Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen den 20 december 1940 om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.

1948-03-10 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:17, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen den 20 december 1940 om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

I

Nr 17.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen

den 20 december 1940 om vissa av landsting eller kommun

drivna sjukhus.

I eu inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 08,

vilken behandlats av andra lagutskottet, ha herr Nilsson i Göteborg

och fröken Öberg hemställt, »att riksdagen måtte för sin del besluta, att

bestämmelsen i 10 § 2. sista stycket lagen den 20 december 1940 om vissa

av landsting och kommun drivna sjukhus måtte utgå».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får

utskottet hänvisa till motionen.

Enligt 10 § 2. sista stycket lagen den 20 december 1940 om vissa av

landsting eller kommun drivna sjukhus — i det följande benämnd sjukhuslagen

— må befattningshavare vid sjukhus ej vara ledamot av sjukhusets

direktion eller suppleant för ledamot.

Jämlikt 1 § sjukhuslagen åligger det landsting och stad, som ej deltager

i landsting, att för dem, som ha sin vistelseort eller hemort inom landstingsområdet

eller staden, ombesörja anstaltsvård för sjukdom, skada och

kroppsfel, i den mån icke annan drager försorg om sådan vård. I enahanda

ordning bör anstaltsvård vid barnsbörd ombesörjas. Sjukhuslagen gäller

icke anstaltsvård, varom föreskrifter äro meddelade i epidemilagen, eller

anstaltsvård för sinnessjuka, sinnesslöa, fallandesjuka, kroniskt kroppssjuka

eller konvalescenter. Sjukhus anses enligt 2 § vara drivet av landsting

eller kommun, därest landstinget eller kommunen eller sammanslutning,

vari landsting eller kommun deltager, helt eller till viss kvotdel i sista hand

ansvarar för driftkostnaden. Enligt 4 § utövas den centrala ledningen av

landstingets sjukhusväsende av landstingets sjukvårdsberedning. Den närmaste

tillsynen vid och ansvaret för förvaltningen av sjukhus skall utövas

av en direktion, vilken utses av den, som driver sjukhuset (10 § 1.). Direktionen

skall bestå av minst tre för en tid av fyra år valda ledamöter. För

ledamöterna skall finnas lämpligt antal suppleanter, vilka utses i enahanda

ordning och för samma tid som ledamöterna (10 § 2.). Mellan direktionens

sammanträden skall viss läkare vara sjukhusets inför direktionen ansvarige

styresman (11 §). I sjukhusstadgan den 20 december 1940 lämnas

hl. a. föreskrifter om direktionens verksamhet och om vilken personal, som

skall finnas vid sjukhus.

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 sand. 2 avd. Nr 17.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

Frågan om befattningshavare vid sjukhus skall vara valbar till ledamot

av sjukhusdirektion eller suppleant för dylik har vid flera tillfällen övervägts

av sakkunniga oeh prövats av riksdagen.

Det förslag till allmän sjukhusstadga, som framlades av 1920 ars lasarettsstadgekommitté

(SOU 1922:43), innehöll bestämmelser om sammansättningen

av direktionen för kommunalt sjukhus. Enligt förslaget skulle

styresmannen för sjukhuset vara ledamot av direktionen. Något förbud för

Övriga befattningshavare vid sjukhuset att vara ledamot eller .suppleant

för ledamot i direktionen fanns icke intaget i förslaget.

1920 ars lasarettsstadgesakkunniga, som verkställde en omarbetning av

lasarettsstadgekommitténs förslag, framlade i sitt betänkande med förslag

till lag om vissa av landsting eller kommuner drivna sjukhus in. m. (SOU

1927:3) bland annat ett förslag till stadga angående lasarett, sjukstugor

oeh tuberkulossjukvårdsanstalter. 1 sistnämnda förslag fanns intaget ett

stadgande av innehåll, alt befattningshavare vid lasarett ej finge vara ledamot

av lasarettets direktion eller suppleant för ledamot därav. Beträffande

Irågan, huruvida styresman för lasarett borde vara ledamot av lasarettets

direktion, anförde de sakkunniga bland annat följande:

De sakkunniga tästa större avseende än kommittén vid den principiella

synpunkten, att befattningshavare överhuvud icke bör tillhöra den för vederbörande

inrättning tillsatta styrelsen, vilken uppenbarligen i ett flertal

fall måste hava att fatta beslut i frågor, som röra befattningshavaren. Det

må vara att befattningshavares ledamotskap i vissa fall kan avlöpa utan

att praktiska olägenheter yppas. Men det torde vara befogat all räkna med

dylika olägenheter, därest det skulle bliva brukligt att låta befattningshavare

erhålla sådant medlemskap. På denna grund föreslå de sakkunniga

generellt förbud för befattningshavare att vara ledamot av direktionen

eller suppleant för direktionsledamot, och de sakkunniga finna då rättvisan

kräva, att även läkare inordnas i denna allmänna regel.

