Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till sjöarbetstidslag, dels ock i ämnet väckta motioner.

1948-06-22 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:54, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till sjöarbetstidslag, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

1

Nr 54.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till sjöarbetstidslag, dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 21 maj 1948 dagtecknad proposition, nr 265, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag

till sjöarbetstidslag.

I samband med propositionen bär utskottet till behandling förehaft tio

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 425 av herr Gillström och herr Nilsson, Ernst Hjalmar,

nr 427 av herr Lindström m. fl.,

nr 428 av herr Johannesson och

nr 429 av herr Ericsson, Carl Eric, m. fl., ävensom

inom andra kammaren

nr 591 av herrar Dahlgren och Adolfsson,

nr 592 av herrar Dahlgren och Adolfsson,

nr 593 av herrar Lindberg och Lundgren,

nr 594 av herr Lundgren m. fl.,

nr 600 av herr Severin i Stockholm och

nr 601 av herr Olson i Göteborg m. fl.

I motionerna I: 429 och II: 601, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 265 måtte besluta, att ikraftträdandet

av förslaget till ny sjöarbetstidslag skall bliva beroende av att

den i propositionen omförmälda Seattlekonventionen i eventuellt reviderad

form trätt i kraft i enlighet med de i konventionen angivna förutsättningarna.

I övriga motioner framställda yrkanden, vilka avse ändringar i eller tilllägg

till särskilda stadganden i det genom propositionen framlagda lagförslaget,

återgivas i det följande.

Beträffande de skäl, som i propositionen anförts till stöd för lagförslaget,

ävensom i fråga om de skäl motionärerna andragit till stöd för sina yrkanden

får utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa

till propositionen och motionerna.

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 2 avd. Nr 54.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

Gällande sjöarbetstidslag.

Enligt gällande sjöarbetstidslag, vilken återfinnes i parallelltext i propositionen,

utgör den ordinarie arbetstiden till sjöss å fartyg i fjärrtrafik högst

8 timmar om dygnet för styrmän och maskinister, där det för behörig bemanning

enligt befälsförordningen kräves minst tre av vardera kategorien,

samt för däcks- och maskinmanskapet å fartyg med en bruttodräktighet

överstigande 2 000, resp. 700 registerton. Dagmännen ha i fjärrtrafik en

arbetstid till sjöss av högst 8 timmar om dygnet och 48 timmar i veckan.

Under ankomst- och avgångsdygn utgör den dagliga arbetstiden å fartyg

i fjärrtrafik högst 10 timmar för styrmän och 9 timmar för annan sjöman,

som ej tillhör ekonomipersonalen, med undantag av trevaktindelad maskinpersonal,

för vilken den dagliga arbetstiden är bestämd till högst 8 timmar.

Ordinarie arbetstid under fartygs uppehåll i hamn är för sjöman, som ej

tillhör ekonomipersonalen, högst 8 timmar om dygnet och 48 timmar i veckan

i fjärrtrafik. Den dagliga ordinarie arbetstiden för ekonomipersonalen

å fartyg i fjärrtrafik är till sjöss samt under ankomst- och avgångsdygn

högst 10 timmar på lastfartyg och 12 timmar på passagerarfartyg samt i

hamn högst 8 timmar, dock att personalen för vissa slag av arbeten i hamn

får användas under ytterligare 1 timme om dagen å lastfartyg och 2 timmar

å passagerarfartyg. I närtrafik är den ordinarie arbetstiden högst 24 timmar

för två dygn i följd med den begränsningen att sjöman, som ej tillhör

ekonomipersonalen å passagerarfartyg, må åläggas skeppstjänst såsom ordinarie

arbete under sammanlagt högst 63 timmar i veckan.

Seattlekonventionen.

Genom proposition nr 321 till 1947 års riksdag har redogörelse lämnats

för vissa vid Internationella arbetskonferensens tjugoåttonde session (sjätte

sjöfartskonferensen) 1946 i Seattle antagna konventioner m. in., varibland

en konvention angående hyror, arbetstid och bemanning å fartyg.

Denna konvention, vilken såsom Bil. I jämväl fogats vid Kungl. Maj:ts nu

föreliggande proposition, har i samband med förarbetena till propositionen

gjorts till föremål för närmare undersökning och utredning med avseende

å förutsättningarna för Sveriges anslutning till densamma. Det har därvid

befunnits, att konventionen i vissa stycken har sådant innehåll, att den

icke bör ratificeras i oförändrat skick. Härutinnan har särskilt anmärkts,

att konventionen saknar övergångsbestämmelser, som kunde göra det möjligt

att medgiva lättnader för redan existerande fartyg samt att den upptar

ett undantagslöst förbud mot regelbundet övertidsarbete. Departementschefen

anser därför, i likhet med de utrednings- och remissorgan som yttrat

sig i frågan, att konventionen icke bör ratificeras för närvarande. Då emellertid

frågan om en revision av konventionen upptagits av Internationella

arbetsbyrån, har departementschefen funnit skäl icke vara för handen att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5t.

3

nu taga slutlig ställning till ratifikationsspörsmålet. Det oaktat har departementschefen

ansett största möjliga hänsyn böra tagas till konventionens

regler, så att förutsättningar för Sveriges framtida anslutning till konventionen

må föreligga, om den senare revideras i de stycken som befunnits nu

hindra ratificering.

Lagförslaget.

Det genom propositionen framlagda förslaget till ny sjöarbetstidslag är i

huvudsak grundat på ett av 1946 års sjömanskommitté med betänkande av

den 2 februari 1948 avgivet förslag (SOU 1948: 16). Kommitténs förslag

finnes såsom Bil. II fogat vid propositionen.

Enligt vad departementschefen uttalat, uppfyllas de krav, som måste

ställas på en ny lagstiftning om sjöarbetstiden, i väsentliga stycken av sjömanskommitténs

förslag. I vissa avseenden har förslaget dock synts honom

gå längre i arbetsförkortande riktning än som för närvarande kan anses

tillrådligt, varför han låtit inom handelsdepartementet verkställa en överarbetning

av kommittéförslaget. Ändringarna innebära i stort sett, att vissa

av kommittén gjorda avvikelser från Seattlekonventionen frångåtts och att

lagförslaget sålunda jämkats till närmare överensstämmelse med konventionen.

Enligt departementsförslaget förkortas arbetstiden i såväl fjärr- som närtrafik

i jämförelse med gällande lag. Vad först fjärrtrafiken angår bestämmes

den ordinarie arbetstiden till sjöss för vaktindelad däcks-, maskin- och

radiopersonal i allmänhet till 8 timmar om dygnet, så snart fartyget har en

bruttodräktighet av minst 500 registerton (vissa modifikationer gälla dock

beträffande befälet). Den ordinarie arbetstiden å ankomst- och avgångsdagar

minskas i förslaget från 9 timmar (10 timmar för styrmän) till 8 timmar;

därutöver må å fartyg av mindre storleksordning i vissa fall förekomma

arbete under ytterligare högst 1 timme. Vidare föreslås väsentliga inskränkningar

beträffande ekonomipersonalens arbetstid, nämligen till sjöss samt

å ankomst- och avgångsdagar från 10 timmar å lastfartyg och 12 timmar

å passagerarfartyg till 9 resp. 10 timmar. Jämväl den ordinarie arbetstiden

i hamn minskas i icke obetydlig grad för ekonomipersonal. Såsom en nyhet

föreslås att i fjärrtrafik vederlag i någon form skall utgå för den ordinarie

arbetstid som överstiger i vissa fall 48 timmar i veckan och i andra

fall 112 timmar under loppet av två veckor i följd. I fråga om fartyg i närtrafik

upptager förslaget en minskning av arbetstiden från i allmänhet 63

timmar i veckan till 112 timmar under två veckor i följd. Förslaget, som

avses skola träda i kraft den 1 januari 1949, upptager dessutom bland annat

vissa övergångsbestämmelser, som medgiva att tvåvaktsystemet efter prövning

i varje särskilt fall alltjämt kan få tillämpas för vissa existerande

fartyg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

Allmänna synpunkter.

Under det att åttatimmarslagen sedan lång tid tillbaka är lagfäst för flertalet

arbetstagare i land, har sjöfolket icke i samma omfattning fått arbetstiden

begränsad genom lagstiftning. Anledningen härtill är att söka i de

speciella förhållanden, varunder sjöfolket arbetar. Sedan länge har det

dock framstått som ett önskemål att i möjlig mån utjämna den skillnad,

som sålunda föreligger i fråga om arbetstidsreglerna för sjöfolket och andra

arbetstagare. Tid efter annan har också sjöarbetstidslagstiftningen ändrats

till sjöfolkets förmån. Ett stort steg i denna riktning togs genom 1938

års sjöarbetstidslag, som fortfarande gäller. Under de tio år, som gått efter

denna lags tillkomst, ha från sjöfolkets sida vid flera tillfällen framförts

yrkanden om en ny revision av sjöarbetstidslagstiftningen i syfte att ytterligare

närma sjöfolkets arbetstid till den i land gängse arbetstiden. Sociala

skäl ha befunnits motivera att frågan om en förkortning av arbetstiden för

sjömännen nu ånyo prövas av statsmakterna. En omprövning av sjöarbetstidslagen

har vidare aktualiserats därav, att frågan om en förbättrad arbetstidsreglering

för sjöfolket upptagits på många andra håll, bland annat

i våra grannländer.

Departementschefen uttalar, att han varken ur ekonomiska eller andra

synpunkter funnit avgörande skäl tala emot att genomföra en ny sjöarbetstidslagstiftning

som, i den mån under förhandenvarande omständigheter är

möjligt, tillgodoser sjöfolkets berättigade önskemål om förkortning av arbetstiden.

De internationella konkurrensförhållandena inom sjöfarten samt den inrikes

sjöfartens särskilda arbetsvillkor göra det enligt departementschefens

mening nödvändigt att vid en revision av sjöarbetstidslagen gå fram med försiktighet,

så att icke sjöfartsnäringen tillfogas skador som kunna ha menliga

återverkningar för folkhushållet i dess helhet och för sjömansyrkets utövare.

