Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den il juni 1916
1948-06-08 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1948:42, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den il juni 1916
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 42.
1
Nr 42.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen den il juni
1916 (nr 235) om försäkring för olgcksfall i arbete,
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 8 maj 1948 dagtecknad proposition, nr 235, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
1) Lag
angående ändring i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för
olycksfall i arbete.
Härigenom förordnas, att 3, 6, 7, 9, 10, 11, 14 och 21 §§ lagen den 17
juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
3 §•
Konungen äger---enligt lagen.
Konungen äger ock meddela de från bestämmelserna i denna lag avvikande
föreskrifter, som finnas böra gälla i anledning därav att arbetare,
som icke användas till arbete för statens räkning, på grund av sin anställning
äro tillförsäkrade pensioner av statsmedel vid arbetsoförmåga i
följd av olycksfall i arbetet eller andra mot ersättningar enligt lagen svarande
förmåner, som helt eller delvis bekostas av staten.
6 §•
1 mom. Har arbetare skadats till följd av olycksfall i arbetet, skall på
grund av försäkringen i ersättning tillhandahållas honom erforderlig läkarvård
jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans höjande eller eljest
till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga särskilda hjälpmedel,
såsom kryckor, konstgjorda lemmar och glasögon. Kan läkarvård ej
anskaffas utan oskälig omgång eller kostnad, må i stället annan lämplig
vård beredas den skadade.
1 Senaste lydelse, se beträffande 6 och 9 §§ SFS 1946: 350, betr. 7 och 10 §§ SFS 1941:
940, betr. 11 § SFS 1945:191, betr. 14 § SFS 1926:215 och betr. 21 § SFS 1941:514.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1943. 9 sand. 2 avd. Nr 42—4''i.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 42.
Tillika gäldas erforderlig kostnad för läkarbetyg eller intyg, som avses i
21 § tredje stycket, ävensom för läkarbetyg, som eljest må erfordras för
bestämmande av ersättning enligt denna lag eller för prövning huruvida
ersättning bör utgå.
Erfordras, sedan av olycksfallet förorsakad sjukdom upphört, förnyelse
av sådana särskilda hjälpmedel, som avses i första stycket, må, när skäl
därtill prövas föreligga, i stället för nya hjälpmedel utgivas ersättning med
ett årligt belopp, svarande mot den sannolika årliga kostnaden för förnyelsen,
eller ett belopp för en gång, motsvarande sagda ersättnings kapitalvärde
enligt gällande beräkningsgrunder.
2 mom. Har olycksfallet medfört sjukdom, som varat mer än två dagar
efter dagen för olycksfallet, utgives från och med dagen efter sistnämnda
dag sjukpenning så länge sjukdomen förorsakar förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av denna med minst en fjärdedel. Vid förlust av arbetsförmågan
utgives för varje dag hel sjukpenning, bestämd i förhållande till
den skadades årliga arbetsförtjänst på sätt nedan angives, och vid nedsättning
av arbetsförmågan sjukpenning med det lägre belopp för dag som svarar
mot graden av nedsättningen.
Hel sjukpenning skall, där ej annat följer av vad i tredje stycket stadgas,
utgå med belopp som framgår av följande tabell, därvid sjukpenning med
familjetillägg utgår, om den skadade sammanlever med hustru eller om
den skadade har hemmavarande barn eller adoptivbarn under sexton år:
Den årliga arbetsför- tjänsten uppgår
Sjukpenningens belopp
till
men ej till
utan familjetillägg
med familjetillägg
(kronor)
(kronor)
kronor
öre
kronor
öre
1 785
3
50
5
__
1 785
2 040
4
—
5
50
2 040
2 295
4
50
6
—
2 295
2 805
5
—
6
50
2 805
3 315
6
—
7
50
3315
3 825
7
—
8
50
3 825
4 335
8
—
9
50
4 335
4 845
9
—
10
50
4 845
5 355
10
—
11
50
5 355
5 865
11
—
12
50
5 865
6 375
12
—
13
50
6 375
6 885
13
—
14
50
6 885
—
14
—
15
50
Uppgår den skadades årliga arbetsförtjänst ej till ettusensexhundra kronor,
skall beloppet av hel sjukpenning för tiden till och med den månad,
varunder den skadade fyller aderton år, och för tiden från och med månaden
näst efter den, varunder han fyllt sextiosju år, nedsättas till tre
kronor, om den skadades årliga arbetsförtjänst uppgår till minst ettusen
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 42.
