Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till arbetarskyddslag m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1948-12-10 · 63 sidor, varav 62 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 62 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1948:62, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till arbetarskyddslag m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

1

Nr 62.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till arbetarskyddslag m. m., dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 8 oktober 1948 dagtecknad proposition, nr 298, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll

dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) arbetarskyddslag,

2) lag om ändrad lydelse av 68 och 71 §§ gruvlagen den 3 juni 1938

(nr 314) samt

3) lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter

in. m.,

dels ock velat inhämta riksdagens yttrande över propositionen bilagt förslag

till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan den 30 juni 1947

(nr 364).

De fyra författningsförslagen äro av följande lydelse:

1) Arbetarskyddslag.

1 KAP.

Lagens tillämpningsområde.

1 §•

Denna lag äger, med de inskränkningar nedan angivas, tillämpning å varje

rörelse, industriell eller icke, vari arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares

räkning, ävensom å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning

eller annat dylikt särskilt arbetsföretag, vari arbetstagare användes

på sådant sätt.

I denna lag förstås med arbetstagare envar, som utför arbete för annans

räkning utan att i förhållande till denne vara att anse såsom självständig

företagare, och med arbetsgivare envar, för vilkens räkning arbete utföres

av sådan arbetstagare utan att mellan dem slår någon tredje person, vilken

såsom självständig företagare åtagit sig att ombesörja arbetets utförande.

2 §■

Utöver vad i 1 § sägs skall denna lag, där ej nedan annorlunda stadgas,

äga tillämpning å

1—- Bihang till riksdagens protokoll 1948. 9 samt. 2 avd. Nr 62.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

1) arbete, som två eller flera personer för gemensam räkning utföra under

sådana förhållanden, att om arbetstagare funnits anställd i rörelsen

eller företaget lagen enligt 1 § skulle ägt tillämpning därå;

2) arbete, som elev utför vid sådan anstalt för yrkesutbildning eller avdelning

därav, beträffande vilken Konungen förordnat att lagen skall gälla;

3) arbete, som värnpliktig i denna sin egenskap utför under sådana förhållanden,

att lagen enligt 1 § skulle ägt tillämpning därå, om arbetet utförts

av arbetstagare för arbetsgivares räkning; samt

4) arbete, som på fångvårds-, tvångsarbets- eller fattigvårdsanstalt, allmän

alkoholistanstalt eller sinnessjukhus eller annan anstalt för vård av

sinnessjuka intagen person efter anvisning av anstaltsledningen utför på

anstalten.

I fall som här avses skall vad i lagen sägs om arbetstagare äga motsvarande

tillämpning å den, som utför arbetet, och vad i lagen är föreskrivet

om arbetsgivare gälla den eller dem, som driva den verksamhet, vari arbetet

utföres.

3 §•

Från lagens tillämpning undantagas

a) arbete, som utföres i arbetstagarens hem eller eljest under sådana förhållanden,

att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets

anordnande;

b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, såframt arbetet

är förlagt till arbetsgivarens hem eller är att hänföra till jordbruk eller

någon dess binäring, vilken icke bedrives såsom självständigt företag, eller

till byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess binäring, som nyss

nämnts; samt

c) arbete, som är att hänföra till skeppstjänst.

4 §•

Å jordbruk jämte därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas såsom

självständiga företag, samt byggnadsarbete för jordbruk eller sådan

dess binäring, som nu nämnts, skola 22—25 och 27—33 §§ äga tillämpning

allenast i fråga om arbetstagare, som huvudsakligen användes till skogsarbete.

I avseende å arbete varom sägs i 2 § 1), 2) och 4) skola 17—25 och 27—

44 §§ ej äga tillämpning. Bestämmelserna i 17—25 och 27—38 §§ skola

icke gälla beträffande arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens

familj.

I fråga om arbete, som avses i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m.,

skall förevarande lag äga tillämpning allenast i vad den angår skydd mot

annan skada än sådan, som orsakas genom inverkan av röntgenstrålar eller

radioaktivt ämne.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

5 §.

3

Bedrives i visst fall arbete, som enligt vad ovan stadgats icke är underkastat

denna lag och ej är att hänföra till skeppstjänst, under sådana förhållanden,

att därmed sysselsatta personer utsättas för allvarlig fara för

ohälsa eller olycksfall, må Konungen förordna, att lagen skall i erforderlig

omfattning tillämpas å arbetet, ävensom meddela de föreskrifter, som därvid

kunna erfordras.

6 §•

Såvitt angår i 45 och 46 §§ föreskrivna särskilda skyldigheter beträffande

sådana tekniska anordningar och arbetsställen, som där avses, skall denna

lag äga tillämpning, ändå att fråga ej är om verksamhet, som enligt vad

förut sagts omfattas av lagen.

2 KAP.

Allmänna föreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa och

olycksfall.

7 §•

Arbetsgivare är pliktig att, under särskilt beaktande av vad nedan sägs

eller med stöd av denna lag föreskrives, iakttaga allt som med hänsyn till

arbetets natur och de förhållanden, under vilka arbetet bedrives, samt arbetstagares

ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar för arbetet skäligen kan

erfordras för att förebygga att hos honom sysselsatt arbetstagare ådrager

sig ohälsa i följd av arbetet eller drabbas av olycksfall däri.

Arbetstagare är pliktig att använda förefintliga skyddsanordningar, noga

följa i denna lag eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter samt

i övrigt iakttaga tillbörlig försiktighet och, i vad på honom ankommer, medverka

till förekommande av ohälsa och olycksfall.

8 §•

Arbetslokal skall vara inrättad i enlighet med vad därom må vara särskilt

föreskrivet.

9 §■

I erforderlig utsträckning skola arbetstagarna, på sätt som kan anses tillfredsställande

med hänsyn till deras antal och fördelning på kön samt arbetets

natur och varaktighet, å eller invid arbetsstället äga tillgång till dricksoch

tvättvatten, avträden, lämplig plats för ombyte, förvaring och i förekommande

fall torkning av kläder samt lämplig plats för intagande av

måltid.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

Där så kan anses nödigt med hänsyn till de förhållanden, under vilka

arbetet bedrives, skall lämplig plats för vila eller utrymme, som erbjuder

tillfredsställande skydd mot köld och nederbörd, stå till arbetstagares förfogande.

10 §.

I sluten arbetslokal skall finnas tillräckligt luftutrymme, i regel uppgående

till minst tio kubikmeter för varje där sysselsatt arbetstagare. Tillfredsställande

luftväxling skall vara anordnad i sådan lokal ävensom, i den

mån så är påkallat, på annan plats där arbete bedrives.

Arbete skall äga rum vid tillräcklig och tjänlig belysning samt så lämplig

värme- och fuktighetsgrad, som med hänsyn till arbetets beskaffenhet

och platsen för detsamma skäligen kan påfordras.

Lämpliga anordningar skola såvitt möjligt vidtagas för att hindra att

damm, rök, gas eller ånga sprides i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande

mängd eller att arbetstagarna skadas genom att utsättas för buller,

skakningar eller annan liknande olägenhet.

På arbetsställe skall ordning och renlighet iakttagas.

Arbete skall anordnas så, att det kan utföras på sätt, som icke är onödigt

tröttande.

11 §•

Till förekommande av olycksfall i arbetet skola motorer, transmissioner,

arbetsmaskiner och andra därmed jämförliga maskinella anordningar, ångpannor

och andra tryckkärl samt lyft- och transportanordningar vara försedda

med erforderliga skyddsanordningar samt även i övrigt vara så utförda

och anordnade, att de erbjuda betryggande säkerhet.

För att förebygga att arbetstagare skadas genom fall, nedstörtande föremål

eller ras eller av splitter, stänk, vassa eller heta föremål eller heta

vätskor eller genom klämning eller slag eller genom eldfarliga, explosiva,

frätande, giftiga eller eljest hälsofarliga ämnen eller genom elektrisk ström,

kyla eller värme eller genom bländande ljus, skola sådana åtgärder vidtagas,

att fara härför i möjligaste mån undgås.

12 §.

Där till vinnande av nödigt skydd mot ohälsa eller olycksfall annan åtgärd

icke kan vidtagas eller skäligen påfordras, skall personlig skyddsutrustning

av lämplig beskaffenhet tillhandahållas arbetstagaren. Denne är

skyldig att använda utrustningen under arbetet samt väl vårda den.

13 §.

För lämnande av den första hjälpen vid olycks- eller sjukdomsfall skola

sådana anordningar finnas, som kunna anses erforderliga med hänsyn till

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

arbetsställets storlek och belägenhet samt arbetets beskaffenhet och de

förhållanden, under vilka arbetet bedrives.

14 §.

Närmare föreskrifter i de avseenden varom förmäles i 8—13 §§ meddelas

av Konungen.

15 §.

Innefattar föreskrift, som utfärdats med stöd av 14 §, förbud mot användande

av visst slag av maskin, redskap eller annat hjälpmedel eller mot

dess användande med eller utan viss anordning, äger Konungen jämväl

föreskriva, att föremål, vars användande sålunda är förbjudet, icke må till

annan överlåtas eller upplåtas till begagnande, med mindre sådan åtgärd

vidtagits med föremålet, att det ej vidare är inbegripet under förbudet, eller

det kan antagas för visst, att föremålet uteslutande skall komma till användning,

som ej avses med förbudet.

Vad i första stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, där

med stöd av 14 § förbud meddelats mot användande av visst ämne eller

material.

16 §.

Konungen må föreskriva särskilda villkor för arbetstagares användande

till arbete, som finnes medföra synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall,

eller förordna att arbetstagare ej må användas därtill.

3 KAP.

Särskilda bestämmelser om arbetstiden och dess förläggning.

17 §.

Utför arbetstagare arbete under minst sex timmar av dygnet, skall arbetet

i den utsträckning, som kan anses erforderlig med hänsyn till dess beskaffenhet

och varaktighet samt arbetsförhållandena i övrigt, avbrytas genom

en eller flera lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet. Från

vad sålunda stadgats må avvikelse tillfälligtvis göras, då sjukdomsfall eller

annan oförutsedd händelse det kräver.

Med rast förstås i denna lag sådant avbrott i arbetstiden, vars varaktighet

är på förhand bestämd och under vilket arbetstagaren fritt förfogar över

sin tid och icke är skyldig att kvarstanna på arbetsstället.

Då med hänsyn till arbetets natur och arbetsförhållandena i övrigt så

finnes oundgängligen påkallat, må rast utbytas mot ledighet för intagande

av förtäring å arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

18 §.

Där arbete pa grund av samband med mekaniskt driven arbetsprocess

eller till följd av annat förhållande kräver ihållande anspänning eller eljest

är särskilt påfrestande, skall under arbetstiden erforderligt antal lämpligt

avpassade och förlagda arbetspauser beredas arbetstagaren.

Med arbetspaus förstås i denna lag ett på förhand bestämt kortvarigt

uppehåll i arbetet, som anordnas i syfte att bereda arbetstagare avkoppling

från detta och som icke är att hänföra till rast eller ledighet, varom i 17 §

sågs.

19 §.

Arbetstagare skall åtnjuta erforderlig ledighet för nattvila. I denna ledighet

skall ingå tiden mellan klockan 23 och klockan 5.

Från vad sålunda stadgats ma avvikelse ske, där visst arbete med hänsyn

till sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste

fortgå jämväl nattetid eller eljest bedrivas å tid före klockan 5 eller efter

klockan 23. Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som

ej kunnat förutses, vallat avbrott i driften eller ock medfört överhängande

fara för sadant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må ock

arbetstagare, i den mån det är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,

användas till arbete å tid mellan klockan 23 och klockan 5.

Arbetstagare i överordnad ställning må, där så finnes påkallat, användas

till arbete a tid mellan klockan 23 och klockan 5 utan hinder av vad i första

stycket är stadgat.

20 §.

När särskilda skäl föranleda därtill, må arbetarskyddsstyrelsen medgiva

att arbetstagare användes till arbete å tid mellan klockan 23 och klockan 5

i vidare utsträckning än som följer av bestämmelserna i 19 §.

Sådant undantag må ock av arbetarskyddsstyrelsen medgivas, då det av

uttalande av arbetstagarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller

annorledes framgår, att det stora flertalet av de arbetstagare, som skulle beröras

av undantaget, finner detsamma önskvärt, och ohälsa eller överansträngning

ej skäligen kan befaras uppkomma därigenom.

21 §.

För varje period om sju dagar skall arbetstagare, där ej särskilt förhållande

tillfälligtvis påkallar undantag, åtnjuta minst tjugufyra timmars

sammanhängande ledighet. Sådan veckovila skall såvitt möjligt förläggas

till söndag och till samma tider för alla vid ett arbetsställe anställda.

Från vad sålunda stadgats må arbetarskyddsstyrelsen, efter hörande av

vederbörande sammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare, medgiva

undantag för visst slag av arbete eller visst arbetsställe.

Göres inskränkning i den i första stycket avsedda veckovilan, skall motsvarande

frihet från arbete såvitt möjligt beredas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

7

4 KAP.

Särskilda bestämmelser om minderårigas användande i arbete.

22 §.

Med minderårig förstås i denna lag den som icke fyllt aderton år.

23 §.

Minderårig må icke användas till arbete med mindre han fyllt eller under

kalenderåret fyller fjorton år samt — där fråga ej är om arbete under ferietid

— inhämtat den för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande

kunskaper och färdigheter eller ock erhållit behörigt tillstand att

lämna folkskolan.

Arbetarskyddsstyrelsen må medgiva undantag härifrån i fråga om lätt

arbete, som kan antagas icke inverka menligt på den minderåriges hälsa

eller kroppsutveckling eller hans förmåga att tillgodogöra sig skolundervisningen.

24 §.

Minderårig, som ej fyllt femton år, må icke användas till hantverks- eller

industriellt arbete, byggnadsarbete, arbete i gruva, stenbrott eller grustag

eller å annat dylikt arbetsställe, skogsavverknings- eller kolningsarbete eller

arbete med transport av personer eller gods eller arbete i hotell-, restaurangeller

kaférörelse. Vad sålunda stadgats skall dock ej gälla uträttande av bud

eller ärenden eller lättare distributionsarbete.

Arbetarskyddsstyrelsen må medgiva att minderårig, som fyllt fjorton år

eller under kalenderåret uppnår fjorton års ålder, användes till arbete som

omfattas av förbudet i första stycket, där så finnes påkallat av hänsyn till

den minderåriges yrkesutbildning eller det eljest kan anses vara till gagn

för honom.

25 §.

Till arbete, som under jord bedrives i gruva, i stenbrott eller å annan med

gruva eller stenbrott jämförlig arbetsplats, må minderårig icke användas.

När särskilda skäl äro därtill, må arbetarskyddsstyrelsen beträffande

yngling, som fyllt sexton år och som vid läkarbesiktning befunnits äga god

hälsa och kroppsutveckling, medgiva undantag från vad i första stycket är

stadgat.

26 §.

Det åligger arbetsgivare att särskilt tillse, att minderårigs användande

till arbete icke medför fara för olycksfall eller för överansträngning eller

annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling

samt att den minderårige icke användes till arbete, som innebär våda i moraliskt

avseende.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

Finnes minderårigs användande till visst slag av arbete medföra synnerlig

fara i något avseende, varom förmäles i första stycket, må Konungen

föreskriva särskilda villkor för minderårigs användande till sådant arbete

eller förordna att minderårig ej må användas därtill.

27 §.

Minderårig må icke användas till arbete utan att till arbetsgivaren avlämnats

arbetsbok för den minderårige, innehållande, förutom uppgifter

angående den minderåriges ålder och skolförhållanden, läkarintyg angående

den minderårige. Sådant intyg får vid arbetsbokens avlämnande till

arbetsgivaren ej vara äldre än ett år, försåvitt ej den minderåriges anställning

avser kortare tid än en månad eller fråga är om arbete under ferietid.

Intyget kan utgöras av anteckning, som vid läkarbesiktning enligt 28 §

införts i arbetsboken.

28 §.

En gång varje kalenderår skall vid arbetsställe, där minderårig användes

till arbete, företagas läkarbesiktning å den eller de minderåriga till utrönande,

huruvida sysselsättning, vartill minderårig användes, är till men för

dennes hälsa eller kroppsutveckling. Vad sålunda stadgats äger dock icke

tillämpning å skogsarbete och ej heller å flottningsarbete utom såvitt angår

arbete vid skiljeställe.

Besiktning som nu sagts förrättas av läkare, som länsstyrelsen förordnar

därtill (besiktningsläkare). Kostnaden för besiktningen skall, utom såvitt

angår resekostnads- och traktamentsersättning till läkaren, bestridas av

arbetsgivaren, som ock är skyldig att sörja för att lämplig lokal för besiktningen

finnes att tillgå.

Finnes vid arbetsstället icke tillgång till lämplig lokal för besiktningen,

må besiktningsläkaren i samråd med arbetsgivaren förlägga besiktningen

till annan plats.

29 §.

Då fråga är om arbete, som medför synnerligen ringa ansträngning eller

fortgår allenast under kortare tid av året, må arbetarskyddsstyrelsen medgiva

befrielse från besiktning, varom i 28 § sägs. Har sådan befrielse medgivits,

må utan hinder av vad i 27 § stadgats minderårig användas till arbete,

som avses med befrielsen, ändå att det i den minderåriges arbetsbok

senast införda läkarintyget vid arbetsbokens avlämnande till arbetsgivaren

är äldre än ett år.

