Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 36

1948-05-28 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:36, Andra lagutskottets utlåtande nr 36

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

Nr 36.

Utlåtande i anledning av dels väckta motioner om vissa ändringar

i lagen den 29 juni 1946 om förlängd semester

för vissa arbetstagare med särskilt pressande eller

hälsofarligt arbete, dels ock väckta motioner angående

en översyn av samma lag.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft fyra

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen

i första kammaren nr 45 av herr Damström m. fl. ävensom motionerna i

andra kammaren nr 66 av herr Thapper m. fl., nr 144 av herrar Andersson

i Alfredshem och Kärrlander samt nr 145 av herrar Karlsson i Grängesberg

och Gavelin.

I motionerna I: 45 och II: 66, vilka äro likalydande, har föreslagits, att

»riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att översyn

må företagas av lagen den 29 juni 1946 om förlängd semester för vissa

arbetstagare med särskilt pressande eller hälsofarligt arbete».

I motionen II: 144 har hemställts, att »riksdagen måtte besluta, att 1 §

lagen den 29 juni 1946 om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt

pressande eller hälsofarligt arbete erhåller följande lydelse:

Semester, vartill rätt förvärvats enligt lagen om semester, skall i den omfattning

som i denna lag sägs utgå med ett förhöjt antal semesterdagar,

därest arbetstagaren under kvalifikationsåret utfört

1) arbete under jord i gruva, i stenbrott eller vid byggande av tunnel,

2) gruvarbete ovan--— radioaktivt ämne.»

I motionen II: 145 har hemställts, att »riksdagen måtte för sin del besluta

sådan ändring i lagen den 29 juni 1946 om förlängd semester för vissa arbetstagare

med särskilt pressande eller hälsofarligt arbete, att lagen kommer

att omfatta även gruvarbetare i dagbrott».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionen II: 144 från arbetsrådet och vattenfallsstyrelsen

samt över motionen II: 145 från arbetsrådet. Därjämte ha på begäran av

utskottet yttranden över motionerna II: 144 och II: 145 avgivits av Landsorganisationen

i Sverige och Svenska arbetsgivareföreningen. Redogörelse

för yttrandena lämnas i det följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

5

I. Inledning.

Enligt den allmänna semesterlagen, lagen den 29 juni 1945 om semester

(ändrad genom lag den 29 juni 1946), äger arbetstagare på grund av det arbete,

som han under ett kalenderår (kvalifikationsår) utfört för arbetsgivarens

räkning, rätt att av denne erhålla semester. Semester utgår med en dag

för varje kalendermånad av kvalifikationsåret, under vilken arbetstagaren

för arbetsgivarens räkning utfört arbete å minst sexton dagar, och med ytterligare

en halv dag för varje sådan månad, därest arbetstagaren vid månadens

ingång ej fyllt aderton år. Dessutom skall förlängd semester utgå till

vissa arbetstagare enligt bestämmelser i en särskild lag, lagen den 29 juni

1946 om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt pressande

eller hälsofarligt arbete. 1 § i sistnämnda lag, vilken paragraf innehåller en

uppräkning av de slag av arbeten, i fråga om vilka lagen är tillämplig, har

följande lydelse:

Semester, vartill rätt förvärvats enligt lagen om semester, skall i den omfattning

som i denna lag sägs utgå med ett förhöjt antal semesterdagar,

därest arbetstagaren under kvalifikationsåret utfört

1) arbete under jord i gruva eller stenbrott,

2) gruvarbete ovan jord i Norrbottens län,

3) arbete, förlagt så att minst fyra timmar av arbetstiden för dygn infallit

mellan klockan 22 och klockan 6,

4) arbete, däri arbetstagaren under minst fyra timmar av arbetstiden för

dygn sysselsatts i mörkrum, eller

5) arbete, däri arbetstagaren utsatts för röntgenstrålning eller strålning

från radioaktivt ämne.

I 2 § samma lag stadgas, att för varje kalendermånad av kvalifikationsåret,

under vilken arbetstagare för arbetsgivarens räkning å minst sexton

dagar utfört i lagen avsett arbete, utgår semestern med en och en halv dag,

om arbetet är sådant, som omförmäles i 1 § under 1)—4), samt med tre

dagar, om arbetet är sådant, som omförmäles i 1 § under 5).

