Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angaende indragning av vissa till församlingskyrkor utgående ersättningar m. in. jämte i ämnet väckta motioner.

1947-04-18 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:65, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angaende indragning av vissa till församlingskyrkor utgående ersättningar m. in. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 65.

1

Nr 65.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angaende

indragning av vissa till församlingskyrkor utgående

ersättningar m. in. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten

47, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för

budgetåret 1947/48 till Ersättningar till kyrkor beräkna ett förslagsanslag

av 85 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propostionen nr 46, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 24

januari 1947, föreslagit riksdagen att dels besluta, att ur förslagsanslaget till

Ersättningar till kyrkor utgående ersättningar för vin- och byggnadssäd, för

kronotiondeanslag och för avskrivna kvarnräntor och andra därmed jämförliga

ersättningar till församlingskyrkor ävensom det ur reservationsanslaget

till Kyrkors underhåll utgående bidraget till underhåll av Värnhems f. d.

klosterkyrka skola, därest vad av föredragande statsrådet anförts ej till annat

föranleder, indragas med utgången av budgetåret 1946/47; dels medgiva, att

till Marstrands församling må utgå särskild gottgörelse med 20 000 kronor

för den till församlingens kyrka hittills utgående indelningsersättningen, att

utbetalas från anslaget till Ersättningar till kyrkor under budgetåret 1947/48;

dels ock till Ersättningar till kyrkor för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av 85 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Mattsson m. fl.

(I: 225) och den andra inom andra kammaren av herr Staxäng m. fl. (II: 336),

i vilka hemställts, att riksdagen vid behandling av propositionen nr 46 måtte

dels besluta, att till Marstrands församling skall utgå särskild gottgörelse

med 100 000 kronor, att utbetalas från anslaget till Ersättningar till kyrkor

under budgetåret 1947/48, dels ock besluta om den höjning av nämnda

anslag, som föranledes härav.

Inledning.

Vid anmälan i 1940 års åttonde huvudtitel av anslagsbehovet under förslagsanslaget

till Ersättningar till kyrkor erinrade dåvarande chefen för

ecklesiastikdepartementet, att frågan om indragning eller avlösning av sådana

1 — Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 6 samt Nr 65 67.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 65.

ersättningar tidigare i olika sammanhang varit föremål för uppmärksamhet.

Enligt departementschefens mening borde denna fråga, som då ännu icke

gjorts till föremål för någon uttömmande undersökning, ånyo upptagas till

behandling och i samband därmed uppmärksammas, jämte annat, jämväl

spörsmålet om möjligheterna att indraga eller avlösa det ur reservationsanslaget

till Kyrkors underhåll utgående beloppet till underhåll av Värnhems

f. d. klosterkyrka.

Jämlikt vederbörligt bemyndigande tillkallade departementschefen sedermera

t. f. kammarrådet P. J. K. Gavelius för att såsom sakkunnig inom

ecklesiastikdepartementet biträda med utredning och avgiva förslag rörande,

bland annat, nämnda anslag. Med skrivelse den 28 januari 1941 överlämnade

den sakkunnige en promemoria med sålunda anbefalld utredning jämte

förslag.

Sedan över sakkunnigpromemorian utlåtanden avgivits av vederbörande

myndigheter, har frågan varit föremål för behandling av såväl 1942 års riksdag

som 1941 och 1946 års kyrkomöten.

Nuvarande förhållanden.

Ur förslagsanslaget till Ersättningar till kyrkor, för innevarande

budgetår uppfört med 230 000 kronor, utgå omkring 1 500 ersättningsbelopp

till dels egentliga församlingskyrkor, dels ock vissa domkyrkor

och därmed jämförliga kyrkor. Anslagsbelastningen skiftar från år till år,

beroende därpå, att ersättningarna, vilka ursprungligen gäldats in natura,

alltjämt till stor del till beloppet bestämmas efter markegångsvärdet av de

kronotiondepersedlar, vilka tidigare utgått.

Anslagsbelastningen har under det senaste årtiondet uppgått till följande

belopp:

Budgetår Belastning, kronor

1935/36 .......................... 185 822:58

1936/37 .......................... 182 710:53

1937/38 .......................... 183 051:30

1938/39 .......................... 178 633:12

1939/40 .......................... 175 825:25

1940/41 .......................... iso 178:84

1941/42 .......................... 193 219:47

1942/43 .......................... 205 273: 69

1943/44 .......................... 217 905: 84

1944/45 .......................... 232 130: 16

1945/46 .......................... 248 814:42

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr 65.

Av eu å sid. 4 och 5 i statsrådsprotokollet intagen tabell framgår, att

antalet till egentliga församlingskyrkor utbetalade ersättningar med belopp

över 200 kronor under budgetåret 1944/45 utgjorde 168, varav 1 på 4 079

kronor 45 öre (Marstrand), 1 pa 1 178 kronor 3 öre (Landskrona), 1 pa

1 057 kronor 41 öre (Stora Tuna), 1 på 749 kronor 71 öre (Ljusnarsberg),

1 på 701 kronor 94 öre (Leksand) och 1 på 664 kronor 70 öre (Gagnef)

samt 5 med belopp mellan 500 och 600 kronor, 7 med belopp mellan 400

och 500 kronor och 29 med belopp mellan 300 och 400 kronor; 121 ersättningar

uppgingo till belopp mellan 200 och 300 kronor. Det lägsta ersättningsbeloppet

utgjorde för samma budgetår 2 öre.

