Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till bidrag till avlöning åt landsantikvarier jämte i ämnet väckta motioner.
1947-04-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1947:47, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till bidrag till avlöning åt landsantikvarier jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr Jf7.
1
Nr 47.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag till bidrag till avlöning
åt landsantikvarier jämte i ämnet väckta
motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln
(punkten 55 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 3 januari 1947) föreslagit riksdagen att till Vitterhets-, historieoch
antikvitetsakademien: Bidrag till avlöning åt landsantikvarier för budgetåret
1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 68 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Velander m. fl,
(1:9) och den andra inom andra kammaren av herr Berg m. fl. (11:13), i
vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta, dels att Västernorrlands län
skall uppdelas i två landsantikvariedistrikt, det ena omfattande landskapet
Ångermanland och det andra landskapet Medelpad, med den redan inrättade
landsantikvarietjänsten knuten till Härnösand—Ångermanland och
den nya tjänsten knuten till Sundsvall—Medelpad, dels ock att såsom bidrag
till avlönande av den nye landsantikvarien för Medelpad för budgetåret
1947/48 anvisa anslag till belopp av 8 000 kronor.
Förevarande anslag, som upptagits i riksstaten från och med budgetåret
1945/46, är nu uppfört med 68 000 kronor. Genom beslut den 7 september
1945 har Kungl. Maj:t meddelat villkor och bestämmelser angående statsbidrag
till avlönande av landsantikvarier. Enligl nämnda bestämmelser skall
vid bestämmande av statsbidragets storlek iakttagas, att statsbidraget
jämte avkastningen av vederbörande lönefond under nästföregående räkenskapsår
uppgår till två tredjedelar av befattningshavarens avlöning, dock
att summan av lönefondsavkastningen och statsbidraget icke må per år
överstiga 8 000 kronor för varje befattningshavare. Tillika har Kungl. Maj:t
föreskrivit, att nämnda villkor och bestämmelser skola i tillämpliga delar
gälla jämväl i fråga om statsbidrag till avlönande av föreståndaren för
museet i Varberg.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 19fl. G samt. Nr /fl—//8.
2
Statsutskottets utlåtande nr Jt7.
Departementschefen har på framställning av vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien förordat anvisande av oförändrat anslag för nästa
budgetår.
Till stöd för det i förenämnda. motioner framställda yrkandet har i motionen
I: 9 anförts i huvudsak följande.
Västernorrlands län utgöres enligt kungl. brev den 7 september 1945,
och sedan vederbörligt statsbidrag beviljats, av ett landsantikvariedistrikt
med landsantikvarien knuten till den museala institutionen Murberget i
Härnösand.
Länets båda landskap, Ångermanland och Medelpad, uppvisa emellertid
vart för sig rika fornminnesområden, vilka i huvudsak äro lika fördelade
mellan dem. Av kända stenåldersboplatser har Ångermanland de avgjort
flesta, medan i Medelpad, särskilt i trakten mellan Indalsälven och Ljungan,
de stora gravfälten med ståtliga högar från den förhistoriska tidens senare
skeden utgöra ett dominerande inslag i landskapsbilden. I forskningarna
rörande Norrlands ställning under folkvandringstiden intar Medelpad eu
nyckelposition såsom huvudlänk i trafikleden till det norska Tröndelagen,
en led som markeras av en rad stormannagravar genom landskapet. Inom
Medelpad finnas de flesta av Norrlands runstenar, och det framstår klart,
att bygden under forntidens sista årtusende utgjort en huvudort av betydelse
för Norrland och dess kolonisation.
Medelpads kustbygder äro de fornminnesrikaste inom landskapet, men
där ligger också dess huvudbygd med de stora industridistrikten. Många
och svåra problemkomplex måste här uppstå vid bebyggelsens snabba utveckling,
vilka måste lösas i samarbetets tecken och som redan nu i hög
grad påkalla kulturminnesvårdens uppmärksamhet. Kravet på fullständiga
fornminnesinventeringar är i denna trakt synnerligen aktuellt.
Ett av Norrlands ståtligaste gravfält, beläget vid Högom i Selångers socken,
har under år 1946 överförts i allmän ägo, i det att det inköpts av Sundsvalls
stad, och här kommer under de närmaste åren att bedrivas ett omfattande
restaureringsarbete, möjliggjort genom en större donation, för att
återge gravfältet dess ursprungliga karaktär.
Ångermanland och Medelpad representera sålunda vart för sig omfattande
och särpräglade kulturminnesvårdande uppgifter. _
Även geografiskt bilda de båda landskapen skilda miljöer, och avstånden
inom det nuvarande landsantikvariedistriktet äro alltför betydande för
att landsantikvarien skall kunna effektivt utföra de många olikartade uppgifter,
som enligt instruktionen åligga honom och vilkas antal bestämmes
av bygdens rikedom på minnen från gångna epoker.
Till kulturhistoriska föreningen Ålurberget i Härnösand såsom den äldsta
och största institutionen inom länet har tidigare lämnats lotterimedel till
lönefond intill ett belopp av 100 000 kronor, och det var naturligt, att landsantikvarietjänsten
vid sin tillkomst år 1946 knöts till denna institution,
som därutöver åtnjuter anslag från Västernorrlands läns landsting med
4 000 kronor och från Härnösands stad med likaledes 4 000 kronor.
