Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 19i7

1948-11-30 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:60, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 19i7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

1

Nr 00.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari

19i7 (nr i) om allmän sjukförsäkring, dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 22 oktober 1948 dagtecknad proposition, nr 308, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän

sjukförsäkring.

Härigenom förordnas, att lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring

skall ändras på det sätt att i 111 § samt 115—124 §§ årtalen 1949,

1950 och 1951 skola utbytas, 1949 mot 1950, 1950 mot 1951 och 1951 mot

1952, samt att 112 § skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

112 §.

Till allmän--— avsedda verksamhetsområdet.

Landsting ävensom---belägna kommunerna.

Har före denna lags ikraftträdande fastställts ny kommunindelning för

visst län enligt vad därom är särskilt stadgat, skall, ändå att indelningsändringen

ej trätt i kraft, den nya kommunindelningen lända till efterrättelse

vid tillämpningen av denna lag.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft följande

i anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 447 av herr Holmbäck och

nr 448 av herr Björkman samt

inom andra kammaren

nr 625 av herrar Österman och von Friesen och

nr 626 av herr Hagård.

I motionen I: 447 hemställes, »att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts

proposition nr 308, ville, med ändring av det i denna proposition gjorda

förslaget, för sin del antaga lagbestämmelser att lagen den 3 januari 1947

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 samt. 2 avd. Nr 60.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

(nr 1) om allmän sjukförsäkring skall träda i kraft den dag Konung och

riksdag bestämma genom lag enligt 87 § 1 mom. regeringsformen».

Motionerna 1:448 och 11:626 äro likalydande. Däri hemställes, att riksdagen

vid behandlingen av förevarande proposition »måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t begära omprövning av och förslag i frågan om den allmänna

sjukförsäkringens organisation in. in. med utgångspunkt från de förhållanden,

som aktualiseras av socialvårdskommitténs förslag till obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring».

Motionen II: 625 utmynnar i förslag om att riksdagen i anledning av förevarande

proposition måtte »besluta dels att lagen om den obligatoriska

allmänna sjukförsäkringen icke skall träda i kraft förrän tidigast den 1 juli

1955 samt dels att den avgiftsfria sjukvården, i vad den avser kroppssjukvården,

likaledes ej införes förrän den 1 juli 1955 men att den avgiftsfria

vården vid sinnessjukhusen skall tillämpas från och med den 1 juli 1951».

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj :ts förslag, ävensom

i fråga om de skäl, som motionärerna anföra till stöd för sina yrkanden,

får utskottet, i den män redogörelse därför icke lämnas nedan, hänvisa

till propositionen och motionerna.

1. Sjukförsäkringslagens innehåll och ikraftträdande.

Gällande rätt.

Genom lagen den 3 januari 19b7 (nr 1) om allmän sjukförsäkring införes

i vårt land obligatorisk sjukförsäkring, i princip omfattande alla svenska

medborgare, som äro bosatta här i riket och fyllda 16 år. Sjukförsäkringen

består av dels sjukvårdsförsäkring dels sjukpenningförsäkring. Den

förra avser ersättning för läkarvård samt för resor till och från läkare

eller sjukvårdsinrättning. Sjukhusvården förutsättes skola vara kostnadsfri

och ingår därför icke i försäkringen. Sjukpenning skall enligt den obligatoriska

försäkringen utgå med ett enhetligt belopp av som regel 3 kronor

50 öre om dagen, vartill kommer familjetillägg. Denna kan kompletteras

genom frivillig tilläggsförsäkring. Sjukförsäkringen skall administrativt

omhänderhavas av sjukkassor.

Lagen upptager i ett särskilt avsnitt, omfattande 111—124 §§, bestämmelser

om lagens ikraftträdande samt därmed sammanhängande föreskrifter

angående antagande av allmänna sjukkassor m. m. och övergångsbestämmelser

för dels medlemmar i erkända sjukkassor och dels andra än

medlemmar i sådana kassor. Enligt 111 § skall lagen, i den mån ej annorlunda

stadgas i de följande paragraferna, träda i kraft den 1 juli 1950.

I följande paragrafer i detta avsnitt angivas tidpunkter bl. a. för ingivande

till tillsynsmyndigheten (pensionsstyrelsen) av ansökan om antagande

till allmän sjukkassa samt för utseende av ombud för 1950 och 1951

års ombudsmöten samt styrelseledamöter m. m. inom sjukkassorna.

Före sjukförsäkringsreformens ikraftträdande skola vidare förberedelsearbetena

för den obligatoriska försäkringen vara klara. Förutom anskaffande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

3

av lokaler och personal in. in. dylikt är här att taga hänsyn till att kassorna

skola pröva frågor om försäkringsplikt och tillhörighet till kassan

ävensom upprätta erforderliga register över de försäkringspliktiga och övriga

försäkrade. Erforderliga tidsbestämmelser i dessa hänseenden givas

ävenledes i förevarande avsnitt av lagen.

1946 års riksdag.

Genom proposition nr 312 förelädes 1946 års riksdag vid höstsessionen

förslag till lag om allmän sjukförsäkring. Enligt propositionen skulle lagen

träda ikraft den 1 juli 1950. Rörande valet av denna tidpunkt anförde föredragande

departementschefen, statsrådet Möller, i huvudsak följande:

»I detta sammanhang vill jag beröra en invändning av allvarlig art som i

flera yttranden anförts mot att en lagstiftning om obligatorisk sjukförsäkring

nu genomföres. Jag syftar på de farhågor, som yppats för att särskilt

den slutna sjukvårdens resurser skulle vara otillräckliga för att bära upp

reformen. Jag är ingalunda främmande för att en utsträckning av sjukförsäkringen

till att omfatta hela folket kan komma att ställa ökade anspråk

på såväl läkarvården som sjukvården i övrigt och att vissa svårigheter

härutinnan kunna uppstå åtminstone under en övergångstid. Dessa svårigheter

kunna dessutom komma att skärpas därest, såsom jag i det följande

vill förorda, sjukhusvården lösgöres från försäkringen och rätt till fri sådan

vård under obegränsad tid tillerkännes alla medborgare. Jag har förvissat

mig om att de flesta av landstingen — dessa ha som bekant ansvaret för tillgodoseendet

av ltroppssjukvården i landet — utarbetat omfattande planer för

utbyggnad av sjukhusens kapacitet. Dessa planer, vilkas realiserande fördröjts

på grund av materialbrist och andra med kristiden sammanhängande

förhållanden, innebära i regel att en väsentlig utvidgning av tillgången på

sjukhusplatser skall vara färdigställd inom 4 å 5 år. Erfarna och på detta

område särskilt ansvariga landstingsmän ha förklarat sig anse att, sedan

dessa utbyggnadsplaner blivit genomförda, man med hänsyn till platsbehovet

bör kunna möta de anspråk på sjukhusvård som en för patienten helt kostnadsfri

vård kan väntas ställa. Med nuvarande tillgång på vårdplatser skulle

däremot påfrestningarna på sjukhusen bli alltför stora, om en dylik helt

kostnadsfri vård genomfördes redan från och med år 1948. Jag anser icke

hinder föreligga mot att sjukförsäkringsreformen redan nu lagfästes, däremot

bör tiden för lagstiftningens ikraftträdande bestämmas under skäligt

hänsynstagande till de berörda vanskligheterna. Med hänsyn till det sagda

och under beaktande av vissa mera tekniska omständigheter, bland annat

fördelen av att konturerna till den nya kommunindelningen kunna skönjas

innan indelningen i lokalsjukkasseområden verkställes, förordar jag att den

nya sjukförsäkringslagstiftningen sättes i kraft den 1 juli 1950. Jag räknar

med att intill dess såväl antalet sjukhusplatser kunnat betydligt utökas som

ock de personella resurserna avsevärt stärkas.

