Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angaende indragning av vissa till församlingskyrkor utgående ersättningar m. in. jämte i ämnet väckta motioner.
1947-04-18 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1947:65, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angaende indragning av vissa till församlingskyrkor utgående ersättningar m. in. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 65.
1
Nr 65.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angaende
indragning av vissa till församlingskyrkor utgående
ersättningar m. in. jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten
47, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för
budgetåret 1947/48 till Ersättningar till kyrkor beräkna ett förslagsanslag
av 85 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propostionen nr 46, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 24
januari 1947, föreslagit riksdagen att dels besluta, att ur förslagsanslaget till
Ersättningar till kyrkor utgående ersättningar för vin- och byggnadssäd, för
kronotiondeanslag och för avskrivna kvarnräntor och andra därmed jämförliga
ersättningar till församlingskyrkor ävensom det ur reservationsanslaget
till Kyrkors underhåll utgående bidraget till underhåll av Värnhems f. d.
klosterkyrka skola, därest vad av föredragande statsrådet anförts ej till annat
föranleder, indragas med utgången av budgetåret 1946/47; dels medgiva, att
till Marstrands församling må utgå särskild gottgörelse med 20 000 kronor
för den till församlingens kyrka hittills utgående indelningsersättningen, att
utbetalas från anslaget till Ersättningar till kyrkor under budgetåret 1947/48;
dels ock till Ersättningar till kyrkor för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av 85 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Mattsson m. fl.
(I: 225) och den andra inom andra kammaren av herr Staxäng m. fl. (II: 336),
i vilka hemställts, att riksdagen vid behandling av propositionen nr 46 måtte
dels besluta, att till Marstrands församling skall utgå särskild gottgörelse
med 100 000 kronor, att utbetalas från anslaget till Ersättningar till kyrkor
under budgetåret 1947/48, dels ock besluta om den höjning av nämnda
anslag, som föranledes härav.
Inledning.
Vid anmälan i 1940 års åttonde huvudtitel av anslagsbehovet under förslagsanslaget
till Ersättningar till kyrkor erinrade dåvarande chefen för
ecklesiastikdepartementet, att frågan om indragning eller avlösning av sådana
1 — Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 6 samt Nr 65 67.
2
Statsutskottets utlåtande nr 65.
ersättningar tidigare i olika sammanhang varit föremål för uppmärksamhet.
Enligt departementschefens mening borde denna fråga, som då ännu icke
gjorts till föremål för någon uttömmande undersökning, ånyo upptagas till
behandling och i samband därmed uppmärksammas, jämte annat, jämväl
spörsmålet om möjligheterna att indraga eller avlösa det ur reservationsanslaget
till Kyrkors underhåll utgående beloppet till underhåll av Värnhems
f. d. klosterkyrka.
Jämlikt vederbörligt bemyndigande tillkallade departementschefen sedermera
t. f. kammarrådet P. J. K. Gavelius för att såsom sakkunnig inom
ecklesiastikdepartementet biträda med utredning och avgiva förslag rörande,
bland annat, nämnda anslag. Med skrivelse den 28 januari 1941 överlämnade
den sakkunnige en promemoria med sålunda anbefalld utredning jämte
förslag.
Sedan över sakkunnigpromemorian utlåtanden avgivits av vederbörande
myndigheter, har frågan varit föremål för behandling av såväl 1942 års riksdag
som 1941 och 1946 års kyrkomöten.
Nuvarande förhållanden.
Ur förslagsanslaget till Ersättningar till kyrkor, för innevarande
budgetår uppfört med 230 000 kronor, utgå omkring 1 500 ersättningsbelopp
till dels egentliga församlingskyrkor, dels ock vissa domkyrkor
och därmed jämförliga kyrkor. Anslagsbelastningen skiftar från år till år,
beroende därpå, att ersättningarna, vilka ursprungligen gäldats in natura,
alltjämt till stor del till beloppet bestämmas efter markegångsvärdet av de
kronotiondepersedlar, vilka tidigare utgått.
Anslagsbelastningen har under det senaste årtiondet uppgått till följande
belopp:
Budgetår Belastning, kronor
1935/36 .......................... 185 822:58
1936/37 .......................... 182 710:53
1937/38 .......................... 183 051:30
1938/39 .......................... 178 633:12
1939/40 .......................... 175 825:25
1940/41 .......................... iso 178:84
1941/42 .......................... 193 219:47
1942/43 .......................... 205 273: 69
1943/44 .......................... 217 905: 84
1944/45 .......................... 232 130: 16
1945/46 .......................... 248 814:42
3
Statsutskottets utlåtande nr 65.
Av eu å sid. 4 och 5 i statsrådsprotokollet intagen tabell framgår, att
antalet till egentliga församlingskyrkor utbetalade ersättningar med belopp
över 200 kronor under budgetåret 1944/45 utgjorde 168, varav 1 på 4 079
kronor 45 öre (Marstrand), 1 pa 1 178 kronor 3 öre (Landskrona), 1 pa
1 057 kronor 41 öre (Stora Tuna), 1 på 749 kronor 71 öre (Ljusnarsberg),
1 på 701 kronor 94 öre (Leksand) och 1 på 664 kronor 70 öre (Gagnef)
samt 5 med belopp mellan 500 och 600 kronor, 7 med belopp mellan 400
och 500 kronor och 29 med belopp mellan 300 och 400 kronor; 121 ersättningar
uppgingo till belopp mellan 200 och 300 kronor. Det lägsta ersättningsbeloppet
utgjorde för samma budgetår 2 öre.