Ur reservationsanslaget till Kyrkors underhall, vilket för innevarande

budgetår är uppfört med 2 000 kronor, utgå dels 1 972 kronor till

Visby domkyrkas iståndsättande och framtida bestånd, dels ock 28 kronor

till underhåll av Värnhems f. d. klosterkyrka inom Billings kontrakt i Skara

stift. Sistnämnda belopp utgår jämlikt Kungl. Maj:ts beslut år 1756 och

år 1761, varigenom kyrkan tillagts tillhopa 110 dal. smt årligen.

Ersättningarnas tillkomst.

Utredningsmannen har företagit en historisk utredning rörande tillkomsten

av ifrågavarande ersättningar, varav bland annat framgår, att dessa i

huvudsak äro av tre slag, nämligen ersättningar för vin- och byggnadssäd,

ersättningar för domkyrkotunnor (utgå till domkyrkorna och Kalmar f. d.

domkyrka) samt ersättningar för indragna grundräntor. Vidare inhämtas beträffande

ersättningen till Marstrands kyrka följande.

För Marstrands återupprättande efter 1643 års brand ingick Kannibal

Sehested, dåvarande ståthållare i Norge, med staden ett högst förmånligt privilegieackord.

Enligt detta skulle till kyrkans och skolans underhåll samt

till kyrkobetjäntes och skollärares avlöning utgå bland annat hela kronans

korntionde av Tjörns, Solberga och Torsby pastorat, belöpande sig till 283

tunnor 30 kappar. Ackordet sanktionerades av konungarna Kristian IV och

Fredrik III åren 1647—1648, och anslaget utgick med all sannolikhet under

de sista åren av den danska tiden. Det konfirmerades sedermera flera gånger

av den svenska regeringen, bland annat genom kungl. resolutionen den 27

september 1675.

I övrigt torde beträffande ifrågavarande utredning få hänvisas till omförmälda

statsrådsprotokoll, sid. 6—10.

Tidigare förslag om avlösning eller indragning av ersättningarna.

I skrivelse den 11 maj 1876 anhöll 1876 års riksdag, att Kungl. Maj:t

måtte låta utreda, om och i avseende å vilka av de till verk och inrättningar

in. m. utgående ersättningar för indragna ränte- och tiondeanslag en sådan

förändring kunde äga rum, att ersättningen bleve bestämd till visst årligt

belopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 6ö.

Skatteregleringskommittén anförde i sitt den 13 september 1882 avgivna

betänkande angående skatteförhållandena i riket (III s. 197), att om, såsom

kommittén föreslagit, kronotionden bleve avskriven, det icke syntes vara

billigt, att staten fortfarande skulle utgiva en så nyligen tillkommen ersättning

som till kyrkorna för vin- och byggnadssäd, helst någon i sakens natur

grundad anledning ej förefunnes, varför staten skulle vidkännas utgift särskilt

för detta kommunala behov, och då vin- och byggnadssäden inom de

särskilda församlingarna icke uppginge till något avsevärt belopp samt det

sålunda icke vore att befara, att svårighet skulle beredas någon församling

genom indragning av ifrågavarande ersättning, helst utan tvivel redan första

avskrivningsåret eftergiften å kronotionden inom de allra flesta församlingar

åtminstone komme att motsvara värdet å vin- och byggnadssäden. Kommittén

hemställde fördenskull, att statsverket från och med avskrivningstidens

början måtte befrias från skyldigheten att årligen utbetala ersättning för

vin- och byggnadssäden samt kyrkorna hållas skadeslösa på det sätt, att församlingarna

tillförbundes att var till sin kyrka årligen betala nämnda ersättning.

Den 1 oktober 1886 förklarade Ivungl. Maj:t skatteregleringskommitténs

förslag angående vin- och byggnadssäden ej till vidare åtgärd föranleda.

Riksdagens revisorer erinrade i sin till 1931 års riksdag avgivna berättelse,

att ifrågavarande ersättningsbelopp vore synnerligen växlande och mången

gång ytterst obetydliga. Enligt gällande beräkningsgrunder måste i regel

en årlig omräkning av de utgående ersättningsbeloppen verkställas. Det syntes

obestridligt, att härigenom vederbörande utbetalningsmyndighet åsamkades

ett avsevärt arbete, som i många fall icke stode i rimlig proportion till

den utgående ersättningen — ett förhållande, som jämväl vitsordats av flera

länsstyrelser. På grund av vad sålunda anförts syntes revisorerna en utredning

böra verkställas, huruvida icke ifrågavarande ersättning genom överenskommelse

med vederbörande ersättningstagare kunde avlösas med ett kapitaliserat

belopp eller utgå med ett bestämt årligt belopp.

I yttrande häröver förklarade sig kammarkollegiet dela revisorernas uppfattning

om önskvärdheten av en förenkling beträffande beloppens utgörande.

Kollegiet erinrade vidare, att förslag tidigare framkommit i syfte att ersättningen

för vin- och byggnadssäd Skulle utan vidare indragas.

Vad vid denna frågas behandling förekommit syntes icke ha inneburit,

att tanken på en sådan åtgärd blivit av statsmakterna definitivt avvisad.

Vid sådant förhållande borde ej blott de av revisorerna angivna

möjligheterna för omläggning av det nuvarande systemet bli föremål för

övervägande vid en utredning utan ock alternativet indragning av ersättningarna

utan vederlag. — Annorlunda vore i viss mån läget beträffande de till

domkyrkorna (och Kalmar f. d. domkyrka) utgående ersättningar

för domkyrkotunnor, varmed torde böra i avseende å behandlingen

likställas vissa anslag till domkyrkorna i Karlstad och Härnösand,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande nr 65.

sannolikt av vin- och byggnadssäds natur. Dessa ersättningar spelade en

långt större roll för de särskilda kyrkornas ekonomi än vad fallet vore för

de vanliga församlingskyrkorna beträffande ersättningarna för vin- och byggnadssäden.

