Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den il juni 1916

1948-06-08 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:42, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den il juni 1916

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

1

Nr 42.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den il juni

1916 (nr 235) om försäkring för olgcksfall i arbete,

m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 8 maj 1948 dagtecknad proposition, nr 235, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

angående ändring i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för

olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att 3, 6, 7, 9, 10, 11, 14 och 21 §§ lagen den 17

juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

3 §•

Konungen äger---enligt lagen.

Konungen äger ock meddela de från bestämmelserna i denna lag avvikande

föreskrifter, som finnas böra gälla i anledning därav att arbetare,

som icke användas till arbete för statens räkning, på grund av sin anställning

äro tillförsäkrade pensioner av statsmedel vid arbetsoförmåga i

följd av olycksfall i arbetet eller andra mot ersättningar enligt lagen svarande

förmåner, som helt eller delvis bekostas av staten.

6 §•

1 mom. Har arbetare skadats till följd av olycksfall i arbetet, skall på

grund av försäkringen i ersättning tillhandahållas honom erforderlig läkarvård

jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans höjande eller eljest

till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga särskilda hjälpmedel,

såsom kryckor, konstgjorda lemmar och glasögon. Kan läkarvård ej

anskaffas utan oskälig omgång eller kostnad, må i stället annan lämplig

vård beredas den skadade.

1 Senaste lydelse, se beträffande 6 och 9 §§ SFS 1946: 350, betr. 7 och 10 §§ SFS 1941:

940, betr. 11 § SFS 1945:191, betr. 14 § SFS 1926:215 och betr. 21 § SFS 1941:514.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sand. 2 avd. Nr 42—4''i.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

Tillika gäldas erforderlig kostnad för läkarbetyg eller intyg, som avses i

21 § tredje stycket, ävensom för läkarbetyg, som eljest må erfordras för

bestämmande av ersättning enligt denna lag eller för prövning huruvida

ersättning bör utgå.

Erfordras, sedan av olycksfallet förorsakad sjukdom upphört, förnyelse

av sådana särskilda hjälpmedel, som avses i första stycket, må, när skäl

därtill prövas föreligga, i stället för nya hjälpmedel utgivas ersättning med

ett årligt belopp, svarande mot den sannolika årliga kostnaden för förnyelsen,

eller ett belopp för en gång, motsvarande sagda ersättnings kapitalvärde

enligt gällande beräkningsgrunder.

2 mom. Har olycksfallet medfört sjukdom, som varat mer än två dagar

efter dagen för olycksfallet, utgives från och med dagen efter sistnämnda

dag sjukpenning så länge sjukdomen förorsakar förlust av arbetsförmågan

eller nedsättning av denna med minst en fjärdedel. Vid förlust av arbetsförmågan

utgives för varje dag hel sjukpenning, bestämd i förhållande till

den skadades årliga arbetsförtjänst på sätt nedan angives, och vid nedsättning

av arbetsförmågan sjukpenning med det lägre belopp för dag som svarar

mot graden av nedsättningen.

Hel sjukpenning skall, där ej annat följer av vad i tredje stycket stadgas,

utgå med belopp som framgår av följande tabell, därvid sjukpenning med

familjetillägg utgår, om den skadade sammanlever med hustru eller om

den skadade har hemmavarande barn eller adoptivbarn under sexton år:

Den årliga arbetsför- tjänsten uppgår

Sjukpenningens belopp

till

men ej till

utan familjetillägg

med familjetillägg

(kronor)

(kronor)

kronor

öre

kronor

öre

1 785

3

50

5

__

1 785

2 040

4

—

5

50

2 040

2 295

4

50

6

—

2 295

2 805

5

—

6

50

2 805

3 315

6

—

7

50

3315

3 825

7

—

8

50

3 825

4 335

8

—

9

50

4 335

4 845

9

—

10

50

4 845

5 355

10

—

11

50

5 355

5 865

11

—

12

50

5 865

6 375

12

—

13

50

6 375

6 885

13

—

14

50

6 885

—

14

—

15

50

Uppgår den skadades årliga arbetsförtjänst ej till ettusensexhundra kronor,

skall beloppet av hel sjukpenning för tiden till och med den månad,

varunder den skadade fyller aderton år, och för tiden från och med månaden

näst efter den, varunder han fyllt sextiosju år, nedsättas till tre

kronor, om den skadades årliga arbetsförtjänst uppgår till minst ettusen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

tvåhundra kronor, och till två kronor, om den årliga arbetsförtjänsten

understiger ettusentvåhundra kronor. Lag samma vare beträffande

sjukpenning för annan tid än nyss nämnts, såvida den skadades arbetsförmåga

vid olycksfallet var höggradigt nedsatt i följd av lyte, kronisk sjukdom

eller annan varaktig omständighet.