Ur reservationsanslaget till Kyrkors underhall, vilket för innevarande
budgetår är uppfört med 2 000 kronor, utgå dels 1 972 kronor till
Visby domkyrkas iståndsättande och framtida bestånd, dels ock 28 kronor
till underhåll av Värnhems f. d. klosterkyrka inom Billings kontrakt i Skara
stift. Sistnämnda belopp utgår jämlikt Kungl. Maj:ts beslut år 1756 och
år 1761, varigenom kyrkan tillagts tillhopa 110 dal. smt årligen.
Ersättningarnas tillkomst.
Utredningsmannen har företagit en historisk utredning rörande tillkomsten
av ifrågavarande ersättningar, varav bland annat framgår, att dessa i
huvudsak äro av tre slag, nämligen ersättningar för vin- och byggnadssäd,
ersättningar för domkyrkotunnor (utgå till domkyrkorna och Kalmar f. d.
domkyrka) samt ersättningar för indragna grundräntor. Vidare inhämtas beträffande
ersättningen till Marstrands kyrka följande.
För Marstrands återupprättande efter 1643 års brand ingick Kannibal
Sehested, dåvarande ståthållare i Norge, med staden ett högst förmånligt privilegieackord.
Enligt detta skulle till kyrkans och skolans underhåll samt
till kyrkobetjäntes och skollärares avlöning utgå bland annat hela kronans
korntionde av Tjörns, Solberga och Torsby pastorat, belöpande sig till 283
tunnor 30 kappar. Ackordet sanktionerades av konungarna Kristian IV och
Fredrik III åren 1647—1648, och anslaget utgick med all sannolikhet under
de sista åren av den danska tiden. Det konfirmerades sedermera flera gånger
av den svenska regeringen, bland annat genom kungl. resolutionen den 27
september 1675.
I övrigt torde beträffande ifrågavarande utredning få hänvisas till omförmälda
statsrådsprotokoll, sid. 6—10.
Tidigare förslag om avlösning eller indragning av ersättningarna.
I skrivelse den 11 maj 1876 anhöll 1876 års riksdag, att Kungl. Maj:t
måtte låta utreda, om och i avseende å vilka av de till verk och inrättningar
in. m. utgående ersättningar för indragna ränte- och tiondeanslag en sådan
förändring kunde äga rum, att ersättningen bleve bestämd till visst årligt
belopp.
4
Statsutskottets utlåtande nr 6ö.
Skatteregleringskommittén anförde i sitt den 13 september 1882 avgivna
betänkande angående skatteförhållandena i riket (III s. 197), att om, såsom
kommittén föreslagit, kronotionden bleve avskriven, det icke syntes vara
billigt, att staten fortfarande skulle utgiva en så nyligen tillkommen ersättning
som till kyrkorna för vin- och byggnadssäd, helst någon i sakens natur
grundad anledning ej förefunnes, varför staten skulle vidkännas utgift särskilt
för detta kommunala behov, och då vin- och byggnadssäden inom de
särskilda församlingarna icke uppginge till något avsevärt belopp samt det
sålunda icke vore att befara, att svårighet skulle beredas någon församling
genom indragning av ifrågavarande ersättning, helst utan tvivel redan första
avskrivningsåret eftergiften å kronotionden inom de allra flesta församlingar
åtminstone komme att motsvara värdet å vin- och byggnadssäden. Kommittén
hemställde fördenskull, att statsverket från och med avskrivningstidens
början måtte befrias från skyldigheten att årligen utbetala ersättning för
vin- och byggnadssäden samt kyrkorna hållas skadeslösa på det sätt, att församlingarna
tillförbundes att var till sin kyrka årligen betala nämnda ersättning.
Den 1 oktober 1886 förklarade Ivungl. Maj:t skatteregleringskommitténs
förslag angående vin- och byggnadssäden ej till vidare åtgärd föranleda.
Riksdagens revisorer erinrade i sin till 1931 års riksdag avgivna berättelse,
att ifrågavarande ersättningsbelopp vore synnerligen växlande och mången
gång ytterst obetydliga. Enligt gällande beräkningsgrunder måste i regel
en årlig omräkning av de utgående ersättningsbeloppen verkställas. Det syntes
obestridligt, att härigenom vederbörande utbetalningsmyndighet åsamkades
ett avsevärt arbete, som i många fall icke stode i rimlig proportion till
den utgående ersättningen — ett förhållande, som jämväl vitsordats av flera
länsstyrelser. På grund av vad sålunda anförts syntes revisorerna en utredning
böra verkställas, huruvida icke ifrågavarande ersättning genom överenskommelse
med vederbörande ersättningstagare kunde avlösas med ett kapitaliserat
belopp eller utgå med ett bestämt årligt belopp.
I yttrande häröver förklarade sig kammarkollegiet dela revisorernas uppfattning
om önskvärdheten av en förenkling beträffande beloppens utgörande.
Kollegiet erinrade vidare, att förslag tidigare framkommit i syfte att ersättningen
för vin- och byggnadssäd Skulle utan vidare indragas.
Vad vid denna frågas behandling förekommit syntes icke ha inneburit,
att tanken på en sådan åtgärd blivit av statsmakterna definitivt avvisad.
Vid sådant förhållande borde ej blott de av revisorerna angivna
möjligheterna för omläggning av det nuvarande systemet bli föremål för
övervägande vid en utredning utan ock alternativet indragning av ersättningarna
utan vederlag. — Annorlunda vore i viss mån läget beträffande de till
domkyrkorna (och Kalmar f. d. domkyrka) utgående ersättningar
för domkyrkotunnor, varmed torde böra i avseende å behandlingen
likställas vissa anslag till domkyrkorna i Karlstad och Härnösand,
5
Statsutskottets utlåtande nr 65.
sannolikt av vin- och byggnadssäds natur. Dessa ersättningar spelade en
långt större roll för de särskilda kyrkornas ekonomi än vad fallet vore för
de vanliga församlingskyrkorna beträffande ersättningarna för vin- och byggnadssäden.
