Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § 3 mom. lagen den 6 juni 1925

1948-03-11 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1948:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § 3 mom. lagen den 6 juni 1925

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

1

Nr 21.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 13 § 3 mom. lagen

den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket, m. m.

Genom en den 23 januari 1948 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 64, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen

fogade förslag till

1) Lag

angående ändrad lydelse av 13 § 3 mom. lagen den 6 juni 1925 (nr 170)

om polisväsendet i riket.

Härigenom förordnas, att 13 § 3 mom. lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet

i riket skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

13 §.

(Föreslagen lydelse:)

13 §.

3. Tillsättandet av — — — vice ordförande.

Vad i 12 § stadgas om hinder för

att vara ledamot eller suppleant i

poliskolleqium skall gälla jämväl i

avseende å ledamöter och suppleanter

i polisnämnd.

Ledamot eller suppleant i polisnämnd

må ej den vara, som icke

uppnått 23 års ålder eller icke råder

över sig och sitt gods.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1948.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 samt. 1 avd. Nr 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande nr 21.

(Gällande bestämmelser:) (Kungl. Maj.ts förslag:)

Förordningen 2) Förordning

den 15 juni 1935 om ersättning och belöning av stats
.

. . medel vid biträde åt ordningsmakten.

om ersättning av statsmedel för skada

vid biträde åt ordningsmakten; Härigenom förordnas som följer.

1 §• 1 §.

Har någon biträtt polismyndighet, polisman eller ordningsvakt vid ingripande

mot person, som stört den allmänna ordningen eller begått eller misstänkts

för brott eller kunnat antagas vara farlig för allmän säkerhet, och

har till följd av ingripandet skada till person eller egendom tillskyndats

honom, skall ersättning för skadan utgivas av allmänna medel. Ersättning

skall dock ej utgå, då biträde varken påkallats eller eljest synts nödigt, ej

heller då det lämnats mot uttryckligt förbud av polisverksamhetens utövare.

Ersättningen skall bestämmas enligt de i 6 kap. strafflagen beträffande

skadestånd stadgade grunderna; dock att därvid i fall som i 4 § nämnda

kap. sägs avseende ej skall fästas vid tillgångarna hos den som må vara

ansvarig för skadan.

Vad i första stycket är stadgat

skall äga motsvarande tillämpning

om någon till följd av ingripande

som där avses fått vidkännas utgift

eller eljest lidit ekonomisk förlust,

ehuru skada till person eller egendom

ej tillskyndats honom.

2 §.

Belöning må av allmänna medel

tilldelas den som vid biträde åt polismyndighet,

polisman eller ordningsvakt

i fall som i 1 § sägs visat

särskild rådighet och nit.

3 §■

Rätt till ersättning eller belöning

prövas av länsstyrelsen i den ort, där

ingripandet skett.

Ansökning om ersättning skall

göras inom ett år från det ingripandet

ägde rum eller skadan inträffade.

2 §.

Rätt till ersättning prövas av länsstyrelsen

i den ort, där skadan timat.

Ansökning om ersättning skall

göras inom ett år från det skadan

skedde.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

(Gällande bestämmelser:)

3 §■

Vid ansökning om ersättning bör

fogas utredning om skadan och dess

uppkomst. Finnes nödigt att för vinnande

av fullständig utredning i

ärendet någon höres såsom vittne

eller upplysningsvis, äger länsstyrelsen

förordna om sådant förhör vid

allmän domstol. Ersättning till den

som inkallats till förhör skall utgå

av allmänna medel.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

* §.

Vid ansökning om ersättning bör

fogas utredning om ersättningsanspråkets

uppkomst och omfattning.

Finnes nödigt att för vinnande

av fullständig utredning i ärendet

någon höres såsom vittne eller upplysningsvis,

äger länsstyrelsen förordna

om sådant förhör vid allmän

underrätt. Ersättning till den som

inkallats till förhör skall utgå av allmänna

medel.

