Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag angående ett enklare förfaringssätt för bestämmande av äganderätten till s. k. myrslogar än som stadgas i lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län».

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:30, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag angående ett enklare förfaringssätt för bestämmande av äganderätten till s. k. myrslogar än som stadgas i lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län».

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

7

Nr 30.

Utlåtande i anledning av väckta motioner dels om utredning

av frågan om behandlingen av myrslogarna inom de

på statens bekostnad storskiftade delarna av Kopparbergs

län, dels ock angående ett enklare förfaringssätt

för bestämmande av äganderätten till s. k. myrslogar.

Andra lagutskottet har till behandling föreliaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 228 i första kammaren av

herr Näsgård och herr Andersson, Jones Erik, samt nr 130 i andra kammaren

av herr Gezelius.

I motionen I: 228 har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag angående ett enklare förfaringssätt

för bestämmande av äganderätten till s. k. myrslogar än som

stadgas i lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om delning

av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län».

I motionen II: 130 har hemställts, »att riksdagen måtte ingå till Kungl,

Maj:t med hemställan att frågan om behandlingen av myrslogarna inom de

på statens bekostnad storskiftade delarna av Kopparbergs län snarast möjligt

göres till föremål för eu särskild utredning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för vad motionärerna hemställt,

får utskottet hänvisa till motionerna.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från kungl. lantmäteristyrelsen och länsstyrelsen

i Kopparbergs län.

Med myrslogar (även kallade kölslogar, vaktslogar och skogsslogar) förstår

man slåttermyrar, belägna ute på skogarna. I äldre tid, då de egentliga

inägorna gåvo ringa höavkastning, voro lantbruken inom orten väsentligen

hänvisade till myrslogarna för sin försörjning med vinterfoder för

kreaturen. Myrslogarna lågo i regel på betydligt avstånd från byarna. Ofta

voro de av sådan beskaffenhet, att de ej kunde härgas mer än vartannat år.

De kringliggande skogarna voro före storskiftet odelade och att anse antingen

som sockenallmänningar eller som oavvittrad mark.

Under åren 1804—1896 verkställdes på statens bekostnad eller med bidrag

av statsmedel storskiften inom eu stor del av Kopparbergs län. Vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

dessa storskiften, som ju avsågo arrondering av ägorna till de särskilda

jordbruken, skulle man egentligen ha sörjt för att myrslogarna och den

kringliggande skogsmarken blevo tilldelade samma ägare. Detta visade sig

emellertid i praktiken omöjligt att genomföra. Ett förverkligande av programmet

på denna punkt skulle ha medfört, att man nödgats lägga ut

skogsskiften av mycket olämplig form. Dessutom mötte hinder därav, att

medan vid storskiftet inägojorden, dit myrslogarna egentligen skulle ha räknats,

delades mellan jordägarna (åbodelning), skogsmarken delades allenast

mellan byarna (bydelning). När åbodelning av skogsmarken kom att ske,

berodde på byamännen själva.

De nu berörda svårigheterna medförde, att man vid skiftena tvingades

att avstå från arronderingen, såvitt myrslogarna angick. I åtskilliga socknar

fingo sålunda de äldre sloginnehavarna behålla sina myrslogar, även

om dessa kommo att ligga inom andra byars, senare inom andra jordägares,

skogsskiften. Detta har medfört, att det i vissa delar av länet förekommer

myrslogar i stort antal, vilka äro belägna å skogsskiften, som tillhöra

andra än sloginnehavarna.

Vid storskiftet försökte man emellertid, i känslan av att det icke var tillfredsställande

att låta en sådan ägoblandning bestå, att genom särskilda

åtgärder sörja för att myrslogarna åtminstone i framtiden skulle komma

att förenas med de skogsskiften, inom vilka de lågo. Man synes relativt

tidigt under 1800-talet ha insett, att det icke i längden skulle löna sig att

bärga myrslogarna. Höbärgningen på dem var nämligen mycket arbetskrävande

och det erhållna starrhöet mindervärdigt.

I storskiftesföreskrifterna för länet fanns det bestämmelser om s. k. besuttenhetsreglering.

