Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § prisregleringslagen den 30 juni 1947
1948-06-15 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1948:45, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § prisregleringslagen den 30 juni 1947
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 45.
1
Nr 45.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § prisregleringslagen
den 30 juni 1947 (nr 303) så ock om fortsatt
giltighet av samma lag, dels ock väckt motion
angående vissa ändringar i prisregleringslagen.
Genom en den 8 maj 1948 dagtecknad proposition, nr 246, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 2 § prisregleringslagen den 30 juni 1947 (nr 303)
så ock om fortsatt giltighet av samma lag.
Härigenom förordnas, dels att 2 § prisregleringslagen den 30 juni 1947,
vilken lag gäller till och med den 30 juni 1948, skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives, dels ock att lagen i sålunda ändrat skick skall äga
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1949.
2
Nuvarande lydelse:
Med tjänst---åt annan.
Lika med utförande av tjänst skall
anses dels utövande av sådan hotell-
eller pensionatrörelse, för vilken
fordras myndighets tillstånd, dels
ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.
Lika med —--vanliga avkast
ning.
§•
Föreslagen lydelse:
Med tjänst---åt annan.
Lika med utförande av tjänst skall
anses dels utövande av sådan hotell-
eller pensionatrörelse, som omfattar
minst nio för gästers härbärgerande
avsedda rum, dels ock
upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.
Lika med--— vanliga avkast
ning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 samt. 2 avd. Nr 45.
opaginerad Kontrollera mot PDF
^ Andra lagutskottets utlåtande nr 45.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en
inom riksdagens andra kammare före propositionens avlämnande väckt motion,
nr 317, av herr Karlsson i Stuvsta in. fl., vilken motion hänvisats till
lagutskott.
I motionen har hemställts, »att riksdagen för sin del måtte besluta sådan
ändring i priskontrollagen, att en effektiv produktionsdirigering och effektiva
åtgärder mot kedjehandel och återhållet utbud av varor möjliggöras».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget ävensom i fråga om de skäl, som motionären åberopat
till stöd för sitt yrkande, får utskottet, i den mån redogörelse icke lämnas
i det följande, hänvisa till propositionen och motionen.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionen från statens priskontrollnämnd.
Nu gällande prisregleringslag, som utfärdades den 30 juni 1947, trädde i
kraft den 1 juli samma år. Lagen gäller till och med den 30 juni 1948.
Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras
för att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt
förordnande därom meddelats. Sådant förordnande må meddelas vid krig
eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med
riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt
förordnande må meddelas av Konungen. Genom kungörelse den 30 juni 1947
(nr 304) meddelade Konungen med riksdagens samtycke förordnande, varom
nyss är sagt, att gälla från och med den 1 juli 1947 tills vidare. Förordnandet
är alltjämt gällande.
Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen får utskottet
hänvisa till den på s. 3—5 i propositionen lämnade redogörelsen.
I en den 20 november 1947 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse
har statens priskontrollnämnd — under erinran att giltighetstiden för prisregleringslagen
utginge den 30 juni 1948 — anfört, att det icke kunde med
säkerhet bedömas, hur den penningpolitiska utvecklingen komme att gestalta
sig efter nämnda tidpunkt. Uppenbarligen funnes emellertid tecken, som
tydde på att en förbättring i det ekonomiska läget icke vore att förvänta
under lång tid framåt. Ur beredskapssynpunkt vore det därför av vikt att
myndigheterna jämväl under budgetåret 1948/49 tillförsäkrades de möjligheter
till priskontroll, som prisregleringslagen inrymde. Giltighetstiden för
prisregleringslagen borde således utsträckas till den 30 juni 1949. För det
dåvarande föresloges ej några ändringar i lagen, men priskontrollnämnden
lörbehölle sig rätt att, om utvecklingen föranledde därtill, återkomma i
ärendet. Vid skrivelsen fanns fogad en reservation av tre ledamöter av priskontrollnämnden
(herrar Lind och Svensson samt fru Iris Ahlberg). Reservanterna
framhöllo, att prisregleringslagen i samband med förlängningen
borde bli föremål för en revidering, som kunde anses ägnad att motverka tendenserna
att kringgå densamma. Särskild översyn fordrades enligt reservan
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 45.
3
ternas uppfattning i syfte att motverka kedjehandel och återhållet utbud av
varor samt för att åstadkomma en produktionsdirigering i samband med
fastställande av priser. Beträffande de skäl reservanterna anfört till stöd för
sin uppfattning får utskottet hänvisa till s. 6 och 7 i propositionen.
I motionen ha framförts synpunkter likartade med dem, som återfinnas i
reservationen.
Senare ha de nyssnämnda reservanterna i reservation till en skrivelse från
priskontrollnämnden till Kungl. Maj :t av den 23 februari 1948 återkommit
till frågan om översyn av prisregleringslagen i syfte att åstadkomma en produktionsdirigering
i samband med fastställandet av priser och att hindra
upplagring av varor i spekulationssyfte. Beträffande det närmare innehållet
i reservationen får utskottet hänvisa till s. 8 i propositionen.
