Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående kompensation för förlorad semesterersättning under värnpliktstjänstgöring.

1948-03-10 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:16, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående kompensation för förlorad semesterersättning under värnpliktstjänstgöring.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

<;

Nr 16.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående

kompensation för förlorad semesterersättning under

värnpliktstjänstgöring.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 115,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Dahlgren in. fl. föreslagit,

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om

utredning angående kompensation för förlorad semesterersättning under

värnpliktst j änstgöring».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

Enligt gällande allmänna semesterlag, lagen den 2!) juni 1945 (nr 420)

om semester (ändrad genom lag den 29 juni 1946), äger arbetstagare på

grund av det arbete, som han under ett kalenderår (kvalifikationsår) utfört

för arbetsgivarens räkning, rätt att av denne erhålla semester. Semester

utgår med en dag för varje kalendermånad av kvalifikationsåret, under vilken

arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst sexton

dagar, och med ytterligare en halv dag för varje sådan månad, därest arbetstagaren

vid månadens ingång ej fyllt aderton år. Dessutom skall förlängd

semester utgå till vissa arbetstagare enligt bestämmelser i en särskild

lag, lagen den 29 juni 1946 (nr 337) om förlängd semester för vissa arbetstagare

med särskilt pressande eller hälsofarligt arbete. Principen är alltså,

att endast den tid arbetstagaren utfört arbete för arbetsgivarens räkning

skall räknas honom till godo vid beräkningen av semester. Från denna

princip har dock gjorts avsteg i det att enligt 7 § lagen om semester med

dag å vilken arbete utförts jämställts dag, varunder arbetstagare under pågående

anställning »a) åtnjutit semester; b) varit oförmögen till arbetet

på grund av däri inträffat olycksfall eller sådan däri ådragen sjukdom,

som avses i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar; c) i samband

med havandeskap eller barnsbörd avhållit sig från arbetet, i den mån bortovaron

icke överstigit tolv veckor; eller d) fullgjort sådan i 27 § värnpliktslagen

eller med stöd därav föreskriven militärövning om högst sextio dagar,

som ej är beredskapsövning eller direkt ansluter sig till första tjänstgöring,

dock att av tid för militärövning högst sextio dagar under varje kvalifikationsår

må räknas arbetstagaren till godo». Militärtjänstgöring, som sammanhänger

med extraordinära förhållanden, kan föreskrivas såväl enligt

27 § värnpliktslagen, s. k. beredskapsövning, som enligt 28 § samma lag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16. 7

Dylik tjänstgöring räknas alltså icke i någotdera fallet som privilegierad

vid beräknande av rätt till semester. Under semester skall lön utgå. Arbetstagare,

som utför arbetet i sitt hem eller eljest under sådana förhållanden,

att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets

anordnande, är enligt 4 § lagen om semester icke berättigad till semester

utan äger i stället uppbära särskild semesterlön. I 5 § nyssnämnda lag

stadgas, att arbetstagare, som lämnar sin anställning eller entledigas därifrån,

innan han åtnjutit semester eller semesterlön, i stället skall erhålla

semesterersättning.

Först genom lagen den 17 juni 1938 om semester tillerkändes arbetstagare

i gemen i vårt land rätt till semester. Reformen föregicks av en utredning,

vilken företogs av särskilt tillkallade sakkunniga (1936 års semestersakkunniga).

Dessa avgåvo 1937 ett betänkande med förslag till lag om

semester. I betänkandet uttalades i frågan, om värnpliktstjänstgöring bör

räknas som kvalifikationstid för erhållande av rätt till semester, följande:

Vad beträffar behandlingen av värnpliktstid skulle de sakkunniga gärna

hava sett, att det varit möjligt att i förevarande hänseende jämställa värnpliktstiden

med arbetad tid. De sakkunniga hava dock icke ansett sig kunna

förorda intagandet i lag av en bestämmelse, som skulle lägga en så pass stor

ekonomisk börda på arbetsgivarna, varom här är fråga. En föreskrift angående

privilegiering av värnpliktstid skulle nämligen innebära ett starkt ingrepp

i avtalsfriheten; ett ingrepp, som vore omotiverat, då ju möjlighet ej

funnes att därför åberopa någon rekreationssynpunkt, enär värnpliktstiden

i sig själv för många måste sägas vara en rekreation. Man kan alltså befara,

att en bestämmelse om att semesterrätt skulle få belöpa å den förhållandevis

långa första tjänstgöringen skulle kraftigt bidraga till att arbetsgivarna

uppsade det gällande arbetsavtalet före värnpliktstiden eller att de redan

nu ofta bekymmersamma möjligheterna för ynglingar att finna arbete

under det närmaste året före värnpliktens början ytterligare skulle ökas.

