Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om sådan lagändring, att den försäkran, som avgives vid tillträdande av domaruppdrag, icke får religiös prägel.

1948-02-17 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1948:8, Utlåtande i anledning av väckt motion om sådan lagändring, att den försäkran, som avgives vid tillträdande av domaruppdrag, icke får religiös prägel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Utlåtande i anledning av väckt motion om sådan lagändring, att

den försäkran, som avgives vid tillträdande av domaruppdrag,

icke får religiös prägel.

I en inom andra kammaren väckt och till lagutskott hänvisad motion,

nr 30, vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Johansson i Stockholm

hemställt, att »riksdagen för sin del måtte besluta om sådan lagändring,

att den försäkran som avgives vid tillträdande av domaruppdrag icke

får någon religiös prägel, och att utskottet måtte utarbeta erforderlig lagtext».

Beträffande de skäl, som ligga till grund för motionärens hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

I 4 kap. 11 § rättegångsbalken föreskrives, att domare, innan han må

tjänstgöra, skall avlägga följande ed: »Jag N. N. lovar och försäkrar inför

Gud den allsmäktige och vid hans heliga ord, att jag vill och skall efter

mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den

fattige än den rike, och döma efter Guds och Sveriges lag och laga stadgar;

aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap,

avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan

orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra, som saklös är, eller

den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller

sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom

stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig

domare troget hålla.» Edsformuläret är bortsett från inledningsoch

avslutningsorden detsamma, som gällt sedan tillkomsten av 1734 års

lag.

Vidare stadgas i nyssnämnda paragraf, att med Kungl. Maj :ts tillstånd

må den, som på grund av sin åskådning i religiöst hänseende hyser betänklighet

mot att avlägga ed, i stället avgiva försäkran på heder och

samvete. Sådan försäkran skall hava samma innehåll som eden bortsett

från själva edsformeln. Domareförsäkran har sålunda följande lydelse:

»Jag N. N. lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall

---(lika med domareeden) — — — troget hålla.»

Nya lagberedningen uttalade i sitt år 1884 avgivna »Betänkande angående

rättegångsväsendets ombildning. Första delen. Om domstolsförfattningen.

», att synnerligen giltiga skäl förckomme för domareedens bibehållande

men att det gällande alltför omständliga och invecklade edsformuläret borde

förenklas och förkortas. Beredningen hade redan 1883 avgivit särskilt

utlåtande beträffande ändring av edsformulärets begynnelse- och slutord.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 samt. 1 avd. Nr 8 —11.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

Sistnämnda förslag, som förelädes 1885 års riksdag genom proposition nr

2, blev icke antaget av riksdagen.

I anledning av väckt motion beslöt 1909 års riksdag på hemställan av

lagutskottet i dess utlåtande nr 33 att i skrivelse till Kung''!. Maj:t anhålla,

att Ivungl. Maj:t ville taga under övervägande, dels i vilka fall edgång kunde

utbytas mot en i annan högtidlig och bindande form avgiven försäkran,

dels ock huru formen för edgång borde förändras. Lagutskottet anförde i

nämnda utlåtande bl. a. följande:

»Beträffande dem, som på grund av religiösa betänkligheter vägra att gå

ed, synes det utskottet, som om edsformuläret bör utbytas mot något tema,

däruti edgång ej ingår, eller ock, i den mån det kan låta sig göra, jämkas

efter deras berättigade krav i det förevarande hänseendet. I fråga om dem,

som, därför att det i eden ingående religiösa momentet fullständigt saknar

betydelse, motsätta sig att avlägga ed, synes edgång även för edens egen

skull och för upphållande av dess helgd visserligen icke böra behöva förekomma,

men dock böra ersättas med en annan form för bekräftande.»

Riksdagens ifrågavarande skrivelse överlämnades till processkommissionen

att tagas i övervägande vid dess utredningsarbete. I »Betänkande angående

rättegångsväsendets ombildning. Första delen. Domstolsförfattningen.