30 §.

Minderårig må icke användas till arbete i strid mot innehållet i läkarintyg,

som finnes infört i den minderåriges arbetsbok, med mindre arbetarskyddsstyrelsen

funnit skäl medgiva det.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

31 §.

Angående minderårigs arbetstid skall, utöver vad eljest i lag eller författning

stadgas angående begränsning av arbetstiden, gälla, att minderårig

med nedan angivna undantag icke i något fall må användas till arbete mer

än tio timmar av dygnet eller femtiofyra timmar i veckan.

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat

förutses, vållat avbrott i driften eller ock medfört överhängande fara

för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må minderårigs

arbetstid i den mån så är nödigt överstiga tio timmar av dygnet och femtiofyra

timmar i veckan. Om arbete utöver nämnda antal timmar samt dess

anledning, omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast

inom två dygn från dess början göra anmälan till arbetarskyddsstyrelsen.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill

sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan skall beslut meddelas

ofördröj ligen. Anmälan eller ansökan anses gjord, när den i betalt

brev avlämnats till posten.

Då så eljest i särskilt fall prövas nödigt, äger arbetarskyddsstyrelsen

medgiva att arbetstiden för minderårig under kortare tid utsträckes utöver

vad i första stycket sägs.

32 §.

Arbetsgivare är skyldig lämna minderårig arbetstagare erforderlig ledighet

för deltagande i kurs för religionsundervisning eller sådan yrkes- eller

fortsatt skolundervisning, för vilken kostnaden helt eller delvis bestrides

av staten eller med kommunala medel.

33 §.

Minderårig arbetstagare skall för nattvila beredas oavbruten ledighet

från arbetet under minst elva timmar varje dygn. I denna ledighet skall

ingå, om den minderårige ej fyllt sexton år, tiden mellan klockan 19 och

klockan 6 samt eljest tiden mellan klockan 22 och klockan 5.

Från vad sålunda stadgats skola gälla följande undantag:

a) Föreligger omständighet, som nämnts i 31 § andra stycket, må minderårig,

som fyllt sexton år, i den mån så är nödigt användas till arbete utan

att stadgandet i första stycket härovan iakttages. Om anmälan beträffande

sådant arbete och ansökan om tillstånd att fortsätta det skall vad i förstnämnda

lagrum är stadgat äga motsvarande tillämpning.

b) Arbetarskyddsstyrelsen må, då så finnes påkallat, medgiva att minderårig,

som ej fyllt sexton år, användes till arbete å tid mellan klockan 19

och klockan 22, dock alt härigenom avvikelse ej må ske från föreskriften

att nattvilan skall omfatta minst elva timmar.

c) När särskilda skäl föranleda därtill, må arbetarskyddsstyrelsen

medgiva alt yngling, som fyllt sexton år och enligt läkarintyg äger god

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

hälsa och kroppsutveckling, användes till arbete utan att stadgandet i första

stycket iakttages.

d) Yngling, som fyllt femton år och enligt läkarintyg äger god hälsa och

kroppsutveckling, må efter arbetarskyddsstyrelsens medgivande användas

till flottningsarbete i den mån förhållandena föranleda därtill.

5 KAP.

Särskilda bestämmelser om kvinnors användande i arbete.

34 §.

Kvinna må icke användas till arbete under jord i gruva eller stenbrott.

35 §.

Företer kvinna intyg av läkare eller barnmorska av innehåll, att hon sannolikt

kan vänta sin nedkomst inom sex veckor, må ledighet från arbetet

ej förvägras henne.

Kvinna, som fött barn, må icke användas till arbete, som avses med förbudet

i 24 § första stycket, under de sex första veckorna efter barnsbörden,

därest icke med läkarintyg styrkes, att hon utan men för sig eller barnet

kan börja arbetet tidigare.

Kvinna, som ammar sitt barn, må ej förvägras erforderlig ledighet härför.

36 §.

Kvinna, som användes till hantverks- eller industriellt arbete, skall för

nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar

varje dygn. I denna ledighet skall ingå tiden mellan klockan 22 och klockan

5.

Föreligger omständighet, som nämnts i 31 § andra stycket, må kvinna i

den mån så är nödigt användas till arbete utan hinder av vad i första

stycket härovan sägs. Om anmälan beträffande sådant arbete och ansökan

om tillstånd att fortsätta det skall vad i förstnämnda lagrum är stadgat äga

motsvarande tillämpning.

37 §.

Å arbetsställe, där på grund av verksamhetens natur under vissa tider av

året förekommer hopat arbete (säsongarbete), ävensom undantagsvis å

andra arbetsställen, då arbetet därstädes i följd av särskilda omständigheter

måste forceras, må den i 36 § första stycket föreskrivna oavbrutna ledigheten

kunna under en tid av sammanlagt högst sextio dagar av året inskränkas

till tio timmar av dygnet. Arbetsgivaren skall, innan sådan inskränkning

vidtages, med angivande av anledningen därtill hos vederbörande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

yrkesinspektör göra anmälan om de dagar, varunder inskränkningen är

avsedd att vidtagas.

Beträffande sådana verksamhetsgrenar, som avse förarbetande av varor,

vilka äro underkastade hastig försämring, må undantag från bestämmelserna

i 36 § första stycket kunna meddelas av arbetarskyddsstyrelsen.

38 §.

Finnes visst slag av arbete medföra synnerlig fara för olycksfall, när

kvinna användes därtill, eller vara synnerligen ansträngande eller hälsofarligt

för kvinna, må Konungen föreskriva särskilda villkor för kvinnas användande

till sådant arbete eller förordna att kvinna ej må användas därtill.

6 KAP.

Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare.

39 §.

Arbetsgivare och hos honom sysselsatta arbetstagare skola, för att åstadkomma

sunda och säkra arbetsförhållanden på arbetsstället, under arbetsgivarens

ledning i samverkan bedriva ett på lämpligt sätt organiserat

skyddsarbete.

40 §.

Å arbetsställe, varest regelbundet sysselsättas minst fem arbetstagare,

skall, där ej särskilt förhållande berättigar till undantag, bland arbetstagarna

utses ett eller flera skyddsombud att företräda arbetstagarna i frågor

rörande sundhet och säkerhet i arbetet. Skyddsombud bör, där så finnes

påkallat, utses jämväl å arbetsställe med mindre än fem arbetstagare.

Val av skyddsombud förrättas av arbetstagarna eller, på framställning

av dem, av lokal organisation, genom vilken de kunna anses företrädda.

Där förhållandena inom visst slag av verksamhet påkalla det, må arbetarskyddsstyrelsen

medgiva att organisation som ovan sägs utser skyddsombud

utanför kretsen av arbetstagare vid visst arbetsställe ävensom meddela

de föreskrifter, som därvid skola iakttagas. Vad nu stadgats utgör ej hinder

för att skyddsombud tillika utses enligt andra stycket.

För skyddsombud bör ersättare utses.

41 §.

Vid arbetsställe, varest regelbundet sysselsättas minst femtio arbetstagare,

skall finnas en av företrädare för arbetsgivaren och av skyddsombud sammansatt

skyddskommitté, som bar att verka för sundhet och säkerhet i

arbetet. Där så finnes påkallat, bör skyddskommitté tillsättas jämväl å

arbetsställe med mindre antal arbetstagare.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

42 §.

Skyddsombud må icke hindras att fullgöra sina uppgifter. Arbetstagare

må ej på den grund att han utsetts till skyddsombud eller i anledning av

hans verksamhet som skyddsombud tillskyndas försämrade arbetsförhållanden,

ej heller må arbetsgivare av sådan orsak skilja honom från anställningen

eller försämra hans anställningsvillkor.

Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot vad i första stycket stadgats,

är han skyldig ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande om och i

vad mån skada uppstått skall hänsyn tagas även till omständigheter av

annan än rent ekonomisk betydelse. Om det med hänsyn till den skadevållandes

ringa skuld, den skadelidandes förhållande i avseende å tvisten, skadans

storlek i jämförelse med den skadevållandes tillgångar eller till omständigheterna

i övrigt finnes skäligt, må skadeståndets belopp nedsättas;

fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet må ock äga rum. Äro flera

ansvariga för skada, skall skadeståndsskyldigheten dem emellan fördelas

efter vad som prövas skäligt med hänsyn till den större eller mindre

skuld, som finnes ligga envar till last, samt till omständigheterna i övrigt.

Avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling, som sker i strid mot

vad i första stycket är stadgat, är ogill.

43 §.

Talan på grund av 42 § skall väckas inom sex månader från avslutandet

av den åtgärd, varpå anspråket grundas. Försummas det, är talan förlorad.

44 §.

Mål, som avse tillämpningen av 42 §, upptagas och avgöras av arbetsdomstolen;

dock skall talan mot arbetstagare väckas vid allmän domstol.

Fackförening eller annan liknande förening av arbetstagare äger vid

arbetsdomstolen väcka och utföra talan för medlem i föreningen; och må

denne ej själv kära, med mindre han visar, att föreningen undandrager sig

att tala å hans vägnar. Vad som finnes stadgat om part med hänsyn till

jävsförhållande, personlig inställelse, hörande under sanningsförsäkran och

andra frågor som röra bevisningen skall ock gälla den för vilken förening

kärar.

7 KAP.

Vissa skyldigheter för tillverkare och försäljare m. fl.

45 §.

Tillverkare eller försäljare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning

ävensom den, vilken upplåter sådan anordning till begagnande,

skall tillse, att anordningen, då den avlämnas för att tagas i bruk inom

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

riket eller här utställes till försäljning eller i reklamsyfte, är försedd med

nödiga skyddsanordningar och även i övrigt erbjuder betryggande säkerhet

mot ohälsa och olycksfall, så ock tillhandahålla för anordningens användning

och skötsel erforderliga föreskrifter.

Utför någon såsom självständig företagare installation av anordning, som

i första stycket sägs, skall han vid installationen tillse, att föreskrivna

skyddsanordningar uppsättas samt att för installationen i övrigt gällande

föreskrifter iakttagas.

46 §.

Ägare till mark, varå grustag eller liknande arbetsställe är beläget, åligger

att, om han mot ersättning låter någon där hämta grus eller annat

dylikt, tillse att arbetsstället hålles i ett ur skyddssynpunkt godtagbart

skick, även om denna lag icke eljest äger tillämpning därå. Har rätt till

grustäkt eller annan nyttjanderätt upplåtits, skall vad nu sagts om ägaren

avse nyttj anderättshavaren.

8 KAP.

Tillsyn å lagens efterlevnad.

47 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag och med stöd av densamma meddelade

föreskrifter utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende

och ledning, av yrkesinspektionens befattningshavare och kommunala

tillsynsmän. Inspektionens befattningshavare utgöras av yrkesinspektörer

och dem underordnad personal. Konungen må därjämte förordna,

att tillsynen å visst slag av verksamhet skall, med fritagande helt eller delvis

av nämnda befattningshavare och tillsynsmän, utövas av specialinspektör.

Vad i lagen stadgas rörande yrkesinspektör skall äga motsvarande tilllämpning

å specialinspektör.

Närmare bestämmelser om tillsynens organisation meddelas av Konungen.

48 §.

Hälsovårdsnämnd skall utse en eller flera lämpliga personer att för viss

tid eller tills vidare utöva kommunal tillsyn som avses i 47 §. Tillsyningsman

för allmänna hälsovården är pliktig att, om han därtill förordnas,

tillika vara kommunal tillsynsman enligt denna lag.

Kommunal tillsynsman skall av kommunala medel åtnjuta skälig ersättning

för uppdraget.

49 §.

Brister kommunal tillsynsman i fullgörandet av sina åligganden, och

kommer sådant förhållande genom anmälan av yrkesinspektör eller på an
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

nät sätt till hälsovårdsnämndens kännedom, skall nämnden vidtaga erforderliga

åtgärder för att åstadkomma rättelse.

Underlåter hälsovårdsnämnd att utse kommunal tillsynsman eller att vidtaga

åtgärd, som avses i första stycket, må länsstyrelsen i större eller mindre

omfattning uppdraga tillsynens utövande åt person, som av länsstyrelsen

förordnas till kommunal tillsynsman, ävensom i fall av behov bestämma den

gottgörelse, som enligt 48 § andra stycket skall utgå till tillsynsmannen.

50 §.

Den som har att utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag eller med

stöd av densamma meddelad föreskrift skall, när helst han så påfordrar,

äga tillträde till arbetsställe, som är underkastat hans tillsyn, ävensom rätt

att där företaga undersökning, vartill hans tjänsteåligganden kunna giva

anledning.

Arbetsgivare så ock den som å arbetsställe företräder honom är pliktig

att på anfordran lämna tillsynsorgan de upplysningar, som erfordras för

tillsynens behöriga utövande.

Vad i denna paragraf är stadgat i fråga om tillsynsorgan skall jämväl

gälla läkare, som har att verkställa besiktning eller undersökning enligt

denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift.

51 §.

Den som har eller haft att utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag eller

med stöd av densamma meddelad föreskrift eller anlitats såsom biträde vid

tillsynsverksamhetens utövande må ej röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet,

som därigenom blivit känd för honom, och ej heller, där det

ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande,

vilket sålunda blivit honom kunnigt.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga om läkare, som

har eller haft att verkställa besiktning eller undersökning enligt denna lag

eller med stöd av densamma meddelad föreskrift.

52 §.

I statens eller kommuns tjänst anställd läkare, som får kännedom om

förhållande, vilket strider mot denna lag eller med stöd av densamma meddelad

föreskrift, har att göra anmälan därom hos vederbörande tillsynsorgan.

Det åligger sådan läkare ävensom skolråd, skolstyrelse, hälsovårdsnämnd,

byggnadsnämnd och polismyndighet att lämna tillsynsorganen de

upplysningar och det biträde, som av dessas tjänsteåligganden enligt denna

lag kunna påkallas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

53 §.

15

Råder vid arbetsställe missförhållande i något avseende, varom förmäles

i 8—13 §§, eller som eljest utan att hänföra sig till 3—6 kap. inbegripes

under 7 §, och innebär missförhållandet icke överträdelse av någon särskilt

straffbelagd föreskrift, äger yrkesinspektören, där så prövas nödigt,

skriftligen förelägga arbetsgivaren att inom utsatt skälig tid vidtaga viss

åtgärd för att avhjälpa missförhållandet eller ock skriftligen förbjuda honom

att efter utsatt skälig tid bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal,

maskin, redskap eller annat hjälpmedel, visst ämne eller material

eller viss arbetsmetod utan att iakttaga visst vid förbudets meddelande angivet

villkor. Innan föreläggande eller förbud meddelas, skall tillfälle att

avgiva yttrande beredas arbetsgivaren och, där fråga är om åtgärd beträffande

lokal som denne fått till sig upplåten, jämväl upplåtaren.

Medför missförhållande, varom förmäles i första stycket, synnerlig fara

för arbetstagares liv eller hälsa, må yrkesinspektören utan att avbida vederbörandes

yttrande meddela förbud som där sägs att träda i kraft omedelbart

och gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas, ävensom där

så finnes påkallat låta genom polismyndighetens försorg på arbetsgivarens

bekostnad vidtaga nödiga åtgärder för att säkerställa att förbudet upprätthålles.

Är i fall, som avses i första eller andra stycket, fråga om åtgärd beträffande

lokal, som arbetsgivaren fått till sig upplåten, äger yrkesinspektören

meddela förbud mot upplåtelse av lokalen till arbetslokal eller lokal för

visst arbete eller ändamål, intill dess med lokalen vidtagits viss angiven

åtgärd.

Arbetarskyddsstyrelsen må utan föregående beslut av yrkesinspektör förordna

om åtgärd som avses i denna paragraf.

54 §.

Åsidosätter arbetsgivare något av vad i 17—21 §§ och 26 § första stycket

stadgas, äger arbetarskyddsstyrelsen, efter det tillfälle beretts arbetsgivaren

att yttra sig i ärendet, meddela honom nödiga föreskrifter till tryggande

av att det åsidosatta stadgandet iakttages.

55 §.

Använder arbetsgivare minderårig till arbete utan att denne under senast

förflutna kalenderår undergått i 28 § föreskriven läkarbesiktning, ehuru

så bort ske, äger yrkesinspektören, om omständigheterna föranleda därtill,

skriftligen förbjuda arbetsgivaren att efter utsatt skälig lid använda den

minderårige i arbetet, med mindre denne dessförinnan undersökts av läkare

och intyg rörande undersökningen införts i arbetsboken.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

56 §.

Där så prövas nödigt till förebyggande av att tillverkare, försäljare eller

upplåtare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning, utan att iakttaga

vad i 45 § första stycket är stadgat, avlämnar anordningen för att tagas

i bruk inom riket eller här utställer densamma till försäljning eller i reklamsyfte,

äger arbetarskyddsstyrelsen, efter det tillfälle beretts tillverkaren, försäljaren

eller upplåtaren att yttra sig i ärendet, förbjuda denne att avlämna

eller utställa anordningen, med mindre de åtgärder vidtagas, som styrelsen

finner erforderliga.

