Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i civil försvarslag en den 15 juli 1944

1948-06-08 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:40, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i civil försvarslag en den 15 juli 1944

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

1

tfr 40.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag om ändring i civil försvarslag en

den 15 juli 1944 (nr 536) samt fortsatt giltighet

av samma lag, dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 20 februari 1948 dagtecknad proposition, nr 81, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536)

samt fortsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 20, 26 och 45 §§, 46 § 1 mom., 47—51 och

76 §§, 81 § 1 mom. samt 82 och 85 §§ civilförsvarslagen den 15 juli 1944,

vilken lag gäller till och med den 30 juni 1949, skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives, dels att punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen

skall upphöra att gälla, dels ock att lagen i sålunda ändrat skick skall äga

fortsatt giltighet efter sistnämnda dag.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

20 §. 20 §.

Där hos — — — nämnda anställning.

Konungen må förordna, att vad sålunda

stadgats beträffande tjänstgöring

under civilförsvarsberedskap skall

gälla även vid tjänstgöring för utbildning

eller övning under tid då civilförsvarsberedskap

ej råder.

26 §. 26 §.

Enskilt skyddsrum---mest ändamålsenligt.

1—lisa 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 samt. 2 avd. Nr 40.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

(Gällande lydelse:)

Enskilt skyddsrum, avsett för högst

tio personer, må dock anordnas utan

att det erbjuder skydd mot rökoch

stridsgaser, såvida icke länsstyrelsen

i särskilt fall med hänsyn till belägenheten

av anläggning eller byggnad,

för vilken skyddsrummet är avsett,

annorlunda förordnar.

45 §.

3 mom. Kommun har att i avseende

å civilförsvarsområde, till vilket kommunen

helt eller delvis hör, genom

sina myndigheter lämna civilförsvarschefen

biträde i sådana frågor rörande

civilförsvaret som hava samband med

de särskilda myndigheternas verksamhetsområden.

1 mom. (första stycket). Det åligger

kommun att, i enlighet med gällande

organisationsplan, ekonomiskt

och materiellt svara för upprätthållande

av det allmänna civilförsvaret,

däri inbegripet anordnande av allmänna

skyddsrum och källarmursgenombrott

för sådana.

2 mom. 1 fråga om det särskilda

civilförsvaret inom kommunen har

denna att, i den mån skyldighet härutinnan

icke åvilar ägare eller innehavare

av anläggning eller byggnad,

sörja för att personalen i erforderlig

omfattning utbildas och övas, så ock

att anordna källarmursgenombrott för

enskilda skyddsrum.

(F öre sl a g en lydelse:)

Enskilt skyddsrum, avsett för högst

tjugufem personer, må dock anordnas

utan att det erbjuder skydd mot rökoch

stridsgaser, såvida icke länsstyrelsen

i särskilt fall med hänsyn till belägenheten

av anläggning eller byggnad,

för vilken skyddsrummet är avsett,

annorlunda förordnar.

45 §.

1 mom. Det åligger kommun att

a) genom sina myndigheter lämna

civilförsvarschefen biträde i sådana

frågor rörande civilförsvaret som hava

samband med de särskilda myndigheternas

verksamhetsområden;

b) i enlighet med gällande organisationsplan

inrätta och utrusta allmänna

skyddsrum samt vidtaga andra

byggnadsanordningar ävensom reservanordningar

för vatten-, gas- och eléktricitetsförsörjningen;
c)

utföra källarmurs genombrott för

allmänna och enskilda skyddsrum;

d) vårda och underhålla de under

b) omförmälda anordningarna;

e) förvara och underhålla sådan för

det allmänna civilförsvarets ordningsoch

bevakningstjänst, brandtjänst samt

tekniska tjänst anskaffad materiel,

som icke utgör personlig utrustning

för tjänstegrenarnas personal;

f) tillhandahålla lämpliga lokaler

för civilförsvarets administration samt,

i den mån skyldighet härutinnan icke

åvilar ägare eller innehavare av anläggning

eller byggnad, för förvaring

av annan materiel och utrustning för

civilförsvaret än som avses under e)

ävensom för utbildningsverksamheten

inom civilförsvaret;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

3

(Gällande lydelse:)

1 mom. (andra—fjärde styckena).

Där två eller flera kommuner helt

eller delvis ingå i samma civilförsvarsområde,

skola kommunerna gemensamt

svara för civilförsvarets upprätthållande,

i vad det enligt planen hänför

sig till civilförsvarsområdet i dess

helhet, och i övrigt var för sig. De

gemensamma kostnaderna skola förskjutas

av den kommun, inom vilken

civilförsvar schef en enligt planen under

högsta civilförsvar sb er edskap skall

hava sin uppehållsort, eller, då uppehållsorten

är belägen utom civilförsvarsområdet,

av den kommun länsstyrelsen

bestämmer.

I den mån de gemensamma kostnaderna

icke enligt 47 § täckas av statsmedel,

skola de årligen fördelas mellan

kommunerna i förhållande till det antal

skattekronor och skatteören, som

inom varje kommun eller del av kommun

påförts de skattskyldiga vid nästföregående

års taxering till allmän

kommunalskatt. Påstår kommun, att

särskilda skäl finnas för annan fördelningsgrund,

såsom att vidtagen åtgärd

kan antagas bliva till särskilt gagn

för viss kommun, eller uppkommer

eljest tvist mellan kommunerna beträffande

skyldigheten att bidraga till

(Föreslagen lydelse:)

g) svara för avlöning och annan

ersättning till personal, vars tjänstgöring

i civilförsvaret enligt 20 § skall

anses fullgjord i kommunal anställning;

samt

h) under civilförsvar sberedskap

samt vid utbildning och övning i den

omfattning organisationsplanen angiver

till allmänna civilförsvarets förfogande

ställa kommunen tillhörig materiel

och annan egendom.

2 mom. Där åtgärd, som avses i

1 mom. b)—e), enligt gällande organisationsplan

hänför sig till flera i samma

civilförsvarsområde helt eller delvis

ingående kommuner, skall den

kommun länsstyrelsen bestämmer vidtaga

åtgärden och förskjuta kostnaderna

därför.

I den mån kostnaderna icke täckas

av statsmedel, skola de årligen fördelas

mellan kommunerna i förhållande till

det antal skattekronor och skatteören,

som inom varje kommun eller del av

kommun påförts de skattskyldiga vid

nästföregående års taxering till allmän

kommunalskatt. Påstår kommun, att

särskilda skäl finnas för annan fördelningsgrund,

såsom att vidtagen åtgärd

kan antagas bliva till särskilt gagn

för viss kommun, eller uppkommer

eljest tvist mellan kommunerna beträffande

skyldigheten att bidraga till

kostnaderna, äger länsstyrelsen efter

framställning förordna, hur fördelningen

skall ske. Sådan framställning

skall göras sist inom tre månader efter

det kommun anmodats erlägga sin

kostnadsandel eller, där framställningen

göres av kommun, som förskjutit

kostnaderna, efter utgången av det

kalenderår, under vilket desamma för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

(Gällande lydelse:)

kostnaderna, äger länsstyrelsen efter

framställning förordna, hur fördelningen

skall ske. Sådan framställning

skall göras sist inom tre månader efter

det kommun anmodats erlägga sin

kostnadsandel eller, där framställningen

göres av kommun, som förskjutit

kostnaden, efter utgången av det

kalenderår, under vilket kostnaden förskjutits.