Skriftligt besked angående länsstyrelses beslut om ersättning enligt

denna förordning skall, där det begärts, utan avgift tillhandahållas sökanden.

4 §■

För belopp, som statsverket utgivit

till den skadelidande, inträder

statsverket i dennes rätt mot den

som är ansvarig för skadan.

5 §.

För belopp, som statsverket jämlikt

1 § första stycket utgivit till den

skadelidande, inträder statsverket i

dennes rätt mot den som är ansvarig

för skadan.

6 §.

Förslag rörande belöning uppgöres

av polischefen i den ort, där ingripandet

skedde. Förslaget bör ingivas

till länsstyrelsen senast inom

tre månader efter ingripandet.

7 §■

Över länsstyrelses beslut i ärende

rörande belöning må klagan ej föras.

5 §. 8 §.

Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna förordning meddelas

av Konungen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1935 men äger ej tillämpning

beträffande skada, som dessförinnan

inträffat.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1948. Ersättning enligt 1 §

tredje stycket samt belöning må dock

ej utgivas beträffande ingripande,

som skett dessförinnan.

Genom denna förordning upphåves

förordningen den 15 juni 1935

(nr 330) om ersättning av statsmedel

för skada vid biträde åt ordningsmakten.

Propositionens huvudsakliga innehåll m. m.

I propositionen föreslås att förbudet för polischef och polisman att tillhöra

polisnämnd upphäves. Vidare föreslås en sådan utvidgning av ersättningsrätten

vid biträde åt polisen, att den som biträtt polisen och därigenom

fått vidkännas utgifter eller eljest lidit ekonomisk förlust skall kunna få

ersättning därför av statsmedel, även om skada till person eller egendom

ej tillfogats honom. Belöning av statsmedel föreslås kunna tilldelas den

som vid ingripande till ordningsmaktens hjälp visat särskild rådighet

och nit.

I fråga om de skäl, som anförts för förslagen, får utskottet, i den mån

redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Förslagen hava utarbetats på grundval av rekommendationer i polisinstruktionsutredningens

den 27 maj 1947 dagtecknade betänkande »Polisen

och allmänheten» (SOU 1947:45). Över betänkandet hava yttranden

efter remiss avgivits av ett flertal myndigheter och organisationer.

Rätt för polischef och polisman att tillhöra polisnämnd.

Gällande bestämmelser m. m. Enligt 13 § 1 inom. polislagen kan polisnämnd

förekomma endast i kommun, som bildar eget polisdistrikt. Skyldighet att

tillsätta sådan nämnd föreligger ej, utan inrättandet därav beror på kommunens

beslut. Polisnämnd har att upprätta förslag till löne-, omkostnadsoch

i förekommande fall pensionsstat för polisväsendet i polisdistriktet

samt till erforderliga ändringar i dess polisorganisation, att förvalta till

polisväsendet anslagna medel och för polisväsendet använda fastigheter och

annan egendom samt att till vederbörande myndigheter avge yttranden och

göra framställning i frågor av mera allmän betydelse för polisväsendet.

Kommun äger emellertid bestämma, att polisnämnden skall utöva endast

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

viss eller vissa av de angivna funktionerna. Polisnämnd skall vidare, enligt

13 § 2 inom., avge yttrande vid tillsättning av en del polisbefattningar.

Tillsättandet av polisnämnd ankommer enligt 13 § 3 mom. på vederbörande

kommuns allmänt beslutande organ. Polisnämnden skall bestå av fem

ledamöter, varjämte för varje ledamot skall finnas minst en suppleant. Val

av ledamöter sker för en tid av fyra kalenderår i sänder. Polisnämnd utser

inom sig ordförande och vice ordförande. I fråga om behörigheten att vara

ledamot eller suppleant uppställes samma hinder som för ledamot och suppleant

i poliskollegium. Därom gäller enligt 12 § 2 mom. polislagen — sådant

detta lagrum lyder enligt lag den 7 december 1945 (nr 763) — att

polischef eller någon som under polischef har anställning vid polisväsendet

ej må vara ledamot eller suppleant i poliskollegium och ej heller den, som

icke uppnått 23 års ålder eller icke råder över sig och sitt gods.

