Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 61 § 1 mom. lagen den 14 juni 1918
1948-11-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1948:58, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 61 § 1 mom. lagen den 14 juni 1918
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 58.
1
Nr 58.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 61 §
1 mom. lagen den 14 juni 1918 (nr 422j om
fattigvården, m. m.
Genom en den 8 oktober 1948 dagteeknad proposition, nr 312, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
1) L a g
angående ändrad lydelse av til § 1 inom. lagen den 14 juni 1918 (nr 422)
om fattigvården.
Härigenom förordnas, att 61 § 1 mom. lagen den 14 juni 1918 om fattigvården1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
61 §.
1 mom. Vill fattigvårdsstyrelse---fattigvårdsstyrelsen delgivet.
Vid ansökningen---böra bifogas.
Sedan Konungens---av ansökningarna.
När skäl därtill äro må ansökning
som här avses upptagas till prövning,
ändå att den göres senare än i första
stycket sägs. Finner Konungens befallningshavande
så ej böra ske, skall
frågan härom underställas Konungen,
över ansökning, som upptages till
prövning i den ordning nu sagts, meddelar
Konungens befallningshavande
beslut så snart ske kan.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse av 61 § 1 mom. se SFS 1936: 265.
2i5« is Bihang till riksdagens protokoll 1948. .9 saml. 2 avd. Nr 58—5.9.
Konungen må när skäl därtill äro
förordna, att ansökning som här avses
skall av Konungens befallningshavande
upptagas till prövning, ändå
att den göres senare än i första stycket
sägs. Över sådan ansökning meddelar
Konungens befallningshavande
beslut så snart ske kan.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 58.
2) L a g
om ändrad lydelse av 21 § bidragsförskottslagen den 11 juni
1943 (nr 382).
Härigenom förordnas, att 21 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
21
Gottgörelse av statsverket för utgivna
bidragsförskott sökes av barnavårdsnämnden
hos länsstyrelsen. Ansökning,
avseende nämndens kostnader
för förskott som belöpa å visst
budgetår (den 1 juli—den 30 juni),
skall göras före utgången av därnäst
följande budgetår. Konungen må dock,
när skäl därtill äro, förordna, att ansökning
skall av länsstyrelsen upptagas
till prövning, ändå att den göres
senare. Ansökning avfattas enligt fastställt
formulär.
Sedan länsstyrelsen---bevilj
§•
Gottgörelse av statsverket för utgivna
bidragsförskott sökes av barnavårdsnämnden
hos länsstyrelsen. Ansökning,
avseende nämndens kostnader
för förskott som belöpa å visst
budgetår (den 1 juli—den 30 juni),
skall göras före utgången av därnäst
följande budgetår. När skäl därtill
äro må dock ansökning upptagas till
prövning, ändå att den göres senare.
Finner länsstyrelsen så ej böra ske, skall
frågan härom underställas Konungen.
Ansökning avfattas enligt fastställt
formulär.
it belopp.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling. I
I fråga om de skäl, som anförts till stöd för lagförslagen, får utskottet, i
den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Det föreslås, att länsstyrelse skall äga att, när skäl därtill äro, upptaga
till prövning ansökning om gottgörelse av statsverket för utgiven fattigvård
och utgivna bidragsförskott, även om ansökningen göres senare än som är
föreskrivet. För närvarande kräves Konungens förordnande för att sådan ansökning
skall kunna prövas. I viss anslutning till vad sålunda hittills gällt,
föreslås vidare att om länsstyrelsen anser ansökningen icke böra upptagas
till prövning, länsstyrelsen skall underställa Konungen frågan om så bör ske.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 58.
Den föreslagna ändringen i fattigvårdslagen medför automatiskt, att motsvarande
regler komma att gälla beträffande ansökning om gottgörelse av statsverket
för utgift för barn, som omhändertagits enligt barnavårdslagen.
Decentraliseringsutredningen har i en med nr 14 betecknad, till socialdepartementet
överlämnad promemoria angående återställande av försutten
tid i vissa ärenden rörande statsbidrag m. m. bland annat berört vissa bestämmelser
i lagen om fattigvården, barnavårdslagen och bidragsförskottslagen
samt därvid föreslagit decentraliseringsåtgärder.
över decentraliseringsutredningens promemoria såvitt denna angår nu förevarande
författningsändringar ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,
statskontoret, riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet och samtliga
länsstyrelser ävensom svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas
förbund. I samtliga sålunda avgivna yttranden tillstyrkas de av decentraliseringsutredningen
föreslagna ändringarna i fattigvårdslagen och bidragsförskottslagen
eller lämnas förslagen utan erinran.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i frågan anfört
bland annat följande.