— De ersättningar för indragna grundräntor, eventuellt
ersättningar av annan natur, till kyrkorna, som inginge i det nu ifrågavarande
anslaget, syntes i allmänhet utgå i fixa penningbelopp. Bland dessa ersättningsposter
förekomme de till beloppen obetydligaste, stundom blott nagra
ören. Skulle en indragning till statsverket eller en omläggning av de till de
två föregående grupperna hörande ersättningar äga rum, vore det givet, att
frågan bleve aktuell åtminstone för vissa poster inom denna grupp.
1931 års riksdag yttrade i sin skrivelse nr 346 (punkten 6, sid. 10), att av
revisorernas uttalanden framginge, att uträkningen av ifrågavarande indelningsersättningar
förorsakade vederbörande myndigheter ett avsevärt arbete,
som ej stode i rimlig proportion till de utgående ersättningsbeloppen. Med
hänsyn härtill syntes det önskligt, att en indragning eller avlösning av ersättningarna
komme till stånd eller i varje fall att större enkelhet och reda i
räkenskaperna och därmed minskade utgifter för statsverket kunde genomföras.
Riksdagen hade alltså ansett, att en utredning i sådant syfte borde verkställas.
Riksdagen gjorde hos Kungl. Maj:t en anhållan om verkställande av
en sådan utredning.
1941 års förslag.
Den av departementschefen tillkallade utredningsmannen förordade
att till församlingskyrkorna utgående ersättningar för vin- och byggnadssäd,
för kronotiondeanslag och för avskrivna kvarnräntor samt övriga indelningsersättningar,
inbegripet understödet å 28 kronor till Värnhems f. d.
klosterkyrka, skulle indragas från och med budgetåret 1942/43;
samt att till domkyrkorna utgående ersättningar för domkyrko tunnor och
kronotiondeanslag samt övriga indelningsersättningar skulle upphöra att utgå
av statsmedel från och med budgetåret 1942/43 och ersättas med motsvarande
anvisningar av kyrkofondens medel; härunder har utredningsmannen
inbegripit även det till Visby domkyrka utgående beloppet.
Utredningen visade, framhåller utredningsmannen, att de årliga ersättningar
till församlingskyrkor, som utgå från förevarande anslag, vore att betrakta
som en föråldrad kvarleva från en tid, då församlingarnas utgiftsbehov ännu
icke kunde täckas genom kommunal utdebitering. Numera tedde sig de olika
anslagen av ersättningar som en anomali, endast medförande onödig omgång
och kostnad för statsverket för de olika beloppens uträkning, utbetalning och
redovisning. Ur principiella synpunkter syntes anslagen ej kunna försvaras
och deras praktiska betydelse syntes med hänsyn till beloppens relativa obetydlighet
i allmänhet vara ringa.
6
Statsutskottets utlåtande nr 65.
Remissyttranden över 1941 års förslag.
a) Ersättningar till församlingskyrkor.
Kammarkollegiet, som erinrat om att kollegiet redan i utlåtande över riksdagens
revisorers berättelse till 1931 års riksdag förordat utredning rörande
indragning av de under anslaget till Ersättningar till kyrkor upptagna ersättningar
till församlingskyrkor, har förklarat sig icke ha något att erinra mot
utredningsmannens förslag i denna del.
Statskontoret ansåge i likhet med den sakkunnige att, sedan möjlighet
förelåge att täcka församlingsutgifterna genom kommunalbeskattning, varje
anledning saknades att lämna särskilda bidrag av statsmedel härtill. Ämbetsverket
funne fördenskull icke anledning att frångå förslaget i denna del.
Riksräkenskapsverket har förklarat, att förslaget i denna del icke givit
ämbetsverket anledning till erinran.
Flertalet domkapitel ha tillstyrkt utredningsmannens förslag om indragning
av till församlingskyrkor utgående ersättningar om än i vissa fall med
tvekan. Domkapitlet i Uppsala har av principiella skäl avstyrkt förslaget
men förordat en väsentlig förenkling vid anslagens uträkning och av praktiska
skäl ifrågasatt indragning av ersättningar av ringare storlek. Domkapitlet
i Härnösand har avstyrkt förslaget i dess helhet.
Domkapitlet i Göteborg har förklarat sig anse en avskrivning av anslagen
till församlingskyrkorna i princip riktig. Då ersättningarna väl i allmänhet
icke heller användes för sitt ursprungliga ändamål utan inginge i den allmänna
budgeten, hade grunden för deras bibehållande bortfallit. Den betydande
ersättning, som utginge till Marstrands kyrka, borde dock enligt domkapitlets
mening icke utan vidare avskrivas i likhet med övriga anslag. Även
om man, såsom utredningsmannen anmärkte, ej kunde på sättet för anslagets
tillkomst grunda skäl att behandla detta anslag på annat sätt än de
övriga, måste dock en indragning av ett så betydande belopp få en icke
oväsentlig betydelse för kyrkans budget. Denna ersättning vore också den
största, som utginge till någon församlingskyrka i riket. Under hänvisning
till vad församlingen anfört hemställde därför domkapitlet, att anslaget måtte
utgå från kyrkofonden i likhet med vad som föreslagits beträffande domkyrkornas
anslag.
Marstrands församling har på kyrkostämma beslutat hemställa, att församlingen
fortfarande som hittills måtte få behålla en särställning i så
måtto, att den skulle äga rätt att årligen uppbära indelningsersättning.
Länsstyrelserna ha i allmänhet lämnat utredningsmannens ifrågavarande
förslag utan erinran. Vissa länsstyrelser framhålla därvid den ringa praktiska
betydelse, som ersättningarna numera ha för församlingarna.
