Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 31 mars 1922

1948-04-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:26, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 31 mars 1922

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

1

Nr 26.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning om ändring i förordningen

den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av

avgifter för försäkringar i riksförsäkring sanstalten

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Genom en den 5 mars 1948 dagtecknad proposition, nr 186, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden,

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Förordning

om ändring i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd

av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt

lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att § 3 mom. 3 samt § 4 mom. 5 och 6 förordningen

den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i

riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(N uv ar an de lydelse:)

§3.

Mom. 3. Sedan avgifterna antecknats

i arbetsgivarförteckningarna äger

riksförsäkringsanstalten från vederbörligt

anslag å riksstaten tillgodogöra

sig beloppet av de sålunda antecknade

avgifterna.

§4.

Mom. 5. över de avgifter, vilka icke

erlagts i föreskriven ordning, uppgör

riksförsäkringsanstalten för perioder

av året, som av anstalten bestämmas,

1 Senaste lydelse se SFS 1946: 494.

867 48 Biharig till riksdagens protokoll 1948.

(Föreslagen lydelse:)

§3-

Mom. 3. Sedan avgifterna antecknats

i arbetsgivarförteckningarna äger

riksförsäkringsanstalten från vederbörlig

inkomsttitel å riksstaten tillgodogöra

sig beloppet av de sålunda antecknade

avgifterna.

§4.

Mom. 5. över de avgifter, vilka icke

erlagts i föreskriven ordning, uppgör

riksförsäkringsanstalten för perioder

av året, som av anstalten bestämmas,

9 sand. 2 avd. Nr 26.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

(Nuvarande lydelse:)

särskilt för varje län förteckningar

samt överlämnar desamma till vederbörande

länsstyrelser, som hava att

i föreskriven ordning verkställa indrivning

av avgifterna.

Sedan de i första stycket omförmälda

förteckningarna uppgjorts, äger

riksförsäkringsanstalten från vederbörligt

anslag å riksstaten tillgodogöra

sig beloppet av de i förteckningarna

upptagna avgifterna.

Mom. 6. Arbetsgivare, som underlåtit

att inom för varje fall föreskriven

tid inbetala det avgiftsbelopp,

som då förfallit till betalning, skall

erlägga böter med tre procent av den

förfallna avgiftens belopp. Avgift och

böter skola indrivas i den ordning,

som om resterande skatt är i uppbördsförordningen

stadgat.

Av böterna skall en tredjedel, dock

ej mer än 100 kronor, tillfalla, för det

fall att avgiften påförts till betalning

i Stockholms stad och där indrivits,

stadens kassa, men i övriga fall den,

som verkställt indrivningen. Återstoden

av bötesbeloppet skall tillfalla

statsverket.

(Föreslagen lydelse:)

särskilt för varje län och varje utmätningsmansdistrikt

inom länet förteckningar

samt överlämnar desamma till

vederbörande länsstyrelser, som hava

att verkställa indrivning av avgifterna

i den ordning, som om resterande skatt

är i uppbördsförordningen stadgat.

Sedan de i första stycket omförmälda

förteckningarna uppgjorts, äger

riksförsäkringsanstalten från vederbörlig

inkomsttitel å riksstaten tillgodogöra

sig beloppet av de i förteckningarna

upptagna avgifterna.

Mom. 6. Arbetsgivare, som underlåtit

att inom för varje fall föreskriven

tid inbetala det avgiftsbelopp,

som då förfallit till betalning, skall

erlägga restavgift, beräknad efter fyra

öre för varje full krona av det sålunda

icke erlagda avgiftsbeloppet, dock ej

mindre än tjugufem öre. Restavgift

skall indrivas i den ordning, som i

uppbördsförordningen är stadgat.

Restavgift skall för varje restförd

avgiftspost tillkomma utmätningsman

med en tredjedel, dock högst 100 kronor.