Till den kommun, som förskjutit de

gemensamma kostnaderna, hava övriga

kommuner att i överensstämmelse med

fördelning enligt tredje stycket utgiva

på dem belöpande andelar av kostnaderna.

(F öre sl a g en lydelse:)

skjutits. Till den kommun, som förskjutit

kostnaderna, hava övriga kommuner

att i överensstämmelse med fördelning

som nu sagts utgiva på dem

belöpande andelar därav.

Vad i andra stycket stadgas skall

äga motsvarande tillämpning beträffande

sådan i 1 mom. g) avsedd kostnad

som uppkommit under civilf försvarsberedskap

och hänför sig till ändamål,

vilket i organisationsplanen angivits

såsom gemensamt för flera kommuner,

samt beträffande förlust i anledning

av skada å kommun tillhörig materiel

eller annan egendom, som jämlikt 1

mom. h) under civilförsvarsberedskap

ställts till civilförsvarets förfogande

för ändamål som nu sagts.

46 §. 46 §.

1 mom. I varje---sådan nämnd.

Kommun skall tillsätta särskild civilförsvarsnämnd;

dock må kommun,

som har ett invånarantal understigande

3 000 eller erhållit länsstyrelsens tillstånd

därtill, kunna uppdraga i stad

åt drätselkammaren och på landet åt

kommunalnämnden att vara civilförsvarsnämnd.

Har kommunalförbund

bildats för handhavande av civilförsvaret,

må förbundsdirektionen utgöra

civilförsvarsnämnd för de i förbundet

ingående kommunerna.

Är civilförsvarschef ledamot eller

ersättare i kommunalnämnd, drätselkammare

eller förbundsdirektion, åt

vilken uppdragits att vara civilförsvarsnämnd,

äger civilförsvarsehefen icke

deltaga i de till civilförsvarsnämnden

hörande ärendenas handläggning i

vidare mån än som stadgas i 4 mom.

Är civilförsvarsehefen i enlighet med

Kommun äger tillsätta särskild civilförsvarsnämnd.

Under civilförsvarsberedskap

må Konungen förordna, att

särskild civilförsvarsnämnd skall tillsättas.

Där särskild civilförsvarsnämnd ej

finnes, skall i stad drätselkammaren

och på landet kommunalnämnden vara

civilförsvarsnämnd; kommun dock obetaget

att uppdraga åt annat kommunalt

organ att vara civilförsvarsnämnd. Har

kommunalförbund bildats för civilförsvarsändamål,

må förbundsdirektionen

utgöra civilförsvarsnämnd för de i förbundet

ingående kommunerna.

Är civilförsvarschef ledamot eller

ersättare i organ, som enligt tredje

stycket är civilförsvarsnämnd, äger

civilförsvarsehefen icke deltaga i de

till civilförsvarsnämnden hörande ärendenas

handläggning i vidare mån än

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

5

(Gällande lydelse:)

nämnda stadgande närvarande vid civilförsvarsnämndens

sammanträde, må

hänsyn härtill ej tagas vid avgörande

av fråga, huruvida beslutfört antal

ledamöter är tillstädes.

47 §.

1 mom. För kostnad, som kommun

fått vidkännas på grund av 45 § 1 och 2

mom., äger kommunen erhålla statsbidrag

med två tredjedelar av kostnadens

belopp, därest icke nedan i detta

kapitel annorlunda stadgas.

2 mom. Statsbidrag utgår icke för

kostnad som avser

a) avlöning och annan ersättning

för tjänstgöring, som enligt 20 § skall

anses fullgjord i den kommunala anställningen;
b)

anskaffande av materiel, utrustning

och annan egendom, som kommunen

ställt till förfogande, i den

mån densamma anskaffats eller kan

förväntas komma att huvudsakligen

användas för annat ändamål än för

civilförsvaret;

c) administration av andra åtgärder

inom civilförsvaret än sådana som

avse inkvartering och därmed sammanhängande

sociala uppgifter;

d) förvaring, underhåll och kontroll

av materiel, utrustning och annan

egendom;

e) rese- och traktamentsersättning,

som under tid, då civilförsvar sb er edskap

icke råder, utgår till annan än

civilförsvars chef eller ställföreträdare

och ej avser deltagande i utbildningskurs,

som för flera civilförsvarsom
-

(Föreslagen lydelse:)

som stadgas i 4 mom. Är civilförsvarschefen

i enlighet med nämnda stadgande

närvarande vid civilförsvarsnämndens

sammanträde, må hänsyn

härtill ej tagas vid avgörande av fråga,

huruvida beslutfört antal ledamöter

är tillstädes.

47 §.

För kostnad, som kommun fått vidkännas

på grund av 45 § 1 mom. b)

och c), äger kommunen erhålla statsbidrag

med två tredjedelar av kostnadens

belopp. Statsbidraget må dock

ej beräknas å högre belopp än det vartill

kostnaden skäligen kan skattas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

(Gällande lydelse:)

råden anordnas av civilförsvar sstyr elsen

eller länsstyrelsen eller på dessa

myndigheters föranstaltande;

f) lokaler för annan utbildning än

sådan som anordnas av civilförsvarsstyrelsen

eller länsstyrelsen.

3 mom. Kommun äger erhålla statsbidrag

med kostnadens hela belopp i

vad avser

a) avlöning och annan ersättning,

enligt vad därom är särskilt föreskrivet,

till civilförsvarschef och ställföreträdare

ävensom under civilförsvarsberedskap

till annan civilförsvarspliklig

personal än sådan vars tjänstgöring

skall enligt 20 § anses fullgjord i den

kommunala anställningen;

b) inkvartering och därmed sammanhängande

uppgifter av social natur,

i den mån kostnaderna icke äro

av beskaffenhet som i 2 mom. under

a), b), d), e) eller f) sägs, med rätt likväl

för Konungen att, såframt åtgärderna

avse allenast civilförsvarsområdets

egna invånare, bestämma statsbidraget

till endast två tredjedelar.

48 §.

Statsbidrag enligt 47 § fastställes

för varje kalenderår av länsstyrelsen,

där ej Konungen annorlunda förordnar.

Statsbidraget må ej i något fall

beräknas å högre belopp än det vartill

kostnaden i varje särskilt fall skäligen

kan skattas.

Ansökan om statsbidrag för visst

kalenderår skall göras före utgången

av nästa kalenderår, med rätt likväl för

Konungen att medgiva prövning av

ansökan ändå att den göres senare.

(Föreslagen lydelse:)

Statsbidrag fastställes för varje

kalenderår av länsstyrelsen, där ej

Konungen annorlunda förordnar. Ansökan

om statsbidrag för visst kalenderår

skall göras före utgången av

nästa kalenderår, med rätt likväl för

Konungen att medgiva prövning av

ansökan ändå att den göres senare.

Länsstyrelsen äger att till kommun

utgiva förskott å statsbidrag i enlighet

med de närmare föreskrifter Konungen

meddelar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

7

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Länsstyrelsen äger att till kommun

utgiva förskott å statsbidrag i enlighet

med de närmare föreskrifter Konungen

meddelar.