Förslaget att införa fri sjukhusvård på det skisserade sättet har i det övervägande

antalet remissyttranden mötts med gillande. Emellertid ha även

åtskilliga remissinstanser, däribland flera av dem som i princip icke haft något

att erinra mot förslaget, ansett atl de nuvarande resurserna i fråga om

sjukvårdspersonal, särskilt sjuksköterskor, samt vårdplatser icke tilläte förslagets

genomförande. Såsom jag tidigare anmärkt är jag väl medveten om

de föreliggande bristerna i nyssnämnda avseende och förordar av denna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

anledning att med ikraftträdandet av sjukförsäkringsreformen skall anstå

till år 1950. Sjukförsäkringsref ormen och förevarande förslag om fri sjukvård

måste genomföras i ett sammanhang; utan en rationellt ordnad sjukhusvård

skulle nämligen en väsentlig förutsättning för den obligatoriska

sjukförsäkringen komma att saknas.

Med hänsyn till nödvändigheten av att de allmänna sjukkassorna vid inskrivningen

av medlemmarna äga tillgång till mantalslängden för det löpande

året, synes lagen böra träda i kraft icke vid ett årsskifte utan den 1 juli.

Av skäl, för vilka jag tidigare redogjort, bör lagens ikraftträdande anstå till

år 1950. Jag förordar därför, att lagen skall träda i kraft den 1 juli 1950.»

I anledning av propositionen väcktes bl. a. likalydande motionerna 1: 383

av fröken Andersson in. fl. och II: 579 av herr Nolin in. fl., vilka påyrkade

uppskov med avgörandet av sjukförsäkringsfrågan. I fråga om

den tidpunkt, som föreslagits för reformens genomförande, anfördes bl. a.,

att det med hänsyn till kostnadsavvägningen och bedömandet av avgifternas

storlek vore önskvärt, att förslag i frågorna om obligatorisk

sjukförsäkring, om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och om en reformerad

social olycksfallsförsäkring kunde prövas samtidigt. Önskvärt vore vidare

att jämväl förslag om ny fattigvårdslagstiftning (socialhjälpslagstiftning)

kunde föreligga vid samma tillfälle. Över huvud taget syntes det föga

lämpligt och i verkligheten obehövligt att redan nu fastlåsa tidpunkten för

den nya lagstiftningens ikraftträdande. Beträffande särskilt tidpunkten för

införande av fri sjukhusvård uttalades i motionerna bland annat följande:

Vad angår de i propositionen angivna huvudgrunderna för tillhandahållande

av sjukhusvård, kan ifrågasättas lämpligheten av att vid den tidpunkt

som föreslagits införa fri sjukhusvård, antingen detta sker genom sjukkassorna

eller i den form som skisserats i propositionen. Otvivelaktigt torde

nämligen den fria sjukhusvården, såsom utvecklingen nu ter sig, komma

att öka pressen å sjukhusorganisationen. Bristen på arbetskraft och material

torde lägga hinder i vägen för utbyggande under de närmaste åren av sjukhusen

ens i den omfattning som är påkallad av nu rådande förhållanden.

Härtill komma svårigheterna att anskaffa den för sjukhusens drift erforderliga

personalen.

Frågan om tidpunkten för den fria sjukhusvårdens genomförande berördes

också i likalydande motionerna I: 386 av herrar Bergvall och Petersson och

II: 584 av herr Johnsson i Stockholm m. fl. Efter att ha erinrat om att kraven

på sjukvårdsanstalternas kapacitet kunde öka vid införande av fri sjukhusvård

i enlighet med propositionens förslag, fortsatte motionärerna:

»Huruvida sjukvårdsanstalternas huvudmän inom avsedd tid skola bli i

stånd att möta dessa krav, beror i avsevärd utsträckning på omständigheter,

som inte nu kunna överblickas. För den händelse att planerade utvidgningar

av anstalterna och den kanske ännu viktigare förstärkningen av deras personal

framdeles visa sig icke kunna genomföras.i erforderlig takt, kan de*

bli nödvändigt att upptaga frågan om dagen för reformens ikraftträdande till

förnyad prövning. Att riksdagen redan nu utsätter en tidpunkt, synes emellertid

böra öka sannolikheten för att sjukvårdens kapacitet skall stegras på

önskvärt sätt. Vi vilja i detta sammanhang anföra, att ett positivt uttalande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

5

nu från riksdagens sida beträffande den fria sjukvårdens blivande organisation

och dagen då denna skall träda i kraft lämna statsmakterna rådrum

att, om så skulle befinnas önskvärt, ytterligare pröva andra delar av det

föreliggande reformkomplexet.»

Tredje särskilda utskottet, som behandlade ärendet, yttrade i anledning

av de förstnämnda båda motionerna följande:

Enligt utskottets mening saknas anledning att låta lagfästandet av en

sjukförsäkringsreform anstå till någon senare tidpunkt. Spörsmålet om en

obligatorisk sjukförsäkring har varit föremål för ingående prövningar. Av

olika skäl torde det vara till fördel att beslut i frågan fattas utan dröjsmål.

Utskottet vill här endast peka på omfattningen och beskaffenheten av de

förberedelsearbeten av skilda slag, vilka måste föregå ikraftträdandet av en

försäkring av ifrågavarande art. Med hänsyn till de närmaste årens reformarbete

å det sociala området är det vidare angeläget, att klarhet snarast

vinnes i fråga om sjukförsäkringens utformning.

Utskottet förbiser icke att svårigheter kunna uppkomma då det gäller

att i erforderlig mån utöka främst den slutna men även den öppna sjukvårdens

resurser. Sjukförsäkringsreformens omsättande i praktiska iivet

kan ock försvåras genom att tidpunkten för den nya kommunindelningens

genomförande är i viss mån svävande. Att på grund av dessa förutsedda

svårigheter underlåta att nu fixera tidpunkten för genomförandet av den

obligatoriska sjukförsäkringen anser utskottet icke böra ifrågakomma. Genom

att redan nu fastställa tidpunkt för reformens ikraftträdande riktas

uppmärksamheten på angelägenheten av att omedelbara åtgärder vidtagas

för en ökning av såväl kropps- som sinnessjukvårdens kapacitet.

I anledning av de senare båda motionerna förklarade utskottet sin anslutning

till vad i propositionen anförts om tidpunkten för den fria sjukhusvårdens

genomförande.

2* Kommunindelningsreformen och sjukförsäkringslagen.

Enligt 3 § sjukförsäkringslagen skall varje centralsjukkasseområde, som

ej utgöres enbart av stad, vara indelat i lokalsjukkasseområden, omfattande

en eller flera kommuner. Enligt motiven till lagrummet bör sjukförsäkringens

lokala organisation anpassas till den nya kommunindelningen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i fråga om sambandet

mellan den nya kommunindelningens genomförande och sjukförsäkringslagens

ikraftträdande i förevarande proposition anfört bl. a. följande:
Arbetet

på kommunindelningsreformen har icke fortgått i sådan takt, att

det ursprungligen uppgjorda tidsschemat kan hållas. Såsom chefen för inrikesdepartementet,

statsrådet Mossberg, i ett interpellationssvar i andra

kammaren den 25 maj 1948 (andra kammarens prot. nr 21, s. 15 ff) konstaterat,

torde det av rent praktiska skäl icke låta sig göra att låta den nya

kommunindelningen gå i verkställighet den 1 januari 1950. Statsrådet Mossberg

framhöll, att ett genomförande av kommunindelningsreformen per den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

1 januari 1951 icke vore lämpligt med hänsyn till svårigheterna att på ett

tillfredsställande sätt ordna valen till de nya kommunerna. Ikraftträdandet

syntes därför lämpligen böra framflyttas till den 1 januari 1952.

Från kammarkollegiet har i denna fråga ytterligare upplysts, alt numera

samtliga länsstyrelseförslag till ny kommunindelning föreligga. Kollegiet

beräknar att i slutet av år 1948 kunna till Kungl. Maj :t inkomma med sitt

förslag beträffande 4 å 5 län och avser att under år 1949 successivt överlämna

förslag beträffande övriga län, så att samtliga ärenden skulle kunna vara

redovisade omkring den 1 januari 1950.

Någon indelning i lokalsjukkasseområden kan icke ske förrän Kungl.