Om synnerliga skäl äro därtill, må arbetarskyddsstyrelsen utan att avbida

tillverkarens, försäljarens eller upplåtarens yttrande meddela förbud

som i första stycket sägs att träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare,

intill dess annorlunda förordnas, ävensom där så finnes påkallat låta genom

polismyndighetens försorg på bekostnad av tillverkaren, försäljaren

eller upplåtaren vidtaga nödiga åtgärder för att säkerställa att förbudet

upprätthålles.

57 §.

Åsidosätter installatör, som avses i 45 § andra stycket, vad där stadgas,

äger arbetarskyddsstyrelsen, om så finnes påkallat, föreskriva villkor

att av honoin iakttagas vid utförande av installationsarbete eller förbjuda

honom att vidare utföra visst slag av sådant arbete. Innan föreskrift

eller förbud meddelas, skall tillfälle beredas installatören att yttra sig i

ärendet.

58 §.

Underlåter ägare till mark, varå grustag eller liknande arbetsställe är beläget,

eller den, till vilken rätt till grustäkt eller annan nyttjanderätt upplåtits,

att iakttaga vad enligt 46 § åligger honom, må ägaren eller nyttjanderättshavaren

föreläggas att vidtaga viss skyddsåtgärd eller ock förbud meddelas

honom att utan iakttagande av visst angivet villkor låta annan mot

ersättning hämta grus eller annat dylikt i grustaget eller å arbetsstället.

Därvid skall vad i 53 § är stadgat för där avsedda fall äga motsvarande

tillämpning.

59 §.

På anmodan av arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektör är arbetsgivare

pliktig att, till utrönande huruvida ämne eller material som han

använder eller framställer i sin verksamhet innebär fara för att hos honom

sysselsatt arbetstagare ådrager sig ohälsa eller drabbas av olycksfall, föranstalta

om undersökning av ämnet eller materialet eller att tillhandahålla

erforderliga prov för sådan undersökning.

Den som tillverkar, försäljer eller upplåter anordning, som avses i 45 §

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

första stycket, är ock skyldig att på anmodan av arbetarskyddsstyrelsen eller

yrkesinspektör föranstalta om undersökning av sådan anordning till utrönande

huruvida den erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall

eller att tillhandahålla erforderliga prov för sådan undersökning.

Underlåter någon att efterkomma anmodan, som i första eller andra stycket

sägs, äger arbetarskyddsstyrelsen förelägga honom att vid vite av högst

ett tusen kronor inom utsatt skälig tid vidtaga åtgärden.

60 §.

I fall som avses i 53 och 54 §§ skall vad där stadgats icke äga tillämpning

å verksamhet, som bedrives av staten. Finner arbetarskyddsstyrelsen,

i anledning av anmälan från yrkesinspektör eller eljest, i avseende å sådan

verksamhet missförhållande föreligga som i nämnda lagrum sägs, skall

styrelsen hos den myndighet, vilken har överinseende över verksamheten,

påkalla erforderlig åtgärd. Vidtages ej sådan åtgärd, må styrelsen underställa

ärendet Konungens prövning.

61 §.

Över föreläggande eller förbud som meddelats av yrkesinspektör må klagan

föras hos arbetarskyddsstyrelsen inom två veckor från den dag klaganden

erhöll del av detsamma. Underrättelse härom skall lämnas då föreläggandet

eller förbudet meddelas.

Angående klagan över arbetarskyddsstyrelsens beslut stadgas i 73 §.

9 KAP.

Ansvarsbestämmelser.

62 §.

Arbetsgivare, som använder minderårig eller kvinna till arbete i strid mot

bestämmelse i 23, 24, 25, 27, 30, 31, 32, 33 eller 34 §, 35 § andra stycket

eller 36 §, straffes med dagsböter.

Har förseelsen bestått i eller eljest avsett minderårigs användande till arbete,

vare den som har vårdnaden om den minderårige, där användandet

skett med hans vetskap och vilja, förfallen till böter från och med fem till

och med femtio kronor.

63 §.

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse förbud, föreläggande eller

föreskrift, som meddelats honom med stöd av bestämmelse i 53, 54, 55, 56,

57 eller 58 §, straffes med dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen

försvårande, med fängelse i högst sex månader.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 19b8. 9 samt. 2 avd. Nr 62.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

64 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, varom stadgas

i 31, 33, 36 eller 37 §, dömes till böter från och med fem till och med trehundra

kronor. Har arbetsgivare eller annan för arbetsgivarens räkning

mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i anmälan, som avses i nämnda

paragrafer, straffes med dagsböter.

65 §.

Där någon mot bättre vetande lämnar arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektör

oriktig uppgift angående vidtagande av åtgärd, varom anvisning

lämnats honom jämlikt denna lag eller med stöd av densamma meddelad

föreskrift, straffes med dagsböter.

Samma lag vare, där tillverkare, försäljare eller upplåtare, som avses i

45 §, mot bättre vetande lämnar arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektör

oriktig uppgift beträffande anordning som i nämnda lagrum sägs.

Har någon för annans räkning mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift,

som avses i denna paragraf, vare ock han förfallen till ansvar som nu sagts.

66 §.

Åsidosätter arbetsgivare honom enligt 28 § åliggande skyldighet att sörja

för att lämplig lokal finnes att tillgå för läkarbesiktning av minderåriga arbetstagare,

straffes med dagsböter.

67 §.

Har arbetstagare olovligen och utan giltigt skäl borttagit eller försatt ur

bruk skyddsanordning, straffes med böter från och med fem till och med

tvåhundra kronor.

Förseelse som nu sagts må ej åtalas, med mindre vederbörande yrkesinspektör

anmält förseelsen till åtal.

68 §.

Bryter någon mot vad i 51 § är stadgat, straffes med dagsböter eller

fängelse.

Ä brott som nu sagts må allmän åklagare tala allenast efter angivelse

av målsäganden.

69 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

19

10 KAP.

Vissa särskilda bestämmelser.

70 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten, skall vad i denna lag

är stadgat om arbetsgivare samt om tillverkare eller annan, som avses i

45 eller 46 §, gälla arbetsföreståndaren.

I fråga om verksamhet, som bedrives av kommun, skall ock vad om

arbetsgivare är stadgat gälla arbetsföreståndaren såvitt angår efterlevnaden

av 4 och 5 kap. samt föreskrift eller förbud, som jämlikt 54 eller 55 § meddelats

arbetsgivaren. Samma lag vare i fråga om verksamhet, som bedrives

av annan än staten eller kommun, därest arbetarskyddsstyrelsen på

framställning av arbetsgivaren godtagit viss person såsom arbetsföreståndare

i hans ställe.

71 §.

I den slutliga handläggningen hos arbetarskyddsstyrelsen av ärende rörande

tillämpningen av denna lag eller med stöd av densamma meddelad

föreskrift skola, i den omfattning och den ordning Konungen bestämmer,

deltaga särskilda ledamöter, utsedda efter förslag av rikssammanslutningar

av arbetsgivare och av arbetstagare.

72 §.

Arbetarskyddsstyrelsen äger i den utsträckning styrelsen finner lämpligt

överlämna åt yrkesinspektör att enligt de närmare föreskrifter styrelsen

utfärdar medgiva undantag, varom stadgas i 23 eller 29 §.

73 §.

över arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärende, som avses i 23, 24, 25, 29,

30, 31, 33, 36 eller 37 §, 40 § tredje stycket eller 70 § andra stycket, må

klagan ej föras.

Talan mot beslut av arbetarskyddsstyrelsen i annan fråga, som omförmäles

i denna lag, eller mot länsstyrelses beslut i sådan fråga föres genom

besvär hos Konungen i den ordning, som är bestämd för överklagande

av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.

74 §.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Till ledning vid tillämpningen av lagen äger arbetarskyddsstyrelsen meddela

råd och anvisningar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

75 §.

Vid meddelande av föreskrift med stöd av denna lag må Konungen tilllika

utsätta straff för förseelse mot föreskriften; dock må sådant straff i

intet fall sättas högre än till fängelse i sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1949. Fråga om eftergift med stöd

av lagen må dock redan före nämnda dag behandlas av arbetarskyddsstyrelsen.

Genom denna lag upphävas lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd

ävensom lagen den 19 februari 1926 (nr 21) angående förbud i vissa

fall mot arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg.

Däremot skall lagen ej verka rubbning i de bestämmelser, som eljest

i lag eller författning finnas givna i ämne, varom i denna lag är stadgat.

Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts

genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

Eftergift beviljad med stöd av äldre lag skall fortfarande äga giltighet,

till dess den därför bestämda tiden utgår eller, där eftergiften beviljats utan

begränsning till viss tid, vederbörande myndighet finner skäl att återkalla

den.

Bedrives vid tiden för denna lags ikraftträdande visst arbete å tid mellan

klockan 23 och klockan 5, må detsamma utan hinder av vad i 19 § är

stadgat fortfarande bedrivas mellan dessa klockslag under ett år efter lagens

ikraftträdande.

Vad i 23—25 och 27 §§ stadgas skall icke utgöra hinder för minderårigs

fortsatta användande till arbete, vartill den minderårige i behörig ordning

användes vid tiden för denna lags ikraftträdande.

Enligt 9 § äldre lagen om arbetarskydd utfärdad intygsbok för minderårig

skall anses såsom arbetsbok enligt nya lagen. Läkarbesiktning enligt

35 § äldre lagen skall gälla såsom vore den verkställd jämlikt 28 § nya lagen.

Förbud eller föreskrift, som meddelats med stöd av 38, 38 a eller 39 §

äldre lagen, skall såvitt angår tid efter nya lagens ikraftträdande anses

hava meddelats jämlikt motsvarande bestämmelse i nya lagen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

21

2) lag

om ändrad lydelse av 68 och 71 §§ gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)

Härigenom förordnas, att 68 och 71

erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse)

68 §.

Kommerskollegium och bergsstatstjänstemännen

skola över gruvdriften

utöva sådan tillsyn, att nödig

trygghet beredes arbetarna och att

icke genom sättet för gruvbrytningen

fara uppstår för annans egendom.

Med avseende å arbetarnas trygghet

skall särskilt iakttagas, att lämpliga

anstalter vidtagas till förekommande

av olycksfall genom ras samt

att inrättningarna för person- och

godsbefordran äro betryggande och

underhållas i sådant skick, att

olyckshändelse icke må inträffa genom

bristfällighet därå.

Om arbetarnas skyddande mot

olycksfall och ohälsa i arbetet samt

tillsyn däröver är därjämte stadgat

i lagen om arbetarskydd.

71 §.

Finner bergmästaren nödigt att i

gruva göres anstalt till trygghet för

arbetarna eller till förekommande

av fara för annans egendom eller

gruvans bestånd eller till betryggande

av tillträde till gruvans obrutna

delar eller till förhindrande av så
-

§§ gruvlagen den 3 juni 1938 skola

(Föreslagen lydelse)

68 §.

Kommerskollegium och bergsstatstjänstemännen

skola över gruvdriften

utöva sådan tillsyn, att icke genom

sättet för gruvbrytningen fara

uppstår för annans egendom.

Om arbetstagares skyddande mot

ohälsa och olycksfall i arbetet samt

tillsyn däröver gäller vad därom är

stadgat i arbetarskyddslagen.

71 §.

Finner bergmästaren nödigt att i

gruva göres anstalt till förekommande

av fara för gruvans bestånd

eller annans egendom eller till betryggande

av tillträde till gruvans

obrutna delar eller till förhindrande

av sådan misshushållning med malm

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

(Gällande lydelse)

dan misshushållning med malm varom

förmäles i 69 §, äger bergmästaren

förelägga gruvinnehavaren att

inom viss tid hava utfört sådan anstalt

vid äventyr, om det försummas,

förutom ansvar enligt vad i

72 § sägs, att efter omständigheterna

anstalten varder på hans bekostnad

utförd genom bergmästarens försorg

eller gruvarbetet inställes, till

dess sådan anstalt blivit gjord.

Bergmästaren äge ock i syfte som

nu sagts meddela andra föreskrifter

i fråga om gruvarbetets bedrivande.

Medför gruvarbete synnerlig våda

för arbetarna, eller drives det på sådant

sätt, att uppenbar fara för gruvans

bestånd eller annans egendom

därigenom uppstår, äger bergmästaren

förbjuda gruvarbetets fortsatta

bedrivande, och skall sådant förbud

omedelbart gå i verkställighet samt

gälla intill dess på förd klagan annorlunda

kan varda förordnat av

högre myndighet. Då bergmästaren

förordnat om gruvarbetets inställande,

må han, där så är nödigt, för

verkställighet därav anlita polismyndighetens

biträde.

(Föreslagen lydelse)

varom förmäles i 69 §, äger bergmästaren

förelägga gruvinnehavaren

att inom viss tid hava utfört sådan

anstalt vid äventyr, om det försummas,

förutom ansvar enligt vad

i 72 § sägs, att efter omständigheterna

anstalten varder på hans bekostnad

utförd genom bergmästarens

försorg eller gruvarbetet inställes,

till dess sådan anstalt blivit gjord.

Bergmästaren äge ock i syfte som nu

sagts meddela andra föreskrifter i

fråga om gruvarbetets bedrivande.

Bedrives gruvarbete på sådant

sätt, att uppenbar fara för gruvans

bestånd eller annans egendom därigenom

uppstår, äger bergmästaren

förbjuda gruvarbetets fortsatta bedrivande,

och skall sådant förbud

omedelbart gå i verkställighet samt

gälla intill dess på förd klagan annorlunda

kan varda förordnat av

högre myndighet. Då bergmästaren

förordnat om gruvarbetets inställande,

må han, där så är nödigt, för

verkställighet därav anlita polismyndighetens

biträde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1949.

Beträffande föreskrift, som meddelats

med stöd av 68 eller 71 §

äldre lydelsen, skall äldre lag fortfarande

äga tillämpning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

23

3) Lag

om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkols
fyndigketer

m. m.

Härigenom förordnas, att 33, 34, 36 och 37 §§ lagen den 28 maj 1886 angående

stenkolsfyndigheter m. in.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

33 §. 33 §.

Bergverksstyrelsen äger att över Bergverksstyrelsen äger att över

arbete för eftersökande och bearbe- arbete för eftersökande och bearbetande

av stenkol utöva sådan till- tande av stenkol utöva sådan tillsyn,

att nödig trygghet beredes ar- syn, att icke genom sättet för arbebetsmanskapet,

och att icke genom tets drivande gruvans framtida besättet

för arbetets drivande gruvans stånd äventyras eller fara för anframtida

bestånd äventyras eller nans egendom uppstår,

fara för annans egendom uppstår.

Den, som--------hundra kronor.

34 §.

Särskilt skall vid gruvbrytning

iakttagas, att inrättningar för vandring

upp och ned i gruvan samt uppfordring

slinor ävensom de maskiner,

vilka för gruvdriften användas,

underhållas i sådant skick, att

olyckshändelse genom bristfållighet

därå ej må inträffa.

36 §.

Finner bergmästaren nödigt, att i

stenkolsgruva anstalt göres till

trygghet för arbetsmanskapet eller

till förekommande av fara för gru
-

34 §.

Om arbetstagares skyddande mot

ohälsa och olycksfall i arbetet samt

tillsyn däröver gäller vad därom är

stadgat i arbetarskyddslagen.

36 §.

Finner bergmästaren nödigt, att i

stenkolsgruva anstalt göres till förekommande

av fara för gruvans

framtida bestånd eller för annans

1 Senaste lydelse av lagens rubrik, se SFS 1933: 180.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

(Gällande lydelse)

vans framtida bestånd eller för annans

egendom, äge bergmästaren

förelägga koncessionsinnehavaren

att inom viss tid hava utfört sådan

anstalt vid äventyr, förutom ansvar

enligt 33 §, att, efter omständigheterna,

det föreskrivna arbetet varder

på hans bekostnad genom bergmästarens

försorg verkställt eller arbetet

inställes, till dess sådan anstalt blivit

gjord.

37 §.

Medför arbete i stenkolsgruva synnerlig

våda för arbetsmanskapet, eller

drives det på sådant sätt, att uppenbar

fara för gruvans bestånd eller

annans egendom därigenom uppstår,

äge bergmästaren att förbjuda

arbetet; och stånde sådant förbud

vid makt intill dess, på förd klagan,

annorlunda varder av bergsöverstyrelsen

förordnat.

(Föreslagen lydelse)

egendom, äge bergmästaren förelägga

koncessionsinnehavaren att inom

viss tid hava utfört sådan anstalt

vid äventyr, förutom ansvar enligt

33 §, att, efter omständigheterna,

det föreskrivna arbetet varder på

hans bekostnad genom bergmästarens

försorg verkställt eller arbetet

inställes, till dess sådan anstalt blivit

gjord.

37 §.

Bedrives arbete i stenkolsgruva

på sådant sätt, att uppenbar fara för

gruvans bestånd eller annans egendom

därigenom uppstår, äge bergmästaren

att förbjuda arbetet; och

stånde sådant förbud vid makt intill

dess, på förd klagan, annorlunda

varder av bergsöverstyrelsen förordnat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1949.

Beträffande föreskrift, som meddelats

med stöd av 33, 36 eller 37 §

äldre lydelsen, skall äldre lag fortfarande

äga tillämpning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

25

4) Kungörelse

om ändring i byggnadsstadgan den 30 juni 1947 (nr 364).

