Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen om semester. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft fyra inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionerna i första kammaren nr 68 av herr Norling och nr 94 av herr Andersson, Sven, m. fl. samt motionerna i andra kammaren nr 116 av herr Dahlgren m. fl. och nr 162 av herr Mårtensson m. fl.

1948-05-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:35, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen om semester. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft fyra inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionerna i första kammaren nr 68 av herr Norling och nr 94 av herr Andersson, Sven, m. fl. samt motionerna i andra kammaren nr 116 av herr Dahlgren m. fl. och nr 162 av herr Mårtensson m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

1

Nr 35.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring

i lagen om semester.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft fyra

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionerna

i första kammaren nr 68 av herr Norling och nr 94 av herr Andersson,

Sven, m. fl. samt motionerna i andra kammaren nr 116 av herr

Dahlgren m. fl. och nr 162 av herr Mårtensson m. fl.

I motionerna I: 68 och II: 116, vilka äro likalydande, har föreslagits, att

»riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag

till lag med sådan ändring av semesterlagen av den 29 juni 1945, att

arbetstagare som arbetat hela året erhåller tre veckors semester».

1 motionerna I: 94 och II: 162, vilka äro likalydande, har hemställts, att

»riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning av frågan

om utökning av semesterledigheten till minst tre veckor för samtliga

arbetstagare samt att förslag härom snarast framlägges för riksdagen».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa yrkanden, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Bestämmelser om semester infördes år 1931 i 5 § in) lagen den 29 juni

1912 om arbetarskydd. Enligt dessa bestämmelser borde åt arbetstagare, som

utan avsevärt uppehåll användes till arbete året runt och varit anställd hos

arbetsgivaren eller företaget någon längre tid, beredas semesterledighet under

minst fyra söckendagar, vilken ledighet i regel borde vara sammanhängande

och förlagd i omedelbar anslutning till sön- eller helgdag.

Arbetarskyddslagens bestämmelser om semester ersattes år 1938 med lagen

den 17 juni 1938 om semester. Enligt denna lag hade de arbetstagare,

för vilka lagen var tillämplig, rätt till semester omfattande en dag för varje

kalendermånad anställningen varat under närmast föregående kalenderår

(kvalifikationsår). I semestern inräknades icke söndagar.

Nu gällande semesterlag, lagen den 29 juni 19^5 om semester, som avlöste

1938 års lag i ämnet, innehöll i sin ursprungliga lydelse i huvudsak samma

bestämmelser om semesterns längd som 1938 års lag. Semester skulle utgå

till alla de arbetstagare, för vilka lagen var tillämplig, med en dag för varje

kalendermånad av kvalifikationsåret.

Genom en år 1946 genomförd ändring i lagen om semester ha emellertid

några arbetstagargrupper erhållit en förlängning av semestern. Enligt den

nuvarande lydelsen av 1945 års lag utgår semester med en dag för varje

kalendermånad av kvalifikationsåret, under vilken arbetstagaren för arbetsgivarens

räkning utfört arbete å minst sexton dagar, och med ytterligare en

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 samt. 2 avd. Nr 35—36.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

halv dag för varje sådan månad, därest arbetstagaren vid månadens ingång

ej fyllt aderton år. Dessutom skall förlängd semester utgå till vissa arbetstagare

enligt bestämmelser i en särskild lag. I sistnämnda lag, lagen den

29 juni 1946 om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt pressande

eller hälsofarligt arbete, stadgas, att arbetstagare, som utfört arbete

under jord i gruva eller stenbrott, gruvarbete ovan jord i Norrbottens län,

arbete förlagt så att minst fyra timmar av arbetstiden för dygn infallit mellan

kl. 22 och kl. 6 eller arbete däri arbetstagaren under minst fyra timmar

av arbetstiden för dygn sysselsatts i mörkrum, skall ha rätt till semester med

en och en halv dag för varje kalendermånad av kvalifikationsåret. Arbetstagare,

som utfört arbete däri arbetstagaren utsatts för röntgenstrålning eller

strålning från radioaktivt ämne, har rätt till tre dagars semester för varje

kalendermånad av kvalifikationsåret.

