Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av bestämmelserna rörande folkpensionsförmånerna till på statens sinnessjukhus intagna personer. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 4 i första kammaren av herr Nåsgård och herr Andersson, Jones Erik, samt nr 2 i andra kammaren av herr Johansson i Mysinge m. fl.

1948-05-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:28, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av bestämmelserna rörande folkpensionsförmånerna till på statens sinnessjukhus intagna personer. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 4 i första kammaren av herr Nåsgård och herr Andersson, Jones Erik, samt nr 2 i andra kammaren av herr Johansson i Mysinge m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

1

Nr 28.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av bestämmelserna

rörande folkpensionsförmånerna till på statens

sinnessjukhus intagna personer.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 4 i första kammaren av herr

Nåsgård och herr Andersson, Jones Erik, samt nr 2 i andra kammaren av

herr Johansson i Mysinge m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har påtalats, att nu gällande bestämmelser

angående folkpensionering i vissa fall göra det möjligt för på

statens sinnessjukhus intagna pensionsberättigade att samla kapital av

utgående pensionsbelopp, samt hemställts, »att riksdagen måtte för sin del

besluta sådant förtydligande av lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,

att i motionen påtalade konsekvenser beträffande pensionsförmånerna

till på statens sinnessjukhus intagna pensionsberättigade personer

undanröjas; samt att vederbörande utskott måtte utforma härför

erforderliga lagtextändringar».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas hemställan,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen

föreskriver inhämtat yttranden från socialstyrelsen, pensionsstyrelsen och

medicinalstyrelsen.

Vården av sinnessjuka, som äro i behov av mer kvalificerad vård, handhaves

i vårt land sedan lång tid tillbaka huvudsakligen vid statliga sinnessjukhus.

Enligt 15 § sinnessjuklagen gäller som regel, att den som intagits

å statens sinnessjukhus i första hand själv är skyldig att erlägga

vårdavgift. Enligt 77 § första punkten sinnessjukvårdsstadgan fastställer

Kungl. Maj :t vårdavgifternas storlek. För tiden 1/4 1947—30/6 1948 skola

dessa avgifter utgå med 3 kronor om dagen för salspatient. Enligt 77 §

andra punkten sinnessjukvårdsstadgan skall endast halv avgift, 1 krona

50 öre, uttagas, därest genom intyg av stadsfogde, landsfiskal eller annan

utmätningsman eller av lappfogde styrkes, att den sjuke saknar tillgång till

erläggande av full avgift eller efter erläggande därav skulle sakna nödiga

medel för fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet. Detta gäller

även om den intagne enligt intyg av fattigvårdsstyrelse är berättigad till

fattigvård. Därest någon finnes, som är försörjningspliktig för patienten,

Bihang till riksdagens protokoll 10)8. 0 samt. 2 avd. Nr 28.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

skall för rätt till halv avgift enahanda intyg företes beträffande den försörj

ningspliktige. Om den intagne själv saknar medel till avgiften, äro

fattigvårdslagens bestämmelser om rätten till fattigvård avgörande i fråga

om betalningsskyldigheten, d. v. s. fattigvårdsstyrelsen har i själva verket

att svara för avgiftsbetalningen endast i det fall, att patienten är medellös.

I samband med intagning å sinnessjukhus eller snarast möjligt därefter

infordrar emellertid sjukhuset ansvarsförbindelse för avgiften. Då ansvarsförbindelse

icke lämnats av försörjningspliktig eller annan anhörig, tecknas

förbindelsen vanligen av förmyndare eller av fattigvårdsstyrelse. På grund

av svårigheterna för sjukhusen att snabbt vinna kännedom om patienternas

tillgångar av egna medel, även i form av folkpension, och av hänsyn till

bestämmelsen i 58 § 1 mom. andra stycket fattigvårdslagen att talan mot

fattigvårdsstyrelse om ersättning för sjukvården skall väckas inom 120

dagar från det vården börjat utgå, anmodas fattigvårdsstyrelserna i tveksamma

eller oklara fall i regel att utfärda ansvarsförbindelser. Det får

sedan ankomma på fattigvårdsstyrelsen att av patientens medel i form av

folkpension etc. eller av försörjningspliktig tillgodogöra sig eller uttaga

ersättning.

Redan på detta sätt inkopplas alltså fattigvårdsstyrelserna i sannolikt stor

omfattning i avgiftsbetalningen även för folkpensionärer, som vårdas å sinnessjukhus.

Men även bestämmelsen i 79 § första punkten sinnessjukvårdsstadgan

att avgift skall inbetalas kvartalsvis eller, där den erlägges av fattigvårdsstyrelse,

halvårsvis i förskott, är tydligen ägnad att överflytta

betalningsansvaret på fattigvårdsstyrelse. Denna bestämmelse om förskottsbetalning

får eftertryck genom stadgandet, att, om avgift icke erlägges i

föreskriven ordning, därjämte skall gäldas sex procent ränta å avgiftsbeloppet.