»De gällande reglerna om rätt för Kungl. Maj:t att återställa försutten tid
i fråga om ansökning om gottgörelse av staten infördes i fattigvårdslagen år
1936 och i bidragsförskottslagstiftningen år 1941. Kungl. Maj:ts dispensrätt
begränsades därvid icke till sådana fall, i vilka laga förfall kunde sägas föreligga,
såsom från vissa håll föreslagits, utan man valde att giva Kungl. Maj:t
en diskretionär prövningsrätt i varje särskilt fall. Sedan dess har årligen till
Kungl. Maj:t inkommit ett icke obetydligt antal ansökningar om dispens jämlikt
ifrågavarande bestämmelser. Under år 1947 behandlades i socialdepartementet
tillhopa 25 dylika dispensärenden enligt fattigvårds- och bamavårdslagarna
samt 73 enligt bidragsförskottslagen. För tiden 1 januari—30 september
1948 äro motsvarande tal 17 respektive 32. Vid prövningen av ansökningar
av ifrågavarande slag bär Kungl. Maj:t ställt jämförelsevis små krav
på de åberopade skälen, då billigheten ansetts tala för att försummelse att
iakttaga den lagstadgade tiden icke borde medföra förlust av möjlighet till
gottgörelse. I vissa fall, där försummelsen ansetts vara mera väsentlig, har
i Kungl. Maj:ts beslut intagits en särskild erinran om vikten av att i fortsättningen
ingiva dylika ansökningar inom stadgad tid. Endast i undantagsfall
har dispens icke beviljats. Samtliga de under år 1947 prövade ansökningarna
hava sålunda bifallits. Under år 1948 har en dispensansökning
jämlikt 61 § 1 mom. lagen om fattigvården avslagits, medan övriga bifallits.
Med hänsyn till mängden av de ärenden av ifrågavarande slag, vilka årligen
komma under Kungl. Maj:ts prövning, samt ärendenas beskaffenhet,
synes det mig önskvärt, att en förenkling av förfarandet beträffande dessa
ärenden kommer till stånd. På de allmänna grunder som decentraliseringsutredningen
anfört torde bestämmelserna om fatalietid i 61 § 1 mom. lagen
om fattigvården och 21 § bidragsförskottslagen alltjämt böra bibehållas. Det
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 58.
i några yttranden framkastade förslaget att bestämmelser om tidsfrister
för ingivande av ansökan om bidrag eller gottgörel-se av statsmedel böra utbytas
mot föreskrifter av innehåll att sådan ansökning bör vara ingiven inom
viss tid synes mig på här förevarande område icke lämpligt. I enlighet med
utredningens förslag böra emellertid bestämmelserna ändras på sådant sätt, att
det i framtiden skall ankomma på länsstyrelserna att själva pröva ansökningar
om återställande av försutten tid. Härför talar särskilt att man därigenom
skulle vinna att ärendena kunna snabbare avgöras. Liksom utredningen finner
jag anledning saknas att skärpa det nu uppställda kravet för att dispens
skall kunna medgivas så -att därför skulle fordras »särskilda skäl» eller »synnerliga
skäl». Visserligen kan man ieke bortse från den omständigheten, att
den föreslagna decentraliseringen kan komma att medföra en viss ökning av
försummelserna, men farhågorna härför böra ej överdrivas. En sökande, som
försuttit den stadgade tiden, har ju nämligen icke en ovillkorlig rätt att få
sin ansökan prövad i sak, utan länsstyrelsen kan vägra att upptaga ansökningen
till prövning. I enlighet med den praxis som i förevarande ärenden
hittills tillämpats av Kungl. Maj:t bär emellertid sådan vägran ifrågakomma
endast när en särskilt hög grad av försumlighet kan anses föreligga.
Vad angår rätten att fullfölja talan när länsstyrelse vägrat att upptaga för
sent gjord ansökan till prövning är jag ense med utredningen därom att den
överprövning av beslutet, vartill möjlighet bör finnas, bör göras av Kungl.
Maj:t i statsrådet. På sätt anförts i ett yttrande synes emellertid dispensfrågan
icke lämpligen böra bringas under Kungl. Maj:ts prövning besvärsvägen,
då här är fråga o-m ett rent diskretionärt avgörande. Enär det vidare
syne-s kunna förväntas att frågan huruvida ansökningen skall upptagas till
prövning i flertalet fall kommer att dragas under Kungl. Maj:ts bedömande,
rär länsstyrelse ansett förutsättningar därför ej föreligga, vill jag föreslå att
i dylikt fall länsstyrelsen skall underställa Kungl. Maj:t detta spörsmål.
Härigenom torde ytterligare tidsutdräkt med den eventuella sakprövningen
bäst undgås.»
Utskottet. Utskottet bär icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 312.
Stockholm den 18 november 1948.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Eorslund, Wistrand,
Nils Elowsson, Hallagård, Uhlén och Carl Eric Ericsson;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Ryberg, fru
Johansson i Norrköping, herrar Larsson i Östersund, Jacobsson i Igelsbo,
Lundberg och Andersson i Alfredshem.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1948:467 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor om befrielse från betalningsskyldighet till kvorum. a1 i texten