På begäran av domstol eller den, vars rätt därav beröres, åligger det enligt

3 § arbetsrådet att avgöra, huruvida visst arbete är sådant, som avses i

lagen.

Till grund för 1946 års semesterlagstiftning låg ett av 1942 års semesterkommitté

år 1945 avgivet betänkande (SOU 1945: 59). Förslag till bland annat

lag om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt pressande

eller hälsofarligt arbete förelädes 1946 års riksdag genom propositionen nr

221. Propositionen och i anledning därav väckta motioner behandlades av

andra lagutskottet, som däröver avgav utlåtande nr 37. Utlåtandet godkändes

av riksdagen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

II. Frågan om förlängd semester för arbete vid byggande av tunnel.

Frågans tidigare behandling.

Frågan i vad män tunnelarbetare borde få rätt till förlängd semester var

icke föremål för närmare utredning av semesterkommittén.

Det förslag till lag om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt

pressande eller hälsofarligt arbete, som förelädes 1946 års riksdag

genom propositionen nr 221, överensstämde med den senare utfärdade lagen i

ämnet och innehöll alltså icke någon bestämmelse om förlängd semester

för tunnelarbetare. I samband med propositionen nr 221 behandlades vid

1946 års riksdag två motioner, nr 311 i första kammaren av herr Strand och

nr 474 i andra kammaren av herr Nilsson i Göteborg, vari yrkades, att arbete

under jord i tunnel skulle i semesterhänseende vara likställt med arbete under

jord i gruva och alltså berättiga till förlängd semester. Andra lagutskottet

yttrade i sitt förut omnämnda utlåtande nr 37 i denna del följande:

Frågan, i vad mån tunnelarbetare böra erhålla rätt till förlängd semester,

har icke gjorts till föremål för närmare utredning av semesterkommittén.

Under remissbehandlingen av kommitténs förslag har i ett yttrande på förekommen

anledning gjorts gällande, att skäl saknas för ett jämställande av

tunnelarbetare med gruvarbetare under jord. enär tunnelbyggen vore relativt

kortvariga och tunnelarbetarna förde ett betydligt rörligare liv än gruvarbetarna.

Även om vad sålunda andragits icke kan tillmätas avgörande vikt,

torde det likväl icke kunna anses vara till fullo klarlagt, att behovet av

längre semester är särskilt framträdande för tunnelarbetarnas del. I detta

sammanhang bör framhållas, att såsom föredragande statsrådet anfört förnyade

undersökningar kunna giva vid handen, att ytterligare grupper av arbetstagare

än de i 1 § omförinälda med hänsyn till pressande eller hälsofarligt

arbete böra erhålla förlängd semester.

Vid utskottets utlåtande fanns fogad en reservation av herr Uhlén m. fl.

I reservationen hemställdes, att förlängd semester skulle utgå även för arbete

under jord vid byggande av tunnel. Reservationen vann icke riksdagens

bifall.

Yttranden (över motionen II: 144).

Förslaget om förlängd semester för tunnelarbetare tillstyrkes av Landsorganisationen

i Sverige. Förslaget avstyrkes däremot av vattenfallsstyrelsen

och Svenska arbetsgivareföreningen. Arbetsrådet föreslår, att frågan blir

föremål för närmare utredning.

Landsorganisationen anför i sitt yttrande följande:

Arbetare sysselsatta i tunnelarbeten under jord böra enligt Landsorgani•

sationens mening i avseende å rätt till semester likställas med underjordsarbetare

i gruva eller stenbrott. Detta är tydligen framför allt fallet i fråga

om arbeten av längre varaktighet. Någon anledning att fixera viss tidrymd

— utöver vad som följer av lagens kvalifikationsregler — under vilken arbetet

för att medföra rätt till längre semester skall pågå, finnes dock lika

litet beträffande här ifrågakommande arbetare som beträffande redan nu

under 1946 års lag hänförliga arbetare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

7

Då tunnelarbetarnas likställighet med sistnämnda arbetargrupper synes

uppenbar, bör frågan om deras inrymmande under lagstiftningen kunna

lösas utan avbidan på resultatet av den från socialdepartementets sida förebådade

utredningen om generell treveckorssemester.

