Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:t proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § 4 mom. lagen den 29 juni 1946
1948-11-30 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1948:61, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:t proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § 4 mom. lagen den 29 juni 1946
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 61.
1
Nr 61.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:t proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § 4
mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.
Genom en den 8 oktober 1948 dagtecknad proposition, nr 302, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angåemle
ändrad lydelse av 3 § 4 inom. lagen den 29 juni 1940
(nr 431) om folkpensionering.
Härigenom förordnas, att 3 § 4 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering
skall erhålla följande ändrade lydelse.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
3 §•
4 mom. Anka, som vid mannens frånfälle fyllt femtiofem år och varit
gift med honom minst fem år, äger, såframt hon ej eljest åtnjuter folkpension,
rätt till folkpension i form av änkepension. Ingår hon nytt äktenskap,
upphör rätten till änkepension.
Till änka, som fyllt femtiofem år,
må, om hon uppnått denna ålder under
samma kalenderår som det, varunder
mannen avlidit, eller när eljest särskilda
skäl föranleda därtill, änkepension utgå,
oaktat hon vid mannens frånfälle ej fyllt
femtiofem år.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1949.
I fråga om de skäl, som anförts till stöd för lagförslaget, får utskottet, i
den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Genom 1946 års folkpensionsreform infördes i vår folkpensionering bestämmelser
om änkepension i vissa fall. I lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om
folkpensionering, vilken trätt i kraft den 1 januari 1948, stadgas sålunda att
änka, som vid mannens frånfälle fyllt femtiofem år och varit gift med honom
1 —2196 48 Bi han g till riksdagens protokoll 1948. 9 samt. 2 avd. Nr 61.
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 61.
minst fem år, äger, såframt hon ej eljest åtnjuter folkpension, rätt till folkpension
i form av änkepension. Ingår hon nytt äktenskap, upphör emellertid
denna rätt. Änkepension utgår med 600 kronor om året, vartill i
bostadskostnadsgrupperna II—Y kommer bostadstillägg med respektive 100,
200, 300 och 400 kronor. Pensionen är i sin helhet inkomstprövad och pensionen
minskas med fem tiondelar av den pensionsberättigade änkans årsinkomst,
i vad denna överstiger 400 kronor.
Innevarande riJcsdag har på hemställan av utskottet i dess utlåtande nr 38
i skrivelse den 12 juni 1948 (nr 304) anhållit, att Kungl. Maj:t, därest
Ivungl. Maj:t icke inom kort komme att framlägga förslag till en mera definitiv
reglering av bestämmelserna om änkepension i folkpensioneringslagen,
ville — om möjligt till innevarande års riksdag — framlägga förslag
till provisoriska bestämmelser beträffande änkepension av det innehåll, att
när särskilda skäl därtill föranleda änkepension skulle kunna utgå till änka
som fyllt 55 år, oaktat hon icke fyllt 55 år vid mannens frånfälle.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1948 har statsrådet och chefen
för socialdepartementet bemyndigats att tillkalla sakkunniga för utredning
rörande änkepensioneringen samt stöd i andra former åt familjer vid försörjarens
frånfälle m. m.
Till socialvårdskommitténs betänkande XI innehållande utredning och
förslag angående lag om folkpensionering (SOU 1945: 46) finnes fogad såsom
bilaga kostnadsberäkning för änkepensionering enligt socialvårdskommitténs
förslag. I bilagan finnes intagen en tabell utvisande det beräknade antalet
änkor i åldern 53—67 år, som blivit änkor vid 53—54, 54—55 och efter 55
års ålder. Tabellen ger tillika upplysning angående antalet aktiva änkor i
nämnda åldrar, d. v. s. sådana änkor, som icke äro perpetuellt invalida. Beräkningen
avser läget år 1947.
