Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av medicinalstyrelsen jämte i ämnet väckta motioner.
1947-04-25 · 30 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 28 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1947:87, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av medicinalstyrelsen jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 87.
1
Nr 87.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
omorganisation av medicinalstyrelsen jämte
i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln, punkterna
109—111, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1947/48 såsom förslagsanslag under rubriken Medicinalstyrelsen
beräkna till Avlöningar 1 300 000 kronor, till Omkostnader 170 000 kronor
och till Beredskapsorganisation 80 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 67, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 7 februari
1947, föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga av
föredragande statsrådet Mossberg förordade ändringar i medicinalstyrelsens
personalförteckning, dels godkänna av statsrådet förordad avlöningsstat för
medicinalstyrelsen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1947/48,
dels ock under huvudtiteln för inrikesdepartementet för nämnda budgetår såsom
förslagsanslag anvisa dels till Medicinalstyrelsen: Avlöningar 1350 000
kronor, dels till Medicinalstyrelsen: Omkostnader 170 000 kronor samt till
Medicinalstyrelsen: Beredskapsorganisation 80 000 kronor.
Grenom beslut den 30 januari 1942 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
socialdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att inom nämnda
departement biträda med utredning rörande organisationen av den centrala
förvaltningen för det civila medicinal- och veterinärväsendet.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen medicinalstyrelseutredningen, ha
med skrivelse den 5 februari 1946 överlämnat betänkande i ämnet (SOU
1946:20), vilket därefter varit föremål för x-emissbehandling.
Utskottet lämnar i det följande en redogörelse för propositionen.
Översikt av medicinalstyrelseutredningens förslag.
Utredningens förslag till omorganisation av medicinalstyrelsen, vilket framlagts
i två alternativ allteftersom veterinärväsendets ledning avsetts kvarbliva
inom medicinalstyrelsen (alternativ I) eller tillkomma ett särskilt ämbetsverk,
har jämlikt direktiven i första hand tagit sikte på en kvalitativ förstärkning
av medicinalstyrelsens organisation men innebär samtidigt en icke obetydlig
utökning av det fasta personalbeståndet inom styrelsen. Vid remissbehandlingen
har enighet rått om att medicinalstyrelsen kräver en avsevärd utbygg
Bihanij
till riksdagens protokoll 1947. 6 sand. Nr 87. »»5 47 1
2
Statsutskottets utlåtande nr 87.
nåd för att kunna väl fylla sina viktiga uppgifter. Frånsett frågan om veterinärväsendets
centrala administration, i vilken principiella meningsmotsättningar
framträtt såväl inom utredningen som i de avgivna yttrandena, ha remissinstanserna
ock i stort sett givit sin anslutning till de förslag rörande
medicinalstyrelsens organisation, som utredningen framlagt.
Föredragande statsrådet har bland annat anfört följande.
För egen del har jag genom den i ärendet förebragta utredningen och av mig
i övrigt kända förhållanden blivit övertygad om att medicinalstyrelsen är i
behov av en snar omorganisation. Jag avser därför att i det följande till behandling
upptaga föreliggande organisationsförslag i den mån de påkalla
riksdagens medverkan, varvid jag med hänsyn till den väsentliga betydelse,
som frågan om veterinärväsendets centrala ledning har för utformandet av
medicinalstyrelsens organisation, börjar med prövning av detta spörsmål. Jag
vill tillika anmäla, att av utredningen framlagda förslag till decentralisering
av vissa ärenden till lokala organ icke synas vara av den omfattning eller
natur, att de nämnvärt påverka organisationsfrågan. Detsamma gäller vissa
av utredningen framförda förslag om överflyttning av beslutanderätten i ärenden
angående tjänstårsberäkning för läkare och apotekare m. fl. från Kungl.
Maj: t till medicinalstyrelsen. Med dessa förslags behandling torde därför utan
olägenhet kunna anstå till en senare tidpunkt.
Övriga frågor rörande medicinalstyrelsens verksamhet, vilka upptagits till
allsidig granskning av utredningen, såsom inspektionsverksamheten och medicinalstatistiken,
komma att i detta sammanhang beröras endast i den mån de
direkt öva inflytande på organisationens utformning. Utredningens förslag
rörande laboratorierna och statens institut för folkhälsan torde lämpligen
böra anmälas i samband med anslagsäskandena för dessa institutioners verksamhet
under nästa budgetår.
Veterinär väsendets centrala ledning.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att för veterinärväsendets centrala ledning
inrättas ett eget ämbetsverk i huvudsaklig överensstämmelse med det såsom
alternativ II betecknade förslaget. Frågan om ämbetsverkets närmare organisation
har på jordbruksdepartementets föredragning upptagits i propositionen
nr 68 med förslag till förordning om ändring i vissa författningar berörande
veterinärväsendet samt angående inrättande av en veterinärstyrelse.
Medicinalstyrelsens ledning och byråindelning.
Utredningen har föreslagit inrättande av en administrativ ö ver dir ektö
rsbe fattning, varigenom utredningen i första hand velat tillgodose det
alltmera stegrade behovet av kvalificerad administrativ rådgivning och samordning
inom styrelsen. Jämsides härmed har utredningen funnit lämpligt,
att den administrative överdirektören i normala fall fungerar som generaldirektörens
ställföreträdare, varigenom vidgade möjligheter till avlastning av
generaldirektörens arbetsbörda skulle vinnas utan att enhetligheten vid ärendenas
handläggning äventyras eller byråarbetet eftersättes.
Behovet av en juridiskt utbildad befattningshavare med allmän administrativ
erfarenhet, som kan ägna huvudparten av sin tid åt rådgivning och sam
-
Statsutskottets utlåtande nr 87.
3
ordning, har vitsordats av såväl medicinalstyrelsen som flertalet övriga remissinstanser.
Stor samstämmighet synes ock råda om angelägenheten av att
generaldirektören beredes lättnad i sin arbetsbörda genom en effektivare ställföreträdaranordning
än den nuvarande. Meningarna gå emellertid isär beträffande
lämpligheten av att tillgodose nu berörda ändamål genom en och samma
befattningshavare på sätt medicinalstyrelseutredningen tänkt sig. Sålunda
har från flera håll förordats att medicinalstyrelsen för detta ändamål skulle
tillföras en särskild befattningshavare med läkarutbildning, av medicinalstyrelsen
betecknad såsom en medicinsk överdirektör. Samtidigt har yrkande
framförts om återinförande av kravet på läkarlegitimation för innehav av
generaldirektörsposten.
Statsrådet har beträffande frågan om behovet av kvalificerad administrativ
rådgivning och samordning inom styrelsen anfört.
För egen del vill jag kraftigt understryka vikten av att behovet av kvalificerad
administrativ rådgivning och samordning beträffande de olika sidorna
av medicinalstyrelsens verksamhet tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.
Detta kan enligt min mening icke ske med mindre än att en särskild befattningshavare
tillsättes för ändamålet, lämpligen i överdirektörs ställning. Redan
föreliggande erfarenhet visar, att hithörande uppgifter taga huvudparten av
en befattningshavares, nämligen kameralbyråchefens, tid i anspråk. Visserligen
komma vid bifall till förslaget om inrättande av eu särskild veterinärstyrelse
de veterinära ärendena att bortfalla från medicinalstyrelsen, men å
andra sidan bör en väsentlig del av byråärendena — vilka nu icke äro underkastade
någon enhetlig granskning — bliva föremål för en sådan. Därtill
kommer, att utvecklingen på medicinalväsendets område kan förväntas tillföra
medicinalstyrelsen en snabbt växande arbetsmängd; till belysning härav
må nämnas, att antalet inkommande ärenden, tillhörande medicinalväsendet,
under det senaste decenniet ökat från i runt tal 24 000 till 40 000, frånsett räkningar,
rapporter och andra anmälningar. Om, såsom i vissa remissyttranden
ifrågasatts, nu berörda konsultations- och samordningsuppgifter förenades
med chefskapet för den i betänkandet föreslagna lag- och utredningsbyrån
eller för en administrativ byrå med än vidare arbetsuppgifter, komme därför
syftet med utredningens förslag i förevarande hänseende att i väsentlig mån
förfelas. De uppgifter som skola åvila den nye befattningshavaren synas mig
dessutom vara av den karaktär, att de motivera en högre tjänsteställning än
den, som tillkommer byråchef i allmänhet; närmast torde de kunna jämställas
med dem, som tillkomma expeditionschef i statsdepartement.
Beträffande förslag som framställts från olika håll dels därom, att medicinalstyrelsen
skulle tillföras en särskild befattningshavare med läkarutbildning
för att tjänstgöra såsom generaldirektörens ställföreträdare och dels
därom, att kravet på läkarlegitimation för innehav av generaldirektörsposten
skulle återinföras, har statsrådet framhållit följande.
Båda dessa förslag bottna ytterst i den uppfattningen, att styrelsens
verksamhet är exklusivt medicinskt inriktad och att därför en läkare bör
ha väsentligt större förutsättningar att utöva ledningen av styrelsen än en
icke medicinskt skolad chef. I anledning härav må erinras om att, då denna
fråga år 1928 var föremål för statsmakternas prövning (propositionen nr 122,
riksdagens skrivelse nr 241), från såväl föredragande departementschefens
som riksdagens sida betonades, att tyngdpunkten av styrelsens verksamhet,
frånsett ärenden av rent löpande beskaffenhet, alltmera kommit att innefatta
4
Statsutskottets utlåtande nr 87.
administrativa spörsmål, för vilkas bedömande icke ovillkorligen krävdes
medicinsk utbildning. Med beaktande härav och då kvalificerad medicinsk
sakkunskap i viss utsträckning ändock förutsattes vara tillgänglig inom medicinalstyrelsen
och dess vetenskapliga råd, ansågs Kungl. Maj:t böra äga
möjlighet att till innehavare av generaldirektörsposten utse den lämpligaste
av de personer, som vid ett givet tillfälle stode till förfogande, vare sig han
innehade läkarlegitimation eller icke. Samma synpunkter anlades på frågan
om kompetensen för generaldirektörens ställföreträdare.
Under den tid, som därefter förflutit, har förskjutningen av tyngdpunkten
i styrelsens verksamhet över på det administrativa planet blivit alltmera framträdande.
Detta har också delvis vunnit beaktande genom det av mig biträdda
förslaget om inrättande av en administrativ överdirektörsbefattning. Ett
genomförande av detta förslag kan dock enligt min uppfattning icke, på sätt
medicinalstyrelsen synes förmena, tagas till intäkt för att beskära Kungl.
Maj :ts fria prövningsrätt i fråga om utseende av verkets chef, på vilken fortfarande
i princip skulle ankomma att fatta beslut i alla viktigare administrativa
frågor. Ur de synpunkter medicinalstyrelsen hävdat torde något praktiskt
behov icke heller föreligga att få till stånd en ändring härutinnan. Hittills
har nämligen generaldirektörsbefattningen uteslutande besatts med läkare,
oaktat sådant kompetensvillkor icke gällt under snart två decennier. Jag
anser mig under sådana förhållanden sakna anledning att förorda en återgång
till tidigare gällande kompetensföreskrifter i ämnet.
Med denna ståndpunkt finner jag icke skäl föreligga att nu till diskussion
upptaga frågan om inrättande av en särskild överdirektörsbefattning med
medicinskt utbildad innehavare för fullgörande av funktionen som generaldirektörens
ställföreträdare. I likhet med utredningen och åtskilliga remissinstanser
anser jag det naturligt, att man för denna uppgift i första hand
söker utnyttja den administrative överdirektören, vilken i alla- fall avses ägna
en avsevärd del av sin tid åt ärenden, som skola underställas generaldirektörens
prövning. Tvekan synes emellertid kunna råda, i vad mån överdirektörens
avsedda arbetsbörda i övrigt medgiver, att han anlitas som generaldirektörens
ställföreträdare, icke minst då det gäller att bereda generaldirektören
den avlastning i det dagliga arbetet, som påkallas av dennes deltagande
i kommittéutredningar, kongresser och andra sammanträden utom medicinalstyrelsen.
Yäsentligt ökade förutsättningar härvidlag torde emellertid kunna
ernås, därest överdirektören erhåller erforderligt biträde beträffande den rådgivning
och granskning, som berör de s. k. byråärendena. Detta torde förslagsvis
kunna ske genom anställande direkt under överdirektören av en e. o.
befattningshavare i byrådirektörs tjänsteställning, vilken då i första hand
skulle taga befattning med ärenden från de fackbyråer, som icke själva förfoga
över en administrativt utbildad tjänsteman i motsvarande ställning. Nu
avsedde byrådirektör torde lämpligen kunna anlitas även för beredning och
föredragning av ärenden rörande styrelsens personal och organisation. Genom
denna anordning skulle, förutom ökade möjligheter att utnyttja den av mig
förordade överdirektören såsom ställföreträdare för generaldirektören, även
andra fördelar vinnas. Dels skulle överdirektören kunna i huvudsak koncentrera
sin uppmärksamhet på ärenden av svårare eller principiell beskaffenhet,
och dels skulle kameralbyråchefen få mera tid att ägna sig åt de rent kamerala
uppgifterna, ett önskemål som framförts i ett flertal remissyttranden. I varje
fall synes det mig lämpligt att anordningen prövas i praktiken, innan frågan
om inrättande av ytterligare en överdirektörsbefattning upptages till slutlig
prövning. Anordningen i fråga är enligt min uppfattning jämväl att föredraga
framför det av statens organisationsnämnd skisserade förslaget om sammanförande
av sinnessjukvårdsärendena till en avdelning, vars chef tillika skulle
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 87.
