Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag angående ett enklare förfaringssätt för bestämmande av äganderätten till s. k. myrslogar än som stadgas i lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län».
7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1948:30, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag angående ett enklare förfaringssätt för bestämmande av äganderätten till s. k. myrslogar än som stadgas i lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län».
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
7
Nr 30.
Utlåtande i anledning av väckta motioner dels om utredning
av frågan om behandlingen av myrslogarna inom de
på statens bekostnad storskiftade delarna av Kopparbergs
län, dels ock angående ett enklare förfaringssätt
för bestämmande av äganderätten till s. k. myrslogar.
Andra lagutskottet har till behandling föreliaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 228 i första kammaren av
herr Näsgård och herr Andersson, Jones Erik, samt nr 130 i andra kammaren
av herr Gezelius.
I motionen I: 228 har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag angående ett enklare förfaringssätt
för bestämmande av äganderätten till s. k. myrslogar än som
stadgas i lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om delning
av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län».
I motionen II: 130 har hemställts, »att riksdagen måtte ingå till Kungl,
Maj:t med hemställan att frågan om behandlingen av myrslogarna inom de
på statens bekostnad storskiftade delarna av Kopparbergs län snarast möjligt
göres till föremål för eu särskild utredning».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för vad motionärerna hemställt,
får utskottet hänvisa till motionerna.
över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från kungl. lantmäteristyrelsen och länsstyrelsen
i Kopparbergs län.
Med myrslogar (även kallade kölslogar, vaktslogar och skogsslogar) förstår
man slåttermyrar, belägna ute på skogarna. I äldre tid, då de egentliga
inägorna gåvo ringa höavkastning, voro lantbruken inom orten väsentligen
hänvisade till myrslogarna för sin försörjning med vinterfoder för
kreaturen. Myrslogarna lågo i regel på betydligt avstånd från byarna. Ofta
voro de av sådan beskaffenhet, att de ej kunde härgas mer än vartannat år.
De kringliggande skogarna voro före storskiftet odelade och att anse antingen
som sockenallmänningar eller som oavvittrad mark.
Under åren 1804—1896 verkställdes på statens bekostnad eller med bidrag
av statsmedel storskiften inom eu stor del av Kopparbergs län. Vid
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
dessa storskiften, som ju avsågo arrondering av ägorna till de särskilda
jordbruken, skulle man egentligen ha sörjt för att myrslogarna och den
kringliggande skogsmarken blevo tilldelade samma ägare. Detta visade sig
emellertid i praktiken omöjligt att genomföra. Ett förverkligande av programmet
på denna punkt skulle ha medfört, att man nödgats lägga ut
skogsskiften av mycket olämplig form. Dessutom mötte hinder därav, att
medan vid storskiftet inägojorden, dit myrslogarna egentligen skulle ha räknats,
delades mellan jordägarna (åbodelning), skogsmarken delades allenast
mellan byarna (bydelning). När åbodelning av skogsmarken kom att ske,
berodde på byamännen själva.
De nu berörda svårigheterna medförde, att man vid skiftena tvingades
att avstå från arronderingen, såvitt myrslogarna angick. I åtskilliga socknar
fingo sålunda de äldre sloginnehavarna behålla sina myrslogar, även
om dessa kommo att ligga inom andra byars, senare inom andra jordägares,
skogsskiften. Detta har medfört, att det i vissa delar av länet förekommer
myrslogar i stort antal, vilka äro belägna å skogsskiften, som tillhöra
andra än sloginnehavarna.
Vid storskiftet försökte man emellertid, i känslan av att det icke var tillfredsställande
att låta en sådan ägoblandning bestå, att genom särskilda
åtgärder sörja för att myrslogarna åtminstone i framtiden skulle komma
att förenas med de skogsskiften, inom vilka de lågo. Man synes relativt
tidigt under 1800-talet ha insett, att det icke i längden skulle löna sig att
bärga myrslogarna. Höbärgningen på dem var nämligen mycket arbetskrävande
och det erhållna starrhöet mindervärdigt.
I storskiftesföreskrifterna för länet fanns det bestämmelser om s. k. besuttenhetsreglering.
