Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 20 juni 1918

1948-03-04 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:11, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 20 juni 1918

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr It.

Nr 11.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i lagen den 20 juni 1918 (nr 460)

angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Genom en den 23 januari 1948 dagtecknad proposition, nr 40, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändring i lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot

utbredning av könssjukdomar.

Härigenom förordnas, dels att 20 § lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder

mot utbredning av könssjukdomar skall upphöra att gälla, dels ock

att 5, 8, 14, 19, 21 och 25 §§ samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

medgiva befrielse.

(Gällande lydelse:)

5 §■

Kostnadsfri undersökning

I stad-------

På begäran —-----finnes villig.

Föreligger för---ifrågavarande verksamhet.

Har, enligt---nödiga föreskrifter.

Föreståndare för-------nyss sagts.

Skall vid poliklinik, som avses i

andra stycket, förordnas läkare, till

vilken arvode utgår av statsmedel,

skall kungörelse därom av hälsovårdsnämnden

införas i allmänna

tidningarna med tillkännagivande,

att ansökning till befattningen skall

ingivas före klockan tolv å tjugonde

(Föreslagen lydelse:)

5 §•

och behandling.

Skall vid poliklinik, som avses i

andra stycket, förordnas läkare, till

vilken arvode utgår av statsmedel,

skall kungörelse därom av hälsovårdsnämnden

införas i allmänna

tidningarna med tillkännagivande,

att ansökning till befattningen skall

ingivas senast å tjugonde dagen efter

1 Senaste lydelse av 5 § se SFS 1942: 359.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse:)

dagen efter den, då kungörelsen infördes

i allmänna tidningarna. I

Stockholm och Göteborg utses sådan

läkare av staden. I övriga städer

skall ansökning ställas till medicinalstyrelsen

men ingivas till hälsovårdsnämnden,

som har att på förslag

till befattningen uppsätta tre

behöriga sökande med förord för en

av dem. Medicinalstyrelsen utser

därefter en av de sålunda föreslagna.

(Föreslagen lydelse:)

den, då kungörelsen infördes i allmänna

tidningarna. I Stockholm,

Göteborg och Malmö så ock i annan

stad, beträffande vilken Konungen

förordnat därom, utses sådan läkare

av staden. I övriga städer skall ansökning

ställas till medicinalstyrelsen

men ingivas till hälsovårdsnämnden,

som har att på förslag till befattningen

uppsätta tre behöriga sökande

med förord för en av dem.

Medicinalstyrelsen utser därefter en

av de sålunda föreslagna.

8 §. 8 §.

Iakttager läkare---könssjukdoms spridning.

Från vad sålunda är stadgat, skall

dock undantag göras i det fall, att

läkaren finner den sjukes hälsotillstånd

eller andra förhållanden oundgängligen

kräva, att sjukdomens beskaffenhet

tillsvidare icke för honom

yppas, eller för den händelse

den sjuke är barn under femton år.

I sistnämnda fall har läkaren att i

stället underrätta barnets målsman

eller annan, som har barnet i sin

vård, om sjukdomens art och smittfärlighet,

så ock om vad som bör

iakttagas till förekommande av smittans

spridning.

Från vad sålunda är stadgat, skall

dock undantag göras i det fall, att

läkaren finner den sjukes hälsotillstånd

eller andra förhållanden oundgängligen

kräva, att sjukdomens beskaffenhet

tillsvidare icke för honom

yppas, eller för den händelse

den sjuke är barn under femton år.

Har den sjuke ej fyllt sexton år,

skall läkaren underrätta hans

målsman eller annan, som har den

sjuke i sin vård, om sjukdomens art

och smittfarlighet, så ock om vad

som bör iakttagas till förekommande

av smittans spridning.

Formulär till

av medicinalstyrelsen.

14 §.

14 §.

Har till------— förete intyg.

Närmare föreskrifter---undersökning utfärdas.

Har genom intyg som ovan sägs

såsom smittkälla anmäld person

styrkt sig vara fri från smitta eller

finner sundhetsinspektören eljest

förnyad efterforskning av smittkälla

lämpligen böra ske, skall sundhets
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

(Gällande lydelse:)

19 §.

Anmaning, varom i 14, 15 och

16 §§ sägs, skall meddelas skriftligt

och innehålla erinran om den påföljd,

som för underlåtenhet att

ställa sig densamma till efterrättelse

i 21 § angives.

Avser anmaningen---sin v^

(Föreslagen lydelse:)

inspektören anmana den läkare som

senast behandlat den sjuke att verkställa

sådan efterforskning.

19 §.

