Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad, m. m.

1948-02-05 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:5, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

1

Nr 5.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden av stad, m. m.

Genom en den 9 januari 1948 dagtecknad proposition, nr 20, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden

av stad.

Härigenom förordnas som följer.

Där så påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket äger

Konungen beträffande område av stad, vilket ej ingår i stadsplan eller efter

den 1 januari 1948 fastställd byggnadsplan, förordna att, i stället för

de i lagen om fastighetsbildning i stad meddelade bestämmelserna om avstyckning

av område som ej ingår i tomtindelning och om sammanläggning

av sladsägor, vad för landet är stadgat om avstyckning och sammanläggning

skall äga tillämpning med nedan angivna undantag. Sådant förordnande

må av Konungen återkallas, när förhållandena föranleda därtill, och skall

vara förfallet, där stadsplan eller byggnadsplan fastställes. Vad här sagts

skall ock gälla beträffande dylikt område inom samhälle å landet, varest

enligt lagen om fastighetsbildning i stad samma lags bestämmelser om avstyckning

och sammanläggning skola tillämpas.

Förordnande enligt denna lag medför icke ändring av vad i lagen om

fastighetsbildning i stad stadgas därom, att avstyckning må ske jämväl

från mark som ej ingår i fastighetsindelning, och ej heller av samma lags

bestämmelser angående ansökan om avstyckning, behörighet att verkställa

avstyckningsförrättning, förfarandet då förrättningsman finner sig jävig, underrättelse

till registerförare och förvaring av konceptakt. Är fråga om avstyckning

av mark, avsedd för jordbruk eller skogsbruk, och är ej den, som

enligt sistnämnda lag skolat verkställa förrättningen, behörig därtill enligt

lagen om delning av jord å landet, skall dock byggnadsnämnden för förrättningens

verkställande överlämna ansökningen till distriktslantmätaren.

Avser ifrågasatt sammanläggning mark belägen såväl inom som utom

område som omfattas av förordnande enligt denna lag, skall sammanläggningen

ävensom fråga om avstyckning som påkallas för densamma

handläggas och bedömas, som om förordnandet gällt all den i sammanläggningen

ingående marken.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19A8. 9 samt. 2 avd. Nr 5.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

Meddelas förordnande enligt denna lag eller upphör sådant förordnande

att gälla, skall detta icke inverka å avstyckningsärende, däri förrättning

börjats dessförinnan, eller å ärende rörande sammanläggning, som sökts

tidigare eller varav avstyckningsärende som nyss nämnts är beroende; dock

skall, då förordnande upphört att gälla, vad i 19 kap. 2 och 3 §§ lagen om

delning av jord å landet stadgas ej utgöra hinder för avstyckning eller sammanläggning.

Om förordnande enligt denna lag och återkallelse därav skall anteckning

verkställas i fastighetsregistret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1948.

2) Lag

angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 4 §, 5 kap. 20 § samt 7 kap. 9 och 10 §§

lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 KAP. 4 KAP.

4 §• 4 §.

Vad i------- meddelade bestämmelser.

Om behörighet för Konungen att

beträffande område av stad eller samhälle

som nu sagts förordna om tilllämplighet

av de för landet meddelade

bestämmelserna är stadgat i lagen

med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden

av stad.

5 KAP. 5 KAP.

20 §. 20 §.

Bestämmelserna i — —- — meddelade bestämmelser.

Om behörighet för Konungen att

, beträffande område av stad eller sam
hälle

som nu sagts förordna om tilllämplighet

av de för landet meddela
1

Senaste lydelse, se beträffande 4 kap. 4 § SFS 1921: 199, beträffande 5 kap. 20 S SFS 1931:

143 och beträffande 7 kap. 9 § SFS 1930: 100.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5. o

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

de bestämmelserna är stadgat i lagen

med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden

av stad.

7 KAP. 7 KAP.

9 §. 9 §.

I samband--—--magistratens prövning.

Vid fastighetsindelningens---upptagas såsom en stadsäga.

Där flera------- annan rättighet.

Områden hörande------å marken.

Områden, som —----— — utgöra en stadsäga.

Har kronan, staden, allmän inrättning

eller stiftelse, innan fastighetsindelningen

blivit bestämd, gjort

framställning att något densamma

tillhörigt område uppdelas i flera

stadsågor, må delning ske i enlighet

med den framställning, där ej området

upplåtits under ständig besittningsrätt

eller hör till järnväg.

Har förordnande meddelats enligt

lagen med särskilda bestämmelser om

fastighetsbildning inom vissa områden

av stad, skall inom det område

förordnandet omfattar sådan indelning

i stadsägor, som avses i denna

paragraf, verkställas i enlighet med

den bestående fastighetsindelningen

utom såtillvida att, där fastighet delats

genom sämjedelning som kommit

till stånd före ingången av år

1928 eller eljest på grund av fång

som skett före nämnda tidpunkt tillhör

flera vilka var för sig äga viss å

marken bestämd ägovidd, varje sådan

fastighetsdel skall upptagas såsom

en stadsäga. Vad sålunda stadgats

skall i fall, då fastighet är belägen

delvis inom och delvis utom det område

förordnandet omfattar, tillämpas

beträffande fastigheten i dess helhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

(Gällande lydelse)

10 §.