3 mom. Har olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom,

medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan

eller nedsättning av denna med minst en tiondel, utgives livränta under

tiden, utgörande för år räknat

a) vid förlust av arbetsförmågan ett belopp motsvarande två tredjedelar

av den skadades årliga arbetsförtjänst, beräknad på sätt i 9 § sägs, och

b) vid nedsättning av arbetsförmågan den del av nyssnämnda belopp som

svarar mot graden av nedsättningen.

Medför olycksfallet förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av denna

med minst tre tiondelar, förhöjes livränta för tiden från och med månaden

näst efter den, varunder den skadade fyllt aderton år, till och med den månad,

varunder den skadade fyller sextiosju år, till ett årligt belopp, motsvarande
a)

vid förlust av arbetsförmågan elva tolftedelar av den skadades årliga

arbetsförtjänst, beräknad på sätt i 9 § sägs, och

b) vid nedsättning av arbetsförmågan ett mot graden av nedsättningen

svarande belopp av sagda arbetsförtjänst, minskat med en tolftedel av

denna.

Medför olycksfallet förlust av arbetsförmågan och tillika behov av särskild

vård som ej avses i 1 mom., förhöjes livränta under den tid förhållandet

varar med ett årligt belopp, bestämt med hänsyn till vårdbehovets

omfattning, högst ettusenåttahundra kronor för år räknat (vårdbidrag);

och må sådan förhöjning utgå jämte förhöjning enligt föregående stycke.

På därom av den skadade gjord ansökan må försäkringsrådet, när skäl

därtill prövas föreligga, besluta att i stället för livränta eller del därav skall

till den skadade utgivas ett kapital för en gång, till belopp motsvarande

högst livräntans eller livräntedelens kapitalvärde enligt gällande beräkningsgrunder.

7 §•

Har olycksfallet — ---ersättning utgivas:

a) begravningshjälp med femhundra kronor;

b) livräntor till efterlevande, nämligen:

till änka eller änkling, när äktenskapet slutits före olycksfallet, en livränta

från dödsfallet, så länge livräntetagaren lever ogift, å ett årligt belopp

motsvarande en tredjedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;

till varje —--arbetsförtjänsten; samt

till den---avlidnes arbetsförtjänst.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

Där livräntor till efterlevande enligt nu angivna grunder skulle, för år

räknat, tillsammans överstiga fem sjättedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,

skola de, så länge anledningen härtill fortfar, nedsättas till sammanlagt

detta belopp. Härvid skall iakttagas, att livräntor till efterlevande

make och barn eller adoptivbarn skola utgå före livränta till föräldrar eller

adoptivföräldrar samt att förstnämnda livräntor skola i den mån så erfordras

nedsättas i förhållande till vad på varje livräntetagare belöper.

Livränta till —- —- — sexton år.

Till änka eller änkling, som uppbär livränta och före fyllda sextio år ingår

nytt äktenskap, utgives ett kapital för en gång, motsvarande den avlidnes

årliga arbetsförtjänst.

9 §•

Den årliga---vilket olycksfallet inträffat.

Har den skadade ej fyllt tjuguett år, må vid bestämmande av livränta den

årliga arbetsförtjänsten ej beräknas till lägre belopp än som motsvarar den

arbetsförtjänst, som han med hänsyn till arten av sitt arbete vid tiden för

olycksfallet skäligen kan antagas hava kommit att åtnjuta vid nämnda

ålder, därest olycksfallet ej inträffat. Vad sålunda stadgats äger motsvarande

tillämpning vid bestämmande av sjukpenning åt honom för tid efter

utgången av den månad, varunder han fyllt tjuguett år.

Utgöres avlöning---finnas tillämpliga.

Överstiger den årliga arbetsförtjänsten sjutusentvåhundra kronor, tages

det överskjutande beloppet icke i beräkning. Understiger den årliga arbetsförtjänsten

niohundra kronor, skall den beräknas till detta belopp.

10 §.

Försäkringsinrättning, i---sådan anstalt.