Maj :ts beslut i den kommunala indelningsfrågan föreligger. Det torde få förväntas,

att Kungl. Maj :ts beslut i frågan komma att meddelas successivt efter

hand som kammarkollegii förslag inkomma och hinna granskas. Under denna

förutsättning komma indelningsbesluten att meddelas efterhand under år

1949 och på våren 1950. Av arbetstekniska skäl vill det synas som om arbetet

med sjukförsäkringsreformens förberedande borde ske i omedelbar

anslutning till dessa successiva beslut, så att lokalsjukkasseorganisationen

göres färdig efter hand som kommunindelningen fortskrider. Indelningen i

lokalsjukkasseområden bör alltså ske efter hand som besluten i kommunindelningsfrågorna

fattas, varefter pensionsstyrelsen har att antaga de nya

lokalsjukkassorna, som därefter skola konstitueras och förbereda sin nya

verksamhet.

Uppenbarligen måste emellertid sjukförsäkringsreformen sättas i kraft

samtidigt för landet i dess helhet. Då Kungl. Maj :ts beslut i kommunindelningsfrågan

beträffande de sista länen kunna väntas föreligga först på våren

1950, torde tiden bli för knapp för att beträffande dessa län hinna ordna

såväl indelningen i lokalsjukkasseområden och antagandet av allmänna sjukkassor

som kassornas konstituerande och därjämte medhinna det registrerings-

och kontorsarbete, som erfordras för att kassorna skola kunna träda

i funktion den 1 juli 1950. Ett uppskov med sjukförsäkringsref ormen synes

därför nödvändigt. Av skäl som anförts i sjukförsäkringspropositionen —

nämligen att kassorna för medlemsregistreringen böra ha tillgång till löpande

års mantalslängd — bör uppskovet avse tiden till den 1 juli 1951.

Vissa svårigheter uppstå, om de nya kassorna skola träda i funktion,

innan kommunindelningen genomförts. Exempelvis skola i stadgarna angivas

kassans firma och kassans verksamhetsområde. I bägge dessa avseenden

kan det synas egendomligt att, innan den nya kommunen existerar,

laborera med densamma i kassans stadgar. Enligt 11 § sjukförsäkringslagen

skall vidare försäkringspliktig vara medlem i sjukkassan för den

kommun, där han för året är mantalsskriven. Denna regel kan, särskilt om

den nya kommunindelningen i visst fall skulle medföra en uppdelning av

äldre kommuner, leda till svårigheter i tillämpningen. Under det första halvåret

av sjukförsäkringslagens giltighetstid eller intill dess den nya kommunindelningen

genomförts kan vidare, om vid den nya kommunindelningen

vissa äldre kommuner komma att uppdelas, lokalsjukkasseorganisatio
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 60. 7

nen komma att formellt stå i strid med 3 § sjukförsäkringslagen, som säger

att lokalsjukkasseområde skall utgöras av en eller flera kommuner. Nu

antydda svårigheter synas icke lämpligen böra lösas på det sätt, att indelningen

i lokalsjukkasseområden sker med beaktande av den bestående kommunindelningen

och att därefter, när den nya kommunindelningen träder

i kraft, erforderliga justeringar vidtagas. I stället synes man böra införa

ett tilläggsövergångsstadgande i sjukförsäkringslagen av innehåll att om

Kungl. Maj :t före lagens ikraftträdande fastställt ny kommunindelning för

visst län enligt vad därom är särskilt stadgat skall, ändå att sådan indelningsändring

ej trätt i kraft, den nya kommunindelningen lända till efterrättelse

vid tillämpningen av sjukförsäkringslagen.

Som en sammanfattning av förestående överväganden får jag anföra,

att ett uppskov med sjukförsäkringsreformens ikraftträdande synes nödvändigt

men att å andra sidan detta uppskov icke behöver göras längre än

till den 1 juli 1951 samt att anledning saknas att låta uppskovet omfatta

även den tid, inom vilken ansökan skall göras om antagande till allmän

sjukkassa. De erforderliga lagändringarna torde kunna sammanfattas i en

lag om ändring i lagen om allmän sjukförsäkring av innebörd att denna

lag skall ändras på sådant sätt att i 111 § samt 115—124 §§ årtalen 1949,

1950 och 1951 skola utbytas, 1949 mot 1950, 1950 mot 1951 och 1951 mot

1952, samt att till 112 § skall fogas ett nytt tredje stycke, innehållande, att

om Konungen före lagens ikraftträdande fastställt ny kommunindelning

inom visst län enligt vad därom är särskilt stadgat, den nya kommunindelingen

skall, ändå att indelningsändringen ej trätt i kraft, lända till efterrättelse

vid tillämpningen av lagen om allmän sjukförsäkring.

Lagrådet har lämnat det genom propositionen framlagda lagförslaget utan

erinran.

3. Samordning av de olika socialförsäkringsgrenarna.

Socialvårdskommittén har i ett i september 1948 avgivet betänkande XVI:

Utredning och förslag angående lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

(SOU 1948: 39) behandlat frågan om samordning av de olika socialförsäkringsgrenarna

(kap. VI. Arbetslöshetsförsäkringens ställning i socialförsäkringssystemet).

I den av kommittén utgivna kortfattade framställningen av betänkandet

sammanfattas kommitténs förslag i denna del på följande sätt:

Införes obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och realiseras det förslag till

moderskapsförsäkring, som kommittén tidigare framlagt, kommer socialförsäkringssystemets

omfattning att i stort sett motsvara de krav, man för närvarande

anser sig höra uppställa. Efter framläggandet av förslaget till arbetslöshetsförsäkring

har det för kommittén blivit möjligt alt på ett annat

och bättre sätt än vad tidigare varit fallet överblicka hela socialförsäkringssystemet

och det sätt, varpå detta blivit utformat. Kommittén har till följd

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

härav och i anslutning till sina direktiv upptagit frågan, om möjligheter föreligga

att genom en samordning av de olika socialförsäkringarna genomföra en

rationalisering av systemet i dess helhet. Kommittén har härvid särskilt

beaktat möjligheterna att få till stånd gemensam organisation och förenklad

avgiftsuppbörd.

Skulle det införas en särskild avgift till arbetslöshetsförsäkringen, komme

detta att innebära, att på debetsedlarna skulle uppföras tre särskilda avgifter,

nämligen avgifterna till folkpensioneringen, sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.

Detta måste skapa ett avsevärt arbete särskilt för

debiteringsmyndigheterna. En betydande förenkling skulle uppnås, om

dessa tre avgifter sammansloges till en enda, en socialförsäkringsavgift.

Denna avgift skulle bli medborgarens bidrag till folkpensioneringen, sjukförsäkringen,

arbetslöshetsförsäkringen och en eventuell moderskapsförsäkring.

Socialförsäkringsavgiften skulle utgå efter liknande grunder som avgiften

till folkpensioneringen, d. v. s. med viss procent av det till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, och maximeras på sätt

skett i denna försäkring. En dylik socialförsäkringsavgift föranleder inga

problem vad folkpensioneringen, arbetslöshetsförsäkringen och moderskapsförsäkringen

beträffar. För sjukförsäkringens del förutsätter förslagets

realiserande en omläggning.

Den av statsmakterna 1946 beslutade allmänna sjukförsäkringen skall

organisatoriskt uppbäras av ett system lokal- och centralsjukkassor. Varje

kassa skall ha ett visst verksamhetsområde och vara anvisad bestämda

inkomstkällor, nämligen avgifter och statsbidrag. En sjukkassa blir till

följd härav en självständig ekonomisk enhet. Varje kassa skall själv bestämma

storleken av avgifterna till försäkringen. Avgiftsbeloppet blir beroende

av framför allt sjukfrekvensens storlek, kassans sätt att handhava

understödsverksamheten, administrationens utformning etc. Enär statsbidragen

till sjukvårdsförsäkringen och den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

äro förhållandevis stora — sannolikt omkring :/3 av kostnaderna —

kan det antagas, att avgiftsbeloppen i de olika sjukkassorna icke alltför

mycket komma att avvika från varandra.

