Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet.

1948-06-26 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:56, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56.

5

Nr 56.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av

de uppgifter och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet.

Genom en den 19 mars 1948 dagtecknad proposition, nr 193, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter,

som tillkomma arbetsrådet.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

De uppgifter och befogenheter, som enligt lag eller författning tillkomma

arbetsrådet, skola, med iakttagande av vad nedan sägs, i stället tillkomma

arbetarskyddsstyrelsen.

2 §•

I handläggningen av ärende, som avses i denna lag, skola såsom ledamöter

i arbetarskyddsstyrelsen deltaga, förutom en eller flera befattningshavare

i styrelsen, representanter för arbetsgivare och arbetstagare, utsedda

i enlighet med vad hittills gällt rörande utseende av sådana ledamöter i

arbetsrådet och suppleanter för dem.

3 §.

Beträffande ärende, som avses i denna lag, skall i övrigt i tillämpliga

delar vad som finnes stadgat om arbetsrådet gälla arbetarskyddsstyrelsen.

Därvid skall föreskrift, som avser arbetsrådets ordförande eller hans ställföreträdare,

i stället avse generaldirektören i arbetarskyddsstyrelsen eller

dennes ställföreträdare och föreskrift, som angår annan utan förslag utsedd

ledamot av arbetsrådet, i stället avse den eller de befattningshavare i styrelsen

Konungen bestämmer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 56.

4 §•

Närmare föreskrifter angående arbetarskyddsstyrelsens handläggning av

ärende, som avses i denna lag, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949. Från och med nämnda dag

skall förordnande att för tiden efter 1948 års utgång vara ledamot eller

suppleant i arbetsrådet icke vidare gälla.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslaget, får utskottet i

den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

Genom propositionen nr 184 till innevarande riksdag har Kungl. Maj :t

bl. a. föreslagit inrättande fr. o. m. den 1 januari 1949 av ett nytt ämbetsverk,

arbetarskyddsstyrelsen. Riksdagen har biträtt detta förslag. Det nya

ämbetsverket skall övertaga dels från riksförsäkringsanstalten uppgiften

att vara chefsmyndighet för yrkesinspektionen dels ock från arbetsrådet

de uppgifter och befogenheter, som enligt arbetstidslagarna och andra lagar

tillkomma rådet.

Propositionen nr 184 bygger i huvudsak på ett av 1938 års arbetarskgddskommitté

avgivet betänkande (SOU 1946: 88). Kommittén har dock föreslagit,

att det nya ämbetsverket skulle tillskapas genom att det nuvarande

arbetsrådet med bibehållet namn ombildades till ett centralt ämbetsverk,

vilket övertoge jämväl uppgiften att vara chefsmyndighet för yrkesinspektionen.

I anslutning till den berörda omorganisationen har propositionen nr 193

med förslag till lag om överflyttande på arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter

och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet, framlagts.

Beträffande gällande bestämmelser om arbetsrådets sammansättning och

arbetsuppgifter får utskottet hänvisa till den redogörelse härutinnan som

lämnats å s. 3—5 i propositionen nr 193.

Arbetarskyddskommittén har beträffande handläggningen av ärenden,

som nu avgöras av arbetsrådet, d. v. s. huvudsakligen ärenden rörande

arbetstidslagstiftningen icke föreslagit någon ändring i förhållande till vad

som nu gäller. Dessa skulle alltså fortfarande handläggas av arbetsrådet.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, hav icke ansett sig

kunna biträda kommitténs förslag i denna del och har utvecklat skälen

härför på följande sätt:

Kommitténs förslag till ordnande av partsrepresentationen i det nya ämbetsverket

är i vissa avseenden oklart. Anledningen härtill torde huvudsakligen

vara, att kommittén ansett benämningen arbetsrådet böra övergå

å det nyinrättade, för arbetarskyddet och arbetstidsärendena gemensamma

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr öli.