O
fungera som generaldirektörens ställföreträdare. Ett genomförande av detta
förslag skulle icke innebära någon mera betydande avlastning för generaldirektören,
emedan det stora flertalet hithörande ärenden redan nu handlägges
som nämnd- eller byråärenden.
•Jag förordar alltså — med nyssnämnda komplettering — utredningens förslag
om inrättande av en administrativ överdirektörsbefattning, vars innehavare
skall tjänstgöra dels som konsult och expeditionschef, dels ock i normala
fall som generaldirektörens ställföreträdare. I likhet med utredningen
förutsätter jag, att då längre tids tjänstledighet för generaldirektören erfordras
eller eljest särskilda skäl föreligga, frågan om generaldirektörsbefattningens
uppehållande underställes Kungl. Maj:t, som därvid bör äga möjlighet förordna
annan än överdirektören att bestrida befattningen. I första hand torde
därvid i allmänhet befattningshavare inom medicinalstyrelsen med medicinsk
utbildning ifrågakomma. Motsvarande befogenhet bör tillkomma medicinalstyrelsen
vid semester eller annan ledighet av kortvarigare beskaffenhet för
överdirektören.
I fråga om byråindelningen innebär utredningens förslag att medicinalärendenas
handläggning skulle komma att fördelas på nio byråer, därav sju
fackbyråer — medicinalbyrån, hälsovårdsbyrån, sjukhusbyrån (nuvarande lasarettsbyrån),
sinnessjukvårdsbyrån, rättspsykiatriska byrån (nuvarande rättspsykiatriska
avdelningen inom sinnessjukvårdsbyrån), tandvårdsbyrån (nuvarande
tandvårdsavdelningen inom lasarettsbyrån) och apoteksbyrån — ävensom
en lag- och utredningsbyrå samt eu kameralbyrå. Utredningen har för
sin del utgått från att till chefer för fackbyråerna skola liksom hittills utses
personer med speciell utbildning och erfarenhet på respektive byråers verksamhetsområde.
Ledningen av lag- och utredningsbyrån skulle anförtros åt en
jurist med domarkompetens, medan chefen för kameralbyrån ansetts böra äga
såväl kameral som administrativ utbildning och erfarenhet.
Statsrådet, som redogjort för remissutlåtandena i ämnet, har i förevarande
sammanhang anfört följande.
I fråga om byråindelningen tillstyrker jag utredningens förslag om
inrättande av en lag- och utredningsbyrå. De skäl, som i vissa yttranden framförts
till förmån för en utbyggnad av denna byrå till en administrativ byrå,
omfattande jämväl personalärenden, torde i huvudsak bortfalla vid bifall till
mitt förslag om centralisering av ärenden rörande styrelsens personal och organisation
till den administrative överdirektören. Inrättande av eu självständig
veterinärstyrelse kommer endast att i mindre mån påverka lag- och utredningsbyråns
avsedda arbetsbörda, då jag i likhet med utredningen utgår från att
veterinärstyrelsen skall äga att i viss omfattning, särskilt vad angår det gemensamma
arbetsfältet för läkare och veterinärer, anlita den juridiska sakkunskap,
som finnes tillgänglig å byrån. Jag vill tillägga, att redan nu föreligga åtskilliga
frågor angående revision av sjukhuslagen, epidemilagen, hälsovårdsstadgan
och ordningen för tandläkarkonstens utövande m. m., som komma att taga
byråns arbetskrafter i anspråk för lång tid framåt.
Jag tillstyrker vidare utredningens förslag om utbyggande av de nuvarande
avdelningarna för tandvårdsärenden och för rättspsykiatriska ärenden till självständiga
byråer. Den senare byrån torde i överensstämmelse med medicinalstyrelsens
förslag böra officiellt benämnas byrån för social- och rättspsykiatri.
Det av medicinalstyrelsen och vissa andra remissinstanser framförda kravet
på uppdelning av den nuvarande medicinalbyrån i en allmänmedicinsk och en
socialhygienisk byrå torde icke sakna fog, om hänsyn endast tages till arbets
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 87.
bördans omfattning. På sätt av utredningen framgår, föreligger emellertid ett
mycket nära samband mellan de båda ifrågasatta byråernas verksamhetsområde,
vilket också medfört vissa svårigheter att åvägabringa en naturlig uppdelning
av ärendena byråerna emellan, särskilt när det gäller styrelsens befattning
med tjänsteläkarna i deras olika funktioner. Med hänsyn härtill finner
jag i likhet med utredningen bäst att tills vidare undvika en uppdelning av
medicinalbj^rån och i stället tillse, att byråchefens arbetsbörda lättas i erforderlig
omfattning. Detta synes lämpligen kunna ske genom att dels bereda
honom ökad kvalificerad hjälp inom byrån och dels befria honom från uppdraget
som ordförande i rättspsykiatriska nämnden, vilket icke har något direkt
samband med byråns verksamhet. Härtill återkommer jag i det följande.
Statens sjukhuspersonals förbund har hemställt om utredning rörande inrättande
av en särskild personalbyrå inom medicinalstyrelsen. Denna framställning,
som främst tager sikte på den vid statens sinnessjukhus och anstalt
för fallandesjuka anställda personalen, lärer huvudsakligen grunda sig på det
förhållandet, att arbetskrafterna inom styrelsen tidigare varit otillräckliga för
att bereda och tillrättalägga vissa frågor rörande denna personals anställningsoch
tjänstgöringsförhållanden m. m. I den mån så fortfarande är fallet, torde
detta till väsentlig del kunna avhjälpas genom en utökning av befattningshavarna
på sinnessjukvårdsbyrån och kameralbyråns avdelning för sinnessjukhusens
ekonomiska förvaltning. Denna fråga behandlar jag i det följande.
I framställningen uttalas även önskemål om anknytande till personalbyrån av
en fullmäktig att stå till förfogade för samråd i ärenden, som angå ifrågavarande
personal. Ehuru personalförbundet genom begagnande av sin förhandlingsrätt
kan påverka avgörandet i mera allmänna anställnings-, arbets- och
avlöningsfrågor, är jag icke främmande för tanken att genom kompletterande
anordningar tillgodose rimliga krav på vidgat medinflytande från personalens
sida i ärenden av särskilt intresse för densamma. Delvis torde detta kunna ske
genom att låta en representant för personalen ingå såsom ledamot i vederbörande
sjukhusdirektioner, en anordning som från och med innevarande
kalenderår försöksvis vidtagits vid vissa sinnessjukhus. I övrigt synes hithörande
spörsmål lämpligen böra beredas genom förhandlingar mellan medicinalstyrelsen
och personalförbundet under beaktande av motsvarande förhållanden
inom andra statliga förvaltningsområden.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle medicinalstyrelsen komma att
bestå av, förutom en generaldirektör och en överdirektör, nio byråer, nämligen
medicinalbyrån, hälsovårdsbyrån, (kropps-) sjukhusbyrån, sinnessjukvårdsbyrån,
byrån för social- och rättspsykiatri, tandvårdsbyrån, apoteksbyrån,
lag- och utredningsbyrån samt kameralbyrån. I fråga om ärendenas fördelning
mellan dessa byråer och kompetenskraven för byråchefstjänsterna ansluter jag
mig i princip till utredningens förslag. Detta innebär bland annat, att jag i
likhet med riksräkenskapsverket finner mest ändamålsenligt, att medicinalstyrelsen
åvilande kontroll och rådgivning beträffande sjukhusens ekonomiska
förvaltning ävensom vissa ärenden rörande apotekens ekonomiska förhållanden
centraliseras till kameralbyrån. Detsamma gäller tillsynen och rådgivningen
rörande laboratoriernas ekonomiska förvaltning. Till motiven härför återkommer
jag i annat sammanhang. Den närmare fördelningen av ärendena torde
böra ske i samband med fastställande av ny instruktion för medicinalstyrelsen.
Chefspersonalens anställnings- och löneförhållanden.
Utredningens förslag rörande anställnings- och löneförhållandena för chefspersonalen
innebär i stort sett följande.
Statsutskottets utlåtande nr 87.
7
Generaldirektören uppflyttas från lönegrad C 12 till lönegrad C 14. Överdirektören
inplaceras i lönegrad C 8. Medicinalråden liksom övriga fackbyråchefer
överföras från löneplan A till löneplan C i civila avlöningsreglementet
med inplacering, de förra i 7 lönegraden och de senare i 6 lönegraden. Kameralbyråchefen
bibehålies vid nuvarande löneställning, lönegrad A 30, till
vilken lönegrad jämväl lagbyråchefen föreslås hänförd. Överinspektören för
sinnessjukvården uppflyttas från lönegrad C 6 till lönegrad C 7. Inspektören
för sinnesslövården samt den psykiska bama- och ungdomsvården, vilken för
närvarande åtnjuter ett årligt arvode, motsvarande bruttolön för år enligt 29
löneklassen i löneplan A, föreslås inplacerad i lönegrad C 6. Sistnämnda befattning
föreslås i samband härmed ändrad till »inspektör för psykisk barnavård
m. in.».
Överdirektören, vilken ansetts böra förordnas för en tid av sex år i sänder,
föreslås, därest han förordnas till generaldirektörens ställföreträdare, utöver
lön komma i åtnjutande av ett ställföreträdararvode av 2 000 kronor för år.
I likhet med överdirektörsbefattningen föreslås övriga till inplacering å
löneplan C förordade befattningar skola tillsättas på viss tid. I fråga om befattningen
som inspektör för sinnesslövården samt den psykiska barna- och
ungdomsvården ha dock vissa skäl ansetts tala för att närmare erfarenhet
rörande de med densamma förenade arbetsuppgifterna avvaktas, innan befattningen
förenas med pensionsrätt. Första förordnandet & denna befattning
har därför ansetts böra allenast gälla tills vidare.
Statsrådet har för sin del anfört följande.
Erfarenheten har till fullo bestyrkt, att betydande svårigheter mött vid
rekryteringen av de medicinska byråchefstjänsterna, Det torde ock
få anses klarlagt, att dessa svårigheter till huvudsaklig del bottna i det förhållandet,
att de inkomster, som äro förenade med ifrågavarande byråchefstjänster,
i regel avsevärt understiga dem, som medfölja läkarverksamhet i
statlig eller kommunal tjänst. För att förvärva kvalificerad innehavare av
dessa tjänster ha ej sällan bisysslor måst tolereras i en omfattning, som icke
varit önskvärd. Med den allt snabbare utveckling, som kännetecknar medicinalväsendet
under senare tid, har samtidigt behov uppkommit av en anställningsform,
som möjliggör en mera smidigt avpassad avgång ur tjänsten med
oavkortad pension än gällande ordning för tjänster å A-plan medgiver.
I likhet med utredningen, medicinalstyrelsen och lönenämnden anser jag,
att en överflyttning av de medicinska byråchefstjänsterna på civila avlöningsreglementets
C-plan ur nu anförda synpunkter skulle medföra betydande
fördelar. Det är visserligen sant, att den säkrare ställning, som
en fullmakt innebär, har sitt särskilda värde ur rekryteringssynpunkt.
Men å andra sidan har erfarenheten tydligt visat, att den nuvarande löneställningen
i och för sig icke är tillräckligt lockande för de läkarkategorier,
varom här närmast är fråga, varför en höjning av medicinalrådens löner i allt
fall måste vidtagas, om rekryteringsmöjligheterna skola kunna förbättras. Jag
anser det då vara en beaktansvärd vinst, om man samtidigt kan möjliggöra
en större rörlighet i fråga om befattningarnas återbesättande än vad nu är
fallet. Härvid vill jag, i anledning av vad statskontoret anfört, fästa uppmärksamheten
vid att ett utbyte av medicinskt skolade byråchefer mot juridisktadministrativt
utbildade åtminstone tills vidare icke synes erbjuda en framkomlig
väg ur rekryteringssvårigheterna. Jag förordar därför, att ifrågava
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 87.
rande befattningar överföras till C-plan. Då enahanda synpunkter i större
eller mindre utsträckning kunna anläggas även beträffande chefstjänsterna
för tandvårds- och apoteksbyråerna, torde dessa tjänster likaledes böra uppföras
å C-plan.
I fråga om lönegradsplaceringen innebär utredningens förslag, att läkarbyråcheferna
skola placeras i lönegrad C 7 och övriga fackbyråchefer i C 6.