Statsutskottets utlåtande nr 65. 7
Länsstyrelsen i Göteborg, som i princip tillstyrkt förslaget i denna del,
har dock ansett skäligt, att Marstrands församling i någon form erholle gottgörelse
för minskning av ersättningen.
Ersättningen till Marstrands kyrka, för budgetåret 1939/40 3 157 kronor
84 öre utgjorde ett i förhållande till stadens skatteunderlag for ar 1941,
12 593’ skattekronor 35 skatteören, ingalunda obetydligt tillskott 1 stadens
inkomster. Uttaxeringen för staden utgjorde år 1941 12 kronor 5 ore för
skattekrona vartill komme landstingsmedel med 2 kronor 65 ore för skattekrona,
vadan skattetrycket för skattekrona sammanlagt utgjorde 14 kronor
70 öre. Ett upphörande av anslaget till kyrkan skulle medföra en okmng
av skattetrycket med ytterligare 25 öre för skattekrona. Vad Marstrands
kyrkostämma i sitt yttrande anfört, ansåge lansstyrelsen vara vart beaktande
Därest emellertid ett undantagsstadgande om fortsatt utgående av
indelningsersättningen till Marstrands kyrka ansåges av principiella skal omojligt
torde i stället böra övervägas, om och i vad man gottgorelse för mistning
av förmånen borde i någon form beredas Marstrands kyrka. Jämförelsen
med fall, där frälseränta icke kunnat upphöra att utga pa annat satt an etter
statens medverkan genom avlösning efter den arliga formanens kapita lserade
värde, låge därvid nära, För att markera att fragans storre ekonomiska
vikt skäligen kunde motivera en fördelaktig undantagsställning för Marstrands
kyrka jämfört med andra, som icke erhölle nagon gottgorelse för de
mindre belopp de miste, kunde måhända komma 1 fråga, att gottgorelsen begränsades
till förslagsvis hälften av vad som efter fyraprocentig kapitalisering
av årsbeloppet eljest kunde beräknas. En sadan efter skalighetssynpunkter
verkställd avveckling ville länsstyrelsen 1 fråga om Marstrands
kyrka tillstyrka.
b) Ersättningar till domkyrkor.
Kammarkollegiet har erinrat, att utredningsmannens förslag om överflyttning
på kyrkofonden utan ersättning från statsverket av ersättningarna till
domkyrkor och anslaget till Visby domkyrkas underhåll motiverats med
statsfinansiella skäl samt önskvärdheten av att från budgeten avlägsna kvarstående
rester av de gamla indelningsersättningarna. Sakligt sett kunde åtgärden
försvaras med att den ökning i kyrkofondens utgifter, som bleve konsekvensen
och som automatiskt medförde ett ökat behov att taga i ansprak
medel, inflytande genom den allmänna kyrkoavgiften, i huvudsak komme
att bestridas av de till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattskyldiga
i riket. Kollegiet ansåge sig icke böra framställa någon anmärkning mot forslaget
i förevarande avseende.
Skiljaktiga meningar ha inom kammarkollegiet framförts av tva ledamöter,
t. f. kammarrådet Åberg och kammarrådet Grönvall.
Statskontoret har för sin del icke funnit anledning till erinran mot utredningsmannens
förslag i förevarande avseende.
Statskommissarien Örtengren, t. f. statskommissarien Britth och föredraganden,
notarien Kull, ha uttalat skiljaktig mening och ansett det pnnci
-
8 Statsutskottets utlåtande nr 65.
piellt riktigast att — i avvaktan på utredning om kyrkofondens uppgifter
och ställning — utgifter av här ifrågavarande slag icke utan motsvarande
gottgörelse från statsverket överfördes från riksstaten till fonden.
Riksräkenskapsverket har icke framställt erinran mot utredningsmannens
ifrågavarande förslag.
Domkapitlen ha i allmänhet framfört starka betänkligheter mot förslaget
i denna del. Domkapitlen i Uppsala, Linköping, Strängnäs och Växjö ha av
principiella skäl motsatt sig, att kyrkofonden skulle belastas med ifrågavarande
utgifter, medan domkapitlen i Skara, Västerås, Göteborg, Karlstad,
Luleå och Stockholm synas ha godtagit detta förslag, ehuru endast under
förutsättning att kyrkofonden tillfördes motsvarande ersättning av statsmedel.
Flertalet länsstyrelser ha förklarat sig icke ha funnit anledning till erinran
mot utredningsmannens nu ifrågavarande förslag.
Frågans behandling vid 1941 års kyrkomöte, 1942 års riksdag
och 1946 års kyrkomöte.
Efter remissbehandlingen anmäldes ärendet av departementschefen för
Kungl. Maj:t den 17 oktober 1941, varvid departementschefen för egen del
föreslog,
dels att omförmälda ur förslagsanslaget till Ersättningar till kyrkor utgående
ersättningar för vin- och byggnadssäd, för kronotiondeanslag och för
avskrivna kvarnräntor samt andra därmed jämförliga ersättningar till församlingskyrkor
ävensom det ur reservationsanslaget till Kyrkors underhåll
utgående bidraget till underhåll av Värnhems f. d. klosterkyrka måtte, därest
vad av departementschefen anförts ej till annat föranledde, indragas med utgången
av budgetåret 1941/42;
dels att Marstrands församling måtte medgivas särskild gottgörelse med
15 000 kronor för den till församlingens kyrka hittills utgående indelningsersättningen,
att utbetalas av statsmedel under budgetåret 1942/43.
I skrivelse (nr 9) till kyrkomötet inhämtade Kungl. Maj:t yttrande av
kyrkomötet, huruvida kyrkomötet, såvitt prästerskapets privilegier därav
berördes, lämnade bifall till de av departementschefen föreslagna åtgärderna.
