Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 20 juni 1918
1948-03-04 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1948:11, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 20 juni 1918
Dokumentets text
4
Andra lagutskottets utlåtande nr It.
Nr 11.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i lagen den 20 juni 1918 (nr 460)
angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.
Genom en den 23 januari 1948 dagtecknad proposition, nr 40, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändring i lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot
utbredning av könssjukdomar.
Härigenom förordnas, dels att 20 § lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder
mot utbredning av könssjukdomar skall upphöra att gälla, dels ock
att 5, 8, 14, 19, 21 och 25 §§ samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
medgiva befrielse.
(Gällande lydelse:)
5 §■
Kostnadsfri undersökning
I stad-------
På begäran —-----finnes villig.
Föreligger för---ifrågavarande verksamhet.
Har, enligt---nödiga föreskrifter.
Föreståndare för-------nyss sagts.
Skall vid poliklinik, som avses i
andra stycket, förordnas läkare, till
vilken arvode utgår av statsmedel,
skall kungörelse därom av hälsovårdsnämnden
införas i allmänna
tidningarna med tillkännagivande,
att ansökning till befattningen skall
ingivas före klockan tolv å tjugonde
(Föreslagen lydelse:)
5 §•
och behandling.
Skall vid poliklinik, som avses i
andra stycket, förordnas läkare, till
vilken arvode utgår av statsmedel,
skall kungörelse därom av hälsovårdsnämnden
införas i allmänna
tidningarna med tillkännagivande,
att ansökning till befattningen skall
ingivas senast å tjugonde dagen efter
1 Senaste lydelse av 5 § se SFS 1942: 359.
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 11.
(Gällande lydelse:)
dagen efter den, då kungörelsen infördes
i allmänna tidningarna. I
Stockholm och Göteborg utses sådan
läkare av staden. I övriga städer
skall ansökning ställas till medicinalstyrelsen
men ingivas till hälsovårdsnämnden,
som har att på förslag
till befattningen uppsätta tre
behöriga sökande med förord för en
av dem. Medicinalstyrelsen utser
därefter en av de sålunda föreslagna.
(Föreslagen lydelse:)
den, då kungörelsen infördes i allmänna
tidningarna. I Stockholm,
Göteborg och Malmö så ock i annan
stad, beträffande vilken Konungen
förordnat därom, utses sådan läkare
av staden. I övriga städer skall ansökning
ställas till medicinalstyrelsen
men ingivas till hälsovårdsnämnden,
som har att på förslag till befattningen
uppsätta tre behöriga sökande
med förord för en av dem.
Medicinalstyrelsen utser därefter en
av de sålunda föreslagna.
8 §. 8 §.
Iakttager läkare---könssjukdoms spridning.
Från vad sålunda är stadgat, skall
dock undantag göras i det fall, att
läkaren finner den sjukes hälsotillstånd
eller andra förhållanden oundgängligen
kräva, att sjukdomens beskaffenhet
tillsvidare icke för honom
yppas, eller för den händelse
den sjuke är barn under femton år.
I sistnämnda fall har läkaren att i
stället underrätta barnets målsman
eller annan, som har barnet i sin
vård, om sjukdomens art och smittfärlighet,
så ock om vad som bör
iakttagas till förekommande av smittans
spridning.
Från vad sålunda är stadgat, skall
dock undantag göras i det fall, att
läkaren finner den sjukes hälsotillstånd
eller andra förhållanden oundgängligen
kräva, att sjukdomens beskaffenhet
tillsvidare icke för honom
yppas, eller för den händelse
den sjuke är barn under femton år.
Har den sjuke ej fyllt sexton år,
skall läkaren underrätta hans
målsman eller annan, som har den
sjuke i sin vård, om sjukdomens art
och smittfarlighet, så ock om vad
som bör iakttagas till förekommande
av smittans spridning.
Formulär till
av medicinalstyrelsen.
14 §.
14 §.
Har till------— förete intyg.
Närmare föreskrifter---undersökning utfärdas.
Har genom intyg som ovan sägs
såsom smittkälla anmäld person
styrkt sig vara fri från smitta eller
finner sundhetsinspektören eljest
förnyad efterforskning av smittkälla
lämpligen böra ske, skall sundhets
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 11.
(Gällande lydelse:)
19 §.
Anmaning, varom i 14, 15 och
16 §§ sägs, skall meddelas skriftligt
och innehålla erinran om den påföljd,
som för underlåtenhet att
ställa sig densamma till efterrättelse
i 21 § angives.
Avser anmaningen---sin v^
(Föreslagen lydelse:)
inspektören anmana den läkare som
senast behandlat den sjuke att verkställa
sådan efterforskning.
19 §.
