Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av förslag till avtal mellan staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan.

1947-04-15 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:56, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av förslag till avtal mellan staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 56.

Nr 56.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande

av förslag till avtal mellan staten, å ena

sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra

sidan.

(4:e avd.)

I propositionen nr 117 har Kungi. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 28 februari 1947,

föreslagit riksdagen att godkänna ett såsom bilaga till berörda statsrådsprotokoll

fogat förslag till tilläggsavtal till 1927 års malmavtal mellan staten, å

ena sidan, och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag samt Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan.

De olika rättsliga och ekonomiska förhållanden, vilka bero av samgåendet

mellan staten och enskilda i fråga om utnyttjandet av de norrbottniska malmfälten,

ha reglerats genom avtal den 29 juni 1927 mellan svenska staten, å

ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag (LKAB) och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund (TGO) — vilket sistnämnda bolag äger

halva aktiestocken i LKAB — å andra sidan. Nämnda avtal kompletteras på

vissa punkter av 1938 års malmavtal. I fråga om innebörden av dessa båda

avtal i vad avser leverans av malm till inhemska förbrukare torde få hänvisas

till propositionen (s. 3).

Genom beslut den 19 september 1941 har Kungl. Maj:t för att säkerställa

produktionen vid Norrbottens järnverk aktiebolag (NJA) förklarat bolaget

berättigat att taga i anspråk den staten enligt 1927 och 1938 års malmavtal

tillkommande rätten till malmleveranser från LKAB.

I anledning av det behov av en bredare råvarubas för NJA, som uppkommit

i samband med den av 1945 års riksdag beslutade utvidgningen av järnverket,

har avtal träffats mellan LKAB och NJA om försäljning till NJA av

årligen intill 500 000 ton malm från LKAB utöver vad som följer av den NJA

tillerkända rätten till leveranser enligt 1927 och 1938 års malmavtal, med rätt

för NJA att efter anmälan erhålla en höjning efter viss tid av den levererade

kvantiteten till 800 000 ton. Avtalet är från LKAB:s sida träffat med förbehåll

för att överenskommelse kan nås om hur ifrågavarande leveranser skola behandlas

vid tillämpningen av 1927 års malmavtal. För reglering av sistnämnda

problem har sedermera efter överläggningar mellan finansdepartementet

och bolaget upprättats nu ifrågavarande förslag till särskilt avtal mellan

svenska staten, å ena sidan, samt LKAB och TGO, å andra sidan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 56.

11

Departementschefen som funnit förslaget till tilläggsavtal på ett riktigt sätt

fullfölja principerna för 1927 års malmavtal har vidare anfört följande.

Av de båda avtal rörande vissa leveranser av järnmalm från de norrbottniska

malmfälten till Norrbottens järnverk, vilkas allmänna bakgrund angivits

i det föregående, är den överenskommelse som träffats mellan malmbolaget

och järnverket grundläggande. Förslaget till statsavtal är helt beroende

av ifrågavarande överenskommelses innehåll.

Genom avtalet om ytterligare malmleveranser har järnverket tillförsäkrats

möjligheter att erhålla malm i all erforderlig utsträckning och med lämpliga

specifikationer till ur affärsmässiga synpunkter för verket skäliga och

såvitt möjligt stabila priser. Grundläggande för prisbestämningen är självkostnaden.

Vid beräkningen av denna skall, i vad den avser de fasta kostnaderna,

tillämpas en för avtalstiden fixerad kvot för den andel i malmbolagets

totala fasta kostnader som skall bäras av järnverket. Denna kvot har fastställts

till vad som kan beräknas under normala förhållanden i genomsnitt

vara de nu avtalade leveransernas andel i den totala bortfraklningen av malm

från Kiirunavaara respektive Malmberget. Å självkostnaden skall beräknas

ett vinsttillägg å 10 procent.

Ifrågavarande reglering av priset innebär, att järnverket är skyddat mot

prishöjning till följd av ökade fasta kostnader per ton vid sämre konjunkturer

och minskad total produktion. Skulle järnverket uttaga mindre än den

avtalade kvantiteten malm, kommer det att belastas med full andel i de

fasta kostnaderna och å-priset på den levererade malmen alltså att i motsvarande

mån ligga högre än eljest. De här i korthet redovisade grunderna

för prisbestämningen synas innefatta en lämplig lösning på frågan om prisbasen

för järnverkets produktion och om riskfördelningen mellan järnverket

och malmbolaget.

Den överenskommelse som träffats mellan LKAB och NJA påkallar vissa

nya bestämmelser till klarläggande av rättsförhållandet mellan staten och

malmbolaget. Detta beror därpå, att malmbolagets rätt till bortfraktning av

malm 1927 års avtal på visst sätt maximerats, och att avtalsbestämmelserna

angående beräkningen av inlösningssumma och vinstfördelning direkt anknyta

till den på detta sätt avtalsreglerade bortfraktningen av malm. De betydande

malmkvantiteter som malmbolaget nu åtagit sig att leverera till järnverket

böra — i vad avser såväl rätten till bortfraktning av malm som underlaget

för beräkningen av inlösningsvärdet — falla utom den i avtalet uppdragna

ramen. Vid beräkningen av den för inlösningsvärdet avgörande medelnettovinsten

bör då också vinsten på leveranserna till järnverket undantagas

från det belopp som skall sias ut pa den totalkvantitet malm vilken

brytes enligt 1927 års avtal. Slutligen bör, vid tillämpningen av avtalets regler

om fördelningen mellan staten och TGO av löpande vinst på malmbolagets

rörelse — vilka regler anknyta till storleken av bolagets bortfraktning

av malm -—- förfaras så, att TGO icke genom malmleveranserna till järnverket

försättes i ett sämre läge.

Det förslag till tilläggsavtal till 1927 års malmavtal, som upprättats vid

förhandlingar mellan finansdepartementet och malmbolaget, innefattar bestämmelser

angående malmleveranserna till järnverket i enlighet med vad

bär anförts. Någon redogörelse för avtalets innehåll utöver det sagda synes

i detta sammanhang icke erforderlig.

Genom det mellan LKAB och NJA träffade avtalet bar NJA tillförsäkrats

möjligheter att erhålla malm i erforderlig omfattning. Detta avtal påkallar i

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 56.

sin tur kompletterande bestämmelser med avseende å rättsförhållandet mellan

staten och LKAB. Det i sådant hänseende upprättade förslaget till tillläggsavtal

till 1927 års malmavta! har icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må godkänna det såsom bilaga till statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 28 februari 1947 fogade

förslaget till tilläggsavtal till 1927 års malmavtal mellan

staten, å ena sidan, och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag

samt Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å

andra sidan.

Stockholm den 15 april 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Larsson,

Karl Andersson, Bergvall, Heiding, Boman, fröken Andersson, herrar Näsström,

Rosenberg, Gustav Emil Andersson, Hesselbom och Ragnar Bergh;

samt

från andra kammaren: herrar Malmborg i Skövde, Falla, Andersson i

Malmö, Rubbestad, Mårtensson, Lindholm, Åkerström, Holmström, Thapper,

Persson i Vinberg, Johansson i Mysinge och Jansson i Kalix.

477547. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1947.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa äldre anslag. a1 i texten