— De ersättningar för indragna grundräntor, eventuellt

ersättningar av annan natur, till kyrkorna, som inginge i det nu ifrågavarande

anslaget, syntes i allmänhet utgå i fixa penningbelopp. Bland dessa ersättningsposter

förekomme de till beloppen obetydligaste, stundom blott nagra

ören. Skulle en indragning till statsverket eller en omläggning av de till de

två föregående grupperna hörande ersättningar äga rum, vore det givet, att

frågan bleve aktuell åtminstone för vissa poster inom denna grupp.

1931 års riksdag yttrade i sin skrivelse nr 346 (punkten 6, sid. 10), att av

revisorernas uttalanden framginge, att uträkningen av ifrågavarande indelningsersättningar

förorsakade vederbörande myndigheter ett avsevärt arbete,

som ej stode i rimlig proportion till de utgående ersättningsbeloppen. Med

hänsyn härtill syntes det önskligt, att en indragning eller avlösning av ersättningarna

komme till stånd eller i varje fall att större enkelhet och reda i

räkenskaperna och därmed minskade utgifter för statsverket kunde genomföras.

Riksdagen hade alltså ansett, att en utredning i sådant syfte borde verkställas.

Riksdagen gjorde hos Kungl. Maj:t en anhållan om verkställande av

en sådan utredning.

1941 års förslag.

Den av departementschefen tillkallade utredningsmannen förordade

att till församlingskyrkorna utgående ersättningar för vin- och byggnadssäd,

för kronotiondeanslag och för avskrivna kvarnräntor samt övriga indelningsersättningar,

inbegripet understödet å 28 kronor till Värnhems f. d.

klosterkyrka, skulle indragas från och med budgetåret 1942/43;

samt att till domkyrkorna utgående ersättningar för domkyrko tunnor och

kronotiondeanslag samt övriga indelningsersättningar skulle upphöra att utgå

av statsmedel från och med budgetåret 1942/43 och ersättas med motsvarande

anvisningar av kyrkofondens medel; härunder har utredningsmannen

inbegripit även det till Visby domkyrka utgående beloppet.

Utredningen visade, framhåller utredningsmannen, att de årliga ersättningar

till församlingskyrkor, som utgå från förevarande anslag, vore att betrakta

som en föråldrad kvarleva från en tid, då församlingarnas utgiftsbehov ännu

icke kunde täckas genom kommunal utdebitering. Numera tedde sig de olika

anslagen av ersättningar som en anomali, endast medförande onödig omgång

och kostnad för statsverket för de olika beloppens uträkning, utbetalning och

redovisning. Ur principiella synpunkter syntes anslagen ej kunna försvaras

och deras praktiska betydelse syntes med hänsyn till beloppens relativa obetydlighet

i allmänhet vara ringa.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 65.

Remissyttranden över 1941 års förslag.

a) Ersättningar till församlingskyrkor.

Kammarkollegiet, som erinrat om att kollegiet redan i utlåtande över riksdagens

revisorers berättelse till 1931 års riksdag förordat utredning rörande

indragning av de under anslaget till Ersättningar till kyrkor upptagna ersättningar

till församlingskyrkor, har förklarat sig icke ha något att erinra mot

utredningsmannens förslag i denna del.

Statskontoret ansåge i likhet med den sakkunnige att, sedan möjlighet

förelåge att täcka församlingsutgifterna genom kommunalbeskattning, varje

anledning saknades att lämna särskilda bidrag av statsmedel härtill. Ämbetsverket

funne fördenskull icke anledning att frångå förslaget i denna del.

Riksräkenskapsverket har förklarat, att förslaget i denna del icke givit

ämbetsverket anledning till erinran.

Flertalet domkapitel ha tillstyrkt utredningsmannens förslag om indragning

av till församlingskyrkor utgående ersättningar om än i vissa fall med

tvekan. Domkapitlet i Uppsala har av principiella skäl avstyrkt förslaget

men förordat en väsentlig förenkling vid anslagens uträkning och av praktiska

skäl ifrågasatt indragning av ersättningar av ringare storlek. Domkapitlet

i Härnösand har avstyrkt förslaget i dess helhet.

Domkapitlet i Göteborg har förklarat sig anse en avskrivning av anslagen

till församlingskyrkorna i princip riktig. Då ersättningarna väl i allmänhet

icke heller användes för sitt ursprungliga ändamål utan inginge i den allmänna

budgeten, hade grunden för deras bibehållande bortfallit. Den betydande

ersättning, som utginge till Marstrands kyrka, borde dock enligt domkapitlets

mening icke utan vidare avskrivas i likhet med övriga anslag. Även

om man, såsom utredningsmannen anmärkte, ej kunde på sättet för anslagets

tillkomst grunda skäl att behandla detta anslag på annat sätt än de

övriga, måste dock en indragning av ett så betydande belopp få en icke

oväsentlig betydelse för kyrkans budget. Denna ersättning vore också den

största, som utginge till någon församlingskyrka i riket. Under hänvisning

till vad församlingen anfört hemställde därför domkapitlet, att anslaget måtte

utgå från kyrkofonden i likhet med vad som föreslagits beträffande domkyrkornas

anslag.

Marstrands församling har på kyrkostämma beslutat hemställa, att församlingen

fortfarande som hittills måtte få behålla en särställning i så

måtto, att den skulle äga rätt att årligen uppbära indelningsersättning.