Har exekutionsbiträde anlitats

för indrivningen, äger dock denne uppbära

hälften av den utmätningsmannen

tillkommande restavgiften för medel,

med vilkas indrivning han tagit

befattning. Där i stad, med eller utan

magistrat, i övrigt finnas meddelade

särskilda föreskrifter rörande dispositionen

av restavgift, skola dessa

föreskrifter tillämpas jämväl beträffande

restavgift, som avses i denna förordning.

Restavgift, som enligt bestämmelserna

i andra stycket skulle hava tillkommit

landsfiskal, skall tillfalla statsverket.

Har landsfiskal anlitat exeku
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

tionsbiträde för indrivningen, äger

dock denne uppbära den del av restavgiften,

som enligt vad i andra stycket

stadgas tillkommer honom. 1 övrigt

skall restavgift, som icke enligt bestämmelserna

i andra stycket tillkommer

befattningshavare eller enligt för

stad meddelade särskilda föreskrifter

stadens kassa, tillfalla statsverket.

Denna förordning träder i kraft den

1 juli 1948.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i

den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Enligt föreskrifterna i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130; ändrad

48/1930, 144/1933, 232/1937, 494/1946 och 517/1947) angående uppbörd av avgifter

för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete skola dylika försäkringsavgifter för s. k. mindre arbetsgivare

(d. v. s. arbetsgivare med i regel mindre än fem årsarbetare) uppbäras

i samband med skatteuppbörden. Så snart avgifterna för visst år av riksförsäkringsanstalten

antecknats i arbetsgivarförteckningarna för ifrågavarande

år äger emellertid anstalten tillgodogöra sig hela beloppet av avgifterna från

ett å riksstaten uppfört anslag. Större arbetsgivares försäkringsavgifter påföras

icke i arbetsgivarförteckningarna utan debiteras av riksförsäkringsanstalten

arbetsgivarna direkt. Anstalten äger från nämnda anslag tillgodogöra

sig uppkommande restantier å dessa avgifter. Beträffande såväl mindre

som större arbetsgivares försäkringsavgifter, som icke erlagts i föreskriven

ordning, gäller, att de skola indrivas på sätt i uppbördsförordningen stadgas.

Eörenämnda anslag har för innevarande budgetår uppförts under rubriken

Förskottering av olycksfallsförsäkringsavgifter m. m. Avgiftsbelopp, som förskotterats

från detta anslag, skola tillgodoföras anslaget när de inbetalats till

uppbördsmyndigheterna.

Riksräkenskapsverket har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 augusti 1947

föreslagit ändrat förfarande för förskjutande av ifrågavarande försäkringsavgifter

m. m.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen

bland annat anfört:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

»Riksräkenskapsverket har föreslagit en av arbetsbesparingsskäl motiverad

förenkling av nu föreskrivna förfarande för förskottering till riksförsäkringsanstalten

av olycksfallsförsäkringsavgifter, avseende såväl avgifterna från

mindre arbetsgivare som resterande avgifter från större arbetsgivare. I stället

för att avgifterna, såsom enligt nu gällande ordning skall ske, förskotteras

från ett å riksstaten anvisat anslag skola avgifterna enligt förslaget förskotteras

från en inkomsttitel för skattemedel. Avgifter, som ej erläggas av

de avgifts skyldiga, skola stanna å denna inkomsttitel. Denna ändring i det

nu tillämpade förfarandet torde böra vidtagas. I enlighet härmed har något

anslag till förskottering av olycksfallsförsäkringsavgifter m. in. icke äskats

för nästa budgetår.

Omläggningen torde böra föranleda ändringar i § 3 mom. 3 och § 4 mom. 5

andra stycket förordningen den 31 mars 1922 (nr 130).»

För budgetåret 1947/48 bär riksräkenskapsverket i förenämnda skrivelse

föreslagit en övergångsanordning, innebärande att det för detta budgetår anvisade

anslaget till förskottering av olycksfallsförsäkringsavgifter m. m. visserligen

disponeras av riksförsäkringsanstalten enligt utfärdade föreskrifter

men sedan genom omföring från inkomsttiteln Preliminär skatt å inkomst och

förmögenhet m. m. tillgodoföres ett belopp, motsvarande summan av de under

budgetåret i länsstyrelsernas räkenskaper uppdebiterade avgifterna samt att

alla hos länsstyrelserna inflytande avgifter tillgodoföras inkomsttiteln.