1 propositionen nr 101 vid 1928 ars riksdag med förslag till lag om vissa

av landsting eller kommun drivna sjukhus uttalade föredragande departementschefen,

statsrådet Pettersson, att han funnit det naturligt, att man

från ledamotskap i direktion uteslutit ej blott de underordnade befattningshavarna

— om lämpligheten därav syntes alla vara ense — utan även styresmannen.

Andra lagutskottet tillstyrkte propositionen i förevarande hänseende.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

I skrivelse den 8 april 1937 till chefen för socialdepartementet hemställde

Svenska kommunalarbetareförbundet om medverkan till sådan ändring av

sjukhuslagen, att förbudet för befattningshavare vid sjukhus att vara ledamot

av sjukhusdirektionen eller suppleant undanröjdes.

Vid 1939 års riksdag väcktes flera motioner (I: 170, II: 163, 247) om

upphävande av törbudet för befattningshavare vid sjukhus att vara leda
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17.

3

mot av sjukhusets direktion. Motionen behandlades av andra lagutskottet,

som uttalade (utlåtande nr 34):

Gällande lagstiftning innehåller icke något generellt förbud för befattningshavare

i allmän tjänst att vara ledamot av styrelsen eller direktionen

för det företag befattningshavaren tillhör. Med hänsyn härtill kan det visserligen

framstå som anmärkningsvärt, att ett förbud i sådant hänseende

ansetts böra stadgas för sjukhuspersonalens vidkommande.

Oavsett huruvida för visst verksamhetsområde sådant förbud förefinnes

eller icke, anser utskottet, att starka skäl kunna anföras till stöd för grundsatsen,

att befattningshavare vid allmänt företag icke bör vara ledamot av

företagets styrelse eller direktion. Denna har ofta att taga ställning till befordringsfrågor

och andra ärenden av ömtålig natur, vid vilkas avgörande

en ledamot, som tillika är anställd vid företaget, mången gång kan komma

att befinna sig i en svår belägenhet. Utskottet finner det visserligen vara

i hög grad önskvärt, att styrelsen eller direktionen för ett allmänt företag

vid behov kan erhålla tillgång till den särskilda erfarenhet, som personalen

under sin tjänstgöring förvärvat. Denna erfarenhet kan dock i allmänhet

icke i önskvärd omfattning göras tillgänglig allenast därigenom, alt eu befattningshavare

inträder som ledamot av styrelsen eller direktionen. I detta

hänseende synas större fördelar vara att vinna genom rådplägning med representanter

för just de personalgrupper, som kunna besitta särskild sakkunskap

i en viss till behandling föreliggande fråga.

I detta sammanhang vill utskottet erinra, att ett av särskilt tillkallade

sakkunniga avgivet förslag till lag om förhandlingsrätt för kommunala

tjänstemän för närvarande är beroende på Kungl. Maj :ts prövning. Därest

nämnda förslag upphöjes till lag, kommer möjlighet att förefinnas för

samtliga vid sjukhusen anställda personalgrupper att deltaga i förhandlingar

om ett flertal ärenden, vilka äro av stor betydelse för sjukhusens

drift. I sådant hänseende må omnämnas frågor, som beröra befattningshavares

allmänna anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor ävensom tilllämpningen

av sådana villkor. Enligt utskottets mening bör, innan slutlig

ställning tages till det i motionerna berörda spörsmålet, avvaktas, huruvida

det sålunda framlagda förslaget kommer att läggas till grund för lagstiftning

i ämnet och i så fall vilka erfarenheter, som kunna vinnas av förhandlingsrättens

genomförande.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionerna

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Utlåtandet var icke enhälligt.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 19it) ars riksdag framlades eu proposition (nr <39) innehållande

hl. a. förslag till ny sjukhuslag. Förslaget, som i huvudsak byggde på ett

av 1933 års hälso- och sjukvårdssakkunniga avgivet betänkande (SOU

1939:23), innehöll icke någon nyhet i förevarande hänseende. I ett par

motioner (I: 155 och 11:205) yrkades, all förbudet för befattningshavare

vid sjukhus att vara ledamot av sjukhusets direktion eller suppleant för

denne måtte ulgå. Propositionen och motionerna hänskötos lill behandling

av sammansatt konstitutions- och andra lagutskott. Utskottet av
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr /?.