Länsstyrelserna ha i allmänhet lämnat utredningsmannens ifrågavarande

förslag utan erinran. Vissa länsstyrelser framhålla därvid den ringa praktiska

betydelse, som ersättningarna numera ha för församlingarna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 65. 7

Länsstyrelsen i Göteborg, som i princip tillstyrkt förslaget i denna del,

har dock ansett skäligt, att Marstrands församling i någon form erholle gottgörelse

för minskning av ersättningen.

Ersättningen till Marstrands kyrka, för budgetåret 1939/40 3 157 kronor

84 öre utgjorde ett i förhållande till stadens skatteunderlag for ar 1941,

12 593’ skattekronor 35 skatteören, ingalunda obetydligt tillskott 1 stadens

inkomster. Uttaxeringen för staden utgjorde år 1941 12 kronor 5 ore för

skattekrona vartill komme landstingsmedel med 2 kronor 65 ore för skattekrona,

vadan skattetrycket för skattekrona sammanlagt utgjorde 14 kronor

70 öre. Ett upphörande av anslaget till kyrkan skulle medföra en okmng

av skattetrycket med ytterligare 25 öre för skattekrona. Vad Marstrands

kyrkostämma i sitt yttrande anfört, ansåge lansstyrelsen vara vart beaktande

Därest emellertid ett undantagsstadgande om fortsatt utgående av

indelningsersättningen till Marstrands kyrka ansåges av principiella skal omojligt

torde i stället böra övervägas, om och i vad man gottgorelse för mistning

av förmånen borde i någon form beredas Marstrands kyrka. Jämförelsen

med fall, där frälseränta icke kunnat upphöra att utga pa annat satt an etter

statens medverkan genom avlösning efter den arliga formanens kapita lserade

värde, låge därvid nära, För att markera att fragans storre ekonomiska

vikt skäligen kunde motivera en fördelaktig undantagsställning för Marstrands

kyrka jämfört med andra, som icke erhölle nagon gottgorelse för de

mindre belopp de miste, kunde måhända komma 1 fråga, att gottgorelsen begränsades

till förslagsvis hälften av vad som efter fyraprocentig kapitalisering

av årsbeloppet eljest kunde beräknas. En sadan efter skalighetssynpunkter

verkställd avveckling ville länsstyrelsen 1 fråga om Marstrands

kyrka tillstyrka.

b) Ersättningar till domkyrkor.

Kammarkollegiet har erinrat, att utredningsmannens förslag om överflyttning

på kyrkofonden utan ersättning från statsverket av ersättningarna till

domkyrkor och anslaget till Visby domkyrkas underhåll motiverats med

statsfinansiella skäl samt önskvärdheten av att från budgeten avlägsna kvarstående

rester av de gamla indelningsersättningarna. Sakligt sett kunde åtgärden

försvaras med att den ökning i kyrkofondens utgifter, som bleve konsekvensen

och som automatiskt medförde ett ökat behov att taga i ansprak

medel, inflytande genom den allmänna kyrkoavgiften, i huvudsak komme

att bestridas av de till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattskyldiga

i riket. Kollegiet ansåge sig icke böra framställa någon anmärkning mot forslaget

i förevarande avseende.

Skiljaktiga meningar ha inom kammarkollegiet framförts av tva ledamöter,

t. f. kammarrådet Åberg och kammarrådet Grönvall.

Statskontoret har för sin del icke funnit anledning till erinran mot utredningsmannens

förslag i förevarande avseende.

Statskommissarien Örtengren, t. f. statskommissarien Britth och föredraganden,

notarien Kull, ha uttalat skiljaktig mening och ansett det pnnci
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande nr 65.

piellt riktigast att — i avvaktan på utredning om kyrkofondens uppgifter

och ställning — utgifter av här ifrågavarande slag icke utan motsvarande

gottgörelse från statsverket överfördes från riksstaten till fonden.

Riksräkenskapsverket har icke framställt erinran mot utredningsmannens

ifrågavarande förslag.

Domkapitlen ha i allmänhet framfört starka betänkligheter mot förslaget

i denna del. Domkapitlen i Uppsala, Linköping, Strängnäs och Växjö ha av

principiella skäl motsatt sig, att kyrkofonden skulle belastas med ifrågavarande

utgifter, medan domkapitlen i Skara, Västerås, Göteborg, Karlstad,

Luleå och Stockholm synas ha godtagit detta förslag, ehuru endast under

förutsättning att kyrkofonden tillfördes motsvarande ersättning av statsmedel.

Flertalet länsstyrelser ha förklarat sig icke ha funnit anledning till erinran

mot utredningsmannens nu ifrågavarande förslag.

Frågans behandling vid 1941 års kyrkomöte, 1942 års riksdag

och 1946 års kyrkomöte.

Efter remissbehandlingen anmäldes ärendet av departementschefen för

Kungl. Maj:t den 17 oktober 1941, varvid departementschefen för egen del

föreslog,

dels att omförmälda ur förslagsanslaget till Ersättningar till kyrkor utgående

ersättningar för vin- och byggnadssäd, för kronotiondeanslag och för

avskrivna kvarnräntor samt andra därmed jämförliga ersättningar till församlingskyrkor

ävensom det ur reservationsanslaget till Kyrkors underhåll

utgående bidraget till underhåll av Värnhems f. d. klosterkyrka måtte, därest

vad av departementschefen anförts ej till annat föranledde, indragas med utgången

av budgetåret 1941/42;

dels att Marstrands församling måtte medgivas särskild gottgörelse med

15 000 kronor för den till församlingens kyrka hittills utgående indelningsersättningen,

att utbetalas av statsmedel under budgetåret 1942/43.

I skrivelse (nr 9) till kyrkomötet inhämtade Kungl. Maj:t yttrande av

kyrkomötet, huruvida kyrkomötet, såvitt prästerskapets privilegier därav

berördes, lämnade bifall till de av departementschefen föreslagna åtgärderna.