Departementschefen har i frågan, om en fortsatt priskontroll kan anses
erforderlig, uttalat sig på följande sätt:
Såsom framgår av statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
har jag vid framläggandet av finansplanen för nästkommande budgetår särskilt
understrukit, att uppgiften för den närmaste framtidens ekonomiska
politik i främsta rummet vore att upprätthålla en samhällsekonomisk balans,
som tryggade penningvärdet, d. v. s. en i stort sett fast prisnivå. En av
förutsättningarna för uppnående av detta mål är att den statliga priskontrollen
tills vidare upprätthålles.
Som skäl för att någon skärpning av prisregleringslagens bestämmelser
icke föreslagits har departementschefen anfört följande:
De av reservanterna inom priskontrollnämnden behandlade frågorna om
skärpning av prisregleringslagen i syfte att motverka kedjehandel, att hindra
icke motiverad upplagring av livsviktiga varor och att åstadkomma en produktionsdirigering
i samband med prisfastställelse ha i olika sammanhang
varit föremål för överväganden. Särskilt förslaget om produktionsdirigering
aktualiserar emellertid åtskilliga andra frågor av invecklad och delvis ömtålig
art. Med hänsyn härtill är jag icke beredd att nu förorda en skärpning
av lagstiftningen i de hänseenden, som berörts av reservanterna.
Statens priskontrollnämnd har i sitt yttrande till en början diskuterat
priskontrollens ställning och uppgift i den ekonomiska politiken och därutinnan
anfört:
Nämnden anser sig till en början böra erinra om att nämnden i utlåtanden
över vid 1946 och 1947 års riksdagar väckta motioner angående åtgärder
för effektivisering av den statliga priskontrollen m. m., till vilka den
föreliggande motionen inledningsvis hänvisar och vilkas synpunkter den
understryker, har utförligt redovisat sin allmänna uppfattning om priskontrollens
ställning i den ekonomiska politiken och priskontrollens möjligheter
att bekämpa prisstegringen. Nämnden har därvid starkt betonat de begränsade
möjligheterna att genom priskontroll förhindra en inflationistisk
utveckling. Dessa möjligheter äro avhängiga av det sätt varpå den allmänna
ekonomiska politiken föres och av graden av samhällsekonomisk balans. I
ett läge såsom det nuvarande med en utpräglad brist på sådan balans och
med starka tendenser till skärpning av denna brist är det icke möjligt att
enbart eller ens till huvudsaklig del genom en i olika hänseenden skärpt och
utbyggd priskontroll uppnå en ekonomisk stabilisering. Inflationen kan be
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 4-5.
kämpas framgångsrikt endast om priskontrollen kombineras med en konsekvent
utformad antiinflationistisk ekonomisk politik. En isolerad skärpning
av priskontrollen i en eller annan form kan icke häva bristen på samhällsekonomisk
balans utan innebär snarare ett förstärkande av tendenserna till
snedvridning i samhällsekonomien.
Om priskontrollen vore hundraprocentigt effektiv skulle självfallet varje
dold prisstegring och andra former av snedvridning omöjliggöras. Snedvridningen
betingas delvis av den rent tekniska svårigheten eller omöjligheten
att på vissa områden utöva effektiv priskontroll. Inflationstryckets
verkan på prisnivån betingas av den varierande graden av effektivitet hos
priskontrollen. Föreliggande tendenser till dold prisstegring och dylikt, som
motionärerna med ett ord beteckna som »sabotage», äro djupast sett uttryck
för den rådande bristen på samhällsekonomisk balans. Dold prisstegring
o. d. föreligger icke i första hand på de områden av marknaden som
priskontrollen redan kan helt eller övervägande effektivt övervaka utan
framför allt på de områden som det av tekniska skäl icke är möjligt att
effektivt kontrollera. Det är emellertid uppenbart att dylika snedvridningsfenomen
icke kunna elimineras genom en skärpning av priskontrollen. Detta
kan blott ske genom att den samhällsekonomiska balansen återställes. För
detta måls uppnående äro andra åtgärder erforderliga än en isolerad skärpning
av priskontrollen på sätt motionärerna föreslå.
Vad motionärerna anfört om att priskontrollen i nuvarande läge icke kan
bedrivas på samma stela och schematiska sätt som under krigsåren, vill
nämnden för sin del instämma i, men nämnden vill också framhålla att priskontrollen
numera icke heller bedrives på sådant sätt. Redan i statsverkspropositionen
till 1947 års riksdag underströk finansministern att priskontrollen
måste föras med ökad smidighet. Där framhölls sålunda att jämkningar
i priserna icke skulle vara uteslutna, när särskilda omständigheter
förändrat förutsättningarna för produktionen eller när det kunde visas att
produktionen av vissa standardvaror försvårades och övergången till mera
lyxbetonad tillverkning blivit alltför lockande vid gällande prisrelationer.
Den förstärkning av priskontrollen som kunde bli behövlig finge icke utgöra
ett avgörande hinder för en politik som också i fråga om prisregleringen
sökte anpassa sig efter växlande förhållanden.
I sin skrivelse den 17 februari 1947 med förslag till ny prisregleringslag
framhöll nämnden, efter att ha erinrat om nyssberörda uttalande, att behovet
av en prispolitik som medgåve möjlighet att anpassa sig efter växlande
förhållanden och att företaga jämkningar i prisrelationerna bleve allt
starkare ju längre man i tiden avlägsnade sig från den ursprungliga prisstoppdagen.