Efter en redogörelse för de i ärendet verkställda utredningarna

framhåller departementschefen, att ehuru många osäkra faktorer försvåra

en uppskattning av de ekonomiska verkningarna av den tilltänkta lagreformen,

man dock med tämligen stor säkerhet torde kunna utgå ifrån att

det för handelsflottan i dess helhet kunde röra sig om ett tiotal miljoner

kronor i engångskostnader och ungefär lika mycket i årlig kostnadsökning,

därest de föreslagna bestämmelserna i full utsträckning skulle bringas i

tillämpning omedelbart. Detta vore emellertid icke avsikten. De föreslagna

övergångsbestämmelserna för redan existerande fartyg vore avsedda att

åstadkomma en anpassning gradvis till de nya reglerna. Tillämpningen av

dessa bestämmelser, vilka särskilt toge sikte på de fall där kostnaderna för

nya bostäder m. m. skulle bliva oskäligt höga, måste antagas komma att

i väsentlig mån minska kostnaderna. Härtill komme att erfarenheten visat,

att en arbetstidsförkortning alltid ledde till personalbesparande rationaliseringsåtgärder.

Inom sjöfarten torde visserligen rationaliseringsmöjligheter
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

5

na vara mindre än på många andra håll, men vissa möjligheter till kostnads-

och personalbesparande åtgärder vore enligt departementschefens

mening säkerligen för handen.

Beträffande lagstiftningens inverkan på konkurrensen med andra sjöfartsidkande

nationer uttalar departementschefen, att man visserligen icke

kunde påvisa någon mera allmän överensstämmelse mellan den tilltänkta

svenska sjöarbetstidslagen och förhållandena i de länder som för oss närmast

äro av intresse, men tendensen till högst väsentliga förbättringar i sjöfolkets

arbetsvillkor vore dock påtaglig. Med hänsyn härtill och i betraktande

av den svenska rederinäringens förutsättningar torde en med lämpliga

modifikationer genomförd reformering av sjöarbetstidslagen efter de

linjer sjömanskommittén föreslagit icke behöva möta allvarligare betänkligheter

ur ekonomisk synpunkt. Förhoppningarna om att den svenska handelsflottan

jämväl i fortsättningen skall visa sig konkurrenskraftig har departementschefen

funnit styrkas särskilt därav att fartygsbeståndet på senare

år i mycket stor utsträckning förnyats och förbättrats på sådant sätt

att fartygens konkurrensförmåga ökats väsentligt.

I motionerna I: 429 och II: 601 har till stöd för det ovan omförmälda

yrkandet, att ikraftträdandet av den nya sjöarbetstidslagen skulle göras beroende

på att Seattlekonventionen i reviderad form blivit gällande, framhållits,

att en av anledningarna till det föreliggande förslaget vore de internationella

strävandena på området, samt vidare anförts bl. a. följande.

I Seattle 1946 antogs ett stort antal sjöfarten rörande konventioner, bl. a.

beträffande sjöfolkets arbetstid. Denna konvention har emellertid icke ratificerats

av något land; frågan om en revision därav har upptagits av

Internationella arbetsbyrån. Om, såsom föredragande departementschefen

uttalat i propositionen, Sverige icke bör ratificera denna konvention, så

bör väl även detta ståndpunktstagande föranleda till att man i Sverige

icke genomför en sjöarbetstidslag, som i väsentliga avseenden ansluter sig

till Seattlekonventionen. Först sedan denna konvention trätt i kraft under

de i konventionen angivna förutsättningarna i eventuellt reviderad form

borde Sverige för sin del genomföra de ändringar i sjölagstiflningen, som

därav kunna föranledas. Därigenom skulle man undvika att belasta den

svenska sjöfartsnäringen på ett sätt, som kan försätta den i ett försämrat

läge i den internationella konkurrensen. Redan nu är den svenska handelsflottan

en av dem som tillerkänt sjöfolket de längst gående sociala

förmånerna. En verkställd utredning har visat, att de svenska fartygen

äro hårdare belastade med kostnader för dylika förmåner än till och med

de övriga nordiska ländernas. Englands flotta, som kanske utgör vår

största konkurrent, ligger i detta avseende långt under vår egen. Vidare

är att märka, att 1936 års Genevekonvention angående arbetstid och bemanning

å fartyg hittills endast ratificerats av Sverige, USA, Australien

och Belgien. Därav framgår, att ett genomförande av en svensk sjöarbetstidslag,

baserad på Seattlekonventionen, som går betydligt längre än

Genévekonventionen, otvivelaktigt skulle giva våra konkurrentnationer ett

stort försprång framför oss, vilket särskilt i de tider av vikande sjöfartskonjunkturer,

som nu skönjas, kan få allvarliga verkningar för vår handelsflotta

och våra möjligheter alt genom denna förskaffa oss valutor.

Följden av ett genomförande av Kungl. Maj:ts förslag nu kan därför bliva

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

onödigt stor uppläggning av fartyg med arbetslöshet bland de ombordanställda

i ett sådant läge. Såväl befälets som manskapets antal måste

såsom en följd av förslagets genomförande nu ökas i stor utsträckning.

Den nuvarande befälsbristen kan väntas bliva fördubblad, och för att upprätthålla

trafiken måste då ett stort antal för sådan tjänst obehöriga personer

tjänstgöra i befälsställning, varigenom sjöfartssäkerheten sättes i

fara. Förslaget syftar vidare till en verklig förkortning av arbetstiden,

men detta syfte kan av naturliga skäl i stor utsträckning ej realiseras.

Följden kommer endast att bliva ökade övertidsersättningar och oförändrad

arbetstid, varigenom lagen kommer att få direkt löneförhöjande

verkningar, vilka icke varit åsyftade och i stället bort avtalsmässigt regleras.

Den ytterligare ökningen av bostadsutrymmena ombord måste inkräkta

på fartygens möjligheter att mottaga passagerare och last och därmed

deras ekonomiska bärkraft.

Ovannämnda resonemang visar klart, vilka verkningar Kungl. Maj :ts

förslag kan få, därest Sverige isolerat genomför förbättringar av den sociala

sjölagstiftningen. Även om förslaget i sig såsom ovan framhållits kan

anses önskvärt, bör likväl med dess ikraftträdande anstå till dess konkurrentnationerna

ratificerat Seattlekonventionen och antagit en liknande

lagstiftning.

Utskottet. I själva huvudfrågan hyser utskottet den meningen, att en reformering

av sjöarbetstidslagen i huvudsaklig överensstämmelse med det

framlagda förslaget bör komma till stånd. Att nu antaga en ny lag men låta

dess ikraftträdande bliva beroende på en måhända icke på länge inträffande

händelse, kan utskottet icke finna ändamålsenligt. Även om man nödgas

avstå från stödet av en sådan mera allmän internationell enhetlighet som är

syftet med Internationella arbetsorganisationens konventioner, kan det dock

konstateras, att arbetet på förbättrade sociala förhållanden inom sjöfarten

och däribland även arbetstidsregleringen i olika former fortgår på många håll

och ej minst inom de större sjöfartsidkande länderna. Utöver vad som i berörda

hänseende redovisats i propositionen har utskottet inhämtat, att det

bebådade norska förslaget till en reformerad sjöarbetstidslag numera överlämnats

till norske handelsministern, som omedelbart gått i författning om

vederbörlig remissbehandling av förslaget i syfte att detsamma inom kort må

kunna föreläggas stortinget.

Utskottet anser i likhet med departementschefen, att hinder icke bör möta

att nu antaga den nya lagen med giltighet från den 1 januari 1949. Utskottet

vill emellertid understryka vad departementschefen anfört rörande vikten

av att gå till väga med tillbörlig försiktighet och vill särskilt framhålla, att

såväl övergångsstadgandets som den allmänna dispensklausulens möjligheter

att åvägabringa en anpassning gradvis till de nya reglerna böra utnyttjas

med skälig hänsyn till angelägenheten av att icke redan existerande

fartyg belastas utöver vad som är ekonomiskt försvarligt, varjämte vederbörligt

beaktande bör skänkas de speciella förhållanden varunder verksamheten

bedrives inom vissa sjöfartsgrenar.

Vad Seattlekonventionen angår vill utskottet, ehuru frågan om dess antagande

icke nu är aktuell, i detta sammanhang framhålla, att svensk ratifice
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

7

ring av densamma icke bör ske utan tillfredsställande garantier för en mera

allmän tillämpning därav bland de ur svensk synpunkt viktigare konkurrentnationerna.

Utskottet har härvid särskilt haft i sikte betydelsen av att vårt

land icke avhänder sig sin handlingsfrihet med avseende å dispensförfarandet,

innan tillräcklig säkerhet vunnits för internationellt enhetlig tillämpning

av konventionsreglerna. Utskottet finner det också helt naturligt att frågan

om Sveriges anslutning till konventionen anstår i avvaktan på den beramade

revisionen av dess bestämmelser.

Speciella frågor.

Lagens tillämpningsområde.

Sjöarbetstidslagen äger enligt 1 § 1 mom. tillämpning beträffande arbete

som å svenskt fartyg anställd person för fartygets räkning eller eljest på

grund av förmans uppdrag utför ombord å fartyget eller annorstädes.

Från denna regel stadgas i 2 mom. vissa undantag. Enligt departementsförslaget

undantages arbete som utföres av bl. a. följande kategorier, nämligen

dels befälhavare å fartyg varå utom denne minst två personer äro

anställda, dels föreståndare för ekonomiavdelningen å fartyg varå utom

denne minst tre personer äro anställda inom avdelningen, dels person vilken

är anställd å fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 registerton

huvudsakligen för att direkt betjäna passagerare, dels person som är anställd

å isbrytar- eller räddnings- eller bärgningsfartyg (punkt c), dels person som

är anställd å maskindrivet fartyg med en nettodräktighet understigande 20

registerton, såvida ej Konungen om fartyg som sist nämnts annorlunda förordnat

(punktif).

I motionen II: 591 föreslås, att orden »eller eljest» i 1 mom. skola utgå;

såsom motivering anföres, att lagens tillämpningsområde genom dessa ord

utsträckes att gälla vilket arbete som helst i land, om förman beordrar sjöman

till sådant utanför den egentliga tjänsten liggande arbete, och detta förmenas

strida mot avsikten att reglera arbetstiden för anställda inom sjöfarten

och inbegripa arbetsområden som ligga utanför ramen av denna lagstiftning.

I motionerna I: 427 och II: 600, vilka äro likalydande, hemställes, dels att

undantaget beträffande befälhavare i 1 § 2 mom. måtte erhålla följande ändrade

lydelse: »Från lagens tillämpning undantages arbete som utföres av

befälhavare å fartyg, varå, utom denne, minst ett fartygsbefäl finnes anställt»,

dels att 1 § 2 mom. punkt f) måtte erhålla följande ändrade lydelse: »segelfartyg

utan hjälpmaskin, sådant segelfartyg med hjälpmaskin vars bruttodräktighet

understiger 100 registerton eller ock annat fartyg som har en

bruttodräktighet understigande 30 registerton, såvida ej Konungen om fartyg

varom nu är sagt annorlunda förordnat».

