Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående kommunal centralisering av socialvården. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 67 i första kammaren av herr Lundgren och nr 121 i andra kammaren av herr Birke m. fl.

1948-03-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående kommunal centralisering av socialvården. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 67 i första kammaren av herr Lundgren och nr 121 i andra kammaren av herr Birke m. fl.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Ändra lagutskottets utlåtande nr 12.

Nr 12.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående kommunal

centralisering av socialvården.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 67 i första kammaren av herr

Lundgren och nr 121 i andra kammaren av herr Birke m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, »att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj:t hemställa om genomarbetning av socialvårdskommitténs i

december 1942 avgivna förslag till kommunal centralisering av socialvården

samt att förslag med anledning härav måtte föreläggas 1949 års

riksdag».

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för denna hemställan, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Sociallagstiftningen i vårt land ålägger i betydande utsträckning primärkommunerna

socialvårdande uppgifter. Som exempel kunna nämnas fattigvård,

samhällelig barnavård, alkoholistvård, familjebidragsverksamhet

för värnpliktiga samt kommunal verksamhet i samband med folkpensioneringen

och arbetslöshetshjälpen. De lagar, som ålägga kommunerna ansvaret

för dessa uppgifter, uppdraga regelmässigt verksamhetens omedelbara

handhavande åt ett administrativt organ. För ombesörjande av de

angelägenheter, som äro att hänföra till förvaltning och verkställighet, skall

sålunda vid de nyss angivna slagen av social verksamhet finnas respektive

fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd, kommunal nykterhetsnämnd, familjebidragsnämnd,

pensionsnämnd och arbetslöshetskommitté. Sedan lång

tid tillbaka har det diskuterats vilka åtgärder, som lämpligen kunna vidtagas

för att samordna kommunernas socialvårdande verksamhet.

Redan vid framläggandet för 192Ä års riksdag av proposition (nr 150)

med förslag till lag om samhällets barnavård diskuterade föredragande departementschefen

frågan om en centralisering av kommunernas sociala

verksamhet, dock utan att uttala någon bestämd uppfattning för egen del.

Vid samma riksdag yrkades i en inom andra kammaren av herr Hage

väckt motion, nr 454, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om

utredning angående en lagstiftning syftande till att sammanföra kommunernas

sociala verksamhet till en nämnd, kallad socialnämnd. Motionen

kom av formella skäl icke under riksdagens bedömande.

Vid 1926 års riksdag väckte herr Hage i andra kammaren en motion,

nr 279, med enahanda yrkande som i nyssnämnda motion. I sitt i anled
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12. 13

ning av motionen avgivna utlåtande, nr 3, yttrade andra lagutskottet bland

annat:

Den lagstiftning, som motionären föreslagit, innebär att under en gemensam

nämnd skulle sammanföras kommunernas barnavård, fattigvård och

pensionsväsen samt eventuellt även annan del av kommunernas verksamhet.

Att nu för kommunerna föreskriva en återgång till en anordning med

gemensamt organ för samtliga verksamhetsgrenar — låt vara med särskild

föredragande på de olika verksamhetsområdena — anser utskottet icke

tillrådligt. Utskottet kan ej heller förorda en valfrihet, som skulle innebära,

att de kommuner, som så önskade, skulle erhålla rätt att tillsätta en

gemensam nämnd för ifrågavarande ärenden, enär de olikheter mellan

olika kommuners styrelse, som på detta sätt skulle uppkomma, skulle

medföra olägenheter såväl för de hjälpsökande som ur allmän synpunkt.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionen

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Utskottets utlåtande

var icke enhälligt. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt.

År 1929 tillkallade chefen för socialdepartementet enligt bemyndigande

sakkunniga (organisationssakkunniga), vilka bl. a. erhöllo i uppdrag att

utreda frågan om att åstadkomma större enhetlighet vid förvaltningen inom

kommunerna främst beträffande den sociala omvårdnaden. I ett av de sakkunniga

avgivet betänkande med utredning och förslag rörande den samhälleliga

hjälpverksamhetens organisation in. m. (SOU 1934: 53) föreslogs

inrättande av en social nämnd, vilken skulle övertaga de funktioner, som

dittills utövats av fattigvårdsstyrelse, barnavårdsnämnd, ungdomsnämnd,

pensionsnämnd, nykterhet snämnd och arbetslöshetskommitté. Flertalet av

de myndigheter och sammanslutningar, som i anledning av remiss yttrade

sig över de sakkunnigas förslag till lagstiftning om social nämnd, avstyrkte

detsamma. Vederbörande departementschef fann de skäl bärande, som

anförts mot så omfattande förändringar i organisatoriskt avseende, som

ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle innebära, och ansåg sig

icke böra lägga sakkunnigförslagets huvudprinciper till grund för lagstiftning

i ämnet. Med utgångspunkt från ett av de sakkunniga utarbetat förslag

i ämnet framlades emellertid en proposition med förslag till lag om

socialregister, vilket vann riksdagens bifall. Denna lag promulgerades den

20 mars 1936.