Har den skadade i anledning av olycksfallet intagits å sjukvårdsanstalt,

äger försäkringsinrättningen att å sjukpenning för vårdtiden avdraga en

krona 50 öre för dag, dock högst hälften av sjukpenningen.

Försäkringsinrättning äger---dylik anstalt. 11

11 §•

1 mom. Är arbetsgivaren---denna lag.

Såsom understöd, varom i första stycket sägs, skall ej anses pension,

som tillförsäkrats den skadade på grund av viss levnadsålder och anställningstid

eller eljest av annan anledning än den av olycksfallet förorsakade

skadan. Pension, som utgår vid arbetsoförmåga i följd av olycksfallet eller

till efterlevande, må ej anses såsom sådant understöd till högre belopp än

som motsvarar tre fjärdedelar av den livränta, som, vårdbidrag till den

skadade oräknat, tillkommer den skadade eller efterlevande. Till sådan

framtida höjning av pensionen, som tillförsäkrats ersättningstagaren vid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 42. 5

ökning i levnadskostnaderna, skall hänsyn icke tagas vid avdrags bestämmande.

Avdrag må icke göras för folkpension och ej heller för understöd från

sjömanshus eller annat dylikt, allenast för behövande avsett understöd.

Innehar eller--— därtill föranleda.

Beredes den---finnas tillämpliga.

Finnas i ---äga rum.

2 mom. Har i anledning av olycksfallet erkänd sjukkassa till den skadade

utgivit sjukpenning, som enligt kassans stadgar ej må utgå samtidigt

med ersättning enligt denna lag, skall vid utgivande till den skadade av

sjukpenning, som enligt denna lag tillkommer honom för samma tid, på

begäran av kassan göras avdrag för vad kassan utgivit och det avdragna

beloppet utbetalas till kassan.

14 §.

Begravningshjälp ävensom kapital enligt 6, 7 och 27 §§ utbetalas så fort

ske kan samt sjukpenning för varje kalendervecka å veckans sista dag.

Livränta utbetalas för varje månad, räknat från den dag rätten till livräntan

inträtt, å månadens första dag, utan återbetalningsskyldighet för månad,

under vilken rätten till livräntan upphört eller livräntan minskats.

Sjukpenning och livränta må ock, med ersättningstagarens samtycke och

utan återbetalningsskyldighet, utbetalas för längre betalningsterminer än

ovan är sagt. Beträffande tiden för utbetalning av årlig ersättning enligt

6 § 1 mom. tredje stycket äger försäkringsinrättningen meddela sådana

bestämmelser, som må anses lämpliga för vinnande av säkerhet att ersättningen

användes för det därmed avsedda ändamålet. Uppkommer vid bestämmande

av belopp som skall utbetalas bråktal av öre, utföres beloppet

med närmast högre antal ören.

Har ersättningstagaren---— utfående förverkad.

Angående sättet---förordnar Konungen.

21 §.

Där olycksfallet medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som

föranleder ersättning enligt 6 § 2 eller 3 mom. eller 7 §, åligger det arbetsgivaren

eller arbetsföreståndaren att, sedan han från den skadade eller

eljest erhållit underrättelse om olycksfallet, ofördröjligen därom hos den

försäkringsinrättning, i vilken den skadade enligt denna lag är försäkrad,

göra skriftlig anmälan enligt formulär, som av riksförsäkringsanstalten

fastställes.

Har olycksfallet medfört eller kan det skäligen antagas medföra påföljd,

som föranleder ersättning allenast enligt 6 § 1 inom., skall skriftlig anmälan

av arbetsgivaren eller arbetsföreståndaren göras hos försäkringsinrättningen

i den ordning Konungen bestämmer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

Då anmälan--— i häradsnämnden.

Polismyndigheten i — -—- — sådan nödig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949; dock att vad i 6 § 3 mom.

sista stycket stadgats skall, i stället för motsvarande föreskrift i äldre lag,

tillämpas från och med den 1 juli 1948 samt att, i fråga om ersättning för

tid efter den 30 juni 1948, vad i 11 § 2 mom. stadgats likaledes skall tilllämpas

från och med den 1 juli 1948. I övrigt skall ersättningsanspråk i anledning

av olycksfall, som inträffat före den 1 januari 1949, bedömas enligt

äldre lag.