tvåhundra kronor, och till två kronor, om den årliga arbetsförtjänsten
understiger ettusentvåhundra kronor. Lag samma vare beträffande
sjukpenning för annan tid än nyss nämnts, såvida den skadades arbetsförmåga
vid olycksfallet var höggradigt nedsatt i följd av lyte, kronisk sjukdom
eller annan varaktig omständighet.
3 mom. Har olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom,
medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av denna med minst en tiondel, utgives livränta under
tiden, utgörande för år räknat
a) vid förlust av arbetsförmågan ett belopp motsvarande två tredjedelar
av den skadades årliga arbetsförtjänst, beräknad på sätt i 9 § sägs, och
b) vid nedsättning av arbetsförmågan den del av nyssnämnda belopp som
svarar mot graden av nedsättningen.
Medför olycksfallet förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av denna
med minst tre tiondelar, förhöjes livränta för tiden från och med månaden
näst efter den, varunder den skadade fyllt aderton år, till och med den månad,
varunder den skadade fyller sextiosju år, till ett årligt belopp, motsvarande
a)
vid förlust av arbetsförmågan elva tolftedelar av den skadades årliga
arbetsförtjänst, beräknad på sätt i 9 § sägs, och
b) vid nedsättning av arbetsförmågan ett mot graden av nedsättningen
svarande belopp av sagda arbetsförtjänst, minskat med en tolftedel av
denna.
Medför olycksfallet förlust av arbetsförmågan och tillika behov av särskild
vård som ej avses i 1 mom., förhöjes livränta under den tid förhållandet
varar med ett årligt belopp, bestämt med hänsyn till vårdbehovets
omfattning, högst ettusenåttahundra kronor för år räknat (vårdbidrag);
och må sådan förhöjning utgå jämte förhöjning enligt föregående stycke.
På därom av den skadade gjord ansökan må försäkringsrådet, när skäl
därtill prövas föreligga, besluta att i stället för livränta eller del därav skall
till den skadade utgivas ett kapital för en gång, till belopp motsvarande
högst livräntans eller livräntedelens kapitalvärde enligt gällande beräkningsgrunder.
7 §•
Har olycksfallet — ---ersättning utgivas:
a) begravningshjälp med femhundra kronor;
b) livräntor till efterlevande, nämligen:
till änka eller änkling, när äktenskapet slutits före olycksfallet, en livränta
från dödsfallet, så länge livräntetagaren lever ogift, å ett årligt belopp
motsvarande en tredjedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;
till varje —--arbetsförtjänsten; samt
till den---avlidnes arbetsförtjänst.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 42.
Där livräntor till efterlevande enligt nu angivna grunder skulle, för år
räknat, tillsammans överstiga fem sjättedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst,
skola de, så länge anledningen härtill fortfar, nedsättas till sammanlagt
detta belopp. Härvid skall iakttagas, att livräntor till efterlevande
make och barn eller adoptivbarn skola utgå före livränta till föräldrar eller
adoptivföräldrar samt att förstnämnda livräntor skola i den mån så erfordras
nedsättas i förhållande till vad på varje livräntetagare belöper.
Livränta till —- —- — sexton år.
Till änka eller änkling, som uppbär livränta och före fyllda sextio år ingår
nytt äktenskap, utgives ett kapital för en gång, motsvarande den avlidnes
årliga arbetsförtjänst.