49 §.

Där särskilda omständigheter det

föranleda, äger Konungen medgiva, att

kommun må erhålla statsbidrag för

sina kostnader jämlikt 45 § jämväl i

andra fall eller med högre belopp än

förut stadgats.

48 §.

Där särskilda omständigheter det

föranleda, äger Konungen medgiva, att

kommun må för kostnad, som kommun

fått vidkännas på grund av 45 § 1 mom.

b) och c), erhålla högre statsbidrag

än förut stadgats.

49 §.

Tillhandahåller kommun lokaler för

civilförsvarets administration, för förvaring

av annan materiel eller utrustning

för civilförsvaret än som avses i

45 § 1 mom. e) eller för utbildning,

som anordnas av civilförsvarsstyrelsen

eller länsstyrelsen, skall skälig ersättning

därför utgivas av statsmedel. Ersättningen

skall, då överenskommelse

ej kan träffas, bestämmas av länsstyrelsen.

50 §.

Har hos — — — för tjänstgöringen.

50 §.

Där under högsta civilförsvarsberedskap

till allmänt civilförsvar hörande

materiel eller annan egendom avsevärt

skadats på grund av fientlig

verksamhet eller ock under användning

utom det egna civilförsvarsområdet,

äger den kommun, som anskaffat materielen

eller egendomen, att av statsmedel

erhålla skälig gottgörelse.

Där under högsta civilförsvarsberedskap

materiel eller annan egendom,

som kommun enligt gällande organisationsplan

ställt till allmänna civilförsvarets

förfogande, avsevärt skadats

på grund av fientlig verksamhet eller

ock under användning utom det egna

civilförsvarsområdet, äger kommunen

erhålla skälig gottgörelse av stats
-

medel.

Gottgörelse enligt — — — är belägen.

51 §. 51 §.

Ingår municipalsamhälle eller del Ingår municipalsamhälle eller del

därav i civilförsvarsområde skola föl- därav i civilförsvarsområde skola följande

särskilda bestämmelser gälla: jande särskilda bestämmelser gälla:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

(Gällande lydelse:)

1. Yad i 45 § 3 mom. stadgas skall

äga motsvarande tillämpning å municipalsamhället.

2. Municipalsamhället är skyldigt

att till förfogande för allmänna civilförsvaret

inom området ställa materiel,

utrustning och annan egendom, som

är behövlig för civilförsvaret och tillhör

eller innehaves av municipalsamhället.

3. Municipalsamhället äger enahanda

rätt till gottgörelse av statsmedel

som beträffande kommun stadgas i

50 §.

76 §.

I den mån det prövas nödigt för

fullgörande av sådan uppgift i avseende

å civilförsvaret som åvilar kommun,

äger vederbörande civilförsvarschef,

därest behovet icke med tillräcklig

skjndsamhet kan tillgodoses genom

frivillig överenskommelse, att för kommunens

räkning, i enlighet med vad i

detta kapitel närmare stadgas, under

civilförsvarsberedskap taga i anspråk

markområden, byggnader, utrymmen,

livsmedel, transportmedel, utrustningspersedlar,

materiel och annan egendom,

som finnes inom civilförsvarsområdet

och innehaves av annan än

staten.

Yad nu stadgats skall i fråga om

anordnande av allmänt skyddsrum

samt källarmursgenombrott i tillämpliga

delar gälla jämväl under tid, då

civilförsvarsberedskap icke råder; dock

att vad som sägs om civilförsvars chef

skall hava avseende å länsstyrelsen.

(Föreslagen lydelse:)

1. Vad som stadgas i 45 § i mom.

a) samt g) och h) jämte därtill anslutande

bestämmelser i 45 § 2 mom.

skall äga motsvarande tillämpning å

municipalsamhället.

2. Municipalsamhället äger enahanda

rätt till gottgörelse av statsmedel

som beträffande kommun stadgas i

50 §.

76 §.

I den mån det prövas nödigt för

fullgörande av staten åvilande uppgift

för upprätthållande av civilförsvaret

inom civilförsvarsområde, äger

civilförsvarschefen, därest behovet icke

med tillräcklig skyndsamhet kan tillgodoses

genom frivillig överenskommelse,

i enlighet med vad i detta kapitel

närmare stadgas, under civilförsvarsberedskap

taga i anspråk markområden,

byggnader, utrymmen, livsmedel,

transportmedel, utrustningspersedlar,

materiel och annan egendom,

som finnes inom civilförsvarsområdet

och innehaves av annan än staten. Motorfordon,

släpfordon och motorredskap

må efter länsstyrelsens medgivande

tagas i anspråk ändå att de

finnas inom annat till länet hörande

civilförsvarsområde.

1 den mån det prövas nödigt för

fullgörande av kommuns skyldigheter

enligt 45 § 1 mom. b) och c) att egendom

tages i anspråk för kommunens

räkning, skall vad ovan sägs äga motsvarande

tillämpning. Yad sålunda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

9

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

stadgats skall i fråga om utförande

av byggnadsanordning och källarmursgenombrott

gälla jämväl under

tid, då civilförsvarsberedskap icke

råder; dock att länsstyrelsen därvid

skall utöva den befogenhet, som enligt

första stycket tillkommer civilförsvarschefen.

81 §. 81 §.

1 mom. Har egendom tagits i an- 1 mom. Har egendom tagits i anspråk

jämlikt 76 § eller åtgärd vidta- språk jämlikt 76 § eller åtgärd vidtagits

jämlikt 80 §, är egendomens ägare gits jämlikt 80 §, är egendomens ägare

eller innehavare berättigad till ersätt- eller innehavare berättigad till ersättning

efter vad nedan sägs. Ersättning ning efter vad nedan sägs. Ersättning

gäldas av den kommun, som har att i gäldas, om egendomen tagits i anspråk

första hand svara för tillgodoseende för kommuns räkning, av kommunen

av det behov för vilket egendomen och eljest av staten,

tages i anspråk.

För egendom — —- — egendomens nyttjande.

Då egendom — — — ersättning härför.

Har åtgärd — — — genom åtgärden.

82 §.

Har genom frivillig överenskommelse

nyttjanderätt till egendom för

det allmänna civilförsvarets behov

upplåtits till kommun och lider egendomen

skada eller avsevärd försämring,

vartill hänsyn ej tagits vid överenskommelsen,

äger upplåtaren påkalla

ersättningsfrågans prövning.

85 §.

I den mån det prövas oundgängligt

för fullgörande av annan uppgift i avseende

å civilförsvaret än i 76 § sägs,

äger civilförsvarsmyndighet, i enlighet

med vad Konungen därom närmare

förordnar, under civilförsvarsberedskap

taga i anspråk egendom, som

innehaves av annan än staten. Härvid

82 §.

Har genom frivillig överenskommelse

egendom med nyttjanderätt

ställts till det allmänna civilförsvarets

förfogande och lider egendomen skada

eller avsevärd försämring, vartill

hänsyn ej tagits vid överenskommelsen,

äger den som upplåtit nyttjanderätten

påkalla ersättningsfrågans provning.

85 §.