2) Lag

angående ändring i lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring

för ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Härigenom förordnas dels att 2 § lagen den 11 juni 1937 om krigsförsäkring

för ombord å fartyg tjänstgörande personer skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 3 § samma lag skall upphöra

att gälla.1

2 §•

Den skadades årliga arbetsförtjänst må icke beräknas till lägre belopp än

tretusensexhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949 men äger icke tillämpning å

olycksfall som inträffat före nämnda dag.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fyra

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 399 av herrar Lindblom och Petrén samt

nr 400 av herr Ekströmer ävensom

inom andra kammaren

nr 562 av herr Dahlgren m. fl. och

nr 563 av herr Staxäng m. fl.

Därjämte har utskottet i samband med propositionen till behandling förehaft

en inom riksdagens andra kammare före propositionens avlämnande

väckt motion, nr 216, av herr Dahlgren, vilken motion hänvisats till lagutskott.

1 Senaste lydelse av 2 och 3 §§, se SFS 1943: 175.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

I motionen II: 216, har hemställts, att »riksdagen för sin del måtte besluta

sådan ändring i lagen om försäkring för olycksfall i arbete, att 6 §

1) b) första stycket får följande lydelse:

Under förutsättning att arbetsförmågan nedsatts med minst en fjärdedel,

från och med dagen efter inträffat olycksfall och så länge sjukdomen varar:

sjukpenning för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan

ett belopp, bestämt i förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst på

sätt nedan angives (hel sjukpenning) och vid nedsättning av arbetsförmågan

det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen; skolande hel sjukpenning

utgå med belopp, som framgår av följande tabell:».

Det i motionen 11:216 berörda lagrummet motsvaras av 6 § 2 mom.

(första stycket) i den genom propositionen föreslagna lagen angående ändring

i olycksfallsförsäkringslagen.

I motionen I: 399 har hemställts, att »riksdagen vid behandling av Kungl.

Maj :ts proposition nr 235 måtte antaga densamma med följande tillägg till

124 § i allmänna försäkringslagen: Ersättningsbelopp, som utgå på grund

av i denna handling angiven försäkring, må ej enbart eller tillsammans med

sådant belopp, som utgår enligt lagarna om försäkring för olycksfall i arbete

eller försäkring för vissa yrkessjukdomar, uppgå till högre belopp än

den skadades eller sjukes beräknade inkomst av arbete, om skadan eller

sjukdomen ej mellankommit.»

I motionerna I: 400 och II: 563, vilka äro likalydande, har föreslagits, att

»riksdagen måtte vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 235

taga nödig hänsyn till risken för överförsäkring samt avslå förslaget till

ändring av karenstiden».

I motionen II: 562 har hemställts, att »riksdagen måtte besluta ge bestämmelsen

angående lagens ikraftträdande följande innehåll:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda lagförslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna

åberopat till stöd för sina yrkanden, får utskottet hänvisa till propositionen

och motionerna.

Inledning.

Socialvårdskommittén har den 9 januari 1948 avgivit betänkande med

förslag till vissa ändringar i olycksfallsförsäkringslagen. I betänkandet anför

kommittén, att den kommittén åvilande översynen av olycksfallsförsäkringslagstiftningen

kunde beräknas bli slutförd tidigast under andra halvåret

1948. Med hänsyn till pris- och löneutvecklingen har kommittén emellertid

funnit angeläget att förbättringar av de nuvarande grunderna för ersättning

vid olycksfall i arbete konnne till stånd snarast möjligt. I föreva
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

rande betänkande föreslås i enlighet härmed ändringar i olycksfallsförsäkringslagens

ersättningsbestämmelser, varjämte kommittén framlagt förslag

till vissa följdändringar i lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg

tjänstgörande personer. Ytterligare följdändringar ha behandlats i en av

kommittén den 6 februari 1948 avgiven utredning med förslag till ändringar

i 1927 års militärersättningsförordning m. fl. författningar.

I propositionen nr 235 behandlas kommitténs förslag till ändringar i

olycksfallsförsäkringslagen och lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg

tjänstgörande personer.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås i huvudsak följande ändringar i gällande olycksfallsförsäkringslagstiftning:
Maximibeloppet

av den årliga arbetsförtjänsten höjes från 4 800 till

7 200 kronor; minimibeloppet höjes från 450 till 900 kronor.