1 december 1937 utsåg chefen för socialdepartementet enligt bemyndigande

en kommitté med uppdrag att verkställa en översyn av den svenska

socialvården. Kommittén antog namnet socialvårdskommittén. I direktiven

för kommitténs arbete angav departementschefen bland annat, att strävandena

efter rationalisering och förenkling av socialvårdens organisation

vore synnerligen angelägna och att en av kommitténs huvuduppgifter borde

vara att åvägabringa ett samordnande av socialvårdens olika former i den

män detta vore möjligt utan att större värden äventyrades. 1 ett 1942 avgivet

betänkande angående socialvårdens organisation in. in. (SOU 1942:56)

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

framlade socialvårdskommittén dels ett förslag till lag om socialvårdskommuner,

syftande till att möjliggöra sammanförandet av två eller flera primärkommuner

till en specialkommun för socialvårdens handhavande med

bibehållande i övrigt av vederbörande primärkommuners ställning och

funktioner, dels ock ett förslag till lag om socialnämnd in. in., syftande till

att åstadkomma en centralisering av den kommunala socialvårdsorganisationen.

Kommittén konstaterade att viss centralisering av socialvårdens

lokala organisation genomförts i en del kommuner. De former, som därvid

kommit till användning, vore, att kommunen centraliserat sin kassarörelse

till ett kommunalkontor eller drätselkontor och dit överfört socialvårdsorganens

medelsförvaltning, att ett kommunalkontor inrättats, som samtidigt

fungerade som social byrå, att gemensam expedition inrättats för

fattigvårdsstyrelsen och barnavårdsnämnden samt att flertalet nämnder

och styrelser inom socialvården sammanförts till en förvaltningsteknisk

enhet genom inrättandet av en socialvårdsbyrå. De erfarenheter man haft

av dessa åtgärder vore enligt kommittén övervägande positiva. Kommittén

iramhöll emellertid, att centraliseringen av socialvården inom kommunerna

skulle vara lättare att genomföra i och bättre förenlig med ett system

innebärande en koncentration även av beslutanderätten. Kommittén diskuterade

de skäl som talade för och emot en dylik koncentration och anförde

därutinnan bland annat:

För närvarande finnes intet organ som har ledningen av kommunens

socialvård. Varje styrelse och nämnd arbetar självständigt med sina speciella

arbetsuppgifter, låt vara att det i vissa fall finnes en lagstadgad eller

faktisk personell gemenskap, och det saknas ett på en hand samlat ansvar

för att de inom kommunen rådande förhållandena med avseende å den

samhälleliga hjälpverksamheten äro tillfredsställande. Om ett centralt

socialvårdsorgan skapades inom kommunen, skulle detta på ett helt annat

sätt än som för närvarande står de särskilda hjälporganen till buds erhålla

en överblick över hjälparbetet och de aktuella behoven samt kunna vidtaga

åtgärder och taga initiativ, som vore till gagn för det sociala arbetet i dess

helhet inom orten. För närvarande finnas vissa gränsområden inom socialvårdsarbetet,

vilka icke kunna sägas tillhöra ett visst hjälporgans verksamhetsområde

och som därför löpa fara att bli försummade. Å andra sidan

finnas arbetsuppgifter, som falla inom flera organs behörighet och som just

därför löpa samma fara. Över huvud taget föreligger ett behov av en myndighet,

som äger befogenhet och möjligheter att planmässigt påverka utvecklingen

inom kommunen i fråga om det sociala välfärdsarbetet.

Genom förekomsten av ett dylikt organ skulle det också bliva möjligt att

erhålla en bättre överblick över socialvårdens ekonomiska betingelser. Kommunen

skulle kunna upprätta en socialvårdsbudget, där en bättre avvägning

än vad nu är fallet kunde ske mellan medelsbehovet för olika hjälpformer,

och det skulle vara lättare att i tid vidtaga erforderliga justeringar

i denna.