Kyrkolagsutskottet tillstyrkte i sina i ämnet avgivna betänkanden (nr 8
och 31) i huvudsak Kungl. Maj:ts förslag.
Kyrkomötet (skrivelse nr 34) biföll emellertid icke Kungl. Maj:ts förslag
utan fattade.— i anslutning till en av vissa ledamöter i utskottet avgiven
reservation, vari bland annat betonades att en indragning av anslagen
utgjorde ett ingrepp i bestående rätt, vilket icke utan vederbörandes
medgivande borde ifrågakomma, samt att kyrkornas närmaste målsmän,
församlingarna, icke syntes ha beretts tillfälle att yttra sig över en
sådan åtgärd ett beslut av följande innebörd. Kyrkomötet lämnade sitt
Statsutskottets utlåtande nr 65. 9
bifall till att Kungl. Maj:t finge, där vederbörande församling gjorde framställning
därom före av Kungl. Maj:t förelagd dag, beträffande de i Ivungl.
Maj:ts skrivelse avsedda ur förslagsanslaget till Ersättningar till kyrkor
utgående ersättningar till församlingskyrkor ävensom det av reservationsanslaget
till Kyrkors underhåll utgående bidraget till underhåll av Värnhems
f. d. klosterkyrka, förordna, att anslagen fortfarande skulle, där de
utgjordes i persedlar, utga, omräknade vart tionde ar eiter da gällande
markegångspriser, eller ock avlösas mot vederlag i penningar, bestämda
efter de grunder, som gällde enhgt lagen om avlösning av vissa frälseräntor,
och att församlingar, som underlåtit göra sadan framställning, som ovan
omförmäldes, skulle anses hava för framtiden avsiatt från ersättning.
I anledning härav uttalade 1942 års riksdag (skrivelse nr 8, punkt 38),
att riksdagen, som icke kunnat undga att finna kyrkomötets standpunkt
föga bärande, föreställde sig, att Kungl. Maj:t skulle finna lämpligt att för
nästa kyrkomöte ånyo förelägga mötet förslag i ämnet.
Sedan Kungl. Maj:t på sätt förut omförmälts underställt kyrkomötet förslag
i ämnet, har Marstrands församling inkommit till Kungl. Maj:t med en
den 14 november 1941 dagtecknad skrift, vari församlingen anfört följande.
I skrivelse till kyrkomötet den 17 oktober 1941, nr 9, hade Kungl. Maj:t
begärt yttrande av kyrkomötet bland annat över föreslagen indragning av
den sedan gammalt till Marstrands församling utgående indelningsersättningen,
för vilken emellertid skulle lämnas gottgörelse en gång för alla med
15 000 kronor. „
Om de för inemot tre sekel sedan först förlänade och sedermera tlera gånger
högtidligt bekräftade privilegierna, gällande nämnd ersättning, komme att
upphävas, innebure detta för Marstrands församling, som vid detta års början
räknade en folkmängd av allenast 1 237 personer, och för närvarande
hade 12 449 bevillningskronor, en icke oväsentlig ökning av skattebördan
eller räknat efter nuvarande förhållanden ungefär 25 öre per skattekrona.
På varje sådan utginge nu 12 kronor 5 öre, exklusive landstingsskatt, som
innevarande år bestämts till 2 kronor 80 öre.
Då det i ekonomiskt hänseende skulle verka betungande, om Marstrands
lilla pastorat förvägrades den hävdvunna rätten att ärligen uppbära indelningsersättning,
finge församlingen hemställa, att, därest beslut fattades om
indelningsersättningens i riket indragning, Marstrands församling måtte få
ha sina gamla privilegier orubbade kvar eller erhalla fullt vederlag för eventuellt
berövad indelningsersättning. Enligt vad utredningen givit vid handen
och Kungl. Maj:t tillstått, intoge Marstrand i förevarande fall en gynnad
undantagsställning, som den även framdeles önskade få behalla. Skulle däremot
bestämd ersättning tillerkännas församlingen, borde den lägst utgöra
kapitaliserade värdet av den indelningsersättning, som utgått under senaste år.
Förnyade yttranden ha därefter avgivits av kammarkollegiet och statskontoret.
Kammarkollegiet, som ånyo tillstyrkt den ifrågasatta indragningen av
förevarande ersättningar till församlingskyrkor, har anfört följande.
10
Statsutskottets utlåtande nr 65.
Av ärendets behandling i kyrkomötet framgår, att kyrkomötets beslut,
som innebär avslag å Kungl. Maj:ts förslag, i huvudsak innefattar bifall till
de vid kyrkolagsutskottets i ärendet avgivna betänkanden nr 8 och 31 fogade
reservationer. Såsom motivering till reservationerna har anförts, att anslagen
äro skyddade av prästerskapets privilegier, att förty en indragning av anslagen
utgör ett ingrepp i bestående rätt, vilket icke utan vederbörandes medgivande
bör ifrågakomma, samt att kyrkornas närmaste målsmän, församlingarna,
icke beretts tillfälle att yttra sig över en sådan indragning.