I den mån det prövas oundgängligt

för fullgörande av annan uppgift i avseende

å civilförsvaret än i 76 § sägs,

äger civilförsvarsmyndighet, i enlighet

med vad Konungen därom närmare

förordnar, under civilförsvarsberedskap

taga i anspråk egendom, som

innehaves av annan än staten. Härvid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

(Gällande lydelse:)

skola i tillämpliga delar bestämmelserna

i 76—84 §§ lända till efterrättelse;

dock med iakttagande att ersättning

för egendom som tagits i anspråk

eller för åtgärd som vidtagits skall

utgå av statsmedel samt att ersättning,

som skall utgå efter taxa, skall till

beloppet fastställas av den civilförsvarsmyndigbet,

som utövat förfoganderätten.

(Föreslagen lydelse:)

skola i tillämpliga delar bestämmelserna

i 76—84 §§ lända till efterrättelse;

dock med iakttagande att ersättning,

som skall utgå efter taxa, skall

till beloppet fastställas av den civilförsvarsmyndighet,

som utövat förfoganderätten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1949; dock att 26 § i dess nya lydelse

skall lända till efterrättelse från och

med den 1 juli 1948.

Det åligger kommun att, i den mån

så påfordras, till civilförsvarets förfogande

ställa kommunen den 1 juli

1949 tillhörig materiel, utrustning eller

annan egendom, som anskaffats för

civilförsvarets administration och förrådsförvaltning

samt tjänste gr enarna

inom det allmänna civilförsvaret. För

nyttjande av egendom avsedd för de

två först nämnda ändamålen skall av

statsmedel utgå skälig ersättning som,

då överenskommelse ej kan träffas, bestämmes

av länsstyrelsen.

Har kommun före den 1 juli 1949

vidtagit åtgärd för upprätthållande av

civilförsvaret, skola beträffande statsbidrag

för därav föranledd kostnad

samt fördelning av densamma mellan

flera kommuner tillämpas de äldre bestämmelserna.

Har kommun före den 1

december 1944 anskaffat materiel, utrustning

eller annan egendom för civilförsvarsändamål,

skola dock bestämmelserna

i 47 § icke äga tillämpning,

såvitt Konungen ej annorlunda förordnar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

likalydande nr 268 i första kammaren av herr Lindström m. fl. och nr 424 i

andra kammaren av herr Håstad m. fl.;

likalydande nr 269 i första kammaren av fröken Andersson och nr 423 i

andra kammaren av fru Ewerlöf m. fl.;

likalydande nr 270 i första kammaren av fru Sjöström-Bengtsson m. fl. och

nr 425 i andra kammaren av herr Thapper m. fl.; samt

nr 430 i andra kammaren av herrar Lundqvist och Svensson i Alingsås.

Yrkandena i motionerna återgivas i det följande.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för Kungl. Maj:ts förslag och för

yrkandena i motionerna får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Inledning.

Civilförsvarslagen antogs vid 1944 års riksdag att gälla till och med den 30

juni 1949. I det av Kungl. Maj:t för riksdagen framlagda förslaget till civilförsvarslag

hade icke förutsatts någon begränsning av lagens giltighetstid.

Tidsbegränsningen beslöts av riksdagen med den motiveringen, att den tid

som stått till buds för utskottsbehandlingen av lagförslaget icke medgivit den

ingående granskning som under mera normala arbetsförhållanden bort komma

ett så omfattande lagkomplex till del samt att organisationen icke framlagts

för riksdagen i det utformade skick som plägade vara förutsättningen för ett

definitivt riksdagsbeslut. Nämnda förhållanden borde giva anledning till ytterligare

omprövning inom viss tid såväl av lagbestämmelsernas innehåll som

av organisationens omfattning. Riksdagen förklarade sig emellertid med begränsningen

av lagens giltighetstid icke avse att giva uttryck för den uppfattningen,

att civilförsvarslag och civilförsvarsorganisation skulle vara obehövliga

efter utgången av den beslutade giltighetstiden. Riksdagen utginge fastmera

ifrån att ett civilförsvar av den allmänna karaktär som vore i fråga

framgent måste uppehållas som komplement till militärförsvaret. Innan statsmakterna

gåve lagstiftningen på området en i analogi med allmänna lagar

icke tidsbegränsad karaktär borde emellertid den av riksdagen såsom angelägen

betraktade omprövningen ha kommit till stånd.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 oktober 1945 tillkallade

statsrådet Mossberg samma dag åtta sakkunniga för att verkställa översyn av

gällande anordningar för civilförsvaret och framlägga därav föranledda förslag.

De sakkunniga, vilka antogo benämningen 4945 års civilförsvarsutredning, utgjordes

av numera landshövdingen Th. Bergquist, ordförande, ledamoten av

riksdagens andra kammare docenten E. W. Håstad, överstelöjtnanten C. 1(. R.

Lemmel, ledamoten av riksdagens första kammare redaktören S. H. Linderot,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

civilingenjören S. Y. Lundquist, ledamoten av riksdagens första kammare fru

Gärda Svenson samt ledamöterna av riksdagens andra kammare verkstadsarbetaren

G. F. Thapper och kassörskan Märta Öberg. De sakkunniga avgåvo

den 10 januari 1947 ett betänkande med förslag rörande civilförsvarets organisation

m. m. (SOU 1947: 10).

Över betänkandet avgåvos yttranden av ett stort antal myndigheter, kommuner

och sammanslutningar.

Kungl. Maj:ts i propositionen nr 81 framlagda förslag äro med vissa avvikelser

grundade på civilförsvarsutredningens.

Sammanfattning av Kungl. Maj:ts förslag.

I överensstämmelse med vad 1945 års civilförsvarsutredning enhälligt förordat

anses i propositionen nr 81, att även i fortsättningen måste upprätthållas

ett under fredstid förberett civilförsvar vid sidan av det militära försvaret och

den ekonomiska försvarsberedskapen. Civilförsvaret avses skola i stort sett

bibehålla sin hittillsvarande karaktär. Det föreslås, att civilförsvarslagen med

vissa ändringar erhåller en icke tidsbegränsad giltighet. I anslutning härtill

förordas i propositionen nr 82 angående anslag till civilförsvaret för budgetåret

1948/49, vilken proposition hänvisats till statsutskottet, att civilförsvarsorganisationen

gives en fastare utformning än den för närvarande har. Civilförsvarsåtgärderna

avses skola framdeles successivt anpassas efter den fortgående

utvecklingen av angrepps- och försvarsmedlen.

Civilförsvarets uppgifter lämnas enligt förslaget i stort sett oförändrade.

Till civilförsvaret skall dock ytterligare hänföras den bevakningsverksamhet

som hittills utövats av landstormspolisorganisationen.

Civilförsvarets verksamhet under fredstid anses böra omfatta planläggning

— däri inbegripet bland annat forskning och försök —, utbildning och övning,

anskaffning och underhåll av materiel, förebyggande åtgärder i samband med

stadsplanering och dylikt samt anordnande av skyddsrum och vidtagande av

andra byggnadsanordningar.