Kyrkolagsutskottet tillstyrkte i sina i ämnet avgivna betänkanden (nr 8

och 31) i huvudsak Kungl. Maj:ts förslag.

Kyrkomötet (skrivelse nr 34) biföll emellertid icke Kungl. Maj:ts förslag

utan fattade.— i anslutning till en av vissa ledamöter i utskottet avgiven

reservation, vari bland annat betonades att en indragning av anslagen

utgjorde ett ingrepp i bestående rätt, vilket icke utan vederbörandes

medgivande borde ifrågakomma, samt att kyrkornas närmaste målsmän,

församlingarna, icke syntes ha beretts tillfälle att yttra sig över en

sådan åtgärd ett beslut av följande innebörd. Kyrkomötet lämnade sitt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 65. 9

bifall till att Kungl. Maj:t finge, där vederbörande församling gjorde framställning

därom före av Kungl. Maj:t förelagd dag, beträffande de i Ivungl.

Maj:ts skrivelse avsedda ur förslagsanslaget till Ersättningar till kyrkor

utgående ersättningar till församlingskyrkor ävensom det av reservationsanslaget

till Kyrkors underhåll utgående bidraget till underhåll av Värnhems

f. d. klosterkyrka, förordna, att anslagen fortfarande skulle, där de

utgjordes i persedlar, utga, omräknade vart tionde ar eiter da gällande

markegångspriser, eller ock avlösas mot vederlag i penningar, bestämda

efter de grunder, som gällde enhgt lagen om avlösning av vissa frälseräntor,

och att församlingar, som underlåtit göra sadan framställning, som ovan

omförmäldes, skulle anses hava för framtiden avsiatt från ersättning.

I anledning härav uttalade 1942 års riksdag (skrivelse nr 8, punkt 38),

att riksdagen, som icke kunnat undga att finna kyrkomötets standpunkt

föga bärande, föreställde sig, att Kungl. Maj:t skulle finna lämpligt att för

nästa kyrkomöte ånyo förelägga mötet förslag i ämnet.

Sedan Kungl. Maj:t på sätt förut omförmälts underställt kyrkomötet förslag

i ämnet, har Marstrands församling inkommit till Kungl. Maj:t med en

den 14 november 1941 dagtecknad skrift, vari församlingen anfört följande.

I skrivelse till kyrkomötet den 17 oktober 1941, nr 9, hade Kungl. Maj:t

begärt yttrande av kyrkomötet bland annat över föreslagen indragning av

den sedan gammalt till Marstrands församling utgående indelningsersättningen,

för vilken emellertid skulle lämnas gottgörelse en gång för alla med

15 000 kronor. „

Om de för inemot tre sekel sedan först förlänade och sedermera tlera gånger

högtidligt bekräftade privilegierna, gällande nämnd ersättning, komme att

upphävas, innebure detta för Marstrands församling, som vid detta års början

räknade en folkmängd av allenast 1 237 personer, och för närvarande

hade 12 449 bevillningskronor, en icke oväsentlig ökning av skattebördan

eller räknat efter nuvarande förhållanden ungefär 25 öre per skattekrona.

På varje sådan utginge nu 12 kronor 5 öre, exklusive landstingsskatt, som

innevarande år bestämts till 2 kronor 80 öre.

Då det i ekonomiskt hänseende skulle verka betungande, om Marstrands

lilla pastorat förvägrades den hävdvunna rätten att ärligen uppbära indelningsersättning,

finge församlingen hemställa, att, därest beslut fattades om

indelningsersättningens i riket indragning, Marstrands församling måtte få

ha sina gamla privilegier orubbade kvar eller erhalla fullt vederlag för eventuellt

berövad indelningsersättning. Enligt vad utredningen givit vid handen

och Kungl. Maj:t tillstått, intoge Marstrand i förevarande fall en gynnad

undantagsställning, som den även framdeles önskade få behalla. Skulle däremot

bestämd ersättning tillerkännas församlingen, borde den lägst utgöra

kapitaliserade värdet av den indelningsersättning, som utgått under senaste år.

Förnyade yttranden ha därefter avgivits av kammarkollegiet och statskontoret.

Kammarkollegiet, som ånyo tillstyrkt den ifrågasatta indragningen av

förevarande ersättningar till församlingskyrkor, har anfört följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 65.

Av ärendets behandling i kyrkomötet framgår, att kyrkomötets beslut,

som innebär avslag å Kungl. Maj:ts förslag, i huvudsak innefattar bifall till

de vid kyrkolagsutskottets i ärendet avgivna betänkanden nr 8 och 31 fogade

reservationer. Såsom motivering till reservationerna har anförts, att anslagen

äro skyddade av prästerskapets privilegier, att förty en indragning av anslagen

utgör ett ingrepp i bestående rätt, vilket icke utan vederbörandes medgivande

bör ifrågakomma, samt att kyrkornas närmaste målsmän, församlingarna,

icke beretts tillfälle att yttra sig över en sådan indragning.

