Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livränta åt E. L. Ceder m. m.

1947-04-29 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1947:89, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livränta åt E. L. Ceder m. m.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 89.

Nr 89.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

livränta åt E. L. Ceder m. m.

(1 :a avd.)

l:o) Viss ersättning till E. L. Ceder. I propositionen nr 109 har Kungl.

Maj:t (punkt 1 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden

för den 21 februari 1947) föreslagit riksdagen medgiva, att till E. L. Ceder

må från anslaget till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, utbetalas ersättning enligt grunderna i

av riksförsäkringsanstalten i utlåtande den 5 november 1946 angivna författningar.

Under beredskapstjänstgöring råkade värnpliktige nr 546—31—1929 E. L.

Ceder, då han den 29 september 1942 deltog i en stormningsövning, gå ned

sig i en mosse. Då han skulle draga loss vänstra benet, uppstod häftig

smärta i knäet, och han kunde ej stödja på benet utan måste transporteras

till förläggningen. Yid undersökning å Bäckefors sjukstuga, där Ceder intogs

den 1 oktober 1942, konstaterades, att han led av gamla förändringar i vänstra

knäleden och vid operation den 7 i samma månad avlägsnades en fri broskkropp

i knäet. Efter operationen uppstod blodpropp i knäet och sedermera

varbildning i operationsärret. Till följd härav kvarlåg Ceder på sjukstugan till

den 6 februari 1943, då han överfördes till Solhems sjukhus i Borås. Av journalen

vid sjukhuset framgår, att Ceder tidvis sedan många år vid ansträngningar

känt stickningar i vänstra knäet vid varje steg samt att ledbrosket i

knäet var till största delen förstört. Den 30 december 1942 hemförlovades

Ceder.

Genom beslut den 22 april 1943 förklarade riksförsäkringsanstalten, att

Ceder ådragit sig försämring av knäåkomma under militärtjänstgöring men

att, då de efter den 30 december 1942 kvarstående knäbesvären icke kunde

anses stå i samband med den under militärtjänstjänstgöringen ådragna försämringen,

någon ersättning jämlikt 1927 års militärersättningsförordning

icke kunde utgå till honom.

Över riksförsäkringsanstaltens beslut anförde Ceder besvär hos försäkringsrådet,

som emellertid genom utslag den 19 juli 1943 förklarade, att, enär

varken knäåkomman eller försämringen av densamma kunde anses ådragen

under militärtjänstgöring, rådet icke funne skäl göra ändring i det slut, riks.

försäkringsanstaltens beslut innehölle.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89.

5

En ny ansökan den 4 juli 1944 om ersättning föranledde — under hänvisning

till försäkringsrådets utslag — icke någon vidare åtgärd av rilisförsäkringsanstalten.

Sedan Ceder hos Kungl. Maj:t anhållit om ersättning på grund av åkomman

samt riksförsäkringsanstalten den 20 oktober 1944 avgivit utlåtande, förklarade

Kungl. Maj:t genom beslut den 2 november 1944, att Kungl. Maj:t på grund

av stadgandet i 3 § 1 mom., fjärde stycket, militärersättningsförordningen —

innehållande föreskrift att klagan ej må föras över försäkringsrådets beslut

— funnit ansökningen icke kunna föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I en den 30 september 1946 dagtecknad skrift har Ceder hos Kungl.

Maj:t anhållit om ersättning på grund av olycksfallet.

Riksför säkrings anstalt en har i utlåtande den 5 november 1946 för sin del

funnit skäl icke föreligga för bifall till ansökningen. För den händelse Kungl.

Maj:t emellertid skulle finna, att Ceder borde beredas någon ersättning, har

anstalten införskaffat utredning angående åkommans inverkan på Ceders arbetsförmåga

efter hemförlovningen och härvid framhållit följande.

Av utredningen hade framgått, att Ceder vid utskrivningen från Solhems

sjukhus den 3 april 1943 hade vänstra benet gipsat. Den 1 juni 1943 erhöll

han en oledad knähylsa. Först i januari 1944 hade de subjektiva besvären

avtagit i sådan grad, att Ceder den 4 i samma månad kunnat återupptaga

sitt arbete som målare med eu inkomst av 75 kronor i veckan. Under våren

1944 lade Ceder bort knähylsan och hade sedan ej begagnat den. Smärtorna

i knäet avtogo successivt under åren 1944 och 1945, men först under år 1946

hade Ceder kunnat gå tämligen obesvärat, ehuru med stelt knä i lätt flektionsställning.