Beträffande de i civilförsvarslagen angivna grunddragen av civilförsvarets

organisation föreslås ingen ändring. Organisationen skall sålunda fortfarande

vara rent civil, dock med viss begränsad direktivrätt för militär myndighet

under högsta civilförsvarsberedskap. Den centrala ledningen av civilförsvaret

skall under Konungen utövas av civilförsvarsstyrelsen. Inom länen skall ledningen

handhavas av länsstyrelserna, vid vilka för ändamålet liksom hittills

skola finnas särskilda försvarsavdelningar. Lokalt skall landet vara indelat

i civilförsvarsområden, i princip anslutande till polischefsdistrikten. Ledningen

av civilförsvaret inom ett sådant område skall utövas av en civilförsvarschef.

Befattningshavare vid polis- och brandväsendet skola fortfarande

vara skyldiga mottaga uppdrag att vara civilförsvarschef eller ställföreträdare

för sådan.

Civilförsvarets personalbehov förutsättes alltjämt skola tillgodoses genom

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

civilförsvarsplikt för de icke krigstjänstskyldiga medborgarna. I de bestämmelser

i civilförsvarslagen vilka reglera civilförsvarsplikten föreslås ingen ändring.

I enlighet härmed skall det åligga varje medborgare i åldern 16—65 år''

att fullgöra sådan tjänstgöring i civilförsvaret som hans kroppskrafter och

hälsotillstånd medgiva. Personal som är avsedd att under civilförsvarsberedskap

fullgöra viss tjänst i civilförsvaret skall kunna på förhand uttagas därtill

genom inskrivning. Under civilförsvarsberedskap skall civilförsvarsplikt fullgöras

i den omfattning som är nödig med hänsyn till pågående eller befarad

fientlig verksamhet samt till behovet av utbildning och övning. Under annan

tid skall civilförsvarspliktig ej kunna tagas i anspråk för annat ändamål än

utbildning eller övning och icke under längre tid per kalenderår än 60 timmar

för inskriven och 30 timmar för annan. Den som inskrivits för tjänstgöring i

befälsbefattning skall därjämte kunna åläggas att medverka vid förberedelsearbetet

inom civilförsvaret i nödig omfattning. Konungen skall äga meddela

närmare bestämmelser angående civilförsvarspliktens omfattning.

I anslutning till bestämmelserna om civilförsvarsplikt framlägges i propositionen

nr 81 förslag till utbildningsprogram för de civilförsvarspliktiga. Det

föreslås, att utbildningen inom det allmänna civilförsvaret — den del av den

aktiva organisationen som är avsedd för skydd av samhället i dess helhet —•

och verkskyddet utvidgas att omfatta icke blott som under de senaste åren

befäl utan även annan personal med kvalificerade uppgifter. Beträffande hemskyddet

anses utbildning böra ske av befälet — blockchefer och hemskyddsledare.

Den hittills årsklassvis bedrivna grundläggande utbildningen av de

civilförsvarspliktiga avses skola ersättas med en till folk- eller fortsättningsskolans

sista klass eller däremot svarande klass i högre läroanstalter förlagd

tio timmars kurs i brandskydd och olycksfallsvård. Därjämte skola 18-åriga

kvinnor inom tätorter vara skyldiga att genomgå tilläggsutbildning i sjukvård

under högst tio timmar. Det förutsättes, att männen bibringas viss utbildning

i civilförsvarstjänst under värnpliktstjänstgöringen. — Den sålunda

föreslagna obligatoriska utbildningen anses utgöra ett minimum, som i möjligaste

mån bör kompletteras genom frivillig utbildning. För höjande av beredskapen

bör det frivilliga intresset på allt sätt uppmuntras. Främst böra

riksluftskyddsförbundet och dess underavdelningar stödjas i sin verksamhet.

Även andra frivilliga organisationer, såsom Böda korset, Arbetarnas samaritförbund

och lottarörelsen böra intresseras att i detta hänseende medverka till

att stärka civilförsvaret.

Enligt propositionen nr 81 skulle ovan nämnda utbildningsprogram ej börja

tillämpas förrän från och med den 1 juli 1949. I enlighet härmed äskades i

propositionen nr 82 medel för utbildning under budgetåret 1948/49 i huvudsak

enligt nu tillämpade normer. Sedermera har Kungl. Maj:t emellertid i en

den 30 april 1948 dagtecknad proposition, nr 233, angående vissa anslag till

civilförsvaret m. in., vilken proposition hänvisats till statsutskottet, med hänsyn

till det skärpta utrikespolitiska läget föreslagit, att det nya utbildningsprogrammet

skall, såvitt angår personal tillhörande allmänna civilförsvaret

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

och verkskyddet, börja tillämpas redan under nästa budgetår. Beträffande

sagda personal avses skola bedrivas såväl nyutbildning som repetionsutbildning.

Utbildningen skall kompletteras med övningar. I fråga om hemskyddet

föreslås däremot ingen omedelbar ändring av den omfattning i vilken utbildningen

för närvarande bedrives. Ett av civilförsvarsstyrelsen framställt förslag

om grundläggande utbildning av 38-åriga kvinnor och 48-åriga män har

avstyrkts. Det i propositionen nr 81 framlagda nya utbildningsprogrammet

för hemskyddet förutsättes alltjämt skola träda i tillämpning den 1 juli 1949.

I propositionen nr 233 har äskats medel för frivillig utbildning i betydligt

större omfång än som tidigare varit avsett.

I propositionen nr 81 bär skisserats vissa riktlinjer för en utvidgning av

rätten till ersättning för dem som deltaga i utbildning. Denna utvidgning

skulle vinna tillämpning från och med den dag då det nya utbildningsprogrammet

ursprungligen avsetts skola börja genomföras, alltså från och med den 1

juli 1949. Förslaget i propositionen nr 233 om framflyttning av tiden för

ikraftträdandet av detta program beträffande allmänna civilförsvaret och verkskyddet

har icke föranlett förslag om nya ersättningsbestämmelser.

Beträffande frågan om anordnande av skyddsrum har departementschefen

i propositionen nr 81 förklarat sig vara i princip ense med 1945 års civilförsvarsutredning

om att skyddsrum böra byggas även i fortsättningen. Spörsmålet

om i vilken omfattning och på vad sätt detta bör ske har emellertid

ansetts böra ytterligare utredas. I avbidan på resultatet av denna utredning

har föreslagits, att de nuvarande lagbestämmelserna med en mindre ändring

beträffande kravet på skydd vid mindre skyddsrum (26 §) alltjämt skola

gälla. Det skall alltså fortfarande föreligga skyldighet att inrätta allmänna

och enskilda skyddsrum och efter förordnande av vederbörande civilförsvarschef

upptaga källarmursgenombrott. — I propositionen nr 81 föreslogos

beträffande skyddsrumsbyggande! vissa modifierande bestämmelser, avsedda

att utfärdas i administrativ ordning. I propositionen nr 233 hava förslagen

härutinnan ändrats och den tidigare avsedda skyddsrumsskyldigheten

skärpts.

