Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942

1948-05-18 · 24 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 22 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:33, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

1

Nr 33.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni

1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om

fortsatt giltighet av samma lag, m. m., dels ock b

ämnet väckta motioner.

Genom en den 16 april 1948 dagtecknad proposition, nr 212, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430)

om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt

3) lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. m.

1 samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft elva

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 353 av herr Heiding m. fl.,

nr 354 av herrar Holmbåck och Petersson,

nr 355 av herrar Hage och Johannesson,

nr 356 av herr Lindblom m. fl. och

nr 357 av herr Ericsson, Carl Eric, ävensom

inom andra kammaren

nr 513 av herr Pettersson i Dahl m. fl.,

nr 514 av herr Eriksson i Stockholm,

nr 515 av fru Ewerlöf och fru Möller,

nr 516 av herrar Mosesson och Svensson i Ljungskile,

nr 517 av herr Adolfsson m. fl. och

nr 518 av herr Johnsson i Kastanjegården m. fl.

Därjämte har utskottet i samband med propositionen till behandling förehaft

tre före propositionens avlämnande inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nämligen motionen i första kammaren nr 227

av herr Hage samt motionerna i andra kammaren nr 209 av fru Västberg

m. fl. och nr 215 av herr Kempe m. fl.

1 motionen 1:227 har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa, att det snarast möjligt ulredes, huruvida och på vilket sätt

en ändring av i motionen omnämnda bestämmelser i gällande hyreslag må

1 Rihang till riksdagens protokoll 1948. 9 samt. 2 avd. Nr 33.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

komma till stånd för att nå det syfte, för vilket i motionen redogjorts. De

lagbestämmelser, som omnämnas i motionen, äro bestämmelserna i 3 kap.

7 och 8 §§ lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom. Motionärens

syfte med den ifrågasatta utredningen är att bereda hyresgäst möjlighet

att sätta annan i sitt ställe även utan hyresvärdens samtycke. Beträffande

det närmare innehållet i motionen får utskottet hänvisa till denna.

1 motionen II: 209 har hemställts, att »en lagändring av sådant innehåll

snarast kommer till stånd, att den av makarna, som fått vårdnaden om

samtliga de barn, som äro under 16 år, och vilken icke enligt hyresavtalet

''förhyr lägenheten, får sig tillerkänd rätt att övertaga den av makarna förut

gemensamt bebodda lägenheten».

I motionen II: 215 har föreslagits, att »riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl Maj :t hemställa om framläggande av förslag till lagstiftning,

avseende rätt för kommunal myndighet i orter, där hyresregleringslagen är

tillämplig, att pröva hyresavtal, som efter lagstiftningens ikraftträdande ingås

beträffande där befintliga bostadslägenheter».

1 motionerna I: 353 och II: 513, vilka äro likalydande, har hemställts, att

»riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 212 om förlängning

och ändring av hyresregleringslagen måtte avslå 8 b §».

I motionerna I: 354 och II: 516, vilka äro likalydande, har hemställts, att

»riksdagen ville, med bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts proposition nr 212, utesluta

den däri föreslagna regeln om rätt för hyresnämnden att förordna att

överlåtelse av lägenhet skall äga rum trots att hyresvärden vägrar att samtycka

till överlåtelsen».

I motionen I: 355 har hemställts, att »till den föreslagna § 8 b i lagen den

19 juni 1942 om hyresreglering m. m. göres ett tillägg av förslagsvis följande

lydelse:

Vill hyresgäst, som under en tid av minst fem år drivit affärsverksamhet

i för ändamålet under samma tid förhyrd lägenhet, i samband med överlåtelse

av verksamheten sätta annan hyresgäst i sitt ställe och vägrar hyresvärden

medgivande härtill, äger hyresnämnden efter framställning av hyresgästen

därom förordna, därest hyresvärdens vägran finnes vara obillig och

det för verksamheten avtalade eller betingade vederlaget icke kan anses

oskäligt.»

I motionerna I: 356 och II: 518, vilka äro likalydande, har hemställts, att

»riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 212 i vad densamma

avser överlåtelse av hyresrätt i samband med lägenhetsbyte».

I motionerna I: 357 och II: 515, vilka äro likalydande, har hemställts, att

»riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag i proposition nr 212 i vad detsamma

avser tillägg av en § 8 b till nuvarande hyresregleringslag samt ändring

av § 9».

I motionen II: 514 har hemställts, att riksdagen vid behandlingen av

propositionen nr 212 måtte till den föreslagna 8 b § i hyresregleringslagen

foga ett tillägg av i huvudsak den innebörd som i motionen angivits. I motionen

framhålles, att enligt motionärens mening den föreslagna 8 b § i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

3

hyresregleringslagen bör kompletteras med ett stadgande av innehåll, att

vad som där föreslås icke skall äga tillämpning där bostadslägenheten äges

av kooperativ förening, som uthyr lägenheterna med iakttagande av turordningsrätt,

vilken grundats på av medlemmarna gjorda inbetalningar till

föreningen, såvida inom föreningen finnes någon medlem med dylik turordningsrätt

vilken är beredd att på i övrigt gällande villkor förhyra lägenheten

i fråga.

Motionärerna i motionen II: 517 framhålla, att de i första hand önska

bifall till det i motionen II: 215 framlagda förslaget. I motionen II: 517

hemställes, att »den i propositionen föreslagna 8 b § i lagen om hyresreglering

erhåller följande lydelse:

Vill hyresgäst överlåta sin hyresrätt till annan men vägrar hyresvärden

att samtycka till överlåtelsen, äger hyresnämnden förordna, att överlåtelsen

likväl må äga rum, såframt hyresvärden ej visar, att den till vilken

överlåtelsen skulle ske skäligen icke kan tagas för god såsom hyresgäst eller

att överlåtelsen eljest skulle medföra väsentlig skada eller olägenhet för

honom. Är lägenheten förhyrd till bostad och belägen i kommun, där kommunal

bostadsförmedling finnes anordnad, må förordnande meddelas endast

då fråga är om överlåtelse till hyressökande, som anvisats av den kommunala

bostadsförmedlingen, samt å andra orter efter hörande av det kommunala

organ, som handhaver förmedlingen av statliga tertiärlån.

I fråga om hyresvillkoren efter överlåtelsen skall vad i 7 § stadgas äga

motsvarande tillämpning.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda lagförslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet hänvisa till propositionen och

motionerna.

Framställning om förlängning av hyresregleringen m. m.

Statens hyresråd har i skrivelse den 21 november 1947 hemställt, att lagen

den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. in. (hyresregleringslagen)

samt lagen samma dag (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse

av bostadsrätt (bostadsrättskontrollagen), vilka lagar gälla till och

med den 30 september 1948, måtte erhålla fortsatt giltighet till och med

den 30 september 1949. över hyresrådets framställning ha efter remiss

yttranden avgivits av socialstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund och

hyresgästernas riksförbund.

Inom justitiedepartementet har i februari 1948 upprättats en promemoria

angående rätt i vissa fall att överlåta eller övertaga hyresrätt. I promemorian

behandlas dels frågan om överlåtelse av hyresrätt i samband med lägenhetsbyte

dels ock spörsmålet om makes rätt till lägenhet vid hem- eller

äktenskapsskillnad. Över promemorian jämte därvid fogat förslag till lag

om ändring i hyresregleringslagen ha efter remiss yttranden avgivits av

Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland,

socialstyrelsen, hyresrådet, överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Göte
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

borgs och Bohus län, länsstyrelsen i Kronobergs län, Sveriges fastighetsägareförbund

och hyresgästernas riksförbund. Fastighetsägareförbundet har

vid sitt yttrande fogat utlåtande av Stockholms fastighetsägareförening.

Vidare har hyresgästernas riksförbund i skrivelse den 3 juni 1947 hemställt

om åtgärder för att hindra nedläggandet av hotell och pensionat,

över denna framställning ha efter remiss utlåtanden avgivits av socialstyrelsen,

hyresrådet och fastighetsägareförbundet.

