Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning av frågan om rätten att anföra besvär över beslut av sjukvårdsberedningar och sjukhusdirektioner.
1948-05-28 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1948:37, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning av frågan om rätten att anföra besvär över beslut av sjukvårdsberedningar och sjukhusdirektioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 37.
1
Nr 37.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning av
frågan om rätten att anföra besvär över beslut av sjukvårdsberedningar
och sjukhusdirektioner.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 318,
vilken behandlats av andra lagutskottet, ha herrar Hastad och Hagård hemställt,
»att riksdagen måtte genom skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning
på lämpligt sätt av frågan om besvärsrätten gällande beslut inom sjukvårdsberedningar
och sjukhusdirektioner».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från medicinalstyrelsen. Härjämte ha på begäran
av utskottet yttranden över motionen avgivits av Svenska stadsförbundet
och Svenska landstingsförbundet. Redogörelse för innehållet i yttrandena
lämnas i det följande.
Gällande besvärsregler.
Till belysande av det i motionen berörda spörsmålet vill utskottet till en
början giva en kort sammanfattning av gällande regler angående fullföljd
av talan mot beslut av sjukhusdirektion och sjukvårdsberedning.
Talan mot beslut av sjukhusdirektion.
Enligt 10 § lagen den 20 december 1940 om vissa av landsting eller kommun
drivna sjukhus (sjukhuslagen) skall den närmaste tillsynen vid och
ansvaret för förvaltningen av sjukhus utövas av en direktion, vilken utses
av den som driver sjukhuset. Landsting äger emellertid besluta, att sjukvårdsberedningen
skall utgöra direktion för ett eller flera sjukhus.
Huvudreglerna om talan mot beslut av sjukhusdirektion återfinnas i
12 § sjukhuslagen och äro av följande lydelse:
Där ledamot av direktion eller någon, som enligt bestämmelser, vilka meddelats
av Konungen, äger deltaga i direktions överläggningar eller vars enskilda
rätt beröres av direktions beslut, förmenar, att direktionens beslut
ej tillkommit i laga ordning, eller icke åtnöjes med sådant beslut i fråga
rörande sjukvård, läkares tjänsteutövning, vid sjukhuset anställd sjukvårdspersonals
arbetsförhållanden eller, därest entledigande av befattningshavare,
som tillhör sagda personal, skall ankomma på direktionen, med beslut i
B i han g till riksdagens protokoll 1!H8. !) sand. 2 avd. Nr 37—3!).
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 37.
sådant hänseende, må den missnöjde hos medicinalstyrelsen söka ändring
i beslutet inom den tid och i den ordning, som föreskrivits för överklagande
av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.
De i denna paragraf upptagna besvärsgrunderna äro icke formulerade
med önskvärd tydlighet. Det har förekommit exempel på att medicinalstyrelsen
och regeringsrätten haft olika uppfattning angående medicinalstyrelsens
behörighet att upptaga besvär till prövning.
Beträffande besvärstiden vid fullföljd enligt 12 § sjukhuslagen föreskrives,
att ändring skall sökas »inom den tid och i den ordning, som föreskrivits
för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut».
Beträffande denna tid finnes följande föreskrivet i kungl. förordningen
den 14 december 1866 angående ändring av gällande stadganden om tid
för besvärs anförande i mål, som handläggas av förvaltande myndigheter
och ämbetsverk:
Kungl. Maj:t har funnit gott att, med ändring av gällande stadganden
om tid för besvärs anförande i mål, som handläggas av förvaltande myndigheter
och ämbetsverk, samt icke till domstol fullföljas, förordna: att,
evar och i vilken instans klagan än föres, besvären skola, vid talans förlust,
inlämnas, i mål från Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
län innan [klockan 12] å fyratiofemte dagen och i mål från övriga
orter i riket innan [klockan 12] å trettionde dagen från delfåendet av det beslut,
som överklagas; dock att menighet, som klagar, äger tillgodonjuta
femton dagar längre besvärstid än här ovan sägs; kommande, vad angår
besvärstid i mål, som bedömes efter [bevillningsförordningen] och kommunallagarne
samt i mål, som fullföljas från [konsistoriernel, att gälla vad
särskilt är eller varder stadgat.