Till stöd för förslagen anföra motionärerna beträffande undantaget för

befälhavare, bl. a., att bestämmelsen i departementsförslaget utgjorde en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

olämplig avgränsning, ty om en befälhavare utövade befäl över en eller två

personer, vore detta icke något motiv för att undantag skulle göras i det ena

men ej i det andra fallet; en mera praktisk gräns skulle vara att befälhavare

å fartyg, som vore ensamt fartygsbefäl ombord, fölle under lagens bestämmelser,

medan övriga befälhavare skulle vara undantagna. Beträffande undantaget

i punkt f) anföra motionärerna, bl. a., att nettodräktigheten utgjorde

en olämplig och osäker mätare av ett fartygs verkliga storlek, samt

framhålla vissa konsekvenser härav, som motionärerna särskilt beträffande

bogserfartygen finna egenartade och olämpliga; dessa synpunkter utvecklas

närmare i motionerna.

I motionerna II: 591 samt I: 425 och II: 594, vilka båda senare motioner

äro likalydande, framställes beträffande undantaget för föreståndare för ekonomiavdelningen

förslag om att orden »minst tre» måtte ändras till »minst

sex». Såsom motivering härför framhålles särskilt, att föreståndare för ekonomiavdelningen,

även om han hade flera än tre personer under sig, likväl

icke kunde anses hava sådan tjänsteställning som motsvarade den föregivna

motiveringen för undantaget. Härjämte anföres bl. a., att man måste

räkna med att minskningen av arbetstiden för övrig intendenturpersonal

komme att icke endast direkt öka arbetstiden för stewartarna utan motsvarande

kompensation, utan därjämte medföra en oundgänglig ökning av antalet

anställda inom intendenturavdelningen, vilket självfallet skulle leda

till att stewartar, som nu inrymmas i lagen, enligt proposition skulle komma

att lämnas utanför. I motionerna 1:425 och 11:594 framhålles vidare särskilt,

att föreståndaren för ekonomiavdelningen icke hade möjlighet att

själv fördela ekonomipersonalens arbetstid, utan att denna skulle fördelas av

befälhavaren enligt stadgandet i 6 §. sista stycket; det låge därför nära till

hands att förmoda, att befälhavaren, som vore rederiets förtroendeman, för

att undvika övertidsersättning för den arbetstidsreglerade ekonomipersonalen

skulle fastställa arbetsplanen på så sätt, att stewarten även måste gripa

in i de fall då den ordinarie arbetstiden måste överskridas; motionärerna

anse av dessa och andra skäl nödvändigt att höja det antal anställda inom

ekonomiavdelningen som fordras för att föreståndaren skall vara undantagen.

I motionen II: 591 föreslås, att undantaget för person vilken är anställd

huvudsakligen för att direkt betjäna passagerare måtte utgå. I samma motion

liksom i motionen II: 593 föreslås vidare, att undantaget i punkt c) för

person anställd å isbrytar- eller räddnings- eller bärgningsfartyg uteslutes.

Såsom motivering till dessa förslag hänvisas i främsta rummet till det förhållande,

att arbetstiden i stor utsträckning kollektivavtalsvägen reglerats

även för personer som avses i nämnda undantagsbestämmelser, vid vilket

förhållande motionärerna förmena det vara naturligt att lagen bör gälla

även ifrågavarande kategorier.

Utskottet. Beträffande stadgandet i 1 § 1 mom. och det i motionen II: 591

framlagda ändringsförslaget (uteslutning av orden »eller eljest») torde få

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

erinras om att, såsom bl. a. i samband med förarbetena till nu gällande lag

framhållits, sjöarbetstidslagen tjänar till att begränsa arbetets omfattning,

särskilt med hänsyn till tiden, men icke att angiva det slag av arbete som

kan åläggas den ene eller den andre sjömannen med hänsyn till hans tjänsteställning;

orden »eller eljest på grund av förmans uppdrag» avse att säkerställa

att varje på grund av förmans uppdrag utfört arbete hänföres under

lagen och sålunda att utgöra ett skydd för sjömännen. Vid sådant förhållande

och då frågan om vad slags arbete som rätteligen kan åläggas en

sjöman med hänsyn till hans anställning ombord regleras av bestämmelse

i sjömanslagen samt genom anställningsavtalet, finner utskottet icke skäl

att ifrågasätta någon ändring av departementsförslaget i denna del.

Vidkommande de föreslagna ändringarna i 2 mom. har utskottet icke

kunnat undgå att fästa avseende vid vad som från motionärernas sida anförts

beträffande utsträckning av undantaget för föreståndare för ekonomiavdelningen.

Utskottet vill sålunda ansluta sig till det genom motionerna

1:425 samt 11:591 och 594 framlagda förslaget om att detta stadgande erhåller

sådan avfattning, att arbete som utföres av föreståndare för ekonomiavdelningen

undantages från lagens tillämpning först när antalet inom avdelningen

anställda, föreståndaren oräknad, uppgår till minst sex.

Övriga ändringsförslag i fråga om stadganden i 1 § 2 mom. har utskottet

icke funnit sig kunna förorda. Vad särskilt angår den i motionerna I: 427

och 11:600 ifrågasatta ändringen beträffande undantaget för vissa befälhavare

får utskottet framhålla, att utskottet icke kan finna lämpligt att

från lagens tillämpning undantaga personer vilkas arbete alltifrån den första

sjöarbetstidslagens tillkomst år 1919 varit reglerat genom lagen, något

som skulle bli följden av motionärernas förslag. Vad åter angår tanken att

under lagen inordna arbete av andra befälhavare än sådana som nu falla

därunder, får utskottet hänvisa till vad departementschefen i propositionen

(s. 49) anfört i anledning av liknande förslag under förarbetena till propositionen.

Under åberopande av de skäl departementschefen härutinnan andragit,

avstyrker utskottet motionärernas förslag i förevarande avseende.

Beträffande frågan om undantag för viss personal som har att direkt betjäna

passagerare ansluter sig utskottet likaledes till departementsförslaget

och avstyrker förty motionen II: 591 i denna del.

Vidkommande undantaget beträffande arbete som utföres av person, anställd

å isbrytar- eller räddnings- eller bärgningsfartyg, har departementschefen

(s. 50) framhållit, att de speciella förhållanden varunder isbrytaroch

bärgningsfartyg äro verksamma talade för att dylika fartyg fortfarande

borde falla utanför sjöarbetstidslagen. Utskottet delar denna mening och

finner anförda skäl gälla jämväl räddningsfartyg; undantagsbestämmelsen

i förevarande punkt c) bör följaktligen bibehållas oförändrad.

Vad härefter angår det i motionerna I: 427 och II: 600 avhandlade undantaget

för mindre maskindrivna fartyg (punkt f) får utskottet, som funnit

denna fråga berörd i flera yttranden under förarbetena till propositionen,

framför allt såvitt angår bogserfartyg, hänvisa till vad departementschefen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

härutinnan anfört i propositionen (s. 51). Utskottet vill härtill foga den anmärkningen,

att ifrågavarande undantagsbestämmelse innehåller en inskränkning,

innebärande att Kungl. Maj :t, när så befinnes påkallat, kan

förordna om tillämpning av sjöarbetstidslagen beträffande arbete som utföres

å sådana mindre fartyg varom nu är fråga. Utskottet förutsätter, att detta

ämne i fortsättningen kommer att vara föremål för vederbörlig uppmärksamhet

och att Kungl. Maj :t, om anledning därtill gives, kommer att förordna

om sjöarbetstidslagens tillämpning i den utsträckning vartill omständigheterna

kunna föranleda.

Under utskottsbehandlingen har förslag framställts om återinförande av

de i gällande lag förekommande undantagen beträffande arbete som utföres

av radiopersonal, varvid särskilt åberopats, att arbetsuppgifterna för ifrågavarande

personalkategori beröras av bestämmelser i 1929 års konvention angående

säkerhet för människoliv till sjöss, vilken varit föremål för revision

vid en nyligen avslutad internationell konferens i London. Utskottet har

emellertid icke kunnat finna berörda omständigheter utgöra tillräckliga skäl

att frångå departementsförslaget och får beträffande radiopersonalens arbetstid

i övrigt hänvisa till vad departementschefen anfört i saken (s. 50).

Avdragsgillt uppehåll i skeppstjänst.

Enligt 2 § 2 mom. sjöarbetstidslagen skola vid beräknande av arbetstid

undantagas dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, för

så vitt sjömannen enligt förmans besked därunder äger avlägsna sig från

arbetsplatsen och uppehållet varar, där fråga är om fartyg i närtrafik, minst

en halv timme och eljest minst en timme. Detta stadgande förekommer oförändrat

i departementsförslaget.

I sjömanskommitténs förslag hade den speciella halvtimmesregeln för närtrafiken

uteslutits; härigenom skulle stadgandet komma att erhålla samma

lydelse som före tillkomsten av 1938 års lag.

Under remissbehandlingen ha Sveriges segelfartygsförening samt Skärgårds-

och mälarflottornas rederiförening framfört allvarliga betänkligheter

emot borttagandet av halvtimmesregeln samtidigt som arbetstiden för

närtrafiken väsentligt förkortats (jfr 10 §), varjämte Föreningen Sveriges

inrikessjöfart förklarat, att det med de skärpningar i bestämmelserna som i

övrigt föreslagits skulle hava varit motiverat, att halvtimmesregeln utsträckts

till all fart utmed kusten och till grannländerna.

Med hänsyn till de skäl som sålunda framförts mot kommittéförslaget

har departementschef en ansett sig icke kunna förorda att den gällande bestämmelsen

ändras; i samband härmed har han till särskilt beaktande vid

bedömandet av denna fråga framhållit, att den ordinarie arbetstiden å fartyg

i närtrafik enligt 10 § i departementsförslaget ej oväsentligt minskats.