Anmaning, varom i 14 § första
stycket, 15 och 16 §§ sägs, skall
meddelas skriftligt och innehålla erinran
om den påföljd, som för underlåtenhet
att ställa sig densamma
till efterrättelse i 21 § angives.
21 §.
Underlåter någon att efterkomma
av sundhetsinspektör meddelad anmaning,
som i 14, 15 eller 16 §
omförmäles, varde ärendet av sundhetsinspektören
hänskjutet till hälsovårdsmyndigheten,
som äger att
förordna om läkarundersökning eller
om könssjuk persons intagande
å allmänt sjukhus.
Anses hälsovårdsmyndighetens —
25 §.
Vad hos hälsovårdsmyndighet eller
sundhetsinspektör, militärläkare eller
läkare vid straff- eller tvångsarbetsanstalt
eller häkte eller å allmänt
sjukhus eller poliklinik förekommit
i ärende, som avses i
denna lag, må ej av någon, som på
grund av sin tjänstebefattning eller
sitt uppdrag erhållit kunskap därom,
yppas för obehöriga. Protokoll
och handlingar i sådant ärende skola
så förvaras, att de icke kunna av
obehöriga åtkommas. I fall, då någon
blivit ställd under åtal för brott,
varom ili kap. 21 § strafflagen förmåles,
äga domstolen och åklagaren
21 §.
Underlåter någon att efterkomma
av sundhetsinspektör meddelad anmaning,
som i 14 § första stycket,
15 eller 16 § omförmäles, varde
ärendet av sundhetsinspektören hänskjutet
till hälsovårdsmyndigheten,
som äger att förordna om läkarundersökning
eller om könssjuk persons
intagande å allmänt sjukhus.
--ordning beslutat.
25 §.
Vad hos hälsovårdsmyndighet eller
sundhetsinspektör, militärläkare eller
läkare vid straff- eller tvångsarbetsanstalt
eller häkte eller å allmänt
sjukhus eller poliklinik förekommit
i ärende, som avses i
denna lag, må ej av någon, som på
grund av sin tjänstebefattning eller
sitt uppdrag erhållit kunskap därom,
yppas för obehöriga. Protokoll
och handlingar i sådant ärende skola
så förvaras, att de icke kunna av
obehöriga åtkommas. I fall, då någon
vid förundersökning enligt
23 kap. rättegångsbalken befunnits
skäligen misstänkt för brott som
7
Andra lagutskottets utlåtande nr It.
(Gällande lydelse:)
att, på begäran, undfå besked, huru
den föranstaltade läkarundersökningen
utfallit.
Är på grund av anmälan, som enligt
denna lag till sundhetsinspektören
inkommit, skälig anledning antaga
att gärning, varom i 18 kap.
11 § strafflagen sägs, blivit övad,
åligger det sundhetsinspektören att,
utan hinder av vad i första stycket
är sagt, om förhållandet göra anmälan
till vederbörande åklagare.
(Föreslagen lydelse:)
omförmäles i li kap. 21 § strafflagen,
äger åklagaren att, på begäran,
undfå besked, huru den föranstaltade
läkarundersökningen utfallit.
Har åtal väckts, må besked som
nu sagts efter därom gjord framställning
lämnas jämväl till domstolen.
Är på grund av anmälan, som enligt
denna lag inkommit till sundhetsinspektören,
anledning antaga,
att gärning som omförmäles ili kap.
21 § strafflagen förövats, äger sundhetsinspektören,
då särskilda skäl
äro därtill, anmäla förhållandet till
vederbörande åklagare. Finnes skälig
anledning antaga, att gärning
varom i 18 kap. 11 § strafflagen sägs
blivii övad, åligger det sundhetsinspektören
att göra anmälan därom
till åklagaren.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, lår utskottet hänvisa
till propositionen.
År 1918 genomfördes i vårt land en lagstiftning med syfte att bekämpa
könssjukdomarna dels genom sjukvårdande åtgärder och dels genom sanitära
eller straffrättsliga tvångsåtgärder mot personer, som överföra könssjukdom
å annan eller utsätta annan för fara att bli smittad därav. Bestämmelser
om åtgärder av sanitär natur återfinnas i lagen den 20 juni
1918 (nr 460; ändr. nr 266/1922, 359/1942, 794/1943, 419/1944 och 874/1946)
angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar — könssjuklagen —
medan de straffrättsliga reglerna i huvudsak äro upptagna i 14 kap. 21 §
strafflagen.