Vattenfallsstyrelsen anför i sitt yttrande bland annat följande:

Då det är fråga om att med hänsyn till arbetarnas rekreationsbehov bedöma

tunnelsprängningsarbeten för kraftstationer måste uppmärksammas,

att förhållandena variera betydligt allteftersom tunnlarna ha stor eller liten

area.

Vad beträffar sprängningsarbeten för stora tunnlar — vilka äro klart dominerande

— torde först" underjordsarbetets omfattning böra klarläggas.

Totalt sysselsättas följande yrkesgrupper vid arbetena i fråga:

borrare, grävmaskinister, grävmaskinshantlangare, bilförare, bergrensare,

vägarbetare, tipp-planerare, el-montörer under jord, el-montörer ovan jord,

mek. montörer under jord och ovan jord, bilreparatörer, borrslipare, borrmaskinsreparatörer,

pumpskötare (ev.), kompressorsmaskinister, träarbetare

och diversearbetare.

Dessa arbetarkategorier användas under jord i olika utsträckning. Borrare,

grävmaskinister, grävmaskinshantlangare och bergrensare vistas under

jord hela skiftet med undantag för måltidsrasterna. Bilförare, vägarbetare

in. fl. vistas under jord endast en del av skiftet samt tipp-planerare,

reparatörer in. fl. icke alls. Endast borrare, grävmaskinister, grävmaskinshantlangare

och bergrensare torde kunna betraktas som under jordsarbetare

i egentlig mening.

Enligt motionärernas mening skulle tunnelarbetare i fråga om behovet

av förlängd semester vara fullt jämförbara med bl. a. arbetare under jord

i gruva eller stenbrott, vilka arbetare ansetts ha särskilt pressande eller

hälsofarligt arbete.

Skenbart förefinnas stora likheter mellan gruvarbete och tunnelsprängningsarbete.

Båda slagen av arbete bedrivas under jord och med delvis samma

metoder och delvis samma maskinella utrustning. En närmare undersökning

visar dock, att arbetena med hänsyn till arbetarnas rekreationsbehov

förete stora olikheter.

I 1942 års semesterkommittés betänkande med förslag till lagstiftning om

längre semester för vissa arbetstagare (SOU 1945:59) karakteriseras gruvarbete

under jord på följande sätt (s. 160):

»Gruvarbetare under jord arbeta på en ur många synpunkter ohygienisk

arbetsplats. Arbetsplatsen saknar i regel tillfredsställande belysning, luften

är ofta bemängd med rök, den är fuktig, och flera av arbetsprocesserna medföra

att arbetarna bli nedstänkta med vatten. På många arbetsplatser föreligger

uttalad risk för förgiftning bland annat med koloxid, som i någon

mån kan inträffa trots att vederbörliga skyddsåtgärder vidtagas. Gruvarbetarnas

arbete är vidare i många fall åtminstone för närvarande mycket tungt

och förenat med en relativt hög olycksfallsrisk.»

I fortsättningen framhålles i betänkandet, att inga av de uppräknade omständigheterna

motivera i och för sig, att gruvarbete under jord ur medicinsk

synpunkt ställes i särklass gentemot andra arbeten.

I fråga om arbetsutrymmets storlek och förbindelse med yttervärlden —

eu faktor, som har betydelse ur såväl psykisk synpunkt som ventilationssynpunkt

— är följande att märka. De s. k. magasinen eller farytningsplatserna

i gruvorna äro av varierande storlek från mycket små till mycket

stora. De orter, som förbinda magasinen med stigschakten, äro emellertid

i regel icke större än som är nödvändigt ur transportsynpunkt. Tunnlarna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

vid de moderna kraftstationerna ha en helt annan utformning. Så t. ex. får

Har språngstunneln en bredd av 13 meter och en höjd av 15 meter. Vid Ivilforsen

skall enligt föreliggande planer avloppstunneln bli ca 12 meter bred

och 13 meter hög och tilloppstunneln något större. I tunnlarna inläggas

körvägar för bilar. Tunnelarbetarna äro alltså icke isolerade från yttervärlden

i samma grad som gruvarbetarna. Likaså kan belysning och ventilation

anordnas på ett betydligt rationellare sätt i en tunnel än i en gruva.

