Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livränta åt E. L. Ceder m. m.
1947-04-29 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1947:89, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livränta åt E. L. Ceder m. m.
Dokumentets text
4
Statsutskottets utlåtande nr 89.
Nr 89.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
livränta åt E. L. Ceder m. m.
(1 :a avd.)
l:o) Viss ersättning till E. L. Ceder. I propositionen nr 109 har Kungl.
Maj:t (punkt 1 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 21 februari 1947) föreslagit riksdagen medgiva, att till E. L. Ceder
må från anslaget till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, utbetalas ersättning enligt grunderna i
av riksförsäkringsanstalten i utlåtande den 5 november 1946 angivna författningar.
Under beredskapstjänstgöring råkade värnpliktige nr 546—31—1929 E. L.
Ceder, då han den 29 september 1942 deltog i en stormningsövning, gå ned
sig i en mosse. Då han skulle draga loss vänstra benet, uppstod häftig
smärta i knäet, och han kunde ej stödja på benet utan måste transporteras
till förläggningen. Yid undersökning å Bäckefors sjukstuga, där Ceder intogs
den 1 oktober 1942, konstaterades, att han led av gamla förändringar i vänstra
knäleden och vid operation den 7 i samma månad avlägsnades en fri broskkropp
i knäet. Efter operationen uppstod blodpropp i knäet och sedermera
varbildning i operationsärret. Till följd härav kvarlåg Ceder på sjukstugan till
den 6 februari 1943, då han överfördes till Solhems sjukhus i Borås. Av journalen
vid sjukhuset framgår, att Ceder tidvis sedan många år vid ansträngningar
känt stickningar i vänstra knäet vid varje steg samt att ledbrosket i
knäet var till största delen förstört. Den 30 december 1942 hemförlovades
Ceder.
Genom beslut den 22 april 1943 förklarade riksförsäkringsanstalten, att
Ceder ådragit sig försämring av knäåkomma under militärtjänstgöring men
att, då de efter den 30 december 1942 kvarstående knäbesvären icke kunde
anses stå i samband med den under militärtjänstjänstgöringen ådragna försämringen,
någon ersättning jämlikt 1927 års militärersättningsförordning
icke kunde utgå till honom.
Över riksförsäkringsanstaltens beslut anförde Ceder besvär hos försäkringsrådet,
som emellertid genom utslag den 19 juli 1943 förklarade, att, enär
varken knäåkomman eller försämringen av densamma kunde anses ådragen
under militärtjänstgöring, rådet icke funne skäl göra ändring i det slut, riks.
försäkringsanstaltens beslut innehölle.
Statsutskottets utlåtande nr 89.
5
En ny ansökan den 4 juli 1944 om ersättning föranledde — under hänvisning
till försäkringsrådets utslag — icke någon vidare åtgärd av rilisförsäkringsanstalten.
Sedan Ceder hos Kungl. Maj:t anhållit om ersättning på grund av åkomman
samt riksförsäkringsanstalten den 20 oktober 1944 avgivit utlåtande, förklarade
Kungl. Maj:t genom beslut den 2 november 1944, att Kungl. Maj:t på grund
av stadgandet i 3 § 1 mom., fjärde stycket, militärersättningsförordningen —
innehållande föreskrift att klagan ej må föras över försäkringsrådets beslut
— funnit ansökningen icke kunna föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I en den 30 september 1946 dagtecknad skrift har Ceder hos Kungl.
Maj:t anhållit om ersättning på grund av olycksfallet.
Riksför säkrings anstalt en har i utlåtande den 5 november 1946 för sin del
funnit skäl icke föreligga för bifall till ansökningen. För den händelse Kungl.
Maj:t emellertid skulle finna, att Ceder borde beredas någon ersättning, har
anstalten införskaffat utredning angående åkommans inverkan på Ceders arbetsförmåga
efter hemförlovningen och härvid framhållit följande.
Av utredningen hade framgått, att Ceder vid utskrivningen från Solhems
sjukhus den 3 april 1943 hade vänstra benet gipsat. Den 1 juni 1943 erhöll
han en oledad knähylsa. Först i januari 1944 hade de subjektiva besvären
avtagit i sådan grad, att Ceder den 4 i samma månad kunnat återupptaga
sitt arbete som målare med eu inkomst av 75 kronor i veckan. Under våren
1944 lade Ceder bort knähylsan och hade sedan ej begagnat den. Smärtorna
i knäet avtogo successivt under åren 1944 och 1945, men först under år 1946
hade Ceder kunnat gå tämligen obesvärat, ehuru med stelt knä i lätt flektionsställning.
