Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag beträffande revision av gällande grunder för de statliga och kommunala tjänstemännens förhandlingsoch avtalsrätt, med beaktande av vad i de nyss angivna motionerna anförts.

1948-06-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:55, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag beträffande revision av gällande grunder för de statliga och kommunala tjänstemännens förhandlingsoch avtalsrätt, med beaktande av vad i de nyss angivna motionerna anförts.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

1

Nr 55.

Utlåtande i anledning av dels väckta motioner om revision av

gällande grunder för de statliga och kommunala

tjänstemännens förhandlings- och avtalsrätt, dels

ock väckt motion angående förstärkning av förhandlingsrätten

för de stats- och kommunalanställda

tjänstemännen.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen

i första kammaren nr 107 av herr Bergvall m. fl. samt motionerna

i andra kammaren nr 48 av herrar Fagerholm och Hagård och nr 177 av

herr Ohlin m. fl.

I motionerna T: 107 och II: 177, vilka äro likalydande, hemställes —

under hänvisning till vad som anförts i samtidigt väckta motioner, nr 106

i första kammaren av herr Bergvall m. fl. och nr 176 i andra kammaren

av herr Ohlin m. fl., angående de offentliga tjänstemännens rättsställning

— att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning

och förslag beträffande revision av gällande grunder för de statliga och

kommunala tjänstemännens förhandlings- och avtalsrätt, med beaktande

av vad i de nyss angivna motionerna anförts.

I motionen II: 48 hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t begära skyndsam utredning med förslag rörande förstärkning av

förhandlingsrätten för de stats- och kommunalanställda tjänstemännen».

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för det i motionen II: 48

framställda yrkandet, får utskottet hänvisa till motionen. Vad angår skälen

för den hemställan, som gjorts i motionerna I: 107 och II: 177, får utskottet

hänvisa till likalydande motionerna I: 106 och II: 176. Dessa ha hänvisats

till konstitutionsutskottet.

Lagen den 11 september 1936 (nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt

äger icke tillämpning å sådana arbetstagare i statens eller kommunernas

tjänst, som äro underkastade ämbetsmannaansvar. Dylika arbetstagares

förhandlingsrätt regleras i kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 292) angående

förhandlingsrätt för statens tjänstemän samt i lagen den 17 maj 1940

(nr 331) om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän. För vissa kategorier

av tjänstemän äro särskilda bestämmelser meddelade i kungörelsen

1 —Bihang till riksdagens protokoll 15''iH. ,9 samt. 2 avd. Nr 55—56.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

den 23 december 1937 (nr 1002) angående vissa inskränkningar i förhandlingsrätten

för militär personal och likställda samt i kungörelsen den 20

december 1940 (nr 1031) angående vissa begränsningar i förhandlingsrätten

för lärare vid folk- och småskolor samt fortsättningsskolor.

Mellan den förhandlingsrätt, varom stadgas i 1936 års lag, å ena, samt

förhandlingsrätten enligt 1937 års kungörelse och 1940 års lag, å andra

sidan, finnes en djupgående skillnad av principiell natur. I förstnämnda

lag betraktas arbetstagarnas organisation såsom en med arbetsgivaren jämställd

part och förhandlingsrätten avser, att arbetstagarna skola erhålla

medbestämmanderätt i fråga om anställningsvillkoren. 1937 års kungörelse

och 1940 års lag avse däremot endast att bereda de i författningarna omförmälda

arbetstagarna tillfälle att, innan vederbörande myndighet fattar

beslut rörande deras anställningsförhållanden, framföra sina synpunkter

och önskemål i frågan. Med denna skillnad sammanhänger även, att ett

kollektivavtal som upprättats mellan en myndighet och en förening av

tjänstemän med ämbetsmannaansvar i rättspraxis ansetts ogiltigt.

I den proposition (nr 128) varigenom förslaget till 1937 års kungörelse

förelädes riksdagen uttalade föredragande departementschefen, statsrådet

Forslund, bland annat följande angående den föreslagna förhandlingsrättens

innebörd:

Självfallet är, att en förhandlingsordning för statens tjänstemän måste i

väsentlig grad skilja sig från den ordning, som befunnits lämplig att lagfästa,

då det gäller statens och kommunernas arbetare samt de i enskild

tjänst anställda arbetstagarna. Beträffande statens tjänstemän har man att

taga hänsyn till att deras anställningsförhållanden äro av helt annan karaktär

än som gäller för de arbetstagare, som falla under lagen om föreningsoch

förhandlingsrätt. Detta har även framhållits av de sakkunniga. Det av

dem utarbetade förslaget utgår också från att något intrång i statsmakternas

eller myndigheternas beslutanderätt i fråga om utformandet av de allmänna

tjänstevillkoren eller om tillämpandet av sådana villkor icke skall

ske genom förhandlingsordningens införande. Mot denna utgångspunkt för

lagstiftningen på området har jag icke något att erinra.