Luften i en tunnel är också i allmänhet renare och torrare. Någon särskild

förgiftningsrisk föreligger icke vid tunnelarbeten.

Vid borrning i tunnlarna bortspolas allt stendamm med vatten, varför

arbetarna icke äro utsatta för någon risk för silikos.

Vid tunnelsprängningsarbete sker lastning av de bortsprängda bergmassorna

medelst grävmaskiner. Tunnelarbetet kräver icke så stora kroppsansträngningar

som exempelvis handlastningen i gruvorna.

I ett avseende är tunnelsprängningsarbete ur arbetshygienisk synpunkt

likvärdigt med gruvarbete, nämligen i fråga om buller. Detta gäller emellertid

endast borrarna. Bullret torde dock icke medföra ett påvisbart större

rekreationsbehov. Härvidlag vill styrelsen hänvisa till ovan åberopade betänkande,

s. 116, 117 och 161.

Slutligen återstår frågan, huruvida enbart det förhållandet att arbetena

bedrivas under jord skall motivera längre semester. Av nyssnämnda betänkande

framgår (s. 160, överst), att det icke finnes några medicinska hållpunkter

för att arbete i bergslokaler i och för sig skall betraktas som särskilt

rekreationskrävande.

De ovan anförda synpunkterna avse, såsom nämnts, större tunnelarbeten.

Vid sidan av dylika arbeten utföras stundom mindre tunnelarbeten av

mycket krävande art och under förhållanden, liknande de vid gruvorna förekommande,

men dessa arbeten äro av liten omfattning och av kort varaktighet.

Ett vanligt symptom på att ett arbete är särskilt pressande eller hälsofarligt

är, att arbetarna söka sig ifrån detsamma. Inom gruvhanteringen

har som bekant förekommit en successiv avfolkning, som enligt uppgift berott

just på de svåra arbetsförhållandena. Vattenfallsstyrelsen har icke förmärkt

några liknande tendenser vid styrelsens underjordsarbeten. Icke heller

har det förelegat några svårigheter i fråga om nyrekryteringen av tunnelarbetare.

Snarare har arbetet under jord förefallit vara eftertraktat av

arbetarna. Detta gäller icke minst under vintern — och i viss mån även

under andra årstider. Medan det ovan jord kan vara sträng kyla eller hetta,

snöstorm eller ösregn etc., så är man i tunnlarna oberoende av väder och

vind och har en jämn, lagom hög temperatur.

Vattenfallsstyrelsen vill icke bestrida motionärernas uppgift om att det

numera bildats en relativt fast yrkeskår av anläggningsarbetare. Det är

emellertid att märka, att denna specialisering icke gäller just underjordsarbete

utan anläggningsarbete och framför allt bergarbete över huvud taget

I jämförelse med gruvarbetare, som i regel äro för hela sitt verksamma liv

hänvisade till arbete under jord, föra anläggningsarbetarna i allmänhet ett

rörligt liv med omväxlande ovanjords- och underj ordsarbete. Huvudsakligen

är deras arbete förlagt ovan jord.

Vid betonggjutnings- och montagearbeten i tunnlar och maskinstationer

äro arbetarna visserligen sysselsatta under jord under hela arbetsskiftet.

Detta är emellertid den enda beröringspunkten med gruvarbetet. Gjutningsoch

montagearbete under jord skiljer sig icke alls från vanligt inomhusarbete.

Det är förklarligt och förståeligt, att de nu ifrågavarande arbetarna —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36. “

lika väl som övriga arbetare — önska längre semester. En annan fråga är,

om det föreligger ett objektivt behov jämfört med vad som gäller för gruvarbetare.

De faktiska förhållandena utgöra enligt vattenfallsstyrelsens mening

icke tillräckliga bevis för att ett dylikt behov verkligen föreligger.