Man torde därför böra åtnöja sig med vad de sakkunniga av billighetsskäl

ansett sig kunna föreslå eller att privilegiera tid för fullgörande av repetitionsmöte.

I proposition med förslag till lag om semester, vilken förelädes 1938 års

riksdag, följdes i huvudsak de sakkunnigas förslag i förevarande hänseende.

Dock föreslogs, att soin privilegierad tid vid förvärvande av rätt till

semester även skulle räknas landstormsrepetitionsövning och landstormsbefälsövning.

Andra lagutskottet hemställde, att propositionen måtte bifallas

i denna del. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Genom proposition, nr 20, till 1939/40 års urtima riksdag framlade Kungl.

Maj :t förslag till ny lag om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning

av värnpliktstjänstgöring m. in. I anledning av nämnda proposition

väcktes i andra kammaren en motion, nr 7, i vilken hemställdes, att riksdagen

måtte besluta sådant förtydligande av eller eventuellt sådan ändring

i det framlagda lagförslaget, att fullgörande av förstärkt försvarsberedskap

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

icke finge föranleda någon minskning av den semestertid och semesterersättning,

som eljest skolat tillkomma den inkallade.

Andra särskilda utskottet anförde i sitt utlåtande (nr 12) i anledning av

nämnda proposition och motion, att utskottet uppmärksammat, att det internationella

läget föranlett vissa inkallelser av värnpliktiga, som icke varit

förutsedda vid semesterlagens tillkomst. Utskottet ville i anledning därav

uttala såsom önskvärt, att vid en blivande omarbetning av semesterlagstiftningen

även övervägdes, i vad mån rätt till semester skulle föreligga jämväl

vid annan militärtjänstgöring än sådan, som omförmäldes i semesterlagen.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan. Lag i ämnet utfärdades den 14

oktober 1939 (nr 727).

I eu i slutet av år 1939 inom socialdepartement ed upprättad promemoria

ifrågasattes sådan ändring av semesterlagen, att beredskapsövning — vid

ifrågavarande tidpunkt en övning om högst trettio dagar, icke att förväxla

med tjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap — skulle helt

jämställas med de i lagen redan upptagna värnpliktsövningarna samt att

tjänstgöring enligt § 28 mom. 1 och § 36 mom. 2 värnpliktslagen skulle intill

fyra månader av varje kvalifikationstid — d. v. s. i allmänhet kalenderår

— få tillgodoräknas i semesterhänseende. Detta förslag innebar

alltså, alt arbetsgivarna skulle utgiva semesterlön eller semesterersättning

för högst fyra dagar per kalenderår till hos honom anställda arbetstagare

för sådan tid, då de varit inkallade till ifrågavarande slag av militär tjänstgöring.

I en motion (II: 188) vid 19W års lagtima riksdag yrkades, att tjänstgöring

i förstärkt försvarsberedskap skulle räknas som kvalifikationstid för

semester. Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 37 bland annat:

Det i motionen II: 188 berörda spörsmålet om rätt att som kvalifikationstid

räkna även den tid, arbetstagare fullgör militärtjänstgöring under förstärkt

försvarsberedskap, förtjänar enligt utskottets mening noggrant övervägande.

Vad särskilt angår den beredskapsövning om högst trettio dagar,

varom bestämmelser infördes i värnpliktslagen år 1939, synas goda skäl

tala för att densamma jämställes med de i semesterlagen redan upptagna

värnpliktsövningarna. Om och i vad mån en privilegiering bör ske även av

den till tiden obestämda tjänstgöring, till vilken inkallelse kan ske, då

rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver, kan vara mera tveksamt.

För båda dessa fall gäller, att det måste möta betänkligheter att ålägga

arbetsgivarna de ökade utgifter, som skulle vara förenade med skyldighet

för dem att i mera betydande utsträckning til! arbetstagarna utgiva förmåner

enligt semesterlagen för tid, då staten utnyttjat de sistnämndas arbetskraft.

Å andra sidan kunna givetvis arbetstagare, om de fullgjort en

längre tids beredskapstjänst, som de ej få räkna sig tillgodo, komma i en

svår situation exempelvis om verksamheten vid den fabrik, där de äro anställda,

helt inställes under semestertiden. Tänkbart vore måhända, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr t (i.

9

staten bär trädde emellan. Av vad i utskottets redogörelse här ovan anförts

framgår, att viss utredning i ämnet verkställts inom socialdepartementet.

