Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande kompetensfördelningen inom sjukhusens ledning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 192 i första kammaren av herr Lundqvist och nr 340 i andra kammaren av herr Håstad och fru Möller.

1948-04-22 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:24, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande kompetensfördelningen inom sjukhusens ledning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 192 i första kammaren av herr Lundqvist och nr 340 i andra kammaren av herr Håstad och fru Möller.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24-

1

Nr 24.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande

kompetensfördelningen inom sjukhusens ledning.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 192 i första kammaren av herr Lundqvist

och nr 340 i andra kammaren av herr Håstad och fru Möller.

I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, »att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj :t begära utredning genom statens sjukhusutredning av frågan

rörande kompetensfördelningen inom sjukhusens ledning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Över motionerna ha på begäran av utskottet yttranden avgivits av Svenska

landstingsförbundet, Svenska lasarettsläkarföreningen och Svenska sjukhusförvaltningens

tjänstemannaförbund.

Enligt lagen den 20 december 1940 om vissa av landsting eller kommun

drivna sjukhus åligger det landsting och stad, som ej deltager i landsting,

att i den utsträckning sagda lag angiver sörja för sjukhusvård åt dem, som

ha sin vistelseort eller hemort inom landstingsområdet eller staden (1 §).

Den centrala ledningen av landstingets eller stadens sjukhusväsende utövas

av en sjukvårdsberedning (4 och 5 §§). Den närmaste tillsynen vid och

ansvaret för förvaltningen av sjukhus skall utövas av en direktion, vilken

utses av den, som driver sjukhuset (10 §). Den för sjukvården vid sjukhus

ansvarige läkaren eller, där flera sådana finnas, den av dem, som

förordnas därtill av sjukvårdsberedningen, är mellan direktionens sammanträden

sjukhusets inför direktionen ansvarige styresman (11 §). Vid sjukhus

skall finnas anställd för dess behöriga skötande erforderlig personal

(7 §). Närmare föreskrifter om organisationen vid sjukhusen lämnas i

sjukhusstadgan den 20 december 1940. Vid sjukhus finnes som regel anställd

en syssloman. Dylik befattningshavare skall enligt nyssnämnda

stadga finnas vid lasarett och sanatorium (3, 47, 53, 54 och 56 §§).

Direktionen äger fastställa dagordning för sjukhuset, sedan förslag därtill

upprättats av styresmannen efter samråd med sysslomannen. Vidare är

direktionen berättigad att lämna de särskilda föreskrifter, som ma finnas

nödiga för tryggande av god ordning vid sjukhuset och för dettas ändamålsenliga

skötsel (6 §). Det åligger direktionen att hava vård och tillsyn

1 — Dihang till riksdagens protokoll 1948. 9 samt. 2 avd. Nr 24-

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

över fastigheter och inventarier m. m., som användas för sjukhusets

behov (13 §). Spisordning för sjukhuset skall på förslag av styresmannen

fastställas av direktionen (16 §). Direktionen skall förelägga sjukvårdsberedningen

förslag till inkomst- och utgiftsstat för sjukhuset (18 §).

Styresman är pliktig att vid varje direktionssammanträde anmäla av honom

i denna egenskap efter nästföregående sammanträde vidtagna åtgärder. Han

äger hos direktionen väcka förslag i frågor rörande sjukhuset samt att deltaga

i direktionens överläggningar (7 §). Styresman är pliktig att till behandling

förbereda och inför direktionen föredraga alla på dess prövning

ankommande ärenden, som ordföranden ej förbehåller sig. Direktionen äger

dock bestämma, att styresmannen skall förbereda ärenden, som icke beredas

av ordföranden, gemensamt med sysslomannen och en eller två av direktionen

för ändamålet utsedda ledamöter av densamma samt att på styresmannen

ankommande föredragning inför direktionen, i den mån styresmannen,

sysslomannen och nämnda ledamöter överenskomma därom, skall verkställas

av sysslomannen eller någon av dessa ledamöter. Vill styresmannen

vidtaga åtgärd, som är av beskaffenhet att medföra utgift och icke är av

direktionen anbefalld, skall han, såvida omständigheterna icke lägga hinder

i vägen, rådföra sig med sysslomannen innan åtgärden vidtages. Denne äger

rätt att få skiljaktig mening jämte motivering antecknad å en minneslista,

vilken sedan företes för direktionen. Ärende, som rör lasarettets ekonomiska

förvaltning, får icke avgöras av direktionen utan att sysslomannen erhållit

tillfälle att yttra sig (8 §). Annan läkare än styresman äger rätt att hos

direktionen väcka förslag beträffande sjukvård, för vilken han är ansvarig,

samt att deltaga i direktionens överläggningar angående sådan sjukvård.