Nu nämnda frågor jämte vissa närstående spörsmål ha upptagits till behandling

i propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen,

vilka lagar gälla till och med den 30 september 1948, förlängas

med ett år.

Enligt förslaget öppnas vidare möjlighet för hyresgäst att även utan hyresvärdens

samtycke överlåta bostadslägenhet till annan i syfte att genom

byte erhålla annan bostad. Fråga om sådan överlåtelse prövas av hyresnämnd.

För att framställning härom skall kunna bifallas fordras att vägande

skäl tala för bytet och att hyresvärdens vägran att samtycka till överlåtelsen

finnes vara obillig.

Frågan om vilken av makar som efter hem- eller äktenskapsskillnad skall

äga nyttja en tidigare av makarna gemensamt disponerad bostadslägenhet

föreslås i propositionen skola lösas genom bodelning eller skifte mellan makarna.

Företräde skall härvid tillkomma den make, som med beaktande av

samtliga omständigheter kan anses bäst behöva lägenheten. Då det avgörande,

som vid bodelningen eller skiftet vinnes mellan makarna, icke är

bindande för hyresvärden, föreslås därjämte att den företrädesberättigade

maken skall kunna av hyresnämnden berättigas inträda i rättsförhållandet

gentemot hyresvärden under förutsättning att detta icke kan anses obilligt.

Slutligen upptages i propositionen förslag om sådan ändring av hyresregleringslagen,

att — förutom bostadslägenheter — ej heller lägenheter

avsedda för hotell- eller pensionatrörelse må utan hyresnämndens tillstånd

uthyras eller av ägaren tagas i bruk för väsentligen annat ändamål.

Den i motionen 11:215 berörda frågan om kommunal myndighets

prövning av hyresavtal.

Den i motionen II: 215 berörda frågan har vid flera tillfällen tidigare mer

eller mindre direkt varit föremål för överväganden.

I samband med hyresregleringslagens antagande vid 19b2 års riksdag var

frågan om obligatorisk kommunal bostadsförmedling och åtgärder i övrigt

för att skapa ökad trygghet för hyressökande familjer med barn föremål för

övervägande. Utskottet har redogjort närmare härför i sitt utlåtande nr 57

vid 1943 års riksdag, vartill utskottet får hänvisa (se s. 1—4).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

5

I anslutning till det under krigsåren pågående arbetet med den ekonomiska

politikens utformning i syfte att motverka en skadlig prisstegring igångsattes

en utredning angående införande av behovsprövning å bostadsmarknaden.

Nämnda utredning omhänderhades av en inom finansdepartementet

tillkallad utredningsman, revisionssekreteraren Erik Hagbergh. Utredningsmannen

avlämnade till fullgörande av sitt uppdrag den 19 mars 1943 en

samma dag dagtecknad promemoria jämte utkast till lag om tillstånd att

hyra bostad (hyreslicens) in. in. Enligt utkastet skulle i vissa tätorter hyresavtal

beträffande bostadslägenhet icke få träffas, med mindre hyresnämnden

meddelat hyresgästen tillstånd att hyra bostad i orten. För lagutkastets

närmare innehåll har utskottet redogjort i sitt tidigare nämnda utlåtande

nr 57 till 1943 års riksdag, vartill utskottet även i detta sammanhang får

hänvisa (se s. 4—5). Yttrande över promemorian ha avgivits av socialstyrelsen,

statens hyresråd, statens byggnadslånebyrå och bostadssociala utredningen,

ävensom av Svenska stadsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund,

Hyresgästernas riksförbund och Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund. I samtliga yttranden utom Stadsförbundets

avstyrktes utredningsmannens förslag i dess föreliggande skick.

Vid 1943 års riksdag hemställdes i motionerna nr 185 i första kammaren

av herr Hage och nr 131 i andra kammaren av herr Edberg m. fl., att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsamma åtgärder

i syfte att bereda ökat skydd åt hyressökande familjer med barn, förslagsvis

genom införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling med anmälningsskyldighet

för hyresvärdar och förtursrätt för barnfamilj till hyresledig

lägenhet.

Andra lagutskottet, som behandlade motionerna, hemställde i sitt utlåtande

nr 57, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1946 års riksdag väcktes i andra kammaren av herr Kempe in. fl. en

motion, nr 556, i vilken bl. a. föreslogs, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t skulle hemställa om utarbetande av förslag till ändrad lagstiftning att

föreläggas riksdagen vid samma års höstsession, enligt vilken lagstiftning

kommunerna skulle åläggas att, i händelse bostadsförsörjningen inom kommunen

icke vore tillfredsställande, vidtaga åtgärder för dess förbättring

samt att upprätta kommunal bostadsförmedling och fastighetsägarna att

upplåta hvreslediga lägenheter till bostadssökande, som den kommunala bostadsförmedlingen

anvisade.

Statsutskottet, som behandlade motionen, yttrade i sitt utlåtande nr 238,

alt vad i motionen anförts om lagstiftning rörande bland annat skyldighet

för kommuner alt vidtaga åtgärder för förbättring av bostadsförsörjningen

icke borde i dåvarande läge påkalla åtgärd från riksdagens sida, samt hemställde,

att motionen i de delar, varom nu vore fråga, icke måtte bifallas.

Riksdagen biföll denna utskottets hemställan.

Vid 1947 års riksdag behandlade andra lagutskottet två motioner, nr 205

i första kammaren av herr Johannesson och nr 306 i andra kammaren av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

herr Sköldin, i vilka motioner hemställdes, att riksdagen måtte besluta att

till Kungi Maj :t göra framställning om skyndsam utredning och förslag

dels rörande skärpt lagstiftning om skyldighet för fastighetsägare att anmäla

hyresledighet till den kommunala bostadsförmedlingen, dels rörande

införande av skyldighet för fastighetsägarna att av det hyressökande bostadsklientel,

som fanns anmält hos den kommunala bostadsförmedlingen,

söka och taga sina hyresgäster, dels ock rörande införande av bestämmelser,

som skapade större förutsättningar för familjer med barn att erhålla

bostad, dock med beaktande av den begränsning i denna fastighetsägarnas

skyldighet, som angavs i motionerna.

I sitt över motionerna avgivna utlåtande nr 44 anförde utskottet bland

annat följande:

Ett i paragrafer utformat förslag om hyreslicens framlades redan 1943 i

den förut nämnda promemorian, som utarbetats av revisionssekreteraren

Hagbergh. Remissinstanserna underkände ganska enhälligt detta förslag

till lösning och skisserade i sina yttranden i flera fall andra inbördes olika

förslag till reglerande åtgärder. I motionerna ha nu lämnats andra uppslag

till ingripanden på hyresmarknaden, och i yttrandena över motionerna ha

ytterligare framkommit delvis ganska detaljerade utkast till ingripanden

efter nya linjer.

Samtliga mera genomtänkta förslag bygga på den tanken, att hyresvärdarnas

val av hyresgäster skall begränsas antingen till viss större eller

mindre grupp hyressökande eller till bestämd hyressökande. Därest t. ex.

hyresvärdarna ålades att som hyresgäster antaga familjer med barn, konime

en dylik åtgärd att i realiteten innebära, att ansvaret för denna grupps

bostadsförsörjning övervältrades på vissa enskilda medborgare. Dylika ingripanden

kunna befaras få åtminstone viss produktionshämmande verkan och

därigenom direkt motverka det primära intresset av ökad bostadsproduktion.

Vidare torde under alla omständigheter en ganska vidlyftig administrativ

apparat för handhavande av denna angelägenhet bliva erforderlig. Med hänsyn

till betydelsen av dylika avgöranden för den enskildes del måste ett

besvärsförfarande finnas. Tillika uppställa sig vissa ersättningsfrågor, därest

av det allmänna anvisad hyresgäst icke förmår fullgöra sina skyldigheter

gentemot hyresvärden.