» (SOU 1926: 31) uttalade kommissionen, att det inskärpande av domaransvaret,

som edens högtidliga avläggande innebure, otvivelaktigt vore ägnat

att väcka en klar insikt om de allvarliga förpliktelser domarkallets utövning

ålade och därmed befrämja en tillförlitlig rättsskipning. Kommissionen

föreslog därför, att eden skulle bibehållas men att, där verkliga religiösa

betänkligheter mot eds avläggande förelåge, eden borde få utbytas

mot en högtidlig försäkran på heder och samvete.

I ett år 1927 avgivet betänkande (SOU 1927: 13) framlade 1925 års religionsfrihetssakkunniga

förslag till lag om edgångs utbytande i vissa fall

mot försäkran på heder och samvete. I förslaget stadgades, att om någon

på grund av sina åsikter i religiöst hänseende vägrade att avlägga ed, då

den enligt lag erfordrades, han skulle i stället för eden avgiva försäkran på

heder och samvete. Vägran att avlägga ed skulle prövas av den myndighet,

inför vilken eden eller försäkran skulle avgivas.

I den utförliga motiveringen till förslaget anfördes bl. a. följande: Enligt

de sakkunnigas mening borde envar, som på grund av religiös övertygelse

hyste betänklighet mot att avlägga ed, äga utbyta eden mot annan högtidlig

försäkran. Det skulle därvid vara vederbörande persons egen uppfattning

som skulle vara avgörande. Därav följde, att den religiösa övertygelsen

icke behövde bottna i en viss kyrklig eller religiös åskådning. Även

då det gällde en person, som i religiöst hänseende intoge en sådan ställning,

att det religiösa momentet i edgången för honom icke hade någon

betydelse, borde edgången kunna utbytas mot annan högtidlig försäkran.

Däremot vore icke tillfyllest, att någon på grund av etiska, sociala eller andra

icke religiösa skäl ogillade eden. — Vid den prövning, som i varje särskilt

fall skulle verkställas angående förutsättningarna för edens utbytande mot

försäkran, torde vanligen en enkel uppgift om religiös betänklighet mot

s. 3 Kontrollera mot PDF

■Första lagutskottets utlåtande nr 8.

3

eden eller frånvaron av någon religiös övertygelse kunna godtagas. Men

om uppgifter av sådant innehåll hade tydlig karaktär av förevändning,

borde vägran icke godtagas. I tvivelaktiga fall borde förhållandet närmare

undersökas. — Med avseende å formen för försäkran borde tillämpas vad

eljest gällde om eden frånsett edsformeln i egentlig mening. De uttryck,

som angåve själva föremålet för eden eller försäkran, borde alltså i båda

fallen vara desamma. Om däri inginge något av religiös innebörd, såsom

när det i domareeden talades om att döma efter »Guds och Sveriges lag»,

skulle detta kvarstå oförändrat även i försäkran.

De sakkunnigas betänkande har icke föranlett någon lagstiftningsåtgärd.

Processlagberedningens förslag till lydelse av 4 kap. It § rättegångsbalken

överensstämmer helt med den sedermera antagna lagen. I motiven

till förslaget (SOU 1938:44) anförde beredningen, att domareeden med

vissa jämkningar bibehållits i den lydelse, den haft i gamla rättegångsbalken.

I detta sammanhang är av viss betydelse vad beredningen uttalade beträffande

utbyte av vittnesed mot försäkran.

