Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ökat statsbidrag till avlönande av fjärdingsmän.

1948-02-12 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1948:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om ökat statsbidrag till avlönande av fjärdingsmän.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 6.

1

Nr 6.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ökat statsbidrag till

avlönande av fjärdingsmän.

I en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 186 i andra

kammaren, vilken behandlats av första lagutskottet, ha herrar Hansson

i Skediga och Jonsson i Skutskär hemställt, »att riksdagen måtte besluta,

att statsbidrag måtte utgå med 80 % av fjärdingsmans samtliga utgående

löneförmåner».

I fråga om de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

Inom andra polisdistrikt än de, vilka utgöras av stad eller viss köping,

skola enligt 2 § lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet i riket, finnas anställda

fjärdingsmän (polismän) i den omfattning, det erfordras för polisverksamhetens

ombesörjande inom vederbörande polisdistrikt. Tillika stadgas,

att fjärdingsman kan anställas för allenast egentlig polistjänst eller

för allenast exekutionsbiträdestjänst. Vid tillsättande av fjärdingsmansbefattning

skall enligt 11 § 3 nämnda lag landsfiskalen avgiva yttrande angående

de sökande. Därefter har polisdistriktet att förrätta val av fjärdingsman.

Där icke särskilda skäl annat föranleda, skall länsstyrelsen förordna

den valde till fjärdingsman.

Jämligt 8 § samma lag åligger polisdistrikt att skäligen avlöna de fjärdingsmän,

som skola finnas anställda i distriktet, samt att bereda ordinarie

fjärdingsman skälig pension ävensom att i vissa fall vid befattningshavares

död utgiva familjeunderstöd och begravningshjälp. Vidare har polisdistrikt

att draga försorg om föreskriven uniformering och beväpning av distriktets

polispersonal samt att i erforderlig utsträckning ombesörja materiel,

byggnader, telefon och övriga för distriktets polisväsen erforderliga anordningar.

Statsbidrag lämnas enligt 15 § 2 i lagen till hälften av kostnaden för

avlöning av ordinarie befattningshavare inom polisdistrikt av beskaffenhet,

som nyss nämnts. Till avlöning av icke ordinarie befattningshavare inom

sådant distrikt bidrager statsverket endast med en femtedel. Med hälften

ersätter statsverket distriktets kostnad för familjeunderstöd, begravningshjälp

och sjukvård, som tillkommer ordinarie befattningshavare vid skada

i tjänsten. Till pensioneringskostnaderna äger distriktet enligt 15 § 3 i

lagen erhålla statsbidrag med en tredjedel. Enligt 7 § kungörelsen den 24

november 1932 angående vissa ersättningar åt befattningshavare vid polisoch

åklagarväsendet in. in. ersätter staten polisdistrikt av förut nämnt slag

halva kostnaden för telefon såvitt angår inträdes- och abonnemangsavgifter.

Befattningshavares utgifter för telefonsamtal och telegram i tjänsten

I Bihang t liksdagens protokoll 1948. 9 samt. lavd. Nr 6—7.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 6.

gäldas av statsverket enligt 8 § nämnda kungörelse. I kungörelsen angivas

även grunderna för gottgörelse för befattningshavares kostnader för resor i

tjänsten.

Vad angår äldre förslag rörande förstatligande av polisväsendet eller

del därav får utskottet hänvisa till dels den översikt, som första lagutskottet

lämnat i utlåtande nr 47 till 1938 års riksdag (s. 4—6), dels ock den framställning,

som återfinnes i ett av 1939 års polisutredning avgivet »Betänkande

med förslag till förstatligande av polisväsendet i riket och åklagarväsendet

i rikets städer. Del I Allmänna grunder.» (SOU 1944: 53 s. 145

—153).

I skrivelse till Kungl. Maj :t anhöll 1938 års riksdag efter hemställan av

första lagutskottet i dess utlåtande nr 47, att Kungl. Maj :t ville låta verkställa

en allsidig, förutsättningslös utredning av frågan, huruvida och i vilken

omfattning polisväsendet borde förstatligas. För utredningens verkställande

tillkallades sakkunniga, vilka antogo benämningen 1939 års polisutredning.

I sitt nyssnämnda betänkande, avgivet den 14 november 1944,

fann sig utredningen ur allmänna och principiella svnpunkter böra förorda

ett förstatligande av polisväsendet i riket. Efter remissbehandling är utredningens

förslag beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

Vid 1947 års riksdag uttalade andra lagutskottet i sitt av riksdagen i denna

del godkända utlåtande nr 55 i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition

med förslag till lag om särskilda åtgärder för polisverksamhetens

upprätthållande i vissa fall, dels ock i ämnet väckta motioner, att det förutsatte,

att frågan om polisväsendets förstatligande komme att göras till

föremål för förnyat övervägande.

Vid innevarande riksdag har i första kammaren till chefen för inrikesdepartementet,

statsrådet Mossberg, riktats en enkel fråga, huruvida denne

hade »för avsikt att i en snar framtid framlägga förslag för riksdagen om

polisväsendets förstatligande».

Till svar härpå anförde statsrådet Mossberg den 3 februari 1948 i första

kammaren följande:

»Det av 1939 års polisutredning avgivna betänkandet har icke ansetts

kunna läggas till grund för en proposition till riksdagen. Frågan har sedermera

varit föremål för upprepade överväganden inom social- och inrikesdepartementen.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har

i anledning av ett uttalande vid förbundets kongress år 1947 hemställt att

frågan om polisväsendets förstatligande måtte upptagas till förnyat övervägande.

Denna fråga berördes också vid riksdagens behandling av propositionen

rörande lag om särskilda åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande

i vissa fall.

Med anledning av vad som förevarit vill jag meddela, att jag har för avsikt

att inom den närmaste tiden tillkalla särskilda sakkunniga för att på

nytt utreda med polisorganisationen sammanhängande spörsmål varvid de

sakkunniga bland annat skola överväga frågan om polisväsendets förstatligande.

Jag kan icke nu yttra mig om när ett på en sådan ny utredning

grundat förslag skall kunna föreläggas riksdagen.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 6. A

Utskottet. Som av statsrådet Mossbergs ovan återgivna uttalande framgår,

kommer frågan om polisväsendets förstatligande att inom kort bliva

föremål för förnyad utredning. Det av motionärerna väckta detalj spörsmålet

om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun vad avser fjärdingsmannens

avlöningsförmåner bör lämpligen avgöras i samband med

att frågan löses i dess helhet och icke nu utbrytas till särskild behandling.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 12 februari 1948.

På första lagutskottets vägnar:

AXEL LINDQVIST.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: fru Sjöström-Bengtsson, herrar Löthner, Lindgren,

Göransson, John Wiktor Jonsson, Arrhén och Ivar Nilzon;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Gezelius*, Hedlund i Östersund,

Gustafsson i Lekåsa*, Andersson i Mölndal, Jonsson i Skutskär, Lundgren*

och Antby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.