Enahanda rätt äger sysslomannen såvitt angår frågor rörande sjukhusets

ekonomiska förvaltning (10 §). Vid direktionens sammanträden skall föras

protokoll. Detta föres, där ej direktionen annorlunda beslutar, av sysslomannen.

Envar, som deltagit i ärendes avgörande eller överläggning därom,

äger få från direktionens beslut avvikande mening antecknad till protokollet

(5 § 3., 34 § 6). Närmare föreskrifter om styresmannens åligganden

lämnas i 24 § sjukhusstadgan. Enligt 33 § sagda stadga har sysslomannen

att med iakttagande av de föreskrifter, som sjukvårdsberedningen i instruktion

eller eljest lämnar, under direktionens förmanskap och styresmannens

inseende handhava sjukhusets ekonomiska förvaltning och därmed i sammanhang

stående angelägenheter. Närmare föreskrifter angående sysslomannens

åligganden givas i 34—38 §§ sjukhusstadgan.

Frågan om kompetensfördelningen inom sjukhusens ledning har vid flera

tillfällen övervägts av sakkunniga och prövats av riksdagen.

Redan 1901 års lasarettsstadga föreskrev, att lasarettsläkaren, eller om

flera dylika funnes, den av dem, som direktionen därtill förordnade, skulle

vara styresman för lasarettet samt att lasarettets ekonomiska förvaltning

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 2Jh

under direktionens förmanskap och styresmannens inseende skulle handhavas

av en syssloman. Styresmannens och sysslomannens åligganden voro

enligt stadgan i huvudsak desamma som enligt nu gällande författningar,

dock att styresmannen hade att ensam föredraga alla sjukvården och förvaltningen

av lasarettet rörande ärenden.

Varken 1920 års läsårettsstadgekcmimitté, som 1922 framlade ett betänkande

med förslag till allmän sjukhusstadga m. m. (stat. off. utr. 1922: 43),

eller 1926 års lasarettsstadgesakkunniga, vilka gjorde en överarbetning av

detta förslag och 1927 avgåvo betänkande med förslag till lag om vissa av

landsting eller kommuner drivna sjukhus m. m. (stat. off. utr. 1927: 3), föreslogo

några mer genomgripande ändringar i nu ifrågavarande hänseende.

I ett av de sakkunniga utarbetat förslag till sjukhusstadga upptogos emellertid

bestämmelser om att styresmannen för ett sjukhus, om direktionen

så bestämde, skulle vara skyldig att med en eller två direktionsledamöter

överlägga om vissa ekonomiska åtgärder samt gemensamt med dem förbereda

föredragningen av sådana ärenden, som icke bereddes av direktionens

ordförande. Enligt förslaget kunde tillika överenskommas, att föredragningen

skulle utföras av någon av nyssnämnda ledamöter.

Genom proposition nr 101 till 1928 års riksdag förelädes riksdagen förslag

till lag om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus. Vid propositionen

hade fogats ett utkast till sjukhusstadga. Föredragande departementschefen,

statsrådet Jakob Pettersson, uttalade i förevarande hänseende i

propositionen bland annat:

»Med hänsyn till angelägenheten av en enhetlig ledning för varje särskilt

sjukhus och till det nära samband, som i allmänhet förefinnes mellan den

ekonomiska förvaltningen och sjukvården, bör enligt min uppfattning ledningen

av sjukhus bibehållas i styresmannens hand, så länge det är möjligt

för en person att utan olägenhet handhava det hela. Emellertid får å

andra sidan icke förbises, att styresmannen dock i första hand är läkare

och att, då vid läkartjänsters tillsättande hänsyn ej kan tagas till annat än

läkarkompetensen, det kan inträffa, att styresmannen i viss män står främmande

för rent ekonomiska förvaltningsfrågor. En god garanti mot en otillfredsställande

behandling av dessa erbjuder otvivelaktigt den av de sakkunniga

föreslagna, nyss återgivna bestämmelsen om en särskild, vid styresmannens

sida ställd delegation. Därutöver synes man emellertid böra mer än

som skett i de sakkunnigas förslag draga försorg om, att direktion och styresman

utnyttja den kompetens i ekonomiska frågor, som sysslomannen besitter.