ämbetsverket. Kommittén synes ha tänkt sig att man härigenom skulle

kunna undgå att göra ändring i arbetstidslagarna och de övriga lagar och

författningar — butikstängningslagen, lagen angående tiden för förläggande

av bageri- och konditoriarbete, lagen angående semesterns längd för

vissa arbetstagare med särskilt pressande eller hälsofarligt arbete och förordningen

angående yrkesmässig automobiltrafik — däri arbetsrådet tilllagts

viss befogenhet. Som en konsekvens härav har kommittén ansett att

bestämmelserna i allmänna arbetstidslagen om arbetsrådets utseende och

sammansättning alltjämt skulle gälla. Bl. a. skulle det nya ämbetsverkets

chef och vissa andra befattningshavare i verket utses att vara opartiska

ledamöter i arbetsrådet. Genom vad sålunda föreslagits skulle emellertid

arbetsrådet alltjämt komma att bestå såsom en självständig myndighet vid

sidan av det nyinrättade ämbetsverket. Detta skulle medföra uppenbara

olägenheter. Exempelvis skulle en dispensansökan angående minderårigs

användande till övertid i vissa fall rätteligen böra behandlas dels av arbetsrådet

i den i allmänna arbetstidslagen angivna sammansättningen och dels

av samma personer i egenskap av befattningshavare och särskilda ledamöter

i det nya ämbetsverket. Vissa olägenheter skulle undvikas, om i enlighet

med kommitténs förslag ämbetsverket övertoge benämningen arbetsrådet,

men därav skulle å andra sidan också, såsom arbetsrådet påpekat,

följa en viss förvirring. Ärenden enligt arbetarskyddslagen, som vid ett

bifall till detta förslag skulle handläggas av arbetsrådet, skulle nämligen

ankomma på det nya ämbetsverket att avgöra — i många fall utan medverkan

av partsrepresentanter — och icke av det enligt allmänna arbetstidslagen

utsedda arbetsrådet.

Av nu angivna skäl anser jag det nödvändigt att de uppgifter och befogenheter

som tillkomma det nuvarande arbetsrådet även formellt överflyttas

på det nya ämbetsverket och att arbetsrådet således upphör att vara

en självständig institution.

Departementschefen har med hänsyn till att utredning pågår om en revision

av arbetstidslagstiftningen föreslagit, att alla ärenden enligt denna

lagstiftning tills vidare skola liksom hittills avgöras med partsrepresentanter

som bisittare. Dessa skola enligt förslaget utses i enlighet med vad som

hittills gällt. Frågan om partsrepresentationens ordnande i arbetarskyddsstyrelsen

bör enligt departementschefens uppfattning regleras i arbetarskyddsstyrelsens

instruktion och arbetsordning. Detta förutsätter emellertid

en lagändring. Departementschefen har härutinnan anfört:

Beträffande ärenden som för närvarande handläggas av arbetsrådet är

emellertid att märka, att arbetsrådets sammansättning är reglerad i lag.

lin lagändring är sålunda här erforderlig. Då frågan om arbetarskyddsstyrelsens

sammansättning i arbetstidsärenden torde komma alt bli föremål

för övervägande av arbetstidsutredningen, synes en lagändring nu lämpligen

böra begränsas att avse meddelande av föreskrift om överflyttande

å arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter som tillkomma

arbetsrådet ävensom de föreskrifter som i övrigt äro oundgängligen erforderliga

för att möjliggöra den nya ordningen för ärendenas prövning.

Frågan om partsrepresentanters deltagande vid handläggningen av arbetarskyddsärenden

har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för uppmärk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 56.

samhet. Förslag om dylik representation ha sålunda tidigare framlagts av

yrkesfarekommittén, socialstyrelsen och 1937 års arbetarskyddskommitté.

Även 1938 års arbetarskyddskommitté har framlagt förslag i denna riktning.

Till motivering för detta förslag har kommittén anfört, att de synpunkter

som varit bestämmande för partsrepresentation vid prövning och avgörande

av ärenden enligt arbetstidslagarna kunde åberopas även då fråga

vore om handläggning av vissa ärenden enligt arbetarskyddslagen och med

stöd därav meddelade föreskrifter. Även här finge det anses vara av betydelse

att genom en partsrepresentation tillföra det prövande organet erforderlig

sakkunskap och tillförsäkra avgörandena största möjliga auktoritet.

