Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ökad semesterlön åt arbetstagare.

1948-03-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:13, Utlåtande i anledning av väckt motion om ökad semesterlön åt arbetstagare.

Dokumentets text

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

19

Nr 13.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ökad semesterlön åt

arbetstagare.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

114, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Dahlgren m. fl.

föreslagit, att »riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa om förslag till ökad semesterlön åt arbetstagare».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

Nu gällande semesterlag, lagen den 29 juni 194-5 om semester, äger enligt

1 § tillämpning å arbetstagare i allmän eller enskild tjänst med undantag

av sådana arbetstagare hos staten, för vilka gälla särskilda föreskrifter rörande

semester.

Har mellan arbetsgivare och arbetstagare träffats avtal, som innefattar

avstående från rätt till semester eller i något avseende mindre förmåner

för arbetstagare än vad i semesterlagen stadgas, är avtalet enligt 2 § i sådan

del ogillt med mindre annat i lagen angives.

I 3 § stadgas, att arbetstagare på grund av det arbete, som han under

ett kalenderår (kvalifikationsår) utfört för arbetsgivarens räkning, äger

rätt att av denne erhålla semester. Såsom kvalifikationsår må, såframt

överenskommelse därom träffas, gälla annan period av samma längd.

Semester skall utgå under året näst efter kvalifikationsåret. Under semester

skall lön utgå.

Enligt 4 § är arbetstagare, som utför arbetet i sitt hem eller eljest under

sådana förhållanden att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka

över arbetets anordnande, icke berättigad till semester utan äger i stället

uppbära särskild semesterlön.

I 5 § stadgas, att arbetstagare, som lämnar sin anställning eller entledigas

därifrån, innan han åtnjutit semester eller semesterlön, vartill han förvärvat

rätt enligt semesterlagen, skall erhålla ersättning därför (semesterersättning).

Angående storleken av lönen under semestern stadgas i 14 §, att arbetstagare,

som är avlönad med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet,

äger uppbära den å semestertiden belöpande lönen. Annan arbetstagare

äger för varje semesterdag uppbära lön med belopp, motsvarande

hans genomsnittliga dagsinkoinst under de dagar av kvalifikationsåret, å

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr t3.

vilka han utfört arbete för arbetsgivarens räkning. Hänsyn skall därvid

icke tagas till sådant tillägg till lönen, som utgått för tid utöver den för

arbetstagaren normala arbetstiden (övertidstillägg). För arbetstagare, som

icke är avlönad med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet, må

överenskommelse träffas om annan beräkning av lönen än den i lagen

föreskrivna, såframt överenskommelsen har form av kollektivavtal och å

arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation, som enligt lagen

om förenings- och förhandlingsrätt är att anse såsom huvudorganisation.

Vid 194-7 års riksdag föreslog herr Dahlgren m. fl. i motionen II: 102,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till

ökad semesterersättning för arbetstagare.

Motionen behandlades av andra lagutskottet, som i sitt över motionen

avgivna utlåtande nr 11 yttrade:

I motionen föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

hemställa om förslag till ökad »semesterersättning» för arbetstagare. Med

semesterersättning menas i semesterlagen den särskilda ersättning som

arbetstagare skall erhålla, om han lämnar sin anställning eller entledigas

därifrån innan han åtnjutit semester eller semesterlön. Av motionen framgår

emellertid, att motionärerna med uttrycket semesterersättning närmast

avse den lön som under semestern skall utgå till arbetstagare.

Semesterns huvudsyfte är att bereda vila och rekreation. Om semestern

skall utnyttjas på ett tillfredsställande sätt, uppstå emellertid för många

inkomsttagare med små inkomster svårlösliga ekonomiska problem. I viss

utsträckning ha dessa problem redan uppmärksammats. Statligt understöd

har lämnats till fria sommarresor för barn och rabatterade resor för husmödrar.

Vidare kan i detta sammanhang hänvisas till den verksamhet som

bedrives av Reso, folkrörelsernas rese- och semesterorganisation, Svenska

turistföreningen och andra enskilda sammanslutningar. En utbyggnad av

statens och de enskilda sammanslutningarnas verksamhet i syfte att bereda

personer med begränsade ekonomiska resurser bättre möjligheter till vila

och rekreation under semestern är synnerligen önskvärd. Däremot torde

det icke vara möjligt att lösa arbetstagarnas svårigheter med semesterkostnaderna

i enlighet med i förevarande motion angivna riktlinjer.

Det kan i och för sig vara ganska rimligt, att lönen under semestern utgår

med högre belopp än annars. Av motionen framgår, att syftet med motionärernas

förslag är att låta arbetsgivarna bära kostnaderna för arbetstagarnas

ökade utgifter under semestern. Det av motionärerna åsyftade

resultatet torde emellertid icke kunna uppnås med motionärernas förslag.

Om arbetsgivarna genom lag förpliktas att till arbetstagarna under semestern

betala högre lön än eljest, så komma självfallet arbetsgivarna att

vid löneförhandlingar med arbetstagarna kalkylera med denna omständighet,

och arbetstagarna kunna befaras själva få bära sina ökade levnadskostnader

under semestern genom att under övriga delar av året erhålla

mindre lön än de eljest skulle ha erhållit. Även för de arbetstagare som

avlönas av staten blir frågan om högre lön under semestern närmast en

rent löneteknisk fråga.

Av praktiska skäl kan det måhända i vissa fall vara lämpligt att arbets
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 13.

tagarna erhålla högre lön under semestern än eljest. Denna fråga bör

emellertid kunna lösas genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens

parter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionen

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll

utskottets hemställan.

Utskottet. Arbetstagare erhålla enligt semesterlagen lön under semestern.

De arbetstagare, som äro avlönade med tidlön, beräknad för vecka eller

längre tidsenhet, ha rätt att uppbära den å semestertiden belöpande lönen.

Annan arbetstagare äger för varje semesterdag uppbära lön med belopp

motsvarande hans genomsnittliga dagsinkomst under de dagar av kvalifikationsåret,

å vilka han utfört arbete för arbetsgivarens räkning. För

sistnämnda arbetstagare kan under vissa förutsättningar överenskommelse

träffas om annan beräkning av lönen än den i lagen angivna.

I motionen föreslås, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa om förslag till ökad semesterlön åt arbetstagare. Utskottet avstyrkte

i sitt utlåtande nr 11 vid 1947 års riksdag en motion med likartat

innehåll. Därvid framhöll utskottet bland annat, att det i och för sig

kunde vara rimligt att lönen under semestern utginge med högre belopp

än eljest men att detta närmast vore en löneteknisk fråga, som borde

kunna lösas genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter.

Utskottet har icke funnit skäl att nu frångå denna uppfattning.

Under åberopande av vad ovan anförts och vad utskottet i övrigt anfört

i sitt utlåtande nr 11 vid 1947 års riksdag får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Wistrand, Sten,

Björkman, Nils Elowsson, Hallagård* och Osvald*;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken, Johnsson

i Kastanjegården*, fru Johansson i Norrköping, herr Hedlund i

Rådom*, fru Boman*, herrar Lundberg och Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.