Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning av frågan om rätten att anföra besvär över beslut av sjukvårdsberedningar och sjukhusdirektioner.

1948-05-28 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:37, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning av frågan om rätten att anföra besvär över beslut av sjukvårdsberedningar och sjukhusdirektioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

1

Nr 37.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning av

frågan om rätten att anföra besvär över beslut av sjukvårdsberedningar

och sjukhusdirektioner.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 318,

vilken behandlats av andra lagutskottet, ha herrar Hastad och Hagård hemställt,

»att riksdagen måtte genom skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning

på lämpligt sätt av frågan om besvärsrätten gällande beslut inom sjukvårdsberedningar

och sjukhusdirektioner».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från medicinalstyrelsen. Härjämte ha på begäran

av utskottet yttranden över motionen avgivits av Svenska stadsförbundet

och Svenska landstingsförbundet. Redogörelse för innehållet i yttrandena

lämnas i det följande.

Gällande besvärsregler.

Till belysande av det i motionen berörda spörsmålet vill utskottet till en

början giva en kort sammanfattning av gällande regler angående fullföljd

av talan mot beslut av sjukhusdirektion och sjukvårdsberedning.

Talan mot beslut av sjukhusdirektion.

Enligt 10 § lagen den 20 december 1940 om vissa av landsting eller kommun

drivna sjukhus (sjukhuslagen) skall den närmaste tillsynen vid och

ansvaret för förvaltningen av sjukhus utövas av en direktion, vilken utses

av den som driver sjukhuset. Landsting äger emellertid besluta, att sjukvårdsberedningen

skall utgöra direktion för ett eller flera sjukhus.

Huvudreglerna om talan mot beslut av sjukhusdirektion återfinnas i

12 § sjukhuslagen och äro av följande lydelse:

Där ledamot av direktion eller någon, som enligt bestämmelser, vilka meddelats

av Konungen, äger deltaga i direktions överläggningar eller vars enskilda

rätt beröres av direktions beslut, förmenar, att direktionens beslut

ej tillkommit i laga ordning, eller icke åtnöjes med sådant beslut i fråga

rörande sjukvård, läkares tjänsteutövning, vid sjukhuset anställd sjukvårdspersonals

arbetsförhållanden eller, därest entledigande av befattningshavare,

som tillhör sagda personal, skall ankomma på direktionen, med beslut i

B i han g till riksdagens protokoll 1!H8. !) sand. 2 avd. Nr 37—3!).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

sådant hänseende, må den missnöjde hos medicinalstyrelsen söka ändring

i beslutet inom den tid och i den ordning, som föreskrivits för överklagande

av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.

De i denna paragraf upptagna besvärsgrunderna äro icke formulerade

med önskvärd tydlighet. Det har förekommit exempel på att medicinalstyrelsen

och regeringsrätten haft olika uppfattning angående medicinalstyrelsens

behörighet att upptaga besvär till prövning.

Beträffande besvärstiden vid fullföljd enligt 12 § sjukhuslagen föreskrives,

att ändring skall sökas »inom den tid och i den ordning, som föreskrivits

för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut».

Beträffande denna tid finnes följande föreskrivet i kungl. förordningen

den 14 december 1866 angående ändring av gällande stadganden om tid

för besvärs anförande i mål, som handläggas av förvaltande myndigheter

och ämbetsverk:

Kungl. Maj:t har funnit gott att, med ändring av gällande stadganden

om tid för besvärs anförande i mål, som handläggas av förvaltande myndigheter

och ämbetsverk, samt icke till domstol fullföljas, förordna: att,

evar och i vilken instans klagan än föres, besvären skola, vid talans förlust,

inlämnas, i mål från Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands

län innan [klockan 12] å fyratiofemte dagen och i mål från övriga

orter i riket innan [klockan 12] å trettionde dagen från delfåendet av det beslut,

som överklagas; dock att menighet, som klagar, äger tillgodonjuta

femton dagar längre besvärstid än här ovan sägs; kommande, vad angår

besvärstid i mål, som bedömes efter [bevillningsförordningen] och kommunallagarne

samt i mål, som fullföljas från [konsistoriernel, att gälla vad

särskilt är eller varder stadgat.