styrkte motionerna under hänvisning till att lag om förhandlingsrätt för

kommunala tjänstemän antagits vid samma riksdag samt anförde i detta

sammanhang vidare:

Efter antagandet av denna lag har åt samtliga vid sjukhusen anställda

beretts rätt till förhandling rörande deras allmänna anställnings-, arbetsoch

avlöningsvillkor ävensom tillämpningen av dessa villkor. Utskottet

håller före, att de synpunkter, som ligga till grund för de nu ifrågavarande

motionerna, skola bliva i allt väsentligt tillgodosedda genom sistnämnda

lagstiftning. Skulle erfarenheten visa, att så ej blir fallet, torde

det av motionärerna väckta spörsmålet få tagas under förnyat övervägande.

Riksdagen biföll vad utskottet hemställt.

Lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus, vilken alltjämt

gäller, promulgerades därefter den 20 december 1940.

Utskottet. Gällande lagstiftning innehåller icke något generellt förhud

lör befattningshavare i allmän tjänst att vara ledamot av styrelsen eller

direktionen för det företag, i vilket han är anställd. Med hänsyn härtill

framstår det som anmärkningsvärt, att ett förbud i sådant hänseende ansetts

böra stadgas för sjukhuspersonalens vidkommande, varigenom denna

grupp av medborgare kommit i en undantagsställning. Det synes utskottet

angeläget, att inskränkningar i de medborgerliga rättigheterna endast

göras, då detta är oundgängligen nödvändigt, vilket dock knappast med fog

kan påstås vara förhållandet i förevarande fall.

Skälet till att ett förbud i ifrågavarande hänseende införts för sjukhuspersonalens

vidkommande torde ha varit, att en befattningshavare vid ett

sjukhus som ledamot av sjukhusets direktion kan komma att deltaga i

avgörandet av frågor, vilka ur hans synpunkt äro av mycket ömtålig natur.

Detta argument har dock mist en del av sin styrka genom att avgörandet av

vissa frågor, vilka nära beröra befattningshavarna vid ett sjukhus, såsom

tjänsternas lönegradsplacering och regleringen av anställningsvillkoren för

sjukhusets befattningshavare, numera ofta icke tillkommer sjukhusdireklionen

utan sker centralt.

Det har gjorts gällande, att det numera icke skulle föreligga samma

behov som tidigare av att med direktionen för ett sjukhus införliva någon

befattningshavare vid sjukhuset, sedan personalen genom lagen den 17 maj

1940 om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän erhållit möjlighet att

framföra sina synpunkter, innan frågor avseende dess allmänna anställnings-,

arbets- och avlöningsvillkor ävensom tillämpningen av sådana villkor

avgöras. I detta sammanhang bör dock beaktas, att de tyngst vägande skälen

för en lagändring i av motionärerna förordad riktning äro, att man bör

tillförsäkra befattningshavare vid sjukhus samma medborgerliga rättigheter

som andra samhällsgrupper och lämna möjlighet öppen att till leda
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17. 5

möter i direktionen för sjukhus utan särskild inskränkning utse de för

uppdraget bäst skickade.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t ville

låta föranstalta om utredning angående undanröjande av

det i 10 § lagen den 20 december 1940 om vissa av landsting

eller kommun drivna sjukhus stadgade hindret för

befattningshavare vid sjukhus att vara ledamot av sjukhusets

direktion eller suppleant för ledamot, samt att

Kungl. Maj :t måtte för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 10 mars 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck*, Sten, Nils Elowsson,

Söderkvist*, fröken Andersson*, herrar Carl Eric Ericsson och Wahlund*;
från

andra kammaren: herrar Hagård, Hellbacken, Ryberg*, Johnsson

i Kastanjegården, fru Johansson i Norrköping*, herrar Andersson i Eskilstuna,

Lundberg och Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:91 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen den 20 december 1940 om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus. a1 i texten