Vad i lag eller författning är stadgat därom, att handling skall hava inkommit
till stats- eller kommunalmyndighet före visst klockslag å dagen,
har upphört att gälla enligt en lag av den 21 juni 1946. Utgångspunkten
vid beräknandet av besvärstiden är delfåendet av beslutet. Varken i sjukhuslagen
eller i sjukhusstadgan har emellertid lämnats någon bestämmelse
om när klagande skall anses ha fått del av ett beslut. Beträffande Stockholm,
Göteborg och Malmö har emellertid i dessa städers sjukhusreglementen
lämnats föreskrift om när beslut i utnämningsfrågor skola anses ha
kommit klaganden till del. Dylikt beslut skall anses delgivet den dag det
tillkännagivits genom anslag inom den lokal, där sjukvårdsberedningen
eller direktionen sammanträder. I övrigt får som delgivningsdag räknas den
dag, då klaganden bevisligen fått del av beslutet. Detta innebär, att många
beslut aldrig vinna laga kraft.
Bestämmelserna i 12 § sjukhuslagen kompletteras för Stockholms, Göteborgs
och Malmös vidkommande av i dessa städers sjukhusreglementen intagna
bestämmelser om klagomål över beslut om antagande av sjukvårdspersonal.
Talan mot dylika beslut skall enligt reglementena föras i enlighet
med vad i 12 § sjukhuslagen stadgas rörande klagan över direktions beslut.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 37.
.3
Beträffande besvär över beslut av Stockholms stads sjukhusdirektion i
fråga om antagande av kontors- och ekonomipersonal gäller en särbestämmelse
intagen i 19 § i stadens sjukhusreglemente. Där föreskrives:
Besvär över direktions beslut om antagande av befattningshavare tillhörande
kontors- eller ekonomipersonalen må föras i den ordning, som gäller
för besvär över beslut om tillsättande av eller förordnande å tjänst, uppförd
å Stockholms stads lönestat.
Detta stadgande innebär, att Stockholms stads besvärsnämnd är besvärsinstans.
Talan skall föras före klockan 12 å fjortonde dagen från det vederbörande
erhöll del av beslutet. Hos besvärsnämnden få anföras icke blott
s. k. rättsbesvär utan även lämplighetsbesvär.
För överklagande av direktionsbeslut i ärenden, som regleras av sjukhuslag
och sjukhusstadga, men som icke omnämnas i 12 § sjukhuslagen,
synas bestämmelserna om kommunalbesvär gälla. Detta medför, att olika
regler om besvärsförfarandet bliva tillämpliga för beslut av sådana direktioner,
som förvalta landstingssjukhus, och sådana, som förvalta sjukhus i
städer utanför landsting, samt av Stockholms stads sjukhusdirektion.
För överklagande av beslut av direktion, som förvaltar landstingssjukhus,
finnas icke några uttryckliga föreskrifter. Man har emellertid ansett de för
talan mot beslut av landsting gällande reglerna tillämpliga. Som stöd härför
har åberopats, att besvär över beslut av landstings förvaltningsutskott
och av styrelse för rättshjälpsanstalt i praxis förts i denna ordning. Analogivis
har den slutsatsen dragits, att även andra av landsting tillsatta styrelsers
och direktioners beslut kunna överklagas på samma sätt. Besvärsgrunderna
för talan mot landstings beslut återfinnas i 58 § i landstingslagen,
som i hithörande delar lyder:
Medlem av kommun inom landstingsområdet, som icke nöjes åt landstingets
beslut, äger rätt att, där han tilltror sig kunna visa, att beslutet kränker
hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund, eller att det icke
i laga ordning tillkommit, eller att det står i strid med allmän lag eller författning
eller annorledes överskrider landstingets befogenhet, söka rättelse
i beslutet; och skola i ty fall hans till Konungen ställda besvär ingivas till
länsstyrelsen inom sextio dagar från den dag, landstinget avslutats.
Vad nu sagts gäller i motsvarande tillämpning för kommun inom landstingsområdet,
som icke åtnöjes med landstingets beslut.
Tjänsteman vars intressen beröras av ett beslut torde ha besvärsrätt även
om han icke är medlem av kommun inom landstingsområdet. Beträffande
besvärstiden torde gälla, att den icke får sträcka sig längre än till utgången
av den besvärstid, som gäller beslut av nästkommande landsting, d. v. s.
sextio dagar från landstingets avslutande. I brist på bestämmelser och prejudikat
synes man dock försiktigtvis böra räkna med alt kungl. förordningen
den 14 december 1866 möjligen är tillämplig. I så fall inskränkes
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 37.
besvärstiden till 30 dagar (45 dagar i de fyra nordligaste länen) i enlighet
med vad som gäller besvär över beslut jämlikt 12 § sjukhuslagen.