Vad här anförts gäller också de av motionärerna föreslagna åtgärderna,

i den mån dessa kunna bliva verkningsfulla. Vad beträffar motionärernas

förslag om skärpt skyldighet för fastighetsägare att anmäla inträffade hyresledigheter

till kommunal bostadsförmedling ävensom att välja sina hyresgäster

bland de hyressökande, som finnas anmälda hos sådan bostadsförmedling,

kunna dylika åtgärder inte få någon som helst effekt isolerade

utan endast i förening med andra ingripanden.

Utskottet är, som av det nu anförda framgår, väl medvetet om de betydande

nackdelar, som ett ingripande från det allmännas sida på detta område

måste medföra. Dessa svårigheter få dock enligt ustkottets mening

icke leda till att man i alla lägen avstår från att vidtaga sådana åtgärder.

Barnfamiljerna, vilka redan under normala förhållanden äro mindre eftersökta

hyresgäster, komma vid en tilltagande bostadsbrist i en allt besvärligare

situation. Ur sociala och andra synpunkter kan det bliva nödvändigt

att på något sätt bispringa dylika familjer, som icke kunnat erhålla

bostad. Under vissa omständigheter måste såväl samhället taga på sig det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

7

besvär och de kostnader, som äro förenade med åtgärder, vilka kunra behövas,

som enskilda hyresvärdar och andra hyressökande underkasta sig inskränkningar

i hittillsvarande avtalsfrihet, för att de mest trängande behoven

skola kunna tillgodoses. Med hänsyn härtill synes det utskottet ni. a

tagas under övervägande, huruvida det bör uppgöras förslag till en bere •

skapslagstiftning, som på orter, där så erfordras, tillåter en behovsprövning

av de hyressökande och som giver en verklig företrädesrätt till hyreslediga

lägenheter åt vissa grupper.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t tillkännagiva

vad utskottet i utlåtandet anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Utskottet.

Förhållandena på bostadsmarknaden äro sådana, att en förlängning av

hyresregleringen är nödvändig. Utskottet har därför icke något att erinra

mot de föreslagna förlängningarna av hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen.

Enligt gällande rätt får i allmänhet en hyresgäst icke utan hyresvärdens

samtycke överlåta sin lägenhet. I propositionen föreslås, att om en lägenhet

är förhyrd till bostad och hyresgästen vill sätta viss hyressökande i sitt ställe

för att genom byte i ett eller flera led erhålla annan bostad, men hyresvärden

vägrar att samtycka till överlåtelsen, skall, under vissa förutsättningar,

hyresnämnden äga att på framställning av hyresgästen förordna, att överlåtelsen

likväl må äga rum. Bestämmelse härom föreslås skola intagas i hyresregleringslagen

i en ny paragraf betecknad 8 b §. I motionerna 1:353,

I: 354, 1: 356, I: 357, II: 513, II: 515, II: 510 och II: 518 yrkas, att propositionen

i denna del måtte avslås.

Genom byte av lägenheter kunna i många fall vinnas betydande fördelar.

Under nuvarande bostadsbrist är det ofta endast genom lägenhetsbyte som

en hyresgäst kan erhålla en annan och för honom lämpligare bostad. Lägenhetsbyten

äro ägnade att motverka den stelhet på bostadsmarknaden, som är

en följd av bostadsbristen och den därav föranledda hyresregleringen. Eftersom

bostadsbristen i viss mån är ett fördelningsproblem följer härav, att

lägenhetsbyten äro önskvärda. I och för sig delar utskottet därför departementschefens

uppfattning, att lägenhetsbyten böra underlättas. Utskottet är

emellertid icke övertygat om lämpligheten av den förslagna lagstiftningen

beträffande lägenhetsbyten. Såsom ovan angivits har enligt gällande lagstiftning

en hyresvärd möjlighet att förhindra en hyresgästs lägenhetsbyte.

Departementschefen har i proposilionen framhållit, att det funnes anledning

till antagande, att hyresvärdarna som regel visat förståelse för hyresgästernas

önskemål på denna punkt. Delta torde också vara riktigt. I propositionen

saknas däremot hållpunkter för att bedöma i vilken utsträckning hyresvärdar

utan bärande skäl förhindrat i och för sig önskvärda byten. I den

till grund för propositionen inom justitiedepartementet upprättade promemorian

uppgives endast, att det ej sällan inträffat, att hyresvärden vägrat

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

sitt samtycke, ehuru någon befogad anmärkning icke kunnat riktas mot den

ifrågasatta nya kontrahenten i hyresförhållandet. Departementschefen har

härom i propositionen uttalat, att det givetvis förekommit fall, då hyresvärden

vägrat att samtycka till en ifrågasatt överlåtelse, och att uppenbarligen

hyresvärden stundom kan ha haft giltig anledning härtill men att i andra fall

hans avslag kan ha skett utan bärande skäl.

Propositionen ger föga ledning för att bedöma behovet av den föreslagna

lagstiftningen om lägenhetsbyten. Det är också svårt att avgöra, om vinsten

av den föreslagna lagstiftningen står i rimlig proportion till lagstiftningens

obestridliga nackdelar. Redan nu torde det icke vara helt ovanligt, att en

hyresgäst betingar sig otillåten ersättning i samband med lägenhetsbyte.

Sådana olagliga transaktioner skulle säkerligen öka i omfattning, om den

föreslagna rätten till lägenhetsbyte genomfördes. Denna utveckling skulle

givetvis bli till förfång för lojala hyresgäster och hyresgäster med begränsade

ekonomiska resurser. Den föreslagna lagstiftningen torde också komma

att förorsaka hyresnämnder och statens hyresråd betydligt ökat arbete. Enligt

utskottets mening ha övervägande skäl för den föreslagna lagstiftningen

rörande hyresgästs bytesrätt icke kunnat åberopas. Utskottet förordar därför,

att Sb § utgår ur den föreslagna lagen om ändring i hyresregleringslagen

in. m. Detta medför redaktionella jämkningar i andra delar av lagtexten och

i lagens rubrik. Om 8 b § i förslaget utgår, blir den föreslagna ändringen i

20 § hyresregleringslagen obehövlig.

Vid detta ställningstagande har utskottet utgått ifrån, att hyresvärdarna

i regel icke utan bärande skäl förhindra i och för sig önskvärda lägenhetsbyten.

Skulle det visa sig, att hyresvärdarna i mera nämnvärd omfattning

utan godtagbara skäl motsätta sig lägenhetsbyten, får frågan om hyresgästs

rätt till sådana byten tagas upp till förnyat övervägande. Utskottet förutsätter,

att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på denna fråga.

1 motionen 11:514 framställes yrkande om ett tillägg till den i propositionen

föreslagna 8 b § i syfte att från paragrafens tillämpningsområde undantaga

bostadslägenheter, som ägas av kooperativa föreningar. Av principiella

skäl skulle det enligt utskottets mening knappast vara möjligt att

bifalla detta yrkande. Då emellertid utskottet förordat, att 8 b § skall utgå ur

lagförslaget, saknar utskottet anledning att upptaga frågan om det föreslagna

undantaget för kooperativa föreningar till närmare behandling.

Det i propositionen framlagda förslaget om rätt till överlåtelse av lägenhet

utan hyresvärdens samtycke avser endast bostadslägenheter. I motionen

1:355 föreslås, att i hyresregleringslagen införes en bestämmelse av det

innehåll, att en hyresgäst, som driver affärsrörelse i för ändamålet förhyrd

lägenhet, under vissa förutsättningar skall få lov att utan hyresvärdens

samtycke överlåta hyresrätten till affärslägenheten i samband med överlåtelse

av rörelsen. Motionärerna avse att åstadkomma bättre möjligheter

för en affärsdrivande hyresgäst att vid överlåtelse av rörelsen erhålla ersättning

för den goodwill, som hyresgästen kan ha förvärvat. Denna fråga

är komplicerad och svårlöst. Frågan får inte förenklas så, att den endast

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33. J

ses ur nuvarande hyresgästers synpunkt. Vederbörlig hänsyn får även tagas

till hyresvärdarnas berättigade intressen. Den av motionärerna föreslagna

lösningen kan icke anses tillfredsställande. Motionärernas förslag innebär i

realiteten, att nuvarande hyresgäster till affärslägenheter skulle få tillfälle

att utnyttja den rådande lägenhetsbristen på ett sätt, som står i strid mot

hyresregleringslagens syfte. Visserligen föreslå motionärerna, att överlåtelse

av af färslägenhet mot hyresvärdens vilja skall få ske endast om det för

rörelsen betingade eller avtalade vederlaget icke kan anses oskäligt, men

detta villkor utgör enligt utskottets mening icke något tillförlitligt hinder för

en hyresgäst att på ett otillbörligt sätt utnyttja rätten att överlåta af färslägenheten.