Möjlighet för kommunerna att utse polisnämnd infördes genom gällande

polislag. Förbudet för polischef och polisman att vara ledamot av nämnden

motiverades av vederbörande sakkunniga sålunda, alt dessa befattningshavare

med hänsyn till sin tjänsteställning icke borde få utses till ledamöter

av polisnämnd (propositionen nr 58 till 1925 års riksdag, bil. s. 47).

Vad de sakkunniga yttrat i denna del föranledde icke erinran.

Departementschefen. Efter att hava redogjort för polisinstruktionsutredningens

förslag i förevarande hänseende och däröver avgivna yttranden har

föredragande departementschefen, statsrådet Mossberg, i propositionen anfört

bland annat:

»Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har polisinstruktionsutredningen

föreslagit sådan form av personaldemokrati vid polisväsendet, att

polispersonalen skall erhålla rätt att överlägga med polischeferna i ärenden,

som ankomma på dessas handläggning. De skäl, som utredningen funnit

tala härför, torde enligt vad utredningen framhåller i viss mån även

motivera, att polisdistriktens befattningshavare tillerkännes liknande möjlighet

att göra sig gällande jämväl i förhållande till de kommunala organen

rörande en del av de frågor, som tillhöra polisdistriktens kompetensområde.

Vad utredningen anfört till stöd för ett upphävande av förbudet för polischef

och polisman att tillhöra polisnämnd synes mig tala för att förslaget

bör genomföras.

Förbudet för polischef och honom underställd polisman att tillhöra polisnämnd

motiverades vid dess tillkomst framför allt därmed, att polisnämnderna

skulle framstå såsom opartiska i de frågor, som det ankomme på

dem att handlägga. I den kritik, som framförts mot förbudets upphävande,

har i allmänhet gjorts gällande att denna synpunkt fortfarande borde tillmätas

avgörande betydelse. De farhågor, som därvid uttalats för att ären
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

dena icke skulle handläggas med erforderlig objektivitet, därest polistjänstemän

bleve ledamot av polisnämnd, måste emellertid enligt min mening

betecknas såsom överdrivna. Samma risk för bristande saklighet skulle

i så fall även föreligga beträffande andra liknande kommunorgan, såsom

exempelvis drätselkammare och kommunalnämnd. Såsom utredningen påpekat

utöva nämligen dessa organ i de kommuner, där polisnämnd ej finnes

tillsatt, även polisnämndens befogenheter. Något förbud speciellt för

polisdistriktens befattningshavare att tillhöra drätselkammare eller kommunalnämnd

har emellertid icke uppställts. Behov av ett dylikt förbud har

veterligen ej heller försports. Detta torde bl. a. sammanhänga med att ledamot

i kommunorgan av här ifrågavarande slag icke anses böra deltaga i

avgörandet av ett ärende, vari han äger ett rent personligt intresse som är

stridande mot kommunens. För polisnämndens vidkommande innebär

denna oskrivna regel, att en polisman icke bör deltaga i polisnämndens

avgöranden av ärenden, som exempelvis avse hans enskilda löneförmåner,

hans befordran eller dylikt. Att i detta sammanhang vidare ingå på frågan

om de jävshinder, som föreligga för ledamöter i polisnämnd, synes icke

erforderligt.

Utredningens av mig tillstyrkta förslag innebär icke någon skyldighet

utan endast en rätt för kommun, som så finner lämpligt, att invälja representant

för polisverksamheten i polisnämnden. I vad mån denna möjlighet

bör tillvaratagas ha kommunerna att själva avgöra.»