Avgörande betydelse har därvid tillmätts inkomstläget för rekryteringsgruppema.
Häremot ha medicinalstyrelsen och lönenämnden m. fl. remissinstanser
hävdat, att en enhetlig lönegradsplacering av samtliga fackbyråchefer
inom medicinalstyrelsen vore mera rättvis med hänsyn till arten och omfattningen
av fackbyråchefernas arbetsbörda och ansvar. Medicinalstyrelsen härför
sin del förordat lönegrad C 8, medan lönenämnden stannat vid att tillstyrka
lönegrad C 7, även om enligt lönenämndens uppfattning vägande skäl
kunna anföras för en högre placering. Själv ansluter jag mig till lönenämndens
ståndpunkt och förordar alltså lönegrad C 7 för samtliga fackbyråchefer.
Till detta mitt ställningstagande har i sin mån medverkat, att medelinkomsten
för centralpoliklinikföreståndarna inom folktandvården samt för apoteksinnehavarna
under år 1945 enligt lämnade uppgifter stigit till omkring 20 000
kronor, vilket efter den allmänna lönerevisionen ungefär motsvarar inkomsten
i lönegrad C 7. Samtliga fackbyråchefer torde böra benämnas medicinalråd
och förordnas för en tid av sex år i sänder.
Om den av mig förordade lönegradsplaceringen godtages, förutsätter jag
i likhet med utredningen, att en restriktivare prövning av frågor om tillstånd
för fackbyråcheferna att innehava bisysslor kommer att framdeles tillämpas.
Att helt förbjuda innehav av dylika sysslor lärer lika litet som i andra fall
vara möjligt eller nr allmän synpunkt önskvärt.
Beträffande de administrativa byråcheferna är jag icke beredd att förorda
annan placering än 30 lönegraden. Chefen för lag- och utredningsbyrån torde
tills vidare böra anställas å extra ordinarie stat.
Av vad jag i det föregående förordat anser jag böra följa, att överinspektören
för sinnessjuk vår den i riket uppflyttas från lönegrad C 6 till
C 7 samt att han liksom medicinalråden förordnas för en tid av sex år i
sänder. I likhet med utredningen utgår jag härvid från att han, i mån av
tid, skall ägna ökad uppmärksamhet åt den aktiva terapien inom sinnessjukvården
samt att han skall vara föredragande inom styrelsen i ärenden, som
direkt sammanhänga med hans verksamhet. För att lätta hans nuvarande
arbetsbörda bör han befrias från honom nu författningsenligt åliggande skyldighet
att såsom ledamot deltaga i rättspsykiatriska nämndens sammanträden.
Till frågan om hans ersättare i nämnden återkommer jag i ett följande avsnitt.
Körande inspektören för sinn esslöv år den samt den psykiska
barna- och ungdomsvården ansluter jag mig till utredningens förslag,
att befattningen uppföres å C-planen med placering i lönegrad C 6 samt att
innehavaren, i avbidan på närmare erfarenhet rörande lämpligheten att förena
nu berörda arbetsuppgifter, förordnas tills vidare. Av enahanda skäl torde
någon förändring av befattningens benämning icke böra nu vidtagas.
Fullgoda motiv synas mig vidare ha förebragts för att bereda generaldirektören
en förbättrad löneställning. Jag anser mig dock icke kunna gå
utöver utredningens, av lönenämnden biträdda förslag att placera verkschefen
i lönegrad C 14, medförande en löneökning av i runt tal 4 000 kronor.
k ad slutligen angår överdirektören kunna skäl anföras såväl för utredningens
förslag om placering i lönegrad C 8 jämte särskilt arvode såsom
ersättning för ställföreträdarskapet som för medicinalstyrelsens förslag att
placera honom i lönegrad C 10. Med hänsyn till önskvärdheten av att åt
Kungl. Maj:t inrymmes frihet i fråga om förordnande av ställföreträdare för
Statsutskottets utlåtande nr 87.
9
generaldirektören, vill jag för min del förorda, att överdirektörsbefattningen
placeras i lönegrad C 8 och att för ställföreträdarskapet utgår ett särskilt
arvode av 2 000 kronor för år, motsvarande skillnaden mellan lönegraderna
C 8 och C 10. Tilläggas må, att ett arvode av samma storlek för närvarande
utgår till verkschefernas ställföreträdare i telegrafstyrelsen och generalpoststyrelsen.
Behovet av underordnad personal och dennas löneställning.
Läkar byråerna. Medicinalstyrelseutredningens förslag innebär i fråga om
läkarbyråerna allenast smärre jämkningar i den nuvarande organisationen,
såvitt angår den medicinskt utbildade personalen av biträdande
karaktär. Anledningen härtill är, att den medicinska sakkunskapen under det
senaste decenniet tillgodosetts relativt väl genom anställande mot arvode av
s. k. specialföredragande, efter hand som utvecklingen så påkallat. Utredningen
utgår från att 71 en na form av förstärkning skall så långt sig göra låter
anlitas även framdeles, i den mån behov uppkommer av ytterligare medicinskt
utbildad personal.
Statsrådet har förklarat sig i princip dela denna utredningens uppfattning
men samtidigt velat framhålla att redan nu föreliggande förhållanden synas
kräva en komplettering av utredningens förslag på några punkter.
Av utredningen framlagt förslag att förändra en tjänst som medicinalrådsassistent
till en befattning som specialföredragande i rättsmedicinska och
därmed närbesläktade ärenden har statsrådet funnit ändamålsenligt med hänsyn
till den avlastning av medicinalbyråchefens arbetsbörda, som därigenom
möjliggöres. I likhet med utredningen utgår statsrådet också från att för
handläggning av rnödra- och barnavårdsärenden krävas två specialföredragande,
en för vardera gruppen, med minst 5 timmars tjänstgöring jämte en
heltidsanställd barnmorska.»
Härefter anför statsrådet följande.
Emellertid vill jag i detta sammanhang anmäla, att medicinalstyrelsen i
sina anslagsäskanden för nästa budgetår återkommit till frågan om anställande
av en överinspektör för förlossningsvården i enlighet med befolkningsutredningens
förslag. Styrelsen har därvid under hänvisning till svårigheterna
att förvärva en för ändamålet lämplig kraft hemställt, att Kungl.
Maj :t måtte utverka riksdagens bemyndigande att, därest omständigheterna
så skulle påkalla, medgiva överskridande av styrelsens icke-ordinarie post
med erforderligt belopp. Otvivelaktigt är, såsom befolkningsutredningen
framhållit, förlossningsvården i behov av en genomgående översyn. Allmänt
har sålunda vitsordats, att inom såväl den öppna som den slutna
förlossningsvården föreligga brister, som snarast måste avhjälpas. Då
den föreslagna överinspektören skulle biträda huvudmännen med råd
och anvisningar vid planläggnings- och organisationsarbetet härutinnan
finner jag det vara angeläget att medel åtminstone i viss omfattning beräknas
för detta ändamål. Jag förordar, att ett belopp av högst 16 000 kronor, i runt
tal motsvarande beräknad totallön efter den 1 juli 1947 till tjänsteman i nuvarande
29 löneklassen, ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för tillgodoseende
på lämpligaste sätt av nu berörda behov jämte tillsynen och ledningen
av den förebyggande mödravården.
10
Statsutskottets utlåtande nr 87.
Vidare torde jag få anmäla, att medicinalstyrelsen i skrivelse den 6 september
1946 påkallat medel för anställande mot arvode av en pediatriskt skolad
läkare, som i första hand skulle biträda med verkställande av inspektioner
i förebyggande barnavård och i samband därmed lämna personliga råd och
anvisningar till vederbörande funktionärer m. fl. Erfarenheten hade enligt
medicinalstyrelsen visat, att en intensifiering av upplysningsverksamheten i
detta hänseende erfordrades och att den nuvarande barnavårdsföredragandens
arbetstid icke räckte till för detta ändamål. I mån av tid skulle den nye befattningshavaren
även stå till förfogande för rådgivning beträffande vården
av nyfödda barn å smärre förlossningsanstalter, där tillgång till specialist
på orten icke funnes — ett område, som krävde ökad uppmärksamhet från
det allmännas sida. Båda dessa ändamål äro för visso beaktansvärda. Tillräckligt
underlag för ett bedömande av de därmed förenade organisatoriska
konsekvenserna föreligger emellertid icke för närvarande Jag anser mig
därför böra stanna vid att förorda, att ett belopp av högst 16 000 kronor, beräknat
på nyss angivet sätt, ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för att efter
närmare beprövande användas för tillgodoseende av samtliga de behov,
som i nuvarande läge föreligga beträffande den förebyggande barnavårdens
centrala ledning och tillsyn.
Under hänvisning till ökningen av de rätts- och socialpsykiatriska ärendena
har utredningen, utöver medicinalrådet, räknat med två arvodesanställda
föredragande, varav eu med 5 timmars tjänstgöring och en med 2V2 timmars
tjänstgöring.
Under erinran att Kungl. Maj:t i anledning av särskild framställning från
medicinalstyrelsen sett sig nödsakad medgiva, att under tiden 1 januari—SO
juni innevarande år må vara anställd ytterligare eu föredragande i rättspsykiatri
med minst 2 timmars arbetstid har statsrådet i förevarande ämne
anfört följande.
Man torde få räkna med att denna förstärkning blir erforderlig även
under nästa budgetår. Beaktas må nämligen, att antalet inkommande ärenden
av ifrågavarande slag under åren 1941—1945 successivt ökat från cirka 3 200
till 6 400 eller med i runt tal 6Ö0 om året. Sannolikt kommer stegringen,
s?m f01''tsatt även under år 1946 samt främst hänför sig till abort- och steriliseringsärendena,
att pågå ännu någon tid. Med hänsyn härtill anser jag mig
icke kunna underlåta att i anslutning till medicinalstyrelsens förslag påkalla
medel för anställande, efter Kungl. Maj:ts beprövande, av en arbetskraft, som
jämte medicinalrådet helt kan ägna sin tid åt handläggningen av hithörande
ärenden. För ändamålet torde, i avbidan på ytterligare erfarenhet, böra avses
ett belopp av 16 000 kronor. Vid bifall härtill torde det vara till fyllest
att härutöver räkna med allenast en deltidsanställd föredragande, vars arbetstid
tills vidare torde böra begränsas till 2Vä timmar dagligen.
Med erinran att Kungl. Maj:t under innevarande budgetår med hänsyn
till den ökade arbetsbalansen å sinnessjukvårdsbyrån medgivit tillfälligt anställande
av en medicinalrådsassistent å nämnda byrå har medicinalstyrelsen
i sitt över utredningens betänkande aylåtna remissyttrande framlagt förslag
om definitivt anställande av en dylik befattningshavare. Hans dagliga arbetstid
syntes till en början kunna bestämmas till 31/» timmar, varvid ersättningen
i enlighet med utredningens principförslag borde bestämmas till ett arvode av
6 000 kronor för år.
Statsutskottets utlåtande nr 87.
11
Statsrådet har i ämnet framhållit, att det vore uppenbart att ett fortsatt
utbyggande av sinnessjukvården komme att medföra en ökad belastning av
byrån. Å andra sidan torde en decentralisering av vissa sinnessjukvårdsärenden
från medicinalstyrelsen till de lokala sinnessjukhusdirektionerna
kunna ske i huvudsaklig anslutning till de förslag, som framlagts av medicinalstyrelseutredningen.
Möjligt vore även, att en ytterligare avlastning av
byråns chef kunde ske genom anlitande av den å byrån tjänstgörande byggnadsinspektören.
Under sådana förhållanden vore statsrådet icke berett att
nu taga ställning till medicinalstyrelsens yrkande om definitivt anställande
av en medicinalrådsassistent å byrån. Statsrådet begränsade sig till att förorda,
att erforderligt belopp ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för att, i
den mån behov visar sig föreligga, disponeras för ifrågavarande ändamål
under nästa budgetår.
I fråga om specialföredragandenas tjänstgörings- och avlöningsförhållanden
har medicinalstyrelseutredningen framhållit följande.
De nuvarande arvodena till specialföredragandena utgå i ett fall med 16 500
kronor, avseende heltidstjänstgöring, i tre fall med 7 200 kronor, avseende
en tjänstgöring om öVa timmar, varav 3V2 timmar å tjänsterummet, i ett fall
med 5 300 kronor för 4 timmars tjänstgöring, varav 2 timmar å tjänsterummet,
samt i återstående fall med 3 600 kronor, avseende en tjänstgöring av minst
2 timmar enligt medicinalstyrelsens närmare bestämmande. Det högsta arvodet,
som uppbäres av föredraganden för ärenden rörande könssjukvården och
nära överensstämmer med medicinalråds slutlön, inklusive rörligt tillägg och
kristillägg, torde ha utmätts med tanke på de speciella krav, som förelågo vid
befattningens inrättande (år 1944). De övriga arvodena ha ursprungligen stått
i visst förhållande till medicinalrådens begynnelselöner. Under krisåren ha
de emellertid — såsom utgörande ersättning för bisysslor — icke undergått
förhöjning i samma män som sistnämnda löner, inberäknat rörligt tillägg och
kristillägg, varför proportionen mellan arvodesbeloppen och lönerna förskjutits
till arvodestagarnas nackdel. Bifalles medicinalstyrelseutredningens förslag
om överflyttning av medicinalråden å civila avlöningsreglementets löneplau
C, lönegrad 7, blir skillnaden ännu större. En reglering uppåt av arvodesbeloppen
synes därför skälig. I samband därmed torde en mindre jämkning
av den för de deltidsanställda arvodestagarna gällande arbetstiden böra vidtagas.