I motionen 11:593 föreslås, att stadgandet måtte erhålla följande lydelse:

»2 mom. Vid beräknande av arbetstiden enligt denna lag skola undantagas

dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, såvida sjömannen

enligt förmans besked äger avlägsna sig från arbetsplatsen och uppehållet

varar minst en timme.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54. 11

Utskottet har vid övervägande av denna fråga funnit av motionärerna

förebragta skäl väl värda uppmärksamhet. Emellertid får utskottet erinra

om att spörsmålet om det avdragsgilla uppehållets längd i närtrafik varit

föremål för ingående prövning i samband med antagandet av 1938 års lag,

därvid ifrågavarande regel, dock med inskränkning till allenast närtrafik,

befanns innebära ett skäligt tillgodoseende av båda parternas önskemål (jfr

andra lagutskottets utlåtande 1938 nr 52). Vid behandlingen av detta spörsmål

har utskottet tagit kännedom om innehållet i särskilda mellan Skärgårds-

och mälarflottornas rederiförening och Svenska sjöfolksförbundet

den 29 sistlidna april slutna kollektivavtal rörande däcksfolk och eldare,

resp. kvinnlig personal, i vilka avtal i samband med minskning av den ordinarie

arbetstiden uttryckligen överenskommits om tillämpning av halvtimmesregeln

för avdragsgilla uppehåll vid beräkning av arbetstiden.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit har utskottet — med beaktande

jämväl av sambandet mellan ifrågavarande stadgande och den i 10 § föreslagna

inskränkningen av den ordinarie arbetstiden i närtrafik — ansett sig

icke kunna förorda någon ändring i departementsförslaget och finner sålunda

gällande lag i förevarande stycke böra tills vidare bibehållas oförändrad.

Ordinarie arbetstid till sjöss för viss maskinpersonal.

Enligt departementsförslaget 4 §, första stycket, punkt b) utgör den ordinarie

arbetstiden till sjöss 8 timmar om dygnet för sjöman som tillhör

maskinbefälet, i fall fartyget nyttjas i nordsjö- eller vidsträcktare fart och

har en maskinstyrka överstigande 700 indikerade hästkrafter eller en bruttodräktighet

av minst 500 registerton, eller ock i inskränktare fart än nyss

sagts och har en maskinstyrka av nämnda storleksordning eller en bruttodräktighet

överstigande 1 000 registerton.

I anslutning till motsvarande stadgande i sjömanskommitténs lagförslag

hade kommittén föreslagit, att ordinarie arbetstid till sjöss skulle utgöra 8

timmar om dygnet för maskinbefäl jämväl i annat fall, därest vederbörande

befälsperson hade att själv förrätta smörjningsarbete (jfr kommitténs

förslag 4 §, första stycket, punkt c).

I denna fråga har departementschefen, som icke upptagit sjömanskommitténs

nyssnämnda förslag, yttrat följande:

»För maskinbefäl, som har att förrätta smörj ningsarbete, har sjömanskommittén,

efter framställning av Maskinbefälsförbundet, föreslagit ett specialstadgande

av innehåll, att arbetstiden skall begränsas till 8 timmar om

dygnet även i sådana fall, där 8-timmarsprincipen eljest icke skulle vara

tillämplig. Av skäl som jag tidigare anfört anser jag till en början, att i allt

fall en sådan begränsning måste göras i det föreslagna specialstadgandets

räckvidd, att det icke kommer att äga tillämpning å fartyg med en bruttodräktighet

understigande 500 registerton. Stadgandet skulle härigenom

komma att bliva tillämpligt allenast å fartyg, som är statt i inskränktare

fart än nordsjöfart och har en bruttodräktighet av 500—1 000 ton och en

maskinstyrka på högst 700 indikerade hästkrafter. Även med denna be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

gränsning synes mig stadgandet emellertid föga rationellt. Smörj ningsarbetet

är nämligen mycket olika på skilda slag av fartyg. Där det förekommer

mera regelbundet, utgör det vanligen allenast en mindre del av maskinbefälets

göromål, i regel omkring 10 minuters arbete varje timme. Såvitt angår

motorfartyg lärer smörjningen av maskineriet å fartyg i den storleksgrupp,

varom här är fråga, i allmänhet försiggå automatiskt med hjälp av

särskilda maskinella anordningar, i vilket fall endast helt obetydlig eller

mera tillfällig smörj ning behöver förrättas för hand. Med hänsyn härtill

torde det föreslagna speeialstadgandet vara obehövligt för motorfartygens

del. Vad angår ångfartygen är smörjningsarbetet även där rätt varierande

till sin omfattning. Nya ångfartyg i den här aktuella storleksgruppen byggas

blott i ringa utsträckning. Vid sådant förhållande skulle specialstadgandet

huvudsakligen bliva tillämpligt å ett mindre antal äldre ångfartyg, för vilka

för övrigt frågan om undantag jämlikt övergångsbestämmelserna säkerligen

skulle bliva aktuell. Med hänsyn härtill finner jag det icke erforderligt,

att det här diskuterade specialstadgandet intages i sjöarbetstidslagen.»

I motionen I: 428 har hemställts, »att den av 1946 års sjömanskommitté

i dess utkast till lag föreslagna ordalydelsen i 4 § punkt c) intages, dock

med den begränsningen att den endast äger tillämpning i fartyg med en

bruttodräktighet överstigande 500 registerton».

I motionen II: 593 har hemställts, att till stadgandet i 4 §, första stycket,

punkt b) skulle fogas följande bestämmelse: »eller 3) i fartyg med en

bruttodräktighet överstigande 500 registerton och sjöman har att utföra

smörj ningsarbete».

I sistnämnda motion, som till sitt syfte i förevarande del överensstämmer

med vad som andragits i motionen I: 428, har till stöd för berörda förslag

anförts bl. a. följande:

»På grund av att sjömän av olika kategorier ha olika lång arbetstid enligt

gällande lag, har i kommentarerna till sjöarbetstidslagen understrukits,

att ''lagen har avseende på arbetets faktiska art och ej å den arbetande

sjömannens tjänsteställning’. Som exempel framhålles, att en som smörjare

mönstrad men som eldare arbetande sjöman enligt sjöarbetstidslagen är

att anse såsom eldare. En person som är anställd som smörjare med eu

arbetstid av 12 timmar per dygn kan sålunda icke åläggas att sköta en eldares

arbete under 12 timmar per dygn, enär eldarens arbetstid är fastställd

till 8 timmar. Denna princip är fullt naturlig och bör bli gällande även

i fortsättningen. I konsekvens med vad som ovan sagts om smörjare, som

utför eldares arbete, bör maskinbefäl således icke kunna åläggas att utföra

smörjares arbete under längre tid än samma arbete kan åläggas smörjare.

Tyvärr kommer så icke att bli fallet, om lagen antages i det skick den framlagts

av departementschefen. Lagförslaget föreskriver nämligen för fartyg

med en bruttodräktighet mellan 500 och 1 000 registerton i östersjöfart 8

timmars arbetsdag för maskinmanskapet, medan maskinbefälet i samma

fartyg tillåtes att arbeta 24 timmar under två på varandra följande dygn.

Då det icke är i lag fastställt att maskinbefäl på sin vakt skall ha biträde

med smörj ning och andra förekommande arbeten och redare i regel uraktlåta

att anställa smörjare i fartyg av den storleksordning och i den fart

som ovan angivits, får maskinbefälet i dessa fartyg så gott som utan undantag

själva utföra det arbete, som ankommer på smörjare. Det kan då

icke anses vara rätt och billigt att lagstiftningsvägen tillåta längre arbetstid

för person, om han mönstras under manskapsbenämning, då arbetets fak
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

tiska art i båda fallen är lika. För övrigt tillkommer för maskinbefälet det

ansvar som enligt lag är förknippat med utövande av tjänsten, oaktat han ej

har biträde på sin vakt.

Då det bör vara arbetets faktiska art och icke tjänsteställningen ombord

som är avgörande för arbetstidens längd, få vi i likhet med sjömanskommittén

föreslå att arbetstiden fastställes till åtta timmar om dygnet för maskinbefäl,

därest han själv har att förrätta smörj ningsarbete, dock med den

begränsningen att fartyget har en bruttodräktighet överstigande 500 registerton.

»

Utskottet. Vad i förenämnda båda motioner anförts till stöd för förslaget

om införande i 4 § av ett stadgande beträffande tillämpning av 8-timmarsprincipen

för maskinister, som själva förrätta smörj ningsarbete, har bibragt

utskottet den uppfattningen, att befogade hänsyn till den personalgrupp

varom fråga är motivera upptagande i lagen av ett specialstadgande av den

innebörd motionärerna åsyfta. Som motionärerna inskränka sitt förslag till

fartyg med en bruttodräktighet av mer än 500 registerton, sammanfaller förslaget

följaktligen med departementschefens uppfattning om den allmänna

gränsen för tillämpningsområdet för ett eventuellt stadgande av ifrågavarande

slag. Vid sådant förhållande och då vad departementschefen angivit såsom

skäl för att icke upptaga förslaget mera synes gälla praktiska hänsyn än

principiella betänkligheter med avseende å en specialregel av ifrågavarande

slag, har utskottet icke kunnat finna hinder möta för tillmötesgående av motionärernas

förslag, vilket uppenbarligen sammanfaller med maskinbefälskårens

önskemål. Av redaktionella hänsyn torde ett stadgande av ifrågasatt

slag lämpligen böra införas i form av en fristående punkt efter huvudstadgandet

i punkt b).

Ordinarie arbetstid till sjöss för ekonomipersonal.

I motionen II: 591 har föreslagits, att 6 § i departementsförslaget skulle

ersättas med följande stadgande:

»Ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman tillhörande ekonomipersonalen

utgör högst

å passagerafartyg:

a) 10 timmar om dygnet för person som är anställd huvudsakligen för

passagerarnas direkta betjänande;

b) f> timmar om dygnet för den egentliga kökspersonalen;

c) 8 timmar om dygnet för annan personal. Arbetstiden må dock ej överstiga

48 timmar i veckan.

å annat fartyg:

8 timmar om dygnet.

Å helgdag må köks- och uppassarpersonal icke såsom ordinarie arbete

åläggas annan skeppstjänst än vanligen förekommande löpande göromål

eller lättare rengöring.

Ordinarie arbetstid till sjöss för ekonomipersonal skall, såvida ej annat

överenskommits, förläggas i passagerarfartyg mellan klockan 7 och klockan

20 samt i annat fartyg mellan klockan 6 och klockan 18.

Ekonomipersonalens ordinarie arbetstid fördelas i enlighet med en av

befälhavaren på förhand fastställd arbetsplan.»

Vidare har i motionen II: 593 hemställts, att 6 § måtte erhålla följande

lydelse:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

»Ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman tillhörande ekonomipersonalen

utgör högst

å passagerarfartyg: 9 timmar om dygnet; samt

å annat fartyg: 8 timmar om dygnet.