Inför man en socialförsäkringsavgift, måste denna bestämmas efter samma

grunder över hela riket. Det blir icke möjligt att låta storleken variera

med hänsyn till de olika sjukkassornas ekonomiska ställning, övergång

till ett system med socialförsäkringsavgift innebär med andra ord att lokaloch

centralsjukkassornas ställning som självständiga ekonomiska enheter

måste upphöra. Den lokala administrationen får överlämnas åt kommunala

myndigheter, vilka äga rekvirera erforderliga medel från en statlig central

myndighet. Centralsjukkassorna bli inspekterande länsorgan, vilkas huvudsakliga

verksamhet är att övervaka de understödsutbetalande kommunala

organen och tillhandagå dem med råd och anvisningar.

Det kan synas, som om en dylik förändring av lokal- och centralsjukkassornas

ställning skulle innebära en långt gående omläggning av den av

statsmakterna beslutade organisationen. I detta hänseende vill kommittén

hänvisa till följande förhållanden.

Inom de nya lokalsjukkassorna kommer styrelsen att utses av kommunen

genom en form av indirekta val. Den enskilde kassamedlemmen kommer

i realiteten icke att kunna utöva något inflytande på styrelsens sammansättning.

Sambandet mellan fullgjord avgiftsskyldighet och rätt till

understöd vid sjukdom kommer att upphävas. Det sätt, varpå en kassastvrelse

handhar verksamheten, återverkar till följd av det rikliga statsbidraget

mycket litet på avgifternas storlek. Detta förhållande jämte sättet

för avgifternas erläggande — nämligen i samband med skattebetalningen —

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

9

kommer i realiteten att upphäva det samband, som hittills funnits mellan

sättet för verksamhetens handhavande och avgifternas storlek. Det kan med

fog antagas, att de nya lokalsjukkassorna i verkligheten komma att framstå

som ett slags kommunala myndigheter. Avgifterna till sjukförsäkringen

komma att variera mycket litet från det ena året till det andra.

Den beslutade ordningen för den allmänna sjukförsäkringens finansiering

innebär enligt kommitténs uppfattning, att man om än icke formellt

så dock reellt lämnat det gamla kassasystemet. Den enskilde medborgaren

kommer icke att ha någon känsla av ansvar för försäkringen. Medlemskapet

i sjukkassan kommer för honom aldrig att bli en realitet. Att inom

sjukförsäkringen slopa kassasystemet blir till följd härav endast en formell

ändring, som icke kan utöva något inflytande på sättet för understödsverksamhetens

handhavande.

Kommittén föreslår med hänsyn till de anförda omständigheterna, att

lokal- och centralsjukkassornas självförvaltande ställning upphör. Härigenom

möj liggöres att man slopar systemet med särskilda avgifter till de

olika socialförsäkringarna och inför en för folkpensioneringen, sjukförsäkringen,

arbetslöshetsförsäkringen och moderskapsförsäkringen gemensam

avgift. En betydande förenkling av det administrativa arbetet blir till följd

härav möjlig.

Socialförsäkringsavgiften föreslås skola uppföras på debetsedeln för slutlig

och kvarstående skatt. I preliminärskatten inarbetas ett belopp, som ungefär

motsvarar avgiftens storlek. Skyldighet att erlägga socialförsäkringsavgift

bör upphöra vid 67 års ålder.

Överger man systemet med ekonomiskt självförvaltande organ inom

sjukförsäkringen, möjliggör man en långt gående förenkling av socialförsäkringarnas

organisation inom den lokala instansen. Enligt den för närvarande

gällande ordningen handläggas ärenden rörande folkpensioneringen

av pensionsnämnderna och ärenden rörande sjukförsäkringen av lokalsjukkassorna.

Införes obligatorisk arbetslöshetsförsäkring måste, oberoende av

det alternativ som väljes, någon form för lokal representation finnas för

denna försäkring. Dessa socialförsäkringar komma alla att handha uppgifter,

som beröra olika sidor av socialförsäkringssystemet. Alla skäl tala

för att inom den lokala instansen anförtro handhavandet av de nämnda socialförsäkringarna

till ett gemensamt organ, en soeialförsäkringsnämnd.

Denna bör även handlägga ärenden rörande moderskapsförsäkringen.

Kommittén framlägger i detta sammanhang intet förslag om hur denna

soeialförsäkringsnämnd skall vara sammansatt.

Förslaget att i fråga om sjukförsäkringen överge systemet med självförvaltande

organ föranleder kommittén att även på eu annan punkt föreslå

en ändring. Enligt den för sjukförsäkringen beslutade ordningen tillförsäkras

alla medborgare med vissa undantag, vilka här kunna förbigås, en

sjukpenning om kronor 3: 50 jämte familjeli 1 lägg. Möjligheter föreligga att

frivilligt ansluta sig till eu tilläggsförsäkring. Härigenom kan den enskilde

allt efter eget val försäkra sig för ett sjukpenningtillägg om kronor 1:50,

3: — eller 4: 50. Avsikten med denna frivilliga försäkring är att skapa möjligheter

att avväga det ekonomiska skyddet vid sjukdom med hänsyn till

den enskildes ekonomiska förhållanden. Denna tilläggsförsäkring skall finansieras

med särskilda avgifter och med ett mindre statsbidrag (20 %).

Upphör de lokala sjukkassornas självförvaltande ställning är det icke

längre möjligt att bibehålla eu dylik försäkringsform. Kommittén föreslår

därför, att sjukpenningens storlek inom den obligatoriska sjukförsäkringen

bestämmes med hänsyn till den sjukes tidigare inkomster genom införande

av eu sjukpenningskala.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

Kommittén har i sitt betänkande vidare uttalat, att den föreslagna omprövningen

av den allmänna sjukförsäkringens utformning syntes utan svårighet

kunna medhinnas, innan försäkringen trädde i kraft. Kommittén

räknar därvid med det uppskov, varom förslag framlagts i förevarande proposition.

Vidare kommer kommittén att närmare utforma sitt förslag om

inrättande av en socialförsäkringsnämnd vid den överarbetning av ett tidigare

förslag om socialnämnd, som kommittén har för avsikt att snarast

företaga.

Kommitténs ovan återgivna synpunkter åberopas i motionerna I: 448 och

II: 626 såsom huvudsaklig motivering för det däri framförda yrkandet.

Kommitténs ordförande, förre landshövdingen Bernhard Eriksson, samt

ledamöterna fru Olivia Nordgren och ombudsmannen F. Persson ha i ett

särskilt yttrande sammanfattningsvis framlagt följande förslag:

Det införes obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, som bygger på samma

grundprinciper som kommitténs huvudalternativ. Till skillnad från kommittémajoriteten

föreslå vi, att den obligatoriska försäkringens allmänna

gren inom den lokala instansen administreras av sjukkassorna; i större städer

inrättas lokala organ för arbetslöshetsförsäkringen. Särskilda socialförsäkringsnämnder

inrättas icke.

Arbetslöshetsförsäkringens kostnader skola bestridas av de försäkrade,

arbetsgivarna och staten. De försäkrade erlägga en arbetslöshetsförsäkringens

grundavgift, som uppbäres samtidigt med avgifterna till den obligatoriska

sjukförsäkringen. Arbetsgivarnas avgifter uppbäras samtidigt med

olycksfall sförsäkringsavgifterna. Staten svarar för de övriga kostnader, som

föranledas av rätten till daghjälp jämte familjetillägg. En arbetslöshetskassa

tillföras de belopp, som svara mot arbetsgivarnas avgifter och medlemmarnas

egna erlagda grundavgifter till arbetslöshetsförsäkringen.

Den allmänna sjukförsäkringen bibehålies i den form statsmakterna beslöto

vid 1946 års riksdag. Dock höjes statsbidraget till den frivilliga sjukförsäkringen;

högsta sjukpenningtillägget blir 6 kronor.

De lokala sjukkassorna och centralsjukkassorna bibehållas som självständiga

ekonomiska enheter.