9 §•
Den årliga---vilket olycksfallet inträffat.
Har den skadade ej fyllt tjuguett år, må vid bestämmande av livränta den
årliga arbetsförtjänsten ej beräknas till lägre belopp än som motsvarar den
arbetsförtjänst, som han med hänsyn till arten av sitt arbete vid tiden för
olycksfallet skäligen kan antagas hava kommit att åtnjuta vid nämnda
ålder, därest olycksfallet ej inträffat. Vad sålunda stadgats äger motsvarande
tillämpning vid bestämmande av sjukpenning åt honom för tid efter
utgången av den månad, varunder han fyllt tjuguett år.
Utgöres avlöning---finnas tillämpliga.
Överstiger den årliga arbetsförtjänsten sjutusentvåhundra kronor, tages
det överskjutande beloppet icke i beräkning. Understiger den årliga arbetsförtjänsten
niohundra kronor, skall den beräknas till detta belopp.
10 §.
Försäkringsinrättning, i---sådan anstalt.
Har den skadade i anledning av olycksfallet intagits å sjukvårdsanstalt,
äger försäkringsinrättningen att å sjukpenning för vårdtiden avdraga en
krona 50 öre för dag, dock högst hälften av sjukpenningen.
Försäkringsinrättning äger---dylik anstalt. 11
11 §•
1 mom. Är arbetsgivaren---denna lag.
Såsom understöd, varom i första stycket sägs, skall ej anses pension,
som tillförsäkrats den skadade på grund av viss levnadsålder och anställningstid
eller eljest av annan anledning än den av olycksfallet förorsakade
skadan. Pension, som utgår vid arbetsoförmåga i följd av olycksfallet eller
till efterlevande, må ej anses såsom sådant understöd till högre belopp än
som motsvarar tre fjärdedelar av den livränta, som, vårdbidrag till den
skadade oräknat, tillkommer den skadade eller efterlevande. Till sådan
framtida höjning av pensionen, som tillförsäkrats ersättningstagaren vid
Andra lagutskottets utlåtande nr 42. 5
ökning i levnadskostnaderna, skall hänsyn icke tagas vid avdrags bestämmande.
Avdrag må icke göras för folkpension och ej heller för understöd från
sjömanshus eller annat dylikt, allenast för behövande avsett understöd.
Innehar eller--— därtill föranleda.
Beredes den---finnas tillämpliga.
Finnas i ---äga rum.
2 mom. Har i anledning av olycksfallet erkänd sjukkassa till den skadade
utgivit sjukpenning, som enligt kassans stadgar ej må utgå samtidigt
med ersättning enligt denna lag, skall vid utgivande till den skadade av
sjukpenning, som enligt denna lag tillkommer honom för samma tid, på
begäran av kassan göras avdrag för vad kassan utgivit och det avdragna
beloppet utbetalas till kassan.
14 §.
Begravningshjälp ävensom kapital enligt 6, 7 och 27 §§ utbetalas så fort
ske kan samt sjukpenning för varje kalendervecka å veckans sista dag.
Livränta utbetalas för varje månad, räknat från den dag rätten till livräntan
inträtt, å månadens första dag, utan återbetalningsskyldighet för månad,
under vilken rätten till livräntan upphört eller livräntan minskats.
Sjukpenning och livränta må ock, med ersättningstagarens samtycke och
utan återbetalningsskyldighet, utbetalas för längre betalningsterminer än
ovan är sagt. Beträffande tiden för utbetalning av årlig ersättning enligt
6 § 1 mom. tredje stycket äger försäkringsinrättningen meddela sådana
bestämmelser, som må anses lämpliga för vinnande av säkerhet att ersättningen
användes för det därmed avsedda ändamålet. Uppkommer vid bestämmande
av belopp som skall utbetalas bråktal av öre, utföres beloppet
med närmast högre antal ören.