Även om direktion och styresman sällan torde underlåta att inhämta

sysslomannens mening, synes man doek hava anledning att uttryckligen

fastslå en skyldighet därutinnan. Denna skyldighet torde böra läggas på

styresmannen och erhålla sådant innehåll, att sysslomannens omdöme kan

vid förvaltningsfrågas behandling beaktas ej blott av direktionen utan även

av förenämnda delegation, om överläggning med densamma äger rum. Klart

är, att skyldigheten att höra sysslomannen får sin största betydelse vid de

större sjukhusen med deras för sjukhusförvaltning speciellt utbildade syssloman.

Men även vid andra sjukhus kan det vara av värde att sysslomannens

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.j.

åsikt inhämtas i den mån omständigheterna det tillåta. Sysslomannen bör

vidare få uttrycklig rätt att vid direktionssammanträdena yttra sig i förvaltningsfrågor

samt att få avvikande mening antecknad till protokollet.»

Departementschefen förklarade vidare, att han icke kunde förorda, att föredragningen

inför direktionen av ärenden rörande den ekonomiska förvaltningen

överflyttades på sysslomannen, enär detta enligt hans uppfattning

skulle »medföra en av förhållandena icke med nödvändighet föranledd splittring

av förvaltningen och dessutom lätt, med hänsyn till svårigheten att

draga en gräns emellan ekonomiska ärenden och sjukvårdsärenden, kunna

giva anledning till kompetenskonflikter.»

Andra lagutskottet (utlåtande nr 35) förordade i anslutning till en av

herr Hage väckt motion, att möjlighet skulle lämnas öppen för styresmannen

och nyssnämnda delegation att gemensamt besluta, att föredragningen

av visst ärende skulle överlämnas till sysslomannen.

I 1928 års sjukhusstadga utformades bestämmelserna i nu berörda hänseende

i överensstämmelse med vad departementschefen föreslagit, dock

med beaktande av vad andra lagutskottet förordat.

År 1938 väcktes i riksdagens andra kammare en motion av herr Landquist

(II: 339), vari motionären anhöll, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa om utredning angående bland annat frågorna om

överförande av föredragningen av ärenden rörande den ekonomiska förvaltningen

vid sjukhus till sysslomannen och upphävande av den inskränkningen

i sysslomannens ekonomiska förvaltning, att densamma skulle handhavas

under styresmannens inseende. Andra kammarens andra tillfälliga utskott

avstyrkte motionen under hänvisning till att efter tillkomsten av 1928

års sjukhuslagstiftning icke någonting inträffat, som motiverade de föreslagna

reformerna. Andra kammaren avslog motionen.

År 1939 framlade 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga ett betänkande

angående ledningen av landstingens hälso- och sjukvårdsverksamhet, vari

föreslogs centralisering av ledningen av landstingens sjukhusväsende. I nu

ifrågavarande hänseende uttalade de sakkunniga:

»Med de ökade krav, som på grund av den medicinska vetenskapens och

teknikens snabba utveckling ävensom den ständigt stegrade belastningen å

sjukhusen numera måste ställas å sjukhus ansvariga läkare, torde det enligt

de sakkunnigas uppfattning kunna ifrågasättas, huruvida det allt framgent

skall bliva möjligt för dessa läkare eller den av dem, som utsetts till styresman,

att, särskilt då fråga är om de stora delade lasaretten med sina skilda

specialavdelningar, inför sjukhusets direktion ensam vara ansvarig icke blott

för den meddelade sjukvården utan jämväl för sjukhusets alltmer krävande

och omfattande ekonomiska förvaltning.