Därest åkomman ansetts ådragen under militärtjänstgöring, skulle riksförsäkringsanstalten

jämlikt bestämmelserna i militärersättningsförordningen ha

tillerkänt Ceder liel sjukpenning för tiden den 31 december 1942 — den 3

april 1943 med 4 kronor för dag samt livränta för tiden den 4 april 1943

— den 3 januari 1944 med 1 440 kronor för år, motsvarande förlust av arbetsförmågan;

för tiden den 4 januari — den 3 april 1944 med 720 kronor

för år, motsvarande nedsättning av arbetsförmågan med hälften; för tiden

den 4 april 1944 — den 3 januari 1946 med 480 kronor för år, motsvarande

nedsättning av arbetsförmågan med eu tredjedel, och från och med den

4 januari 1946 med 360 kronor för år, motsvarande nedsättning av arbetsförmågan

med eu fjärdedel. Ceder skulle därjämte från och med den 1 juli

1946 ha tillerkänts ersättningstillägg enligt 3 och 4 §§ förordningen den

29 juni 1946 (nr 347) angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt

försvarsberedskap m. m. Jämlikt 8 § militärersättningsförordningen skulle

Ceders årliga arbetsförtjänst ha antagits utgöra 2 160 kronor. Vid ersättningstilläggens

bestämmande enligt ovannämnda förordning den 29 juni 1946

skulle den årliga arbetsförtjänsten ha beräknats till 2 400 kronor och Ceder

hänförts till ortsgrupp 2. Dyrtidstillägg skulle ha utgått å ovannämnda

sjukpenning och livränta med 30 % för år 1943 och med 40 % för åren 1944

—1947 samt å ersättningstillägget jämlikt 3 § förordningen den 29 juni 1946

med 40 % för åren 1946 och 1947 enligt därom gällande särskilda bestämmelser.

Ceder skulle sålunda från och med den 1 juli 1946 ha varit berättigad

till livränta jiimta ersättningstillägg och dyrtidstillägg med sammanlagt

881 kronor för år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 89.

Utskottet.

Utskottet.

Jämlikt lagen den .20 juni 1941 (nr 563) angående ändrad lydelse av 9 och

§§ lagen den .22 juni 1939 (nr 310) om sjukhusvård vid krig eller krigsfara

skulle medicinalstyrelsen ha ersatt kostnaderna för Ceders sjukhusvård.

Kostnader för erforderlig läkarvård, bandage m. m. skulle jämlikt militärersättningsförordningen

ha ersatts av riksförsäkringsanstalten.

Departementschefen har i anslutning till av försvarets sjukvårdsförvaltning,

försvarets civilförvaltning samt statskontoret och försäkringsrådet uttalad

uppfattning anfört, att starka billighetsskäl talade för att ersättning utgåves

på grund av olycksfallet. Ersättningen borde utgå enligt av riksförsäkringsanstalten

angivna grunder.

Utskottet anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts förevarande förslag och

hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att till E. L. Ceder må från anslaget

till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, utbetalas ersättning enligt

grunderna i de av riksförsäkringsanstalten i utlåtande den 5

november 1946 angivna författningarna.

2:o) Viss ersättning till K. H. Andersson. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen

(punkt 2) medgiva, att till K. H. Andersson må på grund av i statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för den 21 februari 1947 angiven sjukdom

från anslaget till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, utbetalas ersättning enligt grunderna i

militärer sättningsf örordnin gen.

Eörsäljaren K. H. Andersson ådrog sig under militärtjänstgöring år 1941

lungtuberkulos, vilken sjukdom konstaterats först efter det tjänstgöringen

upphört. Till följd härav har — då Andersson ej ägt kännedom om militärersättningsförordningen

— anmälan om sjukdomen icke ingivits inom föreskriven

tid. Om sjukdomen däremot konstaterats under militärtjänstgöringen,

torde, framhåller departementschefen, anmälan härom säkerligen ha ingått

till riksförsäkringsanstalten genom vederbörande militära chef. Med beaktande

av sjukdomens svåra följder för Anderssons hälsa och ekonomi har

departementschefen funnit det i hög grad skäligt, att ersättning utgives enligt

gällande regler oaktat de formella kraven för ersättningsanspråkets framställande

icke uppfyllts.

Utskottet finner i likhet med departementschefen skäligt, att Andersson

beredes angiven ersättning, och hemställer därför,

att riksdagen må medgiva, att till K. H. Andersson må på

grund av i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den

21 februari 1947 angivna sjukdom från anslaget till bidrag till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89.

t

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utbetalas ersättning enligt grunderna i militärersättningsför

ordningen.

Stockholm den 29 april 1947.

På statsutskottets vägnar:

ALGOT TÖRNKVIST.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Lindström, Larsson, Karl Andersson, Gustaf

Karlsson, Heiding, Mannerskantz, Boman, fröken Andersson, herrar Gillström,

von Heland, Albertsson och Lundgren; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson

i Stockholm, Malmborg i Skövde, Rubbestad, Lindholm, Pettersson i

Dahl, Åkerström, Petterson i Degerfors, Persson i Vinberg, Jansson i Kalix

och Birke.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.