År 1906 bildades Aledelpads fornminnesförening, vilken under intresserat
arbete och med betydande ekonomiska uppoffringar skapat friluftsmuseet
Medelpads fornhem å Norra stadsberget i Sundsvall, ett kulturhistoriskt
museum med värdefulla samlingar. Åren 1943—45 tillkom på initiativ av
Sundsvalls fabriks- och hantverksförening i anslutning till de äldre anlägg
-
3
Statsutskottets utlåtande nr Jfl.
ningama ett hantverksmuseum, vars uppförande helt finansierades genom
frivilliga enskilda bidrag. Till inredningen erhölls någon hjälp av lotterimedel.
Museet invigdes den 9 december 1945 och förvaltas numera i samband
med Medelpads fornhem. Samlingarna hade redan vid tidpunkten för
invigningen nått sådan omfattning och sådant värde, att fornminnesföreningen
fann sig nödsakad att anställa en fackutbildad tjänsteman fr. o. m. den 1
april 1946, vilken jämväl skall omhänderha kulturminnesvården i övrigt
inom Medelpad.
Anställandet av denne tjänsteman möjliggjordes genom ökade anslag
från stad och landsting. Sundsvalls stad höjde sålunda sitt tidigare, sedan
år 1930 beviljade anslag till föreningen, varierande mellan 3 500 och 5 000
kronor till 10 200 kronor för år 1946 och 13 400 kronor för år 1947. Landstingets
anslag tidigare å 1 000 kronor höjdes till 4 000 kronor, d. v. s.
saimna belopp som beviljats Härnösands-institutionen. Sundsvalls stad har
dessutom under tidigare år beviljat Medelpads fornminnesförening varierande
belopp till vissa bestämda ändamål. För närvarande åtnjuter också
föreningen mindre anslag från en del kommuner inom Medelpad. Någon
lönefond av lotterimedel har icke kunnat uppläggas, då kulturhistoriska
föreningen Murberget i Härnösand i detta avseende erhållit företräde. Trots
det visade intresset från kommunala organ äro de resurser, som Medelpads
fornminnesförening förfogar över, icke på långt när tillräckliga för att på
ett tillfredsställande sätt avlöna den anställde tjänstemannen och i övrigt
trygga föreningens verksamhet.
Medelpad är, som ovan påvisats, ett naturligt avgränsat område med
egna och stora problem inom kulturminnesvården, och det föreligger ett
klart behov av eu särskild landsantikvarie för denna del av länet. De kulturminnesvårdande
uppgifterna här äro av sådan vikt och av så särpräglad
art, att det måste framstå såsom fullt motiverat, att statsmedel anvisas för
anställandet av en landsantikvarie för landskapet Medelpad på villkor, som
framgå av kungl. brevet den 7 september 1945, och att en delning av det
nuvarande landsantikvariedistriktet Västernorrlands län sålunda genomföres
på det sätt, att landskapen Ångermanland och Medelpad bilda särskilda
distrikt med den redan inrättade tjänsten fortfarande knuten till
Härnösand—Ångermanland och den här avsedda nya tjänsten knuten till
Sundsvall—Medelpad.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat riksantikvarieämbetets utlåtande
över ifrågavarande motioner. Ämbetet har i skrivelse den 18 februari
1947 anfört i huvudsak följande.
På sätt i motionerna närmare utvecklas synes starka skäl tala för att
det nuvarande landsantikvariedistriktet uppdelas i två distrikt, varvid det
nya distriktet skulle omfatta Medelpad med Sundsvall som huvudort. De
särpräglade förhållandena i Medelpad ha lett till bildande av dels Medelpads
fornminnesförening med dess kulturhistoriska museum, Medelpads
fornhem i Sundsvall, dels ock Sundsvalls fabriks- och hantverksförenings
museum, vilka båda museer förestås av en fackligt utbildad befattningshavare.
Medelpads fornminnesförening kan följaktligen lämpligen bli huvudman
för en blivande landsantikvarie.
Ämbetet vill vitsorda behovet av en landsantikvarie i Medelpad och
livligt instämma i motionernas syfte. Emellertid kan ämbetet icke undgå
att framhålla, att det ekonomiska underlaget för museerna i Sundsvall, till
Utskottet.
4 Statsutskottets utlåtande nr tf.
vilka landsantikvarietjänsten skulle anknytas, för närvarande synes vara
alltför svagt trots att anslagen från staden och landstinget de sista åren
blivit höjda så att de för år 1947 uppgå till 13 400 kronor respektive 4 000
kronor. För de berörda museala institutionerna krävas förutom bidraget till
landsantikvariens lön, 4 000 kronor, skäliga medel till ökande, underhåll
och vård av samlingarna och till underhåll av friluftsmuseets byggnader,
till städning, uppvärmning och bevakning, till anskaffning av litteratur,
skrivmateriel o. d. samt till avlönande av vaktmästare och hjälpkrafter i
det museala arbetet. Ett anslag från lokalt håll ej understigande 20 000
kronor torde härför vara erforderligt.