Det blir svårt att avgöra vad som kan anses vara skäligt vederlag

vid överlåtelse av en rörelse. Därjämte får man icke bortse från att

kontrahenterna vid en affärsöverlåtelse i syfte att få till stånd överlåtelse

av lägenheten kunna uppge lägre vederlagssumma än som faktiskt skall

utgå. Utskottet kan icke tillstyrka det i motionen 1:355 framlagda förslaget.

I motionen 11:215 föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte hemställa om förslag till lagstiftning avseende rätt för kommunala

myndigheter i orter, där hyresregleringslagen är tillämplig, att pröva hyresavtal

som efter lagstiftningens ikraftträdande ingås beträffande där befintliga

bostadslägenheter. Detta förslag berör en under nu rådande bostadsbrist

synnerligen viktig fråga, nämligen frågan om att fördela det

förefintliga beståndet av hyreslägenheter på ett sådant sätt, att det — ur

social synpunkt sett — blir så tillfredsställande utnyttjat som möjligt. Emellertid

bli åtgärder för lösande av denna fördelningsfråga med nödvändighet

förenade med väsentliga nackdelar. Det kan icke undvikas, att betydande

inskränkningar i de enskildas avtalsfrihet måste göras, en vidlyftig administrativ

apparat blir erforderlig o. s. v. Vid 1947 års riksdag framhöll utskottet

i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 44, att utskottet vore väl

medvetet om de betydande nackdelar, som ett ingripande från det allmännas

sida på detta område måste medföra. Dessa svårigheter finge dock enligt

utskottets mening icke leda till att man i alla lägen avstode från att vidtaga

sådana åtgärder. Barnfamiljer, som redan under normala förhållanden

vore mindre eftersökta hyresgäster, komme vid en tilltagande bostadsbrist

i en allt besvärligare situation. Ur sociala och andra synpunkter kunde det

bli nödvändigt att bispringa dylika familjer, som icke kunnat erhålla bostad.

Under vissa omständigheter måste såväl samhället taga på sig det besvär

och de kostnader, som vore förenade med åtgärder, vilka kunde behövas,

som enskilda hyresvärdar och andra hvressökande underkasta sig

inskränkningar i hittillsvarande avtalsfrihet, för att de mest trängande behoven

skulle kunna tillgodoses. Med hänsyn härtill syntes det utskottet böra

tagas under övervägande, huruvida det borde uppgöras förslag till en beredskapslagstiftning

som på orter, där så erfordrades, tilläte en beliovsprövning

av de hyressökande och som gåve en verklig företrädesrätt till

hyreslediga lägenheter åt vissa grupper. På utskottets hemställan tillkänna
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

gav riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t vad utskottet anfört. Av uttalanden

som departementschefen gjort i propositionen nr 212 framgår, att

Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på föreliggande problem. Med

hänsyn härtill och med hänsyn till innehållet i den ovan omnämnda skrivelsen

finner utskottet det icke erforderligt att riksdagen nu gör någon

framställning till Kungl. Maj :t i denna fråga. Utskottet avstyrker därför

motionen 11:215. Härvid förutsätter emellertid utskottet, att Kungl. Maj :t

följer utvecklingen på bostadsmarknaden med uppmärksamhet och att

Kungl. Maj :t, om utvecklingen föranleder därtill, för riksdagen framlägger

förslag till åtgärder för att säkra tillgången på bostäder för dem, som äro

i störst behov därav.

Motionärerna i motionen II: 517 framhålla, att de i första hand önska bifall

till det i motionen II: 215 framställda yrkandet. I andra hand föreslås,

att den i propositionen föreslagna 8 b § i hyresregleringslagen får det innehåll,

att om hyresgäst vill överlåta sin hyresrätt till annan men hyresvärden

vägrar att samtycka till överlåtelsen, skall hyresnämnden äga förordna,

att överlåtelsen likväl må äga rum, såframt hyresvärden ej visar,

att den till vilken överlåtelsen skulle ske icke skäligen kan tagas för god

såsom hyresgäst eller att överlåtelsen eljest skulle medföra väsentlig skada

eller olägenhet för honom. År lägenheten förhyrd till bostad och belägen i kommun,

där kommunal bostadsförmedling finnes, må dock — enligt förslaget

i motionen II: 517 — förordnande meddelas endast då fråga är om överlåtelse

till hyressökande, som anvisats av den kommunala bostadsförmedlingen,

och å andra orter endast efter hörande av det kommunala organ,

som har hand om förmedlingen av statliga tertiärlån. I den mån detta förslag

avser andra lägenheter än bostadslägenheter får utskottet hänvisa till

vad utskottet anfört i samband med behandlingen av det i motionen I: 355

framställda yrkandet. Den föreslagna bestämmelsen att förordnande om

överlåtelse utan hyresvärdens samtycke endast finge ske, då fråga vore om

överlåtelse till hyressökande, som anvisats av kommunal bostadsförmedling,

kan synas lämplig ur bostadssocial synpunkt men skulle förmodligen — om

bestämmelsen skulle ha någon bostadssocial effekt — nedbringa antalet

överlåtelser till ett minimum och göra lagstiftningen om hyresgästs rätt att

överlåta lägenhet betydelselös. Utskottet avstyrker motionen 11:517.

I motionen I: 227 begäres utredning av frågan om hyresvärds skyldighet

att medgiva hyresgäst att överlåta förhyrd lägenhet. Till den del den begärda

utredningen avser bostadslägenheter får den anses ha blivit verkställd

i samband med tillkomsten av propositionen nr 212. Till den del den begärda

utredningen avser affärslägenheter får utskottet hänvisa till vad utskottet

anfört här ovan. Utskottet avstyrker motionen 1:227.

Enligt 9 § hyresregleringslagen gäller för närvarande, att lägenhet, som den

1 januari 1942 eller vid den senare tidpunkt, då den blivit färdigställd, var avsedd

att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad, ej må utan hyresnämndens

tillstånd uthyras eller av ägaren tagas i bruk för väsentligen annat ändamål

än det sålunda avsedda. I propositionen föreslås ett tillägg till 9 § hyres
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

regleringslagen i syfte att förhindra att lägenhet, som den 1 juni 1948 eller vid

senare färdigställande var avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas för

hotell- eller pensionatrörelse, utan hyresnämndens tillstånd uthyres eller

av ägaren tages i bruk för väsentligen annat ändamål än nu sagts. I motionerna

I: 357 och II: 515 yrkas avslag på det i propositionen föreslagna tilllägget

till 9 § hyresregleringslagen. Motionärerna framhålla, att det är priskontrollnämndens

vägran att medgiva hotellen och pensionaten att taga ut

sina ökade kostnader i form av höjda priser som orsakat att hotell och pensionat

förvandlats till kontorslokaler och att riksdagen bör avslå förslaget

om ändring i 9 § hyresregleringslagen för att därigenom från priskontrollnämndens

sida tvinga fram en rimlig kompensation för kostnadsökningarna.

Utskottet kan icke dela motionärernas uppfattning i denna del. För att

hindra att tendensen att förvandla hotell och pensionat till kontorslokaler

sprider sig, är det nödvändigt att den i propositionen föreslagna lagändringen

i 9 § hyresregleringslagen genomföres. Utskottet tillstyrker därför det

i propositionen framlagda förslaget till ändring i 9 § hyresregleringslagen.