Oberoende av att det enligt gällande sjukhusstadga formellt alltjämt är

läkaren-styresmannen, som har ansvaret för jämväl den ekonomiska förvaltningen

vid sjukhusen, torde det dock icke kunna förnekas, att det i allmänhet

är sysslomannen, som i första hand bevakar och gentemot sjuk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 2It.

husets huvudman får bära ansvaret för att kostnaderna för sjukhusets administration

och förvaltning i möjligaste mån begränsas. Icke så sällan torde

det också — gällande bestämmelser till trots — i praktiken vara på sysslomannen,

som det ankommer att utreda och inför direktionen föredraga ärenden

rörande lasarettets ekonomiska förvaltning. Särskilt torde detta vara

fallet vid sjukhus, där läkaren-styresmannen, vid vars tillsättning hänsyn i

stort sett uteslutande kan tagas till vederbörandes kompetens såsom läkare,

står mera främmande för ekonomiska förvaltningsfrågor.

Med allt beaktande av angelägenheten av en enhetlig ledning för varje

särskilt sjukhus och av det nära samband, som onekligen ofta förefinnes mellan

den ekonomiska förvaltningen och sjukvården, hava de sakkunniga icke

kunnat undgå finna det — med hänsyn till sjukvårdsinrättningarnas tillväxt

och den starka stegringen av utgifterna för dessas underhåll och drift —

vara en av huvudmannens intressen betingad och därjämte ganska naturlig

utveckling, att sysslomannens ställning inom sjukhusförvaltningen stärkes

så, att han även formellt blir den inför direktionen och huvudmannen ansvarige

ledaren för sjukhusets ekonomiska drift med skyldighet att bereda

och i direktionen föredraga hithörande ärenden.

I anslutning till denna sin uppfattning hava de sakkunniga föreslagit viss

ändring av de föreskrifter i sjukhusstadgan, som reglera sysslomannens ställning.

De sakkunniga hava nämligen i förevarande paragraf på styresmannen

och sysslomannen fördelat skyldigheten att till behandling förbereda

och i direktionen föredraga på dess prövning ankommande ärenden, som ej

ordföranden förbehåller sig, och sålunda föreslagit, att ärenden av sjukvårdsteknisk

art alltjämt skola beredas och föredragas av styresmannen samt

ärenden av ekonomisk art av sysslomannen. Enär emellertid en strikt gränsdragning

mellan dessa båda huvudgrupper av ärenden icke alltid är möjlig,

har tillika föreskrivits, att ärenden, som icke äro att hänföra till endera av

nyssnämnda grupper, skola, i den mån direktionen icke annorlunda beslutar,

gemensamt beredas av styresmannen och sysslomannen samt av styresmannen

i direktionen föredragas. Därjämte ha de sakkunniga, på sätt framgår

av förordad ändring av 32 §, förmenat, att sysslomannen vid handhavandet

av sjukhusets ekonomiska förvaltning och därmed sammanhängande angelägenheter

bör vara underställd direktionens förmanskap och inseende i stallet

för, såsom nu gäller, direktionens förmanskap och styresmannens inseende.

»

De sakkunnigas betänkande låg till grund för en proposition (nr 89) vid

1940 års rilcsdag innefattande bland annat förslag till ny sjukhuslag. I propositionen

diskuterades emellertid även förhållanden, vilka avsågos reglerade

genom en ny sjukhusstadga, såsom kompetensfördelningen mellan styresman

och syssloman. I sistnämnda hänseende anslöt sig propositionen emellertid

icke till de sakkunnigas förslag. Föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, anförde därutinnan:

»Beträffande de sakkunnigas förslag om ändring av de bestämmelser i

sjukhusstadgan, som regiera sysslomans ställning, och den av de sakkunniga

i samband därmed företagna omregleringen av styresmannens och sysslomannens

inbördes befogenheter ha från flera håll tvivel yppats, om därigenom

skulle vinnas någon egentlig förbättring. Visserligen synes den nuvarande

ordningen på förevarande område så till vida ej vara fullt tillfreds
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(5

Andra lagutskottets utlåtande nr 24-

ställande, att den ej alldeles utesluter friktionsmoment inom sjukhusförvaltningen.