Då utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t även i fortsättningen skall ägna

uppmärksamhet åt detta invecklade spörsmål, finner utskottet ej skäl föreslå

riksdagen afl i anledning av motionen II: 188 vare sig besluta lagändring

eller göra någon framställning till Kungl. Maj:t.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets uttalande.

Genom proposition nr 289 till i9M års riksdag framlade Kungl. Maj :t

dels förslag till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938

om semester, dels ock förslag till lag om semester för viss militär tjänstgöringstid

in. m. Förstnämnda förslag innebar, att med arbetad tid vid beräknande

av rätt till semester skulle jämställas tid, varunder arbetstagare

fullgjort beredskapsövning. Enligt sistnämnda förslag skulle jämväl den

militärtjänstgöring, till vilken inkallelse skett under 1940 jämlikt § 28

mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen — inkallelse då rikets försvar

eller dess säkerhet eljest det krävde — i semesterhänseende räknas som

arbetad tid. Kostnaderna för de å dylik inkallelsetid belöpande semesterförmånerna

skulle emellertid icke bäras av arbetsgivarna utan av staten.

Semesterlönen eller semesterersättningen för ifrågavarande kvalifikationstid

var bestämd till ett enhetligt belopp av 10 kronor per semesterdag för alla

arbetstagare. Den, som, oaktat han under 1940 fullgjort militärtjänstgöring

av sist angivet slag, icke var berättigad till semesterlön eller ersättning

därför, skulle enligt förslaget beredas däremot svarande gottgörelse av

statsmedel, under förutsättning att inkallelsetiden uppgått till minst nittio

dagar.

Föredragande departementschefen anförde i propositionen bland annat

följande:

Otvivelaktigt måste det kännas hårt för en arbetstagare, vilken varit inkallad

till militärtjänst och därigenom måhända orsakats svårt avbräck och

avsevärda olägenheter i såväl ekonomiskt som annat hänseende, att han

icke kan påräkna semester med åtföljande semesterlön för den tid, under

vilken han varit inkallad, medan däremot andra arbetstagare, som av eu

eller annan anledning icke tagits från sin dagliga gärning till militärtjänst,

ävensom de kvinnliga arbetstagarna komma i åtnjutande av betalad ledighet

för motsvarande tid. I detta sammanhang vill jag framhålla, att den

ledighet under pågående militärtjänstgöring för vila och rekreation, som

utgår jämlikt krigsledighetsbestämmelscrna, icke — trots dess omfattning

- synes mig kunna jämställas med semester i vanlig mening. Enligt min

åsikt måste det anses såsom en gärd av rättvisa mot de inkallade, vilka, om

de icke fullgjort militärtjänst, kunnat få tillgodoräkna sig arbetet i sin

civila gärning såsom grundande rätt till semester, att inkallelsetiden skall

få anses utgöra arbetad tid i semesterlagens mening. Att märka är emellertid,

att eu bestämmelse av sådant innehåll skulle hava den innebörden,

att ifrågavarande förmån icke skulle tillkomma andra än dem, som på

grund av semesterlagens regler kunna intjäna semester, d. v. s. dem, som

vid tiden för inkallelsen voro anställda. Undantagna bleve enskilda före
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

tagare, vissa familjemedlemmar m. fl. Rättvisan synes mig fordra, att i

detta sammanhang viss med semesterersättning jämförlig ekonomisk gottgörelse

för inkallelsetiden utgives även till sådana personer, vilka icke i enlighet

med vad nyss anförts erhålla semesterlön eller ersättning därför.

Under nämnda tid har staten nämligen haft att sörja för de inkallade, och

staten har i anledning därav i viss mån intagit en ställning jämförbar med

en arbetsgivares.

Andra lagutskottet hemställde, att riksdagen måtte antaga de framlagda

lagförslagen. Utskottets utlåtande var icke enhälligt. Riksdagen biföll, vad

utskottet hemställt.

Frågan om kompensation åt dem, som genom försvarsberedskapstjänstgöring

gått förlustiga semesterförmåner, reglerades sedermera genom

krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 521). Genom denna

förordning tillerkändes de värnpliktiga hemortslön, vilken enligt vad förarbetena

till förordningen ger vid handen var avsedd att motsvara bland

annat den kontanta semesterförmån, som utgick enligt lagen den 28 juni

1941 om semester för viss militär tjänstgöringstid m. m. Krigsfamiljebidragsförordningen

har numera ersatts av familjebidragsförordningen den

29 mars 1946 (nr 99), vilken likaledes innehåller bestämmelser om hemortslön

åt de värnpliktiga vid försvarsberedskapstjänstgöring.