Har ersättningstagaren---— utfående förverkad.
Angående sättet---förordnar Konungen.
21 §.
Där olycksfallet medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som
föranleder ersättning enligt 6 § 2 eller 3 mom. eller 7 §, åligger det arbetsgivaren
eller arbetsföreståndaren att, sedan han från den skadade eller
eljest erhållit underrättelse om olycksfallet, ofördröjligen därom hos den
försäkringsinrättning, i vilken den skadade enligt denna lag är försäkrad,
göra skriftlig anmälan enligt formulär, som av riksförsäkringsanstalten
fastställes.
Har olycksfallet medfört eller kan det skäligen antagas medföra påföljd,
som föranleder ersättning allenast enligt 6 § 1 inom., skall skriftlig anmälan
av arbetsgivaren eller arbetsföreståndaren göras hos försäkringsinrättningen
i den ordning Konungen bestämmer.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 42.
Då anmälan--— i häradsnämnden.
Polismyndigheten i — -—- — sådan nödig.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949; dock att vad i 6 § 3 mom.
sista stycket stadgats skall, i stället för motsvarande föreskrift i äldre lag,
tillämpas från och med den 1 juli 1948 samt att, i fråga om ersättning för
tid efter den 30 juni 1948, vad i 11 § 2 mom. stadgats likaledes skall tilllämpas
från och med den 1 juli 1948. I övrigt skall ersättningsanspråk i anledning
av olycksfall, som inträffat före den 1 januari 1949, bedömas enligt
äldre lag.
2) Lag
angående ändring i lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande personer.
Härigenom förordnas dels att 2 § lagen den 11 juni 1937 om krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande personer skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 3 § samma lag skall upphöra
att gälla.1
2 §•
Den skadades årliga arbetsförtjänst må icke beräknas till lägre belopp än
tretusensexhundra kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949 men äger icke tillämpning å
olycksfall som inträffat före nämnda dag.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fyra
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen
inom första kammaren
nr 399 av herrar Lindblom och Petrén samt
nr 400 av herr Ekströmer ävensom
inom andra kammaren
nr 562 av herr Dahlgren m. fl. och
nr 563 av herr Staxäng m. fl.
Därjämte har utskottet i samband med propositionen till behandling förehaft
en inom riksdagens andra kammare före propositionens avlämnande
väckt motion, nr 216, av herr Dahlgren, vilken motion hänvisats till lagutskott.
1 Senaste lydelse av 2 och 3 §§, se SFS 1943: 175.
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 42.
I motionen II: 216, har hemställts, att »riksdagen för sin del måtte besluta
sådan ändring i lagen om försäkring för olycksfall i arbete, att 6 §
1) b) första stycket får följande lydelse:
Under förutsättning att arbetsförmågan nedsatts med minst en fjärdedel,
från och med dagen efter inträffat olycksfall och så länge sjukdomen varar:
sjukpenning för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan
ett belopp, bestämt i förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst på
sätt nedan angives (hel sjukpenning) och vid nedsättning av arbetsförmågan
det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen; skolande hel sjukpenning
utgå med belopp, som framgår av följande tabell:».
Det i motionen 11:216 berörda lagrummet motsvaras av 6 § 2 mom.
(första stycket) i den genom propositionen föreslagna lagen angående ändring
i olycksfallsförsäkringslagen.
I motionen I: 399 har hemställts, att »riksdagen vid behandling av Kungl.
Maj :ts proposition nr 235 måtte antaga densamma med följande tillägg till
124 § i allmänna försäkringslagen: Ersättningsbelopp, som utgå på grund
av i denna handling angiven försäkring, må ej enbart eller tillsammans med
sådant belopp, som utgår enligt lagarna om försäkring för olycksfall i arbete
eller försäkring för vissa yrkessjukdomar, uppgå till högre belopp än
den skadades eller sjukes beräknade inkomst av arbete, om skadan eller
sjukdomen ej mellankommit.»