Men såvitt jag kan finna skulle dylika friktionsmoment icke avlägsnas,

därest de sakkunnigas förevarande förslag genomfördes. Vidare kan

man icke bortse från betydelsen av att äga en fullt enhetlig ledning inom

sjukhusförvaltningen. Bland olika frågor, som härvid förekomma, torde blott

undantagsvis kunna särskiljas sådana, som icke på ett eller annat sätt intimt

sammanhänga med sjukvården. Även för personalens del är det av vikt,

att chefskapet samlas på en hand och att samme person sålunda har förmanskapet

över all personal vid sjukhuset. Jag vill i detta hänseende blott

erinra om att vissa befattningshavare åvilande göromål nära beröra både

den sjukvårdande och den ekonomiska sidan av verksamheten vid ett sjukhus.

Detta gäller icke minst husmodern, som i regel har att ordna med antagning

av samt tjänstledighet och vikarier för kvinnliga befattningshavare,

tillhörande såväl sjukvårds- som ekonomipersonalen, ävensom handhava förråd

av olika slag. Jämväl beträffande köks personalen och baderskorna

kunna intressekonflikter uppkomma mellan styresmannen och sysslomannen.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört är jag icke beredd att tillstyrka

en ändring av den nuvarande ordningen i den riktning, som av de sakkunniga

förordats. Dock anser jag, att — på sätt de sakkunniga föreslagit —

direktion skall kunna bestämma, att styresmannen i vissa fall skall rådföra

sig förutom med en eller två av direktionen utsedda ledamöter även med

sysslomannen. Likaså bör sakkunnigförslaget följas i vad därigenom sysslomannen

underställts sjukvårdsberedningen samt befogenhet tillagts landstinget

att tillsätta gemensam syssloman även för sjukhus, som icke ha gemensam

direktion. De i förevarande avseenden erforderliga bestämmelserna

torde böra meddelas i sjukhusstadgan.»

I en motion (1:162) av herr Källman rn. fl. hemställdes, att riksdagen

med avseende å sysslomans ställning i fråga om den ekonomiska förvaltningen

å sjukhus måtte ansluta sig till den mening, de sakkunniga givit uttryck

åt i sitt förslag.

Ärendet hänsköts till behandling av sammansatt konstitutions- och andra

lagutskott, som i förevarande hänseende anslöt sig till den i propositionen

uttalade uppfattningen och uttalade: »De ekonomiska ärenden, vilka sysslomännen

handlägga, äro av stor vikt, och önskvärt är därför, att sysslomännen

erhålla en sådan ställning, att de känna sitt ansvar för sjukvårdsanstal
ternas

ekonomiska skötsel.---Betydelsen av en enhetlig ledning inom

sjukhusförvaltningen måste emellertid i detta sammanhang beaktas. Enligt

utskottets mening bör det vara möjligt att utan undanskjutande av sistnämnda

synpunkt i framtiden liksom hittills mångenstädes skett bereda

sysslomännen en förhållandevis självständig ställning.»

Fyra ledamöter av utskottet reserverade sig till förmån för den uppfattning,

som kommit till uttryck i den av herr Källman m. fl. väckta motionen.

Riksdagens kamrar fattade skiljaktiga beslut i frågan om styresmans och

sysslomans inbördes befogenheter i det att första kammaren biföll det yrkande,

som innefattades i nyssnämnda reservation, under det att andra kammaren

godkände utskottets uttalande i nämnda hänseende.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 3/f.

Den 20 december 1940 utfärdades den alltjämt gällande sjukhusstadgan,

för vars innehåll i förevarande hänseende redogörelse lämnats ovan.

Sedan sjukhusstadgan trätt i kraft den 1 januari 1942 har mellan Svenska

lasarettsläkarföreningen och Svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund

träffats en överenskommelse angående riktlinjerna för arbetsfördelningen

mellan styresman och syssloman. Enligt överenskommelsen, som i

huvudsak bygger på 1938 års hälso- och sjuk vårdssakkunnigas förslag, bör

den förberedande handläggningen av ärenden av sjuk vårdsteknisk eller medicinsk

art förbehållas styresmannen under det att ärenden av förvaltningsekonomisk

natur böra beredas och föredragas av sysslomannen. Regelbundna

överläggningar mellan styresman och syssloman och gemensam genomgång

av föredragningslistorna till direktionssammanträdena rekommenderas.