Dessa syftade till att genom sammanläggning av
mindre och ofullständiga brukningsdelar skapa bärkraftiga jordbruk. Deras
innebörd var i huvudsak, att de mindre jordägarna visserligen skulle
få särskilda ägolotter utlagda åt sig vid storskiftet (s. k. subnummer) men
att dessa efter hand skulle sammanläggas med en bestämd fastighet (huvudnumret)
till en större brukningsdel. Tjugu år efter fastställandet av storskiftet
i envar socken skulle länsstyrelsen ombesörja sammanläggningen,
därvid ägaren av huvudnumret skulle lösa till sig subnumren. Denna besuttenhetsreglering
visade sig icke kunna genomföras. Efter en del uppskov
och begränsningar blev den slutligen avskriven genom 1881 års hemmansklyvningsförordning.
Då det gällde att finna regler för förening av myrslog med kringliggande
skogsmark, hämtade man stöd av bestämmelserna om besuttenhetsreglering.
Genom en -— till sin rättsliga kvalitet ganska tvivelaktig — analogi
jämställde man myrslogarna med subnummer och de kringliggande skogsskiftena
med huvudnummer samt förklarade, att sammanföringen skulle
ske enligt bestämmelserna om besuttenhetsregleringen. Även sedan den
egentliga besuttenhetsregleringen upphävts, fortsatte man att i samband
Andra lagutskottets utlåtande nr 30. 9
med storskiftena meddela sådana föreskrifter beträffande myrslogarna.
Någon allmän »besuttenhetsreglering» har emellertid icke heller i fråga om
myrslogarna kommit till stånd.
De föreskrifter, som meddelades i fråga om myrslogarnas förenande med
kringliggande skogsmark, återfinnas icke i någon allmän författning utan
ha tillkommit för envar socken särskilt genom kungl. brev, beslut av länsstyrelsen
eller överenskommelse mellan jordägarna. Föreskrifterna växla
därför i detaljerna från socken till socken. Därjämte ha myrslogarna i
skiftestekniskt avseende behandlats på mycket växlande sätt. I en socken
ha de blivit formligen skiftade mellan jordägarna, i någon socken har man
åtminstone en fullständig förteckning på vilka, som innehade myrslogarna
vid tiden för skiftet. I andra socknar finns ej detta, utan slogarna äro endast
utmärkta på kartan. I några socknar ha myrslogarna på kartorna utmärkts
på samma sätt som myrar, vilka icke bärgades (s. k. betesmyrar).
Där kan man alltså icke ens av skifteskartorna se vilken mark, som är
myrslog.
Myrslogar finnas icke blott på enskild jord utan också på de kronoparker,
som vid awittring i samband med storskiftet avsattes inom en del socknar.
Kronan har emellertid i viss utsträckning löst in sådana slogar, belägna
å kronoparker.
Numera torde man så gott som undantagslöst ha upphört att använda
myrslogarna till slåtter. Följden härav lär ha blivit, att den nuvarande
generationen jordägare i viss utsträckning rent av glömt bort, var dess
myrslogar ligga.
Motionen II: 130.
Länsstijrelsen i Kopparbergs län har instämt i det i motionen II. 130
framställda yrkandet samt vidare i denna del uttalat:
Frågan om äganderätten till ifrågavarande myrslogar har vid flera tillfällen
varit föremål för rättslig prövning. Därvid har man icke erhållit
några allmängiltiga, prejudicerande utslag, enär omständigheterna vid storskiftet
varit växlande olika socknar emellan. Sålunda finnas domstolsutslag,
som gå ut på dels att myrslogarna ägas av dem, som kunna visa sig
vara rättsinnehavare till dem, som vid tiden för storskiftet hävdade slogarna,
och dels att dessa rättsinnehavare endast ha nyttjanderätt till
slogarna.