Utredningen föreslår för sin del, att deltidsarvodena fixeras till 8 400,
6 000 och 4 200 kronor, varvid utredningen räknat med en arbetstid av omkring
5, 3 Va och 21/2 timmar dagligen.
Statsrådet har för sin del icke haft något att erinra mot vad utredningen
sålunda anfört. För medicinalrådsassistent har statsrådet ansett arvodet böra
bestämmas till 6 000 kronor för år, därvid emellertid förutsatts att föredragningsskyldighet
i viss omfattning åläggos nämnde befattningshavare.
För byråinspektören och biträdande byråinspektören för
sjuksköterskeväsendet, vilka nu åtnjuta avlöning eidigt lönegrad A 22 respektive
Eo IT, har utredningen föreslagit uppflyttning till lönegrad A 24 respektive
Eo 20. Medicinalstyrelsen och svensk sjuksköterskeförening ha påyrkat
en höjning av dessa tjänster till lönegrad A 26 respektive Eo 22. Statskontoret
och lönenämnden ha förordat lönegrad A 24 för byråinspektören men
beträffande den biträdande byråinspektören icke velat medgiva högre placering
än 17 respektive 18 lönegraden.
12
Statsutskottets utlåtande nr 87.
För sin del har statsrådet — under erinran om den uppflyttning av statsanställd
personal med sjuksköterskeutbildning, som förordats av chefen för
finansdepartementet i årets statsverksproposition under rubriken för flera
huvudtitlar gemensamma frågor -— förklarat sig biträda utredningens förslag
såsom till synes rimligt avvägt.
''Vid remissbehandlingen har medicinalstyrelsen jämväl framställt krav på
utökning av den fasta personalen å byråinspektörens avdelning med eu sjuksköterskeutbildad
befattningshavare, närmast avsedd såsom biträde vid handav
ärenden i samband med förandet av det s. k. sjuksköterskeregistret,
vilket under krigsåren upplades för beredskapsändamål. Behovet
av denna arbetskraft sammanhänger i huvudsak med frågan, huruvida de
s. k. krigsplaceringarna av sjuksköterskor skola fortsättas.
Med hänsyn till att sistnämnda spörsmål vore beroende på Kungl. Maj:ts
prövning och även ur principiell synpunkt har statsrådet ansett det lämpligast,
att medel för avlöning till denna arbetskraft, liksom för annan av sjukvårdsberedskapen
särskilt påkallad personalförstärkning, i mån av behov bestrides
från ett speciellt anslag på sätt hittills skett. Däremot har det synts
statsrådet som om skäl talade för att på sätt styrelsen föreslagit den arvodesanställde
sjukgymnasten överflyttades från beredskapsstat till styrelsens stat.
Statsrådet har därför tillstyrkt sistnämnda förslag.
Svensk sjuksköterskeförening har föreslagit anställande av ytterligare en
biträdande byråinspektör, som i första hand skulle ägna uppmärksamhet åt
arbetsförhållandena för sjukvårdspersonalen vid sinnessjukhusen. Förslaget
har icke föranlett annat uttalande från statsrådets sida än att, i den mån behov
av särskild tillsyn och rådgivning på detta område föreligger vid sidan
av de initiativ, som tagas av personalorganisationerna själva, denna torde tills
vidare få utövas av någon av de nuvarande byråinspektörerna, av vilka den
ena trätt i funktion så sent som år 1945. I
I fråga om den juridiskt-administrativa personalen innebär utredningens
förslag i huvudsak, att två förste byråsekreterartjänster (A 24) utbytas mot
två byrådirektörstjänster (A 28), att en arvodesbefattning som förste byråsekreterare
uppföres på ordinarie stat (i lönegrad A 24) samt att antalet ordinarie
byråsekreterarbefattningar (A 21) ökas från två till tre.
Utredningens motivering för inrättande av de två byrådirektörstjänstema
i lönegrad A 28, vilka skulle vara placerade, en å medicinal- och en å sjukhusbyrån,
har statsrådet funnit fullt bärande. Statsrådet har vidare — under
hänvisning till sitt tidigare uttalande om angelägenheten av att lätta arbetsbördan
för medicinalbyråchefen — förordat av medicinalstyrelsen framlagt
förslag, att nuvarande förste byråsekreterartjänsten i lönegrad A 24 å medicinalbyiån
bibehalles. Statsrådet tillstyrker likaledes, att den nuvarande arvodesavlönade
förste byråsekreterarbefattningen å hälsovårdsbyrån överföres
till ordinarie stat i samma lönegrad samt att en ny byråsekreterartjänst
inrättas. I enlighet härmed skulle till de fem läkarbyråernas förfogande stå
Statsutskottets utlåtande nr 87.
13
2 byrådirektörer (A 28), 3 förste byråsekreterare (A 24) samt 3 byråsekreterare
(A 21), vilket innebär en ökning i förhållande till nuvarande organisationen
med tre ordinarie tjänstemän. Härutöver har statsrådet tills vidare räknat
med ett behov av 7 juridiskt utbildade amanuenser eller samma antal som
för närvarande.
Jämlikt medgivande av Kungl. Maj:t den 17 mars 1944 må hos medicinalstyrelsen
(sinnessjukvårdsbyrån) tills vidare vara anställd en byggnadsinspektör
mot ett arvode av 11200 kronor för år. Denne inspektör skall
enligt en av Kungl. Maj:t samma dag fastställd instruktion biträda medicinalstyrelsen
och vederbörande sjukhusdirektioner vid vården av de fastigheter,
som stå under medicinalstyrelsens förvaltning. Han skall därvid hava närmaste
överinseendet och tillsynen över dessa fastigheter samt förbereda frågor,
som gälla byggnadernas underhåll. Byggnadsinspektören åligger bland
annat att biträda vederbörande sjukhusdirektioner vid sådan årlig syn, som
avses i 21 § sinnessjukvårdsstadgan, och upprätta instrument över besiktningen,
samt att, när så erfordras, verkställa av- och tillträdessyner å tjänstebostäder
och tillse, att enhetliga regler till dessas underhåll följas. Innehavare
av ifrågavarande befattning förordnas av Kungl. Maj:t. Arvodet till
densamma bestrides för närvarande från medicinalstyrelsens delfond av statens
allmänna fastighetsfond.
Medicinalstyrelseutredningen har ansett närmare erfarenheter rörande
ifrågavarande befattningshavares arbetsbörda böra avvaktas, innan frågan om
utvidgning av byggnadsinspektörens befogenheter upptoges till omprövning
och under sådana förhållanden icke heller ansett sig böra ifrågasätta någon
ändring av befattningshavarens anställnings- eller löneförhållanden.
Statsrådet har, med erinran att Kungl. Maj:t numera på finansdepartementets
föredragning medgivit anställande av en biträdande byggnadsinspektör
inom styrelsen med avlöning från statens allmänna fastighetsfond,
ansett erfarenheten ha givit vid handen, att i vart fall en av ifrågavarande befattningshavare
icke kan undvaras, och för sin del förordat av medicinalstyrelsen
framlagt förslag, att byggnadsinspektören överföres till medicinalstyrelsens
stat såsom e. o. tjänsteman. Hans avlöning har därvid i anslutning till nuvarande
arvode ansetts böra utgå enligt 24 lönegraden i gällande löneplan Ko.
I en den 16 november 1946 dagtecknad promemoria har medicinalstyrelsen
gjort framställning om anvisande av medel till en konsulent in. m. för
bekämpande av råttor.
Statsrådet har i ämnet anfört följande.
Yad slutligen beträffar medicinalstyrelsens framställning om medel till
en konsulent m. m. för bekämpande av råttor har jag av vad i
ärendet anförts blivit övertygad om att mera energiska åtgärder äro erforderliga
för bekämpande av råttor och möss. Härför tala såväl angelägenheten
av att, särskilt under nu rådande förhållanden, livsmedelslager och andra
förnödenheter i möjligaste mån skyddas mot skadegörelse som de sanitära
vådor, vilka följa med förekomsten av råttor. Den nu avslutade försöksverksamheten
inom Värmlands län synes också ha lämnat så värdefulla resultat,
14
Statsutskottets utlåtande nr 87.
att anledning föreligger att fortsätta på den inslagna vägen. För åstadkommande
av effektiva åtgärder torde emellertid, åtminstone tills vidare, krävas
fortsatt medverkan från statens sida. Jag förordar därför styrelsens förslag
om anställande av en särskild konsulent för ändamålet, vilken i så fall bör
anknytas till bälsovårdsbyrån. På denne befattningshavare bör ankomma att
stimulera vederbörande kommunala myndigheter till vidtagande av effektiva
råttutrotningsåtgärder samt att meddela upplysning om lämpliga metoder härför.
En viktig uppgift för konsulenten bör vidare vara att verka för samordning
av råttbekämpandet inom större sammanhängande eller angränsande områden.
Yad beträffar ersättningen till konsulenten synes denna böra utgå i form av
arvode, vilket lämpligen torde kunna bestämmas till 10 000 kronor. Kostnaderna
för konsulentens resor och erforderliga expenser för verksamheten torde
böra. utgå från vederbörande anslagsposter i styrelsens omkostnadsstat.
Däremot är jag icke beredd att på grundval av föreliggande utredning
tillstyrka styrelsens förslag om statsbidrag till kommunerna för råttutrotningsåtgärder.
Det av styrelsen äskade beloppet för upplysningsverksamhet
har i huvudsak avsetts för en annonskampanj i råttutrotningsfrågan. Med
anledning härav vill jag erinra om att av ett å tilläggsstat I till riksstaten
för löpande budgetår anvisat anslag av 16 000 kronor till utrotning av råttor
(prop. nr 311/1946, bil. 4, punkt 7; riksd. skr. nr 500/1946) ett belopp av 6 500
kronor avsetts för en sådan kampanj. Med beaktande härav och då styrelsens
upplysningsverksamhet framför allt torde böra taga sikte på de kommunala myndigheterna,
synes anledning icke föreligga att nu böra beräkna särskilda medel
för detta ändamål. Uppkommande kostnader för tryckning av erforderliga
broschyrer och.dylikt torde böra bestridas från den i styrelsens omkostnadsstat
uppförda anslagsposten till publikationstryck. Skulle sedermera behov
yppas av sådan upplysningsverksamhet, att kostnaderna därför icke böra belasta
nyssnämnda anslagspost, torde Kungl. Maj:t vara oförhindrad att ställa
erforderliga medel till förfogande från förslagsanslaget till vissa kostnader
för allmän hälso- och sjukvård.
Tandvårdsbyrån. Utredningens förslag till personalorganisation för den
nya tandvårdsbyrån innebär allenast, att personalen å den nuvarande tandvårdsavdelningen
beredes något förbättrade anställnings- och lönevillkor. Yad
vid remissbehandlingen anförts har icke givit statsrådet tillräcklig anledning
att frångå utredningens förslag härutinnan. Statsrådet tillstyrker alltså, att
till tandvårdsbyrån knytas en byråtandläkare i lönegrad Eo 26 samt en byråsekreterare
i lönegrad Ä 21.
Härjämte har statsrådet framhållit, att med hänsyn till det labila läget å
folktandvårdens område ytterligare någon tids erfarenhet borde avvaktas,
innan den juridiska personalen å byrån utökades enligt av medicinalstyrelsen
framfört önskemål.
Apoteksbyrån. \ ad beträffar apoteksbyrån har frågan om specialitetskontrollens
organisation varit föremål för särskild undersökning av medicinalstyrelseutredningen,
som därvid kommit till det resultatet, att en förenkling
och rationalisering av densamma skulle kunna åvägabringas, om föredragningen
och i viss mån även beslutanderätt^ i hithörande ärenden anförtroddes
åt statens farmacevtiska laboratorium. Medicinalstyrelsen har bestämt
motsatt sig en sådan åtgärd, främst av följande skäl. Dels finge det
anses principiellt betänkligt att belasta en praktisk-vetenskaplig institution
Statsutskottets utlåtande nr 87.