Enligt 18 g 2 mom. lagen om folkpensionering äger fattigvårdssamhälle

lör tid, under vilken pensionsberättigad är intagen å fattigvårdssamhälle

tillhörig anstalt eller mot avgift som av fattigvårdssamhälle erlägges, åtnjuter

vård eller försörjning å annan anstalt, uppbära honom tillkommande

folkpension samt därav tillgodogöra sig i förra fallet kostnaderna för vården

eller försörjningen och i senare fallet utgiven dagavgift och annan vårdkostnad.

Fattigvårdssamhäilet är dock skyldigt att av pensionsbeloppet

månatligen tillhandahålla den pensionsberättigade 16 kronor och därutöver

för december månad 8 kronor eller, där den pensionsberättigade på grund

av sitt tillstånd ej kan begagna sig av kontanta medel, använda motsvarande

belopp för ökande av hans trivsel eller eljest till hans personliga nytta.

Samma bestämmelser gälla, då fattigvårdssamhälle haft kostnader för enskild

vård av pensionsberättigad, vilken förklarats berättigad till inträde

å staten tillhörig anstalt för sinnessjuka, sinnesslöa eller fallandesjuka men

icke kunnat mottagas å dylik av brist på utrymme.

De låga vårdkostnaderna å allmän sal vid de statliga sjukhusen medföra,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

särskilt efter genomförandet av 1946 års folkpensionsreform, att överskott

i vissa fall uppkomma å folkpension, tillkommande å sinnessjukhus intagna,

sedan vårdavgiften guldits och de pensionsberättigade erhållit föreskrivna

fickpengar eller motsvarande belopp avsatts för att användas till

deras personliga nytta. Såsom exempel kan nämnas, att medan vårdavgiften

utgör 1 095 kronor eller vid reduktion 547 kronor 50 öre för år, uppgår

ålderspensionen till och kunna invalidpension och sjukbidrag uppgå till

1 000 kronor per år för ogift person, vartill i bostadskostnadsgrupperna II

—-V kan komma bostadstillägg, i sistnämnda grupp uppgående till högst

600 kronor. Beträffande änkepensionen äro motsvarande belopp 600 kronor

och 400 kronor.

Viss tveksamhet har yppat sig om huru det bör förfaras med överskottsmedel

av nu angivet slag. I vissa fall torde de ha överlämnats till den pensionsberättigade.

I andra fall åter torde fattigvårdsstyrelser ha använt uppkommande

överskott till att bereda fattigvårdssamhället ersättning för tidigare

för pensionstagaren utgiven fattigvård. Vanligt torde emellertid

ha varit, att fattigvårdsstyrelserna, med hänsyn till ovissheten om hur man

rätteligen bör förfara, icke redovisat överskottsmedlen till pensionstagaren

utan låtit dessa innestå såsom besparingar för dennes räkning. I samband

därmed har man ofta föranstaltat om omyndigförklaring av den sinnessjuke,

varvid förvaltningen av den omyndigförklarades tillgångar övertagits

av en särskilt förordnad förmyndare.

Socialvårdskommittén har i skrivelse den 13 februari 1941, vari kommittén

yttrat sig angående motsvarande spörsmål beträffande å vårdhem för

lättskötta sinnessjuka intagna pensionsberättigade personer, uttalat, att

det principiellt riktiga vore, att så länge folkpension utginge till sjuka personer,

vilka vore varaktigt omhändertagna för vård på anstalt, pensionen i

första hand användes till täckande av det allmännas kostnader för erforderlig

vård. Kommitténs förslag till lag om folkpensionering innehöll ett stadgande

om att, därest någon vore intagen å allmän sjukvårdsanstalt och

vårdtiden å anstalten uppgått till mer än två månader, folkpension ej skulle

utgå för tiden därefter.

När förslag till lag om folkpensionering 1946 förelädes riksdagen uttalade

föredragande departementschefen, att frågan i vad mån folkpension skulle

utgå med reducerat belopp till folkpensionärer vid vistelse å allmän sjukvårdsanstalt

borde anstå i avbidan på ståndpunktstagande till föreliggande

förslag om statens övertagande av kostnaderna för vård å allmän sal vid

sjukhus.

Samtliga de myndigheter, från vilka yttranden inhämtats, ha uttalat, att

den nuvarande ordningen i förevarande hänseende icke är tillfredsställande

och understrukit angelägenheten av att spörsmålet löses.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

Socialstyrelsen förordar en utredning av spörsmålet, varvid bör beaktas

önskvärdheten av att fattigvårdsstyrelserna i största möjliga utsträckning

avkopplas från betalningsproceduren.