Anmaning, varom i 14 § första

stycket, 15 och 16 §§ sägs, skall

meddelas skriftligt och innehålla erinran

om den påföljd, som för underlåtenhet

att ställa sig densamma

till efterrättelse i 21 § angives.

21 §.

Underlåter någon att efterkomma

av sundhetsinspektör meddelad anmaning,

som i 14, 15 eller 16 §

omförmäles, varde ärendet av sundhetsinspektören

hänskjutet till hälsovårdsmyndigheten,

som äger att

förordna om läkarundersökning eller

om könssjuk persons intagande

å allmänt sjukhus.

Anses hälsovårdsmyndighetens —

25 §.

Vad hos hälsovårdsmyndighet eller

sundhetsinspektör, militärläkare eller

läkare vid straff- eller tvångsarbetsanstalt

eller häkte eller å allmänt

sjukhus eller poliklinik förekommit

i ärende, som avses i

denna lag, må ej av någon, som på

grund av sin tjänstebefattning eller

sitt uppdrag erhållit kunskap därom,

yppas för obehöriga. Protokoll

och handlingar i sådant ärende skola

så förvaras, att de icke kunna av

obehöriga åtkommas. I fall, då någon

blivit ställd under åtal för brott,

varom ili kap. 21 § strafflagen förmåles,

äga domstolen och åklagaren

21 §.

Underlåter någon att efterkomma

av sundhetsinspektör meddelad anmaning,

som i 14 § första stycket,

15 eller 16 § omförmäles, varde

ärendet av sundhetsinspektören hänskjutet

till hälsovårdsmyndigheten,

som äger att förordna om läkarundersökning

eller om könssjuk persons

intagande å allmänt sjukhus.

--ordning beslutat.

25 §.

Vad hos hälsovårdsmyndighet eller

sundhetsinspektör, militärläkare eller

läkare vid straff- eller tvångsarbetsanstalt

eller häkte eller å allmänt

sjukhus eller poliklinik förekommit

i ärende, som avses i

denna lag, må ej av någon, som på

grund av sin tjänstebefattning eller

sitt uppdrag erhållit kunskap därom,

yppas för obehöriga. Protokoll

och handlingar i sådant ärende skola

så förvaras, att de icke kunna av

obehöriga åtkommas. I fall, då någon

vid förundersökning enligt

23 kap. rättegångsbalken befunnits

skäligen misstänkt för brott som

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr It.

(Gällande lydelse:)

att, på begäran, undfå besked, huru

den föranstaltade läkarundersökningen

utfallit.

Är på grund av anmälan, som enligt

denna lag till sundhetsinspektören

inkommit, skälig anledning antaga

att gärning, varom i 18 kap.

11 § strafflagen sägs, blivit övad,

åligger det sundhetsinspektören att,

utan hinder av vad i första stycket

är sagt, om förhållandet göra anmälan

till vederbörande åklagare.

(Föreslagen lydelse:)

omförmäles i li kap. 21 § strafflagen,

äger åklagaren att, på begäran,

undfå besked, huru den föranstaltade

läkarundersökningen utfallit.

Har åtal väckts, må besked som

nu sagts efter därom gjord framställning

lämnas jämväl till domstolen.

Är på grund av anmälan, som enligt

denna lag inkommit till sundhetsinspektören,

anledning antaga,

att gärning som omförmäles ili kap.

21 § strafflagen förövats, äger sundhetsinspektören,

då särskilda skäl

äro därtill, anmäla förhållandet till

vederbörande åklagare. Finnes skälig

anledning antaga, att gärning

varom i 18 kap. 11 § strafflagen sägs

blivii övad, åligger det sundhetsinspektören

att göra anmälan därom

till åklagaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, lår utskottet hänvisa

till propositionen.

År 1918 genomfördes i vårt land en lagstiftning med syfte att bekämpa

könssjukdomarna dels genom sjukvårdande åtgärder och dels genom sanitära

eller straffrättsliga tvångsåtgärder mot personer, som överföra könssjukdom

å annan eller utsätta annan för fara att bli smittad därav. Bestämmelser

om åtgärder av sanitär natur återfinnas i lagen den 20 juni

1918 (nr 460; ändr. nr 266/1922, 359/1942, 794/1943, 419/1944 och 874/1946)

angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar — könssjuklagen —

medan de straffrättsliga reglerna i huvudsak äro upptagna i 14 kap. 21 §

strafflagen.