15
med administrativa uppgifter, som komme att taga eu väsentlig del av föreståndarens
tid i anspråk, dels skulle de farmacevtiska specialiteterna, som
allenast utgjorde en särskild grupp av läkemedel, i handläggningsavseende utbrytas
ur sitt naturliga samband med övriga läkemedel och dels påkallade utvecklingen
inom toxikologiens, farmakoterapiens, läkemedelstillverkningens
och läkemedelshandelns områden ökade insatser från den centrala myndighetens
sida, vilket under alla förhållanden nödvändiggjorde en utbyggnad av
medicinalstyrelsens apoteksbyrå. Härtill komme, att utredningens förslag,
som förutsatte ett långt gående samråd med apoteksbyråchefen, i förhållande
till nuvarande praxis snarare medförde en ökning än en avlastning av apoteksbyråchefens
redan förut tyngande arbetsbörda. Medicinska fakulteten i Lund
har i huvudsak hävdat enahanda synpunkter, medan vissa andra remissinstanser
i princip anslutit sig till utredningens förslag.
Statsrådet har i förevarande avseende anfört följande.
För egen del har jag funnit de av medicinalstyrelsen anförda synpunkterna
så vägande, att jag ställer mig betänksam mot ett genomförande av utredningens
förslag i nu berörda del, oaktat vissa praktiska fördelar därav kunna
påräknas. Vid prövning av denna organisationsfråga torde ävenledes böra beaktas,
att en väsentlig minskning av det med specialitetskontrollen förenade
arbetet torde stå att vinna genom en översyn av specialitetskungörelsen i syfte
att begränsa det nu onödigt stora antalet specialiteter. Detta spörsmål lärer
få anses ingå i det problemkomplex, som den av mig år 1946 tillkallade läkemedelsutredningen
har att överväga. Under sådana förhållanden anser jag
mig icke böra förorda ett genomförande av utredningens förslag till specialitetskontrollens
ordnande utan räknar med att hithörande ärenden i princip
tills vidare, liksom övriga läkemedelsärenden, handläggas å apoteksbyrån.
Å andra sidan synes mig försiktigheten bjuda, att resultatet av läkemedelsutredningens
arbete avvaktas, innan definitiv ställning tages till frågan om
apoteksbyråns organisation. Med hänsyn härtill är jag icke beredd att nu tillstyrka
medicinalstyrelsens förslag om inrättande av en byrådirektörsbefattning
i lönegrad Eo 28 för handläggning av läkemedelsärendena inom styrelsen.
För att emellertid bereda medicinalstyrelsen möjlighet att interimistiskt tillgodose
de ökade krav, som utvecklingen på läkemedelsområdet ställer på den
centrala ledningen, vill jag förorda, att medel ställes till disposition för anställande
mot arvode av en specialföredragande i läkemedelsärenden. I betraktande
av de speciella kvalifikationer, som erfordras av denne föredragande,
därest avsedd effekt skall ernås, bör arvodet icke sättas lägre än till 15 000
kronor för år vid heltidstjänstgöring. Det torde böra tillkomma Kungl. Maj:t
att närmare bestämma villkoren för beloppets disposition.
Vad angår apoteksbyrån i övrigt har utredningen förordat, att en befattning
som apotekarassistent å beredskapsstat förändras till en ordinarie befattning
som byråapotekare i lönegrad A 26. Vidare har föreslagits, att den
nu befintliga befattningen som byråassistent i lönegrad Eo 24, som för närvarande
vore vakant. indrages.
Beträffande den juridiskt-administrativa personalen å apoteksbyrån har
utredningen funnit arbetsbördans storlek motivera, att nuvarande befattning
som ordinarie byråsekreterare (A 21) förändras till en befattning som förste
byråsekreterare i lönegrad A 24. Till byråns förfogande borde därjämte stå
16
Statsutskottets utlåtande nr 87.
minst en amanuens. Huruvida ytterligare amanuenshjälp, i likhet med vad
för närvarande vore fallet, framdeles komme att erfordras å byrån, bleve bland
annat beroende av den avlastning, som överflyttningen av vissa juridiska och
ekonomiska ärenden till andra byråer kunde innebära.
Statsrådet har ansett fullgoda skäl tala för utredningens förslag om inrättande
av en byråapotekarbefattning i lönegrad A 26. Vanskligare vore att
bedöma, huruvida därutöver ett stadigvarande behov av en apoteksutbildad
byråassistent komme att förefinnas. Vissa skäl talade emellertid för att så
kunde bli fallet. I avbidan på ytterligare erfarenhet ville statsrådet därför förorda,
att den nu vakanta befattningen som byråassistent i lönegrad Eo 24 tills
vidare uppehölles medelst vikarie.
Beträffande den juridiskt-administrativa personalen har statsrådet i likhet
med lönenämnden ansett tillräckliga skäl knappast föreligga att placera
förste byråsekreteraren å byrån i högre lönegrad än 24, helst som enligt statsrådets
uppfattning ärenden angående pensioner och understöd åt apoteksanställda
borde överflyttas till kameralbyrån. De övx-iga ärenden, som enligt
medicinalstyrelsens förslag skulle föredragas av ifrågavarande befattningshavare,
syntes icke vara av den svårighetsgrad, att de motiverade en uppflyttning
till lönegrad A 26. I anledning av ett av styrelsen framlagt förslag om
inrättande av en byråsekreterarbefattning i lönegraden Eo 21 har statsrådet
— under hänvisning till de allmänna grunder för befordran av amanuenspersonal,
som chefen för finansdepartementet i annat sammanhang föreslagit —
velat framhålla, att det med hänsyn till byråns arbetsbörda förefaller rimligt
att där placeras en relativt kvalificerad befattningshavare bland den extra ordinarie
juristpersonalen.
Föreliggande förslag i övrigt har icke föranlett någon erinran från statsrådets
sida. I enlighet härmed har, liksom för närvarande, räknats med 3
amanuenser å denna byrå.
Lag- ock utredningsbyråii. I fråga om denna byrå har utredningen föreslagit,
att chefen för byrån för biträde med vissa utredningar, granskningen
av mindre krävande författningsärenden samt löpande tillsyn över medicinalstyrelsens
författningssamling tilldelas en förste byråsekreterare i lönegrad
Eo 26.
I övrigt innebär utredningens förslag att till ifrågavarande byrå förlägges
en särskild avdelning, avsedd för medicinal- och veterinärstatistikens handhavande
och bearbetning, samt att till nämnda avdelning knytes en förste
aktuarie i lönegrad A 26, en aktuarie i lönegrad A 21 samt ett kanslibiträde
och ett kontorsbiträde å extra ordinarie stat.
Statsrådet har beträffande berörda förslag anfört följande.
Jag har redan i det föregående givit min anslutning till utredningens förslag
att sammanföra handläggningen av viktigare författningsärenden och
större organisatoriska utredningar till en särskild byrå, vilken jämväl skulle
fungera såsom redaktion för medicinalstyrelsens författningssamling. Någon
meningsskiljaktighet synes icke föreligga om att byråchefen för biträde med
dessa uppgifter behöver en relativt kvalificerad kraft, lämpligen placerad som
förste byråsekreterare i lönegrad Eo 26. Jag förordar detta förslag.
Statsutskottets utlåtande nr 87.
17
Full enighet råder ock om utredningens förslag att för medicinal- och
veterinärstatistikens handhavande och bearbetning inrätta en särskild avdelning
inom styrelsen. Av vad utredningen och remissinstanserna anfört i denna
dei står det klart även för mig, att en sådan avdelning snarast bör komma till
stånd. Då jag tillstyrker ifrågavarande förslag, vill jag särskilt understryka
angelägenheten av att förekommande sammanställningar genom erforderliga
kommentarer och analyser samt genom snabb publicering göras lätt tillgängliga
för praktiska syften. På dessa punkter synas bristerna i den nuvarande
statistiken ha varit mest framträdande. Jag utgår vidare från att frågor om utvidgning
av den löpande statistiken göras till föremål för noggrann prövning
med hänsyn till ändamål och omfattning. Detsamma gäller självfallet behovet
av större statistiska specialutredningar.
Från dessa utgångspunkter har jag icke funnit anledning till erinran mot
den personalorganisation, som föreslagits för avdelningen. Jag tillstyrker alltså,
att för avdelningens ledning inrättas en förste aktuariebefattning i lönegrad
A 26, att för biträde med arbetet å avdelningen avses en aktuarie i lönegrad
A 21 samt ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde å extra ordinarie stat.
Jag förordar även medicinalstyrelsens förslag, att den å hälsovårdsbyrån nu
tjänstgörande medicinalrådsassistenten tills vidare överföres till denna avdelning.
En omprövning av denna anordning bör emellertid verkställas, sedan
någon tids erfarenhet vunnits om arbetsbördan å avdelningen. I övrigt bör, i
mån av behov, anställas extra eller tillfälliga befattningshavare. Härtill återkommer
jag i ett senare avsnitt.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat bör indragning ske av såväl den
vakanta befattningen som förste aktuarie vid statens institut för folkhälsan
som det nuvarande fasta arvodet för statistiskt biträde åt medicinalstyrelsen
å 3 000 kronor.
Kameralbyrån. Vad angår kameralbyrån innebär utredningens förslag till
personalorganisation i huvudsak följande.
Den ordinarie kamrerarbefattningen uppflyttas från lönegrad A 24 till lönegrad
A 26, varjämte den biträdande kamreraren beredes fastare anställning
genom överflyttning till ordinarie stat med placering i lönegrad A 24. Två av
de för granskningsarbetet avsedda amanuenserna överföras till ordinarie stat
med placering såsom revisorer i lönegrad A 21. Vidare ha skäl ansetts föreligga
för en uppflyttning av biträdande kassören och kassören från lönegrad
Eo 7 till lönegrad A 9 respektive från lönegrad All till lönegrad A 14. Den
ökade kontrollen beträffande vanföreanstalternas och kustsanatoriernas eko:
nomiska förvaltning har utredningen ansett motivera, att den nuvarande befattningen
för byråsekreterare i lönegrad A 21 förändras till en förste byråsekreterartjänst
i lönegrad A 24. Den nuvarande, medelst arvode motsvarande
lön för förste byråsekreterare i lönegrad Eo 26 avlönade extra föredraganden
har ansetts kunna undvaras. Utredningen har vidare ansett, att, därest
veterinärväsendets ledning frigöres från medicinalstyrelsen, en minskning av
personalen med en revisor borde vara möjlig samt att med förberörda uppflyttning
av kassören och dennes närmaste biträde borde kunna anstå.
Efter redogörelse för de i ämnet avgivna remissyttrandena har statsrådet
för sin del anfört följande.
Till frågan om arbetsuppgifterna för kameralbyrån har jag i det föregående
tagit principiell ställning, därvid jag i allt väsentligt anslutit mig till
Bihang Ull riksdagens protokoll 1947. 6 sand. Nr 87. 925 47 2
18
Statsutskottets utlåtande nr 87.
utredningens förslag. Jag utgår alltså från att på denna byrå skall, efter
samråd med vederbörande fackbyrå, ankomma handläggningen av ärenden,
som avse styrelsen åliggande ekonomisk förvaltning eller kontroll av sinnessjukvårdsanstalter,
vanf öreanstalter, kustsanatorier, centrala radiumanstalter
och laboratorier, vissa ärenden rörande apotekens ekonomiska förhållanden,
anmärknings- och revisionsmål samt frågor av löne- och pensionsteknisk natur.
Härtill kommer den stora gruppen ärenden rörande utanordningar, uppbörd
och redovisning.
I förhållande till nuvarande ordning innebär detta en icke obetydlig ökning
av kameralbyråns arbetsuppgifter och ansvar. Å andra sidan måste beaktas,
att den av mig förordade överdirektörstjänsten samt lag- och utredningsbyrån
kommer att medföra en avsevärd lättnad i framför allt kameralbyråchefens
arbetsbörda. Veterinärväsendets skiljande från medicinalstyrelsen kommer
också att påverka kameralbyråns arbetsbörda i minskande riktning, främst beträffande
utanordningsärendena. Nu berörda förhållanden bjuda givetvis, att
viss försiktighet iakttages vid bedömandet av byråns personalbehov. I väsentliga
delar låter sig emellertid arbetsbördan relativt väl överblicka för den närmaste
tiden.
Detta gäller i första hand styrelsens allmänna medelsförvaltning, vars art
och omfattning närmare belysts av såväl utredningen som medicinalstyrelsen.