4. Den kostnadsfria sjukhusvården.

Sjukförsäkringslagen innehåller — i motsats till nu gällande sjukkasselagstiftning

— icke några regler om ersättning för de försäkrades utgifter

för sjukhusvård. Denna fråga skall enligt statsmakternas beslut i stället lösas

så, att vården på allmän sal eller avdelning på de statliga sjukhusen

göres avgiftsfri samt att övriga sjukhushuvudmän åläggas att lämna fri vård

på allmän sal eller avdelning samtidigt med att staten lämnar huvudmännen

en, schematiskt beräknad, gottgörelse för uteblivna patientavgifter.

Genom propositionen nr 312 till 1946 års riksdag, vari förslaget till lag

om allmän sjukförsäkring förelädes riksdagen, bereddes riksdagen tillfälle

att avgiva yttrande angående huvudgrunderna för tillhandahållande av fri

sjukhusvård. Därvid förutsattes, att de närmare detaljerna för frågans lösning

senare i särskild ordning skulle underställas riksdagens prövning. I

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

11

sin skrivelse nr 559 i anledning av propositionen anmälde riksdagen, att den

i princip kunnat godtaga de huvudgrunder härför, som angivits i denna.

I nämnda proposition nr 312 föreslogs, att den fria sjukhusvården skulle

genomföras samtidigt som sjukförsäkringslagen trädde i kraft, d. v. s. den

1 juli 1950. Riksdagen fann ej anledning frångå Ivungl. Maj :ts förslag i

denna del.

Jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj :t den 4 juni 1948 har sedermera

statsrådet och chefen för inrikesdepartementet tillkallat sakkunniga för att

biträda med utredning angående den närmare utformningen av den i princip

beslutade fria sjukhusvården.

I motionerna 1:447 och II: 625 framhållas särskilt tre faktorer, som anses

utgöra hinder för ett genomförande av den fria sjukhusvården redan från

och med den 1 juli 1951, nämligen bristen på vårdplatser, bristen på sjuksköterskor

och bristen på läkare. Till närmare belysning av dessa faktorer

har utskottet införskaffat material från olika håll. Utskottet har därvid

anlitat såväl de källor, vilka anvisats i motionerna, som andra tillgängliga

undersökningar och utredningar.

Vad angår frågan om antalet vårdplatser vill utskottet hänvisa till nedanstående

tabell, som utvisar utvecklingen av vårdplatsantalet på de civila

sjukvårdsanstalterna i riket.

Å r

S a

m t 1 i g a

a n s t a

l t e r

A b

S 0 1 u t

r tal

Perl

000 i n m

å n a r e

Vård-

platser

S1/u

Intagna

Underhålls-

dagar

Vård-

platser

3l/12

Intagna

Underhålls-

dagar

1910................

32103

156 063

8 773 363

5''8

28-3

1 588-7

1920................

42 423

252 735

13126 463

7-2

42''8

2 231-1

1925................

48 708

270 380

15 488 152

8''0

44V

2 558-5

1930................

58 576

356 584

18 730 960

9''5

58-0

3 049-2

1935................

67 446

437 590

22 787 177

10''8

70''0

3 645‘7

1940................

72 671

524 904

24 848 584

11''4

82-4

3 900''0

1944................

78 805

709 550

27 715 961

11''9

107-6

4 201-5

1945................

78 683

688 103

26 732 305

11-8

103-1

4 005-6

1946................

79 128

719 859

26 060 528

liv

106-4

3 853-0

Platserna fördela sig efter viktigare typer av sjukhus på följande sätt.

1930

1940

1945

1946

1947

17 386

22 243

25 234

26 837

27 711

Sjukstugor........................

1404

1718

1695

1894

1771

Tuberkulossjukvårdsanstalter ......

7 414

8 722

9 048

8 998

8 710

Hem för kroniskt sjuka ..........

3 527

4 861

6 434

6 397

7 028

Sinnessjukhus ....................

15 280

22 021

23191

23 372

23 432

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

Såsom bilaga nr 34 till medicinalstyrelsens utredning om den öppna läkarvården

i riket (SOU 1948: 24 s. 354 ff.) har fogats en statistisk undersökning

rörande sjukvårdsbehovet och befolkningsutvecklingen. I denna beaktas

särskilt den växande påfrestning på sjukvårdsväsendet, som ökningen inom

de högre åldersgrupperna av befolkningen under de närmaste årtiondena

kommer att medföra.

Ur denna undersökning ha hämtats följande uppgifter:

Sjukhusväsendet utbyggdes under århundradets första decennium med i

genomsnitt 1 300 vårdplatser om året, under det andra, världskrigets årtionde,

med 1 000, under 1920-talet med 1 600 och under 1930-talet med 1 400

platser om året. Ser vi på 1930-talet, finner vi, att vårdbehovets ökning med

9 % skulle nödvändiggjort en utbyggnad med 530 platser årligen enbart för

att tidigare standard skulle bibehållits. Den faktiska ökningen med 1 400

platser innebar en standardhöjning med bortåt 900 platser om året. Trots

detta var 1930-talets relativa ökning om 15,i % mindre än någon av de

föregående här behandlade decenniernas.

Man frågar sig inför dessa siffror, vilka möjligheter vårt samhälle nu har

att fortsätta utbyggnaden av sjukvården någorlunda i linje med den tidigare

utvecklingen. I de följande båda tabellerna ha vi undersökt, vilka krav detta

skulle medföra under olika förutsättningar.

Vårdbehovets beräknade ökning1 fram till 1980 samt de ^byggnadskrav detta kommer

att medföra under olika alternativ.

Årtionde

Vårdbehovets

procentuella

ökning

Den nödvändiga ökningen av antalet vårdplatser

per decennium vid följande alternativ:

Status quo

Standardhöjning med

5 %

10 %

15 %

1940-1950..............

11-6

8 400

12 100

15 700

19 300

1950—1960..............

8-0

6 500

11000

15 900

21 200

1960—1970..............

7''4

6 500

11 900

18 100

25 400

1970—1980..............

5-4

5100

11200

18 800

28 300

Det beräknade totala antalet vårdplatser vid olika tidpunkter under olika

förutsättningar.

Å r

Status quo

S t a n d

irdhöjning med

5 %

10 %

15 %

1950 ..................

81100

84 800

88 400

92 000

1960 ..................

87 600

95 800

104 300

113 200

1970 ..................

94 100

107 700

122 400

138 600

1980 ..................

99 200

118 900

141 200

166 900

Om vi nöjer oss med att bibehålla vårt sjukhusväsende vid dess nuvarande

storlek, kommer detta att innebära efterhand allt mer försämrade

vårdmöjligheter. På grund av folkökning och förgubbning växer vårdbehovet

år för år, och om inte de sjukas möjligheter att erhålla vård skall försämras,

måste vi bygga ut sjukvården i takt med det ökade behovet. Det är

inga små insatser som kräves enbart för att den nuvarande standarden skall

bibehållas.

Tabellerna visar, att bibehållen standard i fråga om sjukvårdsmöjligheterna

mellan åren 1940 och 1980 kräver en utbyggnad av antalet vårdplatser

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

13

från omkring 73 000 kronor till bortåt 100 000. En utbyggnad av vårt sjukhusväsende

under denna tid med närmare 27 000 platser innebär sålunda

inte, att vårdmöjligheterna förbättras för de sjuka, eller att trängseln vid

våra sjukhus kan beräknas minska. Det innebär endast status quo.

Av de fyra alternativen måste givetvis det första, gällande status quo, betraktas

som ett absolut minimikrav för den framtida utbyggnaden av sjukhusväsendet.

Med tanke dels på den storartade utbyggnad av sjukhusen,

vårt land tidigare orkat med, dels den brist på vårdmöjligheter för stora

kategorier av sjuka, som alltjämt förefinnes, måste det dock anses väl motiverat

att sätta målet högre. Ett ytterligare stöd härför är det beslut om

fri sjukhusvård, riksdagen fattat, vilket skall tillämpas från och med den 1

juli 1950. Att det kommer att medföra ökade krav på vårt sjukhusväsende

är säkert ofrånkomligt.