Härigenom förordnas, att 83 och 137 §§ samt 143 § 1 mom. byggnadsstadgan

den 30 juni 1947 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

83 §. 83 §.

De sundhetsföreskrifter —--särskilda författningar.

Avser ansökan om byggnadslov

industriell anläggning, skall yrkesinspektören

eller bergmästaren underrättas

därom.

137 §.

Vid prövning av ansökan om

byggnadslov skola bestämmelserna i

78—82 §§ äga motsvarande tilllämpning.

143 §.

1 mom. Inom område--- — 122

Avser ansökan om byggnadslov

fabrik eller annan industriell anläggning,

har byggnadsnämnden att,

innan ärendet avgöres, inhämta yrkesinspektörens

yttrande, där ej sådant

yttrande ingivits av sökanden.

137 §.

Vid prövning av ansökan om

byggnadslov skola bestämmelserna i

78—82 §§ och 83 § andra stycket

äga motsvarande tillämpning.

143 §.

§ byggnadslagen.

Avser ansökan om sådan prövning

fabrik eller annan industriell

anläggning, skall länsstyrelsen underrätta

yrkesinspektören därom.

Denna kungörelse träder i kraft

den 1 juli 1949.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft 21 i

anledning av densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 437 av fru Flood,

nr 438 av herrar Holmbäck och Petrén,

nr 439 av herr Norling,

nr 440 av herr Norling,

nr 441 av herr Ericsson, Carl Eric,

nr 442 av herr Löfvander m. fl.,

nr 443 av herr Anderberg,

nr 444 av herr Velander m. fl. samt

nr 445 av herrar Åman och Arrhén ävensom

inom andra kammaren

nr 612 av herr Österman,

nr 613 av herr Eriksson i Sandby in. fl.,

nr 614 av herrar Cruse och Malmborg i Stockholm,

nr 615 av fru Ekendahl m. fl., likalydande med motionen nr 437 i första

kammaren,

nr 616 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl., likalydande med motionen

nr 442 i första kammaren,

nr 617 av herr Hagberg i Malmö, likalydande med motionen nr 444 i

första kammaren,

nr 618 av herr Dahlgren m. fl., likalydande med motionen nr 439 i första

kammaren,

nr 619 av herr Dahlgren m. fl., likalydande med motionen nr 440 i första

kammaren,

nr 620 av fru Johansson i Norrköping och herr Nilsson i Göteborg,

nr 621 av herrar Jacobsson i Igelsbo och Johnsson i Kastanjegården, likalydande

med motionen nr 438 i första kammaren,

nr 622 av herr Mattsson, likalydande med motionen nr 443 i första kammaren,

och

nr 623 av herr Fahlman.

Redogörelse för de i motionerna framställda yrkandena kommer att lämnas

i samband med behandlingen av de ämnen som beröras av motionerna.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda författningsförslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna

åberopat till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse

därför icke lämnas nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Till utskottet ha i ärendet inkommit två skrivelser1, nämligen en den

8 november 1948 från Yrkeskvinnors samarbetsförbund och en den 9 i

samma månad från besiktningsläkarna för minderåriga arbetare, biträdande

överläkaren Axel Ahlmark och t. f. laboratorn Karl-David Lundgren.

1 Därjämte ha etter ärendets avgörande inkommit en skrivelse från Sveriges fångvårdsmannaförbund

och Statens sjukhuspersonals förbund och en skrivelse från Körzels Fabriker

aktiebolag.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

Inledning.

Lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd är den gällande huvudförfattningen

på arbetarskyddets område. Beträffande det huvudsakliga

innehållet i denna lag hänvisas till den å s. 30—36 i propositionen lämnade

redogörelsen. Bestämmelser, som ha till syfte att bereda skydd mot ohälsa

och olycksfall i arbete, finnas därjämte i åtskilliga andra författningar,

bl. a. i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314) och lagen den 28 maj 1886

(nr 46) angående stenkolsfyndigheter.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1938 tillkallade

chefen för socialdepartementet den 8 juli samma år nio sakkunniga för att

verkställa en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen och framlägga

därav föranledda förslag. De sakkunniga antogo benämningen 1938 års

arbetarskyddskommitté. Genom beslut den 30 december 1939 förordnade

Kungl. Maj:t, att med fullföljandet av kommitténs utredningsarbete skulle

tills vidare anstå. Utredningsarbetet återupptogs sedermera jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut den 9 januari 1942. År 1944 framlades inom kommittén ett

preliminärt utkast till arbetarskyddslag, över vilket på framställning av

kommittén åtskilliga myndigheter och organisationer yttrade sig. Sedan

kommittén med hänsyn till yttrandena överarbetat utkastet, avlämnade

kommittén med skrivelse den 27 juni 1946 betänkande med förslag till lag

om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskyddslag) m. m.

(SOU 1946: 60).1 Sedermera avlämnade kommittén ytterligare ett betänkande

med förslag till organisation av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen

m. m. (SOU 1946:88). Sistnämnda förslag låg till grund för den

omorganisation av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen, som beslöts

under riksdagens vårsession innevarande år.

En kortfattad redogörelse för kommitténs förslag till ny arbetarskyddslag

återfinnes å s. 38—44 i propositionen. Över förslaget ha efter remiss

yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter och sammanslutningar.

Förslaget har därefter varit föremål för överarbetning inom socialdepartementet,

därvid de vid propositionen fogade författningsförslagen utarbetats.

Översikt över propositionens innehåll.

Förslaget till arbctarskyddslag.

Beträffande frågan om behovet av en ny arbetarskyddslag framhåller föredragande

departementschefen, statsrådet Möller, att gällande arbetarskydds
1

Betänkandet är undertecknat av generaldirektören John Nordin, ordförande, ledamoten

av andra kammaren, pappersbruksarbetaren Gösta L. Andersson, yrkesinspektrisen Ida

Fischer, direktören i pappersmasseförbundet Gunnar Hultman, ledamoten av första kammaren,

lantbrukaren Axel Löfvander, ledamoten av andra kammaren, redaktören Emil

Olovson, dåvarande verkställande direktören i svenska arbetsgivareföreningen Fritiof Söderbäck,

dåvarande andre ordföranden i landsorganisationen i Sverige, numera generaldirektören

Gustav Vahlberg och förste provinsialläkaren C. A. Yllner ävensom av yrkesinspektören

Hilding Starland, sekreterare.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

lag visserligen undergått ändringar tid efter annan, men att den tid som

förflutit sedan lagens tillkomst — 36 år — i och för sig syntes vara anledning

nog att upptaga frågan om en allmän revision av lagen. Den på senare

år starkt stegrade frekvensen av olycks- och sjukdomsfall i arbetet syntes

jämväl motivera en intensifiering av den förebyggande verksamhet, som

arbetarskyddet innefattade. Behovet av en revision av arbetarskyddslagstiftningen

hade också så gott som undantagslöst vitsordats i remissyttrandena.

I lagtekniskt hänseende skiljer sig förslaget från såväl gällande lag som

kommittéförslaget därutinnan, att endast de grundläggande föreskrifterna

om arbetarskyddet upptagits i lagen, vilken förutsatts skola kompletteras

genom en av Kungl. Maj :t utfärdad allmän tillämpningskungörelse.

Lagens tillämpningsområde (1—6 §§) föreslås skola utvidgas

i flera hänseenden. Huvudregeln är visserligen densamma som i gällande

lag, men lagen har utsträckts till vissa kategorier, som falla utanför huvudregeln,

och undantagen från denna äro mindre omfattande än i gällande

lag. Enligt huvudregeln skall lagen äga tillämpning å varje rörelse eller

särskilt arbetsföretag, vari arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares

räkning. Vissa avsteg ha emellertid gjorts från den i nämnda regel uttryckta

principen, att ett förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare

måste föreligga för att lagen skall vara tillämplig. Sålunda skall lagen gälla

för arbete, som två eller flera personer för gemensam räkning utföra, utan

att i rörelsen eller företaget sysselsätta någon arbetstagare, s. k. kooperativ

verksamhet. Vidare ha en del grupper som icke äro arbetstagare likställts

med sådana och lagen, låt vara i begränsad omfattning, gjorts tillämplig å

deras arbete. Detta gäller beträffande elever vid vissa anstalter för yrkesutbildning,

värnpliktiga samt personer som äro intagna på vissa vårdanstalter.

Den utvidgning av tillämpningsområdet, som har den största

räckvidden, angår jordbruket. Gällande lag äger tillämpning å jordbruket

endast i vad den avser att förebygga olycksfall vid användande av maskiner,

ångpannor o. d. I propositionen har däremot jordbruket i princip jämställts

med övriga näringsgrenar. Med hänsyn till att en fullständig likställighet

ansetts medföra stora praktiska svårigheter har det emellertid

funnits påkallat att fortfarande låta jordbruket intaga den särställningen,

att de flesta av lagens särskilda bestämmelser rörande minderåriga arbetstagare

icke skola äga tillämpning å jordbruket. Under det att arbete som

utföres av familjemedlem till arbetsgivaren f. n. helt faller utanför arbetarskyddslagen,

skall enligt förslaget lagen i viss omfattning gälla för sådant

arbete. I övrigt äro undantagen från huvudregeln desamma som i gällande

lag, vilket bl. a. innebär att hemarbete och skeppstjänst undantagits.

Lagens huvudstadgande är 7 §, som innehåller bestämmelser om arbetsgivares

och arbetstagares allmänna skyldigheter.

Dessa bestämmelser torde i sak knappast skilja sig från motsvarande föreskrifter

i gällande lag, men bestämmelserna ha fått en något fylligare av
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62. 29

fattning. Arbetsgivare skall sålunda vara pliktig att »iakttaga allt som med

hänsyn till arbetets natur och de förhållanden, under vilka arbetet bedrives,

samt arbetstagares ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar för

arbetet skäligen kan erfordras för att förebygga att hos honom sysselsatt

arbetstagare ådrager sig ohälsa i följd av arbetet eller drabbas av olycksfall

däri». Arbetstagare skall å sin sida vara skyldig att använda förefintliga

skyddsanordningar, noga följa i lagen eller med stöd av densamma

meddelade föreskrifter samt i övrigt iakttaga tillbörlig försiktighet och, i

vad på honom ankommer, medverka till förekommande av ohälsa och

olycksfall. Efter detta huvudstadgande följa ett antal föreskrifter

(8—13 §§), som ha till syfte dels att närmare antyda omfånget av arbetsgivares

och arbetstagares skyldigheter och tjäna till ledning vid utfärdandet

av tillämpningsföreskrifter och dels att fästa arbetsgivarnas, arbetstagarnas

och tillsynsorganens uppmärksamhet på en del förhållanden, som

det ansetts vara av särskild vikt att beakta.

Beträffande raster föreslås skärpta bestämmelser (17 §). Arbetstagare

som sysselsättes i arbete, som på grund av samband med mekaniskt

driven arbetsprocess eller till följd av annat förhållande kräver ihållande

anspänning, t. ex. arbete vid löpande band, skall utöver raster åtnjuta erforderligt

antal arbetspauser (18 §). Bestämmelserna om ledighet

för natt vila (19 och 20 §§) innebära en ur principiell synpunkt

betydande skärpning i förhållande till gällande lag. Huvudregeln har utformats

som ett förbud mot nattarbete, dvs. arbete mellan klockan 23 och

klockan 5, men då nattarbete på åtskilliga områden ansetts vara oundvikligt,

ha vidsträckta undantag från denna huvudregel måst göras. Undantagsmöjligheterna

äro så omfattande, att de torde inbegripa det mesta

av det nattarbete, som f. n. förekommer. Sålunda har generellt undantag

från nattarbetsförbudet gjorts — förutom beträffande nödfallsarbete —

för arbete som »med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller annan

särskild omständighet måste fortgå jämväl nattetid eller eljest bedrivas å

tid före klockan 5 eller efter klockan 23». Därjämte skall arbetarskyddsstyrelsen

äga att i särskilda fall medge dispens från förbudet mot nattarbete.

Beträffande v e c k o v i 1 a innehåller propositionen samma huvudregel

som gällande lag, nämligen att arbetstagare skall åtnjuta minst 24

timmars veckovila för varje sjudagarsperiod (21 §). På grund av en övergångsbestämmelse

vid tillkomsten av det nuvarande stadgandet äger detta

icke tillämpning på vissa områden. Någon motsvarighet härtill har icke

upptagits i propositionen. Lagens föreskrifter om veckovila skola följaktligen

i princip tillämpas å alla slag av verksamhet. Arbetarskyddsstyrelsen

skall emellertid äga befogenhet att medge undantag härifrån antingen generellt

för visst slag arbete eller i det särskilda fallet beträffande visst

arbetsställe.

Lagens särskilda bestämmelser rörande minderåriga

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

arbetstagare (22—33 §§) ha skärpts i åtskilliga hänseenden. Med minderårig

avses liksom i gällande lag den som icke fyllt 18 år. Minimiåldern för

användande i arbete är f. n. 13 år. Enligt propositionen får minderårig

icke användas till arbete med mindre han fyllt eller under kalenderåret fyller

14 år. Därjämte fordras liksom i gällande lag att den minderårige fullgjort

sin folkskolplikt. Den särskilda åldersgränsen för minderårigs sysselsättande

i industriellt och därmed likställt arbete har höjts från 14 till

15 år. Beträffande underjordsarbete i gruva eller stenbrott eller å därmed

jämförlig arbetsplats har minimiåldern fastställts till 18 år mot f. n. 16 år.

Dispens från bestämmelserna om minimiålder och fullgjord skolgång skall

liksom hittills i viss utsträckning kunna erhållas. Tillämpningsområdet för

stadgandena om läkarundersökning före anställning och årlig läkarbesiktning

under anställning har utsträckts att i princip omfatta alla minderåriga

arbetstagare oberoende av i vilket slags verksamhet de sysselsättas. Angående

minderårigs arbetstid skall — utöver de eljest i lag eller författning

stadgade begränsningarna av arbetstiden — gälla att minderårig aldrig får

användas till arbete mer än 10 timmar för dygn eller 54 timmar i veckan,

för såvitt icke fråga är om nödfallsarbete eller arbetarskyddsstyrelsen i det

särskilda fallet medgivit utsträckning av arbetstiden. Den nuvarande regeln

att minderårigs ledighet för nattvila skall omfatta minst 11 timmar i följd

har bibehållits. Beträffande minderårig under 16 år innebär propositionen

en skärpning, i det att den del av dygnet, då det är förbjudet att använda

sådan minderårig till arbete, för alla slag av verksamhet bestämts till tiden

mellan klockan 19 och klockan 6, under det att motsvarande regel i gällande

lag i fråga om annat arbete än industriellt eller därmed likställt

arbete endast avser tiden mellan klockan 22 och 5. För minderårig som

fyllt 16 år omfattar den förbjudna perioden liksom f. n. tiden mellan klockan

22 och 5. Dispens från bestämmelserna om ledighet för nattvila skall

liksom hittills i viss utsträckning kunna lämnas. De bestämmelser rörande

minderåriga, för vilka nu redogjorts, skola icke äga tillämpning å jordbruket.

Som allmän regel angående minderårigs arbete föreskrives, att arbetsgivare

har att särskilt tillse att minderårigs användande till arbete icke

medför fara för olycksfall eller för överansträngning eller annan menlig

inverkan på den minderåriges hälsa eller kroppsutveckling eller innebär

våda i moraliskt hänseende. Detta stadgande gäller däremot även för jordbruket.

I de särskilda bestämmelserna angående kvinnliga

arbetstagare (34—38 §§) ha endast mindre ändringar skett. Sålunda

har stadgandet om rätt till ledighet före barnsbörd, vilket f. n. endast avser

industriellt och därmed likställt arbete, i enlighet med vad kommittén föreslagit,

utsträckts att gälla för alla slag av verksamhet. Kommitténs förslag

att slopa den nuvarande begränsningen av tillämpningsområdet för förbudet

mot kvinnas användande till arbete den närmaste tiden efter barnsbörd

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

har däremot ansetts icke böra genomföras, förrän ändrade regler för samhällets

hjälp åt nyblivna mödrar kommit till stånd. Det i gällande lag upptagna

förbudet mot kvinnors nattarbete inom industrien har bibehållits och

utsträckts att omfatta även de mindre arbetsställena inom industrien och

hantverket. Kommittén föreslog vissa uppmjukningar av nattarbetsförbudet,

men dessa ha icke genomförts, enär det slutliga ställningstagandet

till detta spörsmål ansetts böra anstå, tills frågan om revision av konventionen

om kvinnors nattarbete slutligen avgjorts.

