Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet.
1948-06-26 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1948:56, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 56.
5
Nr 56.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av
de uppgifter och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet.
Genom en den 19 mars 1948 dagtecknad proposition, nr 193, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter,
som tillkomma arbetsrådet.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
De uppgifter och befogenheter, som enligt lag eller författning tillkomma
arbetsrådet, skola, med iakttagande av vad nedan sägs, i stället tillkomma
arbetarskyddsstyrelsen.
2 §•
I handläggningen av ärende, som avses i denna lag, skola såsom ledamöter
i arbetarskyddsstyrelsen deltaga, förutom en eller flera befattningshavare
i styrelsen, representanter för arbetsgivare och arbetstagare, utsedda
i enlighet med vad hittills gällt rörande utseende av sådana ledamöter i
arbetsrådet och suppleanter för dem.
3 §.
Beträffande ärende, som avses i denna lag, skall i övrigt i tillämpliga
delar vad som finnes stadgat om arbetsrådet gälla arbetarskyddsstyrelsen.
Därvid skall föreskrift, som avser arbetsrådets ordförande eller hans ställföreträdare,
i stället avse generaldirektören i arbetarskyddsstyrelsen eller
dennes ställföreträdare och föreskrift, som angår annan utan förslag utsedd
ledamot av arbetsrådet, i stället avse den eller de befattningshavare i styrelsen
Konungen bestämmer.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 56.
4 §•
Närmare föreskrifter angående arbetarskyddsstyrelsens handläggning av
ärende, som avses i denna lag, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949. Från och med nämnda dag
skall förordnande att för tiden efter 1948 års utgång vara ledamot eller
suppleant i arbetsrådet icke vidare gälla.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslaget, får utskottet i
den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
Genom propositionen nr 184 till innevarande riksdag har Kungl. Maj :t
bl. a. föreslagit inrättande fr. o. m. den 1 januari 1949 av ett nytt ämbetsverk,
arbetarskyddsstyrelsen. Riksdagen har biträtt detta förslag. Det nya
ämbetsverket skall övertaga dels från riksförsäkringsanstalten uppgiften
att vara chefsmyndighet för yrkesinspektionen dels ock från arbetsrådet
de uppgifter och befogenheter, som enligt arbetstidslagarna och andra lagar
tillkomma rådet.
Propositionen nr 184 bygger i huvudsak på ett av 1938 års arbetarskgddskommitté
avgivet betänkande (SOU 1946: 88). Kommittén har dock föreslagit,
att det nya ämbetsverket skulle tillskapas genom att det nuvarande
arbetsrådet med bibehållet namn ombildades till ett centralt ämbetsverk,
vilket övertoge jämväl uppgiften att vara chefsmyndighet för yrkesinspektionen.
I anslutning till den berörda omorganisationen har propositionen nr 193
med förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter
och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet, framlagts.
Beträffande gällande bestämmelser om arbetsrådets sammansättning och
arbetsuppgifter får utskottet hänvisa till den redogörelse härutinnan som
lämnats å s. 3—5 i propositionen nr 193.
Arbetarskyddskommittén har beträffande handläggningen av ärenden,
som nu avgöras av arbetsrådet, d. v. s. huvudsakligen ärenden rörande
arbetstidslagstiftningen icke föreslagit någon ändring i förhållande till vad
som nu gäller. Dessa skulle alltså fortfarande handläggas av arbetsrådet.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, hav icke ansett sig
kunna biträda kommitténs förslag i denna del och har utvecklat skälen
härför på följande sätt:
Kommitténs förslag till ordnande av partsrepresentationen i det nya ämbetsverket
är i vissa avseenden oklart. Anledningen härtill torde huvudsakligen
vara, att kommittén ansett benämningen arbetsrådet böra övergå
å det nyinrättade, för arbetarskyddet och arbetstidsärendena gemensamma
7
Andra lagutskottets utlåtande nr öli.