I motionerna I: 400 och II: 563, vilka äro likalydande, har föreslagits, att
»riksdagen måtte vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 235
taga nödig hänsyn till risken för överförsäkring samt avslå förslaget till
ändring av karenstiden».
I motionen II: 562 har hemställts, att »riksdagen måtte besluta ge bestämmelsen
angående lagens ikraftträdande följande innehåll:
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda lagförslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna
åberopat till stöd för sina yrkanden, får utskottet hänvisa till propositionen
och motionerna.
Inledning.
Socialvårdskommittén har den 9 januari 1948 avgivit betänkande med
förslag till vissa ändringar i olycksfallsförsäkringslagen. I betänkandet anför
kommittén, att den kommittén åvilande översynen av olycksfallsförsäkringslagstiftningen
kunde beräknas bli slutförd tidigast under andra halvåret
1948. Med hänsyn till pris- och löneutvecklingen har kommittén emellertid
funnit angeläget att förbättringar av de nuvarande grunderna för ersättning
vid olycksfall i arbete konnne till stånd snarast möjligt. I föreva
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 42.
rande betänkande föreslås i enlighet härmed ändringar i olycksfallsförsäkringslagens
ersättningsbestämmelser, varjämte kommittén framlagt förslag
till vissa följdändringar i lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg
tjänstgörande personer. Ytterligare följdändringar ha behandlats i en av
kommittén den 6 februari 1948 avgiven utredning med förslag till ändringar
i 1927 års militärersättningsförordning m. fl. författningar.
I propositionen nr 235 behandlas kommitténs förslag till ändringar i
olycksfallsförsäkringslagen och lagen om krigsförsäkring för ombord å fartyg
tjänstgörande personer.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås i huvudsak följande ändringar i gällande olycksfallsförsäkringslagstiftning:
Maximibeloppet
av den årliga arbetsförtjänsten höjes från 4 800 till
7 200 kronor; minimibeloppet höjes från 450 till 900 kronor.
Karenstiden för rätt till sjukpenning sänkes från tre till två dagar efter
dagen för olycksfallet. Ny sjukpenningskala införes, differentierad efter
försörjningsbörda såtillvida, att beloppet av hel sjukpenning till den, som
sammanbor med hustru eller har hemmavarande barn eller adoptivbarn
under sexton år, förhöjes med familjetillägg, utgörande 1 krona 50 öre i alla
sjukpenningklasser. Lägsta beloppet av hel sjukpenning (vid en årlig arbetsförtjänst
understigande 1 785 kronor) utgör enligt förslaget utan familjetillägg
3 kronor 50 öre och med familjetillägg 5 kronor; högsta beloppet
av hel sjukpenning (vid en årlig arbetsförtjänst å minst 6 885 kronor) utgör
utan familjetillägg 14 kronor och med familjetillägg 15 kronor 50 öre. För
minderåriga, åldringar och partiellt arbetsföra med låga arbetsinkomster
skola gälla särskilda regler om sjukpenningens belopp.
Livränta till skadad med en invaliditetsgrad av minst 30 procent förhöjes
för tiden från 18 till 67 års ålder enligt vissa normer. Högsta kompensationsgraden
— vid helinvaliditet — utgör elva tolftedelar. Till helinvalid,
som är i behov av särskild vård, skall vårdbidrag kunna utgå med
högst 1 800 kronor om året. Reglerna för utbyte av livränta mot kapital
ändras och nya bestämmelser införas om avdrag från livränta för pension
som utgår till den skadade eller hans efterlevande. Vidare höjas ersättningarna
vid dödsfall.
Slutligen föreslås vissa följdändringar i lagen om krigsförsäkring för
ombord å fartyg tjänstgörande personer.
Utskottet.