Rätt till ersättning vid biträde åt ordningsmakten.

Gällande bestämmelser. Enligt förordningen den 15 juni 1935 (nr 330)

om ersättning av statsmedel för skada vid biträde åt ordningsmakten äger

enskild person, som biträtt ordningsmakten vid fullgörande av dess uppgift,

i vissa fall rätt till ersättning av statsmedel för skada som därvid tillskyndats

honom. I detta hänseende gäller, att om någon biträtt polismyndighet,

polisman eller ordningsvakt vid ingripande mot person, som stört

den allmänna ordningen eller begått eller misstänkts för brott eller kunnat

antagas vara farlig för allmän säkerhet, och till följd av ingripandet skada

till person eller egendom tillskyndats honom, ersättning för skadan skall

utgivas av allmänna medel.

Departementschefen. I propositionen har föredragande departementschefen

lämnat en redogörelse för utvidgningar i ersättningsrätten, som

föreslagits av utredningen, samt för avgivna yttranden, varefter han hland

annat anfört:

»Det kan ej anses annat än riktigt och skäligt, att enskild person, som

ingriper till polisens hjälp, av det allmänna erhåller gottgörelse för förlust

och utgifter, som åsamkas honom till följd av ingripandet även i det fall

att skada till person eller egendom ej tillfogats honom. De ersättningar,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

som härvidlag kunna ifrågakomma, torde som regel uppgå till förhållandevis

obetydliga belopp. I allmänhet torde det nämligen röra sig om någon

mindre ersättning för mistad arbetsförtjänst och annan tidsspillan samt

extra utlägg för resor för inställelse på arbetsplats och dylikt. Att samhället

på detta sätt ger uttryck åt sin uppskattning av ingripande till ordningsmaktens

hjälp torde kunna vara ägnat att bidraga till att öka allmänhetens

villighet till dylika hjälpåtgärder.

Ur sistnämnda synpunkt torde det även vara av ett visst värde, att belöning

av allmänna medel i vissa fall kan tilldelas enskild person, som biträtt

polisverksamhetens utövare.»

Utskottet.

Förbudet för polischef och polisman att tillhöra polisnämnd torde, såsom

departementschefen framhållit, vara obehövligt.

Genom förbudets upphävande erhålla kommunernas beslutande myndigheter

möjlighet att i polisnämnd insätta en kommunalman tillhörande

polispersonalen och sålunda utnyttja dennes sakkunskap. Huruvida denna

möjlighet skall begagnas hava kommunerna att avgöra efter vanliga grunder.

Därest polisman inväljes i nämnden, innebär detta icke, att polispersonalen

fått en representant i nämnden. Den valde skall företräda kommunen

likaväl som nämndens övriga ledamöter. Man kan således icke tala

om personaldemokrati i detta fall. Sambandet mellan förbudets borttagande

och införandet av personaldemokrati vid polisväsendet får givetvis icke

föranleda, att personalen skall anses hava rätt att påfordra att någon ledamot

av nämnden skall vara polisman.

På nu anförda grunder vill utskottet tillstyrka förslaget till lag angående

ändrad lydelse av 13 § 3 mom. lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet

i riket.

Mot det vid propositionen fogade förslaget till förordning om ersättning

och belöning av statsmedel vid biträde åt ordningsmakten har utskottet

icke funnit anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande proposition, nr 64, måtte av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 11 mars 1948.

På första lagutskottets vägnar:

AXEL LINDQVIST.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 2i.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Branting, Ahlkvist, Lodenius, Kriigel,

Ekströmer, Olofsson, Löthner och Weiland;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Gezelius, Hedlund i Östersund,

Olsson i Mellerud, Berg, Lindberg, Pettersson i Ersbacken och Antby.