Dessa syftade till att genom sammanläggning av

mindre och ofullständiga brukningsdelar skapa bärkraftiga jordbruk. Deras

innebörd var i huvudsak, att de mindre jordägarna visserligen skulle

få särskilda ägolotter utlagda åt sig vid storskiftet (s. k. subnummer) men

att dessa efter hand skulle sammanläggas med en bestämd fastighet (huvudnumret)

till en större brukningsdel. Tjugu år efter fastställandet av storskiftet

i envar socken skulle länsstyrelsen ombesörja sammanläggningen,

därvid ägaren av huvudnumret skulle lösa till sig subnumren. Denna besuttenhetsreglering

visade sig icke kunna genomföras. Efter en del uppskov

och begränsningar blev den slutligen avskriven genom 1881 års hemmansklyvningsförordning.

Då det gällde att finna regler för förening av myrslog med kringliggande

skogsmark, hämtade man stöd av bestämmelserna om besuttenhetsreglering.

Genom en -— till sin rättsliga kvalitet ganska tvivelaktig — analogi

jämställde man myrslogarna med subnummer och de kringliggande skogsskiftena

med huvudnummer samt förklarade, att sammanföringen skulle

ske enligt bestämmelserna om besuttenhetsregleringen. Även sedan den

egentliga besuttenhetsregleringen upphävts, fortsatte man att i samband

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30. 9

med storskiftena meddela sådana föreskrifter beträffande myrslogarna.

Någon allmän »besuttenhetsreglering» har emellertid icke heller i fråga om

myrslogarna kommit till stånd.

De föreskrifter, som meddelades i fråga om myrslogarnas förenande med

kringliggande skogsmark, återfinnas icke i någon allmän författning utan

ha tillkommit för envar socken särskilt genom kungl. brev, beslut av länsstyrelsen

eller överenskommelse mellan jordägarna. Föreskrifterna växla

därför i detaljerna från socken till socken. Därjämte ha myrslogarna i

skiftestekniskt avseende behandlats på mycket växlande sätt. I en socken

ha de blivit formligen skiftade mellan jordägarna, i någon socken har man

åtminstone en fullständig förteckning på vilka, som innehade myrslogarna

vid tiden för skiftet. I andra socknar finns ej detta, utan slogarna äro endast

utmärkta på kartan. I några socknar ha myrslogarna på kartorna utmärkts

på samma sätt som myrar, vilka icke bärgades (s. k. betesmyrar).

Där kan man alltså icke ens av skifteskartorna se vilken mark, som är

myrslog.

Myrslogar finnas icke blott på enskild jord utan också på de kronoparker,

som vid awittring i samband med storskiftet avsattes inom en del socknar.

Kronan har emellertid i viss utsträckning löst in sådana slogar, belägna

å kronoparker.

Numera torde man så gott som undantagslöst ha upphört att använda

myrslogarna till slåtter. Följden härav lär ha blivit, att den nuvarande

generationen jordägare i viss utsträckning rent av glömt bort, var dess

myrslogar ligga.

Motionen II: 130.

Länsstijrelsen i Kopparbergs län har instämt i det i motionen II. 130

framställda yrkandet samt vidare i denna del uttalat:

Frågan om äganderätten till ifrågavarande myrslogar har vid flera tillfällen

varit föremål för rättslig prövning. Därvid har man icke erhållit

några allmängiltiga, prejudicerande utslag, enär omständigheterna vid storskiftet

varit växlande olika socknar emellan. Sålunda finnas domstolsutslag,

som gå ut på dels att myrslogarna ägas av dem, som kunna visa sig

vara rättsinnehavare till dem, som vid tiden för storskiftet hävdade slogarna,

och dels att dessa rättsinnehavare endast ha nyttjanderätt till

slogarna.

