Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avgivande av förklaring i enlighet med bestämmelserna i art. 36, mom. 2, i stadgan för den internationella domstolen.

1947-02-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1947:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avgivande av förklaring i enlighet med bestämmelserna i art. 36, mom. 2, i stadgan för den internationella domstolen.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

3

Nr 3.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

angående avgivande av förklaring i enlighet med

bestämmelserna i art. 36, mom. 2, i stadgan för den

internationella domstolen.

Genom en den 24 januari 1947 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad

proposition, nr 25, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för nämnda

dag föreslagit riksdagen, att denna måtte samtycka till att Kungl. Maj:t för

Sveriges del må avgiva sådan förklaring som avses i art. 36, mom. 2, i stadgan

för den internationella domstolen med iakttagande av att förklaringen innefattar

vissa i statsrådsprotokollet angivna begränsningar.

Av det till propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet framgår

bl. a. följande:

När Nationernas förbunds församling den 18 april 1946 beslöt om förbundets

upplösning antog den även en resolution, enligt vilken den fasta mellanfolkliga

domstolen betraktades som upplöst. Samtidigt konstituerades i Haag

den nya internationella domstolen, vilken upprättats i enlighet med bestämmelserna

i Förenta Nationernas stadga.

Enligt art. 92 av Förenta Nationernas stadga skall domstolen utöva sin

verksamhet i enlighet med en särskild domstolsstadga, som är fogad vid och

utgör en integrerande del av Förenta Nationernas stadga. Art. 93 utsäger, att

alla medlemmar av Förenta Nationerna ipso facto äro anslutna till den internationella

domstolens stadga. Stat som ej är medlem av Förenta Nationerna

må med generalförsamlingens bifall ansluta sig till domstolsstadgan.

Till såväl form som innehåll ansluter sig den nya domstolsstadgan nära till

stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen.

Den nya internationella domstolens domsrätt är lika litet som den gamla

domstolens i sig själv obligatorisk. Domstolen är enligt stadgans art. 36, mom. 1,

behörig i mål, som underställas den av parterna, samt i de fall som särskilt

angivas i Förenta Nationernas stadga och i gällande traktater och konventioner.

I sistnämnda hänseende är att märka, att enligt stadgans art. 37 traktatsbestämmelser,

enligt vilka mål skola hänskjutas till den forna domstolen, skola

anses innebära, att ifrågavarande mål i stället skola hänskjutas till den nya

internationella domstolen, under förutsättning att parterna äro anslutna till

den nya domstolsstadgan.

Den nya stadgan ger emellertid liksom den gamla genom en s. k. fakultativ

klausul de anslutna staterna en möjlighet att, i förväg och utan särskild

överenskommelse, gentemot stater, som åtaga sig samma förpliktelse, erkänna

domstolens domsrätt i rättstvister av närmare angiven beskaffenhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

Bestämmelserna härom återfinnas i stadgans art. 36, momenten 2—6, och

äro av följande lydelse:

»2. De stater, som äro anslutna till denna stadga, må när som helst förklara,

att de i förhållande till varje annan stat, som åtager sig samma förpliktelse,

erkänna domstolen såsom ipso facto och utan särskild överenskommelse

behörig i alla rättstvister avseende:

a) tolkningen av ett fördrag;

b) varje internationellträttsligt spörsmål;

c) förefintligheten av någon omständighet, som, därest den konstaterades,

skulle innebära åsidosättandet av en internationell förpliktelse;

d) arten eller omfattningen av den gottgörelse som bör givas i fall av en

internationell förpliktelses åsidosättande.

3. Ovan avsedda förklaringar må avgivas antingen utan villkor eller under

förutsättning av ömsesidighet från flera eller vissa staters sida eller för

viss bestämd tid.

4. Dessa förklaringar skola deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare,

som har att tillställa de till denna stadga anslutna staterna och

domstolens sekreterare avskrifter därav.

5. Förklaringar, som avgivits jämlikt artikel 36 i stadgan för den fasta

mellanfolkliga domstolen och som ännu äro i kraft, skola i förhållanden mellan

de till denna stadga anslutna staterna anses utgöra ett erkännande av

den internationella domstolens obligatoriska behörighet för den tid förklaringarna

ännu skola gälla och i enlighet med deras bestämmelser.