Reservation

av herrar Branting, Lodenius, Ekströmer, Löthner, Gezelius och Pettersson

i Ersbacken, vilka anfört:

»Den i propositionen föreslagna ändringen av 13 § 3 mom. polislagen kan

synas relativt obetydlig, men enligt vår mening beröras härav åtskilliga betydelsefulla

frågor av praktisk och principiell innebörd. Vi ha på nedan

angivna grunder kommit till den uppfattningen, att tillräckliga skäl ej föreligga

för den ifrågasatta lagändringen men att däremot vissa olägenheter

kunna följa därav.

Det nu gällande förbudet för polischef och polisman att tillhöra polisnämnd

tillkom år 1925 efter förslag av särskilda sakkunniga (dåvarande

revisionssekreteraren Lawski m. fl.) och har sin motsvarighet i stadgandet,

att polischef eller någon, som under polischef har anställning vid polisväsendet,

ej heller må vara ledamot av poliskollegium. Vid den nu gällande

lagens antagande restes icke från något håll invändningar mot denna punkt.

Polisnämnderna inrättades, enligt föredragande departementschefens förklaring,

för att giva kommunerna möjlighet att bättre än dittills handhava

den ekonomiska förvaltningen av polisväsendet. Däremot finge ju polisnämnderna

icke någon befattning vare sig med frågor om ordningens upprätthållande,

ej heller med disciplinära angelägenheter. Sina väsentligen

ekonomiska uppgifter ha polisnämnderna härefter handhaft utan att veterligen

från kommunalt håll några önskningar framkommit om upphävande

av det gällande hindret för polischef eller dem underordnade polismän att

vara ledamöter i dessa nämnder. Tvärtom torde den nuvarande ordningen

för kommunerna ha framstått såsom naturlig, särskilt vid deras upprättande

av förslag till lönestat och pensionsstat för polispersonalen. Departementschefen

har nu härom bl. a. anfört:

''Förbudet för polischef och honom underställd polisman att tillhöra polisnämnd

motiverades vid dess tillkomst framför allt därmed, att polisnämnderna

skulle framstå såsom opartiska i de frågor, som det ankomme på

dem att handlägga. I den kritik som framförts mot förbudets upphävande

har i allmänhet gjorts gällande, att denna synpunkt fortfarande borde

tillerkännas avgörande betydelse.’ Departementschefen har emellertid be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

9

traktat farhågorna för att dessa ärenden icke skulle handläggas med erforderlig

objektivitet, om polistjänstemän bleve ledamot av polisnämnd,

såsom överdrivna, samt erinrat därom, att polismän exempelvis kunna vara

ledamöter av kommunalnämnd och drätselkammare. Att något krav på

ändring härutinnan icke framkommit torde, enligt departementschefen,

sammanhänga därmed, att ledamot i kommunalorgan icke anses böra deltaga

i avgörandet av ett ärende, vari han äger ett rent personligt intresse.

''För polisnämndens vidkommande innebär denna oskrivna regel, att en

polisman icke bör deltaga i polisnämndens avgörande av ärenden som exempelvis

avse hans enskilda löneförmåner, hans befordran eller dylikt.’

Häremot är emellertid att märka, att kommunalnämnder och drätselkammare

även handlägga otaliga andra ärenden än polismännens ekonomiska

angelägenheter, under det att polisnämndernas väsentliga uppgift är

att behandla frågor om kommunens ekonomiska förvaltning av polisväsendet,

inklusive uppgörande av förslag till löne-, omkostnads- och pensionsstat

för polisväsendet inom distriktet, förvaltning av till polisväsendet anslagna

medel o. s. v. Därför torde man kunna förvänta, att en ledamot av

polisnämnd, som tillika är polisman, mycket ofta skulle få att behandla

ärenden varav han själv, direkt eller indirekt, kunde hava ett intresse. Att

här uppdraga en gräns skulle säkerligen också understundom möta svårigheter.