ämbetsverket. Kommittén synes ha tänkt sig att man härigenom skulle
kunna undgå att göra ändring i arbetstidslagarna och de övriga lagar och
författningar — butikstängningslagen, lagen angående tiden för förläggande
av bageri- och konditoriarbete, lagen angående semesterns längd för
vissa arbetstagare med särskilt pressande eller hälsofarligt arbete och förordningen
angående yrkesmässig automobiltrafik — däri arbetsrådet tilllagts
viss befogenhet. Som en konsekvens härav har kommittén ansett att
bestämmelserna i allmänna arbetstidslagen om arbetsrådets utseende och
sammansättning alltjämt skulle gälla. Bl. a. skulle det nya ämbetsverkets
chef och vissa andra befattningshavare i verket utses att vara opartiska
ledamöter i arbetsrådet. Genom vad sålunda föreslagits skulle emellertid
arbetsrådet alltjämt komma att bestå såsom en självständig myndighet vid
sidan av det nyinrättade ämbetsverket. Detta skulle medföra uppenbara
olägenheter. Exempelvis skulle en dispensansökan angående minderårigs
användande till övertid i vissa fall rätteligen böra behandlas dels av arbetsrådet
i den i allmänna arbetstidslagen angivna sammansättningen och dels
av samma personer i egenskap av befattningshavare och särskilda ledamöter
i det nya ämbetsverket. Vissa olägenheter skulle undvikas, om i enlighet
med kommitténs förslag ämbetsverket övertoge benämningen arbetsrådet,
men därav skulle å andra sidan också, såsom arbetsrådet påpekat,
följa en viss förvirring. Ärenden enligt arbetarskyddslagen, som vid ett
bifall till detta förslag skulle handläggas av arbetsrådet, skulle nämligen
ankomma på det nya ämbetsverket att avgöra — i många fall utan medverkan
av partsrepresentanter — och icke av det enligt allmänna arbetstidslagen
utsedda arbetsrådet.
Av nu angivna skäl anser jag det nödvändigt att de uppgifter och befogenheter
som tillkomma det nuvarande arbetsrådet även formellt överflyttas
på det nya ämbetsverket och att arbetsrådet således upphör att vara
en självständig institution.
Departementschefen har med hänsyn till att utredning pågår om en revision
av arbetstidslagstiftningen föreslagit, att alla ärenden enligt denna
lagstiftning tills vidare skola liksom hittills avgöras med partsrepresentanter
som bisittare. Dessa skola enligt förslaget utses i enlighet med vad som
hittills gällt. Frågan om partsrepresentationens ordnande i arbetarskyddsstyrelsen
bör enligt departementschefens uppfattning regleras i arbetarskyddsstyrelsens
instruktion och arbetsordning. Detta förutsätter emellertid
en lagändring. Departementschefen har härutinnan anfört:
Beträffande ärenden som för närvarande handläggas av arbetsrådet är
emellertid att märka, att arbetsrådets sammansättning är reglerad i lag.
lin lagändring är sålunda här erforderlig. Då frågan om arbetarskyddsstyrelsens
sammansättning i arbetstidsärenden torde komma alt bli föremål
för övervägande av arbetstidsutredningen, synes en lagändring nu lämpligen
böra begränsas att avse meddelande av föreskrift om överflyttande
å arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter som tillkomma
arbetsrådet ävensom de föreskrifter som i övrigt äro oundgängligen erforderliga
för att möjliggöra den nya ordningen för ärendenas prövning.
Frågan om partsrepresentanters deltagande vid handläggningen av arbetarskyddsärenden
har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för uppmärk
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 56.
samhet. Förslag om dylik representation ha sålunda tidigare framlagts av
yrkesfarekommittén, socialstyrelsen och 1937 års arbetarskyddskommitté.
Även 1938 års arbetarskyddskommitté har framlagt förslag i denna riktning.
Till motivering för detta förslag har kommittén anfört, att de synpunkter
som varit bestämmande för partsrepresentation vid prövning och avgörande
av ärenden enligt arbetstidslagarna kunde åberopas även då fråga
vore om handläggning av vissa ärenden enligt arbetarskyddslagen och med
stöd därav meddelade föreskrifter. Även här finge det anses vara av betydelse
att genom en partsrepresentation tillföra det prövande organet erforderlig
sakkunskap och tillförsäkra avgörandena största möjliga auktoritet.