Kungl. lant mät erist yr elsen har i sitt yttrande angående motionen II: 130

bland annat anfört:

Det ligger i sakens natur, att de många spridda myrslogarna på annans

skog medföra åtskilliga olägenheter. För skogsägarna måste det vara till

hinder att ha sådana främmande ägor inom sina skogar. Det säregna rättsläget

beträffande dem hindrar ofta eljest önskvärda dikningsföretag att

komma till stånd. De äro också till hinder, då det vid skiften gäller att

utforma rationella fastigheter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Styrelsen har sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på det otillfredsställande

i de nuvarande förhållandena samt övervägt vilka åtgärder,

som skulle kunna vidtas för att få en bättre ordning till stånd. Vad som

emellertid hittills hindrat styrelsen från att lägga fram förslag i ämnet, har

varit, att det rått osäkerhet om det nuvarande rättsläget beträffande slogarna.

Då under senare tid flera rättegångar pågått om myrslogar, har

styrelsen därför ansett sig höra avvakta utgången av dem, innan styrelsen

grep sig an med frågan. Genom det avgörande i högsta domstolen, som

omnämns i den ena motionen, jämte tidigare prejudikat synes emellertid

rättsläget ha blivit klarlagt åtminstone i vissa huvudavseenden. Styrelsen

anser därför, att tiden nu bör vara inne att ta upp spörsmålet.

Genom de nämnda prejudikaten synes följande ha klargjorts: Myrslogarna

innehades före storskiftet med full äganderätt (NJA 1934 s. 269 samt

justitierådet Nissens votuin i NJA 1944 s. 279). I den före mitten av 1800- talet storskiftade Ore socken har storskiftet icke inverkat på äganderätten

till slogarna utan dessa ägas av rättsinnehavarna till dem, som besutto dem

före skiftet (NJA 1947 s. 509). I en del socknar, som storskiftades efter

mitten av århundradet, har däremot den tidigare äganderätten upphört och

övergått till en rätt att nyttja myrslogarna som slåtterång med eller utan

rätt att anlita den angränsande skogen till hässjevirke, stängsel, lador och

vedbrand under bärgningen (NJA 1924 s. 337 och 1944 s/279). Beträffande

myrslogar å Ore sockens överloppsmark har det ansetts, att all rätt

för skogsägarna att lösa slogmarken förfallit genom 1881 års liemmansklyvningsförordning.

Däremot har lösningsrätten ansetts fortfarande hestå

i en del senare skiftade socknar (NJA 1924 s. 337 och 1944 s. 279). Troligen

gäller, att lösningsrätt föreligger beträffande de myrslogar, som innehas

med endast nyttjanderätt, men ej i fråga om dem, som besittas med

äganderätt.

Av det anförda framgår, att rättsläget beträffande myrslogarna är mycket

olika i de särskilda socknarna. För ett bedömande av frågan vilka åtgärder,

som kunna och böra vidtas, synes eu första förutsättning vara, att

det klarläggs, hurudant rättsläget är i envar av de socknar, inom vilka det

finns myrslogar. Detta kan ej ske på annat sätt än medelst eu genomgång

av skiftesprotokoll och skifteshandlingar från storskiftet. På grundval av

dem bör en redogörelse utarbetas för vad som i fråga om slogarna faktiskt

förekommit och bestämts inom de särskilda socknarna. Med ledning av

denna redogörelse och efter det kännedom erhållits om uppfattningen i

orten bör det kunna bedömas, hur rättsläget är inom envar av socknarna.

Först sedan rättsläget sålunda klarlagts, synes man med fördel kunna

börja överläggningar om de åtgärder, som böra vidtas för att bringa den

föreliggande ägoblandningen till upphörande. Det är självklart, att representanter

för ortsbefolkningen måste delta i överläggningarna.

Utan att vilja föregripa dessa anser styrelsen sig kunna framkasta tanken,

att frågan skulle kunna lösas så, att man beträffande de slogar, som

innehas med nyttjanderätt, dels föreskriver preklusionstid, inom vilken anspråk

på myrslog skola anmälas vid äventyr att rätten därtill förfaller —

detta i syfte att upphäva ovissheten om rätten till bortglömda slogar — dels

ock effektiviserar inlösningsförfarandet, eventuellt med hjälp av statsmedel,

samt i fråga om de slogar, som besittas med äganderätt anordnar någon

sorts ägoutbyte, t. ex. liknande det förfarande som förekommit beträffande

ströängarna i Lappmarken.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

Av det anförda framgår, att styrelsen till alla delar instämmer i syftet

med motionen II: 130.