I propositionen föreslås slutligen i syfte att reglera makes rätt till lägenhet

vid upplösning av äktenskap en lag med vissa bestämmelser om hyresrätt

vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad in. m. samt ändringar i 8 a §

hyresregleringslagen. Dessa förslag föranleda ingen erinran från utskottets

sida. Den begäran om lagändring, som framställts i motionen II: 209, får

anses ha blivit uppfylld genom den i propositionen föreslagna lagstiftningen

om makes rätt till lägenhet vid upplösning av äktenskap.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring att det genom förevarande

proposition, nr 212, framlagda förslaget till lag angående

ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag

icke kunnat i oförändrat skick antagas —• måtte för sin del

antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Lag

angående ändring i lagen den 19

juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. in., så ock om fortsatt giltighet

av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 8 a,

9 och 20 §§ lagen den 19 juni 1942

om hyresreglering m. m.1 skola er
1

Lydelsen av 8 a § se SFS 1946: 87; senaste

lydelsen av 9 § se SFS 1943: 112 och av 20 §

se SFS 1947: 142.

(Utskottets förslag:)

Lag

angående undrad lydelse av 8 a

och 9 §§ lagen den 19 juni 1942

(nr 429) om hyresreglering m. in., så

ock om fortsatt giltighet av samma

lag.

Härigenom förordnas, dels att 8 a

och 9 §§ lagen den 19 juni 1942

om hyresreglering m. in.1 skola er
1

Lydelsen av 8 a § se SFS 1946: 87; senaste

lydelsen av 9 § se SFS 1943: 112.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

hålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels att i lagen skall införas

en ny paragraf, betecknad 8 b §, av

nedan angiven lydelse, dels ock att

samma lag, vilken enligt lag den 25

april 1947 (nr 142) gäller till och

med den 30 september 1948, skall

äga fortsatt giltighet till och med

den 30 september 1949.

(Utskottets förslag:)

hålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels ock att samma lag,

vilken enligt lag den 25 april 1947

(nr 142) gäller till och med den 30

september 1948, skall äga fortsatt

giltighet till och med den 30 september

1949.

8 a §.

Skall hyresförhållande beträffande lägenhet, som förhyrts av två eller

flera gemensamt, upphöra på grund av åtgärd eller underlåtenhet av någon

av dem, och vägrar hyresvärden annan, som har del i hyresrätten, att

övertaga lägenheten, äger hyresnämnden på framställning av den senare

förordna därom, såframt hyresvärdens vägran finnes vara obillig.

Vill make----i hyresrätten.

Har make genom bodelning eller skifte i anledning av äktenskapets återgång,

hemskillnad eller äktenskapsskillnad tillagts hyresrätten till lägenhet,

som av andra maken eller av båda makarna är förhyrd till bostad för

gemensamt bruk, och vägrar hyresvärden den förre att övertaga lägenheten,

äger hyresnämnden på framställning förordna därom, såframt hyresvärdens

vägran finnes vara obillig.

1 fråga om hyresvillkoren vid övertagande av lägenhet enligt bestämmelserna

här ovan skall vad i 7 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Framställning varom förmäles i första eller andra stycket skall göras

inom fjorton dagar från det hyresvärden i samband med uppsägning eller

eljest tydligt meddelat sökanden, att hyresförhållandet skall upphöra. Skall

i fall som avses i tredje stycket hyresförhållandet upphöra, skall ock framställning

som där sägs göras inom nämnda tid.

8 b §.

År lågenhet förhyrd till bostad och

vill hyresgästen sätta viss hyressökande

i sitt ställe för att genom byte,

i ett eller flera led, erhålla annan

bostad, men vägrar hyresvärden att

samtycka till överlåtelsen, äger hyresnämnden

på framställning av hyresgästen

förordna, att överlåtelsen

likväl må äga rum inom viss av

nämnden bestämd tid, såframt hyresrätten

ej är förverkad samt vä
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

gande skäl tala för bytet och hyresvärdens

vägran finnes vara obillig.

I fråga om hyresvillkoren efter överlåtelsen

skall vad i 7 § stadgas äga

motsvarande tillämpning.

9 §■

Lägenhet, som den 1 januari 1942 eller vid den senare tidpunkt, då den

blivit färdigställd, var avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad,

så ock lägenhet, som den 1 juni 1948 eller vid senare färdigställande

var avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas för hotell- eller pensionatrörelse,

må ej utan hyresnämndens tillstånd uthyras eller av ägaren tagas

i bruk för väsentligen annat ändamål än nu sagts.

Hyresnämnden äger —--- möblerat skick.

20 §.

Hyresnämndens beslut — — —

nämndens beslut.

Part, som---stycket sägs.

Nämndens beslut utom i ärende

som avses i 8 b § skall, om ej hyresrådet

annorlunda förordnar, lända

till efterrättelse utan hinder av anförda

besvär. I vad beslutet avser

förfluten tid skall vad nu sagts dock

gälla allenast såvitt fråga är om besvär

av den som vid beslutet upphört

eller sedermera upphör att vara hyresvärd

eller hyresgäst beträffande

lägenheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1948.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juni 1948

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1948, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 14 juni 1948 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juni 1948 lämnat meddelande som i 8 a § femte

stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september

1948, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 juni

1948. Förordnande varom i nämnda paragraf tredje stycket sägs må icke

meddelas, om hyresförhållandet upphört före den 1 juni 1948.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Där Konungen meddelar förordnande, att bestämmelserna i lagen den 19

juni 1942 om hyresreglering m. m. skola äga tillämpning i viss ort, äger

Konungen föreskriva, att de i nästföregående stycke angivna tidpunkterna

skola med avseende å orten ersättas med de senare tidpunkter, som

Konungen bestämmer.

B. att riksdagen måtte antaga följande två genom förevarande

proposition, nr 212, framlagda förslag till

Lag

angående fortsatt gilligliet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. in.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 25 april

1947 (nr 143) gäller till och med den 30 september 1948, skall äga fortsatt

giltighet till och med den 30 september 1949.

L ag

med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller

äktenskapsskillnad m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Hava makar eller en av dem förhyrt lägenhet till bostad för gemensamt

bruk och går äktenskapet åter eller dömes till hemskillnad eller äktenskapsskillnad

mellan dem, skall på makes begäran hyresrätten till lägenheten,

ändå att den icke utgör giftorättsgods eller samfälld egendom, genom bodelning

eller skifte tilläggas endera av makarna. Företräde skall härvid tillkomma

den make som med beaktande av samtliga omständigheter kan anses

bäst behöva lägenheten.

Angående rätt för make som hyresrätten sålunda tillagts att i vissa fall

övertaga lägenheten, ehuru hyresvärden icke samtyckt därtill, stadgas i

lagen om hyresreglering m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1948 och gäller till och med den 30

september 1949. Har bodelning eller skifte påkallats under lagens giltighetstid,

skall även därefter vad i lagen stadgas äga tillämpning i avseende å

bodelningen eller skiftet.

Lagen skall icke äga tillämpning då äktenskapet gått åter eller hemskillnad

eller äktenskapsskillnad vunnits före lagens ikraftträdande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33.

15

C. att motionerna 1:353, 1:354, 1:355, 1:356, 1:357,

11:513, 11:514, 11:515, 11:516, 11:517 och 11:518 måtte

anses besvarade genom vad utskottet under A. hemställt;

D. att motionen II: 209 måtte anses besvarad genom vad

utskottet under A. och B. hemställt;

E. att motionen I: 227 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; och

F. att motionen II: 215 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 18 maj 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund, Hage,

Uhlén, Nerman, Carl Eric Ericsson och Wahlund;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Ryberg*, Larsson

i Östersund, Jacobsson i Igelsbo*, fru Västberg*, fru Ewerlöf, herrar Lundberg

och Holmberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Olovson i Västerås och Larsson i Östersund;

2) beträffande utskottets hemställan under A. av herr Carl Eric Ericsson

och fru Ewerlöf, vilka anfört:

I 9 § nu gällande hyresregleringslag stadgas, att bostadslägenhet ej utan

tillstånd av hyresnämnd må tagas i bruk för annat ändamål. I propositionen

nr 212 föreslås, att detta förbud skall omfatta även hotell och pensionat. Utskottet

tillstyrker propositionen i denna del. Såsom framgår av motionerna

I: 357 och II: 515 yrka vi avslag på den i propositionen föreslagna ändringen

i 9 § hyresregleringslagen. Vi anse nämligen, att departementschefen och utskottet

delvis felbedömt anledningen till att hotell och pensionat i viss utsträckning

under senare tid omändrats till kontorslokaler. Detta beror en
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 33: reservationer.

ligt vår uppfattning ej »framför allt på personalsvårigheter», även om sådana

i sin mån medverka, utan huvudsakligast på att denna verksamhet

till följd av stark begränsning å rumspriserna ofta ej kan bedrivas utan förlust.