Föredragande departementschefen betonar, att en förtroendefull samverkan

mellan arbetsgivare och arbetstagare är en av de

viktigaste förutsättningarna för att säkra och sunda arbetsförhållanden

skola kunna uppnås. De föreskrifter i förslaget, som ha till syfte att åstadkomma

en sådan samverkan, innebära i flera hänseenden en utvidgning

av motsvarande bestämmelser i gällande lag (39—44 §§). Sålunda föreskrives,

att ett eller flera skyddsombud skola utses å arbetsställe, varest

regelbundet sysselsättas minst fem arbetstagare, såvida icke särskilt förhållande

berättigar till undantag. Val av skyddsombud skall liksom f. n.

förrättas av arbetstagarna eller av lokal organisation, genom vilken de kunna

anses företrädda. Enligt huvudregeln kan endast den som är anställd på

arbetsstället utses till skyddsombud, men arbetarskyddsstyrelsen skall

under vissa förutsättningar kunna bevilja undantag härifrån och medge

lokal organisation rätt att utse regionala skyddsombud utan anknytning till

viss arbetsplats. Skyddskommitté, bestående av företrädare för arbetsgivaren

och av skyddsombud, skall finnas vid varje arbetsställe med minst 50

arbetstagare. För att trygga skyddsombudens ställning har såsom påföljd

av trakasseri mot skyddsombud stadgats dels skadeståndsskyldighet, omfattande

även s. k. ideell skada, och dels ogiltighet av uppsägning av arbetsavtal

eller annan dylik rättshandling. Arbetsdomstolen skall vara forum

för skyddsombuds talan mot arbetsgivare i anledning av trakasseringsåtgärd.

Såsom redan nämnts förutsättes i allmänhet att det skall föreligga ett

förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare för att lagen skall vara

tillämplig, b örslaget innehåller emellertid liksom gällande lag även vissa

föreskrifter, som äro allmängiltiga (45 och 46 §§). Det viktigaste av dessa

stadganden reglerar de skyldigheter, som ur arbetarskyddssynpunkt åvila

tillverkare, försäljare och upplåtare av maskiner och

andra tekniska anordningar. Det nuvarande stadgandet, att sådan

tillverkare, försäljare och upplåtare har att tillse att föremålet då det

avlämnas är försett med nödiga skyddsanordningar och även i övrigt erbjuder

bctiyggandc säkerhet mot ohälsa och olycksfall, har undergått vissa

mindre kompletteringar. Därjämte har stadgats skyldighet för installatör

av sådan anordning alt tillse, alt föreskrivna skyddsanordningar uppsättas

och alt för installationen i övrigt gällande föreskrifter iakttagas. En annan

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

ny bestämmelse med vidsträcktare tillämpningsområde än lagen i övrigt

avser grustag och liknande arbetsställen. Ägare resp. nyttjanderättshavare

till mark, som mot ersättning låter någon hämta grus e. d., har enligt

detta stadgande att svara för att arbetsstället hålles i ett ur skyddssynpunkt

godtagbart skick, även om lagen icke eljest äger tillämpning därå.

Vad angår tvångsmedlen för genomförande av lagens

föreskrifter (53—69 §§) bygger förslaget i huvudsak på samma principer

som gällande lag. Liksom f. n. är överträdelse av lagens föreskrifter

i allmänhet icke direkt straffbelagd. För att straff skall inträda förutsättes,

att arbetsgivaren åsidosatt ett av vederbörande tillsynsorgan i det särskilda

fallet meddelat förbud att bedriva visst arbete eller använda viss

arbetslokal, maskin, redskap eller annat hjälpmedel, visst ämne eller material

eller viss arbetsmetod utan att iaktta visst vid förbudets meddelande

angivet villkor. I förslaget har som ett alternativ till detta förbudsförfarande

införts rätt för vederbörande tillsynsorgan att förelägga arbetsgivare

att vidtaga viss åtgärd för att avhjälpa ett konstaterat missförhållande i

skyddshänseende. Underlåtenhet att efterkomma ett sådant föreläggande

skall medföra straff på samma sätt som överträdelse av ett meddelat förbud.

I fråga om förbudsförfarandet har den ändringen skett, att befogenhet

att meddela omedelbart ikraftträdande förbud skall tillkomma icke blott

chefsmyndigheten — arbetarskyddsstyrelsen — utan även vederbörande

yrkesinspektör. Förbud skall vidare kunna meddelas för tryggande av

efterlevnaden av de nya bestämmelserna rörande installatörer samt ägare

och nyttjanderättshavare till grustag och liknande arbetsställen. Icke heller

de allmänna bestämmelserna om raster och arbetspauser samt natt- och

veckovila äro direkt straff sanktionerade. För att straff skall inträda förutsättes

såsom hittills att arbetsgivaren åsidosatt en av chefsmyndigheten i

det särskilda fallet meddelad föreskrift till tryggande av stadgandets efterlevnad.

Beträffande flertalet av de särskilda bestämmelserna rörande minderåriga

och kvinnor gäller däremot enligt förslaget liksom enligt gällande

lag, att överträdelse av sådan föreskrift är direkt belagd med straff. Bestämmelserna

om förbud skola liksom f. n. icke gälla i fråga om verksamhet,

som bedrives av staten, utan på detta område skall ett annat förfarande

tillämpas. Om den myndighet, som har överinseende över en statlig

verksamhet, icke vidtar av arbetarskyddsstyrelsen påfordrad åtgärd för avhjälpande

av missförhållande i skyddshänseende, skall styrelsen sålunda

äga underställa frågan Ivungl. Maj :ts prövning.

Slutligen må nämnas att möjlighet skall föreligga att i viss utsträckning

överflytta arbetsgivares ansvar för lagens efterlevnad å särskilt utsedd

arbetsföreståndare (70 §).

Den nya arbetarskyddslagen föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1949.

Förslaget innehåller åtskilliga övergångsbestämmelser, däribland

ett stadgande att arbete, som vid tiden för lagens ikraftträdande bedrives

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

å tid mellan klockan 23 och klockan 5, fortfarande skall få bedrivas mellan

dessa klockslag under ett år efter lagens ikraftträdande utan hinder av nya

lagens bestämmelser om nattvilan.

Förslaget till ändringar i gruvlagen och lagen angående stenkolsfgndigheter.

Arbetarskyddet beträffande gruvarbete regleras f. n. dels i arbetarskyddslagen

och dels i gruvlagen resp. lagen angående stenkolsfyndigheter. Denna

dubbla reglering föreslås avskaffad på så sätt, att de bestämmelser i gruvoch

stenkolslagarna, som angå arbetstagarnas skyddande mot olycksfall

och ohälsa, upphävas och ersättas av en föreskrift att i detta hänseende

skall gälla vad som stadgas i arbetarskyddslagen.

Förslaget till ändringar i byggnadsstadgan.

De föreslagna ändringarna åsyfta att skapa bättre garantier för att byggnadsförslag

rörande fabriker och andra industriella anläggningar bli föremål

för granskning från yrkesinspektionens sida.

Utskottet.

Förslaget till arbetarskyddslag.

Att i möjligaste män skapa sunda arbetsförhållanden och förebygga

olycksfall i arbete är en av de viktigaste uppgifterna för sociallagstiftningen.

Vår nuvarande lag om arbetarskydd kom till år 1912 och grundar

sig på ett år 1909 framlagt kommittéförslag. Med hänsyn till den utveckling,

som sedan dess ägt rum på det sociala och industriella området, synes

det, även om lagen vid åtskilliga tillfällen undergått partiella ändringar,

vara naturligt att den blir föremål för en fullständig revision. Behovet härav

har också allmänt vitsordats i de yttranden, som avgivits över arbetarskyddskommitténs

förslag till ny arbetarskyddslag.

Såsom föredragande departementschefen anfört utgör jämväl den på senare

år starkt stegrade frekvensen av olycks- och sjukdomsfall i arbete en

anledning att underkasta lagen en allmän revision. Utskottet vill emellertid

i detta sammanhang uttala, att man tyvärr icke synes kunna hysa alltför

stora förhoppningar om att en ny arbetarskyddslag i och för sig skall

kunna åstadkomma någon mera avsevärd minskning av antalet olycksfall

och yrkessjukdomar. Skall lagens syfte kunna uppnås, är det av största

vikt, att tillsynen över lagens efterlevnad blir effektiv. Ur denna synpunkt

är den omorganisation av tillsynsverksamheten, som beslöts under riksdagens

vårsession, ett viktigt framsteg. Såsom Landsorganisationen framhållit

är det emellertid endast en del av olycksfallsanledningarna, som kan avlägsnas

genom tekniska åtgärder. Ett mycket betydande antal olycksfall i

3 — llihang till riksdagens protokoll 19i8. 9 sand. 2 avd. Nr 62.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

arbete beror på oförstånd eller ovarsamhet. Att i möjligaste mån söka

undanröja dylika olycksfallsanledningar är en av de viktigaste uppgifterna

för det lokala skyddsarbetet på arbetsplatserna. Utskottet anser i likhet

med föredragande departementschefen att ett väl lett och organiserat lokalt

skyddsarbete samt en utökad propaganda- och upplysningsverksamhet är

av största betydelse för uppnående av sunda och trygga arbetsförhållanden.

Det ökade intresse för arbetarskyddsfrågor, som tillkomsten av en ny

arbetarskyddslag kan väntas medföra, synes utgöra en gynnsam jordmån

för en intensifierad upplysnings- och propagandaverksamhet. Utskottet,

som med tillfredsställelse uppmärksammat det intresse för arbetarskyddsfrågor,

som redan nu visas av arbetsmarknadens organisationer, vill uttrycka

en lörhoppning om att såväl nämnda organisationer som vederbörande

myndigheter skola genom upplysning och propaganda verksamt bidraga

till att lagens syfte förverkligas.

Utskottet biträder föredragande departementschefens uppfattning att endast

huvudgrunderna för arbetarskyddet böra upptagas i själva lagen och

denna kompletteras genom tillämpningsföreskrifter, utfärdade i administrativ

ordning. Till frågan om och i vad mån tillämpningsföreskrifterna böra

utfärdas efter riksdagens hörande återkommer utskottet i samband med

behandlingen av 74 §.

Vid sin granskning av lagförslaget har utskottet funnit detsamma i allt

väsentligt vara väl avvägt. Endast på några få punkter har utskottet funnit

anledning att föreslå jämkningar i förslaget.

Utskottet övergår härefter till att beröra särskilda bestämmelser i lagförslaget,

beträffande vilka motionsvis framställts yrkanden om ändring eller

i fråga om vilka anledning till särskilt yttrande från utskottets sida eljest

synes föreligga.

1 §.

Enligt den i 1 § första stycket i förslaget givna huvudregeln i fråga om

lagens tillämpningsområde äger lagen tillämpning å varje rörelse, vari arbetstagare

användes till arbete för arbetsgivares räkning, ävensom å hus-,

väg- eller vattenbyggnad eller annat dylikt särskilt arbetsföretag, vari

arbetstagare användes på sådant sätt. I sak överensstämmer denna regel

med motsvarande stadgande i gällande lag. Arbetarskyddskonnnittén hade

däremot föreslagit, att tillämpningsområdet skulle bygga på begreppet

verksamhet. Beträffande de av föredragande departementschefen åberopade

skälen för bibehållande av den nuvarande huvudregeln får utskottet

hänvisa till s. 73 och 74 i propositionen.

Enligt vad som framgår av arbetarskyddskommitténs betänkande har

man i praxis givit en ganska vidsträckt tolkning åt de i gällande lag använda

begreppen rörelse och särskilt arbetsföretag. Kommittén har härom

anfört bl. a. följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

;$5

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

Vid tillämpningen av arbetarskyddslagen har stundom uppkommit fråga,

huruvida en verksamhet är att anse som rörelse eller särskilt arbetsföretag

i lagens mening. Detta har särskilt varit fallet beträffande sådan verksamhet,

som bedrives av staten eller kommun. Om dylik verksamhet varit att

hänföra till rörelse, har den ansetts inbegripen under lagen. Men även i

andra fall, då en verksamhet, som i allmänhet ansetts böra falla under

lagen, utövats av staten eller kommun, har lagen som regel ansetts vara

tillämplig. Således gäller lagen beträffande sådan verksamhet, som utövas

av exempelvis statens järnvägar, statens vattenfallsverk, telegrafverket,

kommunala bad-, fattigvårds- och sjukvårdsinrättningar samt elektricitets-,

gas- och vattenledningsverk. Sådan statens verksamhet, som avser

allmän förvaltning och rättskipning, dvs. den egentliga tjänstemannaverksamheten,

har däremot icke inbegripits under lagen. Som exempel på dylik

verksamhet kan nämnas rättsväsen, fångvård, skatteväsen, tulltjänst, lantmäteriväsen

och den egentliga militärtjänsten. Ej heller har lagen ansetts

gälla i fråga om sådan kommunal verksamhet, som utövas av exempelvis

brand- och polisväsen, förvaltnings-, skatte- eller andra liknande myndigheter.

I motionen I: 445 har yrkats den ändringen i förslaget, att lagen jämväl

skall äga tillämpning å den statliga och kommunala egentliga förvaltningsverksamheten.

För bifall till motionen tala enligt utskottets mening vissa skäl, främst

att arbetarskyddslagen i princip bör vara allmängiltig och att det därför

synes tveksamt, om från lagens tillämpningsområde bör uteslutas något

verksamhetsområde, inom vilket missförhållande av den art, som lagen

avser att förebygga, kan tänkas förekomma. Såsom motionärerna anfört

saknas icke exempel på att i allmän tjänst anställda befattningshavare haft

att utföra sitt arbete i osunda eller rent av hälsovådliga lokaler. Å andra

sidan kunna de motiv föredragande departementschefen åberopat för förslaget

att även i fortsättningen lämna den egentliga förvaltningstjänsten

utanför arbetarskyddslagen icke frånkännas bärkraft. I detta sammanhang

må nämnas att den i propositionen intagna ståndpunkten överensstämmer

med vad som synes vara regel i utländsk arbetarskyddslagstiftning, bl. a. i

de övriga nordiska länderna. För övrigt skulle det vara förenat med vissa

lagtekniska svårigheter att inordna den egentliga förvaltningsverksamheten

under arbetarskyddslagen; ändringar i förslaget skulle krävas icke blott i

1 § utan även i vissa andra paragrafer, exempelvis 2 och 5 §§. Utskottet

anser självfallet icke att i arbetarskyddshänseende böra uppställas mindre

krav beträffande den statliga och kommunala förvaltningsverksamheten än

i fråga om annan verksamhet, men utskottet utgår från att samma resultat

skall kunna uppnås genom samarbete med arbetarskyddsorganen, som om

arbetarskyddslagen erhöllc tillämplighet på förevarande område. Utskottet

vill kraftigt understryka departementschefens uttalande att han förutsatte

att såväl statliga som kommunala myndigheter skulle låta sig angeläget

vara alt samråda med tillsynsorganen så snart behov därav kunde anses

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

föreligga. Det bör på olika sätt tillses, att en sådan kontakt kommer till

stånd. För statens del planeras en allmän verksstadga. Vid detta utredningsarbete

synes enligt utskottets mening böra övervägas, om icke i en

dylik stadga kunde inflyta vissa föreskrifter om verkslednings skyldigheter

i arbetarskyddshänseende. Måhända kan det även befinnas lämpligt att i

den blivande instruktionen för arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen

beröra dessa organs ställning i fråga om den statliga och kommunala

förvaltningsverksamheten.

Utskottet vill slutligen framhålla, att utskottet utgår från att begreppen

rörelse och arbetsföretag även i fortsättningen komma att tolkas lika vidsträckt

som vid tillämpningen av gällande arbetarskyddslag.

2 §.

Denna paragraf innehåller vissa utvidgningar av det tillämpningsområde

för lagen, som angivits i huvudregeln i 1 §. Enligt 2 § första stycket punkt

4) skall sålunda lagen äga tillämpning å arbete, som på fångvårds-, tvångsarbets-

eller fattigvårdsanstalt, allmän alkoholistanstalt eller sinnessjukhus

eller annan anstalt för vård av sinnessjuka intagen person efter anvisning

av anstaltsledningen utför på anstalten. I dylika fall skall vad i lagen sägs

om arbetstagare äga motsvarande tillämpning å den, som utför arbetet, och

vad i lagen är föreskrivet om arbetsgivare gälla den, som driver den verksamhet,

vari arbetet utföres.

I motionen II: 612 har yrkats, att 2 § första stycket punkt 4) måtte utgå.

Utskottet kan emellertid icke biträda motionärens hemställan. På åtskilliga

av de anstalter, varom här är fråga, förekommer det, att de intagna sysselsättas

med arbete av sådan art, att ett praktiskt behov måste anses föreligga

att taga i anspråk den särskilda sakkunskap, som yrkesinspektionens

befattningshavare besitta. Härtill kommer att det av psykologiska skäl synes

önskvärt, att de intagnas arbetsförhållanden bli föremål för tillsyn av

en utomstående myndighet. Stadgandet avser nämligen huvudsakligen sådana

anstalter, där de intagna kunna kvarhållas tvångsvis.

3 §•

Enligt denna paragraf skall bl. a. arbete, som är att hänföra till skeppstjänst,

vara undantaget från lagens tillämpning. Så är även fallet i gällande

arbetarskyddslag.

I motionen I: 441 framhålles att förslaget i likhet med gällande lag innebure,

att stuveriarbete vore underkastat olika bestämmelser och olika tillsynsorgan

beroende på om arbetet utfördes av stuveriarbetare eller av ombordanställd.

Vidare uttalas, att det vore sannolikt att de problem, som

denna dualism medförde, komme att bli närmare belysta i samband med

den pågående utredningen angående arbetarskyddet vid lossning och lastning

av fartyg. Under hänvisning härtill yrkas i motionen, att föreskrifterna

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

i gällande arbetarskyddslag även efter ikraftträdandet av den föreslagna

lagen skola äga tillämpning å stuveriarbete, om och i den mån ny speciallagstiftning

rörande sådant arbete ännu icke hunnit genomföras vid tiden

för den föreslagna arbetarskyddslagens ikraftträdande.

