Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandclagen den 22 juni 1939
1948-03-04 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1948:15, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandclagen den 22 juni 1939
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
1
Nr 15.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandclagen
den 22 juni 1939 (nr 293), dels ock
i ämnet väckta motioner.
Genom en den 30 januari 1948 dagtecknad proposition, nr 54, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen hilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293).
Härigenom förordnas, att allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939* 1,
vilken jämlikt lag den 21 mars 1947 (nr 98) gäller till och med den 30 juni
1948, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1949.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 242 av herrar Lundgren och Lundqvist,
nr 243 av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl.,
nr 244 av herr Andersson, Elon, m. fl., ävensom
inom andra kammaren
nr 383 av herrar Gustafsson i Lekåsa och Onsjö,
nr 390 av herrar Ohlin och Moscsson, likalydande med nr 244 i första
kammaren,
nr 391 av herr Skoglund i Doverstorp in. fl., likalydande med nr 243 i
första kammaren samt
nr 392 av herr Hjalmarson in. fl., likalydande med nr 242 i första kammaren.
Motionerna I: 242 samt II: 383 och 392 utmynna i hemställan, att lagförslaget
måtte avslås.
I motionerna 1:243 och 11:391 yrkas, alt propositionen måtte bifallas
i Senaste lydelse, se SFS 1940: 168, 1941: 394 och 1942: 251,
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 samt. 2 avd. Nr 15 16.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
»med den ändringen att giltighetstiden för allmänna förfogandelagen endast
forlänges till den 1 mars 1949».
I motionerna I: 244 och II: 390 föreslås slutligen, »att riksdagen ville för
sin del antaga förslag till uteslutande ur allmänna förfogandelagen av 2 g
andra stycket, 4—7 §§, 13 §, 20 § andra stycket, 28 och 29 §§, till införande
i lagen av ratt att överklaga riksvärderingsnämndens beslut enligt allmänna
forfogandelagen och till de övriga förändringar i allmänna förfogandelagen,
som bliva en följd av nu angivna uteslutningar och förändring, samt att
riksdagen för sin del ville besluta att allmänna förfogandelagen den 22 juni
1939 i dess sålunda andrade skick skall äga giltighet till och med den 30
juni 1949».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det framlagda lagförslaget,
ävensom i fråga om de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,
lår utskottet hänvisa till propositionen och motionerna.
Allmän förfogandelag utfärdades den 22 juni 1939 (nr 293) och gällde
ursprungligen till och med den 31 mars 1940. Lagens giltighetstid har
sedermera förlängts, senast genom lagen den 21 mars 1947 (nr 98) till och
med den 30 juni 1948. I samband med förlängning av giltighetstiden ha
vissa ändringar vidtagits i lagen.
För att iagens materiella bestämmelser skola träda i tillämpning erfordras
särskilt förordnande därom. Sådant förordnande må meddelas vid
krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Kungi.
Maj:t med riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt
förordnande må meddelas av Kungl. Maj:t. Genom kungörelse
den 6 september 1939 (nr 624) meddelade Kungl. Maj :t förordnande, varom
nyss är sagt, att gälla tills vidare, vilket förordnande riksdagen i skrivelse
den 7 oktober 1939 (nr 9) förklarade sig gilla. Förordnandet är alltjämt
gällande.
Beträffande allmänna förfogandelagens innehåll må till en början erinras
om att enligt lagen Kungl. Maj :t äger — där så finnes erforderligt för att
inom riket eller visst område av riket tillgodose behovet av förnödenhet,
som ar av vikt för befolkningen eller produktionen, eller för att bereda tillgång
till förnödenhet, som är behövlig för krigsbruk eller annat ändamål
av betydelse för det allmänna — föreskriva skyldighet för ägare eller innehavare
av sådan förnödenhet att avstå densamma till kronan (2 §). Vidare
ager Kungl. Maj:t för behov, som nyss är sagt, föreskriva, att beslag skall
läggas å förnödenhet, som i det föregående avses (3 §), varjämte Kungl.