Det vore enligt nämndens mening uppenbart att ju längre tid
det allmänna prisstoppet ägde bestånd, med desto större styrka måste man
resa kravet på en översyn av stoppriserna i och för sig. Detta innebure att
prisstoppet måste i större utsträckning än dittills få utnyttjas som ett självständigt
prisregleringsinstrument, varigenom riskerna för en snedvridning
av prisrelationerna komme att minskas.
Nämnden har, i anslutning till nyssberörda uttalanden, under senare tid
strävat efter att föra en smidig prispolitik. Denna politik har inneburit att
nämnden vid avgörandet av föreliggande prisfrågor sökt att inom ramen
för det allmänna prisstoppet företaga jämkningar i prisrelationerna och avväga
dessa på ett sådant sätt att en lämplig produktionsinriktning främjas.
Genom den lagändring som genomfördes i 1947 års prisregleringslag beträffande
rätten till sänkning av stoppris, där numera möjlighet föreligger
till sänkning av stoppris som är högre än som kan anses skäligt, har den
Andra lagutskottets utlåtande nr 45. 5
legala grunden skapats för en allmän skälighetsprövning vid prisfastställelsen.
I anledning av det i motionen framförda kravet på ökade möjligheter
till produktionsdirigering har priskontrollnämnden anfört:
Vid bedömandet av motionärernas krav på sådan ändring av prisregleringslagen
som ger möjlighet till en effektiv produktionsdirigering i samband
med fastställandet av priser vill nämnden först erinra om att redan
enligt gällande lagstiftning åtskilliga möjligheter finnas för statsmakterna
att ingripa reglerande i produktionen.
Sålunda finnas i 5 § allmänna förfogandelagen uttryckliga stadganden
om befogenheter för Kungl. Maj :t i sådan riktning. Ändamålet skall vara
»alt inom riket eller inom visst område av riket tillgodose behovet av förnödenheter,
som äro av vikt för befolkningen eller produktionen eller för
att bereda tillgång till förnödenhet, som är behövlig för krigsbruk eller
annat ändamål av betydelse för det allmänna». Där det för sådant ändamål
finnes erforderligt, att från fastighet tillhandahålles förnödenhet, som där
frambringas, kan Kungl. Maj :t ålägga fastighetens ägare eller innehavare
att ombesörja, att förnödenheter frambringas eller tillhandahålles. Vidare
kan Kungl. Maj :t, där det för dylikt ändamål finnes erforderligt, att vid
fabrik eller annan anläggning viss förnödenhet tillverkas, beredes eller
iståndsättes, ålägga fabrikens ägare eller innehavare att ombesörja detta.
Vidare föreligga, om förnödenhet jämlikt 3 § allmänna förfogandelagen
lagts under beslag, direkta möjligheter för statsmakterna att med stöd av
beslaget ingripa reglerande i den produktion, i vilken den beslagtagna varan
ingår såsom råvara. Samma är förhållandet i fråga om vara, som handelsreglerats
utan stöd av beslag. På grund härav föreligger i praktiken på
många områden nyetableringsförbud, då tilldelning av ransonerad råvara
endast då särskilda omständigheter föranleda därtill plägar lämnas nystartat
företag. Möjlighet föreligger även att på denna väg reglera produktionens
omfattning vid redan upprättade företag ävensom att påverka produktionens
inriktning på viss eller vissa produkter.
Även utan direkt stöd av beslag har Kungl. Maj :t utfärdat föreskrifter av
produktionsreglerande karaktär. Följande exempel må nämnas.
aj Genom kungörelse den It oktober 1946 (nr 630) har Kungl. Maj :t
föreskrivit, att raka rör av smidhart järn eller stål med en godstjocklek av
2 mm eller däröver icke må utan tillstånd av industrikommissionen användas
såsom material till möbler, räcken, inhägnader, torkställningar, piskställningar,
cykelställ, vägmärken, kapell till fartyg eller bilar, markiser
och byggnadsställningar.
b) Enligt kungörelse den 1 mars 1946 (nr Öl) kan industrikommissionen
föreskriva, att kärl av glas eller plåt, smidbart järn eller stål eller vissa
slag av sådana kärl icke må användas för inläggning eller emballering av
varor av visst eller vissa slag till avsalu.
c) Enligt kungörelse den 23 november 1945 (nr 714) äger industrikommissionen
— i den mån så erfordras för åstadkommande av erforderlig hushållning
med textilvaror — förordna, att textilvara icke eller endast under
iakttagande av de villkor kommissionen bestämmer må användas för yrkesmässig
tillverkning eller beredning till avsalu av visst eller vissa andra slag
av varor.
d) Enligt kungörelse den 29 januari 1943 (nr 61) med vissa bestämmelser
angående tillverkning och försäljning av charkuterivaror äger livsmedelskommissionen,
i den mån försörjningsläget det påkallar, meddela före
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr lo.
skrift om sammansättning av visst eller vissa slag av sådana till människoföda
avsedda varor, i vilka såsom beståndsdel ingår kött av nötkreatur, häst,
får, get, ren, älg eller svin.