Kungl. lant mät erist yr elsen har i sitt yttrande angående motionen II: 130
bland annat anfört:
Det ligger i sakens natur, att de många spridda myrslogarna på annans
skog medföra åtskilliga olägenheter. För skogsägarna måste det vara till
hinder att ha sådana främmande ägor inom sina skogar. Det säregna rättsläget
beträffande dem hindrar ofta eljest önskvärda dikningsföretag att
komma till stånd. De äro också till hinder, då det vid skiften gäller att
utforma rationella fastigheter.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
Styrelsen har sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på det otillfredsställande
i de nuvarande förhållandena samt övervägt vilka åtgärder,
som skulle kunna vidtas för att få en bättre ordning till stånd. Vad som
emellertid hittills hindrat styrelsen från att lägga fram förslag i ämnet, har
varit, att det rått osäkerhet om det nuvarande rättsläget beträffande slogarna.
Då under senare tid flera rättegångar pågått om myrslogar, har
styrelsen därför ansett sig höra avvakta utgången av dem, innan styrelsen
grep sig an med frågan. Genom det avgörande i högsta domstolen, som
omnämns i den ena motionen, jämte tidigare prejudikat synes emellertid
rättsläget ha blivit klarlagt åtminstone i vissa huvudavseenden. Styrelsen
anser därför, att tiden nu bör vara inne att ta upp spörsmålet.
Genom de nämnda prejudikaten synes följande ha klargjorts: Myrslogarna
innehades före storskiftet med full äganderätt (NJA 1934 s. 269 samt
justitierådet Nissens votuin i NJA 1944 s. 279). I den före mitten av 1800- talet storskiftade Ore socken har storskiftet icke inverkat på äganderätten
till slogarna utan dessa ägas av rättsinnehavarna till dem, som besutto dem
före skiftet (NJA 1947 s. 509). I en del socknar, som storskiftades efter
mitten av århundradet, har däremot den tidigare äganderätten upphört och
övergått till en rätt att nyttja myrslogarna som slåtterång med eller utan
rätt att anlita den angränsande skogen till hässjevirke, stängsel, lador och
vedbrand under bärgningen (NJA 1924 s. 337 och 1944 s/279). Beträffande
myrslogar å Ore sockens överloppsmark har det ansetts, att all rätt
för skogsägarna att lösa slogmarken förfallit genom 1881 års liemmansklyvningsförordning.
Däremot har lösningsrätten ansetts fortfarande hestå
i en del senare skiftade socknar (NJA 1924 s. 337 och 1944 s. 279). Troligen
gäller, att lösningsrätt föreligger beträffande de myrslogar, som innehas
med endast nyttjanderätt, men ej i fråga om dem, som besittas med
äganderätt.
Av det anförda framgår, att rättsläget beträffande myrslogarna är mycket
olika i de särskilda socknarna. För ett bedömande av frågan vilka åtgärder,
som kunna och böra vidtas, synes eu första förutsättning vara, att
det klarläggs, hurudant rättsläget är i envar av de socknar, inom vilka det
finns myrslogar. Detta kan ej ske på annat sätt än medelst eu genomgång
av skiftesprotokoll och skifteshandlingar från storskiftet. På grundval av
dem bör en redogörelse utarbetas för vad som i fråga om slogarna faktiskt
förekommit och bestämts inom de särskilda socknarna. Med ledning av
denna redogörelse och efter det kännedom erhållits om uppfattningen i
orten bör det kunna bedömas, hur rättsläget är inom envar av socknarna.
Först sedan rättsläget sålunda klarlagts, synes man med fördel kunna
börja överläggningar om de åtgärder, som böra vidtas för att bringa den
föreliggande ägoblandningen till upphörande. Det är självklart, att representanter
för ortsbefolkningen måste delta i överläggningarna.
Utan att vilja föregripa dessa anser styrelsen sig kunna framkasta tanken,
att frågan skulle kunna lösas så, att man beträffande de slogar, som
innehas med nyttjanderätt, dels föreskriver preklusionstid, inom vilken anspråk
på myrslog skola anmälas vid äventyr att rätten därtill förfaller —
detta i syfte att upphäva ovissheten om rätten till bortglömda slogar — dels
ock effektiviserar inlösningsförfarandet, eventuellt med hjälp av statsmedel,
samt i fråga om de slogar, som besittas med äganderätt anordnar någon
sorts ägoutbyte, t. ex. liknande det förfarande som förekommit beträffande
ströängarna i Lappmarken.