Genom den alltjämt gällande värnpliktslagen den 30 december 1941

(nr 967) gåvos bestämmelser om utbildningstiden för de värnpliktiga, som

inneburo väsentliga ändringar i förhållande till tidigare gällande bestämmelser.

Enligt 27 § nyssnämnda lag är den värnpliktiges tjänstgöring fördelad

på en första tjänstgöring innefattande huvuddelen av tjänstgöringstiden,

en eller två repetitionsövningar om tillhopa högst 60 dagar samt en

efterutbildningsövning om 30 dagar. Värnpliktiga, som uttagits för utbildning

till officer eller underofficer samt värnpliktiga, som bedriva studier

för utbildning till läkare, tandläkare in. in., kunna åläggas fortsatt tjänstgöring,

som kan överstiga 60 dagar. Om Konungen med hänsyn till krigsberedskapen

prövar nödigt, kunna förekomma beredskapsövningar om sammanlagt

högst 180 dagar. Beträffande tjänstgöring för värnpliktiga, som

uttagits till liandräckningstjänst, äger Konungen meddela särskilda bestämmelser.

Jämlikt 28 § 1 mom. värnpliktslagen äger Konungen, då rikets

försvar eller dess säkerhet eljest det kräver, efter statsrådets hörande till

tjänstgöring inkalla samtliga värnpliktiga eller värnpliktiga till det större

eller mindre antal, som finnes behövligt.

I en inom försvarsdepartementet den 10 november 1941 upprättad promemoria

behandlades bl. a. de ändringar i semesterlagen, som påkallades

av 1941 års värnpliktslag. I promemorian uttalades:

Enligt uttalanden i samband med semesterlagens tillkomst utgör den

semester, som enligt lagen tillförsäkras arbetstagaren, principiellt en motprestation

till det arbete, som denne utfört för arbetsgivarens räkning, och

den avvikelse från denna princip, som skett därigenom, att viss militär
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 16.

tjänstgöring likställts med utfört arbete, har föranletts av rena billighetsskäl.

Ått, därest förslaget till ny värnpliktslag genomföres, låta beredskapsövningarna,

vilka ju som nämnts skola kunna erhålla en längd av ända

till 180 dagar, bliva jämställda med tid, varunder arbete utförts för arbetsgivarnas

räkning, synes därför knappast kunna komma i fråga. Däremot

torde sådana övningar böra i ifrågavarande avseende tillgodoräknas arbetstagaren,

i den mån deras längd icke överstiger 30 dagar. Därigenom sker

ju ingen ändring i nu rådande förhållanden. Repetitionsövningar och efterutbildningsövningar

torde böra i sin helhet jämställas med tid varunder

arbete utförts. De förra skola visserligen enligt den nya värnpliktslagen

kunna för vissa mindre kategorier värnpliktiga nå en längd av 60 dagar,

men det skulle utan tvivel verka stötande, om dessa värnpliktiga finge tillgodoräkna

sig allenast hälften av den tid de fullgöra repetitionsövningar,

medan flertalet värnpliktiga, som fått samma slags tjänstgöring uppdelad

på två övningar om vardera 30 dagar, skulle få räkna sig hela denna tjänstgöringstid

till godo.

Vid 1942 års riksdag framlades en proposition, nr 44, med förslag till

lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 17 juni 1938 om semester.

Föredragande departementschefen förklarade i anslutning därtill, att han

icke funnit skäl föreligga att frångå den vid semesterlagens tillkomst genomförda

principen, att militära övningar av kort varaktighet av billighetsskäl

borde jämställas med tid, varunder arbete utförts för arbetsgivarens räkning.

Andra lagutskottet hemställde, att det framlagda lagförslaget måtte

antagas av riksdagen. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

De 1942 genomförda bestämmelserna, vilka bibehöllos oförändrade i

lagen den 29 juni 1945 om semester, hava i huvudsak följande innebörd:

Såsom i semesterhänseende privilegierad tjänstgöring räknas — under

förutsättning att tjänstgöringen icke ansluter sig direkt till första tjänstgöringen

— repetitionsövning, efterutbildningsövning, fortsatt tjänstgöring

om högst 60 dagar samt tjänstgöring för värnpliktiga, avsedda för handräckningstjänst,

om högst 60 dagar. Privilegieringen hänför sig till varje

kvalifikationsår. Icke privilegierad är första tjänstgöring, bercdskapsövning,

fortsatt tjänstgöring om mer än 60 dagar, tjänstgöring för värnpliktiga,

avsedda för handräckningstjänst, om mer än 60 dagar, varje slag av

militärövning, som direkt ansluter sig till första tjänstgöring, samt tjänstgöring

enligt 28 § 1 inom. värnpliktslagen.