e) I kungörelse den 30 juni 1942 (nr 609) ha meddelats vissa bestämmelser
angående tillverkning och försäljning av bröd. Kungörelsen innehåller
föreskrifter om de slag av mjöl, som må användas vid yrkesmässig tillverkning
av bröd till avsalu, ävensom de typer av bröd, som får saluhållas av
den som bedriver yrkesmässig tillverkning av bröd.
f ) I kungörelse den 1 november 1940 (nr 903) med särskilda bestämmelser
angående handeln med grädde stadgas förbud mot att saluhålla eller
försälja eller för yrkesmässig tillverkning eller beredning av varor använda
grädde med en fetthalt överstigande 15 procent.
g) I kungörelse den 1 november 1940 (nr 904) ha utfärdats särskilda bestämmelser
angående tillverkning av och handel med ost. Kungörelsen innehåller
olika bestämmelser om osts fetthalt, om märkning av ost in. in.
h) I kungörelse den 18 juli 1942 (nr 718) har föreskrivits, att yrkesmässig
tillverkning av tvätt- eller rengöringsmedel, innehållande fett, olja,
harts, tvål eller såpa tillsvidare må ske endast efter tillstånd av industrikommissionen.
Nämnden vill vidare erinra om att 1947 års prisregleringslag innehåller
stadgande om att Kungl. Maj :t eller myndighet Ivungl. Maj :t bestämmer
äger förordna om försäljningsspärr, d. v. s. förbud att försälja eller saluhålla
viss förnödenhet eller utföra viss tjänst med mindre priset å förnödenheten
eller tjänsten godkänts av myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.
Syftet med detta stadgande är att möjliggöra ingripande mot tendenser
till omläggning av produktionen i syfte att kringgå priskontrollen.
Nämnden vill framhålla att beträffande konsumtionsvarumarknaden produktionsålägganden
för närvarande förekomma framför allt på sko- och
textilområdet. Sålunda skall tillverkningen av standardiserade skodon och
textilvaror omfatta viss del av produktionen. Denna produktionsdirigering,
som sammankopplats med priskontroll, administreras av industrikommissionen
och nämnden vill på denna punkt blott understryka den självklara
betydelsen av ett intimt samarbete mellan industrikommissionen och priskontrollnämnden.
Nämnden har i det föregående erinrat om den prisjämkningspolitik, varigenom
nämnden under senare tid försökt komma till rätta med snedvridningstendenserna.
Nämnden har sökt avväga prissättningen på ett sådant
sätt att vissa varor ej skall försvinna ur marknaden därför att produktionen
ej får berättigad kostnadstäckning. Det kunde ifrågasättas om man icke
i vissa lägen borde genomföra en produktionsreglering i stället för jämkningar
i prisrelationerna. Skulle en dylik reglering visa sig vara lämpligare,
synas de legala befogenheterna härför redan vara för handen, såsom framgår
av den ovan lämnade översikten av gällande lagstiftning av produktionsreglerande
karaktär. Nämnden vill emellertid understryka att man i
första hand bör söka komma till rätta med svårigheterna genom en förhandlingsvägen
genomförd riktig avvägning av prissättningen. I sådana fall,
där det visat sig, att andra möjligheter ej varit framkomliga, har nämnden
dock icke tvekat att förorda produktionsåläggande, såsom skett beträffande
Stenmans AB i Eskilstuna.
Nämnden vill framhålla, att man dock icke kan tänka sig en mera allmänt
förekommande produktionsdirigering i samband med priskontroll. Endast
i särskilda fall av väsentlig betydelse torde sådan böra ifrågakomma och i
dessa fall föreligga redan de legala möjligheterna. Nämnden vill särskilt
understryka de betydande administrativa svårigheterna att i samband med
Andra lagutskottets utlåtande nr 45.
7
priskontrollen genomföra produktionsdirigering i större omfattning. I exempelvis
sådana branscher som ha mycket differentierade varusortiment är
det otvivelaktigt lämpligare att vidtaga jämkningar i priserna som innebära
höjningar och sänkningar inom ramen för prisstoppet men som ej
innebära någon inkomstökning för företaget och sålunda icke heller leder
till någon höjning av den allmänna prisnivån. Det torde även böra beaktas
att en mera allmänt förekommande produktionsdirigering knappast kan
undgå att få produktionshämmande verkningar.
En väsentlig ökning av den tillverkningsskyldighet i fråga om exempelvis
grundkvantiteten standardiserade skodon, som för närvarande föreligger, leder
också till mycket vittgående konsekvenser. Det bör nämligen beaktas
att alla skofabriker ej äro inriktade på standardiserad produktion av skor.
Vissa av dem äro specialiserade på mera lyxbetonade skor och dessa företag
kunna icke i ökad omfattning tillverka skodon till de priser som för
närvarande gälla för P-skor. En ökning av andelen P-skor av den totala
produktionen skulle således leda till nödvändigheten att företaga vissa prishöjningar
för P-skor eller också till att de mera lyxbetonade fabrikerna
måste inskränka driften och produktionen koncentreras till fabriker med
mera standardiserad produktion.
Nämnden vill dock i detta sammanhang understryka den allmänna betydelsen
för en rationellt inriktad produktion av att nämnden till grund för
prissättningen i möjligaste mån lägger kostnadsläget för de effektivaste
företagen. I samband härmed anser sig nämnden även böra betona betydelsen
av en uppmjukning av gällande stela kvoteringsregler beträffande fördelningen
av råvaror.