Vi anse ej, att det är riktigt, att en viss grupp medborgare i samhället,

i detta fall innehavare av hotell- och pensionatrörelser, skall med tillhjälp

av lagen tvingas att driva sin rörelse med förlust. De kunna visserligen

lägga ned sin verksamhet men stå då med sina ofta till höga priser förhyrda

lägenheter, vilka de ej tillåtas disponera för annat ändamål.

Den välbehövliga ökning i rumsbeståndet för den resande allmänheten,

som det här gäller, bör man söka åstadkomma på annat sätt än genom en

ny restriktiv lagstiftning, som måhända endast till en ringa del kommer att

fylla sitt ändamål. Man bör enligt vår mening i stället vidtaga positiva åtgärder

i syfte att få fram den rumsreserv som otvivelaktigt finnes i våra

storstäder. Man bör vidare tillse, att priskontrollen icke göres sådan, att

den förhindrar en på sund ekonomisk grundval bedriven hotell- och pensionatrörelse.

Det torde även finnas andra möjligheter att erhålla en ökad

tillgång på resanderum.

Vi hemställa därför,

att riksdagen — med förklaring att det genom förevarande

proposition, nr 212, framlagda förslaget till lag angående

ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag icke

kunnat i oförändrat skick antagas -—• måtte för sin del antaga

följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 8 a § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 8 a § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att

samma lag, vilken enligt lag den 25 april 1947 (nr 142) gäller till och med

den 30 september 1948, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september

1949.

8 a §.

Skall hyresförhållande beträffande lägenhet, som förhyrts av två eller

flera gemensamt, upphöra på grund av åtgärd eller underlåtenhet av någon

av dem, och vägrar hyresvärden annan, som har del i hyresrätten, att övertaga

lägenheten, äger hyresnämnden på framställning av den senare förordna

därom, såframt hyresvärdens vägran finnes vara obillig.

Vill make---i hyresrätten.

Har make genom bodelning eller skifte i anledning av äktenskapets återgång,

hemskillnad eller äktenskapsskillnad tillagts hyresrätten till lägen
-

J Lydelsen av 8 a § se SFS 1946:87.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33; reservationer. 17

het, som av andra maken eller av båda makarna är förhyrd till bostad för

gemensamt bruk, och vägrar hyresvärden den förre att övertaga lägenheten,

äger hyresnämnden på framställning förordna därom, såframt hyresvärdens

vägran finnes vara obillig.

I fråga om hyresvillkoren vid övertagande av lägenhet enligt bestämmelserna

här ovan skall vad i 7 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Framställning varom förmäles i första eller andra stycket skall göras

inom fjorton dagar från det hyresvärden i samband med uppsägning eller

eljest tydligt meddelat sökanden, att hyresförhållandet skall upphöra. Skall

i fall som avses i tredje stycket hyresförhållandet upphöra, skall ock framställning

som där sägs göras inom nämnda tid.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1948.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juni 1948

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1948, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 14 juni 1948 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juni 1948 lämnat meddelande som i 8 a § femte

stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september

1948, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 juni

1948. Förordnande varom i nämnda paragraf tredje stycket sägs må icke

meddelas, om hyresförhållandet upphört före den 1 juni 1948.

Där Konungen meddelar förordnande, att bestämmelserna i lagen den 19

juni 1942 om hyrsreglering in. in. skola äga tillämpning i viss ort, äger

Konungen föreskriva, att de i nästföregående stycke angivna tidpunkterna

skola med avseende å orten ersättas med de senare tidpunkter, som

Konungen bestämmer.

3) beträffande utskottets hemställan under A. av herr Holmberg, som

anfört:

Enligt min mening innebär Kungl. Maj :ts förslag till lagstiftning om lägenhetsbyten

icke tillräckliga garantier för att ledigblivna bostäder upplåtas

på ett med hänsyn till behovet och ur samhällets synpunkt önskvärt

och riktigt sätt. Samma invändning kan göras mot det i motionen 11:514

framställda yrkandet.

Mot ett bifall till propositionen i detta avseende vill jag framhålla, att

den föreslagna bestämmelsen om lägenhetsbyten kan komma att leda till

att mindre bemedlade familjer på grund av rådande höga hyrespriser av ekonomiska

skäl låta sig förledas till att sänka sin bostadsstandard och att i

övrigt behovssynpunkter och andra sociala skäl kunna komma att förbises

vid lägenhetsbyten.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 samt 2 avd. Nr 33.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 33; reservationer.

I motionen 11:215 föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte hemställa om förslag till lagstiftning avseende rätt för kommunala

myndigheter i orter, där hyresregleringslagen är tillämplig, att pröva hyresavtal

som efter lagstiftningens ikraftträdande ingås beträffande där befintliga

bostadslägenheter. Detta förslag berör en under nu rådande bostadsbrist

synnerligen viktig fråga, nämligen frågan om att fördela det förefintliga

beståndet av hyreslägenheter på ett sådant sätt, att det — ur social

synpunkt sett — blir så tillfredsställande utnyttjat som möjligt.

För att uppnå detta syfte bör man enligt min mening icke låta avskräcka

sig därav, att vissa inskränkningar i de enskildas avtalsfrihet måste vidtagas.

Av uttalanden som departementschefen gjort i propositionen 212

framgår, att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på föreliggande

problem. Med hänsyn härtill är det icke erforderligt, att riksdagen nu gör

någon ytterligare framställning till Kungl. Maj :t i denna fråga. Därvid förutsättes

emellertid, att Kungl. Maj :t följer utvecklingen på detta område

med uppmärksamhet och snarast undersöker möjligheten att åstadkomma

bättre förhållanden på bostadsmarknaden genom sådana åtgärder, som föreslagits

av Stockholms stad och i motionen II: 215.

I likhet med motionärerna i motionen II: 517 anser jag emellertid, att bestämmelsen

om lägenhetsbyten bör omformas så, att de kommunala myndigheter,

som ha att ansvara för medborgarnas bostadsförsörjning, få möjlighet

att öva inflytande på bytesfrågornas avgörande.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa,

att riksdagen — med förklarande att riksdagen funnit

viss ändring böra vidtagas i det genom förevarande proposition,

nr 212, framlagda förslaget till lag angående ändring

i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. in.,

så ock om fortsatt giltighet av samma lag — måtte för sin

del antaga nämnda förslag med den ändringen, att den

förslagna 8 b § erhåller följande lydelse:

8 b §.

Vill hyresgäst överlåta sin hyresrätt till annan men vägrar hyresvärden

att samtycka till överlåtelsen, äger hyresnämnden förordna, att överlåtelsen

likväl må äga rum, så framt hyresvärden ej visar, att den till vilken överlåtelsen

skulle ske skäligen icke kan tagas för god såsom hyresgäst eller

att överlåtelsen eljest skulle medföra väsentlig skada eller olägenhet för

honom. Är lägenheten förhyrd till bostad och belägen i kommun, där kommunal

bostadsförmedling finnes anordnad, må förordnande meddelas endast

då fråga är om överlåtelse till hyressökande, som anvisats av den kommunala

bostadsförmedlingen, samt å andra orter efter hörande av det kommunala

organ, som handhaver förmedlingen av statliga tertiärlån.