Ämbetet vill livligt tillstyrka bifall till motionerna, men förutsätter att
ett årligt anslag ej understigande 20 000 kronor ställes till förfogande från
lokalt håll i samband med landsantikvarietjänstens inrättande. I övrigt
torde föreskrifterna i kungl. brevet den 7 september 1945 angående bidrag
till avlöning av landsantikvarier m. in. böra tillämpas på den nya landsantikvarietjänsten.
Slutligen vill ämbetet framhålla, att ur den statliga kulturminnesvårdens
synpunkt inrättandet av ytterligare ett par landsantikvarietjänster på andra
håll i landet är av minst lika stor vikt som den i motionerna avsedda,
nämligen en tjänst på Gotland för byggnadsminnesvården därstädes, och
en landsantikvarietjänst i Kristianstads län. Ämbetet är emellertid icke för
närvarande berett att framlägga det material, som erfordras för ett närmare
övervägande av en sålunda utbyggd organisation. Förutsättning härför är
nämligen i främsta rummet att vederbörande lokala organisationer från den
egna provinsen anskaffa medel i viss omfattning. Ämbetet anhåller därför
att få framdeles förebringa erforderliga förslag i ämnet.
Ett bifall till motionerna synes formellt böra föranleda en höjning av förslagsanslaget
till bidrag till avlöning åt landsantikvarier med 8 000 kronor
till 76 000 kronor. Ämbetet anser sig emellertid böra meddela, att förslagsanslaget
hittills icke behövt tagas i anspråk i full utsträckning i det att
sammanlagda beloppet av statsbidragen för här ifrågavarande ändamål
under budgetåret 1945/46 uppgick till allenast 45 482 kronor 46 öre.
Såsom av motionerna 1:9 och 11:13 samt riksantikvarieämbetets ovannämnda
yttrande framgår utgör Medelpad ett naturligt avgränsat område
med egna och stora problem inom kulturminnesvården. Dessa förhållanden
hava även lett till bildandet av dels Medelpads fornminnesförening med
dess kulturhistoriska museum, Medelpads fornhem i Sundsvall, dels ock
Sundsvalls fabriks- och hantverksförenings museum. Riksantikvarieämbetet
bär ansett starka skäl tala för att det nuvarande landsantikvariedistriktet,
omfattande Västernorrlands län, uppdelas i två distrikt, varvid det nya
distriktet skulle utgöras av Medelpad med Sundsvall som huvudort och
Medelpads fornminnesförening bliva huvudman för en blivande landsantikvarie.
Av riksantikvarieämbetets yttrande inhämtas även att ämbetet ansett
inrättandet av ytterligare ett par landsantikvarietjänster på andra håll i
landet vara ur den statliga kulturminnesvårdens synpunkt av minst lika
stor vikt som den i ovannämnda motioner avsedda. Härtill kommer, att
5
Statsutskottets utlåtande nr Jf7.
det ekonomiska underlaget för museerna i Sundsvall enligt ämbetets uppfattning
syntes vara alltför svagt (nu 17 400 kronor, därav 13 400 kronor
från Sundsvalls stad och 4 000 kronor från Västernorrlands läns landsting).
Ämbetet håller före, att ett anslag från lokalt håll ej understigande 20 000
kronor vore erforderligt.
Utskottet är ense med motionärerna och riksantikvarieämbetet om att
förhållandena i förevarande avseende i Medelpad äro av så pass särpräglad
natur och medföra så pass omfattande uppgifter att det synes befogat att
detta landskap bildar ett eget landsantikvariedistrikt. Med hänsyn till vad
ämbetet anfört rörande behovet av ytterligare landsantikvarietjänster på
andra håll i landet och i fråga om det nuvarande ekonomiska underlaget
för museerna i Sundsvall är utskottet likväl icke berett att tillstyrka bifall
till det i motionerna 1:9 och 11:13 framställda yrkandet. Utskottet förutsätter
emellertid, att Kungl. Maj:t tager samtliga ifrågavarande spörsmål
under omprövning och för riksdagen framlägger det förslag, vartill omständigheterna
må giva anledning. Med vad sålunda anförts torde ifrågavarande
motioner få anses besvarade.
Utskottet tillstyrker, att förevarande anslag för nästa budgetår uppföres
med av Kungl. Maj:t föreslaget belopp, 68 000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
a) att riksdagen må till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:
Bidrag till avlöning åt landsantikvarier
för budgetåret 1947/48 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 68 000 kronor;
b) att motionerna 1:9 och 11:13 må anses besvarade med
vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 11 april 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Pauli, Gränebo, Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Heiding, Mannerskantz,
Gustaf Iwar Anderson, fröken Andersson, herrar Gillström och Albertsson;
samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson
i Grönvik, Ward, Bergström, Falla, Rubbestad, Mårtensson, Lindholm,
Boman i Kieryd, Holmström och Hoppe.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:128 Skrivelse till styrelsen för riksdagsbiblioteket angående verkställd granskning av riksdagsbibliotekets styrelse och förvaltning. s. 15 i texten