Antal änkor för vilka änkeståndet inträtt i ålder:
Ålder (år)
53—54
år
54—55
år
över 55
år
samtliga
därav
aktiva
samtliga
därav
aktiva
samtliga
därav
aktiva
53—54
369
329
—
—
—
—
54—55
361
319
413
365
—
—
55—56
345
301
396
346
379
331
56-57
346
299
396
342
765
661
57-58
250
213
381
325
1 149
979
58—59
291
244
255
214
1512
1 269
59—60
307
253
279
230
1892
1560
60-61
331
267
325
263
2 297
1 856
61-62
258
204
346
273
2 616
2 064
62-63
296
227
287
220
2 908
2 231
63—64
284
211
282
209
3 265
2 420
64-65
248
176
253
180
3 543
2 516
65—66
234
158
242
163
3 857
2 597
66—67
203
128
221
139
4 268
2 690
Summa
4123
3 329
4 076
3 269
28 451
21 174
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 61.
Antalet änkor, som den 31 oktober 1948 uppburo änkepension enligt folkpensioneringslagen,
bar preliminärt beräknats till 10 513, fördelade enligt
nedanstående tablå:
Bostads-
Antal
Änkepension
Bostadstillägg
kostnadsgrupp
pensionstagarc
kr. per år
kr. per år
i
4 351
2 241 665
—
ii
1 342
673 108
112 362
in
2 230
1 092 415
363 675
YI
1389
664 279
332 136
Y
1 201
545 337
363 558
Summa 10513 5 216 804 1 171731
S:a 6 388 535 kr.
Efter eu redogörelse för änkepensioneringsfrågans utveckling anför föredragande
departementschefen, statsrådet Möller, i propositionen följande.
»Av den lämnade redogörelsen framgår, att jag för min del är livligt intresserad
av att våra nuvarande regler om änkepension i folkpensioneringslagen
förbättras. Huru detta bäst skall ske är emellertid, såsom andra lagutskottet
påpekat, en svårlöst fråga och sammanhänger med den större frågan
om huru den samhälleliga stödverksamheten för änkor överhuvudtaget skall
organiseras. Detta spörsmål är för närvarande föremål för utredning av de
tillkallade sakkunniga och det synes mig icke sannolikt att utredningsarbetet
skall kunna bringas till slut å sådan tid, att därpå grundade förslag skola
kunna föreläggas nästa års riksdag. Vid sådant förhållande föreligger, såsom
också uttalats av riksdagen, ett behov av att genom en provisorisk lagändring
uppmjuka de nuvarande stela gränserna för rätten till änkepension, så att
de orättvisa resultat, vartill dessa nu leda, åtminstone till en del kunna
undgås.
Efter åtskilligt övervägande har jag för min del stannat för att i likhet
med riksdagen förorda, att såsom ett provisorium en regel införes av
innehåll att, när särskilda skäl föranleda därtill, änkepension skall kunna
utgå till en änka, som fyllt 55 år, oaktat hon icke uppnått denna ålder när
mannen dog. En dylik avfattning av bestämmelsen medger att i de olikartade
situationer, som kunna föreligga, det blir möjligt att taga hänsyn till
samtliga föreliggande omständigheter och på grundval därav avgöra huruvida
änkepension rimligen bör utgå. Å andra sidan har en regel av nämnda
innehåll den nackdelen att den lämnar föga vägledning för tillämpningen.
Det vanligast förekommande fallet, då den nuvarande 55-årsregeln känts
obillig, torde vara det då mannen avlidit kort tid innan hustrun fyllt 55 år.
I dylika fall bör enligt min mening änkepension regelbundet beviljas. Jag
vill för den skidl förorda att den av mig ifrågasatta undantagsbestämmelsen
utbygges på sådant sätt att, i anslutning till det förslag som motionsvis
framförts i riksdagen, änkepension skall, utan närmare prövning av frågan
huruvida särskilda skäl föreligga, kunna utgå till änka, som fyllt 55 år och
som uppnått denna ålder under samma kalenderår som det, varunder mannen
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 61.
avlidit. Mot en dylik regel kar från andra lagutskottets sida anmärkts
bland annat att den kunde leda till lika stötande resultat som den nuvarande
bestämmelsen. Detta bör emellertid ej bli fallet, om regeln, såsom jag förordat,
blir ett komplement till regeln att änkepension skall, när särskilda
skäl föranleda därtill, kunna utgå, oaktat änkan ej fyllt femtiofem år vid
mannens frånfälle. Sistnämnda regel möjliggör nämligen beviljande av änkepension
i alla de gränsfall, som eljest skulle kunna anses orättvist behandlade.