Karenstiden för rätt till sjukpenning sänkes från tre till två dagar efter

dagen för olycksfallet. Ny sjukpenningskala införes, differentierad efter

försörjningsbörda såtillvida, att beloppet av hel sjukpenning till den, som

sammanbor med hustru eller har hemmavarande barn eller adoptivbarn

under sexton år, förhöjes med familjetillägg, utgörande 1 krona 50 öre i alla

sjukpenningklasser. Lägsta beloppet av hel sjukpenning (vid en årlig arbetsförtjänst

understigande 1 785 kronor) utgör enligt förslaget utan familjetillägg

3 kronor 50 öre och med familjetillägg 5 kronor; högsta beloppet

av hel sjukpenning (vid en årlig arbetsförtjänst å minst 6 885 kronor) utgör

utan familjetillägg 14 kronor och med familjetillägg 15 kronor 50 öre. För

minderåriga, åldringar och partiellt arbetsföra med låga arbetsinkomster

skola gälla särskilda regler om sjukpenningens belopp.

Livränta till skadad med en invaliditetsgrad av minst 30 procent förhöjes

för tiden från 18 till 67 års ålder enligt vissa normer. Högsta kompensationsgraden

— vid helinvaliditet — utgör elva tolftedelar. Till helinvalid,

som är i behov av särskild vård, skall vårdbidrag kunna utgå med

högst 1 800 kronor om året. Reglerna för utbyte av livränta mot kapital

ändras och nya bestämmelser införas om avdrag från livränta för pension

som utgår till den skadade eller hans efterlevande. Vidare höjas ersättningarna

vid dödsfall.

Slutligen föreslås vissa följdändringar i lagen om krigsförsäkring för

ombord å fartyg tjänstgörande personer.

Utskottet.

De i propositionen föreslagna ändringarna i olycksfallsförsäkringslagen

innebära i vissa fall betydande förbättringar av grunderna för ersättningar

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 42. 9

enligt lagen. Dessa förbättringar äro synnerligen önskvärda, och utskottet

delar föredragande departementschefens uppfattning att förbättringarna

böra genomföras utan avvaktan på socialvårdskommitténs fortsatta utredning.

Enligt förslaget skall den lägsta sjukpenningens belopp — här bortses

från undantagsbestämmelserna i 6 § 2 mom. tredje stycket i förslaget till

ändring i olycksfallsförsäkringslagen — uppgå till tre kronor 50 öre. Då

enligt lagen om allmän sjukförsäkring sjukpenning från den obligatoriska

försäkringen skall utgöra tre kronor 50 öre för sjukkassemedlemmar mellan

18 och 67 år, kan självfallet sjukpenning enligt olycksfallsförsäkringslagen

icke fastställas till lägre belopp. I de lägsta sjukpenningklasserna kan sjukpenning

med familjetillägg enligt de i propositionen föreslagna reglerna i

vissa fall överstiga den förlorade arbetsinkomsten. Departementschefen har

icke ansett det vara nödvändigt med några särbestämmelser till förhindrande

av överkompensation i dylika fall. Utskottet finner ej skäl att i detta

sammanhang föreslå några sådana särbestämmelser. Frågan om överkompensation

bör emellertid ägnas särskild uppmärksamhet vid socialvårdskommitténs

fortsatta utredning rörande revision av olycksfallsförsäkringslagstiftningen.

För närvarande gäller enligt 6 § första stycket olycksfallsförsäkringslagen,

att ingen sjukpenning utgår, om sjukdomen ej varat mer än tre dagar

utöver olycksfallsdagen, men att vid sjukskrivning under ytterligare

en dag sjukpenning utgår från olycksfallsdagen. I propositionen föreslås,

att denna karensbestämmelse utformas så, att sjukpenning skall utgå från

och med dagen efter olycksfallsdagen, om sjukdomen varat mer än två

dagar efter olycksfallsdagen. I motionen 11:216 hemställes, att bestämmelsen

om karenstid slopas och att alltså sjukpenning skall utgå från och

med dagen efter olycksfallet. I motionerna I: 400 och II: 563 föreslås däremot,

att den nuvarande karensregeln bibehålies. Utskottet finner i likhet

med departementschefen, att en uppmjukning av den nuvarande bestämmelsen

om karenstid är motiverad. Att helt slopa bestämmelser om karenstid

torde dock icke vara tillrådligt. Den i propositionen föreslagna

karensregeln är enligt utskottets mening väl avvägd. Utskottet avstyrker

därför vad i motionerna 1:400, 11:563 och 11:216 föreslagits beträffande

karenstid.