Beträffande kommunernas skyldigheter med avseende å civilförsvaret föreslås

i propositionen nr 81 genomgripande ändringar. Enligt nu gällande regler

åligger det kommun att i första hand, med rätt till statsbidrag i vissa fall,

ekonomiskt och materiellt svara för upprätthållande av det allmänna civilförsvaret

och i vissa hänseenden även av det särskilda civilförsvaret. Enligt

förslaget skall staten i princip övertaga detta ansvar, dock att vissa (i 45 §)

uppräknade förpliktelser alltjämt skola åvila kommunerna. Förslaget innebär,

att kommunerna befrias bland annat från kostnaderna för administration,

utbildning och anskaffning av materiel samt i betydande grad från kostnaderna

för förvaring av materiel. De viktigaste av de kommunala uppgifter

som bibehållas äro att i viss utsträckning tillhandahålla för fredsmässigt bruk

avsedd materiel samt att med rätt till statsbidrag anordna allmänna skyddsrum

och källarmursgenombrott för allmänna och enskilda skyddsrum även
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

som vidtaga vissa andra byggnadsanordningar. Storleken av statsbidraget till

nämnda åtgärder bär provisoriskt, i avbidan på resultatet av den fortsatta utredningen

i skyddsrumsfrågan, bestämts enligt nu gällande regler. Statsbidrag

skall alltså regelmässigt utgå med två tredjedelar av kostnadens belopp

(47 och 48 §§). — I anslutning till förslaget om begränsning av kommunernas

ansvar förordas, att kommun ej längre skall vara skyldig tillsätta särskild

civilförsvarsnämnd (46 §). — Bland annat av statsfinansiella skäl avses de nya

bestämmelserna om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun icke skola

träda i kraft förrän den 1 juli 1949.

I fråga om de enskildas skyldigheter med avseende å civilförsvaret föreslås

ingen ändring i nu gällande lagbestämmelser. Det skall sålunda fortfarande

åligga fastighetsägarna bland annat att anskaffa, förvara och underhålla

materiel och utrustning för verksamheten vid hemskydd, att i alla avseenden

vidtaga de åtgärder som fordras för verksamheten vid verkskydd samt

att anordna enskilda skyddsrum.

I de nu gällande bestämmelserna om förfoganderätt för civilförsvarets behov

föreslås vissa ändringar, vilka till väsentlig del sammanhänga med de

förordade nya reglerna om kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna.

Departementschefen beträffande utbildningen för liemskyddsändamäl.

I propositionen nr 81 har departementschefen i detta hänseende anfört:

Under kriget bedrevs en omfattande utbildning för hemskyddet. I början

av sista krigsåret avsågs grundläggande utbildning skola ske av fyra årsklasser,

nämligen män i åldern 16, 17, 18 och 48 år samt kvinnor i åldern

16, 17, 18 och 28 år. Mot slutet av året befriades emellertid de 48-åriga männen

och de 28-åriga kvinnorna från utbildningsskyldigheten. Från 1946 ha

endast 16-åringar varit skyldiga undergå grundläggande utbildning, vilken omfattat

högst 10 timmar, varjämte 18-åriga kvinnor haft att genomgå tilläggsutbildning

i sjukvård under högst 10 timmar. Såväl den grundläggande utbildningen

som tilläggsutbildningen har endast avsett civilförsvarspliktiga, som

haft stadigvarande bostad eller sysselsättning inom område eller anläggning

med särskilt civilförsvar.

Enligt en av utredningen verkställd undersökning har efter krigets slut

konstaterats en betydande avmattning av intresset för den grundläggande

utbildningen. Det är uppenbart att ett sådant förhållande måste vara till men

för utbildningsresultatet. Man torde överhuvud icke under fred i fråga om

den grundläggande utbildningen kunna räkna med samma förståelse för civil1''örsvarsplikten

som när det gäller den föreslagna utbildningen för allmänna

civilförsvaret och verkskyddet. Med hänsyn härtill och av ekonomiska skäl

anser jag att den obligatoriska utbildningen för allmänheten bör i möjligaste

mån begränsas.

Enligt utredningens mening böra förberedelserna på detta område taga sikte

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

på att skapa förutsättningar för en forcerad massutbildning i ett skärpt läge.

Utredningen föreslår i detta syfte att befälspersonalen inom hemskyddsorganisationen

— blockchefer och hemskyddsledare — bibringas en utbildning

som tar sikte på att göra dem skickade icke blott att fullgöra sina uppgifter

som befäl under krigsförhållanden utan även att kunna vid behov till övriga

civilförsvarspliktiga inom eget block eller hemskydd meddela den utbildning

på kort tid, som påkallas i en akut krissituation. Därutöver skall

enligt förslaget den uppväxande ungdomen efter hand meddelas sådan elementär

kunskap om eldsläckning och sjukvård att åtminstone någon grund

finnes att bygga på om en forcerad utbildning skulle behöva tillgripas. Ungdomsutbildningen

bör enligt utredningens förslag i form av en tio timmars

kurs i brandskydd och olycksfallsvård förläggas till skolorna, varjämte 18- åriga kvinnor skulle vara skyldiga att genomgå tilläggsutbildning i sjukvård

under högst tio timmar. Två av utredningens ledamöter ha avstyrkt förslaget

om denna tilläggsutbildning, medan tre andra ledamöter förordat att sådan

utbildning skulle meddelas icke blott 18-åringar utan även en årsklass kvinnor

i åldern 35—40 år. Utredningen förutsätter, att viss civilförsvarsutbildning

kommer att meddelas under värnpliktstjänstgöring.

Mot den principiella uppläggningen av utredningens utbildningsprogram

kan invändas att, såsom utredningen själv anmärkt, några garantier för att den

för en forcerad massutbildning erforderliga tiden kommer att stå till buds ej

finnes samt att statsmakterna i ett skärpt läge kunna tänkas komma att i det

längsta dröja med igångsättande av massutbildning. Trots detta anser jag

mig icke f. n. böra förorda en mera omfattande obligatorisk utbildning än utredningen

föreslagit. Till denna min ståndpunkt bidrar den omständigheten,

att ett betydande beredskapsvärde ännu torde kvarstå av den under krigsåren

meddelade utbildningen.

En väsentlig förutsättning för inskränkning av den grundläggande utbildningen

är att för befattningarna såsom blockchefer och hemskyddsledare rekryteras

så lämpliga personer som möjligt och att dessa bibringas en tillfredsställande

utbildning för att tjänstgöra både som befäl och som instruktörer.

Jag är medveten om att det kan bli svårt att erhålla ett tillräckligt antal

för instruktörsverksamhet lämpade hemskyddsledare. Svårigheterna böra

dock icke överdrivas. I en kritisk situation blir det huvudsakligen fråga

om att lära de civilförsvarspliktiga hur eldsläckning skall gå till och

hur skadade skola omhändertagas. Härvid kommer det framför allt an på att

någon inom varje hemskydd har sådana färdigheter att han genom praktisk

demonstration kan visa de övriga hur sådana saker skola utföras. Såsom utredningen

framhållit har man anledning räkna med att i ett skärpt läge intresset

bland befolkningen för civilförsvaret kommer att underlätta utbildningsverksamheten.

Kännedomen om larmsignaler, utrymningsplanläggning

och annat dylikt torde i en krissituation snabbt vinna allmän spridning.