Här må endast erinras om att utanordningsverksamheten, som med hänsyn till
den därmed förenade granskningen representerar den drygaste delen av medelsförvaltningen,
efter frånräknande av utgifterna för veterinärväsendet och beredskapsändamål
kan beräknas komma att överstiga 100 miljoner kronor för
år, fördelade på ett 100-tal anslag och 30 000 ä 35 000 utanordningar. Det är
visserligen icke osannolikt, att den pågående revisionen av statsbidrags väsendet
å hälso- och sjukvårdens område kommer att medföra en viss förenkling
av arbetet med dithörande utanordningar, men denna lättnad lärer mer än
väl komma att uppvägas av den ökning i utanordningsbördan, som kan förväntas
bli följden av ett genomförande på statens bekostnad av fri sjukhusvård
och delvis fria läkemedel i huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande,
av statsmakterna i princip godkända förslag. Sannolikheten talar för
att man i fortsättningen snarare har att emotse en ökning än en minskning
av medicinalstyrelsens medelsförvaltning. Vid sådant förhållande anser jag
mig kunna utan tvekan förorda utredningens, av statskontoret och riksräkenskapsverket
biträdda förslag om uppflyttning av den nuvarande kamrerarbefättningen
från lönegrad A 24 till A 26 samt om överförande av den biträdande
kamrerarbefattningen från beredskapsstat till ordinarie stat med placering i
lönegrad A 24. Jag tillstyrker vidare, att för biträde med granskning av inkommande
räkningar m. m. tills vidare avses två revisorer, varav en i lönegrad
A 21 och en i lönegrad Eo 21, ävensom en amanuens. Jag har då räknat med
att kamreraren tillika skall fungera som kontorschef och närmaste förman för
expeditionsvaktspersonalen. Med hänsyn till kassa- och bokföringsgöromålens
stora omfattning synes det mig tillika rimligt att räkna med en kassör i lönegrad
A 14 och en kontorist i lönegrad Eo 9 för dessa arbetsuppgifter. Till
behovet av biträdespersonal för löneuträkningar och siffergranskning återkommer
jag i det följande.
Nu förordade organisation av vad som lämpligen kan kallas kamrerarkontoret-
utgår från att byråchefen utövar beslutanderätten i utanordningsärendena
på förslag av endera av kamrerarna. Möjlighet måste därför beredas honom att
i betydande omfattning företaga stickprovsgranskning av det underliggande
materialet; eljest kommer hans kontroll, liksom nu till största delen är fallet,
att bli mera skenbar än verklig. I likhet med utredningen finner jag ock angeläget,
att kameralbyråchefen ägnar laboratoriernas administration och ekono
-
Statsutskottets utlåtande nr 87.
19
miska förvaltning en fortlöpande uppmärksamhet och kontroll samt står till
laboratorieföreståndarnas förfogande för samråd i dithörande ärenden. Häi''- utöver torde tillsynen beträffande vanföreanstalternas och kustsanatoriernas
ekonomiska förvaltning, löne- och pensionsärenden samt remisser och ekonomiska
utredningar komma att kräva en avsevärd tid. Till byråns förfogande
bör därför stå underordnad personal, som kan biträda vid handläggningen av
nu berörda ärenden.
För detta ändamål har i Kungl. Maj ds förslag avsetts en förste revisor i
lönegrad A 24, vilken skulle ersätta den nuvarande byråsekreteraren, ävensom
en juridiskt utbildad amanuens. Den senare förutsättes jämväl få anlitas som
biträde åt överdirektören för uppsättning av expeditioner i personalärenden
m. m.
Yad slutligen angår avdelningen för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning
har statsrådet funnit den av medicinalstyrelsen föreslagna jämkningen
i utredningens förslag ändamålsenlig och alltså förordat, att avdelningens personal
kompletteras med en förste assistent i lönegrad Eo 20 i stället för en
amanuens. Denne förutsättes, i mån av behov, kunna anlitas för upphandling
även för laboratoriernas räkning.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Norman m. fl.
(I:226) och den andra inom andra kammaren av herrar Ilåstad och BirJce
(II: 337), i vilka hemställts, att riksdagen måtte vid behandlingen av proposition
nr 67/1947 föreslå inrättandet å medicinalstyrelsen av en befattning i
lönegrad A 28 med benämning byrådirektör för kontroll av vanföreanstalternas
och kustsanatoriernas ekonomiska förvaltning.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionsyrkandet, får utskottet
hänvisa till motionen I: 226.
Skriv- och expeditionsvaktspersonal in. in. Bland styrelsens registreringsoch
skrivpersonal ingå fyra kansliskrivare, varav en är ordinarie och tjänstgör
såsom registrator, medan de övriga, som äro extra ordinarie, anförtrotts
speciella uppgifter av förhållandevis kvalificerad natur. Härutinnan
har utredningen icke föreslagit annan ändring än att en av de extra ordinarie
kansliskrivarna skulle överföras till ordinarie stat. Medicinalstyrelsen åter
har ansett, att de tre extra ordinarie kansliskrivarnas uppgifter vore av så
kvalificerad art, att de motiverade inrättandet av tre amanuensbefattningar i
lönegrad Eo 14. Lönenämnden vill av principiella skäl icke tillstyrka inrättande
av amanuensbefattningar för ifrågavarande personal utan förordar i
stället, att tjänsterna förändras till kontorsskrivarbefattningar i lönegrad 15.
För egen del har statsrådet icke kunnat undgå att av medicinalstyrelsens
motivering få det intrycket, att alltför stort ansvar lagts på eller avsetts för
ifrågavarande befattningshavare. Detta har synts gälla, även om dessa uppflyttas
till amanuenser eller kontorsskrivare i högre lönegrad. Yikten av att det
faktiska underlaget för befordrings- och andra personalärenden är fullt kor
rekt talade enligt statsrådets mening bestämt för att ansvaret för detsamma bibe
-
20
Statsutskottets utlåtande nr 87.
hålles hos vederbörande föredragande, särskilt som bedömningsfrågor i icke
ringa utsträckning synas vara förenade med hithörande primäruppgifters bearbetning
och sammanställning. I den mån tiden icke medgåve föredraganden att
kontrollera korrektheten av meritsammanställningar m. m., borde sådan kontroll
i mån av behov åläggas byråsekreterare eller annan tjänsteman i motsvarande
ställning. Till frågan i vad mån kansliskrivarnas arbete i övrigt vore
av den natur, att det motiverade eu högre löneställning än den nuvarande,
vore statsrådet icke berett att nu taga ståndpunkt utan borde därmed få anstå,
till dess resultatet förelåge av pågående utredning rörande den högre biträdespersonalens
löneförhållanden.
Yad nu sagts toge närmast sikte på de å medicinal- och kameralbyrån placerade
kansliskrivarna men gällde analogt även den vid sinnessjukvårdsbyrån
tjänstgörande befattningshavaren i samma löneställning.
Bärande skäl ha däremot ansetts föreligga till stöd för styrelsens förslag
om inrättande av två nya kansliskrivartjänster, varav den ena skulle
fylla motsvarande uppgifter å apoteksbyrån som nyssnämnda kansliskrivare
å medicinal- och kameralbyråerna, medan den andra skulle fungera som
generaldirektörens handsekreterare. Av samtliga sex kansliskrivare borde tills
vidare högst tre inneha ordinarie anställning.
För vissa uppgifter å avdelningen för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning
har medicinalstyrelsen föreslagit anställande av en kontorist i lönegrad
Eo 9. Statsrådet har ansett att, i avbidan på förenämnda utredning angående
den högre biträdespersonalens löneställning, för detta ändamål tills
vidare borde avses ett kanslibiträde i lönegrad Eo 7.
I övrigt har medicinalstyrelsen räknat med ett behov av 16 kanslibiträden
och 35 kontorsbiträden, medan utredningen, som dock betecknat sitt förslag
såsom en minimiberäkning, stannat vid 8 kanslibiträden, 18 kontorsbiträden
och 10 skrivbiträden. Därvid har hänsyn tagits bland annat till den nya
statistikavdelningen samt till kameralbyråns behov av biträdeshjälp för löneuträkningar
och sifferkontroll. Statsrådet har förklarat sig icke vara för närvarande
berett att i förevarande hänseende sträcka sig längre än att för mera
kvalificerat arbete förorda 11 kanslibiträden, därav 6 ordinarie, samt 32 befattningshavare
i högst 4 lönegraden. För de senare borde enligt den av chefen
för finansdepartementet förordade allmänna befordringsgången för biträdespersonalen
avses 15 ordinarie kontorsbiträdesbefattningar. Sammanlagda antalet
befattningshavare för skriv- och registreringsuppgifter skulle vid bifall
härtill uppgå till 50, varav 24 i ordinarie ställning. I betraktande av att för
närvarande vore anställda 44 biträden för nu föreliggande uppgifter av förevarande
slag och att styrelsens verksamhet på hälso- och sjukvårdens område
i vissa hänseenden avsåges bli utvidgad borde denna personaluppskattning
icke kunna anses vara för hög. Härutöver finge man givetvis räkna med att
behov av tillfälliga biträden och vikarier komme att uppstå.
Yad härefter angår expeditionsvakts- och telefonpersonalen har statsrådet
ansett vägande skäl tala för att närmaste tillsynen av medicinalstyrelsens stora
blankettförråd och vad därmed sammanhänger anförtros åt en särskild befatt
-
Statsutskottets utlåtande nr 87.
21
ningshavare i högre löneställning än den, som tillkommer expeditionsvaktspersonal.
Statsrådet tillstyrker därför medicinalstyrelsens av lönenämnden
biträdda förslag att för ändamålet inrätta en befattning som materialförvaltare
i lönegrad A 10. Däremot bär statsrådet i likhet med lönenämnden ansett sig
icke berett att nu förorda inrättande av en särskild arkivbiträdesbefattning för
handhavande av styrelsens arkiv utan borde denna uppgift, i anslutning till
vad utredningen tänkt sig, böra tills vidare anförtros åt materialförvaltaren
med biträde av en expeditionsvakt i lönegrad A 5. I övrigt borde för de egentliga
expeditionsvaktsgöromålen avses en befattning i lönegrad A 7, två i lönegrad
A 5 samt tre i lönegrad Eo 5. För telefonpassningen borde beräknas en
befattning i lönegrad A 4 samt en extra ordinarie befattning.
Yad slutligen angår den hos styrelsen medelst arvode anställde pressombudsmannen
har ännu någon tids erfarenhet ansetts böra avvaktas innan ställning
tages till frågan om befattningens överförande till ordinarie stat.
Speciella anordningar för handläggning av vissa ärenden.
Rättspsykiatriska och rättsmedicinska ärenden. Utredningen har förordat,
att från rättspsykiatriska nämndens befattning avskiljes handläggningen av de
ärenden, vilka avse tillstånd till abort, sterilisering och kastrering, de s. k.
socialpsykiatriska ärendena. Utredningen har vidare ifrågasatt, om icke hit
borde hänföras ärenden angående tillstånd att ingå äktenskap, vari medicinalstyrelsen
har att avgiva utlåtande.
Yad sålunda föreslagits har vid remissbehandlingen genomgående tillstyrkts
eller lämnats utan erinran.
Jämväl statsrådet har funnit utredningens förslag välbetänkt, då såväl
arten som omfattningen av samtliga av de av utredningen angivna ärendena
talade för att de anförtroddes åt en särskild nämnd, vilken lämpligen
syntes kunna benämnas socialpsykiatriska nämnden. Statsrådet har i detta
hänseende velat erinra om att medicinalstyrelsens befattning med abortärenden
väsentligt vidgats genom en år 1946 vidtagen ändring av abortlagen, innebärande
bland annat, att avbrytande av havandeskap på såväl humanitära som
socialmedicinska indikationer må ske även efter direkt prövning av medicinalstyrelsen.
Yid behandlingen av denna lagändring förutsattes också, att frågan
om en förstärkning av framför allt den sociala sakkunskapens inflytande på
abortärendenas avgörande skulle uppmärksammas i samband med medicinalstyrelsens
omorganisation.
Enligt medicinalstyrelseutredningens förslag skulle den socialpsykiatriska
nämnden bestå av tre ledamöter, varav en skulle vara läkare med omfattande
praktisk erfarenhet och i regel förutsättas fungera som ordförande, en psykiater
inom medicinalstyrelsens rättspsykiatriska byrå, tillika föredragande,
samt en kvinna med social erfarenhet. Därjämte skulle i vissa ärenden för
samråd tillkallas olika medlemmar av styrelsens vetenskapliga råd. Häremot
har vid remissbehandlingen framförts erinran bland annat i syfte att
obligatoriskt tillförsäkra nämnden obstetrisk sakkunskap; bakom detta
22
Statsutskottets utlåtande nr 87.
krav ligger farhågan för att nämnden eljest skulle underskatta de menliga
verkningar i fysiskt och psykiskt avseende, som en abort kan föra med
sig. Vid remissbehandlingen har även framställts erinran mot utredningens
förslag, att en kvinna med social erfarenhet städse skall vara ledamot av
ifrågavarande nämnd.
Statsrådet har för sin del funnit lämpligast att överlåta åt Kungl. Maj :t att
vid utseende av ledamöter i nämnden i möjligaste mån beakta de synpunkter,
som sålunda och i övrigt framkommit beträffande nämndens sammansättning.
1 vart fall syntes det icke tillrådligt att i detta hänseende utfärda bindande
föreskrifter. Någon utökning av antalet ledamöter i nämnden borde åtminstone
tills vidare icke vidtagas utan borde i stället, då behov därav förelåge,
medlemmar av styrelsens vetenskapliga råd tillkallas.
Enligt utredningens förslag skulle den nya rättspsykiatriska nämnden
komma att bestå av en läkare med allmänmedicinsk erfarenhet (ordförande),
en rättspsykiater inom styrelsen (föredragande) samt en rättspsykiater i vetenskapliga
rådet.