Därest åkomman ansetts ådragen under militärtjänstgöring, skulle riksförsäkringsanstalten
jämlikt bestämmelserna i militärersättningsförordningen ha
tillerkänt Ceder liel sjukpenning för tiden den 31 december 1942 — den 3
april 1943 med 4 kronor för dag samt livränta för tiden den 4 april 1943
— den 3 januari 1944 med 1 440 kronor för år, motsvarande förlust av arbetsförmågan;
för tiden den 4 januari — den 3 april 1944 med 720 kronor
för år, motsvarande nedsättning av arbetsförmågan med hälften; för tiden
den 4 april 1944 — den 3 januari 1946 med 480 kronor för år, motsvarande
nedsättning av arbetsförmågan med eu tredjedel, och från och med den
4 januari 1946 med 360 kronor för år, motsvarande nedsättning av arbetsförmågan
med eu fjärdedel. Ceder skulle därjämte från och med den 1 juli
1946 ha tillerkänts ersättningstillägg enligt 3 och 4 §§ förordningen den
29 juni 1946 (nr 347) angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt
försvarsberedskap m. m. Jämlikt 8 § militärersättningsförordningen skulle
Ceders årliga arbetsförtjänst ha antagits utgöra 2 160 kronor. Vid ersättningstilläggens
bestämmande enligt ovannämnda förordning den 29 juni 1946
skulle den årliga arbetsförtjänsten ha beräknats till 2 400 kronor och Ceder
hänförts till ortsgrupp 2. Dyrtidstillägg skulle ha utgått å ovannämnda
sjukpenning och livränta med 30 % för år 1943 och med 40 % för åren 1944
—1947 samt å ersättningstillägget jämlikt 3 § förordningen den 29 juni 1946
med 40 % för åren 1946 och 1947 enligt därom gällande särskilda bestämmelser.
Ceder skulle sålunda från och med den 1 juli 1946 ha varit berättigad
till livränta jiimta ersättningstillägg och dyrtidstillägg med sammanlagt
881 kronor för år.
6
Statsutskottets utlåtande nr 89.
Utskottet.
Utskottet.
Jämlikt lagen den .20 juni 1941 (nr 563) angående ändrad lydelse av 9 och
§§ lagen den .22 juni 1939 (nr 310) om sjukhusvård vid krig eller krigsfara
skulle medicinalstyrelsen ha ersatt kostnaderna för Ceders sjukhusvård.
Kostnader för erforderlig läkarvård, bandage m. m. skulle jämlikt militärersättningsförordningen
ha ersatts av riksförsäkringsanstalten.
Departementschefen har i anslutning till av försvarets sjukvårdsförvaltning,
försvarets civilförvaltning samt statskontoret och försäkringsrådet uttalad
uppfattning anfört, att starka billighetsskäl talade för att ersättning utgåves
på grund av olycksfallet. Ersättningen borde utgå enligt av riksförsäkringsanstalten
angivna grunder.
Utskottet anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts förevarande förslag och
hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att till E. L. Ceder må från anslaget
till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, utbetalas ersättning enligt
grunderna i de av riksförsäkringsanstalten i utlåtande den 5
november 1946 angivna författningarna.
2:o) Viss ersättning till K. H. Andersson. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen
(punkt 2) medgiva, att till K. H. Andersson må på grund av i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 21 februari 1947 angiven sjukdom
från anslaget till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, utbetalas ersättning enligt grunderna i
militärer sättningsf örordnin gen.
Eörsäljaren K. H. Andersson ådrog sig under militärtjänstgöring år 1941
lungtuberkulos, vilken sjukdom konstaterats först efter det tjänstgöringen
upphört. Till följd härav har — då Andersson ej ägt kännedom om militärersättningsförordningen
— anmälan om sjukdomen icke ingivits inom föreskriven
tid. Om sjukdomen däremot konstaterats under militärtjänstgöringen,
torde, framhåller departementschefen, anmälan härom säkerligen ha ingått
till riksförsäkringsanstalten genom vederbörande militära chef. Med beaktande
av sjukdomens svåra följder för Anderssons hälsa och ekonomi har
departementschefen funnit det i hög grad skäligt, att ersättning utgives enligt
gällande regler oaktat de formella kraven för ersättningsanspråkets framställande
icke uppfyllts.
Utskottet finner i likhet med departementschefen skäligt, att Andersson
beredes angiven ersättning, och hemställer därför,
att riksdagen må medgiva, att till K. H. Andersson må på
grund av i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den
21 februari 1947 angivna sjukdom från anslaget till bidrag till
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 89.
t
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
utbetalas ersättning enligt grunderna i militärersättningsför
ordningen.
Stockholm den 29 april 1947.
På statsutskottets vägnar:
ALGOT TÖRNKVIST.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Lindström, Larsson, Karl Andersson, Gustaf
Karlsson, Heiding, Mannerskantz, Boman, fröken Andersson, herrar Gillström,
von Heland, Albertsson och Lundgren; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson
i Stockholm, Malmborg i Skövde, Rubbestad, Lindholm, Pettersson i
Dahl, Åkerström, Petterson i Degerfors, Persson i Vinberg, Jansson i Kalix
och Birke.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.