I fråga om hyresvillkoren efter överlåtelsen skall vad i 7 § stadgas äga

motsvarande tillämpning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33; reservationer. 19

4) av herrar Hage och Uhlén, vilka inom utskottet yrkat bifall till propositionen

även i den del av densamma, som gäller hyresgästs rätt till lägenhetsbyte,

och därför ansett, att utskottets utlåtande bort ha följande

lydelse:

Förhållandena på bostadsmarknaden--— (lika med utskottet)--- —

och bostadsrättskontrollagen.

Enligt gällande —---- (lika med utskottet)---måtte avslås.

Genom byte av lägenheter kunna i många fall vinnas betydande fördelar.

Under nuvarande bostadsbrist är det ofta endast genom lägenhetsbyte som

en hyresgäst kan erhålla en annan och för honom lämpligare bostad. Lägenhetsbyten

äro ägnade att motverka den stelhet på bostadsmarknaden, som är

en följd av bostadsbristen och den därav föranledda hyresregleringen. Eftersom

bostadsbristen i viss mån är ett fördelningsproblem följer härav, att

lägenhetsbyten äro önskvärda. På grund härav delar utskottet departementschefens

uppfattning, att lägenhetsbyte bör underlättas på det sätt,

som föreslagits i propositionen.

I nämnda proposition har sistnämnda förslag motiverats bl. a. därmed,

att statsrådet kommit till den uppfattningen, att planerade lägenhetsbyten

i en viss utsträckning avvisats av resp. hyresvärdar även i sådana fall, där

detta skett utan bärande skäl. Samtidigt har dock i propositionen framhållits,

att det funnes anledning till antagande, att hyresvärdarna som regel

visat förståelse för hyresgästernas önskemål på denna punkt. Detta

torde också vara riktigt.

För sin del anser utskottet — i likhet med statsrådet — att redan den

omständigheten, att det kunnat påvisas, att planerade lägenhetsbyten av här

nämnt slag av hyresvärden i vissa fall avvisats, utgör ett vägande motiv för

en kristidslagstiftning av här nämnt slag, och detta särskilt med hänsyn

därtill, att vårt land befinner sig i en situation med en rent katastrofal bostadsbrist

i flertalet städer m. fl. samhällen.

Givetvis skulle det ha varit önskvärt, om till grund för en sådan lagstiftning

som den här föreslagna kunnat läggas en grundlig utredning,

varigenom kunnat siffermässigt mera definitivt konstateras, i vilken utsträckning

ett nekande från hyresvärdarnas sida till planerade bostadsbyten

ägt rum, på sådant sätt att detta kunnat anses obilligt. Det torde emellertid

av naturliga skäl vara mycket svårt — då det gäller ett sådant område

som detta och då det även gäller att i varje fall slå fast om nekandet

kunnat anses som obilligt — att här förebringa en övertygande siffermässig

redovisning, omfattande alla de samhällen, som skulle beröras av en

lagstiftning av detta slag. Utskottet finner sig på denna punkt kunna hysa

fullt förtroende till vad som i den till grund för propositionen inom justitiedepartementet

upprättade promemorian uppgivits, nämligen att det ej

sällan inträffat, alt hyresvärden vägrat sitt samtycke till framförda framställningar

från hyresgäster om lägenhetsbyten.

På grundvalen av nämnda promemoria har departementschefen kommit

till den uppfattningen, att hyresvärden understundom kan ha haft giltig

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra lagutskottets utlåtande nr 33; reservationer.

anledning till ett nekande, men att i andra fall hans avslag kan ha skett

utan bärande skäl. Man kan ha anledning utgå ifrån att detta påstående

grundar sig på erfarenheter från håll, där man sedan en tid tillbaka sysslat

med dessa spörsmål, exempelvis från de många hyresgästföreningarna, utspridda

runt om i landet och omfattande cirka 150 000 organiserade hyresgäster,

sammanslutna i en riksorganisation, Hyresgästernas riksförbund,

vilken sammanslutning i princip tillstyrkt förslaget. Härtill kommer att

bl. a. följande tillfrågade institutioner även tillstyrkt eller icke haft något

att erinra mot förslaget, nämligen socialstyrelsen — som haft att här bevaka

de sociala synpunkterna — en hovrätt, en minoritet av tre medlemmar

i hyresrådet samt slutligen lagrådet, vars yrkande om några mindre

justeringar i lagtexten iakttagits vid den slutliga utformningen av förslaget.

I dessa tillstyrkanden torde kunna ligga en antydan därom, att från

nämnda institutioners sida det ansetts, att det utredningsmaterial, som föreli§§er

i denna fråga, kan anses vara tillräckligt för att därpå grunda en

lagstiftning.

Med utgångspunkt från vad här anförts vill utskottet alltså framhålla,

att detta ej kunnat tillägna sig den uppfattningen, att en i vissa motioner

påstådd bristande utredning och frånvaron av tillräckligt bevismaterial

motiverar ett avslag — ett avslag som för övrigt kan tänkas komma att

stimulera hyresvärdarnas benägenhet att neka till skeende framställningar

om lägenhetsbyten. Åtminstone anser utskottet, att de synpunkter, vilka i

propositionen anförts för ett bifall till densamma på denna punkt, väga

tyngre än de motiv, som anförts för ett avslag.

Här vill utskottet särskilt framhålla, att ett bifall till förslaget torde kunna

i någon mån medverka till, att det åstadkommes någon ändring i det nu

existerande missförhållande, som består däri, att arbetare och andra löntagare,

vilka förflyttats till en ny arbetsplats, ofta på grund av bostadsbristen

tvingas leva borta från sin familj och sitt hem med därmed följande

ökade kostnader. Det torde vara ett betydande allmänt intresse, att åtminstone

något försökes för alt i någon mån åstadkomma ändring i nämnda

hänseende.

Härutöver anser sig utskottet — som motiv för att detsamma ej kan tillstyrka

de framförda motionerna om avslag på lägenhetsbytesförslaget (§ 8 b

i propositionen) — böra understryka, vad som även framhålles i propositionen,

nämligen att ett negativt ställningstagande till bytesrätten icke är

ägnat att i allmänhet leda till »en större rörlighet» inom bostadsmarknaden

eller till någon fördel för hyresvärdarna, så att de skulle få någon avsevärt

större möjlighet att uthyra den avvisade bytessökandens lägenhet till annan

hyresgäst, som av en eller annan anledning kunde te sig mera acceptabel

för hyresvärden. Tvärtom torde följden av en sådan negativ inställning

bli, att resp. bytessökande icke våga flytta ur sina resp. bostäder, utan

sitta kvar i dessa. Härigenom torde även i de flesta fall komma att förhindras

en omflyttning — vilken ur alla utgångspunkter torde vara synnerligen

önskvärd — nämligen den, som består i att en hyresgäst kan lämpa sitt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33; reservationer. 21

bostadsinnehav efter för honom nyinträdda ekonomiska och andra förhållanden.

I några motioner har som motiv för avslag på propositionens förslag om

rätt till bostadsbyte framhållits, att detta skulle kunna leda till ett ökat

antal fall med utbetalande av ersättning från den ena hyresgästen till den

andra vid byte av lägenhet. Det torde icke kunna förnekas, att sådant sker

och kan ske i en viss utsträckning. Men det finnes anledning att antaga,

att detta i större utsträckning praktiserats och kommer att praktiseras från

hyresvärdens sida, särskilt efter ett eventuellt avslag på propositionens förslag

om rätt till bostadsbyte. Genom ett sådant avslag torde nämligen hyresvärdens

maktställning vis ä vis hyresgästen att på sätt och vis ytterligare

stärkas. Då det däremot gäller tvenne bytessökande hyresgäster — oftast

småfolk i samma ekonomiska ställning och med samma intresse att få bytet

genomfört — torde däremot möjligheterna att med framgång kräva och uttaga

sådan ersättning vara synnerligen små. Det torde alltså knappast finnas

några motiv för att, med anförande av dylika skäl, gå emot regeringsförslaget

på denna punkt.