De i propositionen föreslagna ändringarna i olycksfallsförsäkringslagen
innebära i vissa fall betydande förbättringar av grunderna för ersättningar
Andra lagutskottets utlåtande nr 42. 9
enligt lagen. Dessa förbättringar äro synnerligen önskvärda, och utskottet
delar föredragande departementschefens uppfattning att förbättringarna
böra genomföras utan avvaktan på socialvårdskommitténs fortsatta utredning.
Enligt förslaget skall den lägsta sjukpenningens belopp — här bortses
från undantagsbestämmelserna i 6 § 2 mom. tredje stycket i förslaget till
ändring i olycksfallsförsäkringslagen — uppgå till tre kronor 50 öre. Då
enligt lagen om allmän sjukförsäkring sjukpenning från den obligatoriska
försäkringen skall utgöra tre kronor 50 öre för sjukkassemedlemmar mellan
18 och 67 år, kan självfallet sjukpenning enligt olycksfallsförsäkringslagen
icke fastställas till lägre belopp. I de lägsta sjukpenningklasserna kan sjukpenning
med familjetillägg enligt de i propositionen föreslagna reglerna i
vissa fall överstiga den förlorade arbetsinkomsten. Departementschefen har
icke ansett det vara nödvändigt med några särbestämmelser till förhindrande
av överkompensation i dylika fall. Utskottet finner ej skäl att i detta
sammanhang föreslå några sådana särbestämmelser. Frågan om överkompensation
bör emellertid ägnas särskild uppmärksamhet vid socialvårdskommitténs
fortsatta utredning rörande revision av olycksfallsförsäkringslagstiftningen.
För närvarande gäller enligt 6 § första stycket olycksfallsförsäkringslagen,
att ingen sjukpenning utgår, om sjukdomen ej varat mer än tre dagar
utöver olycksfallsdagen, men att vid sjukskrivning under ytterligare
en dag sjukpenning utgår från olycksfallsdagen. I propositionen föreslås,
att denna karensbestämmelse utformas så, att sjukpenning skall utgå från
och med dagen efter olycksfallsdagen, om sjukdomen varat mer än två
dagar efter olycksfallsdagen. I motionen 11:216 hemställes, att bestämmelsen
om karenstid slopas och att alltså sjukpenning skall utgå från och
med dagen efter olycksfallet. I motionerna I: 400 och II: 563 föreslås däremot,
att den nuvarande karensregeln bibehålies. Utskottet finner i likhet
med departementschefen, att en uppmjukning av den nuvarande bestämmelsen
om karenstid är motiverad. Att helt slopa bestämmelser om karenstid
torde dock icke vara tillrådligt. Den i propositionen föreslagna
karensregeln är enligt utskottets mening väl avvägd. Utskottet avstyrker
därför vad i motionerna 1:400, 11:563 och 11:216 föreslagits beträffande
karenstid.
I propositionen föreslås vidare eu uppmjukning av den nuvarande bestämmelsen
angående utbyte av livränta eller del därav mot engångsbelopp.
Utskottet har icke något att erinra häremot, men utskottet vill understryka
vikten av att medgivande till utbyte endast lämnas i fall då säkerhet
kan anses föreligga för alt engångsbeloppet kommer till förnuftig användning.
10 Andra lagutskottets utlåtande nr 42.
För att hindra överförsäkring genom frivilliga komplementförsäkringar
föreslås i motionen I: 399 ett tillägg till 124 § »allmänna försäkringslagen».
Förslaget berör frågan om förhållandet mellan den obligatoriska olycksfallsförsäkringen
och annan försäkring. Denna fråga har uppmärksammats
i några av de remissyttranden, som avgivits över socialvårdskommittcns
betänkande med förslag till vissa ändringar i olycksfallsförsäkringslagen.