Reservanternas ståndpunkt synes vara grundad å den uppfattningen, att
dessa anslag äro en respektive församling tillförsäkrad enskild rätt av den
karaktär, att kyrkomötet icke kan i den ordning som föreskrives i grundlagen
förfoga över densamma utan församlingens samtycke. Kollegiet kan
för sin del icke dela denna uppfattning. Enligt 114 § regeringsformen må
ändring eller upphävande av prästerskapets privilegier, förmåner, rättigheter
och friheter ej ske utan genom bifall av allmänt kyrkomöte. De som åtnjuta
de av privilegierna skyddade förmånerna torde icke hava någon vetorätt i
detta hänseende. Församlingarnas rätt till indelningsersättningarna grundar
sig icke å avtal med staten. De utgöra av staten anvisade anslag för beredande
av medel till uppehållande av den kyrkliga verksamheten. Även om
anslagen till viss grad kunna anses utgöra kompensation för till kronan vid
reformationen indragen kyrkotionde torde tiondet, som var en allmän skattep
åja ga, icke kunna anses hava varit tillförsäkrad församlingarna såsom enskild
rätt för all framtid. Till jämförelse må erinras om att kyrkotiondet i
de forna danska provinserna, som i motsats till kyrkotiondet i gamla Sverige
icke vid reformationen indrogs till danska kronan," utan ersättning till församlingarna
och utan deras samtycke avskrevs på grund av beslut vid 1898 års
riksdag.
Under den förberedande behandlingen av förevarande ärende har antytts,
att tiondeanslagen i viss utsträckning ha utgått såsom ersättning jämväl för
indragna kyrkohemman. I den mån så kan anses vara fallet må emellertid
framhållas, att tiondeanslaget icke kan anses utgöra sådant vederlag för de
indragna hemmanen att församlingarna åtnjuta tiondeanslaget med samma
rätt som hemmanen.
På grund av vad sålunda anförts anser kollegiet vin- och byggnadssäden
och övriga ifrågavarande anslag icke innehavas av kyrkorna med sådan rätt,
att de icke kunna utan församlingarnas medgivande indragas.
Statskontoret har anslutit sig till kammarkollegiets ståndpunkt.
Ärendet anmäldes därefter ånyo för Kungl. Maj:t den 1 november 1946,
därvid föredragande statsrådet för egen del anförde i huvudsak följande.
Jag ansluter mig till vad dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
den 17 oktober 1941 vid framläggandet av förslaget till förenämnda skrivelse
till kyrkomötet samma dag (nr 9) anfört rörande indragning av här
ifrågavarande ersättningar till församlingskyrkor. Jag kan alltså icke dela
den uppfattning, kyrkomötet gjort sig till tolk för, och enligt vilken ersättningarna
på grund av sin privilegieartade karaktär icke skulle kunna indragas
utan att kyrkornas närmaste målsmän, församlingarna, lämnade sitt medgivande
därtill. Jag hänvisar härutinnan till den av kammarkollegiet i dess
förnyade utlåtande förebragta utredningen, varigenom torde få anses styrkt,
att väl kyrkomötets men icke församlingarnas medgivande erfordras för indragning
av förevarande ersättningar till församlingskyrkor.
Statsutskottets utlåtande nr 65.
11
Jag anser mig i övrigt böra framhålla angelägenheten från praktisk-administrativ
synpunkt av att ifrågavarande för församlingarnas ekonomi i regel
betydelselösa ersättningar indragas. Jag erinrar om den invecklade administrativa
procedur, som är förenad med ersättningarnas uträknande och utbetalning.
Jag vill vidare understryka, vad dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
vid föredragningen den 17 oktober 1941 av samma fråga
anfört om att ett generellt beslut om indragning av ersättningarna icke syntes
böra utgöra hinder för Kungl. Maj:t att efter prövning i varje särskilt
fall, om särskilda skäl därtill föranledde, antingen medgiva, att församlingen
finge bibehålla ersättningen, eller tillerkänna församlingen skäligt vederlag.
På sätt framgår av vad år 1941 av föredragande departementschefen i
ämnet anfördes kunde ersättningen till Marstrands kyrka anses på grund
av sin storlek intaga en särställning och borde i anledning därav Marstrands
församling i samband med indelningsersättningens slopande tillerkännas ett
engångsanslag av 15 000 kronor. Sedermera har Marstrands församling gjort
framställning om att, i händelse indelningsersättningen indroges, erhålla en
engångsersättning, motsvarande indelningsersättningens kapitaliserade
värde. Även jag anser, att Marstrands församling i förevarande fall bör
erhålla särskild gottgörelse. Församlingens hemställan om en engångsersättning,
motsvarande indelningsersättningens kapitaliserade värde, kan jag
dock icke biträda. Då ersättningsbeloppet, vilket för budgetåret 1939/40
utgjorde 3 157 kronor 84 öre, för budgetåret 1944/45 utgått med 4 079
kronor 45 öre, synes emellertid engångsanslaget böra utgå med förslagsvis
20 000 kronor.
Åberopande det anförda föreslog föredragande statsrådet,
dels att omförmälda ur förslagsanslaget till Ersättningar till kyrkor utgående
ersättningar för vin- och byggnadssäd, för kronotiondeanslag och för
avskrivna kvarnräntor och andra därmed jämförliga ersättningar till församlingskyrkor
ävensom det ur reservationsanslaget till Kyrkors underhåll utgående
bidraget till underhåll av Värnhems f. d. klosterkyrka måtte, därest vad
av statsrådet anförts ej till annat föranledde, indragas med utgången av
budgetåret 1946/47;
dels ock att Marstrands församling måtte medgivas särskild gottgörelse med
20 000 kronor för den till församlingens kyrka hittills utgående indelningsersättningen,
att utbetalas av statsmedel under budgetåret 1947/48.
I skrivelse (nr 2) till kyrkomötet inhämtade Kungl. Maj:t yttrande av
kyrkomötet, huruvida kyrkomötet, såvitt prästerskapets privilegier därav
berördes, lämnade bifall till de föreslagna åtgärderna.
I skrivelse den 28 november 1946 (nr 6) har kyrkomötet meddelat, att
kyrkomötet lämnat sitt bifall därtill.
Vid anmälan av ärendet den 24 januari 1947 har föredragande statsrådet
nu anfört följande.