Den ordinarie arbetstiden skall förläggas i passagerarfartyg mellan kl.

07.00 och kl. 21.00, samt i annat fartyg mellan kl. 06.00 och kl. 18.00.»

Beträffande motiven till de sålunda framförda förslagen får utskottet

hänvisa till vederbörande motioner.

Utskottet. Av den i propositionen lämnade redogörelsen för behandlingen

av frågan om regleringen av ekonomipersonalens arbetstid har utskottet

icke kunnat undgå att få ett starkt intryck av de vanskligheter som möta

att på ett i olika avseenden tillfredsställande sätt lösa här föreliggande

spörsmål. Departementschefen har i sitt yttrande erinrat om att då en viss

törkortning av arbetstiden till sjöss för fartygens ekonomipersonal genomfördes

genom antagandet av 1938 års lag förutsattes att en rationaliseringav

kökspersonalens arbete skulle vara möjlig. En dylik rationalisering lär

även i stor utsträckning ha kommit till stånd, bl. a. genom samverkan mellan

de kollektivavtalsslutande parterna. Då det torde vara sannolikt, att

ytterligare rationaliseringar kunna genomföras, anser utskottet sig i likhet

med departementschefen kunna förorda någon ytterligare minskning av

ekonomipersonalens arbetstid i jämförelse med gällande lag. I betraktande

av de konsekvenser en alltför snäv arbetstidsbegränsning på detta område

kan få såväl i ekonomiskt hänseende som med hänsyn till besättningens

och eventuella passagerares berättigade anspråk i fråga om förplägnad och

uppassning, synes en mera ingående reglering icke kunna undgå att möta

svårigheter till följd av såväl ekonomipersonalens växlande arbetsuppgifter

som de skiftande förhållandena på olika fartyg. I likhet med departementschefen

kan utskottet därför beträffande ifrågavarande personalgrupp

icke förorda en strängare eller mera detaljerad arbetstidsreglering i lag än

den departementsförslaget innehåller, vilken överensstämmer med Seattlekonventionens

lösning av denna fråga. I övrigt torde det vara ändamålsenligast

att överlämna åt parterna att, såsom redan i väsentlig utsträckning skett,

på överenskommelsens väg söka komma fram till den lämpligaste detaljregleringen

av arbetstiden för olika grupper av ekonomipersonal.

Utskottet vill alltså, med avstyrkande av de genom motionerna 11:591

och 593 framförda förslagen, förorda departementsförslaget med understyrkande

av vad departementschefen anfört rörande möjligheten av att

med hjälp av dispensinstitutet söka bemästra svårigheterna, därest det i

enstaka fall skulle visa sig praktiskt ogörligt att genomföra den förordade

förkortningen av arbetstiden till sjöss för ekonomipersonalen.

Ordinarie arbetstid vid ankomst till eller avgång från hamn.

I motionen II: 591 har föreslagits att 7 § i departementsförslaget måtte

utbytas mot följande text:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

15

mom. Ordinarie arbetstid vid fartygets ankomst till eller avgång från

hamn utgör för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen högst 8 timmar

om dygnet; dock att

å helgdag annan skeppstjänst icke må åläggas sjömannen än 1) sådan

som erfordras för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering,

ävensom därmed sammanhängande arbete som ej kan tåla uppskov, 2) radiotelegraf-

och radiotelefontjänst, 3) arbete för fartygets klargöring i anledning

av ankomsten eller avgången, 4) lättare rengöring och spolning av

däck under sammanlagt högst 1 timme samt 5) för besättningens förplägning

erforderligt arbete.

2 mom. För sjöman som tillhör ekonomipersonalen må den ordinarie

arbetstiden vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn icke överstiga

å passagerarfartyg: den för vederbörande sjöman stadgade ordinarie arbetstiden

till sjöss;

å annat fartyg: 8 timmar om dygnet under loppet av 12 timmar i följd.

3 mom. Arbetstiden för sådan till maskinpersonalen hörande sjöman,

vilkens skeppstjänst till sjöss är indelad i vakter, må ej överstiga den för

sjömannen i fråga stadgade ordinarie arbetstiden till sjöss.»

Beträffande de skäl som åberopas till stöd för detta förslag får utskottet

hänvisa till motionen.

Utskottet. Såsom departementschefen framhållit kräva bestämmelserna

i 7 § särskild uppmärksamhet av den anledningen att de bliva så gott som

ensamt normerande för den ordinarie arbetstiden för större delen av den

inrikes sjöfarten, vilken i allmänhet bedrives under sådana förhållanden att

ankomst eller avgång, eller bådadera, äger rum så gott som varje dag. Denna

omständighet i förening med det kända förhållandet att större behov av arbete

i regel gör sig gällande i samband med ankomst och avgång har, såsom

i motiven till 1938 års lag tydligt angivits, utgjort grunden till att arbetstiden

å ankomst- och avgångsdagar i gällande lag utmätts något rikligare än

vid uppehåll i hamn enligt 8 §. Såsom av propositionen framgår ha också såväl

nu som tidigare betydande intressemotsättningar kommit till synes beträffande

innehållet i förevarande stadgande.

Av sålunda angivna skäl har departementschefen ansett det vara nödvändigt

att gå varsamt fram vid regleringen av arbetstiden vid ankomst och

avgång. Utskottet delar denna mening, men har av skäl som andragits av

departementschefen, vars uttalande utskottet jämväl i övrigt åberopar, funnit

tillrådligt att gå så långt i arbetstidsinskränkning å ankomst- och avgångsdagar

som departementsförslaget angiver.

Utskottet har icke förbisett, att den sålunda förordade regleringen eventuellt

kan komma att vid enstaka tillfällen medföra en något längre arbetstid

för viss maskinpersonal än som nu är fallet. Detta gäller sådan maskinpersonal

å fartyg om högst 1 200 bruttoton, vars arbetstid till sjöss utgör

högst 8 timmar om dygnet. Med hänsyn till arten av det arbete, som i förekommande

fall utöver nämnda tid må kunna förrättas såsom ordinarie arbete,

torde det emellertid för maskinpersonalens del mera sällan bli fråga

härom. Under sådana omständigheter och då lagen såsom helhet betraktad i

föreslaget skick måste anses innebära en betydande förbättring för de an
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

ställda i gemen, har utskottet funnit berörda förhållande icke skäligen

kunna giva anledning till anmärkning.

Ordinarie arbetstid i nårtrafik.

I motionen II: 592 har föreslagits, »att riksdagen måtte för sin del besluta

att antaga Kungl. Maj :ts proposition nr 265 med den ändringen att 3 kap.

10 § erhåller följande lydelse:

Nyttjas fartyg---veckor i följd.

Från ovan sagda 112 timmar skall avdragas det antal timmar som understiger

åtta arbetade timmar å helgdag.»

Vidare har i motionen II: 593 hemställts, att 10 § måtte erhålla följande

lydelse:

»Nyttjas fartyg i annan fart än i 3 § sägs (närtrafik), skall, där skeppstjänsten

ej är anordnad i enlighet med vad i 2 kap. stadgas, ordinarie arbetstid

utgöra högst 18 timmar för två dygn i följd; dock må arbetstiden icke

överstiga 54 timmar per vecka.»

Beträffande motiven till dessa ändringsförslag får utskottet hänvisa till

motionerna.

Utskottet. I fråga om regleringen av den ordinarie arbetstiden i närtrafik

har departementschefen anslutit sig till sjömanskommitténs förslag, vilket

innebär en minskning av arbetstiden från 63 timmar i veckan enligt gällande

lag till 112 timmar under loppet av två veckor i följd; denna regel är generell

och gäller alltså jämväl ekonomipersonalen på passagerarfartyg, vars

ordinarie arbetstid enligt gällande lag icke är underkastad annan inskränkning

än den för samtiga kategorier gällande begränsningen till 24 timmar

för två dygn i följd. Den sålunda föreslagna minskningen torde enligt departementschefens

bedömande i allmänhet vara möjlig att genomföra utan

alltför svåra konsekvenser för sjöfarten, under förutsättning att längden av

avdragsgilla uppehåll bestämmes på sätt som förordats under 2 §. Den föreslagna

förlängningen från en vecka till två veckor av tidsperioden för beräkningen

av den maximala ordinarie arbetstiden förmodar departementetschefen

kunna bidraga till att underlätta arbetstidsförkortningens genomförande,

enär arbetsledningen härigenom erhåller större frihet och möjlighet att

smidigare anpassa arbetstiden efter växlande trafikbehov. Trots detta förutser

departementschefen att det för viss trafik av säsongbetonad karaktär

stundom kan bliva vanskligt att tillgodose det normala trafikbehovet inom

ramen för den föreslagna arbetstiden, vilket särskilt gäller skärgårdstrafiken,

som under cirka tre månader på sommaren företer en betydande intensitet

i jämförelse med de lugnare förhållandena under året i övrigt. Med

de svårigheter som härigenom kunna uppstå torde man emellertid, enligt

departementschefens mening, kunna komma till rätta genom tillämpning

av dispensregeln i 1 § 3 mom.

Under åberopande av vad departementschefen sålunda och i övrigt anfört

till stöd för förslaget i denna del får utskottet, med avstyrkande av motionärernas

yrkanden, förorda, att den ordinarie arbetstiden å fartyg i närtrafik

begränsas på sätt departementsförslaget utvisar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

17

Begränsning av övertidsarbete.

1 motionen II: 591 har föreslagits, att 13 §, som innehåller reglerna om

begränsning av övertidsarbete, måtte erhålla följande lydelse:

»övertidsarbete må ej åläggas sjöman under längre tid än 4 timmar om

dygnet och högst 12 timmar i veckan. Dock må övertidsarbete icke förekomma

i sådan utsträckning, att tiden för sjömannens skeppstjänst under

ett och samma dygn därigenom skulle uppgå till mer än 16 timmar.

Med övertidsarbete avses även den tid sjöman av förman beordras kvarstanna

ombord.

Övertidsarbete må ej förekomma regelbundet.

Från den i första stycket stadgade begränsningen undantages övertidsarbete

som erfordras för

a) nödig vakttjänst i hamn;

b) vidtagande av åtgärder som blivit påbjudna av myndighet i hamn;

c) skeppstjänst som föranledes därav att besättningen blivit under pågående

resa förminskad.»