Sammanfattningsvis vill nämnden framhålla, att nämnden för sin del
icke anser något behov av komplettering av prisregleringslagen i syfte att
få till stånd en effektiv produktionsdirigering i samband med prisfastställelse
föreligga.
Vad beträffar motionärernas hemställan om åtgärder mot kedjehandel
och återhållet varuutbud har nämnden hänvisat till att den vid avgivandet
av sin skrivelse med förslag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen efter
den 30 juni 1948, i anledning av därvid avgiven reservation inom nämnden
med förslag i sådant hänseende, tagit ställning till ifrågavarande spörsmål
och därför icke funne skäl föreligga att ånyo upptaga detta till behandling.
Statens priskontrollnämnds yttrande var icke enhälligt. Samma ledamöter,
som reserverat sig i anledning av nämndens förutberörda skrivelse av
den 20 november 1947, reserverade sig även nu under hänvisning till den
tidigare avgivna reservationen.
De nu berörda spörsmålen ha i olika sammanhang uppmärksammats.
I en vid 1947 års riksdag i anledning av propositionen om ny prisregleringslag
inom andra kammaren väckt motion, nr 479, av herr Jansson i
Örebro in. fl. påyrkades, att i den nya lagen måtte intagas eu bestämmelse
om produktionstvång innebärande att de prisreglerande myndigheterna
finge rätt att förbjuda inskränkning i eller inställande av produktion samt
att ålägga företag att framställa varor till fastställt pris. Andra lagutskottet
uttalade i anledning av motionen:
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 4ö.
Kravet om produktionstvång har föranletts av den förskjutning i produktionen
från strängt priskontrollerade nödvändighetsvaror till mindre noggrant
kontrollerade varor av mera uinbärlig natur, som blivit en följd av
priskontrollens hittillsvarande inriktning. Utskottet vill emellertid icke i
förevarande sammanhang taga ställning till frågan, huruvida för att erhålla
en mera ändamålsenlig inriktning av produktionen ytterligare bestämmelser
om produktionstvång böra införas utöver de möjligheter till sådana
ingripanden, som allmänna förfogandelagen redan nu öppnar. I första
hand torde böra övervägas, om icke missförhållandena i förevarande hänseende
i viss utsträckning skulle kunna avhjälpas genom utnyttjande av de
medel, som den föreslagna prisregleringslagen ställer till priskontrollens
förfogande. Utskottet har observerat, att priskontrollnämnden ofta vid prissättning
för varor, som produceras av ett och samma företag, följt den
principen att beskära vinstmarginalen för en produkt, som kan betecknas
som nödvändighetsvara, medan för andra artiklar lämnats avsevärt större
vinstmarginaler. Även om en dylik prissättning kan ha stort fog för sig ur
vissa synpunkter, synes den dock i avsevärd grad medverka till den påtalade
snedvridningen av produktionen.
Med hänsyn till vad senast anförts kan utskottet icke tillstyrka yrkandet
i motionen II: 479 om att i prisregleringslagen införa regler om tvångsproduktion.
Utskottet finner heller icke erforderligt att utöver vad i propositionen
föreslagits nu påkalla ytterligare skärpande åtgärder.
Motionen avslogs av båda kamrarna.
I en skrivelse till Kungl. Maj :t av den 24 oktober 1941 föreslog statens
priskontrollnämnd, att bestämmelser skulle införas i syfte att möjliggöra
förhindrande av onödig mellanhandel. Skrivelsen var åtföljd av ett utav
nämnden utarbetat lagutkast, vilket åberopats i den förenämnda reservationen
mot priskontrollnämndens skrivelse av den 20 november 1947 med
begäran om förlängning av prisregleringslagen.
Vid 1942 års riksdag yttrade statsrådet Wigforss i anledning av priskontrollnämndens
förslag:
I rådande läge är det av vikt, att onödig, prisfördyrande mellanhandel såvitt
möjligt förhindras. Emellertid finner jag det synnerligen tveksamt om
den föreslagna lagstiftningen härvidlag kan medföra positivt resultat. Lagbestämmelser
med så obestämt innehåll som de föreslagna lämna icke sådan
vägledning åt allmänheten, att bestämmelserna kunna få någon egentlig
betydelse i regleringshänseende. Detta torde även bekräftas av erfarenheterna
från förra världskriget. Å andra sidan bör beaktas, att den föreslagna
lagstiftningen kan medföra vissa svårigheter för den lojalt arbetande handeln.
Såsom bl. a. Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund
framhållit, kan nämligen en mellanhandel inom samma led av distributionen
i en del fall vara kommersiellt berättigad. Den föreslagna bestämmelsen
skulle emellertid i viss mån kunna vara till hinder även för dylik fullt korrekt
mellanhandel. Vidare må understrykas den allmänna känsla av osäkerhet
angående vad som är tillåtet eller icke tillåtet, som skulle bliva följden
av den föreslagna lagstiftningen.
Med hänsyn till det anförda finner jag det önskvärt, att man anlitar andra
vägar för att komma till rätta med de av priskontrollnämnden påtalade missförhållandena.