Enligt könssjuklagen är varje könssjuk skyldig att vända sig till läkare
och att rätta sig efter föreskrift, som läkaren meddelar om sjukdomens behandling
eller till förekommande av smittans spridning. Läkaren skall
söka utröna vem som smittat den sjuke (smittkällan) och är skyldig
8
Andra lagutskottets utlåtande, nr 11.
att till vissa tjänsteläkare, kallade sundhetsinspektörer, anmäla den som
blivit angiven såsom smittkälla; mot denne kunna sedan olika sanitära åtgärder
vidtagas. Den sjukes namn skall däremot icke anmälas för sundhetsinspektören
annat än om han vansköter sin sjukdom och ej följer
läkarens föreskrifter. En genomgående grundsats i lagen är nämligen att
könssjuk, som vänder sig till läkare, icke därigenom skall behöva riskera
att få sitt namn utlämnat. I enlighet härmed äro — oaktat överförande av
könssjukdom är belagt med straff (14 kap. 21 § strafflagen) — sundhetsinspektören
och andra, som taga befattning med könssjuka, av tystnadsplikt
förhindrade att meddela polismyndigheten, om de under sin tjänsteutövning
få kännedom om sådant brott.
Enligt 14 kap. 21 § strafflagen inträder ansvar, där någon, som lider av
könssjukdom i smittsamt skede, med vetskap eller misstanke därom genom
könsumgänge eller under övande av otukt, som ej är att hänföra till könsumgänge,
utsätter annan för fara att bli smittad. Om någon på annat sätt,
uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, utsätter annan för fara att bli
smittad, ådrager han sig också ansvar enligt paragrafen. Förhöjt straff må
ådömas om sjukdomen blivit överförd. Brott mot 14 kap. 21 § strafflagen
hör under allmänt åtal med undantag för det fall, att det förövats mot
make, då gärningen får åtalas endast efter angivelse.
I syfte att på lagstiftningens område effektivisera kampen mot könssjukdomarna
har medicinalstyrelsen i skrivelse den 28 december 1946 till Kungl.
Maj:t hemställt om vissa ändringar i könssjuklagen ävensom i lösdrivarlagen
och barnavårdslagen. Förslaget avser främst att åstadkomma ökade
möjligheter dels att utröna smittkälla, dels att beivra brott mot 14 kap. 21 §
strafflagen och dels att bringa för lösdriveri anhållna och minderåriga, som
lida av könssjukdom, till läkarundersökning. I förstnämnda hänseende
förordas en bestämmelse att sundhetsinspektör, som finner att eu såsom
smittkälla anmäld person styrkt sig vara fri från smitta, skall anmana
vederbörande läkare att efterforska annan smittkälla. För att sundhetsinspektören
själv skall kunna göra efterforskningar föreslås att han utan
hinder av lagens sekretessbestämmelser skall kunna få uppgift om den sjukes
namn och adress. Jämväl i övrigt innebär förslaget en uppmjukning
av reglerna om tystnadsplikt. Sålunda förordas, att läkare skall vara skyldig
att anmäla könssjuk för sundhetsinspektören icke blott då den sjuke
tredskas utan även då han uppsåtligen eller av grov vårdslöshet utsätter
annan för fara att bli smittad. Sundhetsinspektören föreslås i sin tur bli
pliktig att göra anmälan till vederbörande åklagare vid misstanke om brott
mot 14 kap. 21 § strafflagen.
Över medicinalstyrelsens framställning ha ett flertal myndigheter samt
svenska läkaresällskapet yttrat sig. Förslaget har tillstyrkts av de flesta
remissinstanserna. I några yttranden har emellertid förordats ytterligare
skärpning av lagens bestämmelser om sanitära tvångsåtgärder, och vissa
Andra lagutskottets utlåtande nr 11. 9
erinringar ha också framställts mot den föreslagna uppmjukningen av
sekretessreglerna.
Inom inrikesdepartementet har på grundval av medicinalstyrelsens framställning
utarbetats förslag till ändring i könssjuldagen. Med hänsyn till
vad som framkommit vid remissbehandlingen ha vissa jämkningar ansetts
böra ske i medicinalstyrelsens förslag. I departementsförslaget ha sålunda
icke upptagits några bestämmelser om ökad skyldighet för läkare
att till sundhetsinspektör uppgiva den sjukes namn. Någon ovillkorlig skyldighet
för sundhetsinspektör att göra åtalsanmälan vid misstanke om brott
mot 14 kap. 21 § strafflagen har ej heller synts påkallad. Däremot bär det
ansetts vara på sin plats att sundhetsinspektören får befogenhet att i förekommande
fall göra sådan anmälan. Departementsförslaget innefattar
jämväl några mindre jämkningar i könssjuklagen, vilka icke äga direkt
samband med medicinalstyrelsens förevarande framställning. Skäl ha icke
ansetts föreligga att i detta sammanhang ändra lösdrivarlagen eller barnavårdslagen.