Beträffande motiven till detta förslag, som innebär en mycket betydande

inskränkning av möjligheterna att anlita sjöfolket till övertidsarbete,

får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet. Av såväl sjömanskommitténs betänkande som propositionen

framgår med all tydlighet, att den föreslagna minskningen av den ordinarie

arbetstiden kommer att för skeppstjänstens behöriga fortgång nödvändiggöra

anlitande av övertidsarbete i avsevärd utsträckning. Detta torde

bland annat föranledas av bristande tillgång på befäl och ekonomipersonal.

Vad särskilt angår frågan om regelbundet övertidsarbete har departementschefen

framhållit, att det icke är möjligt att genomföra den

förkortning av arbetstiden, som departementsförslaget innehåller, därest

icke det nuvarande förbudet mot sådant arbete upphäves. Såsom tidigare

omförmälts utgör Seattlekonventionens krav på dylikt förbud en av orsakerna

till att konventionen befunnits icke kunna ratificeras i befintligt

skick. Med hänsyn till sålunda angivna förhållanden avstyrker utskottet

motionärernas förslag till ändring av förevarande paragraf.

Ersättning för övertidsarbete.

Vid behandlingen inom utskottet av stadgandet i 14 § i departementsförslaget

(motsvarande 13 § i gällande lag) har särskild uppmärksamhet

ägnats frågan om sättet för bestämmande av övertidsersättningens storlek.

Med hänsyn till övertidsersättningens karaktär av arbetslön har utskottet

haft under övervägande förslag om att, såsom i andra fall skett

(jfr 1942 års detaljhandelslag), överlåta åt parterna att avtalsvägen reglera

övertidsersättningens belopp. Detta kan förefalla motiverat jämväl

på den grund att övertidsersättningen enligt gällande system för de högst

avlönade besättningskategorierna enligt vad utskottet inhämtat kan uppgå

till anmärkningsvärt höga belopp. Den mycket stora skillnad som ersättningen

för arbete på övertid följaktligen måste uppvisa skilda bcsätt
2

Bihang till riksdagens protokoll 4948. 0 wtml. 2 avel. Nr 54.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

ningskategorier emellan kan i och för sig synas mindre tilltalande och kan

för övrigt medföra den olägenheten att sjömän med lägre avlöning belastas

med övertidsarbete i större utsträckning än bättre avlönade besättningsmän.

Frågan har även uppmärksammats av departementschefen, som

emellertid — främst av hänsyn därtill, att Seattlekonventionen ställt övertidsersättningen

i bestämd relation till den ordinarie avlöningen — ansett

sig icke kunna förorda, att parterna ensamma skulle få fritt bestämma

övertidsersättningens storlek. Ehuru ifrågakommande stadgande i konventionen

(art. 17), såvitt utskottet kunnat finna, icke utesluter att grunderna

för beräkning av övertidsersättningens storlek fastställas genom kollektivavtal,

synes det oklart på vad sätt av konventionen fordrad garanti för

att ersättningen icke i något fall må understiga 125 % av månadslönen efter

timme räknat skall kunna utformas. Med hänsyn härtill och då tiden icke

medgivit utskottet att företaga någon mera ingående prövning av olika

tänkbara metoder att bestämma övertidsersättningen, har utskottet funnit

sig nödsakat att inskränka sig till detta omnämnande med uttalande av att

frågan enligt utskottets förmenande förtjänar att ägnas fortsatt uppmärksamhet

framdeles.

Ikraftträdande och övergångsstadgande.

Under åberopande av vad utskottet inledningsvis anfört under rubriken

»Allmänna synpunkter», vill utskottet, som avstyrker det förut redovisade,

genom motionerna I: 429 och II: 601 väckta förslaget om anstånd

med lagens ikraftträdande, förorda, att lagen, på sätt i propositionen föreslagits,

träder i kraft den 1 januari 1949. Utskottet vill i anslutning härtill

ånyo understryka vad departementschefen i olika sammanhang uttalat

rörande vikten av att varsamhet iakttages då lagen bringas i tillämpning,

så att icke den svenska sjöfartsnäringen tillfogas skador som kunna

ha menliga återverkningar för folkhushållet i dess helhet och för sjömansyrkets

utövare, vilket särskilt bör hållas i sikte vid handläggning av ärenden

rörande undantag enligt övergångsstadgandet samt dispenser med

stöd av bestämmelsen i 1 § 3 mom.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring att det genom förevarande

proposition, nr 265, framlagda förslaget till sjöarbetstidslag

icke kunnat i oförändrat skick antagas —

måtte för sin del antaga följande förslag till

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

19

(Kungl. Maj.ts förslag:)

(Utskottets förslag:)

Sjöarbetstidslag.

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP.

Inledande bestämmelser.

1 §•

1 mom. Denna lag äger, med nedan omförmälda undantag, tillämpning

beträffande arbete som å svenskt fartyg anställd person för fartygets räk
-

ning eller eljest på grund av förmans

annorstädes.

2 mom. Från lagens tillämpning

undantages arbete som utföres av

befälhavare å fartyg varå utom

denne minst två personer äro anställda;
främste

styrman vilkens skeppstjänst

icke är indelad i vakter;

maskinchef vilkens skeppstjänst

icke är indelad i vakter;

föreståndare för ekonomiavdelningen

å fartyg varå utom denne minst

tre personer äro anställda inom avdelningen;

läkare;

person som är anställd uteslutande

för sjukvård;

person vilken är anställd å fartyg

med en bruttodräktighet understigande

500 registerton huvudsakligen

för att direkt hetjäna passagerare;

person tillhörande redarens familj

å fartyg med en bruttodräktighet understigande

500 registerton; eller

person som är anställd å fartyg av

följande slag, nämligen

a) kronan tillhörigt fartyg, såvida

icke Konungen annorlunda förordnat,

uppdrag utför ombord å fartyget eller

2 mom. Från lagens tillämpning

undantages arbete som utföres av

befälhavare å fartyg varå utom

denne minst två personer äro anställda;
främste

styrman vilkens skeppstjänst

icke är indelad i vakter;

maskinchef vilkens skeppstjänst

icke är indelad i vakter;

föreståndare för ekonomiavdelningen

å fartyg varå utom denne minst

sex personer äro anställda inom avdelningen;

läkare;

person som är anställd uteslutande

för sjukvård;

person vilken är anställd å fartyg

med en bruttodräktighet understigande

500 registerton huvudsakligen

för att direkt betjäna passagerare;

person tillhörande redarens familj

å fartyg med en bruttodräktighet understigande

500 registerton; eller

person som är anställd å fartyg av

följande slag, nämligen

a) kronan tillhörigt fartyg, såvida

icke Konungen annorlunda förordnat.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 5i.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

b) fiskefartyg då det användes såsom

sådant, eller fartyg som nyttjas

till verksamhet omedelbart förbunden

med fiske,

c) isbrytar- eller räddnings- eller

bärgningsfartyg då det användes såsom

sådant,

d) lustfartyg,

e) skolfartyg som icke i allmän

trafik befordrar gods eller passagerare,

f) segelfartyg utan hjälpmaskin,

sådant segelfartyg med hjälpmaskin

vars bruttodräktighet understiger 100

registerton, eller ock annat fartyg

som har en nettodräktighet understigande

20 registerton, såvida ej Konungen

om fartyg varom nu är sagt

annorlunda förordnat.

(Utskottets förslag:)

b) fiskefartyg då det användes såsom

sådant, eller fartyg som nyttjas

till verksamhet omedelbart förbunden

med fiske,

c) isbrytar- eller räddnings- eller

bärgningsfartyg då det användes såsom

sådant,

d) lustfartyg,

e) skolfartyg som icke i allmän

trafik befordrar gods eller passagerare,

f) segelfartyg utan hjälpmaskin,

sådant segelfartyg med hjälpmaskin

vars bruttodräktighet understiger 100

registerton, eller ock annat fartyg

som har en nettodräktighet understigande

20 registerton, såvida ej Konungen

om fartyg varom nu är sagt

annorlunda förordnat.

3 mom. När synnerliga skäl därtill äro, må Konungen eller myndighet som

Konungen förordnar medgiva undantag jämväl i övrigt från tillämpningen

av denna lag.

2 §•

1 mom. I denna lag förstås med

skeppstjänst: arbete varom i 1 § 1 mom. sägs;

sjöman: en var som förrättar skeppst jänst varå lagen äger tillämpning;

stgrman: annan till fartygsbefälet hörande person än befälhavaren;

ekonomipersonal: personal som är anställd för besättningens eller passagerarnas

förplägning eller uppassning eller andra sysslor som äga samband

med dylikt arbete, eller för expeditionsgöromål eller annan liknande tjänstgöring;
dagman:

sjöman vilkens skeppstjänst icke är indelad i vakter och som

ej tillhör ekonomipersonalen;

passagerarfartyg: fartyg för vilket gällande passagerarfartygscertifikat är

utfärdat;

oavbruten gång: färdsätt kännetecknat därav att icke land angöres eller

eljest beröring med land äger rum under längre tid än 2 timmar vid varje

tillfälle;

dygn: tiden från klockan 0 till klockan 24;

helgdag: dygn varå söndag eller här i riket bruklig helgdag infaller;

nordsjöfart: fart väster om linjen Hanstholm—Lindesnäs och bortom

Cuxhaven intill linjen Shetlands nordpynt—Trondheimsfjorden, 11 grader

västlig longitud (Irlands västkust) och 48 grader nordlig latitud (Brest).

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

21

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Fartyg skall under resa hela tiden anses nyttjat i den fart som bestämmes

av det från svenskt land längst bort belägna i resan ingående farvattnet,

dock ej i den mån fartyget till följd av storm, sjöskada eller annan

trängande nöd kommit utanför farvatten som resan skolat omfatta.

2 mom. Vid beräknande av arbetstid enligt denna lag skola undantagas

dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, såvida sjömannen

enligt förmans besked därunder äger avlägsna sig från arbetsplatsen

och uppehållet varar, där fråga är om fartyg som avses i 10 §, minst en halv

timme och eljest minst 1 timme.

2 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg i fjärrtrafik.

3 §.

I detta kapitel meddelade bestämmelser avse fartyg som nyttjas i nordsjö-

eller vidsträcktare fart, eller i fart vari ingår resa som under vanliga

förhållanden kräver mer än 12 timmars oavbruten gång (fjärrtrafik).

4 §.