6. I händelse av meningsskiljaktighet rörande domstolens behörighet tillkommer

avgörandet domstolen.»

För närvarande äro förklaringar i enlighet med ifrågavarande stadgande

gällande för tjugotvå stater.

För Sveriges del är läget det, att regeringens år 1921 avgivna och senast år

1936 — för en tid av tio år — förnyade förklaring om anslutning till den s. k.

fakultativa klausulen utlöpt i augusti 1946, d. v. s. i intervallen mellan upplösningen

av den fasta mellanfolkliga domstolen och Sveriges anslutning till

Förenta Nationerna, vilken såsom nämnts även innebär vårt lands anslutning

till stadgan för den internationella domstolen.

De i kraft varande anslutningarna gälla antingen tills vidare eller för viss

tid — merendels tio eller fem år — eller slutligen på viss tid — i regel fem

år — med automatisk förlängning på obestämd tid med rätt till uppsägning

vid vilken tidpunkt som helst.

På ett par undantag när äro samtliga i enlighet med den fakultativa klausulen

avgivna förklaringar i olika form förknippade med ett uttryckligt angivande

av att de gälla endast under förutsättning av ömsesidighet. Dessutom

ha i åtskilliga fall särskilda förbehåll tillfogats, såsom förbehåll för tvister

avseende territoriella frågor, tvister för vilkas behandling annat förfarande

stadgas i särskilda traktater, tvister, som hänföra sig till förhållanden, vilka

i tiden ligga före anslutningen, etc.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört:

»För den nya säkerhetsorganisationen, Förenta Nationerna, är fredlig lösning

av internationella tvister ett huvudändamål. Sålunda inskärpes redan i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

5

FN-stadgans art. 1, mom. 1, att ett av Förenta Nationernas ändamål är att

''genom fredliga medel och i överensstämmelse med rättvisans och den internationella

rättens principer tillrättalägga eller lösa internationella tvister eller

saklägen ..och enligt stadgans art. 2, mom. 3, förplikta sig Förenta

Nationernas medlemmar ''att lösa sina internationella tvister med fredliga

medel på sådant sätt att internationell fred och säkerhet samt rättvisan icke

sättas i fara.’ Reglerna för fredlig lösning av tvister utvecklas närmare i FNstadgans

kapitel VI, i vilket bl. a. stadgas (art. 36, mom. 3), att säkerhetsrådet,

när det är verksamt för biläggande av tvist, bör beakta, att rättstvister

i regel böra av parterna hänskjutas till den internationella domstolen.

De skäl som föranledde svenska regeringen att ansluta sig till den gamla

domstolsstadgans fakultativa klausul och att sedermera förnya denna anslutning

göra sig med lika stor rätt gällande till förmån för vårt lands godkännande

av en obligatorisk domsrätt för den nya internationella domstolen

enligt art. 36 av domstolsstadgan. Det åligger Sverige som medlem av Förenta

Nationerna att främja tillämpningen av internationell jurisdiktion. Anledning

finnes sålunda icke att ifrågasätta någon ändring i vårt lands vedertagna

inställning till grundsatsen om fredlig lösning av internationella tvister

genom deras hänskjutande till internationellt judiciellt organ och i vår inställning

till principen om obligatorisk domsrätt för den internationella domstolen

enligt den fakultativa klausulen.

Alltså finner jag mig böra förorda, att Sverige avgiver förklaring av det

innehåll som framgår av art. 36, mom. 2, av stadgan för den internationella

domstolen att gälla under förbehåll av ömsesidighet. I vad avser frågan om

giltighetstiden för en dylik förklaring får jag under hänvisning till vad som

tidigare gällt förorda en period av tio år. Förklaringen torde böra avse tvister,

som hänföra sig till förhållanden, vilka i tiden ligga efter anslutningen.»

Under åberopande av vad sålunda i statsrådsprotokollet anförts, hemställer

utskottet,

att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj ds förevarande

proposition samtycka till att Kungl. Majd för Sveriges

del må avgiva sådan förklaring, som avses i art. 36, mom. 2,

i stadgan för den internationella domstolen med iakttagande

av att förklaringen innefattar de begränsningar, som i statsrådsprotokollet

angivas.

Stockholm den 13 februari 1947.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

Närvarande: se under utlåtandet nr 1

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1947:55 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och den belgisk-luxemburgiska ekonomiska unionen träf a1 i texten