En sådan ledamot skulle alltså i dylika fall, enligt den oskrivna regeln,

draga sig tillbaka från att deltaga i nämndens beslut. Men det kan

icke vara önskvärt att en ledamot av en kommunal nämnd ofta ställes inför

en sådan situation. Ej heller synes det lämpligt att den av fem ledamöter

bestående polisnämnden skulle regelbundet berövas medverkan av

en ledamot vid behandlingen av sina viktigaste uppgifter.

Annat har ej försports än att de 1925 inrättade polisnämnderna fyllt sin

uppgift såsom kommunala organ på ett tillfredsställande sätt. Vi ansluta

oss däremot till den i somliga remissyttranden framkomna uppfattningen,

att polisnämnderna såsom hittills med fördel kunna tillkalla vederbörande

polischef för att såsom sakkunnig deltaga i vissa överläggningar.

Det nu framlagda förslaget till lagändring har, såsom framgår av propositionen,

antingen helt avstyrkts eller ifrågasatts, eller endast tillstyrkts

under förutsättning av vissa ändringar, av ett stort antal länsstyrelser,

landsfogdar, polismästare, polisnämnder och drätselkammare. Svenska

stadsförbundet har avvisat förslaget, Föreningen Sveriges landsfogdar har

tillstyrkt allenast under förutsättning av vissa ändringar.

Den nu ifrågavarande propositionen har icke tillkommit efter initiativ

eller framställning från kommunalt håll utan efter förslag av vissa sakkunniga,

som emellertid tillkallats för att verkställa utredning om frågor,

som väsentligen falla utanför polisnämndernas verksamhetsområde. Utredningen

har avsett dels gällande tjänsteföreskrifter om polisens allmänna

tjänstefunktioner och sättet för deras fullgörande, främst beträffande poli2

— Bilxnng till riksdagens protokoll 194-8. 9 samt. t and. Nr 21.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 21.

sens förhållande till allmänheten, dels frågan om ökat personalinflytande

inom polisväsendet. Utredningen har utmynnat i ett förslag om nytt polisreglemente,

vars bestämmelser bl. a. beröra förhållandet mellan polisen och

allmänheten samt förhållandet mellan polisledningen och den underordnade

personalen. Ingendera av dessa frågor faller under polisnämndernas

arbetsområde. Vad åter beträffar förhållandet mellan polispersonalen och

kommunen, i dess egenskap av arbetsgivare, har numera en kollektiv

överenskommelse träffats i det att vissa ''regler för samarbetsnämnder vid

kommunala verk och inrättningar’ ha antagits, tills vidare mellan å ena sidan

Svenska stadsförbundet, å andra sidan Svenska kommunalarbetarförbundet,

Kommunaltjänstemannaförbundet in. fl. organisationer. Syftet med

detta avtal — enligt vilket alltså ''samarbetsnämnder'' skola inrättas — är

bl. a. att ''främja trivsel och god samarbetsanda inom de kommunala arbetsområdena’.

Avtalet blir norm för särskilda avtal mellan de olika städerna

och vederbörande lokala arbetar- eller tjänstemannaorganisationer,

däribland även polismännens organisationer.

På detta sätt har nu alltså, såsom en frivillig utbyggnad av 1940 års

kommunala förhandlingsrättslag, tillgodosetts önskemålet om ökat personalinflytande

inom polisväsendet. Beträffande de principiella synpunkterna

på frågan om arbetarrepresentanter i styrelserna för kommunala

verk och inrättningar kunna vi f. ö. ansluta oss till vad Svenska stadsförbundet

härom anfört i sitt remissvar.

Med åberopande av vad sålunda anförts få vi hemställa,

att det genom förevarande proposition, nr 64, framlagda

förslaget till lag om ändrad lydelse av 13 § 3 mom. lagen

den 6 juni 1925 om polisväsendet i riket icke måtte av riksdagen

bifallas.»

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1948

816468

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:106 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 § 3 mom. lagen den 6 juni 1925 a1 i texten