I fråga om den rättsmedicinska nämnden innebär utredningens förslag i
huvudsak allenast den jämkningen att den läkarbyråchef, som förutom medicinalbyråchefen
för närvarande ingår i nämnden, ersättes med en rättsläkare
inom styrelsen (föredragande).
Statsrådet har ansett sig böra i princip godtaga den för ifrågavarande båda
nämnder föreslagna sammansättningen. Några bindande föreskrifter rörande
kvalifikationerna hos de ledamöter, som skulle utses av Kungl. Maj:t, borde
dock icke utfärdas utan borde Kungl. Maj:t, liksom beträffande socialpsykiatriska
nämnden, äga att med beaktande av nämndernas speciella arbetsuppgifter
och vad vid remissbehandlingen anförts utse de personer, som i ett
givet tillfälle stode till buds och bäst lämpade sig för ändamålet.
I fråga om ersättningen till nämndernas ledamöter har utredningen föreslagit
i huvudsak följande.
Ledamot, som icke är anställd som tjänsteman i medicinalstyrelsen, torde
för uppdragets fullgörande böra åtnjuta en ersättning, som i betraktande av
arbetsbördans omfattning icke får tilltagas för snäv. Enligt vad utredningen
inhämtat kan man utgå från att de rätts- och socialpsykiatriska nämnderna
måste sammanträda tre å fyra gånger per månad och att handlingarna i målen
måste liksom för närvarande cirkulera bland ledamöterna för genomläsning.
Med hänsyn härtill torde ersättning böra utgå med dels ett fast arvode för
år, dels ock visst belopp för varje sammanträde. Då man vidare torde böra
räkna med att suppleanterna mer eller mindre regelbundet komma att alternera
med de ledamöter, vilka icke fungera såsom ordförande, synes det utredningen
rimligt, att även dessa suppleanter tillerkännas ett fast arvode
jämte dagersättning. Från nu angivna utgångspunkter föreslår utredningen,
att det fasta arvodet fastställes till förslagsvis 3 000 kronor för ordföranden,
2 400 kronor för annan ledamot samt 1 800 kronor för suppleant i nu berörda
två nämnder. Dagersättningen torde för samtliga kunna fastställas till
20 kronor för sammanträde. Tilläggas må, att den psykiater i rättspsykiatriska
nämnden, vilken för närvarande fungerar som suppleant för överinspektören
för sinnessjukvården, åtnjuter — utöver dagersättning med 20 kronor —: ett
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 87.
28
fast arvode av 1 200 kronor. Denne tjänstgör dock mera sällan än vad utredningen
räknat med som sannolikt för framtiden.
Till rättsläkaren inom vetenskapliga rådet och suppleanten för denne i
rättsmedicinska nämnden torde ersättning böra utgå enligt samma grunder
som för närvarande, d. v. s. med 1 800 kronor vardera för år samt med 20
kronor för varje sammanträde.
Mot utredningens förslag till ersättningsgrunder för de ledamöter av nämnderna,
som icke äro tjänstemän i medicinalstyrelsen, har statsrådet icke haft
något att erinra. Anledning syntes icke föreligga att, på sätt medicinalstyrelsen
ifrågasatt, tilldela vederbörande tjänstemän i styrelsen särskild ersättning
för det arbete, som de utförde för nämndens räkning, då nämnderna i
princip utgjorde integrerande delar av medicinalstyrelsen.
Disciplinärenden. Medicinalstyrelseutredningen har föreslagit inrättande
av en särskild nämnd för handläggning av ärenden rörande fel och försummelser
av medicinalstyrelsen underställda tjänstemän och yrkesutövare.
Yid övervägande av detta spörsmål har utredningen kommit till den uppfattningen,
att betryggande garantier för en objektiv prövning av hithörande
ärenden bäst kunna vinnas, därest handläggningen av desamma anförtros
åt en särskild nämnd (disciplinnämnd) med viss bestämd sammansättning.
En sådan nämnd torde lämpligen böra bestå av fem ledamöter, förslagsvis
1) generaldirektören, ordförande, 2) överdirektören, vice ordförande, 3) chefen
för den byrå eller byråavdelning, till vilken ärendet hör, föredragande, 4)
den medlem av vetenskapliga rådet, som företräder juridisk teori och praxis,
samt 5) en av Kungl. Maj:t utsedd, utom styrelsen stående person, vilken kan
anses mera direkt företräda allmänhetens synpunkter. Normalt skulle alltså
i nämnden ingå två fackmän med medicinsk eller farmacevtisk utbildning,
två jurister och en »lekman». Med beaktande härav torde vid förhinder för
generaldirektören böra såsom ledamot i nämnden inträda den äldste i tjänst
varande läkarbyråchefen och vid förhinder för överdirektören chefen för lagbyrån.
För lekmannaledamoten, som bör utses för en tid av minst fyra år åt
gången, bör finnas en suppleant.
Nämnden torde, då så erfordras för ärendets utredning, böra äga tillkalla
medlem i styrelsens vetenskapliga råd, representerande det verksamhetsområde,
som närmast är i fråga. Denne skulle liksom nu endast uttala sin på
vetenskapen stödda uppfattning i ärendet och icke deltaga i det slutliga avgörandet.
Yidare bör part beredas tillfälle att yttra sig över den sakkunniges
utlåtande, innan nämnden fattar sitt beslut. En dylik ordning, som i viss omfattning
tillämpas redan nu, bör framdeles bli obligatorisk.
Utredningen har vidare framhållit, att i de fall, då disciplinärende berörde
två eller flera byråer eller byråavdelningar, borde representanter för dessa
beredas tillfälle att deltaga i ärendets avgörande med rätt att anteckna skiljaktig
mening till protokollet.
För att handläggningen av disciplinärendena icke skall bli mera omständlig
lin nödvändigt har utredningen förordat, att för beslutmässighet inom nämnden
skall vara till fyllest, att fyra ledamöter äro närvarande, därest alla fyra
äro om beslutet ense. I övriga fall skulle den meningen gälla, varom flertalet
förenat sig, och, vid lika röstetal för olika meningar, den mening, som innebure
frikännande eller eljest vore lindrigast.
24
Statsutskottets utlåtande nr 87.
Till den av Kungl. Maj:t utsedde ledamoten har föreslagits utgå ersättning
med ett fast arvode av 600 kronor för år jämte ett belopp av 20 kronor för
sammanträdesdag. För suppleanten har ersättning ansetts kunna utgå med
40 kronor per sammanträdesdag.
Statsrådet har i anledning av vad utredningen sålunda anfört uttalat.
Utredningens förslag om inrättande av en särskild nämnd för handläggning
av ärenden rörande fel och försummelser av medicinalstyrelsen underställda
tjänstemän och yrkesutövare synes mig välgrundat i betraktande av
den betydelse besluten i dessa ärenden ha för såväl allmänheten som vederbörande
yrkesutövare. Förslaget har vid remissbehandlingen ej heller i princip
mött gensaga från något håll, utan har detsamma allmänt ansetts ägnat
att stärka förtroendet till styrelsens avgörande i hithörande frågor.
I ett yttrande har ifrågasatts att från nämndens befattning undantaga
disciplinärenden av viss art eller rörande vissa tjänstemän. Med hänsyn till
angelägenheten av enhetlig praxis och de underlydandes likställdhet framstår
detta emellertid såsom mindre ändamålsenligt. Jag tillstyrker därför
utredningens förslag, att samtliga disciplinfrågor böra handläggas av nu berörda
nämnd. Någon saklig anledning att ändra den av utredningen föreslagna
benämningen å ifrågavarande organ finner jag vidare icke föreligga; beteckningen
disciplinnämnd förefaller mig i varje fall bättre täcka nämndens arbetsuppgift
än de från läkarhåll föreslagna benämningarna ansvarighetsnämnd
respektive förtroendenämnd. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare
reglera nämndens befogenheter.
Beträffande nämndens sammansättning har, såsom närmare framgår av
redogörelsen för remissyttrandena, framkommit önskemål om smärre jämkningar
i syfte att dels förbehålla Kungl. Maj:t frihet beträffande ordförandepostens
besättande och dels tillförsäkra vederbörande personalorganisationer
direkt medinflytande på nämndens beslut. Såvitt jag kan finna, innebär utredningens
förslag rörande nämndens sammansättning samt disciplinärendenas
beredning och avgörande tillräcklig borgen för att samtliga berörda intressen
skola bliva beaktade. Avsikten med förslaget — att i möjligaste mån
trygga objektivitet och kontinuitet vid disciplinärendenas avgörande — torde
i vart fall knappast befrämjas genom att låta särskilda kårrepresentanter
ingå som ledamöter i nämnden. Jag är därför icke beredd att nu förorda
ändring av utredningens förslag i förevarande hänseende. Normalt skulle
alltså nämnden komma att bestå av två fackmän med medicinsk eller därmed
jämförlig utbildning, två jurister och en »lekman», med generaldirektören
såsom ordförande. Erfarenheten torde få avgöra, i vad mån jämkningar i
nämndens sammansättning sedermera böra vidtagas. Den föreslagna bestämmelsen
för avgörande i ärende, där lika röstetal förekommer för olika meningar,
bör i anslutning till justitiekanslersämbetets yttrande göras till föremål
för överarbetning.
Den föreslagna ersättningen till »lekmannaledamoten» föranleder ingen
erinran från min sida
Ärenden rörande landstingens och icke-landstingsstädernas
verksamhet.
Utredningen har föreslagit tillsättande av ett huvudmannaråd vid medicinalstyrelsens
sida, bestående av fem av Kungl. Maj:t på förslag av huvudmännens
organisationer utsedda ledamöter. Organet är avsett att stå till sty
-
Statsutskottets utlåtande nr 87. 25
relsens förfogande för samråd i ärenden, som beröra de lokala huvudmännen
på hälso- och sjukvårdens område.
Statsrådet har för sin del uttalat, att det uppenbarligen vore en angelägenhet
av vikt att redan på ett förberedande stadium av ett principiellt eller
mera omfattande ärende få till stånd ett samråd mellan medicinalstyrelsen
och representanter för de lokala huvudmännen på hälso- och sjukvårdens område.
Ur saklig synpunkt syntes det också vara en fördel, om detta samråd
skedde under så enkla förhållanden som möjligt. Utredningens förslag om
tillsättande av ett huvudmannaråd vid medicinalstyrelsens sida, sammansatt i
enlighet med av utredningen förordade grunder, förefölle att fylla rimliga anspråk
i detta hänseende. Någon större meningsskiljaktighet rörande rådets
sammansättning hade ej heller kommit till uttryck vid remissbehandlingen.
Endast från ett håll hade ifrågasatts en jämkning i syfte att tillgodose mera
lokalt betonade intressen. Detta borde emellertid lämpligen ske genom anlitande
av experter på sätt utredningen förordat. Man syntes också vara
ense om att det nya organets befogenhet allenast skulle vara av rådgivande
karaktär och att något tvång icke skulle föreligga för medicinalstyrelsen att
höra rådet. Å andra sidan förutsattes envar ledamot av rådet själv äga att
taga initiativ till överläggningar i frågor av mera allmän eller principiell betydelse.
Ledamot av rådet borde vidare äga rätt, men ej skyldighet, att anteckna
skiljaktig mening till protokollet i ärende, i vars handläggning han
deltagit.
I likhet med utredningen och remissinstanserna har statsrådet till sist förordat,
att ledamot av rådet skall äga åtnjuta ersättning av statsmedel för sitt
uppdrag. Ersättningen har synts statsrådet lämpligen kunna bestämmas att
utgå enligt grunderna i gällande kommittékungörelse.
Beredskapsärenden.
I skrivelse den 9 oktober 1945 har medicinalstyrelsens materielnämnd framlagt
förslag till civil beredskapsorganisation på sjukvårdens område underfredstid.
Vidare har nämnden i skrivelse den 20 januari 1947 hemställt om
tillstånd att få disponera vissa baracker för förvaring av beredskapsmateriel.
Efter redogörelse för innehållet i nämnda skrivelser jämte frågans behandling
av medicinalstyrelsen, remissmyndigheterna samt —- i propositionen nr
185/1946 — av chefen för socialdepartementet har statsrådet anfört följande.
Frågan om beredskapens omfattning på den civila sjukvårdens område
kan, såsom ock i flera remissyttranden framhållits, icke avgöras isolerad utan
bör ses mot bakgrunden av det utrikespolitiska läget samt den militära och
civila försvarsberedskapens omfattning. Härjämte måste uppenbarligen hänsyn
tagas till försörjningsmöjligheterna inom och utom landet. Dessa omständigheter
ha ännu icke vunnit sådan stabilitet, att de kunna med önskvärd
klarhet överblickas. Försiktigheten synes mig därför bjuda, att ställningstagandet
till materielnämndens förslag uppskjutes ytterligare något år. I den
mån svårigheter möta att fortsättningsvis förvara beredskapsmaterielen i nu
disponerade lokaler, torde enligt vad materielnämndens senaste framställning
26
Statsutskottets utlåtande nr 87.
giver vid lianden möjligheter föreligga att åtminstone provisoriskt finna en
godtagbar lösning av lokalfrågan. Vid sådant förhållande torde med prövning
av materielnämndens förslag rörande den centrala organisationen för
lokal- och materielberedskapens handhavande ävenledes böra anstå.