Utskottet har inhämtat, att arbetarskyddskommittén i samband med behandlingen

av arbetarskyddet ombord på fartyg kommer att ha uppmärksamheten

riktad på frågan om möjligheten av att åstadkomma en enhetlig

reglering av arbetarskyddet vid lossning och lastning av fartyg. Enligt utskottets

mening kan av detta skäl ett bifall till motionsyrkandet icke anses

motiverat. Den av motionären påtalade nuvarande dualismen i fråga om

arbetarskyddet vid stuveriarbete skulle nämligen icke avlägsnas därigenom,

och ett antagande av den föreslagna 3 § i oförändrat skick kan icke i någon

mån anses binda kommittén vid dess ståndpunktstagande till spörsmålet

om det lämpligaste sättet att reglera arbetarskyddet beträffande stuveriarbete.

4 §.

Denna paragraf innehåller partiella inskränkningar i fråga om lagens

tillämplighet å vissa slag av verksamhet. Beträffande jordbruk jämte osjälvständig

binäring samt byggnadsarbete för jordbruk eller osjälvständig binäring

skola enligt paragrafens första stycke 22—25 och 27—33 §§ äga tilllämpning

allenast i fråga om arbetstagare, som huvudsakligen användes

till skogsarbete. De sålunda undantagna paragraferna avse: 22 § definition

av begreppet minderårig, 23—25 §§ åldersgränser för minderårigs användande

i arbete, 27—30 §§ minderårigs arbetsbok och läkarkontroll över

minderåriga, 31 § minderårigs arbetstid, 32 § ledighet för deltagande i viss

undervisning och 33 § minderårigs ledighet för nattvila.

I motionen II: 613 har yrkats, att första stycket i 4 § måtte utgå.

Enligt utskottets mening tala otvivelaktigt principiella skäl för att jordbrukets

minderåriga arbetstagare i arbetarskyddshänseende helt jämställas

med de minderåriga, som sysselsättas inom andra näringsgrenai. I likhet

med föredragande departementschefen har utskottet emellertid funnit, att

det åtminstone f. n. skulle medföra stora praktiska svårigheter att låta de

undantagna bestämmelserna gälla för jordbruket. Utskottet kan därför icke

tillstyrka motionen. Det må framhållas att den omständigheten, att jordbruket

undantages från tillämpningen av vissa av lagens särskilda bestämmelser

om minderåriga, icke innebär, alt de minderåriga inom jordbruket

helt ställas utan skydd mot sådana faror, som de undantagna stadgandena

avse att motverka. Undantaget omfattar nämligen icke 26 §. Denna paragraf

ger möjlighet att ingripa, om minderårig arbetstagare inom jordbruket i

ett visst fall skulle användas till arbete på sätt, som innebär fara för överansträngning

eller annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller

kroppsutveckling. Utskottet vill understryka vikten av att yrkesinspektio
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

nens befattningshavare ägna tillbörlig uppmärksamhet åt de minderårigas

arbetsförhållanden inom jordbruket, särskilt beträffande arbetstid och ledighet

för nattvila, och där missförhållande konstateras, i erforderlig utsträckning

påkalla ingripande av arbetarskyddsstyrelsen med stöd av 54 §

jämförd med 26 § första stycket.

Enligt förslaget ingår 22 § bland de paragrafer, som icke skola äga tilllämpning

å jordbruket. Denna paragraf innehåller endast en definition av

begreppet minderårig. Då av de särskilda bestämmelserna angående minderåriga

26 § skall äga tillämpning även å jordbruket, synes det enligt utskottets

mening vara mest följdriktigt att låta jämväl 22 § gälla för jordbruket.

Motsvarande erinran kan göras mot bestämmelserna i 4 § andra stycket.

Med hänsyn härtill föreslår utskottet, att 22 § uteslutes ur de i första

och andra styckena av 4 § förekommande uppräkningarna av paragrafer.

Enligt utskottets mening saknas vidare anledning att i fråga om jordbruket

och arbete av familjemedlem till arbetsgivaren göra undantag från 32 §.

Utskottet föreslår därför, att 4 § första stycket och andra stycket andra

punkten ändras i detta hänseende. Vidare förordar utskottet en redaktionell

jämkning i paragrafens första stycke.

8 §•

Föredragande departementschefen har i propositionen uttalat, att frågan

om hur arbetslokaler skulle vara inrättade och beskaffade i huvudsak borde

behandlas icke i arbetarskyddslagstiftningen utan i byggnadsförfattningarna.

I enlighet härmed har i 8 § upptagits ett stadgande, som beträffande

arbetslokaler hänvisar till vad därom må vara särskilt föreskrivet.

Arbetarskyddskommitténs förslag till arbetarskyddslag innehöll däremot

åtskilliga föreskrifter rörande arbetslokalers inrättande och beskaffenhet,

bl. a. att arbetslokal med vissa undantag icke utan distriktschefens (yrkesinspektörens)

medgivande skulle få vara förlagd under jord, dvs. med

golvet eller större del därav 1,4 meter eller mera under markytan, eller i

berg eller till plats i byggnad, där dagsbelysning ej funnes. I Kungl. Maj :ts

förslag har denna bestämmelse uteslutits. I propositionen har emellertid

förutsatts att i tillämpningskungörelsen till lagen skall intagas en motsvarighet

därtill, vilket stadgande dock avses skola begränsas till att omfatta

endast bergverkstäder och därmed jämförliga, helt under jord belägna arbetslokaler.

Enligt denna bestämmelse skulle dylik arbetslokal i regel icke

få inrättas utan medgivande av arbetarskyddsstyrelsen.

I motionen II: 614 har hemställts, att i lagen måtte intagas ett stadgande

av det innehåll som kommittén föreslagit.

Vad först angår underjords- och bergverkstäder finner utskottet det välbetänkt

att anläggandet av dylika arbetslokaler underkastas särskild

kontroll på sätt i propositionen förutsatts. Utskottet har företagit en studieresa

till en större bergverkstad och fick därvid ett bestämt intryck av att arbetet

i dylika lokaler kan erbjuda problem, som ännu icke fått en tillfreds
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62. 39

ställande lösning. Kännedomen om anledningen till att arbetet i vissa sådana

lokaler i ett flertal fall medför ohälsa för arbetarna, särskilt i psykiskt

hänseende, är ännu så bristfällig, att man f. n. icke vet, hur menliga verkningar

av arbetet skola kunna förebyggas. Utskottet förutsätter, att statens

institut för folkhälsan och arbetarskyddsstyrelsen komma att ägna särskild

uppmärksamhet åt denna fråga och i den mån det fortsatta forskningsarbetet

ger positiva resultat vidtaga de åtgärder, som erfordras för att de av

forskningen anvisade metoderna att avlägsna eller minska de med arbete

av förevarande slag förenade olägenheterna utan dröjsmål skola komma

till användning i största möjliga utsträckning.

I likhet med föredragande departementschefen finner utskottet icke tillräcklig

anledning föreligga att, såsom kommittén föreslagit, kräva särskilt

medgivande för att arbetslokal skall få inrättas i källare med golvet mer

än 1,4 meter under markytan eller i sådant utrymme i byggnad, där dagsljus

saknas. I fråga om nytillkommande lokaler måste nämligen den granskning,

som förutsättes skola föregå byggnadslovs beviljande, anses betryggande.

Den av kommittén föreslagna regeln skulle för övrigt medföra den egendomliga

konsekvensen, att särskild tillståndsprövning skulle äga rum i sådana

fall, då man i syfte att i en arbetslokal få större takhöjd, än som skulle

kunna erhållas med golvet 1,39 meter under markytan, ville förlägga golvet

under denna nivå. Vad äldre lokaler angår må framhållas, att byggnadslov

i regel erfordras för att en lokal som tidigare använts för annat

ändamål skall få tagas i bruk som industrilokal; även i dylika fall synes

det obehövligt att kräva någon särskild prövning ur arbetarskyddssynpunkt

utöver den som skall ske i ärendet angående byggnadslov. Utskottet vill

slutligen erinra om att 53 § i förslaget ger möjlighet att förbjuda användandet

av en ur hygieniska eller andra synpunkter otillfredsställande arbetslokal.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.

13 §.

Enligt 13 § i förslaget skola för lämnande av den första hjälpen vid

olycks- eller sjukdomsfall sådana anordningar finnas, som kunna anses erforderliga

med hänsyn till arbetsställets storlek och belägenhet samt arbetets

beskaffenhet och de förhållanden, under vilka arbetet bedrives.

I motionen II: 620 har hemställts, att till 13 § i förslaget måtte fogas följande

tillägg:

»Vid arbetsställe där över tio arbetare sysselsättas eller där särskilda

omständigheter så påkalla skola finnas erforderligt antal förbandskunniga

personer.»

Föredragande departementschefen har i propositionen uttalat, att det vore

meningen att i tillämpningskungörelsen till lagen närmare utveckla innebörden

av de förpliktelser som i 13 § av lagförslaget ålagts arbetsgivaren; i

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

sådant hänseende syntes bl. a. böra föreskrivas, att personal med för ändamålet

erforderlig sjukvårdskunnighet skall vara att tillgå vid arbetsställe,

där ett större antal arbetstagare sysselsättas eller där eljest särskilda omständigheter

så påkalla.

Utskottet utgår från att uttrycket »arbetsställe där ett större antal arbetstagare

sysselsättas» i den av departementschefen förordade bestämmelsen är

avsett att tolkas relativt vidsträckt. Det kan enligt utskottets mening icke

anses lämpligt att utbyta detta uttryck mot ett fixerat antal arbetstagare.

Arbetarskyddslagstiftningens tillämpning måste nämligen kunna anpassas

efter vad som vid varje tidpunkt är praktiskt möjligt att genomföra. Om

en viss gräns nu skulle fastställas, måste denna med hänsyn till den relativt

knappa tillgången på personal med erforderlig utbildning sannolikt sättas

högre än som för framtiden skulle vara motiverat. Med hänsyn till vad

sålunda åberopats får utskottet avstyrka bifall till motionen.

19 och 20 §§.

Dessa paragrafer innehålla föreskrifter om arbetstagares ledighet för nattvila.

Rörande denna fråga har föredragande departementschefen anfört följande:
»Gällande

arbetarskyddslag stadgar principiellt förbud mot att minderåriga

arbetstagare och inom industrien anställda kvinnor användas till nattarbete.

Beträffande övriga kategorier av arbetstagare innehåller lagen däremot

endast en vagt avfattad föreskrift om begränsning av nattarbetet. Vid

detta stadgandes tillkomst år 1931 gjorde vidare såväl föredragande departementschefen

som riksdagen vissa uttalanden om en mjuk tillämpning av

stadgandet, vilka medfört att detta i realiteten ger mycket ringa möjlighet

att ingripa mot förekomsten av nattarbete.

Kommitténs förslag innebär en skärpning av den gällande bestämmelsen

om nattvila. Såsom huvudregel har föreslagits att nattarbete skall vara förbjudet.

Med natt avses därvid tiden mellan klockan 23 och 5. Från förbudet

har undantagits sådant arbete, som på grund av sin natur, allmänhetens

behov eller annan särskild omständighet måste hedrivas jämväl nattetid.

Därjämte skall möjlighet finnas att i särskilda fall erhålla dispens från

nattarbetsförbudet. De föreslagna bestämmelserna äro icke direkt straffsanktionerade;

för straffbarhet förutsättes — liksom enligt gällande arbetarskyddslag

— att arbetsgivaren överträtt eu av yrkesinspektionens

chefsmyndighet i det särskilda fallet meddelad föreskrift till tryggande av

att stadgandet iakttages.

Något mera utbrett missbruk av nattarbete torde icke förekomma i vårt

land. I en del fall lärer dock nattarbete tillgripas utan att de skäl som föranlett

detta kunna anses uppväga de nackdelar som äro förbundna därmed.

Det torde nämligen få anses obestridligt, att nattarbetet i allmänhet är förenat

med sådana olägenheter för arbetstagarna, att det ur samhällelig synpunkt

är önskvärt att sådant arbete i möjligaste mån undvikes. Jag finner

det därför angeläget att man på ett effektivare sätt än hittills bringar nattarbetet

under kontroll. Anledning synes mig icke föreligga att — såsom i

vissa yttranden ifrågasatts — uppskjuta ställningstagandet till kommit
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Andni lagutskottets utlåtande nr 62.

léns förslag i denna del tills den vid statens institut för folkhälsan pågående

utredningen om hälsoriskerna vid skiftarbete avslutats.

Det övervägande antalet av remissinstanserna bär icke haft något att

erinra mot kommitténs förslag till reglering av nattarbetet. Från arbetsgivarhåll

ha dock anförts betänkligheter mot detsamma och särskilt mot

att genomföra det under nu rådande förhållanden. De yppade farhågorna

synas emellertid vara överdrivna. Godtages förslaget, torde det mesta

av det nattarbete, som nu bedrives, komma att omfattas av den av kommittén

föreslagna generella undantagsregeln, och i vissa andra fall torde

förutsättningar för dispens från nattarbetsförbudet föreligga. Den begränsning

av nattarbetet, som förslagets genomförande skulle medföra, torde

sålunda komma att beröra endast en ringa del av näringslivet. I en del

fall kunna måhända vissa nackdelar härav befaras i form av kostnadsökningar

eller produktionsminskning, men en inskränkning av nattarbetet

måste enligt min mening anses så värdefull ur allmän synpunkt, att den

bör genomföras även om den skulle kräva vissa uppoffringar. Gentemot

betänkligheterna att i nu rådande läge genomföra en reform av det innehåll

kommittén föreslagit vill jag ytterligare framhålla, att enligt förslaget

nattarbete utan dispens skall få fortsätta under ett år från lagens ikraftträdande

samt att jag förutsätter att dispens för tid därefter skall kunna

beviljas exempelvis om i ett visst fall av krisförhållandena föranledd omöjlighet

att bygga ut produktionsapparaten skulle medföra, att nattarbetsförbudet

icke kan genomföras utan en mera betydande minskning av produktionen

av en för landet viktig vara. Då förslaget medger tillbörligt hänsynstagande

till den nuvarande situationen, synes denna icke kunna åberopas

som skäl för att ställa hela frågan på framtiden. För min del kan

jag i allt väsentligt ansluta mig till kommitténs förslag.

Landsorganisationen har ansett, att dispens borde krävas för allt nattarbete.

Enligt kommittéförslaget är det i första hand arbetsgivaren själv

som bedömer, huruvida ett arbete är sådant att det faller under den generella

undantagsbestämmelsen. Man synes knappast ha anledning befara,

att denna ordning i någon större utsträckning skall medföra en icke avsedd

tillämpning av stadgandet i fråga. Beträffande en mycket stor del av det

nattarbete som nu förekommer lärer det vara alldeles klart, att undantaget

gäller, och vad de tveksamma fallen angår bör man kunna räkna med att

yrkesinspektionens befattningshavare och arbetstagarnas organisationer

komma att se till att dessa bringas under chefsmyndighetens prövning. Med

hänsyn till de olägenheter som otvivelaktigt äro förbundna med ett dispensförfarande

av den omfattning, som landsorganisationen ifrågasatt, anser

jag detta system icke böra genomföras med mindre det i praktiken visat sig

vara behövligt. Skulle erfarenheten visa, att den av kommittén föreslagna

ordningen icke leder till tillfredsställande resultat, synes frågan om införande

av dispens för allt nattarbete böra tagas under förnyat övervägande.

Kommitténs förslag att nattarbetsförbudet skall omfatta tiden mellan

klockan 23 och 5 har i yttrandena lämnats ulan erinran, och för egen del

ansluter jag mig därtill. Kommittén har framhållit att tvåskiftsarbetet vid

ett icke ringa antal arbetsställen f. n. började före klockan 5 eller slutade

efter klockan 23. 1 den män delta icke beror på arbelets natur, allmänhetens

behov eller annan särskild omständighet, som enligt förslaget berättigar

till undantag, måste sålunda skifttiderna ändras, för såvitt icke

dispens kan erhållas. I många fall torde en sådan omläggning kunna ske

utan större olägenhet. Skulle arbetstagarna anse den nuvarande skiftindel
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

ningen fördelaktigare — exempelvis enär den möjliggör längre veckovila

eller längre raster eller att första skiftet icke behöver börja så tidigt som

klockan 5 — synes i allmänhet dispens böra beviljas. Därest i ett kollektivavtal

träffats överenskommelse om annan förläggning av arbetstiden, t. ex.

mellan klockan fi och 24, bör generell dispens kunna meddelas för alla

företag, som beröras av avtalet. Att såsom i något yttrande ifrågasatts i

lagen införa ett speciellt undantag beträffande tvåskiltsarbete kan jag icke

finna erforderligt.