Vid överklagande av beslut av sjukhusdirektioner, som tillsatts av stadsfullmäktige
i städer utanför landsting, gälla helt andra regler än för direktioner
vid landstingssjukhus beträffande ärenden, som regleras av sjukhuslag
och sjukhusstadga men icke avses i 12 § sjukhuslagen. Besvär skola
här anföras på samma sätt som besvär över beslut av andra styrelser i
staden, d. v. s. i regel hos stadens magistrat (annorlunda i Stockholm).
Någon uttrycklig föreskrift därom finnes visserligen icke, men 47 § i lagen
om kommunalstyrelse i stad föreskriver, att alla av staden utsedda styrelser
i sin förvaltning stå under magistratens överinseende.
I fråga om besvärsgrunderna gälla, såsom förut nämnts, bestämmelserna
om kommunalbesvär, d. v. s. besvär kunna endast bifallas på samma grunder
som gälla för talan mot beslut av direktion, som förvaltar landstingssjukhus.
Bestämmelserna härom återfinnas i 76 §, första stycket, lagen om
kommunalstyrelse i stad.
Beträffande besvärstiden synes bestämmelsen i 76 §, andra stycket, nyssnämnda
lag vara tillämplig enligt vad ett rättsfall (R. Å. 8/1945) ger vid
handen. Besvärstiden är enligt detta stadgande 20 dagar räknat från det
klaganden erhöll del av beslutet. Det är belysande för rättsovissheten på
detta område, att av de två uppfattningar om besvärstidens längd, som diskuterades
i doktrinen före tillkomsten av detta rättsfall, ingendera överensstämmer
med den, som kommit till uttryck i rättsfallet.
I Stockholm skola besvär över kommunala nämnders beslut i regel anföras
hos överståthållarämbetet. Detta gäller även besvär över sjukhusdirektionens
beslut. Besvärsgrunderna äro de vid kommunalbesvär sedvanliga.
Besvärstiden är fjorton dagar från det klaganden erhöll del av beslutet.
Särskilda föreskrifter gälla såsom ovan nämnts i Stockholm för besvärstalan
mot direktionsbeslut om antagande av sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal.
Beträffande direktions beslut i ärenden, som icke regleras i sjukhuslagstiftningen,
ha i vissa fall lämnats särskilda besvärsregler. Såsom exempel
kan nämnas att, när Göteborgs sjukhusdirektion fungerar som barnmorskestyrelse,
talan mot dess beslut kan föras hos medicinalstyrelsen.
För talan mot direktions beslut i ärenden, som icke regleras av sjukhuslagen
och sjukhusstadgan, och för vilka särskilda besvärsföreskrifter saknas,
torde reglerna om kommunalbesvär vara tillämpliga.
Talan mot beslut av sjukvårdsberedning.
Landstings sjukvårdsberedning utövar enligt 4 § sjukhuslagen den centrala
ledningen av landstingets sjukhusväsende.
Reglerna om talan mot beslut av sjukvårdsberedning återfinnas i 30 §
sjukhusstadgan, som lyder:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 37.
Där ledamot av sjukvårdsberedningen eller någon, som enligt lag eller
författning äger deltaga i beredningens överläggningar eller vars enskilda
rätt beröres av beredningens beslut, förmenar, att beredningens beslut angående
förord till lasarettsläkartjänst ej tillkommit i laga ordning, eller
icke åtnöjes med beredningens beslut rörande tillsättande av underläkarIjänst,
må den missnöjde söka ändring i beslutet inom den tid och i den
ordning, som föreskrivits för överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut. Ändring skall sökas i vad avser förord till lasarettsläkartjänst
omedelbart hos Kungl. Maj :t, för vilket ändamål besvären
skola ingivas till medicinalstyrelsen, samt i fråga om tillsättande av underläkartjänst
hos medicinalstyrelsen.
Då ändring skall sökas inom den tid, som föreskrivits för överklagande
av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut, blir den förenämnda
förordningen av den 14 december 1866 tillämplig. Besvärstiden blir alltså
trettio eller eventuellt fyrtiofem dagar från delfåendet. Som tidigare nämnts
skall i Stockholm, Göteborg och Malmö delgivning anses ha ägt rum den
dag beslutet anslagits.