»Enligt 16 § förordningen den 31 oktober 1873 angående främmande

trosbekännare och deras religionsövning skall, då främmande trosbekännare

är av sådan lära, som ej tillstädj er honom att avlägga ed, då den enligt

lag erfordras, Kungl. Maj :t förordna, huru förfaras bör. I dylikt fall, bl. a.

då fråga är om vittnesed, plägar Kungl. Maj :t föreskriva, att eden skall

utbytas mot en högtidlig försäkran på heder och samvete. Förordningen

avser enligt sin lydelse allenast bekännare av annan kristen troslära än den

evangeliskt lutherska. I praxis har emellertid nämnda föreskrift erhållit

en vidare tillämpning och i vissa fall använts även beträffande sådan medlem

av svenska kyrkan, som av samvetsbetänkligheter ansett sig förhindrad

att avlägga ed. Befogenheten att ersätta eden med försäkran på heder

och samvete är dock alltför snävt begränsad. Den bör, såsom ock riksdagen

antytt, utvidgas och tillika fastställas i lagen. Till undvikande av det

nuvarande omständliga och tidskrävande förfarandet bör överlämnas åt

den rätt, där vittnet skall höras, att pröva framställning om utbyte av

eden. Sådant utbyte bör kunna ske ej blott då vittnets betänkligheter mot

avläggande av ed äro grundade i viss religiös övertygelse utan även då på

grund av vittnets inställning till religionen det religiösa momentet i eden

för vittnet saknar betydelse. Rätten bör emellertid söka förvissa sig om att

vittnets betänkligheter verkligen äro allvarligt grundade.»

Vad angår domareedens ersättande av en försäkran säger beredningen

helt kortfattat:

»Med stöd av 16 § förordningen den 31 oktober 1873 angående främmande

trosbekännare och deras religionsövning torde även domared kunna

med Konungens tillstånd utbytas mot försäkran på heder och samvete. Bestämmelse

härom bar intagits i förevarande paragraf i överensstämmelse

med vad i 36 kap. 14 § stadgas i fråga om vittne; dock bar det ansetts böra

tillkomma Konungen att meddela tillstånd till sådant utbyte.»

Det kan anmärkas, att ovannämnda 16 § förordningen den 31 oktober

1873 upphävts genom 2 § lagen den 20 december 1946 om införande av

nya rättegångsbalken.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 oktober 1943 ha tillkallats

sakkunniga för att verkställa utredning rörande ny dissenterlagstiftning

och därmed sammanhängande spörsmål. De sakkunniga ha antagit benämningen

dissenterlagskommittén.

Enligt vad utskottet inhämtat har Kungl. Maj :t med stöd av regeln i 4

kap. 11 § rättegångsbalken till och med den 13 februari 1948 lämnat medgivande

till domareeds utbytande mot försäkran i 178 fall.

Utskottet. Vid processreformens genomförande rådde enighet därom, att i

överensstämmelse med vad tidigare gällt domare skulle, innan han finge

börja tjänstgöra, i högtidlig form avgiva en förbindelse att oväldigt och efter

bästa förstånd fullgöra honom anförtrodda domarvärv. Förbindelsen skaJl

enligt 4 kap. 11 § rättegångsbalken ha formen av antingen en ed eller en

försäkran på heder och samvete. Ed skiljer sig från försäkran därutinnan,

att i eden alltid ingår ett religiöst moment. Detta är vanligen så utformat,

att den som går ed avgiver sitt löfte under åberopande av Guds namn. Bortsett

från dessa löftesord skola emellertid ed och försäkran vara av samma

innehåll.

Domareeden och domareförsäkran, vilka sålunda skilja sig endast genom

de inledande orden, inrymma båda en utfästelse att döma efter Guds och

Sveriges lag och laga stadgar. Gentemot avfattningen av förbindelsen i denna

del har erinrats, att det innebär ett otillbörligt samvetstvång, om den, som

icke tror på en personlig Gud, måste avgiva en förbindelse av sådan lydelse.