Härvid erbjuda sig i första hand de av nämnden själv anvisade
utvägarna, nämligen dels organiserande av marknaden genom meddelande
av föreskrift enligt 4 § prisregleringslagen (tvångskartellering respek
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 45. 9
tive nyetableringsspärr) dels ock utvidgat samarbete med respektive näringsorganisationer;
att möjligheterna i sistnämnda hänseende äro betydligt
större nu än under förra världskriget är uppenbart. Ytterligare må nämnas
att — såsom bl. a. kommerskollegium framhållit — icke önskvärd mellanhandel
med importvaror i viss utsträckning torde kunna förhindras genom
uppställande av lämpliga försäljningsbestämmelser såsom villkor för
import. Även bör framhållas, att på sätt livsmedelskommissionen anfört
kedjehandel i viss utsträckning kan förhindras genom handelsreglering eller
genom fastställande av normalpriser eller genom en kombination av nämnda
metoder.
Erfarenheterna under den förflutna tiden torde likväl hava givit vid handen,
att de enligt gällande lag förefintliga möjligheterna icke under alla förhållanden
äro tillräckliga, när det gäller att hindra uppkomsten av en onödig,
prisfördyrande mellanhandel.
För att råda bot på rådande missförhållanden föreslog departementschefen
införande av ett auktorisationsförfarande beträffande handelns mellanhänder.
Ett dylikt genomfördes även. Bestämmelserna härutinnan återfinnas
numera i 5 § sista stycket i prisregleringslagen. Där stadgas, att Konungen
äger meddela föreskrift om begränsning av rätten att yrkesmässigt
köpa eller sälja förnödenhet eller yrkesmässigt utföra tjänst.
I samband med förslaget om förlängning av prisregleringslagens giltighetstid
har även framlagts förslag till ändring av 2 § sagda lag. Där stadgas
nu, att lika med utförande av tjänst skall anses bland annat utövande av
sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras myndighets tillstånd.
Dylikt tillstånd fordras enligt stadgan den 8 juni 1917 (nr 474) angående
hotell- och pensionatrörelse icke i sådana fall, då för rörelsens drivande
användes byggnad eller lägenhet, som innehåller högst fyra för gästers härbärgerande
avsedda rum och icke är avsedd för mottagande samtidigt av
flera gäster än åtta, såvitt byggnaden eller lägenheten icke utgör del av
hotell eller pensionat av större omfattning. Vidare må erinras om att enligt
26 § hyresregleringslagen den 19 juni 1942 (nr 429) nämnda lag icke äger
tillämpning på bostadsupplåtelse i hotell- eller pensionatrörelse, i den mån
prisregleringslagen erhållit tillämpning därå.
I en den 23 februari 1948 dagtecknad till Kungl. Maj :t ställd skrivelse
har statens priskontrollnämnd upptagit frågan om gränsdragningen mellan
prisregleringslagen och hyresregleringslagen till behandling.
Enligt vad nämnden anförde, hade mellan nämnden och hyresrådet uppnåtts
enighet därom att gränsen borde förskjutas sålunda, att en något
större del än hittills av hotell- och pensionatrörelserna komme att falla
inom hyresregleringslagens kompetensområde. Närmare bestämt borde
hotell- och pensionatrörelse, som omfattade högst åtta för gästers härbärgerande
avsedda rum, föras till hyresregleringslagens område, medan
återstoden skulle kvarstanna inom prisregleringslagens område. Anledningen
till förslaget om den nya gränsdragningen vore, att rum i hotell och
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 45.
pensionat av 5—8-rumstypen i likhet med rum i mindre resandehem till
stor del uthyrdes för längre tid — det vore där fråga om ett slags förstorat
inneboendesystem — och att gästerna även i nämnda hotell och
pensionat borde erhålla det i hyresregleringslagen stadgade uppsägningsskyddet.
Skulle gränsen sättas högre, t. ex. vid 10 å 12 rum, skulle den
av nämnden genomförda normalprisregleringen beträffande rumsuthyrning
jämte kost och helpension i turisthotellen till viss del sättas ur kraft. Detta
syntes man däremot undgå nästan helt med den av nämnden och hyresrådet
förordade gränsdragningen. Det vore givet, att överflyttningen i kontrollhänseende
till hyresregleringslagen av ifrågavarande hotell och pensionat endast
hade avseende å rumsuthyrningen; priskontrollen å där tillhandahållna
förnödenheter skulle således liksom hittills utövas med stöd av prisregleringslagen.
Under åberopande härav hemställde priskontrollnämnden,
att prisregleringslagen måtte ändras såvitt anginge stadgandet i 2 § beträffande
hotell- och pensionatrörelse.
Frågan om gränsdragningen mellan prisregleringen och hyresregleringen
har även berörts i ett utlåtande av statens hyresråd. Beträffande innehållet
i detta utlåtande får utskottet hänvisa till s. 8 i propositionen.
I propositionen har 2 § i prisregleringslagen utformats i enlighet med vad
priskontrollnämnden föreslagit.
Lagrådet har vid granskning lämnat det genom propositionen framlagda
lagförslaget utan erinran.