I förhållande till såväl kommunens beslutande myndighet som allmänheten

skulle ett dylikt centralorgan säkerligen erhålla större auktoritet än

särskilda styrelser och nämnder.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

15

Genom att prövningen av hjälpbehovet förlägges till ett centralt organ

vinner man vidare, att detta så att säga får en totalbild av det individuella

hjälpfallet och kan samtidigt vidtaga de olika åtgärder, som finnas påkallade,

vare sig dessa falla inom området för den ena eller andra hjälpformen.

Häri ligger enligt kommitténs förmenande en av de väsentligaste fördelarna

med koncentrationen av beslutanderätten. Det blir på ett helt annat sätt

än nu möjligt att anpassa hjälpformen efter behovet i det individuella fallet,

att mera allsidigt beakta föreliggande omständigheter och att bättre

avväga hjälpen. Ett centralorgan torde dessutom ha möjlighet att förvärva

mera ingående kännedom om de hjälpbehövande och deras förhållanden än

fristående hjälporgan, då ju centralorganet blir den instans, som skall

handlägga samtliga understödsfrågor för kommunen, vilket hjälpbehov som

än må föreligga. De hjälpsökande besparas också den rundgång hos skilda

nämnder, som nu ofta förekommer och som medför tidsspillan för dem,

dröjsmål med hjälpens meddelande och ofta dubbelarbete för nämnderna.

Genom socialregistrets införande har faran för dubbelunderstöd visserligen

minskats, men den torde icke vara helt undanröjd. Först genom att förlägga

ärendenas behandling till ett centralorgan kan denna risk helt undanröjas.

I åtskilliga kommuner, särskilt de mindre, har det understundom förelegat

svårigheter att tillfredsställande rekrytera de olika socialvårdsorganen.

Genom bildandet av socialvårdskommuner skulle väl dessa svårigheter

minskas, men det finnes anledning att det oaktat räkna med dem. Om ett

centralorgan inrättas, ökas utsikterna att såsom deltagare i socialvårdsarbetet

förvärva kvalificerade och för uppgiften intresserade personer. Helt

naturligt måste detta i sin tur återverka på centralorganets verksamhet och

— vilket icke är av ringa betydelse — de anslagsbeviljande myndigheternas

inställning till detsamma.

Ehuru sålunda enligt kommitténs förmenande starka skäl tala för inrättandet

av ett kommunalt centralorgan för socialvårdens handhavande,

kunna även erinringar framställas häremot. En huvudinvändning torde

vara, att de olika förvaltningsgrenarna sinsemellan förete så stora skiljaktigheter

och att hjälpklientelet är så heterogent, att ett centralorgan icke

kan på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina funktioner. Helt visst äro

dylika erinringar värda beaktande, men de äro — med visst undantag —

enligt kommitténs förmenande icke av beskaffenhet att rubba riktigheten

av själva centraliseringsprincipen, men väl att öva inflytande vid avgörandet

av frågan om centralorganets sammansättning.

Soeialvårdskommittén föreslog, alt den till förvaltning och verkställighet

hänförliga kommunala verksamhet, som omhänderhades av skilda socialvårdsorgan

med självständig beslutanderätt, i princip skulle samlas hos

ett kommunalt organ, för vilket föreslogs beteckningen socialnämnd. En

särskild barnavårdsnämnd avsågs emellertid fortfarande böra omhänderha

det omedelbara ansvaret för barna- och ungdomsvården. Socialnämndens

ledamöter skulle enligt förslaget tillsättas av kommunens beslutande myndighet,

dock att länsstyrelsen skulle utse en ledamot jämte suppleant för

denne. Möjlighet lämnades öppen att för socialhjälpsändamål indela en

kommun i distrikt. Kommittén framhöll tillika, att principiella skäl icke

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

finge förhindra en fördelning av arbetsuppgifterna på olika organ, där

detta med hänsyn till uppgifternas mångfald befunnes nödvändigt. Förslaget

förutsatte därför, att särskilda nämnder skulle kunna inrättas i anslutning

till socialnämnden i sådana kommuner, där detta vore erforderligt

med hänsyn till socialvårdsarbetets omfattning. Det skulle sålunda

vara möjligt att i detta syfte tillsätta särskild pensionsnämnd, nykterhetsnämnd,

arbetslöshetsnämnd, familjebidragsnämnd etc. Kommittén framhöll

emellertid angelägenheten av att så mycket som möjligt behölles av

centraliseringstanken genom att socialnämnden tillförsäkrades en ledande

ställning. Socialvårdens medelsförvaltning skulle under alla förhållanden

vara samlad hos socialnämnden. Förslaget förutsatte vidare att socialnämnden

skulle kunna tillsätta en eller flera delegationer. Det borde emellertid

icke tillåtas socialnämnd att åt delegation anförtro den slutliga befattningen

med ärenden, som vore av principiell natur eller medförde mer

väsentliga kostnader för kommunen. Kommittén framhöll i sitt betänkande,

att detta icke åsyftade att slutgiltigt och i detalj reglera socialvårdens organisationsproblem,

något som borde anstå till dess en överblick kunde erhållas

över det blivande socialvårdssystemets innehåll.