Av de övriga tre alternativen innebär det sista, avseende en 15-procentig

standardhöjning per decennium, en så snabb utbyggnadstakt, att vårt sjukhusväsende

år 1980 skulle förfoga över cirka 167 000 vårdplatser, d. v. s.

en ungefärlig fördubbling av antalet vårdplatser på 30 år. Vid första anblicken

verkar onekligen detta alternativ tilltaget kraftigt i överkant. Fråga

är dock, om inte ett utbyggnadsprogram avseende fördubbling på 30 år 1920

skulle ha förefallit lika verklighetsfrämmande och befarats ge upphov till

stor överskottskapacitet, och dock har detta program faktiskt realiserats.

Det främsta argumentet för att detta alternativ 4 mycket väl kan tagas på

allvar är emellertid, att det i realiteten inte siktar högre än till en sådan utbyggnad

av vårt sjukhusväsende, att dess relativa kapacitet år 1980 blir lika

med den Stockholm hade redan år 1938.

I utredningen redogöres vidare för nybyggnadsbehovet inom sjukvården

under de närmaste decennierna. Härom anföres i huvudsak följande.

När det gäller att beräkna nybyggnadsbehovet inom sjukvården har man

att taga hänsyn inte endast till den nödvändiga och önskvärda utbyggnaden

av vårdkapaciteten. Lika viktigt är här att räkna med förnyelsebehovet i

fråga om det redan befintliga vårdplatsbeståndet. Några exakta uppgifter

över storleken av detta förnyelsebehov kan visserligen inte erhållas, men

normalt torde man kunna räkna med att en sjukvårdsanstalt efter 50 år har

ijänat ut och måste utdömas. För att nå fram till en någorlunda verklighetstrogen

uppfattning av nybyggnadsbehovet, måste man därför till antalet

nytillkommande platser lägga en siffra ungefärligen motsvarande antalet

50 år tidigare nybyggda vårdplatser. Det bör kanske påpekas, att i denna

sistnämnda siffra ingår inte endast antalet 50 år tidigare utbyggda, nytillkommande

vårdplatser utan även ett mindre antal samma år utdömda och

förnyade gamla platser. Ett försök att på detta sätt beräkna det framtida

nybyggnadsbehovet enligt olika alternativ har gjorts i nedanstående tabell.

Nybyggnadsbehovet per år enligt olika alternativ under de närmaste decennierna.

Antal vårdplatser.

Årtionde

Årligt

förnyelse-

behov

a

Alternativ 2

5-procentig standard- höjning

Alternativ 15

10-procentig standard- höjning

Alternativ 4

15-procentig standard-|

höjning

Utbygg-

nadsbehov

b

Nybygg- nadsbehov

a 4- b

Utbygg-

nadsbeliov

c

Nybygg- nadsbehov

a + c

Utbygg-

nadsbehov

d

Nybygg- nadsbehov

a + d

1940—1950....

800

1 200

2 000

1 600

K?

O

O

1 900

2 700

1950—1960....

1 500

1 100

2 600

1 600

3 loo

2 100

3 600

1960—1970....

1 400

1 200

2 600

1 800

:s 200

2 500

3 900

1970-1980....

9 000

1 100

3 100

1 900

3 900

2 800

4 800

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

I jämförelse med 1930-talets trots depressionen snabba utbyggnad av sjukhusväsendet

med i genomsnitt 1 400 platser om året verkar onekligen alternativ

2 blygsamt. Om man tänker på att förnyelsebehovet under trettiotalet

var avsevärt lägre än under fyrtiotalet och knappast översteg 400 platser

om året, så finner man dock, att totala nybyggnadsbehovet under trettiotalet

var lägre än under fyrtiotalet. Överhuvud gör sig förnyelsebehovet gällande

med allt större styrka, ju längre fram i tiden man kommer, och redan på

1950-talet uppgår det till inte mindre än 1 500 platser om året.

Till Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete överlämnade

den svenska regeringen den 28 oktober 1948 ett aktstycke betitlat »Svenskt

ekonomiskt program 1947—1952/53». Beträffande investeringar för offentliga

ändamål göres däri följande uttalande:

»Betydande behov av nya offentliga byggnader, såsom skolor, sjukhus och

militära anläggningar föreligga. Av allmänna ekonomiska skäl uppskjutas

sådana investeringar i den mån detta är möjligt. Någon ändring därvidlag

torde sannolikt icke kunna göras under de närmaste åren. Man hoppas likväl

på en viss stegrad aktivitet på detta område vid slutet av femårsperioden.»

Medicinalstyrelsen har i sitt betänkande angående den öppna läkarvården

i riket (SOU 1948: 14) på grundval av de olika huvudmännens byggnadsplaner

uppgjort beräkningar rörande utbyggnadsbehovet för den närmaste

tiden inom den slutna sjukvården på lasarett m. fl. liknande inrättningar,

inom sinnessjuk- och sinnesslövården samt inom den kroniska kroppssjukvården.

För dessa ändamål skulle enligt medicinalstyrelsen under de närmaste

åren komma att årligen erfordras ett belopp av cirka 75 miljoner

kronor.

Enligt vad utskottet inhämtat föreligga för år 1949 ansökningar om byggnadstillstånd

avseende investeringar för sjukvårdsändamål på 202 miljoner

kronor. En kvot av allenast 35 miljoner kronor torde kunna väntas stå till

förfogande för sjukhusbyggen samt för byggnader för vissa medicinska utbildningsanstalter.

Till utredning av frågan om den nuvarande tillgången på och det framtida

behovet av sjuksköterskor får utskottet hänvisa till undersökningar,

som finnas refererade i det av 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen

den 31 december 1947 avgivna Betänkande angående utbildning av

sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal I (SOU 1948: 17). Kommittén

anför däri bl. a. följande.

Vid årsskiftet 1946—47 var det totala antalet aktiva sjuksköterskor 10 624

och motsvarande antal barnmorskor 1 360, vilket sammanlagt utgör ca

12 000. Enligt kommitténs uppskattningar är behovet av sjuksköterskor och

sjuksköterskeutbildade barnmorskor omkring år 1960 10 500 för sluten vård,

4 500 för öppen vård och 300 för undervisning in. in. eller tillhopa 15 300.

Härvid har emellertid icke räknats med några reserver för vikariat under

semestrar, sjukdom o. d. Härför torde man få räkna med minst 2 000.

Vi behöva därför omkring år 1960 sammanlagt minst 17 000 utbildade sjuksköterskor

och barnmorskor med sjuksköterskekompetens eller 5 000 mer

än för närvarande.

Kommittén har låtit verkställa beräkningar, huru stort antal nya sjuksköterskor

som årligen behöva utbildas, därest det ovan angivna minimibehovet

skall kunna täckas till år 1960.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

15

Vid beräkningarna, som skett under vissa närmare angivna förutsättningar,

hava fyra olika rekryteringsalternativ undersökts. Kommittén har

för sin del stannat för att förorda, att under 1948 och 1949 intagas 1 200

nya elever i sjuksköterskeskolorna och därefter årligen minst 1 500 nya

elever. Under förutsättning att en dylik rekrytering går att genomföra och

några större förändringar i avgångsförhållandena in. in. icke inträffa, skulle

kåren av sjuksköterskor år 1960 kunna bringas upp till omkring 17 000.

Därest en förhöjning av den nuvarande låga pensionsåldern, 55 år, till 60

år för dessa befattningshavare kommer att ske, ökas antalet med några

hundratal.

Antalet intagna elever vid landets sjuksköterskeskolor under olika år

framgår av denna uppställning.

1914

1924

1934

1944

1945

1946

1947

548

446

637

1 031

1 085

1 061

1 150

I motionen II: 625 åberopas en av Svenska lasarettsläkarföreningen verkställd

undersökning av personaltillgången vid vissa sjukhus i maj 1948. Den
-

na har

A.

givit följande resultat.

Lasarett (samtliga)

Sköterskor ............................

Antal

tjänster

...... 4 783

Därav vakanta

Samtliga Utan vikarie

% %

20-1 8-0

Barnmorskor..........................

...... 420

15-4

5''0

Sjukvårdsbiträden och städerskor ......

...... 10 634

213

1-6

Ekonomipers...........................