Utskottet — som här upptagit till bemötande några av de skäl, som i de

väckta motionerna anförts för ett avslag på § 8 b (om rätten till lägenhetsbyte)

-— vill slutligen framhålla, att det framlagda förslaget på nämnda

punkt synes vara synnerligen moderat utformat, i synnerhet som det är

försett med ett flertal förutsättningar för att ett bifall skall kunna medgivas

av hyresnämnden, nämligen

1) hyresrätten får ej vara förverkad;

2) vägande skäl skola tala för bytet;

3) hyresvärdens vägran skall befinnas vara obitlig.

Ävenså förutsättes alltjämt, att den nytillträdande bytes-hyresgästen skall

kunna anses vara lika solvent hyresbetalare som den gamla. Och slutligen

utsäges på s. 14 i propositionen, att »i sådana fall, där hyresvärden lider

något avsevärt men av förändringen, bör den tydligen icke få komma till

stånd».

Genom sådana bestämmelser som dessa torde hyresvärdens intressen

komma att bliva på ett rimligt sätt tillgodosedda, så långt detta kan ske i

en kristidslagstiftning, vid vars tillkomst hänsynen till krisförhållandena

och det allmännas intresse måste beaktas i högre grad än under andra tidsförhållanden.

T de väckta motionerna har emellertid avslagsyrkandet motiverats även

från andra utgångspunkter än de här anförda. Utan att i detalj gå in på

alla dessa olika avslagsmotiv, finner utskottet, att inget av dessa äro av

den styrka och beviskraft, att de i och för sig motivera ett avslag.

Däremot har utskottet icke kunnat underlåta att fästa visst avseende vid

yrkandet i motionen 11:514, vari föreslagits, att förslaget om bytesrätten

skall kompletteras med ett tillägg att nämnda bestämmelse ej skall äga

tillämpning, där bostadslägenheten äges av kooperativ förening, som uthyr

lägenheterna med iakttagande av turordningsrätt. Utskottet finner

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra lagutskottets utlåtande nr 33; reservationer.

emellertid, att departementschefen redan observerat och upptagit till behandling

denna fråga (s. 29 i propositionen). Det som på nämnda ställe

anföres av statsrådet torde kunna innebära, att de i lagförslaget införda

förutsättningarna för hyresnämndens bifall till en bytesansökan inrymma

möjligheter för hyresnämnden att neka hyresbyte i de fall, där stadgebestämmelser

om prioritetsrätt för hyresgäst i ett kooperativt bostadsföretag

existerar. I sådana bostadsföretag, där innehavaren av bostaden besitter sin

bostad — ej som hyresgäst utan som ägare av bostaden — kan lagförslaget

med den utformning, som det fått, givetvis icke komma till någon tillämpning.

Men även där delägarens rätt till bostaden utformats som hyresrätt,

torde bestämmelsen i lagförslaget om att »vägande skäl» skola »tala för överlåtelsen»

kunna inrymma möjligheten till en tillämpning, som på denna

punkt tillgodoser motionären. Till yttermera visso vill utskottet emellertid

understryka, att nämnda bestämmelse bör tillämpas och tolkas på sådant

sätt, att den här nämnda principen om prioritetsrätten till bostad

icke sättes åt sidan.

I det sammanhanget anser sig utskottet även böra upptaga till behandling

ett yrkande i motionen II: 517, där det bl. a. hemställes, att förordnande

om lägenhetsbyte skall meddelas endast då fråga är om överlåtelse till

hyressökande, som anvisats av den kommunala bostadsförmedlingen, där

sådan finnes, och å andra orter endast efter hörande av det kommunala

organ, som har hand om förmedlingen av statliga tertiärlån. Avsikten

med detta yrkande torde vara, att man skall kunna vid bytet tillgodose

de sociala synpunkterna vid utväljandet av den nya hyresgästen och att

alltså den ur sociala synpunkter (familjens storlek m. in.) mest behövande

lägenhetssökanden skall kunna erhålla den lediga bostaden, vare sig han är

bytessökande eller icke.

Utskottet finner rent principiellt —- liksom det deklarerades vid en föregående

riksdagsbehandling av denna fråga — att uppnåendet av ett sådant

mål som detta, så långt det är möjligt, bör tillgodoses, d. v. s. att det

knappa bostadsbeståndet fördelas med hänsyn till resp. bostadssökandes

behov av en bostad (familjens storlek in. m.). Utskottet vill också understryka,

att statsmakterna böra ha sin uppmärksamhet fästad på detta problem

samt överväga, vad som kan åstadkommas för tillämpandet av en sådan

princip — för vilket dock torde erfordras tämligen radikala författningsändringar

inom detta område. Då emellertid inget lagförslag ligger utarbetat

i denna synnerligen komplicerade fråga, anser utskottet, att den

omständigheten att detta spörsmål kan komma att bli föremål för utredning,

syftande till en ny eller reviderad lagstiftning, icke bör utgöra hinder

för att den i propositionen föreslagna mindre omfattande reformen nu genomföres.

Denna reform torde icke kunna sägas gå i motsatt riktning mot

den lagstiftning, som eventuellt senare kan komma till stånd, om denna

kominer att taga sikte på att framskapa ett skydd främst för stora barnrika

familjer. Ty det torde med tämligen stor visshet kunna påstås, att —

då propositionens mål på denna punkt om bytesrätten är att slå vakt om

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33; reservationer. 23

de familjer, som inneha en bostad men önska byta sig till en annan — så

syftar den till att skydda en grupp av hyresgäster, som till övervägande del

utgöres av stora eller medelstora familjer. Däremot torde de, som stå som

sökande till erhållande av en bostad och icke ännu erhållit en sådan — vilkas

tillgodoseende ej här är föremål för lagstiftning — till en större procent

utgöras av nygifta familjer utan barn samt liknande kategorier. Det

måste givetvis vara samhällets uppgift att i bostadshänseende söka fortast

möjligt tillgodose även nämnda kategorier. Men detta kan knappast ske på

annat sätt än genom ökat bostadsbyggande men icke på sådant sätt, att

skyddandet av dem, som nu inneha en bostad, skulle eftersättas. Det kan i

detta sammanhang framhållas, att det framlagda förslaget om bytesrätten

i stort sett icke innebär något annat än att man åt tvenne bostadsinnehavare

— vars rätt att kvarbo i sina bostäder fastställts i hyresregleringslagen —

försöker skydda denna redan lagligen garanterade rätt, även då bostadsinnehavarna

byta bostad med varandra.

Slutligen vill utskottet till behandling upptaga den i motionerna 1:227

och 1:355 framförda uppfattningen, att rätten till lägenhetsbyte även bör

omfatta affärslokaler. Utskottet har icke kunnat finna, att en lagstiftning

av detta slag skulle vara orimlig och grundar detta påstående bland annat

även på ett uttalande å s. 15 (nederst) i propositionen. Då emellertid

utskottet förutsätter, att vid en fortsatt utredning av hyresfrågorna Kungl.

Maj:t skall finna anledning att till prövning upptaga även denna fråga, avstår

utskottet för närvarande från att yrka bifall till motionsförslaget på

denna punkt.

Utskottet övergår därefter till att behandla övriga i propositionen framförda

förslag, vilka ej här förut berörts.

Enligt 9 § hyresregleringslagen (s. 10 i utlåtandet)-----(lika med utskottet)

---i 9 § hyresregleringslagen.

I propositionen föreslås---(lika med utskottet)---upplös
ning

av äktenskap.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga det genom förevarande

proposition, nr 212, framlagda förslaget till lag angående

ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

B. att riksdagen måtte antaga de genom förevarande proposition,

nr 212, framlagda förslagen till

lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

(nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt

m. in.; och

lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad

eller äktenskapsskillnad in. in.;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 33; reservationer.

C. att motionerna I: 353, I: 354, I: 355, I: 356, I: 357,

II: 513, II: 514, II: 515, II: 516, II: 517 och II: 518 måtte

anses besvarade genom vad utskottet under A. hemställt;

D. att motionen II: 209 måtte anses besvarad genom vad

utskottet under A. och B. hemställt;

E. att motionen I: 227 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; och

F. att motionen II: 215 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

481083

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:242 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till utbildningskurs för sysselsättningsoch arbetsterapeuter. s. 9 i texten