Beträffande den personella sjukvårdens omfattning och centrala organisation
kan jag i allt väsentligt ansluta mig till de av medicinalstyrelseutredningen
uppdragna riktlinjerna, vilka synas mig innebära en rimlig avvägning
mellan behovet av, å ena sidan, en fast grund för beredskapens upprätthållande
och, å andra sidan, en smidig anpassning till situationens krav. Till
personalbehovet för erforderlig registerföring bär hänsyn tagits i samband
med behandlingen av frågan om medicinalstyrelsens personalorganisation för
skriv- och expeditionsgöromål. Frågan om medelsbehovet för den personal,
som enbart erfordras för beredskapsändamål, upptager jag till prövning i det
följande.
Anslagsberäkningar m. m.
Medicinalstyrelsen: Avlöningar. Ifrågavarande anslag är å riksstaten för
innevarande budgetår upptaget med 875 000 kronor. Av beloppet belöpa omkring
200 000 kronor på veterinärväsendets ledning.
För nästa budgetår beräknas medelsbehovet under anslaget till 1 350 000
kronor. Av anslagsökningen beror 315 000 kronor på den allmänna löneregleringen.
Vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag skulle å medicinalstyrelsens personalförteckning
enligt nu gällande grunder komma att upptagas de befattningar,
som framgå av följande sammanställning, varvid inom parentes angives om
befattningen är ny såsom ordinarie eller extra ordinarie.
Befattning. Lönegrad.
Tjänstemän å ordinarie stat:
1 generaldirektör ..................................................................... C 14
1 överdirektör (+ 1) ............................................................... C 8
7 medicinalråd (4-2) ............................................................... C 7
1 överinspektör för sinnessjukvården ....................................... C 7
1 inspektör för sinnesslövården m. m. (-fl) .............................. C 6
1 byråchef ........................................................................... A 30
3 byrådirektörer (-f 1) ............................................................ A 28
1 byråapotekare (4- 1) ............................................................ A 26
1 förste aktuarie (4- 1) ............................................................ A 26
1 kamrerare ........................................................................... A 26
4 förste byråsekreterare (4-1) ................................................ A 24
1 förste revisor (4-1) ............................................................ A 24
1 biträdande kamrerare (-f 1) ................................................ A 24
1 byråinspektör ..................................................................... A 24
4 byråsekreterare .................................................................. A 21
2 revisorer (4-1)..................................................................... A 21
1 aktuarie (4-1)..................................................................... A 21
1 kassör .............................................................................. A14
3 kansliskrivare (4-2) ............................................................ All
1 materialförvaltare (4- 1) ...................................................... A10
1 förste expeditionsvakt ......................................................... A 7
6 kanslibiträden (4-3) ............................................................ A 7
Statsutskottets utlåtande nr 87.
27
Befattning
3 expeditionsvakter (+ 1)
15 kontorsbiträden I 11X f
1 telefonist /(+n) |
Lönegrad
A 5
A 4
A 4
Extra ordinarie tjänstemän i liögre lönegrad än 20:
1 byråchef .....................................................................
1 byrådirektör (+ 1) ......................................................
1 byråtandläkare (+ 1) ...................................................
1 förste byråsekreterare (+1) .......................................
1 byråassistent ............................................................
1 byggnadsinspektör (+1) .............................................
1 revisor (+1) ............................................................
Eo 30
Eo 28
Eo 26
Eo 26
Eo 24
Eo 24
Eo 21
Härtill skulle komma 1 biträdande byråinspektör (Eo20), 1 barnmorska
(Ex 20), 1 förste assistent (Eo 20), 1 revisionsassistent (Eo 18), 12 amanuenser,
3 e. o. kansliskrivare, 1 e. o. kontorist, 6 e. o. kanslibiträden, 3 e. o. expeditionsvakter
och 18 kvinnliga biträden i högst 4 lönegraden ävensom ett antal arvodesavlönade
specialföredragande och assistenter m. fl. Sammanlagda antalet sålunda
mera fast anställda befattningshavare skulle komma att uppgå till omkring
130. I förhållande till motsvarande personalbestånd under nu löpande
budgetår innebär detta en ökning med ett 30-tal befattningshavare, varav
dock över hälften redan äro anställda såsom tillfälliga befattningshavare, i
flertalet fall med avlöning från andra anslag än styrelsens avlöningsanslag.
I den mån befattningshavare med fullmakt icke önskar övergå till ordinarie
tjänst på C-plan, föreslås, att Kungl. Maj:t erhåller befogenhet att överföra befattningshavaren
i fråga på övergångsstat.
Medicinalstyrelsen: Omkostnader. Kungl. Maj:ts förslag innebär en minskning
av anslaget med 10 000 kronor.
Medicinalstyrelsen: Beredskapsorganisation. Ifrågavarande anslag är för
innevarande budgetår upptaget till 110 000 kronor.
Genom överföring av personal från beredskapsstat till medicinalstyrelsens
stat har möjliggjorts en nedräkning av anslaget med 30 000 kronor.
Då de på förevarande anslag belöpande utgifterna för administrationen av
flyktingvården och den internationella hjälpverksamheten svårligen låta sig
på förhand uppskatta samt medelsbehovet även för övriga ändamål är i viss
mån osäkert, har det förutsatts, att ett överskridande av anslaget må efter
prövning av Kungl. Maj:t kunna ske, i den man förhållandena så påkalla.
Det har ansetts böra få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare
bestämmelser rörande anslagets användning, som kunna erfordras.
Utskottet.
Den allmänna utvecklingen inom medicinalstyrelsens verksamhetsområde
har medfört en avsevärd stegring av styrelsens arbetsbörda. En ompjövning
av dess organisation har därför blivit erforderlig.
28
Statsutskottets utlåtande nr 87.
I det nu framlagda förslaget förutsattes, att för veterinärväsendets centrala
ledning skall tillskapas en särskild veterinärstyrelse. I denna fråga får
utskottet hänvisa till att jordbruksutskottet vid behandlingen av propositionen
nr 68 med förslag till förordning om ändring i vissa författningar berörande
veterinärväsendet samt angående inrättande av en veterinärstyrelse
tillstyrkt inrättandet av ett dylikt ämbetsverk.
Yad angår föreliggande proposition i övrigt har statsutskottet vid genomgång
av de olika spörsmålen funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag.
Endast i ett par hänseenden föranleder förslaget vissa allmänna uttalanden
från utskottets sida.
Såsom föredragande statsrådet framhållit, har en förskjutning av tyngdpunkten
i styrelsens verksamhet över på det administrativa planet blivit alltmer
framträdande. Förstärkning av styrelsens administrativt skolade personal
är enligt utskottets mening väl motiverad. Med hänsyn bland annat
härtill föranleder förslaget i vad avser en administrativ överdirektörsbefattning
i styrelsens ledning icke erinran från utskottets sida. Utskottet ansluter
sig jämväl till de synpunkter som statsrådet uttalat i frågan om kompetensvillkoren
för generaldirektörspostens innehavare och dennes ställföreträdare.
I fråga om byråindelningen har utskottet uppmärksammat att antalet byrågr
enligt förslaget stigit från nuvarande 7 till 9, ehuru veterinärärendena samtidigt
föreslås avskilda från styrelsens verksamhetsområde, ökningen har
emellertid sin grund däri, att den nuvarande rättspsykiatriska avdelningen
under sinnessjukvårdsbyrån samt tandvårdsavdelningen under lasarettsbyrån
utbyggts till självständiga byråer varjämte en ny administrativ byrå, lag- och
utredningsbyrån tillkommit. Denna förstärkning av organisationen har utskottet
ej velat motsätta sig. Vidkommande sistnämnda, byrå har föredragande
statsrådet utgått från att den nya veterinärstyrelsen skall äga att i viss
omfattning anlita den juridiska sakkunskap, som finnes tillgänglig på byrån.
Utskottet vill understryka att behov av nära samarbete emellan medicinalstyrelsen
och veterinärstyrelsen kommer att föreligga särskilt inom denna byrås
verksamhetsområde.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att fackbyråcheferna skola hänföras till
löneplan C. Utskottet är av den meningen, att nämnda löneplan och dess
blivande motsvarighet i det nya avlöningsreglementet bör komma till användning
endast i särskilda undantagsfall. Den rådande tendensen att hänföra
allt flera befattningar till denna löneplan är därför ägnad att ingiva betänkligheter.
Från denna allmänna utgångspunkt har inom utskottet ifrågasatts,
huruvida icke det högre löneläge, som är avsett att beredas fackbyråchefema
i jämförelse med de administrativa byråcheferna hellre borde åstadkommas
inom ramen av löneplan A. Utskottet har emellertid vid övervägande av denna
fråga funnit, att sådana särskilda skäl, som påkalla anlitande av löneplan C
och beredande av sådana villkor för erhållande av pension, som äro förbundna
med nämnda löneplan, föreligga beträffande fackbyråcheferna inom medicinalstyrelsen.
Utskottet har därför funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag
i detta hänseende.
Statsutskottets utlåtande nr 87.
29
Slutligen vill utskottet särskilt beröra den fråga, som behandlas i motionerna.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall för tillsynen av vanföreanstalternas
och kustsanatoriernas ekonomiska förvaltning m. m. en tjänst såsom byråsekreterare
i lönegrad A 21 omändras till befattning såsom förste revisor i lönegrad
A 24. Motionärerna ha erinrat att för sinnessjukhusens del finnes för
den ekonomiska förvaltningen en särskild byrådirektörstjänst och ansett att
en motsvarande tjänst borde inrättas för vanf öreanstalterna. Utskottet har
icke kunnat finna denna jämförelse bärande. Erinras må, att sinnessjukhusens
förvaltningsområde är betydligt större samt att dessa sjukhus i motsats mot
vanföreanstalterna äro statliga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
A. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna
I: 226 och II: 337 bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de
ändringar i medicinalstyrelsens personalförteckning, som påkallas
av vad föredragande statsrådet förordat i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 7 februari 1947;
B. med bifall till Kungl. Majits förslag
I. godkänna följande avlöningsstat för medicinalstyrelsen, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1947/48:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................................ kronor 655 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis ......... » 180 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 450 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........ »_65 000
Summa kronor 1350 000;
II. till Medicinalstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1947/48
under Y a huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1350 000
kronor;
C. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1947/48
under Y a huvudtiteln såsom förslagsanslag anvisa
1) till Medicinalstyrelsen: Omkostnader 170 000 kronor,
2) till Medicinalstyrelsen: Beredskaps organisation 80 000
kronor.
Stockholm den 25 april 1947.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
30
Statsutskottets utlåtande nr 87.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Larsson,
Karl Andersson, Mannerskantz, Gustaf Iwar Anderson, fröken Andersson,
herrar Berling, Albertsson, Bosenberg, Gustav Emil Andersson och Hesselbom;
samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Falla,
Mårtensson, Lindholm, Pettersson i Dahl, Boman i Kieryd, Åkerström, Hoppe,
Pettersson i Degerfors, Johansson i Mysinge och Birke.
Reservation
av herr Mannerskantz, fröken Andersson samt herrar Falla och Birke, vilka
ansett, att utskottet med ändring därutinnan av Kungl. Maj:ts förslag bort
förorda, att fackbyråcheferna skola hänföras till löneplan A och att alltså
dels det stycke i utskottets yttrande, som börjar med orden »Kungl. Maj:ts
förslag» och slutar med orden »detta hänseende», bort hava följande lydelse:
»Kungl. Maj:ts---- (s. 28) — --ingiva betänkligheter. Från denna
allmänna utgångspunkt synes det högre löneläge, som är avsett att beredas
fackbyråcheferna i jämförelse med de administrativa byråcheferna, böra
åstadkommas inom ramen av löneplan A. Det är enligt utskottets mening
av vikt, att även fackbyråcheferna komma i åtnjutande av den fastare anställningsform,
som tillhörigheten till denna löneplan innebär. Med hänsyn jämväl
till frågans principiella räckvidd har utskottet funnit övervägande skäl
tala för att ifrågavarande tjänster i likhet med vad för närvarande är fallet
inrättas såsom fullmaktstjänster. Härvid synes den lönegrad böra komma i
tillämpning, i vilken slutlönen närmast motsvarar lönen i lönegrad C 7 eller
lönegrad A 33.»
dels ock att utskottets hemställan i nedannämnda del bort hava följande
lydelse:
»att riksdagen må
A. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna I: 226 och II: 337 bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i medicinalstyrelsens personalförteckning, som påkallas
av vad utskottet'' förordat.»
Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1947:245 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majits ''proposition angående omorganisation av medicinalstyrelsen. s. 4 i texten