Motionen I: 228.

I lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om delning av jord

å landet inom vissa delar av Kopparbergs län stadgas under rubriken »Om

laga skifte till rubbning av storskifte» i 9 §, att när bys heminägor ingå i

skifte, lantmätaren skall verkställa noggrann utredning om äganderättsförhållandena

inom samtliga till byn hörande ägor. Delägarna skola tillhandahålla

lantmätaren tillgängliga handlingar och övriga uppgifter, som

erfordras för utredningens verkställande. Lantmätaren skall över utredningen

upprätta redogörelse, innefattande besked rörande vad som tillkommer

en var delägare inom byn, och sedermera a sammanträde, till vilket

samtliga delägare i den mark, redogörelsen omfattar, skola inkallas, föredraga

redogörelsen för delägarna samt föra till protokollet de anmärkningar,

som framställas mot densamma, å ppas under skiftet tvist angående

de förhållanden, redogörelsen avser, skall tvisten underställas ägodelningsrättens

prövning.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har i sitt yttrande i anledning av motionen

I: 228 uttalat:

Huruvida eu generellt användbar och enkel procedur kan utfinnas, efter

vilken äganderätten till myrslogarna kunde konstateras, undandrager sig

länsstyrelsens bedömande. Länsstyrelsen har emellertid intet att erinra

emot att eu utredning i ämnet verkställes och vill förty instämma i det i

motionen II: 130 framställda yrkandet.

Kungl. lantmäteristyrelsen har i denna del uttalat:

Beträffande härefter motionen 1: 228, så framgår likaledes av det anförda,

att styrelsen anser den i motionen framförda åsikten om lämpligheten

av eu preklusionstid för framställande av anspråk på rätt till myrslog

vara värd att övervägas åtminstone såvitt angår nyttjanderättsmyrslogar.

I övrigt är att märka, att äganderättsutredning enligt lagen den 17 juni

1932 (dalalagen) kan ifrågakomma allenast för de slogar, som innehas

med äganderätt. Sådan utredning är just nu aktuell endast i Ore socken,

där f. n. stora laga skiften pågå. Huruvida förhållandena inom någon av

de tidigare än eller samtidigt med Ore skiftade socknarna äro sådana, att

myrslogarna där kunna bli" föremål för äganderättsutredning enligt dalalagen,

är ovisst. Först genom den ovan föreslagna utredningen torde kunskap

kunna vinnas härom.

Ehuru styrelsen erkänner, att utredning om äganderätt till myrslog, vare

sig i den av dalalagen föreskrivna ordningen eller på annan väg, måste bli

besvärlig, ställer styrelsen sig dock tveksam till tanken att i eu äganderättsfråga

tillämpa ett mera summariskt tillvägagångssätt. Därest emellertid

eu utredning av myrslogstrågan i hela dess vidd kommer till stånd, synes

också frågan om formen för utredning av äganderätten till slogarna lämpligen

kunna tas under övervägande.

Då motionen nämner också ströängar i Norrland, vill styrelsen erinra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 30.

om att det ifrågavarande spörsmålet, såvitt avser ströängar huvudsakligen

på kronomark, lösts genom kungl. kungörelserna den 30 december 1916

och den 7 februari 1919 samt lagen den 22 juni 1921 om ströängars indragande

till kronan samt att det genom rättsfallet NJA 1944 s. 133 klargjorts,

att ströäng, som vid förrättning enligt dessa författningar icke indragits,

utgör vanlig äga till det hemman, varunder den lytt. Beträffande ströängar,

som icke avsågos med de nyssnämnda författningarna, har styrelsen den

16 mars 1938 gjort framställning till Kungl. Maj:t. Utredning i ämnet har

av Kungl. Maj:t uppdragits åt särskild utredningsman.

Utskottet.

Inom de storskiftade delarna av Kopparbergs län förekommer fortfarande

i betydande utsträckning ägoblandning till följd av att innehavare

av s. k. myrslogar vid storskifte fått behålla slogarna efter deras naturliga,

ofta synnerligen oregelbundna gränser, även om de kommit att ligga inom

andra byars eller vid åbodelning inom andra jordägares skiften.