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
Av det anförda framgår, att styrelsen till alla delar instämmer i syftet
med motionen II: 130.
Motionen I: 228.
I lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om delning av jord
å landet inom vissa delar av Kopparbergs län stadgas under rubriken »Om
laga skifte till rubbning av storskifte» i 9 §, att när bys heminägor ingå i
skifte, lantmätaren skall verkställa noggrann utredning om äganderättsförhållandena
inom samtliga till byn hörande ägor. Delägarna skola tillhandahålla
lantmätaren tillgängliga handlingar och övriga uppgifter, som
erfordras för utredningens verkställande. Lantmätaren skall över utredningen
upprätta redogörelse, innefattande besked rörande vad som tillkommer
en var delägare inom byn, och sedermera a sammanträde, till vilket
samtliga delägare i den mark, redogörelsen omfattar, skola inkallas, föredraga
redogörelsen för delägarna samt föra till protokollet de anmärkningar,
som framställas mot densamma, å ppas under skiftet tvist angående
de förhållanden, redogörelsen avser, skall tvisten underställas ägodelningsrättens
prövning.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län har i sitt yttrande i anledning av motionen
I: 228 uttalat:
Huruvida eu generellt användbar och enkel procedur kan utfinnas, efter
vilken äganderätten till myrslogarna kunde konstateras, undandrager sig
länsstyrelsens bedömande. Länsstyrelsen har emellertid intet att erinra
emot att eu utredning i ämnet verkställes och vill förty instämma i det i
motionen II: 130 framställda yrkandet.
Kungl. lantmäteristyrelsen har i denna del uttalat:
Beträffande härefter motionen 1: 228, så framgår likaledes av det anförda,
att styrelsen anser den i motionen framförda åsikten om lämpligheten
av eu preklusionstid för framställande av anspråk på rätt till myrslog
vara värd att övervägas åtminstone såvitt angår nyttjanderättsmyrslogar.
I övrigt är att märka, att äganderättsutredning enligt lagen den 17 juni
1932 (dalalagen) kan ifrågakomma allenast för de slogar, som innehas
med äganderätt. Sådan utredning är just nu aktuell endast i Ore socken,
där f. n. stora laga skiften pågå. Huruvida förhållandena inom någon av
de tidigare än eller samtidigt med Ore skiftade socknarna äro sådana, att
myrslogarna där kunna bli" föremål för äganderättsutredning enligt dalalagen,
är ovisst. Först genom den ovan föreslagna utredningen torde kunskap
kunna vinnas härom.
Ehuru styrelsen erkänner, att utredning om äganderätt till myrslog, vare
sig i den av dalalagen föreskrivna ordningen eller på annan väg, måste bli
besvärlig, ställer styrelsen sig dock tveksam till tanken att i eu äganderättsfråga
tillämpa ett mera summariskt tillvägagångssätt. Därest emellertid
eu utredning av myrslogstrågan i hela dess vidd kommer till stånd, synes
också frågan om formen för utredning av äganderätten till slogarna lämpligen
kunna tas under övervägande.
Då motionen nämner också ströängar i Norrland, vill styrelsen erinra
12 Andra lagutskottets utlåtande nr 30.
om att det ifrågavarande spörsmålet, såvitt avser ströängar huvudsakligen
på kronomark, lösts genom kungl. kungörelserna den 30 december 1916
och den 7 februari 1919 samt lagen den 22 juni 1921 om ströängars indragande
till kronan samt att det genom rättsfallet NJA 1944 s. 133 klargjorts,
att ströäng, som vid förrättning enligt dessa författningar icke indragits,
utgör vanlig äga till det hemman, varunder den lytt. Beträffande ströängar,
som icke avsågos med de nyssnämnda författningarna, har styrelsen den
16 mars 1938 gjort framställning till Kungl. Maj:t. Utredning i ämnet har
av Kungl. Maj:t uppdragits åt särskild utredningsman.
Utskottet.
Inom de storskiftade delarna av Kopparbergs län förekommer fortfarande
i betydande utsträckning ägoblandning till följd av att innehavare
av s. k. myrslogar vid storskifte fått behålla slogarna efter deras naturliga,
ofta synnerligen oregelbundna gränser, även om de kommit att ligga inom
andra byars eller vid åbodelning inom andra jordägares skiften.
