverksförenings

museum, vilka båda museer förestås av en fackligt utbildad befattningshavare.

Medelpads fornminnesförening kan följaktligen lämpligen bli huvudman

för en blivande landsantikvarie.

Ämbetet vill vitsorda behovet av en landsantikvarie i Medelpad och

livligt instämma i motionernas syfte. Emellertid kan ämbetet icke undgå

att framhålla, att det ekonomiska underlaget för museerna i Sundsvall, till

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Statsutskottets utlåtande nr tf.

vilka landsantikvarietjänsten skulle anknytas, för närvarande synes vara

alltför svagt trots att anslagen från staden och landstinget de sista åren

blivit höjda så att de för år 1947 uppgå till 13 400 kronor respektive 4 000

kronor. För de berörda museala institutionerna krävas förutom bidraget till

landsantikvariens lön, 4 000 kronor, skäliga medel till ökande, underhåll

och vård av samlingarna och till underhåll av friluftsmuseets byggnader,

till städning, uppvärmning och bevakning, till anskaffning av litteratur,

skrivmateriel o. d. samt till avlönande av vaktmästare och hjälpkrafter i

det museala arbetet. Ett anslag från lokalt håll ej understigande 20 000

kronor torde härför vara erforderligt.

Ämbetet vill livligt tillstyrka bifall till motionerna, men förutsätter att

ett årligt anslag ej understigande 20 000 kronor ställes till förfogande från

lokalt håll i samband med landsantikvarietjänstens inrättande. I övrigt

torde föreskrifterna i kungl. brevet den 7 september 1945 angående bidrag

till avlöning av landsantikvarier m. in. böra tillämpas på den nya landsantikvarietjänsten.

Slutligen vill ämbetet framhålla, att ur den statliga kulturminnesvårdens

synpunkt inrättandet av ytterligare ett par landsantikvarietjänster på andra

håll i landet är av minst lika stor vikt som den i motionerna avsedda,

nämligen en tjänst på Gotland för byggnadsminnesvården därstädes, och

en landsantikvarietjänst i Kristianstads län. Ämbetet är emellertid icke för

närvarande berett att framlägga det material, som erfordras för ett närmare

övervägande av en sålunda utbyggd organisation. Förutsättning härför är

nämligen i främsta rummet att vederbörande lokala organisationer från den

egna provinsen anskaffa medel i viss omfattning. Ämbetet anhåller därför

att få framdeles förebringa erforderliga förslag i ämnet.

Ett bifall till motionerna synes formellt böra föranleda en höjning av förslagsanslaget

till bidrag till avlöning åt landsantikvarier med 8 000 kronor

till 76 000 kronor. Ämbetet anser sig emellertid böra meddela, att förslagsanslaget

hittills icke behövt tagas i anspråk i full utsträckning i det att

sammanlagda beloppet av statsbidragen för här ifrågavarande ändamål

under budgetåret 1945/46 uppgick till allenast 45 482 kronor 46 öre.

Såsom av motionerna 1:9 och 11:13 samt riksantikvarieämbetets ovannämnda

yttrande framgår utgör Medelpad ett naturligt avgränsat område

med egna och stora problem inom kulturminnesvården. Dessa förhållanden

hava även lett till bildandet av dels Medelpads fornminnesförening med

dess kulturhistoriska museum, Medelpads fornhem i Sundsvall, dels ock

Sundsvalls fabriks- och hantverksförenings museum. Riksantikvarieämbetet

bär ansett starka skäl tala för att det nuvarande landsantikvariedistriktet,

omfattande Västernorrlands län, uppdelas i två distrikt, varvid det nya

distriktet skulle utgöras av Medelpad med Sundsvall som huvudort och

Medelpads fornminnesförening bliva huvudman för en blivande landsantikvarie.

Av riksantikvarieämbetets yttrande inhämtas även att ämbetet ansett

inrättandet av ytterligare ett par landsantikvarietjänster på andra håll i

landet vara ur den statliga kulturminnesvårdens synpunkt av minst lika

stor vikt som den i ovannämnda motioner avsedda. Härtill kommer, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande nr Jf7.

det ekonomiska underlaget för museerna i Sundsvall enligt ämbetets uppfattning

syntes vara alltför svagt (nu 17 400 kronor, därav 13 400 kronor

från Sundsvalls stad och 4 000 kronor från Västernorrlands läns landsting).

Ämbetet håller före, att ett anslag från lokalt håll ej understigande 20 000

kronor vore erforderligt.

Utskottet är ense med motionärerna och riksantikvarieämbetet om att

förhållandena i förevarande avseende i Medelpad äro av så pass särpräglad

natur och medföra så pass omfattande uppgifter att det synes befogat att

detta landskap bildar ett eget landsantikvariedistrikt. Med hänsyn till vad

ämbetet anfört rörande behovet av ytterligare landsantikvarietjänster på

andra håll i landet och i fråga om det nuvarande ekonomiska underlaget

för museerna i Sundsvall är utskottet likväl icke berett att tillstyrka bifall

till det i motionerna 1:9 och 11:13 framställda yrkandet. Utskottet förutsätter

emellertid, att Kungl. Maj:t tager samtliga ifrågavarande spörsmål

under omprövning och för riksdagen framlägger det förslag, vartill omständigheterna

må giva anledning. Med vad sålunda anförts torde ifrågavarande

motioner få anses besvarade.

Utskottet tillstyrker, att förevarande anslag för nästa budgetår uppföres

med av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, 68 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen må till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:

Bidrag till avlöning åt landsantikvarier

för budgetåret 1947/48 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 68 000 kronor;

b) att motionerna 1:9 och 11:13 må anses besvarade med

vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 11 april 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,

Pauli, Gränebo, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Heiding, Mannerskantz,

Gustaf Iwar Anderson, fröken Andersson, herrar Gillström och Albertsson;

samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson

i Grönvik, Ward, Bergström, Falla, Rubbestad, Mårtensson, Lindholm,

Boman i Kieryd, Holmström och Hoppe.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:128 Skrivelse till styrelsen för riksdagsbiblioteket angående verkställd granskning av riksdagsbibliotekets styrelse och förvaltning. s. 15 i texten