Dess användning bör emellertid ej anses begränsad härtill, utan änkepension
bör i vissa fall kunna beviljas änka som fyllt 55 år, även om hon
vid mannens frånfälle varit yngre än i det föregående förutsatts. Härvid
bör givetvis hänsyn tagas — förutom till änkans ålder — till hennes hälsotillstånd
ävensom till antalet barn och dessas ålder vid mannens frånfälle.
I princip böra alltjämt de grunder, på vilka den nuvarande 55-årsregeln
bjgger, vara normerande för rätten till änkepension. Avgörande bör alltså
vara, huruvida situationen vid mannens frånfälle eller då barnen kommit
till sådan ålder, att de icke längre krävt mera sammanhängande tillsyn från
moderns sida, varit sådan att änkan icke skäligen kunnat återinpassas i
förvärvslivet.»
Utskottet. Förevarande proposition har föranletts av ett av riksdagen
tidigare detta år fattat beslut. Riksdagen anhöll nämligen i skrivelse den
12 juni 1948 till Kungl. Maj:t om förslag till provisoriska bestämmelser
beträffande änkepensioneringen av innehåll, att när särskilda skäl därtill
föranledde änkepension måtte utgå till änka som fyllt 55 år, oaktat hon icke
fyllt 55 år vid mannens frånfälle, allt under förutsättning att icke inom kort
reglerna om änkepension reformerades mera definitivt. Strax efter detta
riksdagsbeslut tillkallades jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande sakkunniga
för utredning rörande änkepensioneringen och stöd i andra former åt familjer
vid försörjarens frånfälle. De sakkunniga ha till uppgift att finna medel att
råda bot på de bristfälligheter och de luckor, som påvisats i den sociala
lagstiftningen på förevarande område.
I närvarande läge, innan de sakkunniga hunnit slutföra sitt arbete och
pröva de olika möjligheter till lösningar, som anvisas i utredningsdirektiven,
böra uppenbarligen icke i gällande regler företagas sådana ändringar, vilkas
verkningar icke kunna klart överblickas och som skulle kunna i väsentliga
avseenden föregripa de sakkunnigas arbete. Emellertid få icke av detta skäl
hinder resas mot att på de mera begränsade avsnitt av regelsystemet, där
detta synes särskilt bristfälligt, omedelbart vidtaga förbättringar för undanröjande
av de mest påtagliga orättvisorna i den nuvarande ordningen.
Yad angår änkepensioneringen har särskilt det ovillkorliga kravet för
pension, att änkan vid mannens frånfälle skall ha fyllt 55 år, lett till obilliga
konsekvenser. Upprepade gånger ha framförts önskemål om en uppmjukning
av denna regel, som skulle möjliggöra en mera nyanserad bedömning
av övergångsfallen. En lagändring med detta inskränkta syfte kan enligt
utskottets mening knappast binda de sakkunniga i deras arbete att finna
indra lagutskottets utlåtande nr 61.
5
lämpliga former för stöd åt änkorna. Denna uppfattning låg oekså till grund
för utskottets ställningstagande tidigare detta år, då utskottet i utlåtande nr
38 förordade avlåtande av den nyssnämnda riksdagsskrivelsen med anhållan
om provisoriska bestämmelser i avbidan på en mera definitiv reformering
av änkepensioneringen.
Spörsmålet att åstadkomma en mjukare övergång mellan olika grupper
av änkor i vad angår den förutnämnda 55-årsregeln kan tänkas löst på olika
sätt. Redan i sitt förslag till den nuvarande folkpensioneringslagen övervägde
socialvårdskommittén ett uppslag med sådant syfte. Enligt detta
skulle änkepensionen utgå med ett reducerat belopp — 2/s respektive Va
av full pension — till änkor, som vid mannens bortgång fyllt allenast 54
respektive 53 år. Denna anordning avvisade dock kommittén själv, bl. a. på
den grund att pensionsbeloppen skulle bliva för små för att vara effektiva.