Det förhållandet, att tunnelarbetarna eventuellt skulle kunna betraktas

som ett gränsfall, är icke skäl nog för att de i semesterhänseende skulle behandlas

på samma sätt som gruvarbetarna. Gränsfall äro under alla förhållanden

oundvikliga, och de skulle sannolikt bliva ännu flera, om gränsen

för vad som är särskilt pressande eller hälsofarligt arbete nu skulla flyttas

i enlighet med motionärernas förslag.

Med stöd av vad sålunda anförts vill vattenfallsstyrelsen för sin del avstyrka

den i motion I: 144 föreslagna ändringen i lagen den 29 juni 1946

om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt pressande eller

hälsofarligt arbete.

Svenska arbetsgivareföreningen framhåller i sitt yttrande, att frågan om

förlängd semester för tunnelarbetare var föremål för riksdagens prövning år

1946 och att riksdagen då avslog ett yrkande härom med den motiveringen,

att det icke kunde anses till fullo klarlagt, att behovet av längre semester

vore särskilt framträdande för tunnelarbetarnas del. I anslutning härtill anför

arbetsgivareföreningen:

Föreningen kan icke finna, att i motionen anförts skäl, som nu skulle kunna

föranleda ett annat bedömande från riksdagens sida. Flertalet av de i

motionen anförda exemplen på tunnelsprängningsarbeten avse arbeten av

tillfällig art. Rörligheten bland de ifrågavarande arbetarna är därför stor,

och flertalet torde endast tidvis kunna sysselsättas med tunnelsprängningsarbeten.

Arbetets beskaffenhet synes ej heller i särskild grad artskilt från

vanligt bergsprängningsarbete. Det finnes därför ingen anledning att i semesterhänseende

låta dessa arbetare intaga en annan ställning än övriga

byggnads- och anläggningsarbetare.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställer föreningen, att den

ifrågavarande motionen måtte av riksdagen avslås.

Arbetsrådet anför i sitt yttrande bland annat följande:

Arbetsrådet anser det sannolikt, att arbeten med sprängning, grävning etc.

i tunnlar väsentligen äro likartade med arbeten under jord i gruva eller

stenbrott, men finner sig, i avsaknad av tillräcklig erfarenhet på detta område,

icke kunna avgiva ett bestämt uttalande i sådan riktning. Arbetsrådet

får därför föreslå, att frågan om tunnelarbetares upptagande bland de arbetstagargrupper,

som äro berättigade till förlängd semester, blir föremål

för närmare utredning. Det må i anslutning härtill omnämnas, att en år

1947 tillsatt kommitté, arbetstidsutredningen, enligt för kommittén utfärdade

direktiv bar att bland annat undersöka spörsmålet om utsträckt semester

för en annan arbetstagargrupp, nämligen skiftarbetarna.

III. Frågan om semester för gruvarbetare i dagbrott.

Frågans tidigare behandling.

Semesterkommittén föreslog i sitt förut omnämnda betänkande icke förlängd

semester för annat gruvarbete ovan jord än gruvarbete ovan jord i

Norrbottens län.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

Det genom propositionen nr 221 vid 1946 års riksdag framlagda förslaget

till lag om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt pressande

eller hälsofarligt arbete överensstämde i denna del med kommitténs förslag.

Yttranden (över motionen II: lkö).

Landsorganisationen i Sverige instämmer i motionens syfte. Svenska arbetsgivareföreningen

avstyrker motionen. Arbetsrådet framhåller, att frågan

om förlängd semester för gruvarbetare i dagbrott lämpligen bör göras till

föremål för utredning.

Landsorganisationen anför i sitt yttrande följande:

Landsorganisationen instämmer i motionens syfte. Då emellertid även

beträffande andra grupper av ovanj ordsarbetare än sådana inom gruvindustrien

sysselsatta starka motiv kunna anföras för lagstadgad rätt till förlängd

semester, kan det ifrågasättas, om tillräckliga skäl föreligga för en

partiell reglering, omfattande endast de sistnämnda, och om icke frågan

lämpligen bör vinna sin lösning i samband med den generella utökning av

semestern, varom utredning helt nyligen förebådats från socialdepartementet.