Vad i lag eller författning är stadgat därom, att handling skall hava inkommit

till stats- eller kommunalmyndighet före visst klockslag å dagen,

har upphört att gälla enligt en lag av den 21 juni 1946. Utgångspunkten

vid beräknandet av besvärstiden är delfåendet av beslutet. Varken i sjukhuslagen

eller i sjukhusstadgan har emellertid lämnats någon bestämmelse

om när klagande skall anses ha fått del av ett beslut. Beträffande Stockholm,

Göteborg och Malmö har emellertid i dessa städers sjukhusreglementen

lämnats föreskrift om när beslut i utnämningsfrågor skola anses ha

kommit klaganden till del. Dylikt beslut skall anses delgivet den dag det

tillkännagivits genom anslag inom den lokal, där sjukvårdsberedningen

eller direktionen sammanträder. I övrigt får som delgivningsdag räknas den

dag, då klaganden bevisligen fått del av beslutet. Detta innebär, att många

beslut aldrig vinna laga kraft.

Bestämmelserna i 12 § sjukhuslagen kompletteras för Stockholms, Göteborgs

och Malmös vidkommande av i dessa städers sjukhusreglementen intagna

bestämmelser om klagomål över beslut om antagande av sjukvårdspersonal.

Talan mot dylika beslut skall enligt reglementena föras i enlighet

med vad i 12 § sjukhuslagen stadgas rörande klagan över direktions beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

.3

Beträffande besvär över beslut av Stockholms stads sjukhusdirektion i

fråga om antagande av kontors- och ekonomipersonal gäller en särbestämmelse

intagen i 19 § i stadens sjukhusreglemente. Där föreskrives:

Besvär över direktions beslut om antagande av befattningshavare tillhörande

kontors- eller ekonomipersonalen må föras i den ordning, som gäller

för besvär över beslut om tillsättande av eller förordnande å tjänst, uppförd

å Stockholms stads lönestat.

Detta stadgande innebär, att Stockholms stads besvärsnämnd är besvärsinstans.

Talan skall föras före klockan 12 å fjortonde dagen från det vederbörande

erhöll del av beslutet. Hos besvärsnämnden få anföras icke blott

s. k. rättsbesvär utan även lämplighetsbesvär.

För överklagande av direktionsbeslut i ärenden, som regleras av sjukhuslag

och sjukhusstadga, men som icke omnämnas i 12 § sjukhuslagen,

synas bestämmelserna om kommunalbesvär gälla. Detta medför, att olika

regler om besvärsförfarandet bliva tillämpliga för beslut av sådana direktioner,

som förvalta landstingssjukhus, och sådana, som förvalta sjukhus i

städer utanför landsting, samt av Stockholms stads sjukhusdirektion.

För överklagande av beslut av direktion, som förvaltar landstingssjukhus,

finnas icke några uttryckliga föreskrifter. Man har emellertid ansett de för

talan mot beslut av landsting gällande reglerna tillämpliga. Som stöd härför

har åberopats, att besvär över beslut av landstings förvaltningsutskott

och av styrelse för rättshjälpsanstalt i praxis förts i denna ordning. Analogivis

har den slutsatsen dragits, att även andra av landsting tillsatta styrelsers

och direktioners beslut kunna överklagas på samma sätt. Besvärsgrunderna

för talan mot landstings beslut återfinnas i 58 § i landstingslagen,

som i hithörande delar lyder:

Medlem av kommun inom landstingsområdet, som icke nöjes åt landstingets

beslut, äger rätt att, där han tilltror sig kunna visa, att beslutet kränker

hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund, eller att det icke

i laga ordning tillkommit, eller att det står i strid med allmän lag eller författning

eller annorledes överskrider landstingets befogenhet, söka rättelse

i beslutet; och skola i ty fall hans till Konungen ställda besvär ingivas till

länsstyrelsen inom sextio dagar från den dag, landstinget avslutats.

Vad nu sagts gäller i motsvarande tillämpning för kommun inom landstingsområdet,

som icke åtnöjes med landstingets beslut.

Tjänsteman vars intressen beröras av ett beslut torde ha besvärsrätt även

om han icke är medlem av kommun inom landstingsområdet. Beträffande

besvärstiden torde gälla, att den icke får sträcka sig längre än till utgången

av den besvärstid, som gäller beslut av nästkommande landsting, d. v. s.

sextio dagar från landstingets avslutande. I brist på bestämmelser och prejudikat

synes man dock försiktigtvis böra räkna med alt kungl. förordningen

den 14 december 1866 möjligen är tillämplig. I så fall inskränkes

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

besvärstiden till 30 dagar (45 dagar i de fyra nordligaste länen) i enlighet

med vad som gäller besvär över beslut jämlikt 12 § sjukhuslagen.