Emellertid kan man i stället för att giva alla änkor, som vid änkeblivandet
tillhört viss åldersgrupp, en reducerad pension lämna ett begränsat antal
änkor i övergångsgrupperna pension med fullt belopp. Härigenom skulle
den nämnda olägenheten med socialvårdskommitténs uppslag bortfalla.
Kungl. Majds förslag ansluter sig också till denna senare linje.
Även utskottet vill för sin del förorda en lösning av problemet efter sist
angivna metod. Den eftersträvade gradvisa övergången får lämpligen åstadkommas
på så vis, att förutsättningarna för att änka skall bliva pensionsberättigad,
oaktat hon vid mannens frånfälle ännu ej uppnått 55 års ålder,
skärpas, ju längre tid som förflutit mellan mannens död och hennes 55-årsdag.
Någon bestämd maximigräns för denna tidrymd synes icke böra fastställas,
men densamma bör i överensstämmelse med tankegången hos socialvårdskommittén
som regel icke överskrida två år. Då pensionen börjar utgå
först vid uppnådda 55 års ålder, skulle eljest mellan änkeblivandet och den
första utbetalningen av pensionen förflyta alltför lång tid.
Det genom propositionen framlagda lagförslaget går i och för sig längre
än vad som skulle erfordras för tillgodoseende av de av utskottet nu anförda
synpunkterna. Dessa låta sig emellertid knappast lagtekniskt sammanfattas
i ett klart och enkelt stadgande, som i sig på eu gång förenar önskad fasthet
och smidighet. Då Kungl. Maj:ts lagförslag därtill erbjuder vissa andra
företräden, har utskottet avstått från att föreslå ändringar däri utan tillstyrker
bifall till detsamma trots den formellt vidsträckta avfattning, som
undantagsregeln därigenom kommer att erhålla.
I enlighet med vad departementschefen anfört i propositionen torde änkepension
böra beviljas utan mera ingående prövning, därest änkan fyllt 55
år under det år mannen avlidit och övriga förutsättningar för pensions
erhållande äro för handen. Har hon blivit änka tidigare, måste därutöver
förefinnas särskilda skäl, för att hon vid 55 års ålder skall få komma i åtnjutande
av änkepension. Vid bedömande av frågan om särskilda skäl föreligga
måste hänsyn tagas — förutom till den grundläggande faktorn nämligen
tidrymden mellan änkeblivandet och änkans 55-årsdag — till övriga
i departementschefsanförandet angivna förhållanden. Den omständigheten
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 61.
liuruvida änkan kunnat återinpassas i förvärvslivet får därvid avgörande
betydelse.
För att undvika, att lagstadgandet kommer till användning i vidare omfattning
än utskottet nu förordat, är angeläget att pensionsstyrelsen med
uppmärksamhet följer pensionsnämndernas tillämpning av den nya bestämmelsen.
Kostnaderna för den nu föreslagna reformen kunna icke med säkerhet
beräknas. De torde dock icke komma att uppgå till mera betydande belopp.
Någon ledning kan erhållas av de erfarenheter som vunnits rörande den
nuvarande änkepensioneringens omfattning, varom uppgifter ovan återgivits.
Förutsättes därjämte, att den skärpta prövningen i övergångsgrupperna kommer
att medföra att änkepension beviljas omkring av de änkor, vilka
vid mannens frånfälle uppnått 54 men ej 55 års ålder och som i övrigt äro
pensionsberättigade, och ungefär l/-i av de änkor, vilka vid sagda tidpunkt
fyllt 53 men ej 54 år och som eljest fylla kraven för pensions erhållande,
torde den årliga kostnaden komma att ligga omkring en miljon kronor eller
något därutöver.
Vid behandlingen av detta ärende har utskottet haft sin uppmärksamhet
riktad även på andra brister i den nuvarande lagstiftningen rörande änkepensioneringen.
Kvinna, som sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden
med man, vilken uppbär ålderspension, kan enligt regeln i 13 §
folkpensioneringslagen tillerkännas hustrutillägg. Därest mannen avlider uppstår
fråga, huruvida kvinnan jämlikt nyssnämnda lagrum blir att jämställa
med änka och därigenom får möjlighet att erhålla änkepension.