Reservanternas ståndpunkt synes vara grundad å den uppfattningen, att

dessa anslag äro en respektive församling tillförsäkrad enskild rätt av den

karaktär, att kyrkomötet icke kan i den ordning som föreskrives i grundlagen

förfoga över densamma utan församlingens samtycke. Kollegiet kan

för sin del icke dela denna uppfattning. Enligt 114 § regeringsformen må

ändring eller upphävande av prästerskapets privilegier, förmåner, rättigheter

och friheter ej ske utan genom bifall av allmänt kyrkomöte. De som åtnjuta

de av privilegierna skyddade förmånerna torde icke hava någon vetorätt i

detta hänseende. Församlingarnas rätt till indelningsersättningarna grundar

sig icke å avtal med staten. De utgöra av staten anvisade anslag för beredande

av medel till uppehållande av den kyrkliga verksamheten. Även om

anslagen till viss grad kunna anses utgöra kompensation för till kronan vid

reformationen indragen kyrkotionde torde tiondet, som var en allmän skattep

åja ga, icke kunna anses hava varit tillförsäkrad församlingarna såsom enskild

rätt för all framtid. Till jämförelse må erinras om att kyrkotiondet i

de forna danska provinserna, som i motsats till kyrkotiondet i gamla Sverige

icke vid reformationen indrogs till danska kronan," utan ersättning till församlingarna

och utan deras samtycke avskrevs på grund av beslut vid 1898 års

riksdag.

Under den förberedande behandlingen av förevarande ärende har antytts,

att tiondeanslagen i viss utsträckning ha utgått såsom ersättning jämväl för

indragna kyrkohemman. I den mån så kan anses vara fallet må emellertid

framhållas, att tiondeanslaget icke kan anses utgöra sådant vederlag för de

indragna hemmanen att församlingarna åtnjuta tiondeanslaget med samma

rätt som hemmanen.

På grund av vad sålunda anförts anser kollegiet vin- och byggnadssäden

och övriga ifrågavarande anslag icke innehavas av kyrkorna med sådan rätt,

att de icke kunna utan församlingarnas medgivande indragas.

Statskontoret har anslutit sig till kammarkollegiets ståndpunkt.

Ärendet anmäldes därefter ånyo för Kungl. Maj:t den 1 november 1946,

därvid föredragande statsrådet för egen del anförde i huvudsak följande.

Jag ansluter mig till vad dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

den 17 oktober 1941 vid framläggandet av förslaget till förenämnda skrivelse

till kyrkomötet samma dag (nr 9) anfört rörande indragning av här

ifrågavarande ersättningar till församlingskyrkor. Jag kan alltså icke dela

den uppfattning, kyrkomötet gjort sig till tolk för, och enligt vilken ersättningarna

på grund av sin privilegieartade karaktär icke skulle kunna indragas

utan att kyrkornas närmaste målsmän, församlingarna, lämnade sitt medgivande

därtill. Jag hänvisar härutinnan till den av kammarkollegiet i dess

förnyade utlåtande förebragta utredningen, varigenom torde få anses styrkt,

att väl kyrkomötets men icke församlingarnas medgivande erfordras för indragning

av förevarande ersättningar till församlingskyrkor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 65.

11

Jag anser mig i övrigt böra framhålla angelägenheten från praktisk-administrativ

synpunkt av att ifrågavarande för församlingarnas ekonomi i regel

betydelselösa ersättningar indragas. Jag erinrar om den invecklade administrativa

procedur, som är förenad med ersättningarnas uträknande och utbetalning.

Jag vill vidare understryka, vad dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

vid föredragningen den 17 oktober 1941 av samma fråga

anfört om att ett generellt beslut om indragning av ersättningarna icke syntes

böra utgöra hinder för Kungl. Maj:t att efter prövning i varje särskilt

fall, om särskilda skäl därtill föranledde, antingen medgiva, att församlingen

finge bibehålla ersättningen, eller tillerkänna församlingen skäligt vederlag.

På sätt framgår av vad år 1941 av föredragande departementschefen i

ämnet anfördes kunde ersättningen till Marstrands kyrka anses på grund

av sin storlek intaga en särställning och borde i anledning därav Marstrands

församling i samband med indelningsersättningens slopande tillerkännas ett

engångsanslag av 15 000 kronor. Sedermera har Marstrands församling gjort

framställning om att, i händelse indelningsersättningen indroges, erhålla en

engångsersättning, motsvarande indelningsersättningens kapitaliserade

värde. Även jag anser, att Marstrands församling i förevarande fall bör

erhålla särskild gottgörelse. Församlingens hemställan om en engångsersättning,

motsvarande indelningsersättningens kapitaliserade värde, kan jag

dock icke biträda. Då ersättningsbeloppet, vilket för budgetåret 1939/40

utgjorde 3 157 kronor 84 öre, för budgetåret 1944/45 utgått med 4 079

kronor 45 öre, synes emellertid engångsanslaget böra utgå med förslagsvis

20 000 kronor.

Åberopande det anförda föreslog föredragande statsrådet,

dels att omförmälda ur förslagsanslaget till Ersättningar till kyrkor utgående

ersättningar för vin- och byggnadssäd, för kronotiondeanslag och för

avskrivna kvarnräntor och andra därmed jämförliga ersättningar till församlingskyrkor

ävensom det ur reservationsanslaget till Kyrkors underhåll utgående

bidraget till underhåll av Värnhems f. d. klosterkyrka måtte, därest vad

av statsrådet anförts ej till annat föranledde, indragas med utgången av

budgetåret 1946/47;

dels ock att Marstrands församling måtte medgivas särskild gottgörelse med

20 000 kronor för den till församlingens kyrka hittills utgående indelningsersättningen,

att utbetalas av statsmedel under budgetåret 1947/48.

I skrivelse (nr 2) till kyrkomötet inhämtade Kungl. Maj:t yttrande av

kyrkomötet, huruvida kyrkomötet, såvitt prästerskapets privilegier därav

berördes, lämnade bifall till de föreslagna åtgärderna.

I skrivelse den 28 november 1946 (nr 6) har kyrkomötet meddelat, att

kyrkomötet lämnat sitt bifall därtill.