Utskottet. Med utgången av innevarande juni månad utlöper giltighetstiden
för prisregleringslagen den 30 juni 1947. I propositionen har föreslagits,
att lagen med viss ändring skall äga fortsatt giltighet till och med den
30 juni 1949. I utlåtande över förslaget till den nu gällande prisregleringslagen
uttalade utskottet 1947, att det vore uppenbart och knappast föremål
för delade meningar, att det även efter det att giltighetstiden för den dåvarande
prisregleringslagen gått ut den 30 juni 1947 komme att föreligga
behov av fortsatt priskontroll. Enligt utskottets uppfattning förhölle det
sig närmast så, att under trycket av ett tilltagande inflationshot den priskontrollerande
verksamheten under den närmast följande tiden komme att
lå ökad betydelse som ett medel i kampen mot denna fara. Detta utskottets
uttalande synes alltjämt äga tillämpning. Utskottet biträder med hänsyn
härtill förslaget om förlängning av giltighetstiden för prisregleringslagen.
Förslaget till ändrad gränsdragning mellan prisregleringslagens och hyresregleringslagens
tillämpningsområden är enligt utskottets uppfattning välgrundat.
Utskottet tillstyrker därför att 2 § i prisregleringslagen ändras på
sätt som föreslagits i propositionen.
I motionen II: 317 har hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta
sådan ändring i priskontrollagen, att en effektiv produktionsdirigering och
effektiva åtgärder mot kedjehandel och återhållet utbud av varor möjliggöras.
Otvivelaktigt ha under de senaste åren såsom motionärerna påtalat
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 45.
försök att kringgå den statliga priskontrollen förekommit i växande omfattning.
Man har sålunda kunnat spåra tendenser till förskjutning i produktionen
från strängt priskontrollerade nödvändighetsvaror till mindre
noggrant kontrollerade varor av umbärlig natur. Dessa tendenser böra enligt
utskottets uppfattning motarbetas med alla tjänliga medel. Enligt motionärernas
åsikt utgör en ändring av prisregleringslagen, så att denna
möjliggör en effektivare produktionsdirigering, en förutsättning för att man
skall kunna råda bot på de nuvarande missförhållandena. Sasom framgar
av statens priskontrollnämnds i det föregående refererade yttrande är det
redan enligt gällande lagstiftning i betydande utsträckning möjligt för statsmakterna
all ingripa reglerande i produktionen. Utskottet hyser den uppfattningen,
att betydelsefulla resultat kunna nås, därest de till buds stående
möjligheterna till ingripande utnyttjas på ett klokt och effektivt sätt.
Utskottet är icke berett att utan föregående utredning taga ställning till
frågan om vidgade möjligheter till produktionsdirigering äro erforderliga
och lämpliga för ett effektivt fullföljande av strävandena att upprätthålla
en skälig och stabil prisnivå. Såsom föredragande departementschefen framhållit
aktualiserar förslaget om skärpt produktionsdirigering åtskilliga andra
frågor av invecklad och délvis ömtålig art. Ej heller anser sig utskottet
i avsaknad av utredning kunna taga ståndpunkt i frågan om lagändringar
äro påkallade för att möjliggöra tillräckligt effektiva åtgärder mot kedjehandel
och återhållna utbud av varor. Utskottet vill dock erinra om att möjligheten
att föreskriva auktorisationstvång för yrkesmässig handel med
viss förnödenhet eller yrkesmässigt utförande av vissa slags tjänster tillskapats
just för att göra det möjligt att förhindra onödig fördyrande mellanhandel.
Även andra medel stå till buds för fullföljande av samma syfte. Utskottet
kan härutinnan hänvisa till statsrådet Wigforss’ i det föregående
återgivna uttalande i denna fråga vid 1942 års riksdag. Det förtjänar vidare
beaktas, att en effektivisering av åtgärderna mot spekulativ lagerökning genomförd
på det sätt motionärerna förordat förutsätter omfattande kontrollåtgärder.
Innan dylika föreskrivas synes noga böra övervägas, huruvida de
resultat, som kunna nås på denna väg, motsvara de kostnader och det besvär,
som en effektiv kontroll måste medföra.
Utskottet vill avslutningsvis understryka angelägenheten av att priskontrollen
göres effektiv och rättvist verkande. Utskottet förutsätter, att Kungl.
Maj:t med uppmärksamhet följer prisutvecklingen i landet och, därest de
medel Kungl. Maj :t nu har i sin hand för att påverka denna skulle visa sig
otillräckliga, för riksdagen framlägger förslag till sådana ändringar och
kompletteringar av gällande regler, som kunna finnas påkallade.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte antaga det genom förevarande proposition
framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av
2 § prisregleringslagen den ,*10 juni 1947 (nr 303) så ock om
fortsatt giltighet av samma lag; samt
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 45.
B. att motionen 11:317 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 15 juni 1948.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Wistrand*, Löfvander,
Nerman* och fru Flood*;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken*, Holm,
Hedlund i Rådom*, Jacobsson i Igelsbo*, fru Ewerlöf*, herrar Lundberg och
Holmberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Holmberg, som anfört:
I likhet med Landsorganisationen och flertalet arbetarrepresentanter i
priskontrollnämnden anser jag, att ändringar i priskontrollagen böra företagas
i syfte att åstadkomma effektivare statlig kontroll av det ekonomiska
livet och därmed ökade möjligheter till skydd för penningvärdet. Det torde
nämligen vara ostridigt, att tillverkare och mellanhänder kunnat åsätta
varor oskäliga priser bland annat av den anledningen, att nuvarande prisregleringslag
ger så stora möjligheter att kringgå densamma.