Ordinarie arbetstid till sjöss för vaktindelad sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen

utgör högst 8 timmar om dygnet i följande fall, nämligen

a) för styrman i fall fartyget är statt il) nordsjö- eller vidsträcktare

fart och har en bruttodräktighet som uppgår till minst 500 registerton eller

2) inskränktare fart och har en bruttodräktighet överstigande 1 000 registerton;
b)

för sjöman som tillhör maskinbefälet i fall fartyget är statt il) nordsjö-

eller vidsträcktare fart och har en maskinstyrka överstigande 700 indikerade

hästkrafter eller en bruttodräktighet av minst 500 registerton eller

2) inskränktare fart och har en maskinstyrka överstigande 700 indikerade

hästkrafter eller en bruttodräktighet överstigande 1 000 registerton;

c) i annat fall än i punkt b) sägs

för maskinbefälet tillhörande sjöman

som har att själv förrätta smörjningsarbete,

i fall fartygets bruttodräktighet

uppgår till minst 500 registerton;

d) för sjöman som tillhör däcksmanskapet

i fall fartygets bruttodräktighet

uppgår till minst 500 registerton;
e)

för sjöman som tillhör maskinmanskapet

i fall fartyget har en maskinstyrka

överstigande 700 indike
-

c) för sjöman som tillhör däcksmanskap

i fall fartygets bruttodräktighet

uppgår till minst 500 registerton;
d)

för sjöman som tillhör maskinmanskapet

i fall fartyget har eu maskinstyrka

överstigande 700 indike
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

rade hästkrafter eller en bruttodräktighet

av minst 500 registerton;

e) i annat fall än punkt d) sägs

för eldare som har alt för hand elda

med kol, därest resan under vanliga

förhållanden kräver mer än 24 timmars

oavbruten gång; samt

f) för sjöman som tillhör radiopersonalen,

därest fartygets bruttodräktighet

uppgår till minst 500 registerton.

I annat fall än under a)—f) sägs

må den ordinarie arbetstiden till

sjöss för vaktindelad sjöman som ej

tillhör ekonomipersonalen icke överstiga

24 timmar för två dygn i följd.

(Utskottets förslag:)

rade hästkrafter eller en bruttodräktighet

av minst 500 registerton;

f) i annat fall än i punkt e) sägs

för eldare som har att för hand elda

med kol, därest resan under vanliga

förhållanden kräver mer än 24 timmars

oavbruten gång; samt

g) för sjöman som tillhör radiopersonalen,

därest fartygets bruttodräktighet

uppgår till minst 500 re-i

gisterton.

I annat fall än under a)—g) sägs

må den ordinarie arbetstiden till

sjöss för vaktindelad sjöman som ej

tillhör ekonomipersonalen icke överstiga

24 timmar för två dygn i följd.

Å helgdag må såsom ordinarie arbete till sjöss icke åläggas sjöman som

avses i denna paragraf annan skeppstjänst än 1) sådan som erfordras för

fartygets framdrivande, manövrering eller navigering ävensom därmed sammanhängande

arbete som ej kan tåla uppskov, 2) radiotelegraf- och radiotelefontjänst,

3) lättare rengöring och spolning av däck under sammanlagt

högst 1 timme samt 4) för besättningens förplägning erforderligt arbete.

5 §•

Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman utgör högst 8 timmar om dygnet.

Arbetstiden må dock icke överstiga 48 timmar i veckan. Ej heller må å helgdag

dagman under längre tid än sammanlagt högst 1 timme såsom ordinarie

arbete åläggas annan skeppstjänst än sådan som regelmässigt ingår i hans

åliggande och icke kan tåla uppskov.

Ordinarie arbetstid till sjöss för dagman skall, såvida ej annat överenskommits,

förläggas mellan klockan 6 och klockan 20.

6 g.

Ordinarie arbetstid till sjöss för sjöman tillhörande ekonomipersonalen

utgör högst

å passagerarfartyg: 10 timmar om dygnet under loppet av 14 timmar i

följd; samt

å annat fartyg: 9 timmar om dygnet under loppet av 13 timmar i följd. x

Ekonomipersonalens ordinarie arbetstid bör fördelas i enlighet med en av

befälhavaren på förhand fastställd arbetsplan.

7 §■

1 mom. Ordinarie arbetstid vid fartygets ankomst till eller avgång från

hamn utgör för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen högst 8 timmar

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

23

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

om dygnet. Nyttjas fartyget i inskränktare fart än nordsjöfart och uppgår

dess bruttodräktighet till högst 1 200 registerton, må dock sjömannen utöver

sagda tid såsom ordinarie arbete under sammanlagt högst 1 timme om dygnet

åläggas skeppstjänst av följande slag, nämligen 1) skeppstjänst som erfordras

för fartygets framdrivande, manövrering eller navigering ävensom därmed

sammanhängande arbete som ej kan tåla uppskov, 2) arbete för fartygets

ldargöring i anledning av ankomsten eller avgången samt 3) arbete

för ilandförande och ombordtagande av passagerare, post och passagerares

effekter.

Å helgdag må annan skeppstjänst icke åläggas sjömannen såsom ordinarie

arbete än dels skeppstjänst som i första stycket sägs, dels arbete av följande

slag, nämligen 1) radiotelegraf- och radiotelefontjänst, 2) arbete för ombordtagande

av proviant och skeppsförnödenheter i mindre omfattning, 3) lastning

och lossning av styckegods i mindre omfattning och av gods vars lastning

eller lossning ej kan utan fara för godset uppskjutas, 4) lättare rengöring

och spolning av däck under sammanlagt högst 1 timme samt 5) för

besättningens förplägning erforderligt arbete.

Befinner sig fartyget till sjöss eller eljest i gång under större delen av

dygn varunder fartyget ankommer till eller avgår från hamn, må vid beräkning

av ordinarie arbetstid för vaktindelad sjöman å sådant dygn tillämpas

de bestämmelser som enligt 4 § gälla, då fartyget är till sjöss; dock att i

dylikt fall skeppstjänst icke må, medan fartyget ligger förtöjt eller förankrat

i hamn, såsom ordinarie arbete åläggas sådan sjöman under längre tid

än 1 timme.

2 mom. Beträffande ordinarie arbetstid för sjöman tillhörande ekonomipersonalen

skola vid fartygets ankomst till eller avgång från hamn bestämmelserna

i 6 § lända till efterrättelse.

8 §•

1 mom. Ordinarie arbetstid under fartygets uppehåll i hamn utgör för

sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen högst 8 timmar om dygnet. Arbetstiden

må dock icke överstiga 48 timmar i veckan. Ej heller må å helgdag

sjömannen såsom ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst än vanligen

förekommade löpande göromål och lättare rengöring under tillhopa högst 1

timme.

2 mom. För sjöman som tillhör ekonomipersonalen utgör ordinarie arbetstid

under fartygets uppehåll i hamn för dygn högst

å passagerarfartyg:

då passagerare finnes ombord, 10 timmar under loppet av 14 timmar i

följd; och

i annat fall 8 timmar under loppet av 12 timmar i följd, dock att arbetstiden

icke må överstiga 5 timmar å lördag eller helgdag samt att annan

ekonomipersonal än köks- och uppassarpersonal å helgdag icke må såsom

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

ordinarie arbete åläggas annan skeppstjänst än vanligen förekommande löpande

göromål eller lättare rengöring under tillhopa högst 2 timmar; samt

å annat fartyg:

8 timmar under loppet av 12 timmar i följd, dock att arbetstiden icke må

överstiga 6 timmar å lördag samt att ekonomipersonalen å helgdag icke må

åläggas annan skeppstjänst än sådan som erfordras för besättningens och

passagerares förplägning jämte nödig uppassning i övrigt samt lättare rengöring

under sammanlagt högst 5 timmar.

3 mom. Ordinarie arbetstid i hamn skall, såvida ej annat överenskommits

eller är i vederbörande hamn brukligt, förläggas

för sjöman som ej tillhör ekonomipersonalen, å söckendag mellan klockan

6 och klockan 18 å helgdag mellan klockan 7 och klockan 9; samt

för ekonomipersonalen å fartyg som icke för passagerare, till tiden före

klockan 19.

9 §•

Överstiger den ordinarie arbetstiden

a) 48 timmar under loppet av en vecka då fråga är om vaktindelad sjöman

vars ordinarie arbetstid till sjöss utgör högst 8 timmar om dygnet, eller

b) 112 timmar under loppet av två veckor i följd då fråga är om annan

sjöman,

skall sjömannen för överskjutande tid åtnjuta vederlag i form av fritid

eller på annat sätt enligt vad därom må fastställas genom kollektivavtal eller

annan överenskommelse.

3 KAP.

Ordinarie arbetstid å fartyg i närtrafik.

10 §.

Nyttjas fartyg i annan fart än i 3 § sägs (närtrafik), skall, där skeppstjänsten

ej är anordnad i enlighet med vad i 2 kap. stadgas, ordinarie arbetstid

utgöra högst 24 timmar för två dygn i följd; dock må arbetstiden

icke överstiga 112 timmar under loppet av två veckor i följd.

4 KAP.

Säkerhetstjänst och övertidsarbete m. m.

11 §•

Utöver vad i 2 och 3 kap. stadgas må skeppstjänst åläggas sjöman då

fråga är om

a) skeppstjänst som ovillkorligen erfordras med hänsyn till hotande fara

för fartyg, liv eller gods;

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5b.

25

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

b) skeppstjänst som erfordras för lämnande av hjälp varom i 34 a, 223

eller 223 a § sjölagen sägs;

c) deltagande i sådana övningar med bärgnings- och eldsläckningsredskap

samt andra säkerhetsanordningar som anställas i enlighet med vad därom

särskilt stadgas; eller

d) sedvanliga och nödvändiga nautiska och meteorologiska observationer.

För skeppstjänst som sjöman utför på grund av förestående bestämmelser

är han, såvida ej annat överenskommits, icke berättigad till särskild ersättning.

12 §.

Utöver vad i 2 och 3 kap. stadgas må mot ersättning åläggas sjöman jämväl

annan än i 11 § omförmäld skeppstjänst (övertidsarbete).

13 §.

övertidsarbete må åläggas sjöman under högst 24 timmar i veckan. Dock

må övertidsarbete icke förekomma i sådan utsträckning att tiden för sjömannens

skeppstjänst under ett och samma dygn därigenom skulle uppgå

till mer än 16 timmar.

Övertidsarbete bör ej förekomma regelbundet.

Från den i första stycket stadgade begränsningen undantages övertidsarbete

som erfordras för

a) nödig vakttjänst i hamn;

b) vidtagande av åtgärd som blivit påbjuden av myndighet i hamn;

c) skeppstjänst som föranledes därav att besättningen blivit under pågående

resa förminskad; eller

d) annan skeppstjänst som ej kan tåla uppskov och som måste fullgöras

å tid då sjöman icke eljest enligt denna lag har att förrätta arbete.