Enligt könssjuklagen är varje könssjuk skyldig att vända sig till läkare

och att rätta sig efter föreskrift, som läkaren meddelar om sjukdomens behandling

eller till förekommande av smittans spridning. Läkaren skall

söka utröna vem som smittat den sjuke (smittkällan) och är skyldig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande, nr 11.

att till vissa tjänsteläkare, kallade sundhetsinspektörer, anmäla den som

blivit angiven såsom smittkälla; mot denne kunna sedan olika sanitära åtgärder

vidtagas. Den sjukes namn skall däremot icke anmälas för sundhetsinspektören

annat än om han vansköter sin sjukdom och ej följer

läkarens föreskrifter. En genomgående grundsats i lagen är nämligen att

könssjuk, som vänder sig till läkare, icke därigenom skall behöva riskera

att få sitt namn utlämnat. I enlighet härmed äro — oaktat överförande av

könssjukdom är belagt med straff (14 kap. 21 § strafflagen) — sundhetsinspektören

och andra, som taga befattning med könssjuka, av tystnadsplikt

förhindrade att meddela polismyndigheten, om de under sin tjänsteutövning

få kännedom om sådant brott.

Enligt 14 kap. 21 § strafflagen inträder ansvar, där någon, som lider av

könssjukdom i smittsamt skede, med vetskap eller misstanke därom genom

könsumgänge eller under övande av otukt, som ej är att hänföra till könsumgänge,

utsätter annan för fara att bli smittad. Om någon på annat sätt,

uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, utsätter annan för fara att bli

smittad, ådrager han sig också ansvar enligt paragrafen. Förhöjt straff må

ådömas om sjukdomen blivit överförd. Brott mot 14 kap. 21 § strafflagen

hör under allmänt åtal med undantag för det fall, att det förövats mot

make, då gärningen får åtalas endast efter angivelse.

I syfte att på lagstiftningens område effektivisera kampen mot könssjukdomarna

har medicinalstyrelsen i skrivelse den 28 december 1946 till Kungl.

Maj:t hemställt om vissa ändringar i könssjuklagen ävensom i lösdrivarlagen

och barnavårdslagen. Förslaget avser främst att åstadkomma ökade

möjligheter dels att utröna smittkälla, dels att beivra brott mot 14 kap. 21 §

strafflagen och dels att bringa för lösdriveri anhållna och minderåriga, som

lida av könssjukdom, till läkarundersökning. I förstnämnda hänseende

förordas en bestämmelse att sundhetsinspektör, som finner att eu såsom

smittkälla anmäld person styrkt sig vara fri från smitta, skall anmana

vederbörande läkare att efterforska annan smittkälla. För att sundhetsinspektören

själv skall kunna göra efterforskningar föreslås att han utan

hinder av lagens sekretessbestämmelser skall kunna få uppgift om den sjukes

namn och adress. Jämväl i övrigt innebär förslaget en uppmjukning

av reglerna om tystnadsplikt. Sålunda förordas, att läkare skall vara skyldig

att anmäla könssjuk för sundhetsinspektören icke blott då den sjuke

tredskas utan även då han uppsåtligen eller av grov vårdslöshet utsätter

annan för fara att bli smittad. Sundhetsinspektören föreslås i sin tur bli

pliktig att göra anmälan till vederbörande åklagare vid misstanke om brott

mot 14 kap. 21 § strafflagen.

Över medicinalstyrelsens framställning ha ett flertal myndigheter samt

svenska läkaresällskapet yttrat sig. Förslaget har tillstyrkts av de flesta

remissinstanserna. I några yttranden har emellertid förordats ytterligare

skärpning av lagens bestämmelser om sanitära tvångsåtgärder, och vissa

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11. 9

erinringar ha också framställts mot den föreslagna uppmjukningen av

sekretessreglerna.

Inom inrikesdepartementet har på grundval av medicinalstyrelsens framställning

utarbetats förslag till ändring i könssjuldagen. Med hänsyn till

vad som framkommit vid remissbehandlingen ha vissa jämkningar ansetts

böra ske i medicinalstyrelsens förslag. I departementsförslaget ha sålunda

icke upptagits några bestämmelser om ökad skyldighet för läkare

att till sundhetsinspektör uppgiva den sjukes namn. Någon ovillkorlig skyldighet

för sundhetsinspektör att göra åtalsanmälan vid misstanke om brott

mot 14 kap. 21 § strafflagen har ej heller synts påkallad. Däremot bär det

ansetts vara på sin plats att sundhetsinspektören får befogenhet att i förekommande

fall göra sådan anmälan. Departementsförslaget innefattar

jämväl några mindre jämkningar i könssjuklagen, vilka icke äga direkt

samband med medicinalstyrelsens förevarande framställning. Skäl ha icke

ansetts föreligga att i detta sammanhang ändra lösdrivarlagen eller barnavårdslagen.