Såsom framgår av det föregående föreslår kommittén, att avvikelse från

nattarbetsförbudet utan särskilt tillstånd skall få ske i fråga om arbete,

som på grund av sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet

måste bedrivas jämväl nattetid. I motiveringen har kommittén

närmare utvecklat innebörden av denna undantagsregel. Mot det föreslagna

stadgandet — som anknyter till lydelsen av motsvarande föreskrift i gällande

arbetarskyddslag — kan med visst fog anmärkas att det fått en

ganska vag avfattning. Detta torde dock icke kunna undgås, om man ej

vill använda uppräkningsmetoden. Det må i detta sammanhang framhållas,

att överträdelse av nattarbetsbestämmelserna icke är omedelbart belagd

med straff. För min del anser jag den av kommittén föreslagna lydelsen

kunna godtagas. En viss formell jämkning torde böra vidtagas med hänsyn

därtill att stadgandet åsyftar icke blott arbete, som bedrives kontinuerligt,

utan även arbete, som enbart utföres nattetid eller endast till en mindre

del behöver bedrivas å tid mellan klockan 23 och klockan 5, t. ex. nattvaktsarbete,

djurskötsel, förberedelse- och avslutningsarbeten vid tvåskiftsarbete

in. in.

Åtskilliga remissinstanser ha i sina yttranden ingått på spörsmål angående

innebörden i särskilda fall av den av kommittén föreslagna generella

undantagsregeln. Utan närmare kännedom om samtliga för bedömningen

betydelsefulla faktorer kan jag icke här taga ställning till dessa frågor,

utan synes det böra ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att på grundval

av förebragt utredning avgöra desamma. Därvid lärer vad kommittén i sin

motivering anfört kunna tjäna till ledning.

I detta sammanhang vill jag beröra ett tolkningsspörsmål av mera principiell

innebörd, nämligen frågan huruvida enbart driftsekonomiska skäl

kunna motivera att en verksamhet hänföres till sådant arbete som måste

fortgå jämväl nattetid. En dylik tolkning överensstämmer icke med min

uppfattning. För att driftsekonomiska skäl skola kunna motivera ett avsteg

från nattarbelsförbudet böra de sammanhänga med arbetsprocessens tekniska

natur, exempelvis på det sätt att igångsättningsprocessen kräver så

lång tid, att det icke skulle vara ekonomiskt möjligt att driva verksamheten

i fråga, om driften skulle avbrytas varje natt. Undantagsbestämmelsen bör

sålunda icke anses omfatta fall, där på grund av att den maskinella utrustningen

är mycket dyrbar treskiftsarbete utgör en förutsättning för att

verksamheten skall bli lönande. I dylikt fall kan däremot möjligen dispens

ifrågakomma efter prövning av de föreliggande omständigheterna.

Vid planerandet av nya anläggningar kan självfallet nattarbetsfrågan

stundom ha avgörande betydelse. Chefsmyndigheten bör därför vara skyldig

att lämna bindande förhandsbesked, huruvida en tilltänkt verksamhet faller

under den generella undantagsbestämmelsen eller icke. Den som ämnar

starta en verksamhet bör även vara berättigad att i förväg få en dispensansökan

prövad.

Enligt kommittén skall för s. k. nödfallsarbete fordras anmälan och, där

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

43

sådant arbete varar mer än två dygn, ansökan om tillstånd. Den kritik,

som i yttrandena riktats mot förslaget på denna punkt, synes mig befogad.

För min del finner jag det föga konsekvent att underkasta nödfallsarbetet

strängare kontroll än som föreslagits i fråga om tillämpningen av det allmänna

undantagsstadgandet. Jag förordar därför, att nödfallsarbete tillätes

utan några formaliteter. Såsom kommittén föreslagit bör emellertid nödfallsarbete

uttryckligen undantagas från nattarbetsförbudet, då det knappast

torde kunna inbegripas under den generella undantagsregeln.

I kommittéförslaget har arbetstagare i överordnad ställning helt undantagits

från bestämmelserna om ledighet för nattvila. Huvudregeln om ledighet

för nattvila bör emellertid äga tillämpning även å sådana arbetstagare.

Däremot synes det icke vara lämpligt att i dessa fall kräva dispens för att

avvikelse från huvudregeln skall få äga rum. Om i något fall rätten att använda

överordnad befattningshavare till nattarbete skulle uppenbart missbrukas,

bör arbetarskyddsstyrelsen kunna ingripa.

I sak har jag icke något att erinra mot vad kommittén föreslagit i fråga

om förutsättningarna för dispens från det principiella nattarbetsförbudet.

De två i kommittéförslaget först upptagna dispensreglerna synas dock utan

olägenhet kunna sammanslås till en enda av innehåll att arbetarskyddsstyrelsen

äger medgiva undantag från nattarbetsförbudet, när särskilda skäl

föreligga därtill. Kommitténs i motiveringen gjorda uttalanden rörande

innebörden av dessa bestämmelser ha i yttrandena icke mött några invändningar,

och jag kan i huvudsak ansluta mig till vad kommittén anfört.

''Brådskande leveranser’ synas dock ingalunda alltid böra utgöra tillräckligt

skäl för dispens. En företagare, som åtagit sig så stora leveranser, att

han på förhand bort inse att dessa icke skulle kunna fullgöras utan tillgripande

av nattarbete, bör i allmänhet icke kunna påräkna dispens, såframt

icke sådan kan anses motiverad av andra skäl. Eljest skulle nattarbetsförbudet

lätt kunna göras illusoriskt.

I likhet med kommittén anser jag befogenhet att medgiva dispens böra

tillkomma endast chefsmyndigheten.

Såsom tidigare berörts innehåller kommittéförslaget en övergångsbestämmelse,

enligt vilken arbete som vid lagens ikraftträdande bedrives å tid

mellan klockan 23 och 5 utan dispens skall få fortsätta under högst ett

år från lagens ikraftträdande. Jag finner detta stadgande vara lämpligt.

Däremot anser jag i likhet med landsorganisationen icke erforderligt att,

såsom kommittén föreslagit, i lagen upptaga eu särskild bestämmelse om

befogenhet för den centrala arbetarskyddsmyndigheten att på grund av

omställningssvårigheter bevilja ytterligare anstånd under högst ett år. I

den mån dylikt anstånd skulle behövas, ger nämligen den allmänna dispensbestämmelsen

möjlighet att medgiva detta.

1 ett remissyttrande har ifrågasatts obligatorisk läkarundersökning av

alla arbetstagare som användas till nattarbete. Att utan närmare utredning

införa en så vidsträckt undersökningsplikt torde emellertid icke böra ifrågakomma.

Innan någon åtgärd i denna riktning vidtages, synes man i varje

fall böra avvakta resultatet av den vid statens institut för folkhälsan pågående

utredningen om skiftarbetets hälsorisker.»

Förevarande paragrafer i förslaget behandlas i flera motioner. I de likalydande

motionerna 1:444 och 11:617 bar yrkats, att 19 och 20 §§ måtte

utgå. 1 motionerna I: 438 och II: 621, vilka äro likalydande, har föreslagits,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

att 19 § måtte ändras så, att avvikelse från paragrafens i första stycket uttryckta

huvudregel skall få ske även då så erfordras »för att under ekonomisk

kris främja landets export» ävensom »då av betydande driftsekonomiska

skäl visst arbete bör äga rum mellan klockan 23 och 5». För den

händelse det senare av dessa båda ändringsförslag icke skulle bifallas, hemställa

motionärerna, att riksdagen i varje fall måtte till lagtexten i 20 §

foga »en kommentar, som utsäger att dispens skall givas då viktiga driftsekonomiska

skäl tala därför». I sistnämnda motioner behandlas även femte

stycket av ikraftträdelse- och övergångsbestämmelserna. Motionärerna uttala,

att den där föreskrivna ettårstiden bör utsträckas, förslagsvis till tre

år, och stadgandet utvidgas att omfatta det fallet, att visserligen icke treskiftsarbete

bedrives å ett arbetsställe vid tiden för lagens ikraftträdande

men å arbetsstället därefter installeras före lagens ikraftträdande kontrakterade

maskiner, vilka av driftsekonomiska skäl böra användas dygnet runt.

Slutligen har i de likalydande motionerna I: 440 och II: 619 hemställts, att

19 § i förslaget måtte erhålla följande lydelse:

»Arbetstagare skall åtnjuta erforderlig ledighet för nattvila. I denna

ledighet skall ingå tiden mellan klockan 23 och klockan 5. Har natur- eller

olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat

avbrott i driften eller ock medfört överhängande fara för sådant avbrott

eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må ock arbetstagare, i den mån

det är nödvändigt med hänsyn till berörda förhållande, användas till arbete

å tid mellan klockan 23 och klockan 5. Arbetstagare i överordnad ställning

må, där så finnes påkallat, användas till arbete å tid mellan klockan 23 och

klockan 5 utan hinder av vad i första stycket är stadgat.»

Utskottet delar föredragande departementschefens uppfattning att nattarbete

i allmänhet är förenat med sådana olägenheter för arbetstagarna, att

det ur samhällelig synpunkt är önskvärt att sådant arbete i möjligaste mån

undvikes. Enligt utskottets mening skulle införandet av ett principiellt

nattarbetsförbud ur allmänt sociala synpunkter vara att anse som ett betydelsefullt

framsteg i utvecklingen, även om vidsträckta undantag från

förbudet måste medgivas. Till stöd för det i motionerna I: 444 och II: 617

framförda yrkandet om avslag å de föreslagna bestämmelserna om nattarbete

har främst åberopats vårt lands nuvarande ekonomiska läge. Enighet

torde råda därom, att en ökning av produktionen, särskilt inom exportindustrierna,

utgör den viktigaste förutsättningen för att Sverige skall kunna

komma ur de nuvarande svårigheterna och att det med hänsyn härtill är

angeläget att undvika varje åtgärd, som kan verka produktionshämmande.

Vill man införa skärpta föreskrifter om nattvila, måste dessa därför utformas

så, att de medgiva tillräckligt hänsynstagande till den nuvarande situationen.

Sker detta, saknas enligt utskottets mening anledning att ställa

frågan om ett principiellt nattarbetsförbud på framtiden. Utskottet skulle

betrakta det som en betydande försämring av den föreslagna arbetarskyddslagen,

om bestämmelserna om nattvila skulle utgå ur förslaget.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62. 45

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna

I: 444 och II: 617.

Vad härefter angår det i motionerna I: 440 och II: 619 framförda yrkandet

att — bortsett från nödfallssituationer — nattarbete i intet fall skulle

få bedrivas utan dispens från arbetarskyddsstyrelsen, avstyrker utskottet

detsamma under åberopande av de skäl föredragande departementschefen

anfört mot eu dylik utformning av stadgandena om nattvila.

Såsom tidigare anförts anser utskottet det nödvändigt att lagens föreskrifter

om nattvila utformas så, att de medgiva tillräckligt hänsynstagande

till den rådande ekonomiska situationen. Enligt utskottets mening uppfylla

de i propositionen föreslagna bestämmelserna detta krav. Såsom departementschefen

framhållit torde sålunda det mesta av det nattarbete, som

f. n. bedrives, omfattas av det föreslagna generella undantagsstadgandet

från nattarbetsförbudet. Vidare ger förslaget arbetarskyddsstyrelsen en allmän

befogenhet att dispensera från förbudet. Skulle arbetarskyddsstyrelsen

vägra dispens, föreligger enligt förslaget möjlighet att genom besvär

underställa frågan Kungl. Maj :ts prövning. Enligt utskottets mening kan

det icke vara lämpligt att, såsom ifrågasatts i motionerna I: 438 och II: 621,

utvidga det generella undantagsstadgandet att omfatta även sådana fall,

där nattarbete erfordras för att under ekonomisk kris främja landets export.

Bedömandet härav synes icke böra i första hand överlämnas till den

enskilde arbetsgivaren. Dispensregeln erbjuder tillräcklig möjlighet att beakta

dylika fall. I detta sammanhang vill utskottet beröra det i sistnämnda

motioner gjorda yrkandet, att den i propositionen föreslagna övergångstiden

för nattarbetsförbudets ikraftträdande måtte utsträckas från ett till

förslagsvis tre år. Enligt utskottets mening tala vissa skäl, delvis av psykologisk

natur, för en förlängning av den i propositionen fixerade tiden.

Med hänsyn till angelägenheten av att i rådande läge icke åstadkomma

några rubbningar i produktionen lärer det nämligen knappast vara möjligt

att under de närmaste åren genomföra någon verklig inskränkning av nattarbetets

nuvarande omfattning. Ansökningar om dispens att efter den nya

lagens ikraftträdande fortsätta nu bedrivet nattarbete skulle därför sannolikt

regelmässigt komma att bifallas. Under sådana förhållanden skulle det

icke utan visst fog kunna anses såsom onödigt krångel att belasta industrien

och myndigheterna med ett dispensförfarande. Enligt utskottets mening

synes det emellertid icke vara erforderligt att utsträcka övergångstiden

längre än till två år från dagen för lagens ikraftträdande, dvs. till den 1 juli

1951. Före denna tidpunkt kan det väntas bli möjligt att erhålla sådan

överblick över utvecklingen, att det kan vara lämpligt att taga under omprövning

i vad mån det fortfarande är nödvändigt att fortsätta nu bedrivet

nattarbete.

Utskottet kan icke dela den i motionerna I: 438 och II: 621 uttalade meningen,

alt avvikelse från nattarbetsförbudet skulle få ske utan dispens, då

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

betydande driftsekonomiska skäl talade därför. Därigenom skulle nämligen

risk föreligga att huvudsyftet med de i propositionen föreslagna bestämmelserna

angående nattarbetet — att inskränka sådant nattarbete som

uteslutande bedrives av ekonomiska skäl — i viss mån komme att förfelas.

Icke heller kan utskottet biträda det i dessa motioner framställda andrahandsyrkandet,

att från riksdagens sida till lagtexten måtte fogas en kommentar

av innehåll att dispens skall givas då viktiga driftsekonomiska skäl

tala därför. En företagares enskilda intresse av att bedriva nattarbete utgör

enligt utskottets mening icke i och för sig tillräckligt motiv för att tilllåta

nattarbete, hur betydande detta intresse än skulle vara. För att dispens

skall kunna givas synes det böra krävas, att därutöver föreligga andra omständigheter,

som kunna göra nattarbete försvarligt. Dispensprövningen bör

sålunda innefatta en allsidig avvägning av omständigheterna i det särskilda

fallet.

21 §.

I denna paragraf meddelas föreskrifter om veckovila. Enligt första stycket

skall arbetstagare, där ej särskilt förhållande tillfälligtvis påkallar undantag,

för varje period om sju dagar åtnjuta minst tjugofyra timmars sammanhängande

ledighet. Emellertid skall enligt andra stycket arbetarskyddsstyrelsen,

efter hörande av vederbörande sammanslutningar av arbetsgivare

och arbetstagare, äga medgiva undantag härifrån för visst slag av arbete

eller visst arbetsställe.

I flera motioner har yrkats, att vissa kategorier av arbetstagare måtte

undantagas från bestämmelserna om veckovila. Sålunda har i de likalydande

motionerna I: 438 och II: 621 föreslagits undantag för djurskötare,

fastighetsarbetare och flottningsarbetare. I motionerna 1:442 och 11:616,

vilka äro likalydande, har hemställts om »sådan ändring i det föreliggande

lagförslaget att den i 21 § angivna sammanhängande ledigheten inskränkes

för djurskötare till 24 timmar per i lantarbetstidslagen fastställd tvåveckorsperiod».

I motionen II: 623 har motionären, efter att ha framhållit de

svårigheter, som förslagets genomförande enligt motionärens mening skulle

medföra för konditoribranschen, uttalat att de möjligheter, som stode till

buds, syntes vara antingen att formulera en allmänt hållen undantagsbestämmelse

av innehåll att avvikelse från föreskrifterna finge ske, där

så påkallades av arbetets natur, allmänhetens behov eller annan särskild

omständighet, eller ock att direkt uppräkna vissa fall då undantag generellt

medgåves; enligt båda alternativen förelåge möjlighet att från dispenstvånget

undantaga även vissa andra grupper, för vilka i remissyttrandena

ifrågasatts generella undantagsbestämmelser, såsom djurskötare, fastighetsarbetare,

vissa tjänstemannakategorier in. fl.

Utskottet vill icke bestrida, att det åtminstone f. n. icke torde vara möjligt

att inom alla slag av verksamhet genomföra sådan veckovila, som före
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

skrives i paragrafens första stycke. Bl. a. gäller detta beträffande djurskötseln.

Kungl. Maj :ts förslag erbjuder emellertid vidsträckta möjligheter

till dispens från huvudregeln om veckovila. Föredragande departementschefen

har förutsatt, att generell dispens för viss tid eller tills vidare skall

kunna beviljas för visst slag av arbete. Sådan dispens kan exempelvis sökas

av en arbetsgivarorganisation, och beviljas densamma, omfattar den även de

arbetsgivare inom ifrågavarande område, vilka icke äro medlemmar av

sökandeorganisationen. Ett dylikt dispensförfarande kan enligt utskottets

mening näppeligen anses vara betungande. Utskottet ansluter sig till departementschefens

uppfattning att det icke kan anses lämpligt att i lagen

generellt undantaga vissa slag av sysselsättning från föreskrifterna om

veckovila. För denna ståndpunkt talar enligt utskottets mening — förutom

den omständigheten att förslaget ger tillräcklig möjlighet att genom dispens

tillgodose det behov av generella undantag som må föreligga -— att det ur

principiell synpunkt måste anses betydelsefullt, att lagen uppställer tjugofyra

timmars sammanhängande ledighet under varje sjudagarsperiod som

ett mål, mot vilket man bör sträva, även om det icke lärer vara möjligt att

inom överskådlig tid uppnå detsamma över hela linjen. Med hänsyn härtill

avstyrker utskottet de motionsvis framställda yrkandena om ändring i

förslaget. Vad djurskötarna angår vill utskottet i detta sammanhang som

sin åsikt uttala, att genom generell, tills vidare gällande dispens bör medgivas

sådan avvikelse från föreskrifterna om veckovila, som föreslagits i

motionerna 1:442 och 11:616.