Vid överklagande av beslut av sjukhusdirektioner, som tillsatts av stadsfullmäktige

i städer utanför landsting, gälla helt andra regler än för direktioner

vid landstingssjukhus beträffande ärenden, som regleras av sjukhuslag

och sjukhusstadga men icke avses i 12 § sjukhuslagen. Besvär skola

här anföras på samma sätt som besvär över beslut av andra styrelser i

staden, d. v. s. i regel hos stadens magistrat (annorlunda i Stockholm).

Någon uttrycklig föreskrift därom finnes visserligen icke, men 47 § i lagen

om kommunalstyrelse i stad föreskriver, att alla av staden utsedda styrelser

i sin förvaltning stå under magistratens överinseende.

I fråga om besvärsgrunderna gälla, såsom förut nämnts, bestämmelserna

om kommunalbesvär, d. v. s. besvär kunna endast bifallas på samma grunder

som gälla för talan mot beslut av direktion, som förvaltar landstingssjukhus.

Bestämmelserna härom återfinnas i 76 §, första stycket, lagen om

kommunalstyrelse i stad.

Beträffande besvärstiden synes bestämmelsen i 76 §, andra stycket, nyssnämnda

lag vara tillämplig enligt vad ett rättsfall (R. Å. 8/1945) ger vid

handen. Besvärstiden är enligt detta stadgande 20 dagar räknat från det

klaganden erhöll del av beslutet. Det är belysande för rättsovissheten på

detta område, att av de två uppfattningar om besvärstidens längd, som diskuterades

i doktrinen före tillkomsten av detta rättsfall, ingendera överensstämmer

med den, som kommit till uttryck i rättsfallet.

I Stockholm skola besvär över kommunala nämnders beslut i regel anföras

hos överståthållarämbetet. Detta gäller även besvär över sjukhusdirektionens

beslut. Besvärsgrunderna äro de vid kommunalbesvär sedvanliga.

Besvärstiden är fjorton dagar från det klaganden erhöll del av beslutet.

Särskilda föreskrifter gälla såsom ovan nämnts i Stockholm för besvärstalan

mot direktionsbeslut om antagande av sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal.

Beträffande direktions beslut i ärenden, som icke regleras i sjukhuslagstiftningen,

ha i vissa fall lämnats särskilda besvärsregler. Såsom exempel

kan nämnas att, när Göteborgs sjukhusdirektion fungerar som barnmorskestyrelse,

talan mot dess beslut kan föras hos medicinalstyrelsen.

För talan mot direktions beslut i ärenden, som icke regleras av sjukhuslagen

och sjukhusstadgan, och för vilka särskilda besvärsföreskrifter saknas,

torde reglerna om kommunalbesvär vara tillämpliga.

Talan mot beslut av sjukvårdsberedning.

Landstings sjukvårdsberedning utövar enligt 4 § sjukhuslagen den centrala

ledningen av landstingets sjukhusväsende.

Reglerna om talan mot beslut av sjukvårdsberedning återfinnas i 30 §

sjukhusstadgan, som lyder:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

Där ledamot av sjukvårdsberedningen eller någon, som enligt lag eller

författning äger deltaga i beredningens överläggningar eller vars enskilda

rätt beröres av beredningens beslut, förmenar, att beredningens beslut angående

förord till lasarettsläkartjänst ej tillkommit i laga ordning, eller

icke åtnöjes med beredningens beslut rörande tillsättande av underläkarIjänst,

må den missnöjde söka ändring i beslutet inom den tid och i den

ordning, som föreskrivits för överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut. Ändring skall sökas i vad avser förord till lasarettsläkartjänst

omedelbart hos Kungl. Maj :t, för vilket ändamål besvären

skola ingivas till medicinalstyrelsen, samt i fråga om tillsättande av underläkartjänst

hos medicinalstyrelsen.

Då ändring skall sökas inom den tid, som föreskrivits för överklagande

av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut, blir den förenämnda

förordningen av den 14 december 1866 tillämplig. Besvärstiden blir alltså

trettio eller eventuellt fyrtiofem dagar från delfåendet. Som tidigare nämnts

skall i Stockholm, Göteborg och Malmö delgivning anses ha ägt rum den

dag beslutet anslagits.