Det vore enligt kommitténs mening också betydelsefullt, om man
vid handläggningen av ärenden enligt arbetarskyddslagen kunde draga
nytta av den praxis, som utbildats vid prövning av ärenden jämlikt arbetstidslagarna,
och de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av dessa
lagar. För att så skulle kunna ske syntes den mest ändamålsenliga lösningen
vara, att det uppdroges åt det enligt reglerna i 1930 års lag om
arbetstidens begränsning tillsatta arbetsrådet att jämväl pröva och avgöra
de ärenden, som rörde arbetarskyddslagstiftningen. Fn viss begränsning
härvidlag vore dock nödvändig. Medverkan av partsrepresentanter vid
handläggningen av ärenden enligt arbetarskyddslagen syntes främst böra
ifrågakomma i sådana ärenden, som rörde förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare, och därvid företrädesvis frågor av synnerlig vikt eller
större principiell innebörd. Ärenden av löpande natur som avsåge tillämpning
av lagens bestämmelser i speciella fall och som ej vore av särskild vikt
med hänsyn till förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, enklare
dispensärenden, tekniska frågor o. s. v. borde handläggas utan medverkan
av partsrepresentanter. Kommittén har icke ansett det möjligt att uppräkna
de slag av ärenden, som skulle behandlas med partsrepresentation.
Huvudlinjerna härför borde lämpligen uppdragas i ämbetsverkets instruktion
och arbetsordning. Därutöver borde verkets chef givas möjlighet att,
när han så funne lämpligt, besluta, att ärende skulle handläggas i närvaro
av partsrepresentanter.
Departementschefen har i likhet med kommittén ansett sig kunna förorda,
att partsrepresentanter skola tjänstgöra som bisittare vid avgörande
av ärenden enligt arbetarskyddslagen och har beträffande den omfattning
vari så skall ske uttalat:
På grund härav böra också alla ärenden rörande tillämpningen av sådana
stadganden i arbetarskyddslagen som angå arbetstiden och dess förläggning
avgöras i denna ordning. Särskilt talar härför den omständigheten,
att dessa bestämmelser ha så nära anknytning till arbetstidslagstiftningen,
att det ofta måste inträffa att i ett och samma ärende såväl arbetarskyddslagen
som någon av arbetstidslagarna är att tillämpa. I enlighet
med vad kommittén föreslagit böra vidare ärenden, som avse överflyttning
av arbetsgivaransvaret till särskild arbetsföreståndare, avgöras i närvaro
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 56.
av partsrepresentanter även då fråga är om tillämpning av arbetarskyddslagen.
Såsom kommittén anfört böra i övrigt arbetarskyddsärenden av
principiell betydelse eller allmängiltig natur handläggas i denna ordning.
I det förslag till arbetarskyddslag, som tidigare denna dag remitterats
till lagrådet, har upptagits ett stadgande (71 §) av innebörd att det skall
ankomma på Kungl. Maj :t att förordna, i vilken utsträckning och i vilken
ordning representanter för arbetsgivare och arbetstagare skola deltaga i
arbetarskyddsstyrelsens handläggning av ärenden enligt arbetarskyddslagen.
Departementschefen har i likhet med arbetarskyddskommittén uttalat,
att de nuvarande reglerna för arbetsrådet borde tagas till mönster, när det
gäller handläggningen av ärende, som skall avgöras i närvaro av partsrepresentanter,
och i denna fråga vidare uttalat:
I enlighet härmed bör dylikt ärende kunna avgöras av fem ledamöter
eller, därest samtliga äro ense, av fyra ledamöter, dock att av partsrepresentanterna
lika många skola närvara från vardera sidan. Såsom opartiska
ledamöter böra kunna ingå, förutom generaldirektören i arbetarskyddsstyrelsen,
som är självskriven såsom ordförande, en eller flera befattningshavare
i styrelsen. Det synes böra ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma
vilka befattningshavare, som skola ifrågakomma såsom ledamöter eller
suppleanter. Därvid torde böra beaktas önskvärdheten av att en eller flera
av dessa besitta domarkompetens.
Departementschefen har vidare uttalat, att partsrepresentanterna torde
böra utses i enlighet med vad hittills gällt i fråga om utseende av sådana
ledamöter i arbetsrådet och suppleanter för dem.
I de administrativa föreskrifter, som förutsättas skola reglera arbetarskyddsstyrelsens
handläggning av arbetarskyddsärenden med deltagande av
partsrepresentanter, bör enligt departementschefen angivas, att de ledamöter
i styrelsen, som utsetts enligt arbetstidslagarnas bestämmelser, skola
utan särskilt förordnande tjänstgöra som partsrepresentanter även i arbetarskyddsärenden,
som skola handläggas med partsrepresentanter som bisittare.