Departementschefen har i propositionen i nyssnämnda hänseende uttalat,

att det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser i överensstämmelse

med riksräkenskapsverkets förslag, därest riksdagen icke har

något att erinra mot den föreslagna anordningen.

I propositionen har departementschefen vidare förklarat, att i detta sammanhang

ytterligare vissa ändringar utöver de förut angivna synas böra vidtagas

i förordningen den 31 mars 1922 och därutinnan anfört:

»En den 31 mars 1922 utfärdad tillämpningskungörelse (nr 132) till förordningen

erfordras icke längre sedan den föreslagna ändringen i förskotteringsförfarandet

genomförts. Det är min avsikt att föreslå, att kungörelsen upphäves.

Med anledning härav torde den i § 4 mom. 5 första stycket förordningen

intagna föreskriften att riksförsäkringsanstalten skall särskilt för varje

län avlämna förteckning över avgifter, som icke i föreskriven ordning erlagts

till anstalten, böra kompletteras med en föreskrift att sådan förteckning skall

avlämnas särskilt för varje utmätningsmansdistrikt inom länet. Vidare bör

en redaktionell ändring vidtagas i samma stycke.

Slutligen torde i detta sammanhang § 4 mom. 6 böra ändras. I detta moment

meddelas föreskrift om påföljd vid försummad betalning av försäkringsavgift,

som debiteras arbetsgivare direkt av riksförsäkringsanstalten. Enligt denna

föreskrift skall arbetsgivare, som underlåtit att inom i varje fall föreskriven

tid inbetala det avgiftsbelopp, som då förfallit till betalning, erlägga böter

med tre procent av den förfallna avgiftens belopp. Avgift och böter skola indrivas

i den ordning, som om resterande skatt är i uppbördsförordningen

stadgat. I momentet meddelas vidare föreskrift om fördelningen av nämnda

böter. Enligt 66 § uppbördsförordningen utgår vid försummad skattebetalning

restavgift, beräknad efter fyra öre för varje full krona av den icke erlagda

skattens slutsumma, dock ej mindre än tjugufem öre. Uppbördsförordningens

bestämmelser bli tillämpliga beträffande de avgifter, som erläggas av mindre

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 26.

arbetsgivare. Det synes icke föreligga något skäl för att olika påfölj dsregler

skola gälla beträffande avgifter, som skola erläggas av större resp. mindre

arbetsgivare. Bestämmelserna i § 4 mom. 6 i 1922 års förordning torde därför

böra ändras i anslutning till uppbördsförordningens motsvarande bestämmelser.

Samtidigt torde den nuvarande bestämmelsen om fördelning av påföljdsavgiften

böra ändras till närmare överensstämmelse med eljest beträffande

dylika avgifter tillämpade regler.»

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran vare sig mot det

genom propositionen framlagda förslaget till förordning om ändring i förordningen

den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete eller

mot den i propositionen föreslagna övergångsanordningen för budgetåret

1947/48 och får därför hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition; samt

B. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t förklara,

att riksdagen icke funnit anledning till erinran mot att bestämmelser

om en övergångsanordning för budgetåret 1947/48 beträffande

förskottering av olycksfallsförsäkringsavgifter m. m. utfärdas

av Kungl. Maj:t i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets

i propositionen återgivna förslag.

Stockholm den 29 april 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Porslund, Hage Sten

Hallagård och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård*, Cruse*, Holm*,

fru Johansson i Norrköping, herrar Jacobsson i Igelsbo, Carlsson i Bakeröd

och Andersson i Alfredshem.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

867 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 sand. 2 avd.

Nr 26.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:192 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av r s. 15 i texten