Detta förhållande har medfört betydande olägenheter. Ur fastighetsbildningssynpunkt

är det givetvis allt annat än tillfredsställande. Vidare har

det medfört svårigheter beträffande fastighetsredovisningen. I vissa fall

har det förekommit, att ägare av skogar, i vilka myrslogar legat insprängda,

varit obenägna att företaga skogsvårdande åtgärder i fall, då det kunnat

befaras, att resultatet av dessa helt eller delvis skulle komma sloginnehavare

till godo.

Sedan innehavarna av myrslogar i stor utsträckning upphört att hävda

dessa, har ofta ovisshet uppkommit om huruvida de nuvarande rättsinnehavarna

göra gällande någon rätt till slogarna. I åtskilliga fall har det

förekommit, att anspråk på rätt till myrslogar, vilka icke utnvttjats för

slåtter under lång tid, gjorts gällande, sedan slogarna blivit skogbevuxna

och därmed ökat i värde.

Med hänsyn till det nu anförda synes det angeläget, att den rådande ägoblandningen

bringas att upphöra. En av de svårigheter, som mött vid förverkligandet

av detta syfte, har varit, att olika meningar rått om den rättsliga

innebörden av rätten till myrslogarna. Genom en råd rättsliga avgöranden

av prejudicerande betydelse har nu klarlagts, att förhållandena gestalta

sig mycket olika i olika socknar. Innehavarna av rätt till myrslog

synas i vissa socknar hava behållit den ursprungliga äganderätten till dessa.

I andra socknar åter har den tidigare äganderätten övergått till en rätt att

nyttja slogarna som slåtteräng. Vidare synas några rättsliga avgöranden

giva vid handen, att rätten för ägare av myrslogar omgivande skog att lösa

till sig slogmarken alltjämt består i vissa socknar, under det att den på

andra håll upphört.

För den enskilde torde det i regel alltjämt vara både svårt och kostsamt

att förebringa utredning angående det nuvarande rättsläget i nyssnämnda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30. 13

hänseenden vare sig han vill göra gällande rätt till en myrslog eller vill

lösa in slogmark.

Det framstår därför som önskvärt, att under medverkan av offentlig

myndighet utredning företages i syfte att klarlägga det nuvarande rättsläget

beträffande myrslogarna i de socknar, som undergått storskifte.

Denna utredning synes böra företagas så snart som möjligt, då omfattande

skiftesförrättningar påbörjats eller äro förestående inom olika delar av

Kopparbergs län. Sedan utredning i varje särskilt fall vunnits om det rättsliga

läget inom ifrågavarande socken, synes undersökning böra verkställas

angående i vilken utsträckning anspråk på myrslogar göras gällande av

nuvarande rättsinnehavare och huru den rådande ägoblandningen lämpligen

skall kunna bringas att upphöra. Därest en utredning kommer till

stånd enligt de nu angivna riktlinjerna, synes denna lämpligen även kunna

innefatta frågan, om ett enklare förfaringssätt än det nuvarande möjligen

kan komma till användning för fastställande av äganderätten till myrslogar.

Det synes icke erforderligt att utsträcka utredningen till att omfatta

jämväl sättet för fastställande av äganderätten till ströängar i Norrland med

hänsyn till att detta spörsmål till den del det ännu icke lösts för närvarande

är föremål för utredning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t ville

låta föranstalta om utredning av frågan om behandlingen

av myrslogarna inom de på statens bekostnad eller med understöd

av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län.

Stockholm den It maj 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand*, Sten, Björkman*,

Nils Elowsson, Hallagård, Uhlén och Osvald*;

från andra kammaren: herrar Hellbacken*, Ryberg*, Johnsson i Kastanjegården,

Cruse*, Holm, fru Johansson i Norrköping*, fru Ewerlöf* och

herr Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:212 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner dels om utredning av frågan om behandlingen av myrslogarna inom de på statens bekostnad storskiftande del a1 i texten