14 §.

1 mom. Ersättning för övertidsarbete skall utgå i penningar eller ock, då

fråga är om vakttjänst i hamn eller om arbete utfört av sjöman som icke

uppbär kontant lön, beredas i form av fritid.

2 mom. övertidsersättning som utgår i penningar skall för timme räknat

utgöra, när övertidsarbetet utförts å söckendag, minst en 150-del och, när

övertidsarbetet utförts å helgdag, minst en 75-del av sjömannens kontanta

månadslön, oberäknat kostpenningar eller däremot svarande ersättning.

övertidsersättningen skall beräknas särskilt för varje tillfälle övertidsarbete

utförts, varvid påbörjad halvtimme skall ersättas såsom hel halvtimme.

3 mom. Då övertidsarbete ersättes med fritid skall iakttagas, att mot

övertiden svarande fritid förlägges till samma dygn som det varunder övertidsarbetet

utföres, eller ock till närmast föregående eller efterföljande

helgfria dygn. Är fråga om sjöman som uppbär kontant lön, skall fritiden

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

beredas i hamn och må icke, om övertidsarbetet utföres å helgdag, förläggas

till söckendag varunder sjömannen utför övertidsarbete mot annan ersättning

än fritid å samma söckendag.

5 KAP.

Övriga bestämmelser.

15 §.

Innehåller avtal om skeppstjänst villkor stridande mot denna lag, vare

det villkor utan verkan, där ej om sådant villkor överenskommits genom

kollektivavtal samt villkoret godkänts av Konungen eller myndighet som

Konungen förordnat.

16 §.

Det åligger befälhavaren eller, under hans tillsyn och ansvar, styrman

eller någon av maskinbefälet eller föreståndare för ekonomiavdelningen att

föra arbetstidsjournal upprättad enligt formulär som fastställes av fartygsinspektionens

chefsmyndighet. Anteckningarna i journalen skola införas senast

dagen efter den under vilken arbetet utföres.

Ej må någon vars rätt är beroende därav förvägras att erhålla nödig

kännedom om arbetstidsjournals innehåll och att taga skriftligt utdrag

därav. Arbetstidsjournal skall av redaren förvaras minst två år efter dess

avslutning.

När skäl därtill äro må Konungen eller myndighet som Konungen förordnar

meddela eftergift från skyldigheten att föra arbetstidsjournal såvitt

angår fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 registerton.

17 §.

Befälhavare skall tillse att ett exemplar av denna lag finnes tillgängligt

ombord å fartyget.

18 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av fartygsinspektionens tillsynsorgan.

I övrigt skall beträffande tillsynen i tillämpliga delar lända till

efterrättelse vad i 1, 6 och 7 kap. lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om

tillsyn å fartyg finnes stadgat.

Närmare föreskrifter angående tillsynen meddelas av Konungen.

19 §•

Befälhavare som använder sjöman till skeppstjänst i strid mot vad i denna

lag stadgas, straffes med dagsböter.

Lika med befälhavare straffes redare, där förseelsen skett med hans vetskap

och vilja.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

27

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Frihet från ansvar enligt denna paragraf äger dock rum, där det kan

visas att tillgång till nödig bemanning för att i allo anordna skeppstjänsten

i enlighet med denna lag icke funnits i senast besökta hamn.

20 §.

Bryter någon mot föreskrift som är meddelad i 16 §, straffes med dagsböter.

21 §.

Åsidosätter befälhavare den skyldighet som enligt 17 § åligger honom,

straffes med böter från och med fem till och med etthundra kronor.

22 §.

Om domstol i tvistemål som bör bedömas efter denna lag skall vad i

86 och 87 §§ sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

23 §.

Om domstol i mål rörande förseelse varom i denna lag sägs skall vad

i 89 § sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

24 §.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949.

Genom denna lag upphäves sjöarbetstidslagen den 30 september 1938

(nr 607). I fråga om domstol i tvistemål som bör bedömas efter sistnämnda

lag skall dock vad där är stadgat alltjämt gälla.

Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt i kraft

meddela undantag som avses i 1 § 3 mom. och 16 § eller godkännande som

avses i 15 §.

I fråga om fartyg som vid denna lags ikraftträdande redan i svensk ägo

nyttjas till sjöfart, eller som då är under byggnad för svensk räkning och

blivit sjösatt, gäller följande:

Erfordras vid tillämpning av stadgandena

i 4 § punkterna a)—f) angående

ordinarie arbetstid till sjöss

för sjöman som tillhör däcks-, maskin-

eller radiopersonalen större antal

man än det för vilket fartygets bostäder

eller stadigvarande inrättningar

äro avsedda, må där Konungen

eller myndighet som Konungen förordnar

funnit anordnande av ytterligare

bostäder eller inrättningar icke

Erfordras vid tillämpning av stadgandena

i 4 § punkterna a)—g) angående

ordinarie arbetstid till sjöss

för sjöman som tillhör däcks-, maskin-

eller radiopersonalen större antal

man än det för vilket fartygets bostäder

eller stadigvarande inrättningar

äro avsedda, må där Konungen

eller myndighet som Konungen förordnar

funnit anordnande av ytterligare

bostäder eller inrättningar icke

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

(Kungl. Maj.ts förslag:)

vara praktiskt möjligt eller icke kunna

ske utan oskälig kostnad, samt

särskilt bevis utfärdats därom, ordinarie

arbetstid till sjöss för sjömannen

beräknas utan avseende å vad

i nämnda stadganden föreskrives.

Bevis som nyss sagts må icke utfärdas

att gälla för längre tid än fyra

år åt gången; beviset skall förvaras

ombord.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

vara praktiskt möjligt eller icke kunna

ske utan oskälig kostnad, samt

särskilt bevis utfärdats därom, ordinarie

arbetstid till sjöss för sjömannen

beräknas utan avseende å vad

i nämnda stadganden föreskrives.

Bevis som nyss sagts må icke utfärdas

att gälla för längre tid än fyra

år åt gången; beviset skall förvaras

ombord.

B. att de i anledning av propositionen väckta motionerna

1:425, 1:427, 1:428, 1:429, 11:591,11:592, 11:593,

11:594, II: 600 och II: 601, i den mån de icke blivit besvarade

genom vad utskottet ovan under A. hemställt, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 juni 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Hage, Wistrand, Löfvander*,

Uhlén, Osvald*, Nerman och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård*, Ryberg\

Holm*, fru Västberg, herrar Lundberg, Andersson i Alfredshem och

fru Sandström.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54.

29

Reservationer:

1) av herr Olovson i Västerås;

2) av herr Hagård;

3) av herrar Wistrand, Löfvander, Osvald, Carl Eric Ericsson, Rgberg

och fru Sandström, vilka anfört:

Proposition 265 med förslag till ny sjöarbetstidslag är närmast uppbyggd

på Seattlekonventionen av år 1946. Ingen stat har emellertid ratificerat

denna konvention, vilken särskilt i fråga om övergångsbestämmelserna

har sådant innehåll, att riksdagen på förslag av departementschefen

ansett sig böra avstå från att ratificera densamma.

Enligt vad som meddelats i utskottet är dock en överarbetning av konventionen

beslutad, vilken överarbetning lär komma att äga rum redan i

höst. Innan riksdagen fattar något beslut i fråga om sjöarbetstiden synes

oss resultatet av denna överarbetning och dess återverkningar i fråga om

lagstiftningen inom de främsta sjöfartsländerna böra avvaktas.

Det har nyligen i offentliga uttalanden från sakkunnigt håll framhållits,

att världsfraktmarknaden nu börjar visa tendenser till minskad tillgång

till laster och fallande frakter. Sjöfarten tillför vårt land mycket

stora belopp utländsk valuta, därav en väsentlig del hårdvaluta, vilken är

av största betydelse för vår försörjning. Enligt beräkning uppgår den utländska

valuta som genom sjöfarten kommer landet till godo till ca */« miljard

kronor. Det synes oss synnerligen angeläget att icke näringens möjligheter

att fullgöra sin under nuvarande förhållanden särskilt betydelsefulla

uppgift äventyras genom en lagstiftning, som på densamma lägger

större bördor än vad andra med oss jämnställda sjöf artsdrivande länder

anse möjliga att bära. Merutgiften för rederierna kan enligt uppgift i

propositionen beräknas till dels en engångskostnad för sådana ombyggnader

av fartyg, som bliva en följd av lagen, av ca 10 miljoner kronor samt

dels en årlig kostnad på grund av ökad bemanning, ökade övertidskostnader

m. m. av samma belopp. Visserligen har ett vidsträckt dispensförfarande

ställts i utsikt, vilket för tillfället skulle lindra de ekonomiska verkningarna

av lagen i vad det gäller engångskostnaderna, men ökningarna

i årsomkostnaderna skulle dock kvarstå utan större möjlighet till lindring

genom dispenser.

Strävandena att ernå en arbetstid för sjöfolket, som närmare ansluter

sig till den, som tillämpas inom arbetslivet i övrigt, böra enligt vår mening

stödjas så långt förhållandena det medgiva.

Vi anse emellertid, att man, innan ändringar vidtagas i nu gällande sjöarbetstidslagstiftning

bör avvakta den förestående revisionen av Seattlekonventionen

och det ställningstagande, som andra sjöfartsdrivande länder

av betydelse komma att intaga till en reviderad konvention. Skulle eu

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 5i.

mera omfattande anslutning till en sådan konvention komma till stånd

förutsätta vi att icke heller Sverige skall vägra sin medverkan till en lagstiftning,

som möjliggör konventionens ratifikation.

Med åberopande av ovanstående hemställa vi,

att riksdagen ville för närvarande avslå den kungl. propositionen.

4) av herrar Uhlén, Lundberg och Andersson i Alfredshem, vilka anfört:
Under

åberopande av de skäl, som angivits i motionen II: 593, få vi hemställa,

att riksdagen måtte för sin del antaga 2 § 2 mom. i den

föreslagna sjöarbetstidslagen i följande lydelse:

2 §•

2 mom. Vid beräknande av arbetstiden enligt denna lag skola undantagas

dels måltidsrast, dels ock annat uppehåll i skeppstjänsten, såvida sjömannen

enligt förmans besked äger avlägsna sig från arbetsplatsen och

uppehållet varar minst en timme.

487960. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:441 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till sjöarbetstidslag. a1 i texten