För fullföljd av talan mot beslut av sjukvårdsberedning i sådana fall, som
icke omfattas av stadgandet i 30 § sjukhusstadgan, gälla motsvarande regler
som vid beslut av sjukhusdirektion, som ej avses i 12 § sjukhuslagen,
d. v. s. reglerna för kommunalbesvär bli tillämpliga. Besvärsinstans blir
alltså beträffande beslut av landstingens sjukvårdsberedningar Kungl. Maj :t,
beträffande beslut av Stockholms stads sjukvårdsberedning överståthållarämbetet
(ev. besvärsnämnden) och beträffande beslut av övriga sjukvårdsberedningar
stadens magistrat.
Det förtjänar framhållas, att även andra tolkningssvårigheter än de nu
berörda uppkommit, när det gällt att avgöra, huru talan skall fullföljas
mot beslut av sjukhusdirektioner och sjukvårdsberedningar. Det skulle
emellertid föra för långt att här i detalj gå in på dessa tolkningsfrågor.
Behandlingen av förevarande spörsmål i andra sammanhang.
Av den nu lämnade redogörelsen torde framgå, att oklarhet och ofullständighet
vidlåda reglerna för fullföljd av talan mot beslut av sjukhusdirektioner
och sjukvårdsberedningar. Redogörelsen torde även giva vid
handen, att bestämmelserna om besvärsförfarandet inom förvaltningen
över huvud taget lämna mycket i övrigt att önska. Detta förhållande har
vid olika tillfällen varit föremål för Kungl. Maj :ts och riksdagens uppmärksamhet.
1942 års riksdag begärde i skrivelse till Kungl. Maj :t
(nr 236) utredning angående en mera enhetlig, fullständig och i övrigt ur
rättssäkerhetens synpunkt tillfredsställande lagstiftning angående förfarandet
hos förvaltningsdomstolar och övriga förvaltningsmyndigheter i
ärenden rörande enskild rätt och därmed sammanhängande frågor. Vidare
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 37.
har riksdagen 1943 i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 351) begärt utredning
av frågan huruvida magistratens kommunala funktioner kunde upphöra
eller överflyttas på andra organ. I anledning av det förstnämnda utredningskravet
har professor Nils Herlitz i egenskap av tillkallad sakkunnig 1946
avgivit ett betänkande innefattande förberedande utredning angående reglering
av förfarandet hos förvaltningsmyndigheter i ärenden rörande enskild
rätt och därmed sammanhängande frågor. I anslutning till denna
utredning har hovrättsassessorn H. Skogman den 3 oktober 1947 tillkallats
för att inom justitiedepartementet biträda med fortsatt utredning angående
reglering av besvärsinstitutet inom förvaltningsförfarandet. Vid 1944 års
riksdag hemställde herr Wiberg i en inom andra kammaren väckt motion,
nr 35, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
med förslag till sådana ändringar i gällande lagstiftning, att bestämmelserna
om besvärs anhängiggörande i kommunala mål bliva klarare och
lättare att tillämpa samt såvitt möjligt större enhetlighet blir rådande på
området». Konstitutionsutskottet uttalade, att motionens syfte vore beaktansvärt,
men hemställde likväl, att motionen icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd med hänsyn till att det av motionären berörda spörsmålet
kunde förväntas bliva beaktat vid de förenämnda båda av riksdagen
begärda utredningarna. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt. 1946 års
kommunallagskommitté, som ännu icke slutfört sitt arbete, har enligt lämnade
direktiv bland annat att uppmärksamma frågan om rätten att överklaga
kommunal myndighets beslut.
Yttrandena.
Medicinalstgrelsen har i sitt yttrande bland annat uttalat:
Medicinalstyrelsen vill vitsorda vad motionärerna anföra om att de bestämmelser,
som reglera rätten att anföra besvär över beslut av ifrågavarande
beredningar och direktioner, äro svåröverskådliga, oklara och även
ofullständiga. Detta förhållande är givetvis till olägenhet för såväl den
allmänhet som beröres av bestämmelserna som ock de tjänstemän, vilka
ha att tillämpa desamma. Medicinalstyrelsen finner det vara synnerligen
önskvärt, att bestämmelserna på området i all den utsträckning som är
möjlig förenklas och förtydligas, och delar motionärernas mening, att en
utredning i ämnet är påkallad.