Såsom av utredningen i ärendet framgår, äro de arliga ersättningar till
församlingskyrkor, som utga från förevarande anslag, att betrakta säsom
en föråldrad kvarleva från en tid, då församlingarnas utgiftsbehov ännu icke
kunde täckas genom kommunalbeskattning. Av utredningen framgår vidare,
att ersättningarna äro att anse som en äldre form av statsanslag till försam
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 65.
Ungarna. Dessa anslag utgå icke på grund av någon församlingarnas enskilda
rätt men då de åtnjuta skydd av prästerskapets privilegier, kunna de icke
indragas utan medgivande av allmänt kyrkomöte. Sådant medgivande har
numera lämnats. 1946 års allmänna kyrkomöte har nämligen, såsom av den
lämnade redogörelsen framgår, lämnat sitt bifall till att ifrågavarande ersättningar,
på sätt jag vid anmälan av ärendet den 1 november 1946 förordade,
må indragas med utgången av budgetåret 1946/47.
Beträffande min uppfattning rörande angelägenheten av att ersättningarna
till församlingskyrkor indragas — vad Marstrands församling beträffar dock
med viss av billighetsskäl betingad modifikation — hänvisar jag til! vad jag
amörde till statsrådsprotokollet sistnämnda dag. Vad i ärendet sedermera
förekommit har icke givit mig anledning att frångå min då intagna ståndpunkt.
Jag önskar blott i detta sammanhang ånyo understryka, att ett generellt
beslut nu om ersättningarnas indragning icke synes böra utgöra hinder
för Kungl. Maj :t att efter prövning i varje särskilt fall, om särskilda skäl
därtill föranleda, antingen medgiva att församlingen må bibehålla ersättningen,
eller ock tillerkänna församlingen skäligt vederlag.
Vid bifall till vad jag förordat torde förslagsanslaget »Ersättningar till kyrkor»
komma att belastas huvudsakligen med ersättningar till domkyrkor
och därmed jämförliga kyrkor samt med eventuellt kvarstående ersättningar
till församlingar eller vederlag härför. Jämväl den för nästa budgetår föreslagna
särskilda gottgörelsen om 20 000 kronor till Marstrands församling
torde böra belasta detta anslag. Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet
under förevarande anslag för nästa budgetår till 85 000 kronor, med
vilket belopp anslaget sålunda torde böra uppföras. Vad jag förordat innebär
en anslagsminskning med 145 000 kronor.
. I detta sammanhang erinrar jag, att en av de ersättningar, som vid bifall
till vad jag förordat kommer att indragas med utgången av innevarande budgetår,
nämligen det århga ersättningsbeloppet av 28 kronor till Värnhems
f. d. klosterkyrka, utgår från reservationsanslaget å för närvarande 2 000
kronor till »Kyrkors underhåll». Återstoden av detta anslag, 1 972 kronor,
disponeras såsom bidrag till Visby domkyrkas iståndsättande och framtida
bestånd. Sistnämnda bidrag till Visby domkyrka tillkom år 1845 och har
icke samma natur som ersättningarna till församlingskyrkor utan är ett
anslag av nyare typ, vars storlek bestämmes efter prövning för varje år
1 samband med budgetberedningen. Anslaget till »Kyrkors underhåll» har i
statsverkspropositionen för nästa budgetår upptagits med oförändrat belopp,
2 000 kronor. Vid bifall till förslaget om indragning av ersättningsbeloppet
å 28 kronor till Värnhems f. d. klosterkyrka torde anslagsbeloppet å 2 000
kronor i sin helhet få tilldelas Visby domkyrka.
Beträffande ersättningarna till domkyrkor, därunder inbegripna domkyrkorna
i Kalmar och Mariestad, torde för närvarande icke böra ifrågasättas
någon ändring.
I motionerna I: 225 och II: 336 anföres bland annat följande.
Av samtliga församlingar, som åtnjuta indelningsersättningar, har frågan
om indragning av dessa den ojämförligt största betydelsen för Marstrands
församling såval på grund av den absoluta storleken av den till stadens kyrka
utgående ersättningen som på grund därav, att stadens ringa folkmängd och
svaga skatteunderlag ge beloppet en betydelse för församlingsbornas skatte
-
13
Statsutskottets utlåtande nr 65.
belastning, som till övriga kyrkor eller församlingar utgående ersåttningai
sakna. Staden torde icke kunna förvänta att genom den förestående kommunregleringen
eller, inom överskådlig tid, genom expansion av folkmängd och
näringsliv få sitt skatteunderlag väsentligt höjt.
Hänsyn till denna Marstrands särställning har också tagits i propositionen
genom förslaget att församlingen skall erhålla ett engångsbelopp av 20 000
kronor. Även om hänsyn tages till detta belopp, kommer den föreslagna indragningen
likväl att drabba Marstrand ojämförligt mycket hårdare än nagon
annan församling. Då en förräntning efter högre räntesats än 3 procent icke
för närvarande kan påräknas, kommer avkastningen av det föreslagna enengångsbeloppet
att bliva högst 600 kronor. Församlingen kommer salunda att
tilffogas en årlig inkomstminskning av omkring 3 500 kronor eller tre gånger
den förlust som drabbar de församlingar, vilkas ersättningsbelopp ligga närmast
Marstrands, de mycket större och ekonomiskt starkare församlingarna
Landskrona och Stora Tuna. Den föreslagna engångsersättningen kan icke
förhindra en för stadens invånare kännbar höjning av uttaxeringen för församlingens
behov. Det må också erinras om att länsstyrelsen i Göteborg i
sitt i propositionen refererade remissyttrande tillstyrkt en engångsersättning
bestämd till hälften av årsbeloppets efter 4 procent kapitaliserade värde.