För fullföljd av talan mot beslut av sjukvårdsberedning i sådana fall, som

icke omfattas av stadgandet i 30 § sjukhusstadgan, gälla motsvarande regler

som vid beslut av sjukhusdirektion, som ej avses i 12 § sjukhuslagen,

d. v. s. reglerna för kommunalbesvär bli tillämpliga. Besvärsinstans blir

alltså beträffande beslut av landstingens sjukvårdsberedningar Kungl. Maj :t,

beträffande beslut av Stockholms stads sjukvårdsberedning överståthållarämbetet

(ev. besvärsnämnden) och beträffande beslut av övriga sjukvårdsberedningar

stadens magistrat.

Det förtjänar framhållas, att även andra tolkningssvårigheter än de nu

berörda uppkommit, när det gällt att avgöra, huru talan skall fullföljas

mot beslut av sjukhusdirektioner och sjukvårdsberedningar. Det skulle

emellertid föra för långt att här i detalj gå in på dessa tolkningsfrågor.

Behandlingen av förevarande spörsmål i andra sammanhang.

Av den nu lämnade redogörelsen torde framgå, att oklarhet och ofullständighet

vidlåda reglerna för fullföljd av talan mot beslut av sjukhusdirektioner

och sjukvårdsberedningar. Redogörelsen torde även giva vid

handen, att bestämmelserna om besvärsförfarandet inom förvaltningen

över huvud taget lämna mycket i övrigt att önska. Detta förhållande har

vid olika tillfällen varit föremål för Kungl. Maj :ts och riksdagens uppmärksamhet.

1942 års riksdag begärde i skrivelse till Kungl. Maj :t

(nr 236) utredning angående en mera enhetlig, fullständig och i övrigt ur

rättssäkerhetens synpunkt tillfredsställande lagstiftning angående förfarandet

hos förvaltningsdomstolar och övriga förvaltningsmyndigheter i

ärenden rörande enskild rätt och därmed sammanhängande frågor. Vidare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

har riksdagen 1943 i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 351) begärt utredning

av frågan huruvida magistratens kommunala funktioner kunde upphöra

eller överflyttas på andra organ. I anledning av det förstnämnda utredningskravet

har professor Nils Herlitz i egenskap av tillkallad sakkunnig 1946

avgivit ett betänkande innefattande förberedande utredning angående reglering

av förfarandet hos förvaltningsmyndigheter i ärenden rörande enskild

rätt och därmed sammanhängande frågor. I anslutning till denna

utredning har hovrättsassessorn H. Skogman den 3 oktober 1947 tillkallats

för att inom justitiedepartementet biträda med fortsatt utredning angående

reglering av besvärsinstitutet inom förvaltningsförfarandet. Vid 1944 års

riksdag hemställde herr Wiberg i en inom andra kammaren väckt motion,

nr 35, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

med förslag till sådana ändringar i gällande lagstiftning, att bestämmelserna

om besvärs anhängiggörande i kommunala mål bliva klarare och

lättare att tillämpa samt såvitt möjligt större enhetlighet blir rådande på

området». Konstitutionsutskottet uttalade, att motionens syfte vore beaktansvärt,

men hemställde likväl, att motionen icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd med hänsyn till att det av motionären berörda spörsmålet

kunde förväntas bliva beaktat vid de förenämnda båda av riksdagen

begärda utredningarna. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt. 1946 års

kommunallagskommitté, som ännu icke slutfört sitt arbete, har enligt lämnade

direktiv bland annat att uppmärksamma frågan om rätten att överklaga

kommunal myndighets beslut.

Yttrandena.

Medicinalstgrelsen har i sitt yttrande bland annat uttalat:

Medicinalstyrelsen vill vitsorda vad motionärerna anföra om att de bestämmelser,

som reglera rätten att anföra besvär över beslut av ifrågavarande

beredningar och direktioner, äro svåröverskådliga, oklara och även

ofullständiga. Detta förhållande är givetvis till olägenhet för såväl den

allmänhet som beröres av bestämmelserna som ock de tjänstemän, vilka

ha att tillämpa desamma. Medicinalstyrelsen finner det vara synnerligen

önskvärt, att bestämmelserna på området i all den utsträckning som är

möjlig förenklas och förtydligas, och delar motionärernas mening, att en

utredning i ämnet är påkallad.