I propositionen föreslås vidare eu uppmjukning av den nuvarande bestämmelsen

angående utbyte av livränta eller del därav mot engångsbelopp.

Utskottet har icke något att erinra häremot, men utskottet vill understryka

vikten av att medgivande till utbyte endast lämnas i fall då säkerhet

kan anses föreligga för alt engångsbeloppet kommer till förnuftig användning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

För att hindra överförsäkring genom frivilliga komplementförsäkringar

föreslås i motionen I: 399 ett tillägg till 124 § »allmänna försäkringslagen».

Förslaget berör frågan om förhållandet mellan den obligatoriska olycksfallsförsäkringen

och annan försäkring. Denna fråga har uppmärksammats

i några av de remissyttranden, som avgivits över socialvårdskommittcns

betänkande med förslag till vissa ändringar i olycksfallsförsäkringslagen.

Försäkringsinspektionen har ifrågasatt om icke 1945 års försäkringsutredning

borde erhålla uppdrag att närmare utreda frågan om begränsningsregler

för de kompletterande försäkringarna. Svenska försäkringsbolags

riksförbund har anfört, att de privata försäkringsbolagen vidtagit

vissa åtgärder mot överförsäkring och att, därest kommitténs förslag

genomfördes, det vore givet, att bolagen komme att anpassa sin verksamhet

efter det nya läget och vidtaga åtgärder ägnade att förebygga eller motverka

överförsäkring. Särskilda lagstiftningsåtgärder på detta område ansåge

förbundet icke vara erforderliga. Missbruk av komplementförsäkringar

bör enligt utskottets mening förhindras. I första hand bör detta

kunna ske på annat sätt än genom lagstiftningsåtgärder. Utskottet avstyrker

därför det i motionen 1: 399 framlagda förslaget men förutsätter, att

Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på frågan.

Enligt övergångsbestämmelserna till den i propositionen föreslagna lagen

om ändring i olycksfallsförsäkringslagen skall — med två i detta sammanhang

betydelselösa undantag — ersättningsanspråk i anledning av olycksfall,

som inträffat före lagändringarnas ikraftträdande den 1 januari 1949,

bedömas enligt äldre lag. I motionen II: 562 föreslås, att ändringarna i

olycksfallsförsäkringslagen skola från och med den 1 januari 1949 tilllämpas

även beträffande olycksfall, som inträffat dessförinnan. Kostnaderna

för olycksfallsförsäkringen bestridas av arbetsgivarna genom försäkringsavgifter.

Det är därför icke möjligt att göra lagändringarna tillämpliga

i fråga om vid lagändringarnas ikraftträdande redan inträffade olycksfall.

Utskottet avstyrker motionen II: 562.

Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran mot de genom

propositionen framlagda lagförslagen.

Om de föreslagna ändringarna i olycksfallsförsäkringslagen genomföras,

komma ersättningar på grund av olycksfall, som inträffa efter lagändringarnas

ikraftträdande, att utgå med väsentligt högre belopp än i jämförliga

äldre fall. Sådana ojämnheter ha även inträffat tidigare. Beträffande

frågan om att bereda kompensation åt livräntetagare, som till följd avtidigare

maximeringsregler eller eljest oförmånligare ersättningsgrunder

kommit i sämre ställning än de vid tillämpning av nu gällande eller föreslagna

regler skolat intaga, får emellertid utskottet hänvisa till vad utskottet

anfört i sitt denna dag avgivna utlåtande nr 44.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

A. att riksdagen måtte antaga de genom förevarande

proposition framlagda förslagen till

1) lag angående ändring i lagen den 17 juni 1916 (nr

235) om försäkring för olycksfall i arbete samt

2) lag angående ändring i lagen den 11 juni 1937

(nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande

personer;

B. att motionerna I: 400, II: 216, II: 562 och II: 563 måtte

anses besvarade genom vad utskottet under A. hemställt;

samt

C. att motionen 1: 399 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 8 juni 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Wistrand, Löfvander,

Björkman, Uhlén, Nerman och fru Flood;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Hellbacken,

Johnsson i Kastanjegården*, Carlsson i Bakeröd, Andersson i Eskilstuna,

Lundberg och Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Hagård;

2) beträffande utskottets hemställan under A. 1) av herrar Wistrand,

Löf vander, Björkman, Johnsson i Kastanj egården och Carlsson i Bakeröd,

som anfört:

Införandet av familjetillägg innebär en nyhet på olycksfallsförsäkringsområdet,

vars följder icke synas oss tillfredsställande utredda. Särskilt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 42.

med hänsyn till att sjukpenningen är skattefri, kommer Kungl. Maj:ts förslag

att i många fall medföra, att ersättning för olycksfall kommer att lämnas

till belopp, som överstiga eller i varje fall icke avsevärt understiga den

behållna arbetsförtjänsten. Inverkningarna av ett sådant förhållande på

det produktiva livet kunna icke bliva gynnsamma.