Pensionsstyrelsen ger anvisning på olika utvägar till frågans lösning men

tillägger, att det i viss mån beror av omständigheter liggande utanför styrelsens

ämbetsområde, vilken lösning, som bör föredragas. Tillika framhålles,

att överskottsproblemet även berör andra pensionstagarkategorier

än de å de statliga sinnessjukhusen intagna. I yttrandet anmärkes, att styrelsen

tidigare i skrivelser till Kungl. Maj:t erinrat om existensen av det i

motionerna berörda spörsmålet.

Medicinalstyrelsen understryker angelägenheten av att ställning snarast

tages till frågan om överskottsmedlen och framhåller tillika, att motsvarande

spörsmål uppkommer beträffande långvarigt kroppsligt sjuka och

även för deras vidkommande tarvar en lösning. Styrelsen omnämner, att

styrelsen tidigare i ett remissyttrande till Kungl. Maj :t understrukit angelägenheten

av att ställning snarast tages till frågan om de s. k. överskottsmedlens

disposition.

I de avgivna yttrandena har givits anvisning på olika möjligheter till

lösning av förevarande spörsmål.

Samtliga de nyssnämnda myndigheterna ha pekat på möjligheten att höja

sjukhusavgifterna för pensionsberättigade patienter så, att överskott icke

uppkomma på utgående pensionsbelopp. Avgifterna skulle enligt detta

alternativ fastställas till varierande belopp i anslutning till föreskriften i

18 § 2 inom. folkpensioneringslagen, nämligen så, att avgiften motsvarade

det månatliga pensionsbeloppet i varje enskilt fall, sedan den pensionsberättigade

tillhandahållits eller för hans trivsel eller personliga nytta ställts till

förfogande 16 kronor och därutöver för december månad 8 kronor.

Bestämmelser av nu angivet innehåll gälla sedan 1941 för vid vårdhem

för lättskötta sinnessjuka intagna pensionsberättigade. Föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, framhöll emellertid i samband med att

nyssnämnda bestämmelser genomfördes, att dessa endast vore att betrakta

som ett provisorium i avbidan på att principspörsmålet om de å allmän

anstalt intagnas rätt till folkpension löstes. Likartade bestämmelser gälla

vidare för å centralanstalt för bildbara sinnesslöa intagna personer.

I yttrandena har emellertid påpekats, att vissa erinringar kunna göras

mot en lösning enligt de nu angivna riktlinjerna.

Pensionsstyrelsen anför härutinnan:

»Denna lösning är dock icke helt invändningsfri i det att resultatet kan

bli att folkpensionstagare ibland få betala högre och ibland lägre avgift än

andra personer i samma inkomstläge. Det är härvid att märka att den allmänna

ålderspensionen utgår till alla oberoende av inkomst. Vidare är det

av motionärerna påtalade förhållandet, att avgifterna för å samma anstalt

intagna pensionstagare komma att variera allt efter den bostadskostnadsgrupp

dessa tillhöra, icke tilltalande. Det innebär nämligen att, om bostads
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28. 5

tillägg utgår, vederbörande kommun får bidraga till vårdkostnaden med

beloppet av kommunbidraget till bostadstillägget under det att de kommuner

som tillhöra bostadskostnadsgrupp I helt slippa utgifter för vården, då

fråga är om ålderspensionstagare, och eljest få bidraga med lägre belopp än

kommuner i de högre grupperna.»

Socialstyrelsen och medicinalstyrelsen ha framhållit, att betalningsproceduren

beträffande pensionsberättigade patienter på statens sinnessjukhus

bör reformeras så, att vårdavgifterna utbetalas i efterskott direkt från pensionsstyrelsen

till sjukhuset.

Socialstyrelsen har i sitt yttrande pekat på att, om folkpensionärernas

avgifter bestämmas på sätt ovan angivits och möjlighet öppnas för efterskottsbetalning

av avgifterna, en lösning av förevarande spörsmål kan tänkas

efter två linjer. Styrelsen har i detta hänseende anfört.

»Den ena metoden skulle då innebära, att avgiften innehölles hos pensionsstyrelsen

och endast nyssnämnda fickpenningsbelopp översändes till

pensionären eller till sjukhuset. Ännu enklare skulle transaktionen kunna

ordnas, om en bokföringsmässig omföring kunde ske så, att sjukhuset efter

anmälan till och avisering från pensionsstyrelsen utbetalade fickpenningsbeloppet,

medan pensionen i övrigt icke utbetalades under sjukhusvistelsen.