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet. Trots att från samhällets sida åtgärder av skilda slag vidtagits

i syfte att bekämpa de smittsamma könssjukdomarna, ha dessa alltjämt

en stor utbredning i vårt land. Ur samhällets synpunkt är det av största

vikt att könssjukdomarna med alla medel bekämpas. Efterforskning av

smittkälla utgör en betydelsefull detalj i kampen mot könssjukdomarna.

Av detta skäl finnas i könssjuklagen bestämmelser om att läkare, som iakttagit

fall av könssjukdom, är pliktig att av den sjuke söka utröna från

vem smittan blivit överförd och sedan anmäla fallet till sundhetsinspektören.

Enligt 14 § i lagen skall sundhetsinspektören tillställa den som

anmälts som smittkälla anmaning att låta undersöka sig av läkare och, om

sundhetsinspektören icke själv verkställer undersökningen, hos denne förete

intyg om undersökningen. I propositionen föreslås i syfte att vidga möjligheterna

att uppspåra smittkällor ett tillägg till 14 § i lagen av innehåll att

om en som smittkälla anmäld person genom intyg styrkt sig vara fri från

smitta eller om sundhetsinspektören eljest finner förnyad efterforskning

av smittkälla höra ske, skall sundhetsinspektören anmana den läkare som

senast behandlat den sjuke att verkställa sådan efterforskning. Utskottet

finner en dylik effektivisering av efterforskningen av smittkällor synnerligen

önskvärd. För den sjuke bli olägenheterna av den förnyade efterforskningen

av relativt begränsad omfattning med hänsyn till att efterforskningen

föreslås skola verkställas av den läkare, som senast behandlat den

sjuke.

En annan viktig detalj i kampen mot könssjukdomarna är beivrandet

av brott mot 14 kap. 21 § strafflagen. Möjligheterna för polis- och åklagarmyndigheter

att beivra sådana brott begränsas dock i betydande utsträck
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

ning av könssjuklagens sekretessbestämmelser och den tystnadsplikt, som

det åligger läkare att iakttaga. Dessa sekretessbestämmelser äro emellertid

av stor betydelse ur den synpunkten, att den sjuke icke får avskräckas från

att söka läkarvård eller lämna riktiga uppgifter om smittkälla. Varje uppmjukning

av sekretessbestämmelserna måste därför ske med största försiktighet.

I propositionen föreslås, att sundhetsinspektör, som på grund av anmälan

enligt könssjuklagen får anledning antaga att brott mot 14 kap. 21 § strafflagen

föreligger, skall äga att när särskilda skäl därtill äro anmäla förhållandet

till vederbörande åklagare. Någon dylik rätt att göra anmälan till

åklagare beträffande brott mot 14 kap. 21 § strafflagen har sundhetsinspektören

icke för närvarande. Den föreslagna uppmjukningen av sundhetsinspektörens

tystnadsplikt kan enligt utskottets mening godtagas med hänsyn

till samhällets intresse av att brott mot 14 kap. 21 § strafflagen beivras.

En anmälan från sundhetsinspektören till åklagaren torde i regel endast

kunna komma att avse sådana könssjuka, som själva ha skuld till att deras

namn kommit till sundhetsinspektörens kännedom. Det blir bland annat

fråga om sjuka, som ej följt läkarens föreskrifter eller som anmälts i egenskap

av smittkällor. En könssjuk, som följer givna föreskrifter, kommer

fortfarande icke att löpa någon risk att hans namn meddelas sundhetsinspektören.

Betänkligare är måhända, att en anmälan från sundhetsinspektören

till åklagaren beträffande en könssjuk, som misskött sig, kan

komma att medföra obehag i form av vittnesförhör och dylikt för den person,

som blivit smittad. Här kan i viss mån den förfördelades intresse

komma i konflikt med det allmänna intresset att de smittfarliga, asociala

pei soner det här är fråga om tillrättaföras. Sundhetsinspektörerna kunna

emellertid antagas komma att begagna sin befogenhet att göra anmälan till

åklagare med försiktighet. Risken för att den smittade blir utsatt för ytterligare

lidanden genom att sundhetsinspektören anmäler smittospridaren till

åklagaren kan därjämte avsevärt minskas, om de myndigheter, som handlägga

ärenden av ifrågavarande slag, iakttaga diskretion och begagna sig

av de möjligheter, som finnas, för att hindra att förhållanden av personlig

ait bli kända. Utskottet vill i likhet med departementschefen understryka

vikten av att så sker.

Utskottet, som ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot det

genom propositionen framlagda lagförslaget, får hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 4 mars 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 11.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Wistrand, Löfvander,

Sten, Björkman, Nils Elowsson och Söderkvist;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken, Ryberg,

Holm, fru Johansson i Norrköping, herrar Larsson i Östersund*, Jacobsson

i Igelsbo* och fru Boman*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.