Vid anmälan av ärendet den 24 januari 1947 har föredragande statsrådet

nu anfört följande.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, äro de arliga ersättningar till

församlingskyrkor, som utga från förevarande anslag, att betrakta säsom

en föråldrad kvarleva från en tid, då församlingarnas utgiftsbehov ännu icke

kunde täckas genom kommunalbeskattning. Av utredningen framgår vidare,

att ersättningarna äro att anse som en äldre form av statsanslag till försam
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 65.

Ungarna. Dessa anslag utgå icke på grund av någon församlingarnas enskilda

rätt men då de åtnjuta skydd av prästerskapets privilegier, kunna de icke

indragas utan medgivande av allmänt kyrkomöte. Sådant medgivande har

numera lämnats. 1946 års allmänna kyrkomöte har nämligen, såsom av den

lämnade redogörelsen framgår, lämnat sitt bifall till att ifrågavarande ersättningar,

på sätt jag vid anmälan av ärendet den 1 november 1946 förordade,

må indragas med utgången av budgetåret 1946/47.

Beträffande min uppfattning rörande angelägenheten av att ersättningarna

till församlingskyrkor indragas — vad Marstrands församling beträffar dock

med viss av billighetsskäl betingad modifikation — hänvisar jag til! vad jag

amörde till statsrådsprotokollet sistnämnda dag. Vad i ärendet sedermera

förekommit har icke givit mig anledning att frångå min då intagna ståndpunkt.

Jag önskar blott i detta sammanhang ånyo understryka, att ett generellt

beslut nu om ersättningarnas indragning icke synes böra utgöra hinder

för Kungl. Maj :t att efter prövning i varje särskilt fall, om särskilda skäl

därtill föranleda, antingen medgiva att församlingen må bibehålla ersättningen,

eller ock tillerkänna församlingen skäligt vederlag.

Vid bifall till vad jag förordat torde förslagsanslaget »Ersättningar till kyrkor»

komma att belastas huvudsakligen med ersättningar till domkyrkor

och därmed jämförliga kyrkor samt med eventuellt kvarstående ersättningar

till församlingar eller vederlag härför. Jämväl den för nästa budgetår föreslagna

särskilda gottgörelsen om 20 000 kronor till Marstrands församling

torde böra belasta detta anslag. Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet

under förevarande anslag för nästa budgetår till 85 000 kronor, med

vilket belopp anslaget sålunda torde böra uppföras. Vad jag förordat innebär

en anslagsminskning med 145 000 kronor.

. I detta sammanhang erinrar jag, att en av de ersättningar, som vid bifall

till vad jag förordat kommer att indragas med utgången av innevarande budgetår,

nämligen det århga ersättningsbeloppet av 28 kronor till Värnhems

f. d. klosterkyrka, utgår från reservationsanslaget å för närvarande 2 000

kronor till »Kyrkors underhåll». Återstoden av detta anslag, 1 972 kronor,

disponeras såsom bidrag till Visby domkyrkas iståndsättande och framtida

bestånd. Sistnämnda bidrag till Visby domkyrka tillkom år 1845 och har

icke samma natur som ersättningarna till församlingskyrkor utan är ett

anslag av nyare typ, vars storlek bestämmes efter prövning för varje år

1 samband med budgetberedningen. Anslaget till »Kyrkors underhåll» har i

statsverkspropositionen för nästa budgetår upptagits med oförändrat belopp,

2 000 kronor. Vid bifall till förslaget om indragning av ersättningsbeloppet

å 28 kronor till Värnhems f. d. klosterkyrka torde anslagsbeloppet å 2 000

kronor i sin helhet få tilldelas Visby domkyrka.

Beträffande ersättningarna till domkyrkor, därunder inbegripna domkyrkorna

i Kalmar och Mariestad, torde för närvarande icke böra ifrågasättas

någon ändring.

I motionerna I: 225 och II: 336 anföres bland annat följande.

Av samtliga församlingar, som åtnjuta indelningsersättningar, har frågan

om indragning av dessa den ojämförligt största betydelsen för Marstrands

församling såval på grund av den absoluta storleken av den till stadens kyrka

utgående ersättningen som på grund därav, att stadens ringa folkmängd och

svaga skatteunderlag ge beloppet en betydelse för församlingsbornas skatte
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr 65.

belastning, som till övriga kyrkor eller församlingar utgående ersåttningai

sakna. Staden torde icke kunna förvänta att genom den förestående kommunregleringen

eller, inom överskådlig tid, genom expansion av folkmängd och

näringsliv få sitt skatteunderlag väsentligt höjt.

Hänsyn till denna Marstrands särställning har också tagits i propositionen

genom förslaget att församlingen skall erhålla ett engångsbelopp av 20 000

kronor. Även om hänsyn tages till detta belopp, kommer den föreslagna indragningen

likväl att drabba Marstrand ojämförligt mycket hårdare än nagon

annan församling. Då en förräntning efter högre räntesats än 3 procent icke

för närvarande kan påräknas, kommer avkastningen av det föreslagna enengångsbeloppet

att bliva högst 600 kronor. Församlingen kommer salunda att

tilffogas en årlig inkomstminskning av omkring 3 500 kronor eller tre gånger

den förlust som drabbar de församlingar, vilkas ersättningsbelopp ligga närmast

Marstrands, de mycket större och ekonomiskt starkare församlingarna

Landskrona och Stora Tuna. Den föreslagna engångsersättningen kan icke

förhindra en för stadens invånare kännbar höjning av uttaxeringen för församlingens

behov. Det må också erinras om att länsstyrelsen i Göteborg i

sitt i propositionen refererade remissyttrande tillstyrkt en engångsersättning

bestämd till hälften av årsbeloppets efter 4 procent kapitaliserade värde.