I det återgivna uttrycket torde icke böra inläggas annat än en förpliktelse

för den blivande domaren att vid sidan av lagens uttryckliga föreskrifter i

sin domargärning iakttaga även de allmänt humanitära moralbud, som utformats

under den kristna etikens inflytande. Ett löfte att lägga dessa normer

till grund för den dömande verksamheten synes utskottet kunna avgivas

av envar oavsett religiös uppfattning. Frågan, huruvida med hänsyn

till domareförsäkrans natur någon jämkning av edens och försäkrans ordalydelse

i denna del är erforderlig, kan väntas komma att beaktas av dissenterlagskommittén

under dess fortsatta utredningsarbete.

Den gamla rättegångsbalken i 1734 års lag kände blott en av de nämnda

båda formerna för förbindelsen, nämligen eden. Av hänsyn till dem, som

på grund av sin åskådning i religiöst hänseende hysa betänklighet mot att

avlägga ed, tillskapades vid processreformen en möjlighet för dessa att lämna

förbindelsen i form av en försäkran på heder och samvete i stället för

såsom ed. Därvid avsågs uppenbarligen, att även de, som voro religiöst

indifferenta, skulle tillåtas avgiva försäkran i stället för ed.

Motionären synes mena, att domareeden helt bör avskaffas och för alla

fall ersättas med försäkran. Då den förbindelse, som domare har att avgiva

vid början av sin verksamhet, torde böra anknyta till vad vederbörande

anser högst och mest förpliktande, är uppenbart att den, för vilken religionen

har betydelse, bör med ed bekräfta sin förbindelse. Utskottet kan därför

icke dela motionärens nyssnämnda mening.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 8-

5

Domareedens utbyte mot domareförsäkran har gjorts beroende av att

Kungl. Maj :ts tillstånd erhålles därtill. Motionären har rest invändning

mot att denna prövningsrätt tillagts Kungl. Maj :t. Bestämmelsen härom

har sannolikt tillkommit som en garanti mot missbruk av den möjlighet till

utbyte av ed, som lagen öppnar. Med den nu gällande regeln kan nämligen

förutsättas, att endast de, vilka hysa verkliga betänkligheter i religiöst hänseende

mot edgången, hos Kungl. Maj :t göra erforderlig framställning om

edens utbytande mot försäkran.

Synpunkten att Kungl. Maj :t med hänsyn till arbetsbördan bör befrias

från tillståndsärenden av detta slag har knappast större tyngd. På grund

av det stora antal nya nämndemän, som skolat träda i verksamhet efter

nya rättegångsbalkens ikraftträdande — enbart genom nämndemannainstitutionens

införande i städer med rådhusrätt ha omkring 1 500 nya nämndemän

tillkommit — har också antalet tillståndsärenden momentant blivit

relativt stort: t. o. in. den 13 februari innevarande år har Kungl. Maj :t

avgjort 178 ansökningar. Emellertid kan antagas att, eftersom nämndemannakåren

framdeles kommer att förnyas successivt, hädanefter endast

enstaka ärenden av denna art skola förekomma.

Kungl. Maj :t har vid sin prövning av inkomna ansökningar utan mera

ingående undersökningar godtagit de skäl, som sökanden anfört för sin

anhållan om tillstånd till utbyte av ed mot försäkran. Under sådana omständigheter

kan icke med fog göras gällande, att genom rättegångsbalkens

regler om domareed och domareförsäkran utövas något tvång mot den enskildes

samvetsfrihet.

Med stöd av det anförda får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 17 februari 1948.

På första lagutskottets vägnar:

AXEL LINDQVIST.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Lodenius, Lindblom, Ekströmer,

fru Lindström, herrar Löthner, Lindgren* och John Wiktor Jonsson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Rylander, Gezelius*, Hedlund

i Östersund*, Werner, Olsson i Mellerud, fru Gustafson* och herr Johansson

i Stockholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 8.

Reservationer

1) av fru Gustafson; samt

2) av fru Lindström och herr Johansson i Stockholm, vilka ansett att

utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

Vid processreformens---(lika med utskottet)---samma in
nehåll.