(Föreslagen lydelse)

10 g.

I fastighetsregistret---utbruten andel i samfälld mark.

Där område, som under 5) eller 7)

avses, vid tiden för dess införande i

fastighetsregistret tillhör flera, som

var för sig äga viss å marken bestämd

lott, skall dock varje lott anses

såsom en enhet, och skall vad sålunda

stadgats äga motsvarande tilllämpning,

där viss ägovidd av område,

som nu sagts, vid tiden för införandet

i fastighetsregistret är särskilt

intecknad eller eljest särskilt häftar

för fordran eller annan rättighet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslagen, får utskottet

hänvisa till propositionen.

Gällande regler om fastighetsbildning återfinnas beträffande städer och

stadsliknande samhällen i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i

stad och för den egentliga landsbygden i lagen den 18 juni 1926 om delning

av jord å landet och lagen samma dag om sammanläggning av fastigheter

å landet.

För de jorddelningsformer som jorddelningslagen anvisar, företrädesvis

laga skifte och avstyckning, ha i lagen uppställts åtskilliga villkor, som

avse att förebygga att olämpliga fastigheter tillskapas. Vad särskilt angår

avstyckning — varom stadgas i 19 kap. jorddelningslagen — är detta delningsinstitut

underkastat inskränkningar med hänsyn såväl till beskaffenheten

av de särskilda fastigheter vilka äro avsedda att bildas genom åtgärden

som ock till den därigenom uppkommande fastighetsindelningens inverkan

på näringsförhållandena. Alltsedan lagstiftningens tillkomst år 1926

ha vid upprepade tillfällen statsmakternas uppmärksamhet riktats på dessa

stadganden, och reformsträvandena på detta område ha resulterat i att de

jordpolitiska villkoren för avstyckning gjorts till föremål för revision dels

år 1937 och dels nu senast vid 1947 års riksdag.

Den jordpolitiska kontroll som skall utövas vid avstyckning är föreskriven

även vid sammanläggning av fastigheter å landet, vare sig denna sker

fristående eller i samband med avstyckning. I 7 § lagen om sammanläggning

av fastigheter å landet stadgas nämligen, att de i 19 kap. 2, 3, 4 och 11 §§

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1948.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5. 5

jorddelningslagen upptagna villkoren för avstyckning skola äga motsvarande

tillämpning vid sammanläggning.

De regler för avstyckning och sammanläggning som sålunda uppställts

ur jordpolitisk synpunkt sakna motsvarighet i fastighetsbildningslagen.

I propositionen föreslås att Kungl. Maj :t skall äga att, om så påkallas

av jordpolitiska skäl, förordna att de för landet gällande reglerna om avstyckning

och sammanläggning skola tillämpas för område inom stad eller

annat samhälle, där bestämmelserna härom i fastighetsbildningslagen eljest

skolat gälla.

Lagrådet har vid granskning av lagförslagen framställt erinringar av

formell natur mot det till lagrådet remitterade förslaget till lag med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad,

vilka erinringar beaktats vid utarbetandet av det genom propositionen

framlagda förslaget. Förslaget till lag angående ändring i lagen den 12 maj

1917 om fastighetsbildning i stad har av lagrådet lämnats utan erinran.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de genom

propositionen framlagda lagförslagen och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 5 februari 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund, Hage,

Sten, fröken Andersson, herrar Hallagård och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Hellbacken,

Ryberg, Johnsson i Kastanjegården, Hermansson, Cruse och Larsson i

Östersund.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

Särskilt yttrande

av herr Holmbäck, som anfört:

»I skrivelse den 10 juli 1947 till Kungl. Maj :t har riksdagen anhållit om

skyndsam utredning angående upphävande av den befogenhet med avseende

å mål om avstyckning inom samhälle eller annat planlagt område, som i

21 kap. 68 § (efter 1 januari 1948 21 kap. 66 §) jorddelningslagen tillagts

länsstyrelse, samt om framläggande snarast möjligt för riksdagen av det

förslag, vartill utredningen kan föranleda. Motivet till denna framställning

var att den nuvarande ordningen, enligt vilken skilda myndigheter ha att

i olika hänseenden taga befattning med ett och samma fastställelseärende, är

till hinder för en så skyndsam handläggning som möjligt (se andra lagutskottets

utlåtande 1947:47 s. 84). Särskilt är därvid att märka följande.

Enligt jorddelningslagens allmänna bestämmelser fastställes avstyckningsförrättning

av en av de reguljära jorddelningsmyndigheterna: ägodelningsrätten,

ägodelningsdomaren eller överlantmätaren, i regel av överlantmätaren.