Tjänstevägen bör städse användas. Till ledning för de lokala sjukhusförvaltningarna

har en promemoria upprättats av de nyssnämnda organisationerna,

vari de för samarbetet inom sjukhusförvaltningen rekommenderade riktlinjerna

preciserats.

I Svenska landstingsförbundets yttrande anföres bland annat:

»Frågan om den ekonomiska ledningen av sjukhusen är otvivelaktigt

av väsentlig betydelse, när det gäller att skapa betingelser för en rationell

sjukhusdrift. Spörsmålet har länge varit aktuellt, och förbundsstyrelsen har

tidigare i olika sammanhang berört detsamma. Redan år 1927 i yttrande

över en då föreliggande motion framhöll styrelsen bland annat, att själva

läkargärningen för lasarettsläkarna fått en sådan omfattning, att utvecklingen

enligt styrelsens mening komme att gå i den riktningen, att det ekonomiska

och administrativa arbetet allt mera överflyttas från läkaren på sysslomannen.

Det slutliga resultatet av en sådan utveckling bleve för de största

sjukhusens vidkommande det, att även hos oss, såsom redan skett flerstädes

i utlandet, sjukhusets ekonomiska ledning skiljes helt från den medicinska.

Den utveckling, som ägt rum på sjukhusvårdens område, sedan detta uttalande

gjordes, har bekräftat styrelsens då uttalade uppfattning. I samma

mån som sjukhusen utvecklats till stora och komplicerade anläggningar har

kraven på deras ekonomiska ledning skärpts. Redan har vid vissa av sjukhusen

i de största städerna ävensom vid Lunds lasarett den ekonomiska ledningen

skilts från den medicinska. Utvecklingen vid andra större sjukhus

torde gå i samma riktning. Det synes då naturligt, att sjukhuslagstiftningen

tager hänsyn härtill och skapar förutsättningar för andra organisationsformer

än de nuvarande.

Även om styrelsen sålunda håller före, att en förutsättningslös utredning

av frågan om sjukhusens ledning är motiverad, varvid jämväl de i förevarande

motioner framförda synpunkterna böra beaktas, synes en dylik utredning

icke böra ske separat utan lämpligen komma till stånd i samband med

en allmän översyn av sjukhuslagstiftningen. Redan vid den revision av

denna lagstiftning, som företogs är 1940 och som var av mera begränsad omfattning,

lämnades nämligen cn del aktuella spörsmål olösta. Under de år,

som gått sedan dess, ha nya ändringskrav framkommit, och ett från medici
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

nalstyrelsen inom den närmaste tiden väntat förslag om den öppna vården

vid sjukhusen torde aktualisera ytterligare ändringar. Lämpligt synes vara,

att dessa frågor övervägas i ett sammanhang.»

Svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund gör gällande, att de

föreskrifter i gällande sjukhusstadga, som avse att reglera förhållandet mellan

styresmän och sysslomän vid kroppssjukhusen icke blott äro oklara och

otillräckliga utan även i hög grad otidsenliga. Vidare framhålles, att sjukhusens

ekonomiska förvaltning med sjukhusväsendets utveckling fått allt

större betydelse. Förbundet fortsätter:

»Den ekonomiska sjukhusförvaltningens handhavande är emellertid i hög

grad beroende av sjukhuslagstiftningens föreskrifter. Enligt dessa är styresmannen

— och i det avseendet står lagstiftningen på samma punkt som vid

seklets början — formellt ansvarig för den ekonomiska förvaltningen. Reellt

är han det icke och kan icke vara det. Hans huvuduppgift ligger nämligen

på den rena sjukvårdens område, och det är därför naturligt, att sjukvården

i första hand tager hans tid och krafter i anspråk. Styresmannens befattning

med den ekonomiska förvaltningen kan under sådana förhållanden aldrig

bliva så inträngande, som lagstiftaren ursprungligen synes ha avsett, oftast

ej heller så sakkunnigt grundad, som numera fordras av en förvaltningschef.