Arbetsrådet anför i sitt yttrande följande:

I motionen hemställes, att gruvarbetare i dagbrott i semesterhänseende

skola jämställas med gruvarbetare under jord. Det torde icke kunna förnekas,

att dagbrottsarbetare i vissa fall arbeta under sådana förhållanden, att

det kan vara skäligt, att dessa arbetare tillerkännas samma semesterförmåner

som under jordsarbetare. Ä andra sidan är det tänkbart att vissa dagbrottsarbetare

äro sysselsatta med arbete, som med hänsyn till behovet av semester

icke nämnvärt skiljer sig från det arbete, som utföres av ovanjordsarbetare

i allmänhet. Med hänsyn bl. a. till att frågan om behovet av förlängd

semester för dagbrottsarbetare över huvud icke kan anses tillräckligt klarlagd

samt att svårigheter kunna uppstå att inom kategorien dagbrottsarbetare

uppdraga en gräns mellan arbetare, som kunna anses vara i behov av

förlängd semester, och sådana arbetare som icke äro det, synes lämpligt, att

spörsmålet närmare utredes. Arbetsrådet får i sådant avseende hänvisa till

vad Rådet anfört i sitt yttrande denna dag över motionen II: 144.

Svenska arbetsgivareföreningen framhåller i sitt yttrande, att det framginge

av förarbetena till 1946 års semesterlagstiftning, att det varit med stor

tvekan från statsmakternas sida som gruvarbetare ovan jord i Norrbottens

län tillerkänts förlängd semester. Mot bakgrunden härav tedde det sig egendomligt,

att krav nu framkomme på att ovanj ordsarbetare i landet i övrigt

skulle få förlängd semester.

Föreningen anför vidare:

Föreningen vill vidare hänvisa till den rundfråga, som 1942 års semesterkommitté

gjorde till ett antal läkare angående olika yrkesgruppers rekreationsbehov.

Såsom framgår av kommitténs betänkande (SOU 1945: 59, s.

140) ha 31 av 32 tillfrågade läkare nekande besvarat frågan, huruvida någon

högre sjuklighet kunde förmärkas bland gruvarbetare sysselsatta ovan

jord. 30 av 34 tillfrågade läkare ha nekande besvarat frågan, huruvida sådant

arbete kunde anses mera pressande, och samma antal läkare har ävenledes

nekande besvarat frågan, huruvida gruvarbetare ovan jord borde vara

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

11

berättigade till förlängd semester. Föreningen finner, att denna undersökning

bekräftar föreningens tidigare uttalade uppfattning, att gruvarbetare ovan

jord i ifrågavarande hänseende icke kunna anses intaga någon särställning

i förhållande till stora grupper av andra utearbetare, exempelvis byggnadsoch

anläggningsarbetare och skogsarbetare.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställer föreningen, att ifrågavarande

motion måtte av riksdagen avslås.

IV. De i motionerna I: 45 och II: 66 berörda frågorna, i den mån de icke

behandlats under II. och III. här ovan.

Utskottet får i denna del hänvisa till semesterkommitténs betänkande

(SOU 1945:59) samt till propositionen nr 221 och utskottets utlåtande nr

37 vid 1946 års riksdag.

V. Utredning om utökning av semestertidens längd.

Genom beslut den 19 mars 1948 har Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för

socialdepartementet att uppdraga åt 1947 års arbetstidsutredning att utreda

frågan om en utökning av den lagstadgade semestertidens längd. Angående

innehållet i direktiven för utredningen får utskottet hänvisa till den redogörelse

härför, som lämnas å s. 2 och 3 i utskottets utlåtande nr 35.

VI. Utskottet.

En sådan differentiering av den lagstadgade semestertidens längd, som

skett genom 1946 års lag om förlängd semester för vissa arbetstagare med

särskilt pressande eller hälsofarligt arbete, måste med nödvändighet medföra

besvärliga gränsdragningar mellan sådana arbetstagargrupper som skola

erhålla förlängd semester och sådana arbetstagargrupper som icke erhålla

någon förlängning av semestern. Hur gränsdragningen än sker, torde det

alltid komma att finnas arbetstagargrupper som anse sig missgynnade i semesterhänseende.

Det är emellertid av vikt, att gränsdragningen så långt

det är möjligt sker på ett sådant sätt, att arbetstagare, som äro sysselsatta

med i stort sett likartat arbete, också få lika lång semester.