Förslaget om införande av familj etillägg har även avstyrkts av en rad

institutioner, främst riksförsäkringsanstalten, som icke funnit några övertygande

skäl vara förebragta för att inom olycksfallsförsäkringen nu införa

familj etillägg, men däremot funnit starka skäl tala mot förslaget härom.

Vad beträffar karenstiden är den föreslagna sänkningen från tre till två

dagar ägnad att till men för produktionen medföra en ökad frånvaroIrekvens

vid lättare olycksfall. Behovet att motverka en sådan bör enligt

vår uppfattning föranleda övervägande av införande i olycksfallslagen av

samma karenstidsbesjtämmelser som gälla inom sjukförsäkringsområdet.

Med behandlingen av dessa betydelsefulla frågor bör, enligt vår mening,

kunna anstå till dess socialvårdskommittén hunnit slutföra den åt kommittén

uppdragna översynen av olycksfallsförsäkringslagen. De kunna därvid

ägnas en mera djupgående prövning än vad som hittills kommit dem

till del och vars frånvaro återspeglas i remissinstansernas ofta starkt kritiska

ställningstagande.

Beträffande Kungl. Maj :ts förslag i övrigt hava vi trots vissa betänkligheter

icke några sådana anmärkningar, som skulle föranleda ett annat

ståndpunktstagande till detsamma än utskottsmajoritetens.

Vi föreslå alltså,

att riksdagen — med förklaring att det genom propositionen

framlagda förslaget till lag angående ändring i lagen

den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i

arbete icke kunnat i oförändrat skick antagas — måtte för

sin del antaga nämnda förslag med den ändringen att 6 §

2 mom. erhåller följande lydelse:

6 §•

2 mom. Har olycksfallet medfört sjukdom, som varat mer än tre dagar

efter dagen för olycksfallet, utgives från och med dagen efter sistnämnda

dag sjukpenning så länge sjukdomen förorsakar förlust av arbetsförmågan

eller nedsättning av denna med minst en fjärdedel. Vid förlust av arbetsförmågan

utgives för varje dag hel sjukpenning, bestämd i förhållande till

den skadades årliga arbetsförtjänst på sätt nedan angives, och vid nedsättning

av arbetsförmågan sjukpenning med det lägre belopp för dag som

svarar mot graden av nedsättningen.

Hel sjukpenning skall, där ej annat följer av vad i tredje stycket stadgas,

utgå med belopp som framgår av följande tabell:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr i2.

13

Den årliga arbetsför- tjänsten uppgår

Sjukpenningens belopp

till

(kronor)

men ej till

(kronor)

kronor

öre

1 785

3

50

1 785

2 040

4

—

2 040

2 295

4

50

2 295

2 805

5

—

2 805

3 315

6

—

3 315

3 825

7

—

3 825

4 335

8

—

4 335

4 845

9

—

4 845

5 355

10

—

5 355

5 865

11

—

5 865

6 375

12

—

6 375

6 885

13

—

6 885

—

14

—

Uppgår den skadades årliga arbetsförtjänst ej till ettusensexhundra kronor,

skall beloppet av hel sjukpenning för tiden till och med den månad,

varunder den skadade fyller aderton år, och för tiden från och med månaden

näst efter den, varunder han fyllt sextiosju år, nedsättas till tre kronor,

om den skadades årliga arbetsförtjänst uppgår till minst ettusentvåhundra

kronor, och till två kronor, om den årliga arbetsförtjänsten understiger

ettusentvåhundra kronor. Lag samma vare beträffande sjukpenning för

annan tid än nyss nämnts, såvida den skadades arbetsförmåga vid olycksfallet

var höggradigt nedsatt i följd av lyte, kronisk sjukdom eller annan

varaktig omständighet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:339 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss reglerande lagstiftning beträffande biloch busslinjer. a1 i texten