Utskottet. Rätten till semester är enligt lagen om semester eu förmån,

som successivt intjänas genom utfört arbete. Endast den tid arbetstagaren

verkligen utfört arbete för arbetsgivarens räkning skall alltså i princip

räknas honom till godo. Från denna princip ha dock gjorts vissa undantag.

Med dag å vilken arbete utförts jämställes sålunda i förevarande hänseende

bland annat dag, varunder arbetstagaren under pågående anställning fullgjort

militärövning om högst sextio dagar, som icke ansluter sig direkt till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 1(1.

den första militära tjänstgöringen eller föranledes av extraordinära förhållanden.

Av tid för militärövning må dock högst sextio dagar under varje

kvalifikationsår räknas arbetstagaren till godo.

Otvivelaktigt kunna vissa svårigheter uppkomma för en arbetstagare, när

lian efter att ha fullgjort värnpliktstjänstgöring, vilken han icke får tillgodoräkna

sig enligt lagen om semester, återvänder till arbetslivet. Särskilt

blir detta förhållandet för det fall, att verksamheten vid det företag, i vilket

han är anställd, helt inställes under semestertiden. Utskottet har likväl icke

ansett sig kunna förorda, att de värnpliktiga i ökad utsträckning skola erhålla

kompensation för att de genom militärtjänstgöring gått förlustiga

förmåner, som tillförsäkrats arbetstagare enligt lagen om semester.

Det kan icke anses rimligt att ålägga arbetsgivarna skyldighet att i ökad

omfattning bereda arbetstagarna förmåner enligt semesterlagen för tid,

under vilken dessa fullgjort värnpliktstjänstgöring. Om rätten till ersättning

göres beroende av att den värnpliktige innehade anställning, när värnpliktstjänstgöringen

började, kommer detta att innebära en orättvisa mot

vissa kategorier värnpliktiga såsom egna företagare, utövare av de fria yrkena,

studerande och andra, som ännu icke kommit ut i förvärvslivet, samt

personer, vilka vid nyssnämnda tidpunkt voro arbetslösa. Det kan vidare

befaras, att införandet av en ökad rätt till förmåner enligt semesterlagen

på grund av värnpliktstjänstgöring icke under alla förhållanden skulle

vara till gagn för de värnpliktiga, därest kostnaderna därför lades på arbetsgivarna.

En reform i angiven riktning kan under tider, då tillgången på

arbetskraft är god, komma att medföra, att arbetsgivarna bliva obenägna

att anställa ynglingar särskilt under den sista tiden, innan dessa skola

börja sin värnpliktstjänstgöring.

Det skulle innebära en beaktansvärd ökning av statsutgifterna att lägga

kostnaderna för eu vidgad rätt till semesterförmåner på grund av värnpliktstjänstgöring

på statsverket. Otvivelaktigt finnes det medborgargrupper,

som äro sämre ställda än den här ifrågavarande kategorien yngre

värnpliktiga. Dessa grupper böra enligt utskottets uppfattning i första

hand tillgodoses, i den mån det statsfinansiella läget medgiver ökade utgifter

för sociala ändamål. Med hänsyn härtill kan utskottet icke förorda

en lösning av förevarande fråga, som skulle medföra ökade utgifter för

statsverket.

Utskottet viil slutligen peka på vissa förhållanden, som kunna förtjäna

beaktande i detta sammanhang. De värnpliktiga, som innehaft arbete före

värnpliktstjänstgöringens början, äro berättigade till semesterlön eller

semesterersättning, vilken, om den sparas, kan komma till användning för

att bereda dem rekreation efter värnpliktstjänstgöringens slut. Vidare äro

de värnpliktiga under värnpliktstjänstgöringen tillförsäkrade ledighet med

bibehållen avlöning och ersättning för uteblivna naturaförmåner. Denna

ledighet är längre än den semesterledighet, som skulle hava erhållits, om

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16. 13

bestämmelserna i lagen om semester varit tillämpliga under värnpliktstiden.

Härtill kommer, att denna tid för många värnpliktiga torde innebära en avkoppling

och kan giva viss möjlighet till rekreation.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund*, Wistrand, Sten,

Björkman*, Nils Elowsson, Hallagård och Osvald*;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken, Johnsson

i Kastanjegården, fru Johansson i Norrköping*, herr Hedlund i Rådom*,

fru Boman*, herrar Lundberg och Andersson i Alf redshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.