Utskottet har emellertid icke velat i detta sammanhang upptaga dylika
frågor till närmare behandling. De kunna nämligen förväntas bliva föremål
för bedömande i rättspraxis. Endast därest denna skulle visa sig gå i för
de berörda kvinnorna ogynnsam riktning, böra lagstiftningsåtgärder vidtagas.
På nu anförda skäl och då utskottet icke i övrigt funnit anledning till
erinran mot Kungl. Maj:ts förslag får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 302.
Stockholm den 30 november 1948.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund, Wistrand,
Sten, Nils Elowsson, Hallagård och fru Flood;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, fru Johansson
i Norrköping, herrar Larsson i Östersund, Jacobsson i Igelsbo, Carlsson i
Bakeröd, Lundberg och Andersson i Alfredshem.
Andra lagutskottets utlåtande nr 61.
7
Reservation
av herrar Wistrand och Hagård, vilka anfört:
Det föreliggande förslaget till ändrad lydelse av 3 § 4 mom. lagen den
29 juni 1946 om folkpensionering har föranletts av en riksdagsskrivelse, vars
närmaste syfte torde hava varit att möjliggöra för änkor, som under det år,
under vilket mannen avlidit, fyllt 55 år, att erhålla änkepension, även om de ej
vid mannens död uppnått denna ålder. Förslaget är avsett att vara ett provisorium
i avbidan på en mera definitiv reformering av bestämmelserna om
änkepension, varom utredning pågår.
Den av Kungl. Maj:t föreslagna och av utskottet tillstyrkta lagändringen
giver emellertid åt denna paragraf en lydelse med möjlighet till utvidgad
utdelning av änkepensionen långt över vad som avsetts. Utskottet har varit
väl medvetet härom och därför i sin motivering angivit, att förutsättningarna
för att änka skall bliva pensionsberättigad böra skärpas, ju längre tid som
förflutit mellan mannens död och hennes 55-årsdag. Utskottet framhåller,
att någon bestämd maximigräns för denna tidrymd icke bör fastställas, men
angiver att denna i regel icke bör överstiga två år.
Utskottet medgiver, att det föreliggande lagförslaget går längre än vad
som erfordras för tillgodoseende av dessa syftemål, men finner sig utan möjlighet
att angiva ett stadgande, som i sig förenar önskad fasthet och smidighet,
och tillstyrker därför bifall till detsamma trots undantagsregelns
formellt vidsträckta omfattning. Enligt utskottets uttalande skulle ankomma
på pensionsstyrelsen att tillse att tillämpningen bliver den av utskottet
avsedda.
Yi kunna icke finna dessa former för lagstiftning tillfredsställande. Lagstiftaren
bör anse det angeläget att i själva lagbuden finna uttryck för vad
han verkligen avser och icke överlåta åt en svårövervakad och i längden
oberäknelig tillämpning att utforma reglerna. I detta fall finnes så mycket
större anledning till aktsamhet som en vidare tillämpning, än vad utskottet
syftat till, måste medföra betydande kostnadsökningar för statsverket, som
ej låta sig på förhand beräknas.
Då inom utskottet icke kunnat utarbetas en lydelse av lagrummet, som
skänker större möjlighet till kontroll av att detsamma uteslutande finge
den tillämpning, vartill utskottet syftat, nödgas vi i avbidan på resultatet
av den utredning, som redan igångsatts, stanna vid en bestämmelse, som
inskränker sig till att tillgodose huvudsyftet med riksdagens framställning
av den 12 juni 1948.
Yi föreslå därför, att 3 § 4 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering
erhåller följande lydelse.
§ 3.
4 mom. Anka, som vid — — — rätten till änkepension.
Till änka, som fyllt femtiofem år, må, om hon uppnått denna ålder under
samma kalenderår som det, varunder mannen avlidit, änkepension utgå,
oaktat hon vid mannens frånfiille ej fyllt femtiofem år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1948:475 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 a1 i texten