Även om det står klart, att den förhandlingsordning, som nu föreslås till

införande, icke kommer att medföra någon inskränkning i myndigheternas

beslutanderätt, bör det dock fastslås, att avsikten med lagstiftningen är att

skapa ett visst inflytande för tjänstemännen vid tillkomsten av bestämmelser

rörande deras anställnings- och tjänsteförhållanden liksom även i fråga

om tillämpningen av sådana bestämmelser. Detta har även understrukits av

de sakkunniga. Vad jag nu anfört innebär emellertid icke, att myndigheter

och tjänstemän vid förhandlingar skulle komma att stå mot varandra såsom

likaberättigade parter. Jag anser mig dock kunna utgå från att myndigheterna

skola inse, att det ligger i deras eget intresse att aktivt medverka vid

förhandlingar med tjänstemännen, varigenom ökad möjlighet kan vinnas

att vid besluts fattande taga hänsyn till av tjänstemännen framställda motiverade

önskemål.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 44, gjorde ingen erinran mot detta departementschefens

uttalande.

Frågan om revidering av bestämmelserna om de offentliga tjänstemännens

förhandlingsrätt har vid ett flertal tillfällen varit föremål för framställningar.

I skrivelse till Konungen hemställde tjänstemännens centralorganisation

(TCO) redan 1943 om revision av lagen om förhandlingsrätt

för kommunala tjänstemän, och 1945 hemställde TCO ånyo om en allmän

utredning om förhandlingsrätten för tjänstemän med ämbetsmannaansvar.

Kungl. socialstyrelsen har avgivit yttrande i ärendet till Kungl. Maj :t genom

en skrivelse av den 8 februari 1945, vari styrelsen instämt i utredningsyrkandet.

I yttrandet framhölls, att det syntes kunna ifrågasättas,

huruvida begränsningen i förhandlingsrätten för tjänstemän underkastade

ämbetsmannaansvar vore grundad på verkligt bärande motiv eller om den

måhända endast kvarstode såsom ett relikt av en äldre tids åskådning på

området. I den praktiska tillämpningen hade denna begränsning medfört

avsevärda olägenheter, framhöll styrelsen. Vid den utredning, varom styrelsen

hemställt, borde övervägas, huruvida skäl förelåge att vägra de ifrågavarande

tjänstemännen den förhandlingsrätt, som enligt 1936 års lag tillerkänts

alla övriga grupper av arbetstagare. Slutligen kan nämnas, att TCO

i skrivelse den 17 oktober 1947 till chefen för socialdepartementet ånyo

hemställt om utredning i förhandlingsrättsfrågan.

Förevarande spörsmål har tidigare behandlats av riksdagen. Sålunda

väckte herr Fagerholm vid 1945 års riksdag en motion, nr 149, vari hemställdes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning

med förslag rörande förstärkning av förhandlingsrätten för de stats- och

kommunalanställda tjänstemännen.

Andra lagutskottet uttalade i sitt utlåtande nr 26, att det i motionen berörda

spörsmålet vore förtjänt av stor uppmärksamhet. Det kunde enligt

utskottets uppfattning icke bestridas, att olägenheter vore förbundna med

den gällande förhandlingsordningen för ifrågavarande tjänstemän. Det

kunde ifrågasättas huruvida icke deras förhandlingsrätt borde bringas i

överensstämmelse med eller anpassas i riktning mot den förhandlingsrätt

som reglerades i 1936 års lag. Under hänvisning till att frågan vore föremål

för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet och med framhållande av att utskottet

förutsatte, att fortsatt utredning i frågan komme att verkställas,

hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

Vidare väcktes vid 1945 års riksdag en motion, nr 422 i andra kammaren,

vari hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utarbetande av proposition med förslag till sådan ändring eller

sådant förtydligande av 1940 års lag om förhandlingsrätt för kommunala

tjänstemän, att lagen icke lade hinder i vägen för kommunal myndighet att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 55.

vid förhandlingarna med personalorganisationerna låta sina förhandlingsdelegerade

träffa preliminära överenskommelser.

Andra lagutskottet hemställde i utlåtande över motionen (nr 26), att

denna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd under hänvisning till

att frågan om förstärkning av förhandlingsrätten för de tjänstemän, som

vore underkastade ämbetsmannaansvar, i hela dess vidd vore föremål för

Kungl. Maj :ts uppmärksamhet.

Motionerna I: 106 och II: 176 vid innevarande riksdag, vari hemställts om

utredning och förslag beträffande revision av i §§ 35 och 36 i regeringsformen

stadgade grunder för statstjänstemännens rättsställning i samband med

en allmän tjänstemannalagstiftning, omfattande jämväl de kommunalt anställda

tjänstemännen, ha behandlats av konstitutionsutskottet. Utskottet,

som förutsatte, att utredning kommer till stånd angående statstjänstemännens

och de kommunalt anställda tjänstemännens rättsställning, hemställde

i sitt utlåtande nr 12 att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Utskottet. Utskottet delar den i förevarande motioner framförda uppfattningen,

att utredning av frågan om de stats- och kommunalanställda

tjänstemännens förhandlings- och avtalsrätt snarast bör komma till stånd.

Enligt vad utskottet har sig bekant, ämnar chefen för socialdepartementet

begära Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga för utredning

av frågan om vidgad förhandlingsrätt för stats- och kommunalanställda

tjänstemän, som äro underkastade ämbetsansvar, samt därmed sammanhängande

frågor. Någon framställning till Kungl. Maj :t med begäran om

utredning av förevarande spörsmål synes med hänsyn härtill icke påkallad.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att motionen II: 48 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

B. att motionerna I: 107 och II: 177 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 juni 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Wistrand, Löfvander,

Björkman*, Uhlén, Nerman* och fru Flood;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård*, Hellbacken*,

Ryberg*, Johnsson i Kastanjegården, Andersson i Eskilstuna,

Lundberg och Andersson i Alfredshem.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.