Maj.t äger i vissa andra hänseenden förfoga över fastigheter, anläggningar,
transportmedel in. m. (4—7 §§). För egendom, som avstås till kronan
eller eljest ställes till kronans förfogande eller upplåtes till dess begagnande,
utgår ersättning efter grunder, som i lagen angivas. Ersättningens stor
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
lek bestämmes i vissa fall med ledning av taxor, vilka upprättas av en
riksvärderingsnämnd. Ersättning, som skall utgå efter taxa, fastställes till
beloppet av den myndighet Konungen bemyndigat därtill. Ändring i myndighetens
beslut må sökas hos riksvärderingsnämnden. Storleken av annan
ersättning bestämmes av riksvärderingsnämnden. Över nämndens beslut
enligt allmänna förfogandelagen må klagan ej föras (15—19 §§).
I motionerna 1:244 och 11:390 yrkas, att vissa paragrafer i allmänna
förfogandelagen måtte utgå. Dessa paragrafer hava följande huvudsakliga
innehåll: Genom 2 § andra stycket lämnas Konungen befogenhet att, när
förnödenhet, som enligt föreskrift skall avstås till kronan, ej är i så berett
skick, som erfordras för dess användande till det avsedda ändamålet, ålägga
ägaren eller innehavaren av förnödenheten att låta denna undergå nödig
beredning, i den mån dylik enligt gängse förfarande med förnödenheten
och ortens sed skulle hava verkställts av ägaren eller innehavaren. Enligt
4 § är ägare eller innehavare av fastighet, byggnad, järnväg eller annan
anläggning, fartyg, motorfordon eller annat transportmedel skyldig att för
vissa angivna ändamål av betydelse för det allmänna upplåta egendomen
jämte tillhörande inredning eller utrustning samt att tåla eller vidtaga
erforderlig ändring eller förflyttning av inredningen eller utrustningen.
Konungen äger enligt 5 § föreskriva — när det finnes erforderligt för att
tillgodose vissa allmänna behov, att förnödenhet tillhandahålles från fastighet
eller tillverkas, beredes eller iståndsättes vid fabrik eller annan anläggning
eller att med transportmedel verkställes forsling för kronans räkning
— att ägare eller innehavare av egendomen skall ombesörja, att förnödenheten
frambringas, tillverkas, beredes, iståndsättes eller tillhandahålles eller
att forsling verkställes. Enligt G § åligger det ägare eller innehavare av
byggnad eller markområde att, enligt vad Konungen föreskriver, upplåta
egendomen för att bereda bostad åt husvilla och för vissa andra ändamål.
Konungen äger enligt 7 §, när det är påkallat ur allmän synpunkt, föreskriva,
att ägare eller innehavare av elektrisk starkströmsanläggning skall
vara pliktig att på anfordran av den Konungen därtill bemyndigat tillhandahålla
elektrisk kraft från anläggningen för kronans räkning samt vidtaga
därför erforderliga åtgärder eller att upplåta anläggningen till kronan. T
13 § stadgas, att Konungen, då föreskrift meddelas enligt allmänna förfogandelagen,
tillika äger förordna, att egendom eller annat skall avstås eller
eljest ställas till förfogande eller att forsling skall verkställas icke åt kronan
utan åt annan, som därvid bestämmes. 20 § andra stycket innehåller eu
följdbestäminelse till stadgandet i 13 §. 28 och 29 §§ innehålla vissa av
den i lagen stadgade skyldigheten att upplåta fastighet föranledda tillämpningsföreskrifter.
Lagrådet har lämnat det i propositionen framlagda förslaget utan er
-
inran.
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 15.
Utskottet. För att allmänna förfogandelagens materiella bestämmelser
skola träda i tillämpning fordras särskilt förordnande, som må meddelas
vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. Sådant förordnande meddelades
av Kung], Maj: t genom kungörelse den 6 september 1939. Förordnandet
är alltjämt gällande. Det nuvarande ransonerings- och regleringssystemet
är till väsentliga delar uppbyggt på grundval av allmänna förfogandelagens
bestämmelser om beslag. Allmänna förfogandelagen äger enligt lag
den 21 mars 1947 giltighet till och med den 30 juni 1948.