...... 4 500

10-1

0-6

B.

Större sjukstugor (1 saknas)

Sköterskor ............................

...... 22

50

18

Biträden..............................

...... 54

48

0

Ekonomipers...........................

...... 29

52

0

C.

Sanatorier (2 saknas)

Sköterskor ............................

...... 405

29-8

8-9

Biträden..............................

...... 1135

30-5

7''7

Ekonomipers...........................

...... 1230

19

3-3

En liknande undersökning, avseende läget den 4 mars 1946, har utförts

av nyssnämnda 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen. Undersökningen

omfattade utöver lasaretten, sjukstugorna och sanatorierna bl. a.

även epidemisjukhusen och kronikersjukhusen. Svar erliöllos från anstalter

med 90 % av landets vårdplatser. Undersökningen utvisade följande:

Antal

tjänster

Därav vakanta

Samtliga Utan vikarie

% %

16''G 4-8

13-4 1*6

Sköterskor ............

Biträden och städerskor

5 698

13 211

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

Beträffande frågan om tillgången på läkare får utskottet hänvisa till de

undersökningar, som verkställts av läkarutbildningssakkunniga i Betänkande

med utredning och förslag angående läkarutbildningen III (SOU 1945:

56). De sakkunniga ha där bl. a. angivit antalet läkare och läkartjänster

den 1 januari 1942. I en undersökning publicerad i Svenska läkartidningen

1948 s. 2147 ff. ha dessa siffror framräknats till den 1 januari 1948.

Antalet

Antalet läkartjänster

läkare

Prakti-

Vikarier

(överåriga

frånräknade)

Totalt

antal

Därav

vakanta

serande

l/i 1942 ................

3 279

2 282

168

564

626

’/i 1948 ................

4 010

3 060

obekant

625

425

Rörande det framtida behovet av läkare ha verkställts olika beräkningar.

Läkarutbildningssakkunniga uttalade i nyssnämnda betänkande av den

15 december 1945 följande.

För närvarande synes i Sverige föreligga ett underskott på läkare, särskilt

inom vissa specialområden. Det har visat sig, att samhället i stort sett

kunnat tillgodogöra sig det stora tillskottet av läkare under senare år. I

tidigare företagna undersökningar har man i allmänhet underskattat det

framtida behovet av läkare, och skulle föreslagna åtgärder för en extremare

begränsning av tillströmningen till läkarbanan genomförts, skulle sjukvården

i vårt land äventyrats. Om tillströmningen hålles vid nuvarande nivå,

kommer antalet läkare under 65 år även i fortsättningen att tillväxa och

ökningen under åren 1942—1960 att uppgå till omkring 1 450 läkare. Efter

år 1960 kommer stegringen inom de verksamma åldersgrupperna att bli

obetydlig. Det är sannolikt, att detta nytillskott på läkare kommer att behövas

för att tillgodose sjukvårdsbehovet, och vissa förhållanden tyda på

möjligheten, att tillskottet med tiden icke kommer att täcka behovet.

I det av medicinalstyrelsen den 29 september 1947 avgivna betänkandet

rörande den öppna läkarvården i riket (SOU 1948: 14) angives behovet av

läkartjänster år 1960 till 6 430, vartill kommer ett behov av ca 800 läkare

för vikariat. Läkarbehovet år 1960 skulle sålunda något överstiga 7 200. I

undersökningen i Svenska läkartidningen har gjorts en beräkning efter något

andra grunder. Enligt denna skulle 1960 föreligga ett behov av 5 300

läkare.

Med de utbildningsmöjligheter, som nu finnas eller som inom de närmaste

åren bliva tillgängliga, kan antalet läkare i arbetsför ålder antagas komma

att 1960 uppgå till något mer än 5 000.

4. Kostnadsfrågan.

Till propositionen nr 312 till 1946 års riksdag med förslag till lag om allmän

sjukförsäkring in. in. hade såsom Bilaga C fogats kostnadsberäkning

för allmän sjukförsäkring. Med stöd av däri gjorda uträkningar yttrade

departementschefen i propositionen följande:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

17

Av bilagan framgår att, med bortseende från tänkbar »översjuklighet»,

vid nuvarande inkomstläge statsbidragskostnaderna till den obligatoriska

försäkringen för budgetåret 1950/51 kunna beräknas till 165 miljoner kronor

-— därav 20 miljoner kronor för sjukvårdsförsäkringen och 145 miljoner

kronor för sjukpenningförsäkringen — och till den frivilliga försäkringen

till 6 miljoner kronor. Försäkringens sammanlagda årskostnader nämnda

budgetår beräknas till 266 miljoner kronor, av vilket belopp 38 miljoner falla

på sjukvårdsförsäkringen och återstoden på sjukpenningförsäkringen.

Den årliga kostnadsökningen för statsverket i anledning av sjukförsäkringsreformens

genomförande uppgår, under antagande av att statens kostnader

för sjukförsäkring under budgetåret 1949/50 komma att utgöra ca 50 miljoner

kronor, till (165 —j— 6 — 50) 121 miljoner kronor. Då kostnadsökningen för

statsverket i anledning av de båda övriga reformerna, avseende sjukhusvården

och läkemedlen, för budgetåret 1950/51 överslagsvis kan beräknas till

60 respektive 18 miljoner kronor, skulle den årliga kostnadsökningen för

statsverket till följd av genomförandet av det här ifrågavarande reformkomplexet

komma att från och med budgetåret 1950/51 uppgå till sammanlagt

(121 + 60 + 18) 199 miljoner kronor eller i runt tal 200 miljoner kronor.

Uti de förut nämnda likalydande motionerna 1:383 och 11:579 i anledning

av propositionen nr 312 yttrades i kostnadsfrågan följande.

I propositionen har icke lämnats något besked angående de överväganden

som måste ha förekommit i fråga om täckningen av de mycket betydande

utgiftsökningar vilka måste medfölja ett genomförande av Kungl. Maj :ts

förslag. Det är att märka, att sådana utgiftsökningar för nu ifrågavarande

ändamål icke hade beretts utrymme vare sig i Kungl. Maj :ts proposition

nr 222 till årets riksdag eller i den finansieringsplan för budgetåren 1946/47

—1951/52, vilken i anledning av sistnämnda proposition antagits av riksdagen.

Det är dock redan nu uppenbart, att vi, frånsett nya utgifter för

sjukförsäkringen, hava att emotse andra icke förutsedda kostnadsökningar

utöver de i planen beräknade. Riksdagen saknar därför möjlighet att nu

bedöma de finansiella och samhällsekonomiska möjligheterna för sjukförsäkringsreformens

genomförande vid den i propositionen nr 312 bestämda

tidpunkten.

Tredje särskilda utskottet sade sig icke vilja ingå på frågan om täckning

av de med reformen förenade kostnadsökningarna för statsverket utan förutsatte,

att denna fråga löstes i samband med uppgörandet av riksstat för

det första budgetår, som belastades med sådan kostnadsökning.

Utskottet.

Tidpunkten för sjukförsäkringslagens ikraftträdande bestämdes vid lagens

antagande 1946 till den 1 juli 1950. Såsom motivering för anståndet

med lagens genomförande anförde departementschefen vid tillfället i huvudsak

följande. Konturerna till den nya kommunindelningen, som förutsattes

skola träda i kraft den 1 januari 1950, borde skönjas innan indelningen

i lokalsjukkasseområden verkställdes. En utsträckning av sjukförsäkringen

till att omfatta hela folket kunde komma att ställa ökade an2

Ii i han g till riksdagens protokoll 1948. 9 samt. 2 avd. Nr 60.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

språk på såväl läkarvården som sjukvården i övrigt. Bristande resurser

beträffande sjukvårdspersonal, särskilt sjuksköterskor, samt vårdplatser

gåve anledning till ett uppskov. Med dåvarande tillgång på vårdplatser

skulle påfrestningarna på sjukhusen vid en helt kostnadsfri vård, genomförd

redan från och med 1948, bliva alltför stora. Först sedan vissa uppgjorda

planer avseende sjukhusens utbyggnad genomförts, borde man med hänsyn

till platsbehovet kunna möta de anspråk på sjukhusvård, som en för

patienten helt kostnadsfri vård kunde väntas ställa. Med hänsyn till dessa

omständigheter förordade departementschefen, att den nya lagen sattes i

kraft först den 1 juli 1950. Han räknade därvid med att till nämnda tidpunkt

såväl antalet sjukhusplatser kunnat betydligt utökas som ock de personella

resurserna avsevärt stärkas.

