Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inlösen av två fastigheter i Fjällbacka municipalsamhälle.

1947-04-25 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:85, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inlösen av två fastigheter i Fjällbacka municipalsamhälle.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 85.

Nr 85.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inlösen

av två fastigheter i Fjällbacka municipalsamhälle.

(3:e avd.)

I propositionen nr 157 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 7 mars 1947, föreslagit

riksdagen att under femte huvudtiteln till Inlösen av två fastigheter i

Fjällbacka municipalsamhälle för budgetåret 1947/48 anvisa ett anslag av

41 000 kronor.

i

I skrivelse den 25 april 1946 till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

har arbetschefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnarbeten inom

västra distriktet, kaptenen Carl Bjuke, anmält, att verkställd undersökning av

ett stort bergblock i den branta bergvägg, som flankerade huvudgatan i

Fjällbacka municipalsamhälle, givit vid handen, att fastigheterna tomten

nr 1 i kvarteret Långan i Fjällbacka, ägare Ester Karidén, samt ödsmål

Innegården l34 och Ödsmål Sörgården 337 (tomten nr 2 i kvarteret Långan)

därstädes, ägare Lovisa Gustafsson, befunne sig inom en för bergras ytterst

farlig riskzon, enär vissa stora stenblock sutte så löst i den lodräta bergväggen,

att de när som helst kunde släppa sitt fäste och falla ned mot de nedanför

liggande byggnaderna, varigenom de inneboende komme att utsättas

för stor risk att bliva skadade. Omedelbart efter mottagandet av denna skrivelse

utfärdade länsstyrelsen samma den 25 april genom fridlysningskungörelse

förbud för andra än vederbörande ägare samt medlemmar av deras

familjer eller hushåll att beträda fastigheterna.

I skrivelse den 9 juli 1946 har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

hemställt, att ett belopp av 26 000 kronor måtte ställas till länsstyrelsens förfogande

för förvärv av fastigheterna.

över framställningen har statskontoret avgivit yttrande.

Föredragande statsrådet Mossberg har för egen del anfört följande.

Enligt den i det föregående omförmälda sakkunnigundersökningen föreligger

stor risk för att stenblock skola lossna från den tvärbranta bergväggen

över tomterna nr 1 och 2 i kvarteret Långan i Fjällbacka municipalsamhälle,

Kville kommun, och vid fallet åstadkomma omfattande skador på människor

och egendom inom dessa fastigheter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län har, när undersökningsresultaten blivit kända, genom fridlysningskungörelse

den 25 april 1946 utfärdat förbud för andra än fastigheternas ägare

samt medlemmar av deras familjer och hushåll att beträda fastigheterna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 85.

11

Mot denna länsstyrelsens åtgärd torde någon befogad erinran icke kunna

göras. Det har ytterligare upplysts, att länsstyrelsen den 11 november 1946

upphävt fridlysningen och i stället låtit intill fastigheterna uppsätta anslag

med varning att beträda fastigheterna. Angivna åtgärder från länsstyrelsens

sida kunna endast betraktas som provisorier. För att undanröja skadehotet

synas två utvägar möjliga, nämligen att förstärka bergväggen eller att helt

utrymma fastigheterna och förbjuda att dessa vidare beträdas. Med hänsyn

till att berörda förstärkningsarbeten skulle bli förhållandevis mycket dyrbara

och ändock icke ge full garanti mot bergras finner jag den sistnämnda utvägen

vara den praktiskt framkomliga.

Redan konstaterandet av den föreliggande risken för ras från bergväggen

samt länsstyrelsens med anledning härav vidtagna åtgärder måste anses

hava medfört att fastigheterna kraftigt sjunkit i värde. Genom en utrymning

i förening med beträdandeförbud skulle fastigheterna uppenbarligen

förlora allt värde för ägarna. Det torde icke kunna ifrågasättas, att

ägaren till den fastighet, inom vilken bergpartiet är beläget, skall ersätta

dem för denna förlust, som uppkommit utan hans förvållande.

Vad angår frågan om eventuell skyldighet för kommunen (municipalsamhället)

att bestrida ifrågavarande kostnader torde icke utan frivillig medverkan

från kommunens (samhällets) sida kostnaderna kunna överföras på

kommunen eller municipalsamhället genom ändring av stadsplanen eller

tillämpning av stadsplanelagens expropriationsbestämmelser. Ej heller synas

för sådan skyldighet kunna åberopas bestämmelserna i byggnads- eller

hälsovårdsstadgorna eller annan rättsgrund.

När sålunda någon skyldighet för annan att ersätta ägarna till de båda

fastigheterna för den förlust som föranledes dem av en utrymning i förening

med beträdandeförbud icke synes föreligga eller kunna utkrävas,

skulle ägarna, därest det allmänna icke träder hjälpande emellan, själva få

vidkännas denna förlust. Den situation, vari fastighetsägarna sålunda icke

genom eget förvållande utan genom en hotande naturkatastrof råkat, innebär

emellertid synnerligen allvarliga ekonomiska påföljder för fastighetsägarna,

då dessa — båda änkor i åldern 55 respektive 68 år — för sin utkomst

äro beroende av fastigheterna och dessas avkastning. I likhet med

länsstyrelsen och i viss mån även statskontoret finner jag billighetsskäl tala

för att det allmänna ersätter fastighetsägarna berörda förlust. Detta synes

böra tillgå så att fastigheterna inlösas av det allmänna för de belopp, som

vid en sakkunnig värdering åsättas dem. Det kan möjligen synas skäligt, att

stat och kommun dela kostnaderna härför. Då det emellertid får anses tveksamt,

om ett fastighetsförvärv av förevarande slag är ett ändamål för vilket

kommunen äger anvisa medel, och härtill den kommunala utdebiteringen

inom Kville kommun och Fjällbacka municipalsamhälle är relativt hög, vill

jag förorda, att staten inlöser ifrågavarande båda fastigheter. Vid en sakkunnig

värdering av fastigheterna ha dessa åsatts värden å 28 000 respektive

13 000 kronor, för vilka belopp fastighetsägarna förklarat sig villiga överlåta

fastigheterna till staten. Under rubriken Inlösen av två fastigheter i

Fjällbacka municipalsamhälle synes sålunda ett anslag av 41 000 kronor

böra äskas av riksdagen.

Vid bifall till detta förslag och sedan fastigheterna inlösts av staten torde

sådan stadsplaneändring böra genomföras, att fastigheterna utläggas som

skydds- eller säkerhetsområden. Hinder torde icke böra möta mot att fastigheterna,

vilka då komma att sakna marknadsvärde, utan ersättning överlåtas

till municipalsamhället.

opaginerad Kontrollera mot PDF

VUkottet.

Statsutskottets utlåtande nr 85.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj ds förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må till Inlösen av två fastigheter i Fjällbacka

municipalsamhälle för budgetåret 1947/48 under V huvudtiteln

anvisa ett anslag av 41 000 kronor.

Stockholm den 25 april 1947.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo,

Larsson, Karl Andersson, Mannerskantz, Gustaf Iwar Anderson, fröken Andersson,

herrar Berling, Albertsson, Rosenberg, Gustav Emil Andersson och

Hesselbom; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Falla,

Mårtensson, Lindholm, Pettersson i Dahl, Boman i Kieryd, Åkerström,

Hoppe, Petterson i Degerfors, Sefve och Johansson i Mysinge.

\

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:234 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande av tjänstebostad åt landsfiskalen i Föllinge distrikt. a1 i texten