Det kan givetvis diskuteras, huruvida förutsättningarna för tillämpning
av allmänna förfogandelagen alltjämt föreligga. Lagens uttryck »utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden» är emellertid så vagt, att det
tillåter en mycket vidsträckt tolkning. Det råder ett mer eller mindre
direkt orsakssammanhang mellan det senaste världskriget och de »utomordentliga
förhållanden», som nödvändiggöra ransonerings- och regleringssystemets
bibehållande tills vidare, vilket system såsom förut nämnts till
väsentliga delar är uppbyggt på grundval av allmänna förfogandelagens bestämmelser
om beslag. Detta har för utskottet vid behandlingen av frågan
om allmänna förfogandelagens förlängning varit det väsentliga. Det är
föga troligt, att det nuvarande ransonerings- och regleringssystemet kan
upphöra att gälla den 1 juli 1948. Under sådana omständigheter bör allmänna
förfogandelagen förlängas eller ersättas med annan lagstiftning,
som kan utgöra grund för de nödvändiga ransoneringarna och regleringarna.
Att göra införandet av ransoneringar och regleringar beroende av
beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt för varje särskilt fall
skulle ofta äventyra effekten av den tilltänkta åtgärden. Beslut om beslag
måste med nödvändighet fattas snabbt, om syftet därmed skall uppnås.
Utskottet förordar, att allmänna förfogandelagen erhåller fortsatt giltighet.
Detta innebär emellertid icke, att utskottet anser, att lagen i alla avseenden
har en för nuvarande förhållanden lämplig utformning.
Allmänna förfogandelagen ger Kungl. Maj :t i olika hänseenden vidsträckta
fullmakter. Vid tidpunkten för lagens tillkomst år 1939 var detta
väl motiverat. Förhållandena äro emellertid nu annorlunda. Åtskilliga bestämmelser
i lagen synas numera kunna slopas. Förslag i denna riktning
ha framlagts i motionerna 1:244 och 11:390. Utskottet är icke berett att
utan närmare utredning taga ställning till dessa förslag. Enligt utskottets
mening bör allmänna förfogandelagen bli föremål för en genomgripande
översyn. Därvid bör lagens omfattning begränsas på ett sådant sätt, att
Kungl. Maj:t icke genom lagen erhåller vidsträcktare befogenheter än som
betingas av rådande förhållanden. Denna översyn torde emellertid kräva
så ingående överväganden, att förslag om ändrad lydelse av allmänna förfogandelagen
icke kan föreläggas innevarande riksdag. Skulle vid nästa
års riksdag allmänna förfogandelagen behöva ytterligare förlängas, bör
Andra lagutskottets utlåtande nr 15. 5
emellertid dessförinnan en översyn av lagen ske. Möjligen bör allmänna
förfogandelagen i stället för att ändras ersättas med en mera begränsad
förfogandelag. Allmänna förfogandelagen skulle då i sin nuvarande lydelse
kunna behållas som en beredskapslag, sedan förordnandet om tillämpning
av lagens materiella bestämmelser upphävts.
Delade meningar kunna råda angående längden av den tid, för vilken
allmänna förfogandelagen nu bör erhålla giltighet. I propositionen föreslås,
att lagen förlänges till och med den 30 juni 1949. I motionerna I: 243
och 11:391 föreslås, att lagen förlänges till den 1 mars 1949. Med hänsyn
till den tid, som en översyn av lagen kan tänkas kräva, synes det utskottet
lämpligast, att lagen förlänges till och med den 30 juni 1949.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte bifalla propositionen nr 54 oförändrad;
samt
B. att motionerna 1:242, 1:243, 1:244, 11:383, 11:390,
II: 391 och II: 392, i den mån de icke besvarats genom vad
utskottet ovan anfört, icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 4 mars 1948.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Hage, Wistrand, Sten, Björkman,
Nils Elowsson, Hallagård och Osvald;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken, Johnsson
i Kastanjegården, Hermansson, Hedlund i Rådom, Larsson i Östersund*,
fru Boman* och herr Lundberg.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1948:90 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med föi''slag till lag om ändring i lagen den 11 maj 1934 ang. köttbesiktning och slakthus, m. a1 i texten