Styrelsen har vidare hänvisat till att den förevarande frågan torde
komma att beröras vid utredningen angående besvärsinstitutet inom förvaltningsförfarandet
och av 1946 års kommunallagskommitté samt till att
Kungl. Maj :ts uppmärksamhet riktats på frågan genom en av Svenska
stadsförbundet ingiven framställning.
Svenska landstingsförbundet har uttalat, att en större enhetlighet på
förevarande område vore önskvärd, samt har ävenledes påpekat, att frågan
redan är föremål för utredning.
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 37.
Svenska stadsförbundets styrelse har såsom eget åberopat ett yttrande
av förbundets sjukvårdsdelegation. Delegationen har uttalat, att den i olika
sammanhang uppmärksammat, att gällande sjukhuslagstiftning i många
hänseenden vore i behov av revision samt att delegationen i egen regi företagit
en utredning avseende spörsmålet om besvär över sjukhusdirektioners
och sjukvårdsberedningars beslut vilken givit vid handen, att påtagliga
brister funnes i gällande besvärsregler och att dessa vore i starkt behov
av omarbetning. Det upplyses vidare i delegationens yttrande, dels att delegationen
under hänvisning till utredningens resultat hos Stadsförbundets
styrelse hemställt, att styrelsen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla, att reglerna
för besvär över sjukhusdirektioners och sjukvårdsberedningars beslut
skyndsamt måtte omarbetas och i samband därmed systematiseras,
kompletteras, förenklas och förtydligas, dels ock att styrelsen den 15 december
1947 avlåtit en framställning i enlighet med delegationens hemställan.
Delegationen framhåller slutligen, att de i förevarande motion framförda
synpunkterna synas sammanfatta det väsentliga i sjukvårdsdelegationens
utredningar och att det enligt delegationens uppfattning vore lämpligt,
om det i motionen berörda spörsmålet genom en framställning från
riksdagens sida kunde bringas till en skyndsam lösning.
Utskottet.
Reglerna om fullföljd av talan mot beslut av sjukvårdsberedningar och
sjukhusdirektioner äro, såsom den av utskottet i det föregående lämnade
redogörelsen torde giva vid handen, icke enhetliga och dessutom oklara,
svåröverskådliga och ofullständiga. Olägenheterna härav såväl för de fullföljdsberättigade
som för de myndigheter, som skola tillämpa reglerna, äro
uppenbara.
Utskottet delar motionärernas åsikt, att förevarande spörsmål bör bliva
föremål för utredning.
För närvarande arbetar 1946 års kommunal lagskommitté, som enligt
direktiven bland annat bör uppmärksamma frågan om rätten att överklaga
kommunal myndighets beslut, och vidare har Kungl. Maj:t åt en särskild
utredningsman uppdragit att inom justitiedepartementet biträda med utredning
angående reglering av besvärsinstitutet inom förvaltningsförfarandet.
Enligt vad utskottet har sig bekant, har utredningsmannen sin uppmärksamhet
fästad på det i motionen berörda spörsmålet. Detta kommer
sannolikt även att upptagas till behandling av Statens sjukhusutredning
av år 1943. Slutligen kan nämnas, att sjukhuslagen och sjukhusstadgan
torde komma att bli föremål för översyn i samband med det förestående
genomförandet av fri sjukhusvård i vårt land. Det kan förväntas, att i detta
sammanhang även förevarande spörsmål skall uppmärksammas. Genom en
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 37.
skrivelse till Kungl. Maj:t av den 15 december 1947 har Svenska stadsförbundet
erinrat om behovet av en omarbetning av reglerna om besvär över
sjukvårdsberedningars och sjukhusdirektioners beslut.
Då Kungl. Maj :t redan har uppmärksamheten fästad på det i motionen
berörda spörsmålet och detta icke torde kunna förbigås vid de förenämnda
utredningarna, synes någon framställning från riksdagens sida till Kungl.
Maj :t om utredning av detsamma icke påkallad.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 28 maj 1948.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Sten*, Nils Elowsson*,
Hallagård*, Uhlén, Osvald* och Carl Eric Ericsson*;
från andra kammaren: herrar Hagård, Ryberg*, Johnsson i Kastanjegården,
Larsson i Östersund*, Andersson i Eskilstuna, Lundberg och Andersson
i Alfredshem.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.