Vad utredningen anfört som skäl till att ungdomsutbildningen förlägges

till skolorna finner jag övertygande, varför jag tillstyrker utredningens för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

slag därutinnan. Att märka är att undervisning i civilförsvarstjänst i skolorna

icke är någon nyhet. Sådan undervisning förekommer redan nu i viss om också

begränsad omfattning. Utredningens förslag avser att göra undervisningen

obligatorisk och därigenom mera effektiv. I några av yttrandena har uttalats

den meningen, att frågan om skolutbildning i brandskydd och olycksfallsvård

icke borde lösas förrän 1946 års skolkommission tagit ställning till densamma.

Enligt min mening torde det emellertid icke föreligga anledning att uppskjuta

regleringen av ett detaljspörsmål såsom det föreliggande till dess skolfrågan

i dess helhet blivit löst. Chefen för ecklesiastikdepartementet har anslutit sig

till denna uppfattning.

I vissa yttranden har yppats tvekan beträffande lämpligheten av utredningens

förslag att det skulle föreligga skyldighet för folkskollärare och gymnastiklärare

att medverka vid skolutbildningen i brandskydd och olycksfallsvård.

Enligt min mening vore det ur många synpunkter lämpligast, om skolornas

ordinarie lärarpersonal kunde svara för undervisningen även i dessa

ämnen. Om denna personal icke besitter erforderlig kompetens för ändamålet,

böra emellertid i möjligaste mån tillhandahållas fackutbildade instruktörer.

Att så sker bör dock icke medföra att de ordinarie lärarna erhålla frihet

från att deltaga i undervisningen. De böra medverka om icke för annat så för

egen förkovran. Om fackutbildad instruktör icke kan tillhandahållas, bör

vederbörande lärare på egen hand så gott sig göra låter ombesörja utbildningen.

Jag förutsätter att liksom nu är fallet handledningar för lärarpersonalen

utfärdas. På grund av det anförda biträder jag utredningens förslag om

skyldighet för folkskollärare och gymnastiklärare att medverka vid ifrågavarande

utbildning.

En annan fråga är hur lärarpersonalen bör bibringas sådana kunskaper och

färdigheter att den kan utöva en verkligt effektiv instruktörsverksamhet. Såsom

utredningen föreslagit bör för detta ändamål utbildningen vid seminarier

och gymnastiska institut kompletteras. För redan befintlig lärarpersonal

torde böra anordnas frivilliga instruktörskurser. Jag har inhämtat att representanter

för skolöverstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, riksluftskyddsförbundet

och Röda korset enats om efter vilka riktlinjer och under vilka former

denna kursverksamhet bör ordnas. Deltagarna i sådan kurs böra av statsmedel

erhålla ersättning för förlorad arbetsinkomst samt dagtraktamente och

reseersättning.

Till dess lärarpersonalen erhållit erforderlig utbildning måste i stor utsträckning

anlitas speciella instruktörer. För ändamålet torde kunna användas

sådana till riksluftskyddsförbundet anslutna instruktörer, som hittills tagits i

anspråk för den grundläggande civilförsvarsutbildningen. Dessa skulle därigenom

sättas i tillfälle att underhålla sina färdigheter och bli i stånd att

bistå hemskyddsbefälet vid en eventuell massutbildning. Även sedan lärarpersonalen

utbildats bör det såsom utredningen föreslagit vara möjligt att

utnyttja utanför skolorna stående instruktörer.

2—lisa is Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 saml. 2 avel. Nr 40.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

Den föreslagna skolutbildningen synes böra planläggas av skolöverstyrelsen

i samråd med civilförsvarsstyrelsen.

Yad beträffar förslaget om tilläggsutbildning för 18-åriga kvinnor har

enligt vad jag erfarit den hittills bedrivna utbildningen i detta hänseende

genomgående omfattats med intresse. Som denna utbildningsform är av

stort värde anser jag att den bör bibehållas. Någon utvidgning av densamma

till att omfatta även en årsklass kvinnor i åldern 35—40 år bör enligt min

mening icke äga rum. Kvinnor i sagda ålder ha i stor utsträckning mycket

svårt att komma ifrån sina hemsysslor. Liksom utredningen anser jag att tillläggsutbildningen

bör avse endast dem som ha stadigvarande bostad eller

sysselsättning inom område eller byggnad för vilken särskilt civilförsvar

skall vara organiserat. Förutsättningar för anordnande av sådan utbildning

på andra håll torde saknas.

Beträffande frågan om utbildning i civilförsvarstjänst under värnpliktstjänstgöring

anser jag mig icke böra göra annat uttalande än att jag finner det

angeläget att sådan utbildning kommer till stånd.

Motionerna.

I motionerna 1: 268 och 11: 424 har beträffande utbildningen för hemskyddsändamål

anförts, att det enligt motionärernas åsikt vore ett minimikrav att

grundläggande utbildning meddelades åtminstone någon årsklass samt att det

borde övervägas, huruvida icke — förutom 18-åriga kvinnor — ytterligare någon

årsklass kvinnor borde erhålla tilläggsutbildning i sjukvård. Motionärerna

ha hemställt, att riksdagen vid prövningen av propositionen nr 81 måtte uttala

sig i anslutning till det sålunda anförda,

I motionerna 1: 269 och 11: 423 har yttrats bland annat: En planmässig utbildning

av vissa årsklasser inom hemskyddet vore i nuvarande läge av behovet

påkallad åtminstone i utsatta tätorter. — Yad departementschefen yttrat beträffande

angelägenheten av utbildning i civilförsvarstjänst under värnpliktstjänstgöring

förtjänade allt understöd. Därest efterutbildningsövningen för

de värnpliktiga mot förmodan slopades, måste frågan om den äldre manliga

befolkningens civilförsvarsutbildning upptagas från nya utgångspunkter. —

För det av reservanter inom civilförsvarsutredningen framförda förslaget om

utbildning i sjukvård — förutom av flickor — av en årsklass kvinnor i åldern

35—40 år talade i nuvarande läge ännu starkare skäl än när utredningens betänkande

framlades. Möjligen vore det lämpligare att denna utbildning förlädes

till åldern 40—45 år. Sjukvårdsutbildningen av flickor borde ske vid

20 års ålder och ökas till 15 eller 20 timmar. — Motionärerna ha hemställt, att

riksdagen måtte beakta vad sålunda anförts.

I motionerna 1: 270 och 11: 425 har yrkats, att riksdagen måtte avstyrka förslaget

om obligatorisk tilläggsutbildning i sjukvård för 18-åriga kvinnor.

Motionen 11: 430 utmynnar i yrkandet, att riksdagen måtte för sin del besluta,

att civilförsvarslagen skall erhålla giltighet endast till och med den

30 juni 1951.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

19

Utskottet.

Med hänsyn till det moderna krigets karaktär får civilförsvaret anses vara

en oundgänglig del av det totala försvaret. Så länge den utrikespolitiska

situationen tvingar oss att hålla ett militärt försvar, måste vi även vidtaga

åtgärder för att i möjligaste män vidmakthålla produktionen och skydda

befolkningen i händelse av krig.

De efter civilförsvarslagens tillkomst vidtagna civilförsvarsåtgärderna ha

icke i allo varit ägnade att skapa intresse för civilförsvaret. Utskottet vill

uttala den förhoppningen, att genom ändamålsenliga åtgärder skapas förutsättningar

för ökat intresse hos allmänheten och att en verklig ansträngning

göres att inom ramen för beviljade medel bringa beredskapen inom civilförsvaret

på högsta möjliga nivå.