Reellt är det sysslomannen som svarar för den ekonomiska förvaltningen

men det sker vid skilda sjukhus under varierande former, beroende på den

inställning till spörsmålet, som är dominerande vid sjukhuset i fråga. Lagstiftningen

lämnar inga närmare direktiv om hur långt sysslomannens befogenheter

sträcka sig i fråga om förvaltningens handhavande. Det är uppenbart

att frånvaron av någorlunda preciserade föreskrifter i detta hänseende

icke verkar befrämjande på förvaltning och drift. —--Att det är möj
ligt

att skapa klarhet på detta område visar bland annat den i motionerna

omnämnda rekommendation, som Svenska lasarettsläkarföreningen gemensamt

med undertecknat förbund utsänt till de landstingskommunala sjukhusen.

Sjukhusens undan för undan stegrade driftkostnader och den allt större

uppmärksamhet — i tider som de nuvarande i alldeles särskild grad — som

sjukhusägarna måste ägna dessa kostnader, ha aktualiserat frågan om sjukhusdriftens

rationalisering. Driftkostnaderna befinna sig för närvarande på

en sådan höjd, att allt som kan göras för att begränsa dem och motverka

ytterligare stegring bör göras. Förbundet har under årens lopp, bland annat

vid sjukhuslagstiftningens revision år 1840, framhållit, att ett naturligt och

primärt led i rationaliseringssträvandena är att stärka sysslomannens ställning

i förhållande till sjukhusens ekonomiska förvaltning samt att genom

klara och väl avvägda bestämmelser i sjukhusstadgan säkerställa hans initiativlust

och underlätta förvaltningens handhavande. Detta är icke något

ensidigt kårintresse utan ett betydande allmänt intresse.

Svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund får därför varmt

förorda, att den i motionerna upptagna frågan göres till föremål för utredning.

I likhet med motionärerna anser förbundet det vara lämpligt att det

anförtros åt statens sjukhusutredning av år 1943 att verkställa denna utredning.

»

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr %4-

Svenska lasarettsläkarföreningens styrelse återger i sitt yttrande innehållet

i den mellan föreningen och Svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund

träffade överenskommelsen samt anför i anslutning därtill:

»Styrelsen kan ej dela den i motionerna framförda åsikten, att denna

överenskommelse skulle visa så stor oklarhet hos författningarna, att på

denna grund en lagändring behöver forceras. Den avser ingalunda att lämna

några bestämmelser vid sidan om författningen, utan har endast till uppgift

att lämna en del praktiska anvisningar för att undvika friktioner mellan de

olika instanserna inom sjukhusförvaltningen, där det ej sällan är diskutabelt,

om en åtgärd är att hänföra till sjukvården eller den ekonomiska förvaltningen.

»

I yttrandet anför styrelsen vidare till utveckling av sin uppfattning:

»Sveriges sjukhusväsen har icke överträffats av något annat land. Det

kan då knappast finnas fog för påståendet, att det brister i fast ledning av

sjukhusväsendet.

Trots att vården på svenska sjukhus allmänt erkännes vara bland de bästa

1 världen, äro kostnaderna för sjukhusdriften och personalåtgången bland de

lägsta, sannolikt de lägsta något land kan uppvisa. Arbetsledningen kan då

icke sägas vara underhaltig.

Därmed är givetvis icke sagt att ej än bättre förhållanden kunna skapas.

Sjukhusens primäruppgift är att vårda och bota sjuka och skadade människor.

Alla sjukhusens resurser skola vara inställda på att tjäna detta syfte.

Detta är också motivet för medicinsk sakkunskap i sjukhusens ledning.

Genom författningsändring 1940 överflyttades en del av direktionernas forna

befogenheter till sjukvårdsberedningen (förvaltningsutskottet)^ Att sjukvårdsberedningarna

(förvaltningsutskotten), som på andra områden av betydligt

mindre räckvidd (distriktsvård, tuberkulosvård och tandvård) förfoga

över ständiga, sakkunniga rådgivare (1. provinsialläkare, tuberkulosläkare

och tandvårdsinspektör), ej har någon medicinsk representant för lasarettsvården

knuten till sig i samma egenskap torde vara en svaghet i nuvarande

organisation.

Husmoderns dubbelställning som personalchef och förrådsföreståndare är

nog under tider av personalbrist mindre lycklig, och kan här en uppdelning

å de större sjukhusen anses motiverad.

Såväl sjukhusläkare som husmoder och övriga sjuksköterskor torde även

vara i behov av utbildning i förvaltningskunskap, arbetsledning och arbetspsykologi.