Där 21 kap. 68 § jorddelningslagen är tillämplig måste överlantmätaren

avgiva yttrande i ärendet, vilket förutsätter en lika noggrann prövning

som om han skulle avgöra frågan om fastställelse. Därefter avgöres denna

fråga av länsstyrelsen. Vi få alltså — utan motsvarande vinst för ärendets

sakliga behandling — vid prövningen av fastställelsefrågan två myndigheter

i stället för en, d. v. s. tidsförlust för allmänheten.

Den lagstiftning, som i nu förevarande proposition föreslagits av Kungl.

Maj :t, rör områden av landsbygdskaraktär inom städer och inom samhällen

med fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser. Innan

områdena eventuellt inkorporerades med en stad respektive innan Kungl.

Maj :t gav förordnande att fastighetsregister enligt de för stad meddelade

bestämmelser skulle föras för dem, avgjordes frågor om fastställelse av avstyckningar

inom områdena av jorddelningsmyndigheterna, d. v. s. som

nämnts i regel av överlantmätaren. Efter inkorporeringen eller förordnandet

om förande av fastighetsregister avgöras samma frågor av magistraten

(i Stockholm överståthållarämbetet) eller, där magistrat icke finnes, av

länsstyrelsen. Före fastställelsen skall byggnadsnämnden höras. Enligt den

nu föreslagna lagen skola frågor om fastställelse bliva föremål för yttrande

av överlantmätaren, ofta dessutom av byggnadsnämnden, och skola sedan

avgöras av länsstyrelsen. Liksom i de fall, då länsstyrelsen är fastställelsemyndighet

enligt 21 kap. 66 § jorddelningslagen, skola alltså både överlantmätaren

och länsstyrelsen yttra sig. En ny remissinstans, överlantmätaren,

blir obligatorisk, och i stället för att — såsom 1947 års riksdag begärde —

söka nå förenkling och tidsvinst genom att taga bort länsstyrelsen såsom

fastställelsemyndighet kommer lagstiftningen att i fråga om ännu en grupp

avstyckningar införa dubbelbehandling hos överlantmätare och länsstyrelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5.

7

Ytterligare en konsekvens bör observeras. Den regel i 21 kap. 66 § jorddelningslagen,

mot vilken den måhända starkaste kritiken kan riktas, är att,

då fråga är om avstyckning för senare sammanläggning av en av styckningsdelarna

med annan fastighet eller fastighetsdel, länsstyrelsen icke äger

fastställa avstyckningen annat än under villkor att ägodelningsdomaren

(ägodelningsrätten) sedermera medger sammanläggningen. Denna regel

medför ett mycket tungt förfarande, och 1947 års riksdagsskrivelse avser

givetvis att även den skall tagas bort. Genom den nu föreslagna lagstiftningen

utsträckes emellertid förfarandet i fråga till ytterligare områden.

Flera av de myndigheter och föreningar, till vilka den nu föreslagna lagstiftningen

remitterats, ha å de punkter, som nyss berörts, ställt sig kritiska.

Så har varit fallet med Svea hovrätt och egnahemsstyrelsen, samtliga

de fyra överlantmätare, som haft att yttra sig, och kommunaltekniska föreningen.

Svea hovrätt, egnahemsstyrelsen och överlantmätarna ha ansett att

fastställelseprövningen borde ankomma på de reguljära jorddelningsmyndigheterna.

Även justitieministern är, enligt uttalande i propositionen, närmast

böjd att biträda denna mening. Att han icke genomfört den beror på

att det i så fall varit erforderligt att ändra jorddelningslagen, vartill han icke

varit beredd, och på att, i anledning av 1947 års riksdagsskrivelse, hela

frågan om länsstyrelsen som fastställelsemyndighet är under utredning.

Genomfördes den av riksdagen begärda reformen komme fastställelseprövningen

även inom nu ifrågavarande områden att övergå till de reguljära

jorddelningsmyndigheterna. Dessa skäl kunna givetvis icke frånkännas styrka,

men i samband med den lagstiftning, som nu tillstyrkes av andra lagutskottet,

synes man dock, enligt min uppfattning, böra framhålla angelägenheten,

att den av riksdagen 1947 begärda utredningen snart föres fram till

resultat. Reglerna i 21 kap. 66 § jorddelningslagen om fastställelseprövningen

i avstyckningsmål, om vilkas upphävande motion väcktes redan för

tio år sedan, ha varit en av orsakerna till långsamheten i jorddelningsväsendet,

till men bl. a. för byggnadsväsendet. Upphävandet av dessa regler

vore att avskaffa en del av ''Krångelsverige’.

Hittills har i städerna med rådhusrätt magistraten varit fastställelsemyndighet

beträffande avstyckningsärenden. Nu blir i dylika städer länsstyrelsen

fastställelsemyndighet vid magistratens sida, nämligen inom områden,

som omfattas av förordnande enligt den nya lagen. Det kan sättas i

fråga, om denna lösning, för vilken propositionen ej ger någon motivering,

varit den riktiga.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:43 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående täckande av viss genom valutahursförändring uppkommen medelsbrist. a1 i texten