Försäkringsinspektionen har ifrågasatt om icke 1945 års försäkringsutredning
borde erhålla uppdrag att närmare utreda frågan om begränsningsregler
för de kompletterande försäkringarna. Svenska försäkringsbolags
riksförbund har anfört, att de privata försäkringsbolagen vidtagit
vissa åtgärder mot överförsäkring och att, därest kommitténs förslag
genomfördes, det vore givet, att bolagen komme att anpassa sin verksamhet
efter det nya läget och vidtaga åtgärder ägnade att förebygga eller motverka
överförsäkring. Särskilda lagstiftningsåtgärder på detta område ansåge
förbundet icke vara erforderliga. Missbruk av komplementförsäkringar
bör enligt utskottets mening förhindras. I första hand bör detta
kunna ske på annat sätt än genom lagstiftningsåtgärder. Utskottet avstyrker
därför det i motionen 1: 399 framlagda förslaget men förutsätter, att
Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på frågan.
Enligt övergångsbestämmelserna till den i propositionen föreslagna lagen
om ändring i olycksfallsförsäkringslagen skall — med två i detta sammanhang
betydelselösa undantag — ersättningsanspråk i anledning av olycksfall,
som inträffat före lagändringarnas ikraftträdande den 1 januari 1949,
bedömas enligt äldre lag. I motionen II: 562 föreslås, att ändringarna i
olycksfallsförsäkringslagen skola från och med den 1 januari 1949 tilllämpas
även beträffande olycksfall, som inträffat dessförinnan. Kostnaderna
för olycksfallsförsäkringen bestridas av arbetsgivarna genom försäkringsavgifter.
Det är därför icke möjligt att göra lagändringarna tillämpliga
i fråga om vid lagändringarnas ikraftträdande redan inträffade olycksfall.
Utskottet avstyrker motionen II: 562.
Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran mot de genom
propositionen framlagda lagförslagen.
Om de föreslagna ändringarna i olycksfallsförsäkringslagen genomföras,
komma ersättningar på grund av olycksfall, som inträffa efter lagändringarnas
ikraftträdande, att utgå med väsentligt högre belopp än i jämförliga
äldre fall. Sådana ojämnheter ha även inträffat tidigare. Beträffande
frågan om att bereda kompensation åt livräntetagare, som till följd avtidigare
maximeringsregler eller eljest oförmånligare ersättningsgrunder
kommit i sämre ställning än de vid tillämpning av nu gällande eller föreslagna
regler skolat intaga, får emellertid utskottet hänvisa till vad utskottet
anfört i sitt denna dag avgivna utlåtande nr 44.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 42.
A. att riksdagen måtte antaga de genom förevarande
proposition framlagda förslagen till
1) lag angående ändring i lagen den 17 juni 1916 (nr
235) om försäkring för olycksfall i arbete samt
2) lag angående ändring i lagen den 11 juni 1937
(nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
personer;
B. att motionerna I: 400, II: 216, II: 562 och II: 563 måtte
anses besvarade genom vad utskottet under A. hemställt;
samt
C. att motionen 1: 399 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 8 juni 1948.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Wistrand, Löfvander,
Björkman, Uhlén, Nerman och fru Flood;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Hellbacken,
Johnsson i Kastanjegården*, Carlsson i Bakeröd, Andersson i Eskilstuna,
Lundberg och Andersson i Alfredshem.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herr Hagård;
2) beträffande utskottets hemställan under A. 1) av herrar Wistrand,
Löf vander, Björkman, Johnsson i Kastanj egården och Carlsson i Bakeröd,
som anfört:
Införandet av familjetillägg innebär en nyhet på olycksfallsförsäkringsområdet,
vars följder icke synas oss tillfredsställande utredda. Särskilt
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 42.
med hänsyn till att sjukpenningen är skattefri, kommer Kungl. Maj:ts förslag
att i många fall medföra, att ersättning för olycksfall kommer att lämnas
till belopp, som överstiga eller i varje fall icke avsevärt understiga den
behållna arbetsförtjänsten. Inverkningarna av ett sådant förhållande på
det produktiva livet kunna icke bliva gynnsamma.