Det vore enligt kommitténs mening också betydelsefullt, om man

vid handläggningen av ärenden enligt arbetarskyddslagen kunde draga

nytta av den praxis, som utbildats vid prövning av ärenden jämlikt arbetstidslagarna,

och de erfarenheter, som vunnits vid tillämpningen av dessa

lagar. För att så skulle kunna ske syntes den mest ändamålsenliga lösningen

vara, att det uppdroges åt det enligt reglerna i 1930 års lag om

arbetstidens begränsning tillsatta arbetsrådet att jämväl pröva och avgöra

de ärenden, som rörde arbetarskyddslagstiftningen. Fn viss begränsning

härvidlag vore dock nödvändig. Medverkan av partsrepresentanter vid

handläggningen av ärenden enligt arbetarskyddslagen syntes främst böra

ifrågakomma i sådana ärenden, som rörde förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetstagare, och därvid företrädesvis frågor av synnerlig vikt eller

större principiell innebörd. Ärenden av löpande natur som avsåge tillämpning

av lagens bestämmelser i speciella fall och som ej vore av särskild vikt

med hänsyn till förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, enklare

dispensärenden, tekniska frågor o. s. v. borde handläggas utan medverkan

av partsrepresentanter. Kommittén har icke ansett det möjligt att uppräkna

de slag av ärenden, som skulle behandlas med partsrepresentation.

Huvudlinjerna härför borde lämpligen uppdragas i ämbetsverkets instruktion

och arbetsordning. Därutöver borde verkets chef givas möjlighet att,

när han så funne lämpligt, besluta, att ärende skulle handläggas i närvaro

av partsrepresentanter.

Departementschefen har i likhet med kommittén ansett sig kunna förorda,

att partsrepresentanter skola tjänstgöra som bisittare vid avgörande

av ärenden enligt arbetarskyddslagen och har beträffande den omfattning

vari så skall ske uttalat:

På grund härav böra också alla ärenden rörande tillämpningen av sådana

stadganden i arbetarskyddslagen som angå arbetstiden och dess förläggning

avgöras i denna ordning. Särskilt talar härför den omständigheten,

att dessa bestämmelser ha så nära anknytning till arbetstidslagstiftningen,

att det ofta måste inträffa att i ett och samma ärende såväl arbetarskyddslagen

som någon av arbetstidslagarna är att tillämpa. I enlighet

med vad kommittén föreslagit böra vidare ärenden, som avse överflyttning

av arbetsgivaransvaret till särskild arbetsföreståndare, avgöras i närvaro

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 56.

av partsrepresentanter även då fråga är om tillämpning av arbetarskyddslagen.

Såsom kommittén anfört böra i övrigt arbetarskyddsärenden av

principiell betydelse eller allmängiltig natur handläggas i denna ordning.

I det förslag till arbetarskyddslag, som tidigare denna dag remitterats

till lagrådet, har upptagits ett stadgande (71 §) av innebörd att det skall

ankomma på Kungl. Maj :t att förordna, i vilken utsträckning och i vilken

ordning representanter för arbetsgivare och arbetstagare skola deltaga i

arbetarskyddsstyrelsens handläggning av ärenden enligt arbetarskyddslagen.

Departementschefen har i likhet med arbetarskyddskommittén uttalat,

att de nuvarande reglerna för arbetsrådet borde tagas till mönster, när det

gäller handläggningen av ärende, som skall avgöras i närvaro av partsrepresentanter,

och i denna fråga vidare uttalat:

I enlighet härmed bör dylikt ärende kunna avgöras av fem ledamöter

eller, därest samtliga äro ense, av fyra ledamöter, dock att av partsrepresentanterna

lika många skola närvara från vardera sidan. Såsom opartiska

ledamöter böra kunna ingå, förutom generaldirektören i arbetarskyddsstyrelsen,

som är självskriven såsom ordförande, en eller flera befattningshavare

i styrelsen. Det synes böra ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma

vilka befattningshavare, som skola ifrågakomma såsom ledamöter eller

suppleanter. Därvid torde böra beaktas önskvärdheten av att en eller flera

av dessa besitta domarkompetens.

Departementschefen har vidare uttalat, att partsrepresentanterna torde

böra utses i enlighet med vad hittills gällt i fråga om utseende av sådana

ledamöter i arbetsrådet och suppleanter för dem.

I de administrativa föreskrifter, som förutsättas skola reglera arbetarskyddsstyrelsens

handläggning av arbetarskyddsärenden med deltagande av

partsrepresentanter, bör enligt departementschefen angivas, att de ledamöter

i styrelsen, som utsetts enligt arbetstidslagarnas bestämmelser, skola

utan särskilt förordnande tjänstgöra som partsrepresentanter även i arbetarskyddsärenden,

som skola handläggas med partsrepresentanter som bisittare.