Styrelsen har vidare hänvisat till att den förevarande frågan torde

komma att beröras vid utredningen angående besvärsinstitutet inom förvaltningsförfarandet

och av 1946 års kommunallagskommitté samt till att

Kungl. Maj :ts uppmärksamhet riktats på frågan genom en av Svenska

stadsförbundet ingiven framställning.

Svenska landstingsförbundet har uttalat, att en större enhetlighet på

förevarande område vore önskvärd, samt har ävenledes påpekat, att frågan

redan är föremål för utredning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

Svenska stadsförbundets styrelse har såsom eget åberopat ett yttrande

av förbundets sjukvårdsdelegation. Delegationen har uttalat, att den i olika

sammanhang uppmärksammat, att gällande sjukhuslagstiftning i många

hänseenden vore i behov av revision samt att delegationen i egen regi företagit

en utredning avseende spörsmålet om besvär över sjukhusdirektioners

och sjukvårdsberedningars beslut vilken givit vid handen, att påtagliga

brister funnes i gällande besvärsregler och att dessa vore i starkt behov

av omarbetning. Det upplyses vidare i delegationens yttrande, dels att delegationen

under hänvisning till utredningens resultat hos Stadsförbundets

styrelse hemställt, att styrelsen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla, att reglerna

för besvär över sjukhusdirektioners och sjukvårdsberedningars beslut

skyndsamt måtte omarbetas och i samband därmed systematiseras,

kompletteras, förenklas och förtydligas, dels ock att styrelsen den 15 december

1947 avlåtit en framställning i enlighet med delegationens hemställan.

Delegationen framhåller slutligen, att de i förevarande motion framförda

synpunkterna synas sammanfatta det väsentliga i sjukvårdsdelegationens

utredningar och att det enligt delegationens uppfattning vore lämpligt,

om det i motionen berörda spörsmålet genom en framställning från

riksdagens sida kunde bringas till en skyndsam lösning.

Utskottet.

Reglerna om fullföljd av talan mot beslut av sjukvårdsberedningar och

sjukhusdirektioner äro, såsom den av utskottet i det föregående lämnade

redogörelsen torde giva vid handen, icke enhetliga och dessutom oklara,

svåröverskådliga och ofullständiga. Olägenheterna härav såväl för de fullföljdsberättigade

som för de myndigheter, som skola tillämpa reglerna, äro

uppenbara.

Utskottet delar motionärernas åsikt, att förevarande spörsmål bör bliva

föremål för utredning.

För närvarande arbetar 1946 års kommunal lagskommitté, som enligt

direktiven bland annat bör uppmärksamma frågan om rätten att överklaga

kommunal myndighets beslut, och vidare har Kungl. Maj:t åt en särskild

utredningsman uppdragit att inom justitiedepartementet biträda med utredning

angående reglering av besvärsinstitutet inom förvaltningsförfarandet.

Enligt vad utskottet har sig bekant, har utredningsmannen sin uppmärksamhet

fästad på det i motionen berörda spörsmålet. Detta kommer

sannolikt även att upptagas till behandling av Statens sjukhusutredning

av år 1943. Slutligen kan nämnas, att sjukhuslagen och sjukhusstadgan

torde komma att bli föremål för översyn i samband med det förestående

genomförandet av fri sjukhusvård i vårt land. Det kan förväntas, att i detta

sammanhang även förevarande spörsmål skall uppmärksammas. Genom en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 37.

skrivelse till Kungl. Maj:t av den 15 december 1947 har Svenska stadsförbundet

erinrat om behovet av en omarbetning av reglerna om besvär över

sjukvårdsberedningars och sjukhusdirektioners beslut.

Då Kungl. Maj :t redan har uppmärksamheten fästad på det i motionen

berörda spörsmålet och detta icke torde kunna förbigås vid de förenämnda

utredningarna, synes någon framställning från riksdagens sida till Kungl.

Maj :t om utredning av detsamma icke påkallad.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 28 maj 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Sten*, Nils Elowsson*,

Hallagård*, Uhlén, Osvald* och Carl Eric Ericsson*;

från andra kammaren: herrar Hagård, Ryberg*, Johnsson i Kastanjegården,

Larsson i Östersund*, Andersson i Eskilstuna, Lundberg och Andersson

i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.