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Utskottet. Trots att från samhällets sida åtgärder av skilda slag vidtagits
i syfte att bekämpa de smittsamma könssjukdomarna, ha dessa alltjämt
en stor utbredning i vårt land. Ur samhällets synpunkt är det av största
vikt att könssjukdomarna med alla medel bekämpas. Efterforskning av
smittkälla utgör en betydelsefull detalj i kampen mot könssjukdomarna.
Av detta skäl finnas i könssjuklagen bestämmelser om att läkare, som iakttagit
fall av könssjukdom, är pliktig att av den sjuke söka utröna från
vem smittan blivit överförd och sedan anmäla fallet till sundhetsinspektören.
Enligt 14 § i lagen skall sundhetsinspektören tillställa den som
anmälts som smittkälla anmaning att låta undersöka sig av läkare och, om
sundhetsinspektören icke själv verkställer undersökningen, hos denne förete
intyg om undersökningen. I propositionen föreslås i syfte att vidga möjligheterna
att uppspåra smittkällor ett tillägg till 14 § i lagen av innehåll att
om en som smittkälla anmäld person genom intyg styrkt sig vara fri från
smitta eller om sundhetsinspektören eljest finner förnyad efterforskning
av smittkälla höra ske, skall sundhetsinspektören anmana den läkare som
senast behandlat den sjuke att verkställa sådan efterforskning. Utskottet
finner en dylik effektivisering av efterforskningen av smittkällor synnerligen
önskvärd. För den sjuke bli olägenheterna av den förnyade efterforskningen
av relativt begränsad omfattning med hänsyn till att efterforskningen
föreslås skola verkställas av den läkare, som senast behandlat den
sjuke.
En annan viktig detalj i kampen mot könssjukdomarna är beivrandet
av brott mot 14 kap. 21 § strafflagen. Möjligheterna för polis- och åklagarmyndigheter
att beivra sådana brott begränsas dock i betydande utsträck
-
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 11.
ning av könssjuklagens sekretessbestämmelser och den tystnadsplikt, som
det åligger läkare att iakttaga. Dessa sekretessbestämmelser äro emellertid
av stor betydelse ur den synpunkten, att den sjuke icke får avskräckas från
att söka läkarvård eller lämna riktiga uppgifter om smittkälla. Varje uppmjukning
av sekretessbestämmelserna måste därför ske med största försiktighet.
I propositionen föreslås, att sundhetsinspektör, som på grund av anmälan
enligt könssjuklagen får anledning antaga att brott mot 14 kap. 21 § strafflagen
föreligger, skall äga att när särskilda skäl därtill äro anmäla förhållandet
till vederbörande åklagare. Någon dylik rätt att göra anmälan till
åklagare beträffande brott mot 14 kap. 21 § strafflagen har sundhetsinspektören
icke för närvarande. Den föreslagna uppmjukningen av sundhetsinspektörens
tystnadsplikt kan enligt utskottets mening godtagas med hänsyn
till samhällets intresse av att brott mot 14 kap. 21 § strafflagen beivras.
En anmälan från sundhetsinspektören till åklagaren torde i regel endast
kunna komma att avse sådana könssjuka, som själva ha skuld till att deras
namn kommit till sundhetsinspektörens kännedom. Det blir bland annat
fråga om sjuka, som ej följt läkarens föreskrifter eller som anmälts i egenskap
av smittkällor. En könssjuk, som följer givna föreskrifter, kommer
fortfarande icke att löpa någon risk att hans namn meddelas sundhetsinspektören.
Betänkligare är måhända, att en anmälan från sundhetsinspektören
till åklagaren beträffande en könssjuk, som misskött sig, kan
komma att medföra obehag i form av vittnesförhör och dylikt för den person,
som blivit smittad. Här kan i viss mån den förfördelades intresse
komma i konflikt med det allmänna intresset att de smittfarliga, asociala
pei soner det här är fråga om tillrättaföras. Sundhetsinspektörerna kunna
emellertid antagas komma att begagna sin befogenhet att göra anmälan till
åklagare med försiktighet. Risken för att den smittade blir utsatt för ytterligare
lidanden genom att sundhetsinspektören anmäler smittospridaren till
åklagaren kan därjämte avsevärt minskas, om de myndigheter, som handlägga
ärenden av ifrågavarande slag, iakttaga diskretion och begagna sig
av de möjligheter, som finnas, för att hindra att förhållanden av personlig
ait bli kända. Utskottet vill i likhet med departementschefen understryka
vikten av att så sker.
Utskottet, som ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot det
genom propositionen framlagda lagförslaget, får hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 4 mars 1948.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 11.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Wistrand, Löfvander,
Sten, Björkman, Nils Elowsson och Söderkvist;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken, Ryberg,
Holm, fru Johansson i Norrköping, herrar Larsson i Östersund*, Jacobsson
i Igelsbo* och fru Boman*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.