Frågan om en generell utökning av semestertidens längd har tidigare

varit föremål för riksdagens prövning. Vid 1946 och 1947 års riksdagar

väcktes motioner i detta ämne. Motionerna behandlades av andra lagutskottet,

som över motionerna avgav utlåtanden, nr 30 vid 1946 års riksdag och

nr 15 vid 1947 års riksdag. Utskottet får hänvisa till dessa utlåtanden.

Genom beslut den 19 mars 1948 har Kungl. Maj :t bemyndigat chefen för

socialdepartementet att uppdraga åt 1947 års arbetstidsutredning att utreda

frågan om en utökning av den lagstadgade semestertidens längd. I direktiven

för utredningen om semestertidens längd har chefen för socialdepartementet

bland annat anfört följande:

Spörsmålet om en generell utökning av semestertidens längd sammanhänger,

såsom i det föregående antytts, nära med frågan om normalarbetstidens

längd. I direktiven för 1947 års arbetstidsutredning har uttalats, att

en generell förkortning av normalarbetsdagen icke nu läte sig genomföra.

Kommittén borde därför inrikta sitt utredningsarbete främst på frågan om

en förkortning av arbetstiden för vissa yrken. I fråga om de grupper av

arbetstagare, som här åsyftas, bl. a. skiftarbetarna, är emellertid också frågan

om förlängd semester aktuell. Över huvud taget består ett sådant samband

mellan semester- och arbetslidsfrågorna att de såvitt möjligt böra upptagas

till bedömande i ett sammanhang. Med hänsyn härtill finner jag det

angeläget, att samtidigt med den pågående utredningen om en reviderad

arbetstidslagstiftning frågan om en allmän utökning av semestertiden upptages

till övervägande. Från såväl arbetstagar- som arbetsgivarsynpunkt måste

det vara en fördel att dessa båda problemkomplex bli föremål för samtidigt

bedömande. Härvid är särskilt att märka, att en smidigare form för

tillgodoseende av skilda intressen synes kunna vinnas, om de båda problemen

samordnas. Som ett exempel härå vill jag anföra, att det i vissa fall

kan befinnas ändamålsenligare att utbyta en del av den förlängda semestertiden

mot en förkortad arbetsvecka under sommarmånaderna eller att

öppna möjligheter för att ordna semesterns förläggande så att motsvarande

resultat uppnås. Erinras må jämväl, att riksdagen i skrivelse den 23 maj

1947 (nr 247) hemställt om utredning beträffande frågan om ökad ledighet

för arbetstagare, som äro sysselsatta med arbeten, där silikosfara föreligger,

samt att riksdagen därvid antytt att den ökade ledigheten kunde beredas

årligen i form av ökad semester eller kortare arbetstid per dag eller vecka.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

3

Med hänsyn till det anförda vill jag förorda, att åt arbetstidsutredningen

uppdrages att jämväl verkställa utredning av frågan om en allmän utökning

av semestertidens längd. Lämpligt synes därvid vara att utredningsuppdraget

i denna del anförtros en särskild delegation inom utredningen.

Vid utredningsarbetet bör beaktas, att redan i samband med 1946 års ändringar

i semesterlagstiftningen önskemål framfördes från skilda håll om

förlängd semester för även andra arbetstagargrupper än de, som avses med

nämnda lagstiftning. Ytterligare kan nämnas, att svenska dykareföreningen

i skrivelse till Kungl. Maj :t den 8 mars 1947 hemställt om förlängd semester

för dykare och kasunarbetare. Såsom framgår av vad jag tidigare anfört

bör emellertid utredningen verkställa en översyn av frågan om utökad

semester över hela linjen.

Utskottet. En generell utökning av den lagstadgade semestertidens längd

kan icke ske utan närmare utredning. Kungl. Maj :t har emellertid den 19

mars 1948 bemyndigat chefen för socialdepartementet att uppdraga åt arbetstidsutredningen

att även utreda denna fråga. Någon framställning till

Kungl. Maj :t i anledning av förevarande motioner erfordras därför icke.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att motionerna I: 68 och II: 116 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd; samt

B. att motionerna I: 94 och II: 162 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 maj 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck*, Forslund, Hage*,

Wistrand, Löfvander, Sten* och Björkman;

från andra kammaren: herrar Ryberg*, Johnsson i Kastanjegården,

Cruse*, Holm, Andersson i Gisselås*, fru Johansson i Norrköping*, herrar

Larsson i Östersund* och Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.