Enligt propositionen nr 81 böra civilförsvarsåtgärderna i stort sett bibehålla

sin hittillsvarande allmänna karaktär. I överensstämmelse härmed

föreslås på ett undantag när inga genomgripande ändringar i civilförsvarslagen.

Undantaget angår frågan om fördelningen av kostnaderna mellan

staten och kommunerna. Lagen bör enligt propositionen erhålla en icke

tidsbegränsad giltighet.

Utskottet finner ej skäl till erinran mot de föreslagna lagbestämmelserna.

Vid tillkomsten av lagen torde, såsom framgår av 1944 års riksdags ovan

återgivna yttrande, ha förutsatts att lagen efter den av riksdagen begärda

omprövningen skulle erhålla icke tidsbegränsad karaktär. Denna omprövning

har nu skett. Vi måste räkna med att under överskådlig framtid vara

nödsakade att upprätthålla ett civilförsvar. Hur detta vid olika tider bör

gestalta sig är det visserligen icke möjligt att nu bedöma, men det kan på

goda grunder antagas, att utformningen av civilförsvarslagen icke kommer

att i sådan grad påverkas av framtida erfarenheter på krigföringens område,

att det med hänsyn därtill kan bli fråga om en genomgripande omstöpning.

Det må särskilt anmärkas, att civilförsvarets uppgifter i lagen angivas i

ytterst allmänna ordalag, vilka utan lagändring tillåta en vittgående anpassning

av civilförsvarsåtgärderna efter ändrade förhållanden, samt att lagen i

fråga om organisationen endast lämnar vissa grundläggande bestämmelser.

Naturligtvis kan det liksom beträffande andra lagar bli erforderligt att vidtaga

ändringar i civilförsvarslagen. I propositionen har till och med förutsatts

att stadgandena om anordnande av skyddsrum kunna komma att revideras.

Det finns emellertid ej anledning att med hänsyn härtill göra lagens

giltighetstid begränsad.

I motionen II: 430 har såsom särskilt skäl för en sådan begränsning åberopats

att icke ens de krigsdeltagande länderna slutfört sina utredningar

angående civilförsvarets framtida organisation och att det därför icke vore

tillrådligt att här i landet låsa fast eu civilförsvarsorganisation av permanent

karaktär. I anledning härav må framhållas följande. Det i propositionen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

nr 82 framlagda förslaget om en fastare utformning av civilförsvarsorganisationen

hänför sig uteslutande till civilförsvarsstyrelsen. En fast minimiorganisation

skulle utformas så att den — när omständigheterna det fordrade

och medgåve — utan väsentliga förändringar kunde utökas. Det förtjänar

anmärkas, att Kungl. Maj:t i propositionen nr 233 med hänsyn till det

skärpta utrikespolitiska läget äskat medel för en temporär sådan utökning.

Utskottet kan icke finna att tillskapandet av en fast minimiorganisation av

den angivna karaktären skulle ställa hinder i vägen för anpassning av organisationen

efter utvecklingen på anfalls- och försvarsteknikens område.

Beträffande frågan om civilförsvarslagens giltighetstid må ytterligare framhållas,

att lagen till en väsentlig del innehåller bestämmelser om skyldigheter

i olika hänseenden för kommuner och enskilda och att det måste

vara av värde att dessa skyldigheter fastslås i en mera slutgiltig form.

På skäl som ovan anförts tillstyrker utskottet, att civilförsvarslagen erhåller

en icke tidsbegränsad giltighet.

Beträffande de i propositionen nr 81 upptagna spörsmål som icke direkt

hänföra sig till civilförsvarslagens framtida bestånd och innehåll anser sig

utskottet endast böra göra följande uttalanden.

I fråga om den personella beredskapen har framlagts ett utbildningsprogram

avsett att stadfästas i administrativ ordning. I vad detta angår

personalen inom det allmänna civilförsvaret och verkskyddet har i propositionen

nr 233, vilken hänvisats till statsutskottet, äskats medel för genom - förande av programmet redan från och med nästa budgetår. Med hänsyn

härtill synes utbildningsfrågan i denna del böra i sin helhet bedömas av

statsutskottet. I det följande upptages därför endast spörsmålet om utbildningen

inom hemskyddet, i vilket avseende det föreslagna nya programmet

avsetts skola träda i kraft först från och med den 1 juli 1949.

Beträffande den omfattning i vilken utbildning tidigare bedrivits och innebörden

i förslaget får utskottet hänvisa till den föregående framställningen .

Ehuru utskottet hyser viss tveksamhet om möjligheten att på den väg

som föreslagits i propositionen nr 81 upprätthålla nöjaktig beredskap inom

hemskyddet, vill utskottet icke för närvarande förorda en mera omfattande

utbildningsplan. Som förslaget måste anses som ett minimum, avstyrker

utskottet bifall till det i motionerna I: 270 och II: 425 framställda yrkandet

om slopande av tilläggsutbildning i sjukvård för 18-åriga kvinnor.

Den obligatoriska utbildningen av andra än skolbarn, bör enligt utskottets

mening i möjligaste mån äga rum i civilförsvarets egen regi. Det inom

många civilförsvarsområden rådande bruket att luftskyddsförening eller länsförbund

av sådana föreningar efter avtal helt handhar utbildningen bör sålunda

inskränkas. Vid utbildningen bör emellertid anlitas därtill skickade,

av riksluftskyddsförbundet och dess underavdelningar utbildade instruktörer.

Utskottet anser i likhet med departementschefen angeläget att den manliga

befolkningen under värnpliktstjänstgöringen meddelas utbildning i civilförsvarstjänst.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 40.

Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen att den obligatoriska

utbildningen bör i möjligaste mån kompletteras genom frivillig

sådan.

Beträffande frågan om modifiering i administrativ ordning av bestämmelserna

om anordnande av skyddsrum ba i den till statsutskottet hänvisade

propositionen nr 233 såsom förut anmärkts framlagts vissa förslag som av

vika från vad därutinnan förekommer i propositionen nr 81. Med hänsyn

härtill anser sig andra lagutskottet ej böra göra något uttalande i ämnet.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte med avslag å motionen II: 430 bifalla

propositionen nr 81;

B. att motionerna I: 268 och II: 424 måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört;

C. att motionerna I: 269 och II: 423 måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört; samt

D. att motionerna I: 270 och II: 425 måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 8 juni 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Löfvander, Sten, Björkman,

Uhlén, Nerman och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovsson i Västerås, Ryberg, Larsson i

Östersund, Jacobsson i Igelsbo, Andersson i Eskilstuna, fru Ewerlöf, herrar

Lundberg och Andersson i Alfredshem.

Reservation

av herrar Björkman och Carl Eric Ericsson samt fru Ewerlöf, vilka beträffande

frågan om utbildning för liemskyddsändamål ansett, att utskottet bort

förorda, att riksdagen måtte uttala sig i överensstämmelse med vad som anförts

i motionerna I: 269 och II: 423.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:375 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag för budgetåret 1948/49 till civilförsvaret m. m. s. 2 i texten