Anledningen till att proposition om ytterligare uppskov med sjukförsäkringslagens

ikraftträdande nu framlagts är den bebådade framflyttningen

av den nya kommunindelningens genomförande från den 1 januari 1950 till

den 1 januari 1952. I motioner, som väckts i anledning av propositionen,

har emellertid uppmärksamheten riktats även på andra faktorer, som ansetts

böra inverka vid bestämmandet av tidpunkten för sjukförsäkringslagens

ikraftträdande. De likalydande motionerna I: 448 och II: 626 hänvisa

till socialvårdskommitténs förslag till ny organisation av hela socialförsäkringen.

I motionerna 1:447 och 11:625 upptages spörsmålet om den fria

sjukhusvården och i den förra motionen därjämte kostnadsfrågan.

Av vad i propositionen anföres rörande sambandet mellan kommunindelningsreformens

genomförande och sjukförsäkringens organisation framgår

tydligt, att ett anstånd med sjukförsäkringslagens ikraftträdande till i

varje fall den 1 juli 1951 är ofrånkomligt. Utskottet har därför icke ur

denna synpunkt funnit anledning till erinran mot det i propositionen framlagda

lagförslaget.

Utskottet har ovan i korthet redogjort för innehållet i det förslag till enhetlig

kommunal organisation av socialförsäkringen i vårt land, som socialvårdskommitTén

framlagt i sitt i september 1948 avgivna betänkande

med förslag till lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Uppenbart är

att ur bl. a. administrativa synpunkter den koncentration av alla ärenden

rörande folkpensioneringen, sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen

samt ev. också moderskapsförsäkringen till en kommunal nämnd, socialförsäkringsnämnden,

samt den förenkling av avgiftsuppbörden, som är förslagets

innebörd, skulle medföra påtagliga fördelar. Såsom reservanterna

inom kommittén framhållit är emellertid förslaget också förenat med allvarliga

nackdelar. Det är icke möjligt för utskottet att på närvarande stadium

innan betänkandet ännu remissbehandlats taga ställning till detta omfattande

och invecklade organisatoriska problem. Utskottet förutsätter

emellertid, att Ivungl. Maj :t, så snart ske kan efter utgången av remisstiden,

som bestämts till den 1 mars 1949, tager upp frågan till noggrant övervägande.

Några allvarligare olägenheter synas icke uppkomma genom att de

inledda förarbetena rörande sjukkassornas framtida organisation under

mellantiden fortsättas såsom hittills.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

19

Enär Kungl. Maj :t icke kan underlåta att ingå i prövning av socialvårdskommitténs

nu ifrågavarande förslag, då spörsmålet om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

upptages, synes någon särskild skrivelse från riksdagen

till Kungl. Maj :t i denna del — såsom påyrkas i motionerna I: 448 och

II: 626 — icke vara erforderlig.

Sjukförsäkringslagen innehåller icke några regler om ersättning för

sjukhusvård utan förutsätter, att sådan skall vara kostnadsfritt tillgänglig

för alla medborgare. Principbeslutet om den fria sjukhusvården fattades i

samband med sjukförsäkringslagens antagande. Sakkunniga ha nu tillkallats

för utredning av framför allt de tekniska problem, som sammanhänga

med den fria sjukhusvårdens införande, och proposition beräknas i denna

del komma att föreläggas 1950 års riksdag. I motionerna I: 447 och II: 625

har framhållits, att förutsättningarna för ett förverkligande av tanken på

fri sjukhusvård åt alla med säkerhet kunna antagas icke vara för handen

så tidigt som den 1 juli 1951. Platsbristen på sjukhusen liksom bristen på

sjuksköterskor och läkare nödvändiggör enligt motionärerna ett längre uppskov

med den fria sjukhusvårdens införande och därmed också med sjukförsäkringslagens

ikraftträdande.

Såsom departementschefen framhöll 1946 beräknas den fria sjukhusvården

fordra en viss utbyggnad av sjukhusen och ökad tillgång på sjukvårdspersonal

av olika kategorier. På grund av skilda omständigheter har utvecklingen

sedan dess icke gått i den riktning, som man då förväntade.

Några mera påtagliga förbättringar i nämnda hänseenden ha knappast inträtt

under tiden efter sjukförsäkringslagens antagande. Allvarliga brister

föreligga sålunda alltjämt i fråga om vårdmöjligheterna. Utskottet anser

sig emellertid icke på det nu föreliggande materialet kunna definitivt bedöma,

vid vilken tidpunkt den fria sjukhusvården skall kunna realiseras.

Med avgörandet av denna fråga bör lämpligen anstå, tills pågående utredning

rörande den fria sjukhusvården slutförts och spörsmålet huru denna

i detalj skall utformas förelägges riksdagen. Skulle då visa sig nödvändigt

att uppskjuta införandet av fri sjukhusvård till en senare tidpunkt än den

1 juli 1951, få de ändringar i sjukförsäkringslagen, som kunna erfordras i

anledning därav, vidtagas i detta sammanhang. Då utskottet sålunda icke

nu kan uttala sig om tidpunkten för den fria sjukhusvårdens förverkligande,

måste utskottet avstyrka bifall till det i motionen II: 625 framställda yrkandet

avseende denna tidpunkt, liksom också det därmed sammanhängande

yrkandet i samma motion om anstånd med sjukförsäkringslagens ikraftträdande

till tidigast den 1 juli 1955.

I motionen 1: 447 erinras vidare bl. a. om att ökningen i statsutgifterna i

anledning av sjukförsäkringsreformen och vad därmed stode i samband vid

reformens antagande beräknades komma att uppgå till 200 miljoner kronor

per år. Med hänsyn till den ogynnsamma ekonomiska utvecklingen funnes

enligt motionären anledning att ställa sig avvaktande och genomföra reformen

först då det svenska samhället kunde bära denna utgiftsökning. Enligt

utskottets mening böra möjligheterna för reformens genomförande ur stats
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 60.

finansiella synpunkter icke nu bliva föremål för bedömande utan först vid

en senare tidpunkt. Huruvida de ekonomiska betingelserna härför komma att

föreligga från och med budgetåret 1951/52 får sålunda avgöras, då riksstaten

för detta år skall behandlas.

I motionen 1:447 yrkas, att sjukförsäkringslagen skall sättas i kraft den

dag, som senare kommer att bestämmas i särskild lag. I och för sig kunde

de osäkerhetsmoment, som för närvarande otvivelaktigt förefinnas, tala för

att man uppsköte bestämmandet av tidpunkten för sjukförsäkringslagens

ikraftträdande, till dess alla förutsättningar därför bedömdes vara för handen.

Emellertid skulle en sådan anordning skapa en allmän ovisshet bland

dem, som förbereda reformen. Finnes icke någon tidpunkt för lagens ikraftträdande

fastställd, kunna förarbetena befaras icke komma att bedrivas med

önskad intensitet. Utskottet kan med hänsyn härtill icke tillstyrka nämnda

yrkande i motionen 1:447. De olika omständigheter, som kunna föranleda

ytterligare uppskov med sjukförsäkringsreformen, få i stället prövas allteftersom

de uppstå, var och en i sitt sammanhang.

På nu anförda skäl får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte med avslag å motionen I: 447 bifalla

förevarande proposition, nr 308; samt

B. att motionerna 1:448 samt 11:625 och 11:626, i den

mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

här ovan anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 november 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund, Wistrand,

Nils Elowsson, Hallagård, Uhlén och Carl Eric Ericsson*;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Ryberg, fru

Johansson i Norrköping, herrar Larsson i Östersund, Jacobsson i Igelsbo,

Lundberg och Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

483828

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:474 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 a1 i texten