I motionen II: 144 föreslås, att arbete under jord vid byggande av tunnel

skall i semesterhänseende bli likställt med arbete under jord i gruva eller

stenbrott. I motionen II: 145 föreslås, att lagen om förlängd semester ändras

på ett sådant sätt, att lagen kommer att omfatta även gruvarbetare i dagbrott.

Sistnämnda förslag torde närmast avse gruvarbetare i dagbrott, där

brytningen sker i s. k. krater. Enligt utskottets mening tala starka skäl för

dessa förslag. Arbete under jord i tunnel bedrives ofta under omständigheter,

som förete stora likheter med arbete under jord i gruva eller stenbrott.

Gruvarbete i dagbrott sker i vissa fall under förhållanden, som i svårhetsgrad

äro fullt jämförliga med gruvarbete under jord.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

Kungl. Maj :t har nyligen bemyndigat chefen för socialdepartementet att

uppdraga åt 1947 års arbetstidsutredning att utreda frågan om en utökning

av den lagstadgade semestertidens längd. Resultatet av denna utredning behöver

emellertid enligt utskottets mening icke avvaktas för att frågan om

förlängd semester för tunnelarbetare och dagbrottsarbetare skall kunna lösas.

Utskottet förordar, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer,

att Kungl. Maj :t till nästa års riksdag framlägger förslag till sådan ändring

av lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt pressande

eller hälsofarligt arbete att lagen blir tillämplig även på det arbete

under jord i tunnel och det gruvarbete i dagbrott, som i svårhetsgrad är

likställt med gruvarbete under jord.

En översyn av lagen om förlängd semester för vissa arbetstagare med

särskilt pressande eller hälsofarligt arbete begäres i motionerna I: 45 och

II: 66. I motionerna beröres frågan om förlängd semester för gruvarbetare

i dagbrott, tunnelarbetare och arbetare i bergverkstäder. Vidare framhålla

motionärerna, att det uppstått delade meningar angående frågan om vilka

arbetstagare i Norrbottens län, som skola anses vara sysselsatta med gruvarbete,

och att det varit förenat med svårigheter att bestämma vilka arbetstagare

som skola erhålla längre semester på grund av att de varit utsatta

för röntgenstrålning eller strålning från radioaktivt ämne. I den mån motionerna

1:45 och 11:66 avse arbete under jord i tunnel och gruvarbete i

dagbrott får utskottet hänvisa till vad utskottet anfört i samband med motionerna

11:144 och 11:145. Övriga i motionerna 1:45 och 11:66 berörda

frågor äro delvis ytterst diskutabla och delvis svårlösliga. De torde emellertid

utan särskild framställning komma att beaktas av arbetstidsutredningen

i samband med utredningen av frågan om utökning av den lagstadgade semestertidens

längd. Motionerna I: 45 och II: 66 böra därför — i den mån de

icke beröra tunnelarbetare och dagbrottsarbetare — icke föranleda någon

riksdagens åtgärd.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla,

att Kungl. Maj :t ville till nästa års riksdag framlägga

förslag lill sådan ändring av lagen den 29 juni 1946

om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt

pressande eller hälsofarligt arbete att lagen blir tillämplig

även på det arbete under jord i tunnel och det gruvarbete

i dagbrott, som i svårhetsgrad är likställt med gruvarbete

under jord;

B. att motionen II: 144 måtte anses besvarad genom vad

utskottet under A. hemställt;

C. att motionen II: 145 måtte anses besvarad genom vad

utskottet under A. hemställt; samt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36. 13

D. att motionerna I: 45 och II: 66, i den mån de icke besvarats

genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 maj 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck*, Forslund, Hage*,

Wistrand, Löfvander, Sten* och Björkman;

från andra kammaren: herrar Ryberg*, Johnsson i Kastanjegården,

Cruse*, Holm, Andersson i Gisselås*, fru Johansson i Norrköping*, herrar

Larsson i Östersund* och Andersson i Alf redshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:303 Skrivelse till Konungen i anledning av dels väckta motioner om vissa ändringar i lagen den 29 juni 1946 om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt a1 i texten