Detta förhållande har medfört betydande olägenheter. Ur fastighetsbildningssynpunkt
är det givetvis allt annat än tillfredsställande. Vidare har
det medfört svårigheter beträffande fastighetsredovisningen. I vissa fall
har det förekommit, att ägare av skogar, i vilka myrslogar legat insprängda,
varit obenägna att företaga skogsvårdande åtgärder i fall, då det kunnat
befaras, att resultatet av dessa helt eller delvis skulle komma sloginnehavare
till godo.
Sedan innehavarna av myrslogar i stor utsträckning upphört att hävda
dessa, har ofta ovisshet uppkommit om huruvida de nuvarande rättsinnehavarna
göra gällande någon rätt till slogarna. I åtskilliga fall har det
förekommit, att anspråk på rätt till myrslogar, vilka icke utnvttjats för
slåtter under lång tid, gjorts gällande, sedan slogarna blivit skogbevuxna
och därmed ökat i värde.
Med hänsyn till det nu anförda synes det angeläget, att den rådande ägoblandningen
bringas att upphöra. En av de svårigheter, som mött vid förverkligandet
av detta syfte, har varit, att olika meningar rått om den rättsliga
innebörden av rätten till myrslogarna. Genom en råd rättsliga avgöranden
av prejudicerande betydelse har nu klarlagts, att förhållandena gestalta
sig mycket olika i olika socknar. Innehavarna av rätt till myrslog
synas i vissa socknar hava behållit den ursprungliga äganderätten till dessa.
I andra socknar åter har den tidigare äganderätten övergått till en rätt att
nyttja slogarna som slåtteräng. Vidare synas några rättsliga avgöranden
giva vid handen, att rätten för ägare av myrslogar omgivande skog att lösa
till sig slogmarken alltjämt består i vissa socknar, under det att den på
andra håll upphört.
För den enskilde torde det i regel alltjämt vara både svårt och kostsamt
att förebringa utredning angående det nuvarande rättsläget i nyssnämnda
Andra lagutskottets utlåtande nr 30. 13
hänseenden vare sig han vill göra gällande rätt till en myrslog eller vill
lösa in slogmark.
Det framstår därför som önskvärt, att under medverkan av offentlig
myndighet utredning företages i syfte att klarlägga det nuvarande rättsläget
beträffande myrslogarna i de socknar, som undergått storskifte.
Denna utredning synes böra företagas så snart som möjligt, då omfattande
skiftesförrättningar påbörjats eller äro förestående inom olika delar av
Kopparbergs län. Sedan utredning i varje särskilt fall vunnits om det rättsliga
läget inom ifrågavarande socken, synes undersökning böra verkställas
angående i vilken utsträckning anspråk på myrslogar göras gällande av
nuvarande rättsinnehavare och huru den rådande ägoblandningen lämpligen
skall kunna bringas att upphöra. Därest en utredning kommer till
stånd enligt de nu angivna riktlinjerna, synes denna lämpligen även kunna
innefatta frågan, om ett enklare förfaringssätt än det nuvarande möjligen
kan komma till användning för fastställande av äganderätten till myrslogar.
Det synes icke erforderligt att utsträcka utredningen till att omfatta
jämväl sättet för fastställande av äganderätten till ströängar i Norrland med
hänsyn till att detta spörsmål till den del det ännu icke lösts för närvarande
är föremål för utredning.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t ville
låta föranstalta om utredning av frågan om behandlingen
av myrslogarna inom de på statens bekostnad eller med understöd
av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län.
Stockholm den It maj 1948.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand*, Sten, Björkman*,
Nils Elowsson, Hallagård, Uhlén och Osvald*;
från andra kammaren: herrar Hellbacken*, Ryberg*, Johnsson i Kastanjegården,
Cruse*, Holm, fru Johansson i Norrköping*, fru Ewerlöf* och
herr Andersson i Alfredshem.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1948:212 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner dels om utredning av frågan om behandlingen av myrslogarna inom de på statens bekostnad storskiftande del a1 i texten