Numera ha de syften socialvårdskommittén velat tillgodose med sitt förslag

om socialvårdskommuner i stort sett blivit tillgodosedda genom den i

enlighet med förslag av 1943 års kommunindelningskommitté beslutade

kommunindelning sr ef ormen.

Utskottet. Handhavandet av olika kommunerna åvilande socialvårdande

uppgifter, som för sitt utförande kräva olika förutsättningar, har i vårt

land överlämnats till olika administrativa organ. Utbyggnaden av socialvården

under de senaste årtiondena har ställt allt större krav på de styrelser

och nämnder, som ha att ombesörja förvaltnings- och verkställighetsuppgifterna

inom den kommunala socialvården. Differentieringen av den

sociala verksamheten och tillskapandet av olika organ för olika sidor av

verksamheten har framför allt i de större kommunerna försvårat överblicken

över hjälparbetet och möjligheten för de olika organen att skaffa

sig en klar uppfattning om hjälpbehovet i det individuella fallet. Vidare ha

de nuvarande organisationsformerna i viss utsträckning orsakat dubbelarbete

inom den kommunala socialvården och förorsakat den hjälpsökande

allmänheten besvär och tidsspillan.

För att motverka de uppkomna olägenheterna ha en del av de större

och medelstora kommunerna genomfört en förvaltningsteknisk rationalisering

bland annat genom att inrätta en särskild socialvårdsbyrå eller en

gemensam expedition för flera nämnder och styrelser. Med nuvarande lagstiftning

är det emellertid icke möjligt att åt ett centralt organ överlämna

ledningen av kommunens socialvård.

Den genom lagen den 21 juni 1946 rörande ny indelning av riket i bor
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

gerliga kommuner i princip beslutade kommunindelningsreformen, som nu

står inför sitt förverkligande och som syftar till att skapa större, efter de

kommunala förvaltningsuppgifternas omfattning och beskaffenhet bättre

anpassade kommuner, kommer att öka kraven på enhetlighet i det socialvårdande

arbetet. Samtidigt torde man emellertid kunna räkna med att

möjligheterna att genomföra en effektiv centralisering av socialvården

inom kommunerna skola öka. Det kan förväntas, att åtgärder till centralisering

av den kommunala socialvårdsorganisationen efter kommunindelningsreformens

genomförande komma att vidtagas i ökad omfattning.

Mycket talar för att formerna för en centralisering av kommunernas socialvårdsorganisation

förr eller senare böra lagligen regleras, så att alltför

stora organisatoriska olikheter kommunerna emellan kunna undvikas.

Det synes dock utskottet välbetänkt att avvakta vilka erfarenheter, som

kunna vinnas av socialvårdsarbetet i de genom kommunindelningsreformen

bildade kommunala enheterna, innan man överväger en omorganisation av

den kommunala socialvården. Några allvarligare olägenheter torde ett

dröjsmål med att på lagstiftningens väg genomföra en kommunal centralisering

av socialvården icke behöva medföra för kommunerna, då nuvarande

lagstiftning ger utrymme för en relativt långt gående centralisering

i de fall, då sådan kan finnas påkallad. Genom att man icke alltför kraftigt

kringskär kommunernas möjligheter att organisera centraliseringen av

socialvården på sätt de finna lämpligast, kunna värdefulla erfarenheter vinnas

om i vilken omfattning centraliseringsåtgärder böra vidtagas och huru

de lämpligen skola utformas.

Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t med uppmärksamhet följer utvecklingen

på förevarande område och vid lämplig tidpunkt vidtager de

åtgärder, som kunna påkallas av densamma.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 9 samt. 2 avd. Nr 10—13.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 12.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Löfvander, Sten,

Björkman, Nils Elowsson, Söderkvist och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Hellbacken,

Ryberg, Holm, fru Johansson i Norrköping, herrar Larsson i Östersund*

och Jacobsson i Igelsbo*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Hagård.

Reservation

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.