I tidigare kommunistiska motioner om denna sak har också påvisats, att
priskontrollnämndens politiska sammansättning är sådan, att den ger ett
omotiverat stort inflytande åt grupper eller riktningar, som helt vilja slopa
den statliga priskontrollen eller ge densamma så ringa omfattning och effektivitet
som möjligt. Under det senaste året har arbetarinflytandet i nämnden
visserligen förstärkts, och en kvinna har äntligen fått tillfälle att deltaga
i utformningen av prispolitiken. Men fortfarande är nämndens sammansättning
sådan, att det gentemot en minoritet av arbetarrepresentanter, som
vill åstadkomma en effektivare priskontroll, står en majoritet, som icke vill
medverka till åtgärder av detta slag. Detta framgår av bland annat det yttrande,
som avgivits av nämnden rörande det nu aktuella lagförslaget. Tre av
nämndens fyra socialdemokratiska representanter — bland dessa den kvinn
-
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 4ö
liga
ledamoten — ha i en reservation föreslagit åtgärder i syfte att åstadkomma
effektivare kontroll. Dessa förslag från arbetarhåll har nämndens majoritet
motsatt sig.
Reservanterna anföra, att »tendensen att kringgå priskontrollnämndens
anvisningar kan befaras vara i tillväxt»; att de statliga kontrollåtgärderna
kringgås genom »en förskjutning av tillverkningen från mindre vinstgivande
och viktiga varor till mera vinstgivande» samt att det i samband med prisförhandlingarna
»förekommer mer eller mindre direkta hot om sådan produktionsomläggning».
Vidare framhålla reservanterna, att kedjehandel och återhållet utbud av
varor kommit till ökad användning i syfte att höja priserna. Mot dessa metoder
för prisuppskörtning påkalla reservanterna åtgärder genom särskilda
föreskrifter i lagen.
Även om de senaste årens avsevärda prisstegringar till betydande del äro
avsiktligt framkallade genom regeringens och riksdagsmajoritetens åtgärder
(framför allt genom de nya konsumtionsskatterna) förklarar detta icke helt
den stora ökningen av levnadskostnaderna. Här försiggår vid sidan av den
statliga prisfördyringen även en privat prisuppskörtning, som tar sig uttryck
i ökade företagarvinster och sänkt levnadsstandard för arbetare, småbönder
och lägre tjänstemän. En ekonomisk politik, som verkar på detta sätt, är
raka motsatsen till den »effektiva och rättvist verkande priskontroll», som
även utskottets majoritet anser vara en angelägen uppgift.
När utskottet dessutom måste konstatera, att läget inte förbättrats utan
att tvärtom sabotaget av den statliga priskontrollen förekommer i »växande
omfattning», anser jag, att konsekvensen borde ha varit, att man påkallat
verksammare åtgärder än hittills mot dem, som orättmätigt skaffa sig fördelar
på andras bekostnad.
De konkreta åtgärder, som föreslagits i detta syfte — de kommunistiska
förslagen till lag om produktionsplikt samt förslaget från priskontrollnämndens
socialdemokratiska representanter om föreskrifter mot kedjehandel och
»uppblåst» lagerhållning — har utskottet icke direkt motsatt sig. Men utskottet
anser sig »i avsaknad av utredning» icke kunna ta ståndpunkt till
dessa frågor. För min del anser jag i likhet med reservanterna i priskontrollnämnden
att behovet av skärpt pris- och produktionskontroll är klart
ådagalagt. Detta torde också vara den förhärskande meningen hos den folkmajoritet,
som dagligen får vidkännas följderna av hittillsvarande brister på
detta område. De 2 000 husmödrar i Luleå, som i dagarna vänt sig till statsmakterna
med begäran om effektivare priskontroll, äro säkerligen representativa
för den allmänna oro och bitterhet, som griper omkring sig på grund
av de ständiga prisfördyringarna.
Av det sagda framgår, att jag är helt ense med motionen II: 317 där hland
annat de nyssnämnda förslagen från priskontrollnämndens reservanter medtagits,
men när utskottet anför, att bristen på tillräcklig utredning skulle utgöra
ett hinder för riksdagen att ta definitiv ställning till dessa förslag, skall
jag begränsa mitt yrkande till eu hemställan om snabb sådan utredning.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 45.
Denna utredning bör ta sikte på behovet av
1) åtgärder i syfte att möjliggöra effektivare produktionsdirigering i samband
med den statliga priskontrollen, samt
2) åtgärder mot onödig och prisfördyrande kedjehandel och lagerhållning.
Med hänvisning till det anförda får jag föreslå,
A. att riksdagen måtte antaga det genom förevarande proposition
framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 §
prisregleringslagen den 30 juni 1947 (nr 303) så ock om
fortsatt giltighet av samma lag; samt
B. att riksdagen i anledning av motionen 11:317 måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville låta
verkställa utredning snarast möjligt rörande åtgärder för att
åstadkomma en effektivare pris- och produktionskontroll,
samt att Kungl. Maj :t ville för riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen kan föranleda.
487904. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1948:399 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § prisregleringslagen den 30 juni 1947 s. 1 i texten