Domareeden och domareförsäkran, vilka sålunda skilja sig endast genom

de inledande orden, inrymma båda en utfästelse att döma efter Guds och

Sveriges lag och laga stadgar. Gentemot avfattningen av förbindelsen i denna

del har erinrats, att det innebär ett otillbörligt samvetstvång, om den, som

icke tror på en personlig gud, måste avgiva en förbindelse av sådan lydelse.

Å andra sidan har inbegripandet av »Guds lag» även i den högtidliga försäkran

tolkats så, att man med detta uttryck endast velat förpliktiga den blivande

domaren att vid sidan av lagens uttryckliga föreskrifter i sin domargärning

iakttaga även de allmänt humanitära moralbud, som utformats under

den kristna etikens inflytande. Mot denna tolkning kan dock invändas,

att man skiljer på Guds lag och evangelium, att det är evangelium, som representerar

den humanitära kristna etik man vill rekommendera för domarämbetets

utövare, och att Guds lag både av rättshistoriker och menige man

uppfattas som hänsyftande på Mose lag. Att enskilda personer reagerat mot

att avgiva löfte att lägga dessa normer till grund för sin kommande dömande

verksamhet ges det exempel på. Utskottet finner också att det inte står

i samklang med domareförsäkrans natur, att densamma innehåller ifrågavarande

religiöst färgade moment, och anser för sin del en ändring av ordalydelsen

motiverad.

Den gamla---(lika med utskottet) —- —- — för ed.

Motionären synes ----(lika med utskottet)---nyssnämnda

mening.

Domareedens utbyte mot domareförsäkran har gjorts beroende av att

Kungl. Maj :ts tillstånd erhålles därtill. Motionären har rest invändning

mot att denna prövningsrätt tillagts Kungl. Maj :t. Utskottet kan i detta avseende

dela motionärens uppfattning. Domareedens utbyte mot domareförsäkran

för dem, vilka hysa betänkligheter i religiöst hänseende mot edgången

eller — vilket numera torde vara det vanligaste — icke tro på en

personlig gud och därför finna det stötande att svära vid Guds namn, borde

lämpligen kunna göras oberoende av Kungl. Maj :ts tillstånd. På grund av

det stora antal nämndemän, som träda i verksamhet efter nya rättegångsbalkens

ikraftträdande, har antalet ansökningar hos Kungl. Maj :t om edens

utbytande mot försäkran blivit relativt stort: t. o. m. den 13 februari innevarande

år har Kungl. Maj :t avgjort 178 sådana ansökningar. Ändå har

förmodligen endast en mindre del av de religiöst indifferenta nämndemännen

anmält sina betänkligheter hos Kungl. Maj :t — den omständigheten att

de måste skriva till Konungen för att få lov att utbyta eden mot försäkran

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 8. ‘

har säkerligen verkat återhållande och de ha låtit vid saken bero. Eden får

knappast under sådana förhållanden den djupare, förpliktande innebörd

som är avsikten med densamma. Även framdeles vid den successiva förnyelsen

av nämndemannakåren kommer detta problem att anmäla sig.

Kungl. Maj :t har hittills vid sin prövning av inkomna ansökningar utan mera

ingående undersökning godtagit de skäl som sökandena anfört för sin anhållan

om tillstånd till utbyte av ed mot försäkran. Något annat är inte heller

möjligt, då Kungl. Maj :t saknar alla förutsättningar att sakligt pröva

och bedöma den religiösa, respektive antireligiösa ärligheten hos de sökande

och bärigheten i deras ideologiska motiv. En ansökan till Konungen blir

alltså i detta fall endast en formalitet.

Med stöd av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av ifrågavarande motion måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag

till sådan ändring av rättegångsbalken att blivande domare

kan välja mellan att avlägga domareeden jämlikt nuvarande

lydelse och att avgiva en högtidlig försäkran utan religiösa

moment.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.