Förslaget om införande av familj etillägg har även avstyrkts av en rad
institutioner, främst riksförsäkringsanstalten, som icke funnit några övertygande
skäl vara förebragta för att inom olycksfallsförsäkringen nu införa
familj etillägg, men däremot funnit starka skäl tala mot förslaget härom.
Vad beträffar karenstiden är den föreslagna sänkningen från tre till två
dagar ägnad att till men för produktionen medföra en ökad frånvaroIrekvens
vid lättare olycksfall. Behovet att motverka en sådan bör enligt
vår uppfattning föranleda övervägande av införande i olycksfallslagen av
samma karenstidsbesjtämmelser som gälla inom sjukförsäkringsområdet.
Med behandlingen av dessa betydelsefulla frågor bör, enligt vår mening,
kunna anstå till dess socialvårdskommittén hunnit slutföra den åt kommittén
uppdragna översynen av olycksfallsförsäkringslagen. De kunna därvid
ägnas en mera djupgående prövning än vad som hittills kommit dem
till del och vars frånvaro återspeglas i remissinstansernas ofta starkt kritiska
ställningstagande.
Beträffande Kungl. Maj :ts förslag i övrigt hava vi trots vissa betänkligheter
icke några sådana anmärkningar, som skulle föranleda ett annat
ståndpunktstagande till detsamma än utskottsmajoritetens.
Vi föreslå alltså,
att riksdagen — med förklaring att det genom propositionen
framlagda förslaget till lag angående ändring i lagen
den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i
arbete icke kunnat i oförändrat skick antagas — måtte för
sin del antaga nämnda förslag med den ändringen att 6 §
2 mom. erhåller följande lydelse:
6 §•
2 mom. Har olycksfallet medfört sjukdom, som varat mer än tre dagar
efter dagen för olycksfallet, utgives från och med dagen efter sistnämnda
dag sjukpenning så länge sjukdomen förorsakar förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av denna med minst en fjärdedel. Vid förlust av arbetsförmågan
utgives för varje dag hel sjukpenning, bestämd i förhållande till
den skadades årliga arbetsförtjänst på sätt nedan angives, och vid nedsättning
av arbetsförmågan sjukpenning med det lägre belopp för dag som
svarar mot graden av nedsättningen.
Hel sjukpenning skall, där ej annat följer av vad i tredje stycket stadgas,
utgå med belopp som framgår av följande tabell:
Andra lagutskottets utlåtande nr i2.
13
Den årliga arbetsför- tjänsten uppgår
Sjukpenningens belopp
till
(kronor)
men ej till
(kronor)
kronor
öre
1 785
3
50
1 785
2 040
4
—
2 040
2 295
4
50
2 295
2 805
5
—
2 805
3 315
6
—
3 315
3 825
7
—
3 825
4 335
8
—
4 335
4 845
9
—
4 845
5 355
10
—
5 355
5 865
11
—
5 865
6 375
12
—
6 375
6 885
13
—
6 885
—
14
—
Uppgår den skadades årliga arbetsförtjänst ej till ettusensexhundra kronor,
skall beloppet av hel sjukpenning för tiden till och med den månad,
varunder den skadade fyller aderton år, och för tiden från och med månaden
näst efter den, varunder han fyllt sextiosju år, nedsättas till tre kronor,
om den skadades årliga arbetsförtjänst uppgår till minst ettusentvåhundra
kronor, och till två kronor, om den årliga arbetsförtjänsten understiger
ettusentvåhundra kronor. Lag samma vare beträffande sjukpenning för
annan tid än nyss nämnts, såvida den skadades arbetsförmåga vid olycksfallet
var höggradigt nedsatt i följd av lyte, kronisk sjukdom eller annan
varaktig omständighet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1948:339 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss reglerande lagstiftning beträffande biloch busslinjer. a1 i texten