Detta förslag innebär, därest det senaste årsbeloppet lagges till grund tor

kapitalisering, en engångsersättning av något över 50 000 kronor och, därest

medeltalet av de senaste 10 årsbeloppen kapitaliseras, en summa av mellan

40 000 och 50 000 kronor. .. .

I propositionen uttalar föredragande statsrådet, att ett av riksdagen tattat

generellt beslut om ifrågavarande ersättningars indragning icke syntes bora

utgöra hinder för Kungl. Maj:t att efter prövning i varje särskilt fall, om

särskilda skäl därtill föranleda, antingen medgiva, att församlingen ma bibehålla

ersättningen, eller ock tillerkänna församlingen skäligt vederlag. I uttalandet

göres väl intet undantag för Marstrands församling, men da denna

församling i propositionen göres till föremal för särbehandling genom förslaget

om viss engångsersättning, synes den risken icke vara helt utesluten, att

av församlingen framdeles gjorda framställningar om ytterligare vederlag

eller bibehållande av den del av årsersättningen, som icke kan anses ersatt

genom engångsersättningen, bliva avslagna med hänvisning till sistnämnda

ersättning. , . .. , ..... , ..

Ovan framhållna omständigheter — den tveksamhet man ar berättigad att

hysa angående de rättsliga förutsättningarna för indragningen av den till

Marstrands kyrka hittills utgående ersättningen och samma ersättnings avsevärda

ekonomiska betydelse för församlingen — ävensom den olägenhet och

ovisshet det måste innebära för församlingen att för utbekommande av ytterligare

vederlag eller fortsatt årlig ersättning vara beroende av Kungl. Maj:ts

måhända blott för ett år i sänder meddelade beslut synas oss motivera, att

Marstrands församling beredes vederlag för indragningen av den årliga ersättningen

med hela dennas kapitaliserade belopp. Därest kapitalisering sker

efter en i förhållande till rådande ränteläge sä hög räntesats som 4 procent,

torde kapitalisering böra ske av ett från nuvarande arsersättning till 4 000

kronor avjämnat belopp. Med hänsyn till att ersättningen nu utgår efter

markegång och i betraktande av svårigheterna för kyrkliga rättssubjekt att

placera fonder i värdebeständiga förmögenhetsobjekt samt nuvarande laga

ränteläge kommer församlingen genom det av oss föreslagna vederlaget likväl

icke att hållas helt skadeslöst för indragningen av den årliga ersättningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

14 Statsutskottets utlåtande nr 65.

Vad i detta ärende förekommit har övertygat utskottet om lämpligheten

av att de hittills utgående ersättningarna till församlingskyrkor indragas med

utgången av budgetåret 1946/47. Utskottet tillstyrker därför bifall till

Kungl. Maj:ts härom framställda förslag. I likhet med föredragande statsrådet

anser emellertid utskottet, att ett dylikt generellt beslut icke synes

böra utgöra hinder för Kungl. Maj:t att efter prövning i varje särskilt fall,

om särskilda skäl därtill föranleda, antingen medgiva att församlingen må

bibehålla ersättningen eller ock tillerkänna, församlingen skäligt vederlag.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår intager ersättningen till Marstrands

församling på grund av sin storlek en särställning. Denna omständighet

och de förhållanden i övrigt, som föreligga beträffande ifrågavarande församling,

hava föranlett Kungl. Maj:t att i nu förevarande sammanhang föreslå

riksdagen medgiva, att till församlingen må utgå en särskild gottgörelse

av 20 000 kronor såsom vederlag för indelningsersättningens upphörande. I

motionerna I: 225 och II: 336 har på anförda skäl yrkats, att nämnda gottgörelse

måtte fastställas till 100 000 kronor. Vid den prövning utskottet ägnat

denna fråga har utskottet kommit till den uppfattningen, att det av Kungl.

Maj:t föreslagna beloppet är allt för knappt utmätt. Utskottet har emellertid

icke funnit sig kunna biträda motionärernas förslag utan anser för sin del,

att gottgörelsen skäligen bör bestämmas till 75 000 kronor. Med hänsyn härtill

torde anslaget till Ersättningar till kyrkor för nästa budgetår böra höjas

med 55 000 kronor till 140 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt motionerna I: 225 och II: 336,

a) besluta, att omförmälda ur förslagsanslaget till Ersättningar

till kyrkor utgående ersättningar för vin- och byggnadssäd,

för kronotiondeanslag och för avskrivna kvamräntor

och andra därmed jämförliga ersättningar till församlingskyrkor

ävensom det ur reservationsanslaget till Kyrkors

underhåll utgående bidraget till underhåll av Värnhems f. d.

klosterkyrka skola, därest vad av föredragande statsrådet anförts

ej till annat föranleder, indragas med utgången av budgetåret

1946/47;

b) medgiva, att till Marstrands församling må utgå särskild

gottgörelse med 75 000 kronor för den till församlingens

kyrka hittills utgående indelningsersättningen, att utbetalas

från anslaget till Ersättningar till kyrkor under budgetåret

1947/48;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets utlåtande nr 65.

c) till Ersättningar till kyrkor för budgetåret 1947/48 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 140 000

kronor.

Stockholm den 18 april 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar

Olsson, Pauli, Gränebo, Larsson, Karl Andersson, Mannerslcantz, Gustaf

Iwar Anderson, fröken Andersson, herrar Albertsson, Hesselbom och Ivar

Persson; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,

Malmborg i Skövde, Bergström, Mårtensson, Wallentheim, Lindholm,

Åkerström, Holmström, Onsjö, Persson i Vinberg och B icke.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:168 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ändring i vissa författningar berörande veterinär väsendet samt s. 10 i texten