Detta förslag innebär, därest det senaste årsbeloppet lagges till grund tor
kapitalisering, en engångsersättning av något över 50 000 kronor och, därest
medeltalet av de senaste 10 årsbeloppen kapitaliseras, en summa av mellan
40 000 och 50 000 kronor. .. .
I propositionen uttalar föredragande statsrådet, att ett av riksdagen tattat
generellt beslut om ifrågavarande ersättningars indragning icke syntes bora
utgöra hinder för Kungl. Maj:t att efter prövning i varje särskilt fall, om
särskilda skäl därtill föranleda, antingen medgiva, att församlingen ma bibehålla
ersättningen, eller ock tillerkänna församlingen skäligt vederlag. I uttalandet
göres väl intet undantag för Marstrands församling, men da denna
församling i propositionen göres till föremal för särbehandling genom förslaget
om viss engångsersättning, synes den risken icke vara helt utesluten, att
av församlingen framdeles gjorda framställningar om ytterligare vederlag
eller bibehållande av den del av årsersättningen, som icke kan anses ersatt
genom engångsersättningen, bliva avslagna med hänvisning till sistnämnda
ersättning. , . .. , ..... , ..
Ovan framhållna omständigheter — den tveksamhet man ar berättigad att
hysa angående de rättsliga förutsättningarna för indragningen av den till
Marstrands kyrka hittills utgående ersättningen och samma ersättnings avsevärda
ekonomiska betydelse för församlingen — ävensom den olägenhet och
ovisshet det måste innebära för församlingen att för utbekommande av ytterligare
vederlag eller fortsatt årlig ersättning vara beroende av Kungl. Maj:ts
måhända blott för ett år i sänder meddelade beslut synas oss motivera, att
Marstrands församling beredes vederlag för indragningen av den årliga ersättningen
med hela dennas kapitaliserade belopp. Därest kapitalisering sker
efter en i förhållande till rådande ränteläge sä hög räntesats som 4 procent,
torde kapitalisering böra ske av ett från nuvarande arsersättning till 4 000
kronor avjämnat belopp. Med hänsyn till att ersättningen nu utgår efter
markegång och i betraktande av svårigheterna för kyrkliga rättssubjekt att
placera fonder i värdebeständiga förmögenhetsobjekt samt nuvarande laga
ränteläge kommer församlingen genom det av oss föreslagna vederlaget likväl
icke att hållas helt skadeslöst för indragningen av den årliga ersättningen.
Utskottet.
14 Statsutskottets utlåtande nr 65.
Vad i detta ärende förekommit har övertygat utskottet om lämpligheten
av att de hittills utgående ersättningarna till församlingskyrkor indragas med
utgången av budgetåret 1946/47. Utskottet tillstyrker därför bifall till
Kungl. Maj:ts härom framställda förslag. I likhet med föredragande statsrådet
anser emellertid utskottet, att ett dylikt generellt beslut icke synes
böra utgöra hinder för Kungl. Maj:t att efter prövning i varje särskilt fall,
om särskilda skäl därtill föranleda, antingen medgiva att församlingen må
bibehålla ersättningen eller ock tillerkänna, församlingen skäligt vederlag.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår intager ersättningen till Marstrands
församling på grund av sin storlek en särställning. Denna omständighet
och de förhållanden i övrigt, som föreligga beträffande ifrågavarande församling,
hava föranlett Kungl. Maj:t att i nu förevarande sammanhang föreslå
riksdagen medgiva, att till församlingen må utgå en särskild gottgörelse
av 20 000 kronor såsom vederlag för indelningsersättningens upphörande. I
motionerna I: 225 och II: 336 har på anförda skäl yrkats, att nämnda gottgörelse
måtte fastställas till 100 000 kronor. Vid den prövning utskottet ägnat
denna fråga har utskottet kommit till den uppfattningen, att det av Kungl.
Maj:t föreslagna beloppet är allt för knappt utmätt. Utskottet har emellertid
icke funnit sig kunna biträda motionärernas förslag utan anser för sin del,
att gottgörelsen skäligen bör bestämmas till 75 000 kronor. Med hänsyn härtill
torde anslaget till Ersättningar till kyrkor för nästa budgetår böra höjas
med 55 000 kronor till 140 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 225 och II: 336,
a) besluta, att omförmälda ur förslagsanslaget till Ersättningar
till kyrkor utgående ersättningar för vin- och byggnadssäd,
för kronotiondeanslag och för avskrivna kvamräntor
och andra därmed jämförliga ersättningar till församlingskyrkor
ävensom det ur reservationsanslaget till Kyrkors
underhåll utgående bidraget till underhåll av Värnhems f. d.
klosterkyrka skola, därest vad av föredragande statsrådet anförts
ej till annat föranleder, indragas med utgången av budgetåret
1946/47;
b) medgiva, att till Marstrands församling må utgå särskild
gottgörelse med 75 000 kronor för den till församlingens
kyrka hittills utgående indelningsersättningen, att utbetalas
från anslaget till Ersättningar till kyrkor under budgetåret
1947/48;
15
Statsutskottets utlåtande nr 65.
c) till Ersättningar till kyrkor för budgetåret 1947/48 under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 140 000
kronor.
Stockholm den 18 april 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar
Olsson, Pauli, Gränebo, Larsson, Karl Andersson, Mannerslcantz, Gustaf
Iwar Anderson, fröken Andersson, herrar Albertsson, Hesselbom och Ivar
Persson; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Malmborg i Skövde, Bergström, Mårtensson, Wallentheim, Lindholm,
Åkerström, Holmström, Onsjö, Persson i Vinberg och B icke.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:168 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ändring i vissa författningar berörande veterinär väsendet samt s. 10 i texten