I motionen antydes att den väg vissa större städer gått i fråga om omorganisation

av sjukhusförvaltningen möjligen skulle vara efterföljansvärd

för de större landstingssjukhusen. Styrelsen vill då påminna om att erfarenheterna

ge vid handen att på den vägen varken uppnåtts en bättre sjukvård,

lägre kostnader eller mindre personalåtgång. Aven utländska erfarenheter

tala i samma riktning. I vårt södra grannland Danmark t. ex. är missnöjet

med lekmannastyret utbrett bland såväl läkare som sjuksköterskor

samtidigt som personalåtgången är större och vårdkostnaderna högre än i

Sverige.

2 — BihaJig till riksdagens protokoll 19It8. 9 sand. 2 avd. Nr 2Jt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 84-

Svenska lasarettsläkarföreningens styrelse har med vad ovan anförts velat

visa, att möjligheter att tillgodose den anpassning efter tidens ständigt skiftande

krav, som böra finnas, också torde finnas inom ramen av nuvarande

författningsbestämmelser. Den enastående utveckling som sjukhus väsendet

i vårt land undergått torde mana till försiktighet i strävandena att ändra

formerna och andan i en ledning, som givit sådana hittills icke överträffade

resultat.»

Utskottet. Med hänsyn till det nära samband, som inom sjukvården råder

mellan de medicinska och de ekonomiska frågorna, är en skarp gränsdragning

dem emellan svår att åstadkomma och för övrigt icke alltid ägnad att

befordra en allsidig och genomtänkt prövning av ärendena. Det är enligt

utskottets uppfattning av vikt att sjukhusväsendet så organiseras, att läkarna

vid sjukhusen komma i kontakt med och bära ansvar även för administrativa

och ekonomiska problem.

Enligt vad utskottet inhämtat, har statens sjukhusutredning av år 1943

för avsikt att upptaga frågan om kompetensfördelningen inom sjukhusens

ledning till behandling. Vid sådant förhållande synes någon framställning

från riksdagens sida om en särskild utredning icke påkallad.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 22 april 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Wistrand, Sten,

Björkman, Nils Elowsson, Hallagård och Osvald*;

från andra kammaren: herrar Hagård, Ryberg, Johnsson i Kastanjegården,

fru Johansson i Norrköping, herrar Larsson i Östersund*, Andersson

i Eskilstuna, Lundberg och Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2^.

11

Särskilt yttrande

av herrar Sten och Hagård, fru Johansson i Norrköping samt herrar Larsson

i Östersund och Andersson i Eskilstuna, som anfört:

Det svenska sjukhusväsendet har under de senaste årtiondena undergått en

betydande utveckling, som medfört en kraftig ökning av utgifterna för detta

ändamål. Med hänsyn härtill är det angeläget, att sjukhusens ekonomiska

förvaltning ägnas största uppmärksamhet och att vid handläggningen av

ekonomiska frågor den sakkunskap, som finnes inom sjukhusen, sorgfälligt

utnyttjas.

Reglerna angående kompetensfördelningen inom sjukhusens ledning äro

emellertid föråldrade. De ha icke i tillräcklig grad anpassats efter de nya

förhållandena. Det moderna lasarettet med olika specialavdelningar, ett betydande

antal läkare och övriga anställda samt en ständigt växande årskostnad

kräver en annan ekonomisk förvaltning än det enkla, odelade lasarettet

vid den ursprungliga tillkomsten av nu gällande bestämmelser. En utredning

av det spörsmål, som motionärerna berört, är därför enligt vår mening

nödvändig.

I likhet med utskottets majoritet anse vi, att läkarna och särskilt läkarenstyresmannen

alltjämt böra icke blott komma i kontakt med utan även

bära ansvar för administrativa och ekonomiska problem. Då emellertid

utskottets uttalande härutinnan kan giva anledning till längre gående slutsatser,

ha vi ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

Enligt vad utskottet inhämtat, har statens sjukhusutredning av år 1943

för avsikt att upptaga frågan om kompetensfördelningen inom sjukhusens

ledning till behandling. Vid sådant förhållande synes någon framställning

från riksdagens sida om en särskild utredning icke påkallad.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.