Beträffande frågan, om särskilda partsrepresentanter skola finnas för
ärenden, som angå verksamhetsområden, beträffande vilka arbetstiden
regleras av de särskilda arbetstidslagarna, har departementschefen anfört:
Det synes kunna ifrågasättas om något verkligt behov av sådana specialrepresentanter
föreligger och om icke behovet av sakkunskap på skilda
områden kunde tillgodoses genom särskilda sakkunniga eller experter.
Landsorganisationen synes i sitt yttrande ha uttalat sig för lämpligheten
av eu sådan anordning. Emellertid torde denna fråga för arbctstidslagstiftningens
del komma att bli föremål för övervägande vid den pågående översynen
av denna lagstiftning. Med hänsyn härtill synes det icke böra ifrågakomma
att nu göra någon ändring i den ordning, som hittills tillämpats
1 detta hänseende vid handläggningen av ärenden enligt arbetstidslagarna.
Vid sådant förhållande torde emellertid också kommitténs förslag att särskilda
partsrepresentanter skola finnas även för prövning av arfaetarskydds
2
— Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 sand. 2 avd. Nr 55—56.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 56.
ärenden på de verksamhetsområden, varom nu är fråga, böra godtagas i
avbidan på resultatet av arbetstidsutredningens arbete.
En fråga, som varit föremål för särskild uppmärksamhet i detta sammanhang
är, huru tjänstemännen skola beredas plats inom partsrepresentationen.
Beträffande de uttalanden i frågan, som gjorts av arbetarskyddskommittén
och tjänstemännens centralorganisation, får utskottet hänvisa
till den redogörelse härför som lämnats å s. 8—9 respektive s. 11 i propositionen.
Departementschefen har beträffande detta spörsmål uttalat:
Denna fråga behandlades i proposition nr 45 till 1947 års riksdag. I enlighet
med denna proposition löstes frågan om representation för tjänstemännen
i arbetsdomstolen. Beträffande arbetsrådet sköts frågan på framtiden
i avvaktan på prövningen av arbetarskyddskommitténs förslag. Kommittén
har förordat den lösning, som föreslogs i den till grund för nyssnämnda
proposition liggande utredningen. I denna utredning föreslogs, att
i samtliga arbetstidslagar skulle införas bestämmelse att förslagsrätt i fråga
om partsrepresentanter skulle tillkomma de svenska arbetsgivareföreningarnas
förtroenderåd, landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation.
Det förutsattes att en suppleant skulle utses i enlighet med det av
sistnämnda organisation avgivna förslaget och att denne skulle inträda såsom
ledamot i arbetsrådet i stället för en av de ordinarie ledamöterna å
arbetar sidan, när tjänstemannamål förekomme till behanding i rådet.
Emot denna lösning av frågan gjordes vid remissbehandlingen av förslaget
icke några egentliga invändningar såvitt förslaget berörde arbetsrådet. I
förevarande sammanhang har emellertid tjänstemännens centralorganisation
påyrkat, att antalet partsrepresentanter i det nya ämbetsverket skulle
bestämmas till tre på vardera sidan, därvid tjänstemännen skulle äga rätt
att utse en representant. Såsom skäl härför har åberopats att vissa ärenden
enligt arbetarskyddslagen vore av stor betydelse för tjänstemännen. För
min del kan jag emellertid icke ansluta mig till detta yrkande. Enligt min
uppfattning böra nämligen flera än sju ledamöter icke lämpligen på en gång
tjänstgöra i den med partsrepresentanter förstärkta arbetarskyddsstyrelsen.
Med hänsyn härtill torde tjänstgöringsförhållandena lättast kunna
ordnas i enlighet med det förslag som utredningsmannen på sin tid avgav
och till vilket arbetarskyddskommittén anslutit sig. Jag tillstyrker fördenskull
att detta förslag nu lägges till grund för frågans lösning.
Lagrådets utlåtande har inhämtats över förevarande lagförslag. Lagrådet
har endast gjort ett redaktionellt påpekande. Detta har beaktats vid den
slutliga utformningen av förslaget till lagtext.
Utskottet. Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot det genom
propositionen framlagda lagförslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 26 juni 1948.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 56.
Vid ärendets behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck*, Forslund, Hage*,
Löfvander, Uhlén, Carl Eric Ericsson* och Hollertz*;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken*, Johnsson
i Kastanjegården, Hermansson*, Holm*, Andersson i Gisselås, fru
Johansson i Norrköping och herr Carlsson i Bakeröd*.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1948:442 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till sjöarbetstidslag. s. 9 i texten