Beträffande frågan, om särskilda partsrepresentanter skola finnas för

ärenden, som angå verksamhetsområden, beträffande vilka arbetstiden

regleras av de särskilda arbetstidslagarna, har departementschefen anfört:

Det synes kunna ifrågasättas om något verkligt behov av sådana specialrepresentanter

föreligger och om icke behovet av sakkunskap på skilda

områden kunde tillgodoses genom särskilda sakkunniga eller experter.

Landsorganisationen synes i sitt yttrande ha uttalat sig för lämpligheten

av eu sådan anordning. Emellertid torde denna fråga för arbctstidslagstiftningens

del komma att bli föremål för övervägande vid den pågående översynen

av denna lagstiftning. Med hänsyn härtill synes det icke böra ifrågakomma

att nu göra någon ändring i den ordning, som hittills tillämpats

1 detta hänseende vid handläggningen av ärenden enligt arbetstidslagarna.

Vid sådant förhållande torde emellertid också kommitténs förslag att särskilda

partsrepresentanter skola finnas även för prövning av arfaetarskydds
2

— Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 sand. 2 avd. Nr 55—56.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 56.

ärenden på de verksamhetsområden, varom nu är fråga, böra godtagas i

avbidan på resultatet av arbetstidsutredningens arbete.

En fråga, som varit föremål för särskild uppmärksamhet i detta sammanhang

är, huru tjänstemännen skola beredas plats inom partsrepresentationen.

Beträffande de uttalanden i frågan, som gjorts av arbetarskyddskommittén

och tjänstemännens centralorganisation, får utskottet hänvisa

till den redogörelse härför som lämnats å s. 8—9 respektive s. 11 i propositionen.

Departementschefen har beträffande detta spörsmål uttalat:

Denna fråga behandlades i proposition nr 45 till 1947 års riksdag. I enlighet

med denna proposition löstes frågan om representation för tjänstemännen

i arbetsdomstolen. Beträffande arbetsrådet sköts frågan på framtiden

i avvaktan på prövningen av arbetarskyddskommitténs förslag. Kommittén

har förordat den lösning, som föreslogs i den till grund för nyssnämnda

proposition liggande utredningen. I denna utredning föreslogs, att

i samtliga arbetstidslagar skulle införas bestämmelse att förslagsrätt i fråga

om partsrepresentanter skulle tillkomma de svenska arbetsgivareföreningarnas

förtroenderåd, landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation.

Det förutsattes att en suppleant skulle utses i enlighet med det av

sistnämnda organisation avgivna förslaget och att denne skulle inträda såsom

ledamot i arbetsrådet i stället för en av de ordinarie ledamöterna å

arbetar sidan, när tjänstemannamål förekomme till behanding i rådet.

Emot denna lösning av frågan gjordes vid remissbehandlingen av förslaget

icke några egentliga invändningar såvitt förslaget berörde arbetsrådet. I

förevarande sammanhang har emellertid tjänstemännens centralorganisation

påyrkat, att antalet partsrepresentanter i det nya ämbetsverket skulle

bestämmas till tre på vardera sidan, därvid tjänstemännen skulle äga rätt

att utse en representant. Såsom skäl härför har åberopats att vissa ärenden

enligt arbetarskyddslagen vore av stor betydelse för tjänstemännen. För

min del kan jag emellertid icke ansluta mig till detta yrkande. Enligt min

uppfattning böra nämligen flera än sju ledamöter icke lämpligen på en gång

tjänstgöra i den med partsrepresentanter förstärkta arbetarskyddsstyrelsen.

Med hänsyn härtill torde tjänstgöringsförhållandena lättast kunna

ordnas i enlighet med det förslag som utredningsmannen på sin tid avgav

och till vilket arbetarskyddskommittén anslutit sig. Jag tillstyrker fördenskull

att detta förslag nu lägges till grund för frågans lösning.

Lagrådets utlåtande har inhämtats över förevarande lagförslag. Lagrådet

har endast gjort ett redaktionellt påpekande. Detta har beaktats vid den

slutliga utformningen av förslaget till lagtext.

Utskottet. Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot det genom

propositionen framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 26 juni 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 56.

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck*, Forslund, Hage*,

Löfvander, Uhlén, Carl Eric Ericsson* och Hollertz*;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken*, Johnsson

i Kastanjegården, Hermansson*, Holm*, Andersson i Gisselås, fru

Johansson i Norrköping och herr Carlsson i Bakeröd*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:442 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till sjöarbetstidslag. s. 9 i texten