En sådan enkel och arbetsbesparande procedur, som här antytts, synes

utan vidare kunna genomföras i de fall, då patientens behov av sjukhusvård

bedömes bli varaktigt eller definitivt. Styrelsen inser, att komplikationer

kunna uppstå i de fall, då patienten tämligen snart tillfrisknar och utskrives

från sjukhuset; ett hopsparat överskott är då givetvis av stort värde för

honom, om det nu icke under sjukhusvistelsen måst användas till betalning

av bostadshyra eller till annan nödvändig utgift.

Även om man icke får bortse från här berörda komplikationer i vissa

fall, så ligger den nu antydda proceduren i linje med utvecklingen fram

till den i princip beslutade avgiftsfriheten även för sinnessjukvård. Man

kan också peka på att lösningen är analogisk med vad som redan gäller

enligt 6 § lagen 1947 om allmänna barnbidrag, nämligen att barnbidrag

icke utgår för kvartal, vid vars ingång kostnaderna för barns vård å anstalt

helt bestridas av statsmedel. Och vidare må erinras om att landsting

äger använda hela pensionen utom här förut nämnda 16 resp. 25 kronor i

månaden för att täcka sina kostnader för folkpensionärer, som vårdas å

anstalt för lättskötta sinnessjuka och för bildbara sinnesslöa.

Om det emellertid vid närmare undersökning skulle visa sig att den nu

berörda metoden icke vore genomförbar, återstår den andra metoden, nämligen

att pensionsstyrelsen direkt till sjukhusen och i efterskott inbetalar

hela pensionen, varvid sjukhuset utbetalar den för personligt bruk avsedda

delen.»

Pensionsstyrelsen och medicinalstyrelsen ha även påvisat en annan möjlighet

för lösande av förevarande spörsmål, nämligen att helt avskaffa vårdavgifterna

för salspatienterna på de statliga sinnessjukhusen. Sedan patientavgifterna

avskaffats komma, framhåller pensionsstyrelsen, bestämmelserna

i 17 § lagen om folkpensionering att medföra, alt, då någon är intagen

å sinnessjukhus hel kalendermånad, hans folkpension högst kan utgå

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

efter 200 kronor om året. Både pensionsstyrelsen och medicinalstyrelsen

framhålla, att, om eu lösning skall genomföras efter denna linje, pensionsstyrelsen

bör beredas möjlighet att i vissa fall medgiva, att folkpension

må utgå med högre belopp än 200 kronor för år, exempelvis om patient,

vars sjukhusvistelse kan beräknas bliva relativt kortvarig, är i behov av

medel för anhörigas försörjning, erläggande av hyra etc.

Utskottet. Gällande bestämmelser om folkpensionering möjliggöra i förening

med nuvarande låga vårdavgifter vid de statliga sinnessjukhusen att

eu på dylikt sjukhus intagen pensionsberättigad person i vissa fall hos

vederbörande fattigvårdsstyrelse eller förmyndare kan samla ett sparkapital

av folkpensionsmedel, vilket vid ägarens död tillfaller dennes arvingar.

Utskottet delar motionärernas uppfattning, alt detta måste anses principiellt

felaktigt. Folkpensioneringen har genomförts i sin nuvarande utformning

för att tillförsäkra pensionstagarna skälig försörjning. Då samhället

beträffande vissa pensionstagare svarar härför genom vård å anstalt,

synes det skäligt, att dessas folkpension till huvudsaklig del användes till

täckande av samhällets kostnader för vården.

Förevarande spörsmål berör icke blott de statliga sinnessjukhusens pensionsberättigade

vårdtagare utan även vårdtagare vid vissa andra offentliga

anstalter såsom de långvarigt kroppsligt sjuka. Det bör enligt utskottets

uppfattning lösas i ett sammanhang för alla därav berörda kategorier.

Med hänsyn härtill synes det icke lämpligt att nu upptaga denna fråga till

behandling endast såvitt avser de å statens sinnessjukhus intagna pensionsberättigade.

Av utskottets tidigare lämnade redogörelse framgår, att pensionsstyrelsen

och medicinalstyrelsen i skrivelser till Kungl. Maj :t erinrat om de otillfredsställande

konsekvenserna av nu gällande bestämmelser i förevarandc

hänseende. Det kan förväntas, att spörsmålet i hela dess vidd kommer att

upptagas till prövning och lösas i ett sammanhang i samband med det

förestående genomförandet av kostnadsfri sjukhusvård i vårt land. Någon

framställning från riksdagens sida till Kungl. Maj:t om utredning av detsamma

kan därför icke anses påkallad.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Sten, Björkman,

Nils Elowsson, Söderkvist*, Hallagård och Osvald*;

från andra kammaren: herrar Hagård, Hellbacken*, Ryberg, Johnsson

i Kastanjegården, Cruse, Holm, fri! Johansson i Norrköping och herr Andersson

i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.