Inom utskottet har framhållits, att inom verksamhet, varest bedreves

kontinuerligt treskiftsarbete med skiftväxling varje vecka, det ena skiftlaget

var tredje vecka icke kunde erhålla längre veckovila än sexton timmar

samt att, om 21 § skulle tolkas så, att dispens erfordrades i dylika

fall, denna paragraf icke stode i god överensstämmelse med 19 §, enligt

vilken av tekniska skäl betingat kontinuerligt skiftarbete finge försiggå

utan särskilt tillstånd. Utskottet utgår från att berörda fall kan hänföras

under den undantagsbestämmelse i första stycket, som medger avvikelse

från huvudregeln om veckovila utan föregående dispens, då särskilt förhållande

tillfälligtvis påkallar undantag.

Slutligen må nämnas, att i motionerna I: 438 och II: 621 yrkats att beslutanderätten

i fråga om dispens uppdrages åt yrkesinspektören, då det

gäller tillämpning av 21, 24, 25, 29 §§, 33 §, med undantag då det gäller

dispens enligt regeln under a), 37 § och 56 g. Av skäl som angivas nedan

under 72 § avstyrker utskottet bifall till detta yrkande.

23 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om minimiålder för användande

i arbete. Enligt andra stycket kan under vissa förutsättningar dispens beviljas

från huvudregeln i första stycket. Utskottet anser det vara önskvärt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

att generell dispens, avseende alla minderåriga som uppnått viss ålder, kan

beviljas i fråga om vissa utpräglat lätta arbeten under ferietid. Då avfattningen

av andra stycket icke synes hindra att dispensbestämmelsen tilllämpas

på detta sätt, har utskottet icke funnit anledning till erinran mot

densamma.

24 §.

I första stycket av denna paragraf uppställes liksom i gällande lag en

högre åldersgräns för industriellt och därmed likställt arbete än för arbete

i allmänhet. Förslaget innebär en höjning av den särskilda åldersgränsen

från fjorton till femton år. Enligt andra stycket äger arbetarskyddsstyrelsen

medgiva att minderårig, som fyllt fjorton år eller under kalenderåret

uppnår fjorton års ålder, användes till arbete som omfattas av förbudet i

första stycket, där så finnes påkallat av hänsyn till den minderåriges yrkesutbildning

eller det eljest kan anses vara till gagn för honom.

I de likalydande motionerna I: 438 och II: 621 har hemställts, att orden

»Minderårig, som ej fyllt femton år» i första stycket måtte utbytas mot

orden »Minderårig, som ej fyllt eller under kalenderåret fyller femton år».

Motionärerna ha vidare uttalat, att andra stycket kunde utgå, om detta

förslag bifölles. I den inledningsvis omnämnda skrivelsen från besiktningsläkarna

Ahlmark och Lundgren har likaledes ifrågasatts att anknyta åldersgränsen

för industriellt och därmed likställt arbete till ingången av det

kalenderår, under vilket den minderårige fyller femton år.

Utskottet vill erinra om att i fråga om den allmänna åldersgränsen i

propositionen gjorts den avvikelsen från arbetar skyddskommitténs förslag,

att den minderårige icke behöver ha fyllt fjorton år, utan att det är tillräckligt

att han under kalenderåret uppnår denna ålder. Som skäl härför

har anförts, att vid en sjuårig skolplikt skolgången normalt avslutades på

försommaren det kalenderår, under vilket den minderårige fyller fjorton

år, att kommitténs förslag med hänsyn därtill innebure att omkring hälften

av de minderåriga icke skulle kunna inträda i förvärvslivet omedelbart

efter fullgjord skolgång, att en period av sysslolöshet mellan skolgångens

slut och inträdet i arbetet skulle uppkomma, om dispens icke erhölles,

samt att det syntes mindre tilltalande att för alla dessa fall anlita dispensvägen.

Enligt utskottets mening tala i viss mån samma skäl för att även

den särskilda åldersgränsen för industriellt och därmed likställt arbete

anknytes till kalenderåret. I åtskilliga skoldistrikt, främst större städer,

omfattar skolplikten f. n. åtta år, vilket innebär, att skolgången i normala

fall avslutas i juni det år den minderårige fyller femton år. Kungl. Maj:ts

förslag skulle sålunda medföra att ett betydande antal minderåriga, som

hade för avsikt att söka sig till industrien, måste antingen ägna sig åt

icke-industriellt arbete, t. ex. budskickning, för en eller ett par månader

eller också söka dispens, vilken sannolikt regelmässigt skulle komma att

s. 49 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr <>2.

49

beviljas. Utskottet anser, att en sådan ordning icke skulle vara tillfredsställande.

I sin skrivelse till utskottet ha de tidigare nämnda besiktningsläkarna

hänvisat till en utredning, enligt vilken de minderåriga i ifrågavarande

ålder numera vore betydligt bättre utvecklade än tidigare, samt

uttalat, att de icke funnit någon ändring av den nu gällande 14-årsgränsen

för industriellt arbete vara påkallad. För en anknytning av åldersgränsen

till kalenderåret talar även den omständigheten, att det av praktiska skäl

synes önskvärt att stadgandena om den allmänna minimiåldern och om

den speciella minimiåldern för industriellt arbete såvitt möjligt konstrueras

på samma sätt. Med hänsyn till det anförda föreslår utskottet, att första

stycket i enlighet med vad som yrkats i motionerna I: 438 och II: 621

ändras så, att minderårig får användas till industriellt och därmed likställt

arbete, om han fyllt eller under kalenderåret fyller femton år.

Vad angår andra stycket i 24 § delar utskottet icke motionärernas uppfattning

att detta stycke kan utgå. Utskottet anser tvärtom att dispensmöjligheterna

i någon mån böra utvidgas. Såsom stadgandet i andra stycket

avfattats synes endast individuell dispens, men icke generellt undantag för

visst slag av arbete kunna medgivas. Såvitt angår feriearbete är det enligt

utskottets mening onödigt att kräva dispens i det särskilda fallet, då fråga

är om arbete av utpräglat lätt beskaffenhet. Utskottet anser därför stadgandet

böra ändras så, att beträffande feriearbete generellt undantag för

visst slag av arbete skall kunna meddelas av arbetarskyddsstyrelsen, dock

endast i fråga om synnerligen lätt arbete. Enligt propositionen föreligger

ingen möjlighet att tillåta den som ej fyllt eller under året fyller fjorton år

att deltaga i något som helst industriellt eller därmed likställt arbete, hur

lätt arbetet än må vara. Inom vissa industrier förekomma en del speciella

arbetsuppgifter av så enkel beskaffenhet, att de utan risk torde kunna utföras

av trettonåringar som feriearbete, t. ex. märkning av sågverksindustriens

produkter. Utskottet förmenar, att lagen icke helt bör utesluta möjligheten

av att i fråga om synnerligen lätt arbete under ferietid gå under

den i lagförslagets dispensbestämmelse angivna åldersgränsen. Med hänsyn

härtill föreslår utskottet, att i lagen icke fastställes någon lägsta åldersgräns

för undantag, såvitt angår synnerligen lätt arbete under ferietid. Utskottet

förutsätter, att befogenheten att underskrida den för andra dispensfall

fastställda minimiåldern kommer att utnyttjas i ytterst begränsad omfattning

och att undantag icke i något fall meddelas för den som ej fyllt

tretton år. Den av utskottet föreslagna ändringen medför, att i vissa dispensärenden

enligt 24 § även kommer att erfordras dispens från huvudregeln

i 23 §.

25 §.

Paragrafen innehåller i första stycket ett allmänt förbud mot att använda

minderårig till arbete, som under jord bedrives i gruva, i stenbrott eller å

4 — Bilmng till riksdagens protokoll 1948. 9 sand. 2 and. Nr 02.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

annan med gruva eller stenbrott jämförlig arbetsplats. Från detta förbud

kan enligt andra stycket arbetarskyddsstyrelsen, när särskilda skäl äro

därtill, medgiva undantag beträffande yngling, som fyllt sexton år och som

vid läkarbesiktning befunnits äga god hälsa och kroppsutveckling.

I de likalydande motionerna I: 439 och II: 618 har utan närmare motivering

yrkats, att paragrafens andra stycke måtte utgå. Under åberopande

av svårigheterna för gruvindustrien att rekx-ytera erforderlig arbetskraft

har i de likalydande motionerna 1:438 och 11:621 yrkats, att riksdagen

måtte uttala önskvärdheten av att dispens meddelas efter liberala grundsatser.

Utskottet anser i likhet med arbetarskyddskommittén och föredragande

departementschefen, att möjlighet bör finnas att medgiva dispens från förbudet

mot minderårigs användande till under jordsarbete i gruvor. De i lagförslaget

angivna förutsättningarna för dispens synas innebära tillräcklig

garanti mot att dispens meddelas, där detta med hänsyn till den minderåriges

hälsa skulle vara olämpligt. Utskottet avstyrker därför det i motionerna

I: 439 och II: 618 framställda yrkandet. Med anledning av det i motionerna

I: 438 och II: 621 uttalade önskemålet vill utskottet allenast framhålla,

att rådande brist på arbetskraft inom gruvindustrien torde få anses

utgöra sådant särskilt skäl, som enligt förslaget kan föranleda dispens.

Skulle arbetskraftstillgången framdeles bli tillräcklig, synes däremot dispens

böra ifrågakomma endast i undantagsfall.

31 §.

Angående minderårigas arbetstid föreslås i propositionen att, utöver vad

eljest i lag eller författning stadgas angående begränsning av arbetstiden,

skall gälla, att minderårig icke må användas till arbete mer än 10 timmar

om dygnet eller 54 timmar i veckan. Från denna regel medgivas vissa

undantag.

I de likalydande motionerna 1:439 och 11:618 har hemställts, att paragrafen

måtte erhålla följande lydelse:

»Angående minderårigs arbetstid skall, utöver vad eljest i lag eller författningar

stadgas angående begränsning av arbetstiden, gälla, att minderårig

icke i något fall må användas till arbete mer än 7 timmar av dygnet

eller 40 timmar i veckan.»

Enligt utskottets mening innefatta de i propositionen upptagna bestämmelserna

en i förhållande till gällande arbetstidslagar lämplig avvägning.

Utskottet avstyrker därför det motionsvis framförda ändringsyrkandet.

Såsom departementschefen framhållit kan ett förnyat ställningstagande

till de här berörda frågorna bli erforderligt sedan arbetstidsutredningen

slutfört sitt arbete. De föreslagna bestämmelserna böra alltså betraktas

såsom ett provisorium i avbidan på resultatet av översynen av arbetstidslagstiftningen

i dess helhet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

51

33 §.

Enligt första stycket i denna paragraf skall minderårig arbetstagare för

nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar

varje dygn, i vilken ledighet skall ingå, om den minderårige ej fyllt sexton

år, tiden mellan klockan 19 och 6 samt eljest tiden mellan klockan 22 och 5.

Dispens härifrån skall enligt andra stycket i viss utsträckning kunna medgivas.

Såvitt angår minderårig som fyllt 16 år innebär den i lagförslaget upptagna

huvudregeln ingen ändring i vad som f. n. gäller. Arbetarskyddslcommittén

hade däremot, i syfte att bereda möjlighet till längre raster vid tvåskiftsarbete,

föreslagit utbyte av klockslaget 22 mot 23. Till motivering för

den på förevarande punkt gjorda avvikelsen från kommittéförslaget har

föredragande departementschefen hl. a. anfört, att en generell framflyttning

av ifrågavarande tidpunkt syntes kunna giva anledning till missbruk och

att de föreslagna dispensmöjligheterna erbjöde möjlighet att tillgodose det

legitima behov av att använda minderårig till arbete mellan klockan 22 och

23, vilket i särskilda fall kunde föreligga. Som ytterligare skäl mot att f. n.

ändra bestämmelsen har åberopats att frågan om revision av — den av

Sverige icke ratificerade — konventionen angående barns nattarbete inom

industrien komme att upptagas till behandling innevarande år.

Vid internationella arbetsorganisationens konferens i San Francisco i år

antogs en reviderad konvention angående minderårigas nattarbete inom

industrien. Beträffande minderårig som fyllt sexton år gäller enligt konventionen

såsom huvudregel, att nattvilan skall omfatta minst tolv på varandra

följande timmar och att i denna tidrymd skall enligt vederbörande

myndighets bestämmande ingå en tidsperiod av minst sju på varandra följande

timmar mellan klockan 22 och 7. Denna konvention är från svensk

sida f. n. föremål för remissbehandling.

Frågan om minderårigs ledighet för nattvila har föranlett flera motioner.

Sålunda har i de likalydande motionerna I: 438 och II: 621 — i vilka yrkats

den ändringen av stadgandena om kvinnas ledighet för nattvila, att sju

timmar mellan klockan 22 och 6 skola ingå i den föreskrivna ledigheten om

elva timmar — ifrågasatts, om icke för vinnande av enhetliga arbetsförhållanden

enahanda bestämmelser borde tillämpas för minderåriga arbetstagare

över sexton år. I de likalydande motionerna I: 439 och II: 618 har

hemställts, att 33 § måtte erhålla följande lydelse:

»Minderårig arbetstagare skall för nattvila beredas oavbruten ledighet

från arbetet under minst elva timmar varje dygn. 1 denna ledighet skall

ingå tiden mellan klockan 19 och klockan 6.»

Slutligen har i de likalydande motionerna 1:444 och 11:617 yrkats den

ändringen i 33 §, att »klockan 22» måtte ersättas med »klockan 23».

Utskottet anser tillräcklig anledning saknas att företaga eu så ingripande

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Andra lagutskottets utlåtande nr C>2.

inskränkning av möjligheterna att använda minderårig till arbete, som föreslagits

i motionerna I: 439 och II: 618. Övriga motioner åsyfta att avlägsna

vissa olägenheter, som lagförslaget enligt motionärernas mening skulle

medföra i fråga om minderårigas sysselsättande i tvåskiftsarbete. Utskottet

kan icke tillstyrka att den tid av dygnet då det skall vara förbjudet att låta

minderårig över sexton år arbeta, i enlighet med vad som föreslagits i motionerna

I: 444 och II: 617 begränsas till att omfatta tiden mellan klockan

23 och 5, då en dylik ändring skulle strida mot San Francisco-konventionen.

Däremot hyser utskottet sympatier för att en viss rörlighet i fråga om

den förbjudna periodens förläggning medgives, såsom skett i nämnda

konvention. Enligt utskottets mening är det nämligen, åtminstone i de

större städerna, i allmänhet lämpligare, att tvåskiftsarbetet förlägges mellan

klockan 6 och 23 än mellan klockan 5 och 22. Arbetarskyddslagens

bestämmelser om nattvila för minderåriga över sexton år synas därför böra

medgiva rätt att välja mellan dessa alternativ. Emellertid vill utskottet

icke föreslå att lagförslaget nu ändras i denna riktning. Bestämmelserna

om minderårigs ledighet för nattvila sammanhänga nämligen i viss mån

med motsvarande stadganden beträffande kvinnliga arbetstagare, och av

skäl som nedan angivas har utskottet funnit ändring i dessa stadganden

icke böra f. n. genomföras. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t kommer

att upptaga frågan till övervägande i samband med att spörsmålet om ratifikation

av San Francisco-konventionen underställes nästa års riksdag. För

övrigt må framhållas, att lagförslaget öppnar möjlighet till dispens att förlägga

tvåskiftsarbete av minderåriga mellan klockan 6 och 23.

36 och 37 §§.

Dessa paragrafer förbjuda kvinnas användande till nattarbete inom industrien

och hantverket. Liksom i gällande lag föreskrives i förslaget, att

ledigheten för nattvila skall omfatta minst elva timmar, i vilken ledighet

tiden mellan klockan 22 och 5 skall ingå. I 36 § andra stycket och i 37 §

ha upptagits vissa begränsade undantagsbestämmelser, vilka i stort sett äro

av samma innehåll som motsvarande stadganden i gällande lag.

Arbetar skyddskommittén hade föreslagit vissa uppmjukningar av det

speciella nattarbetsförbudet för kvinnor, bl. a. att den förbjudna perioden

skulle inskränkas till tiden mellan klockan 23 och 5. Föredragande departementschefen

har emellertid ansett ställningstagandet till detta spörsmål

böra anstå tills frågan om revision av 1934 års — av Sverige icke ratificerade

— konvention angående kvinnors nattarbete avgjorts.

Å den tidigare omnämnda internationella arbetskonferensen i San Francisco

innevarande år antogs en reviderad konvention angående kvinnors

nattarbete inom industrien. Enligt denna konvention skall nattvilan omfatta

minst elva på varandra följande timmar, vari enligt vederbörande

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

myndighets bestämmande skall ingå en tidsperiod av minst sju på varandra

följande timmar mellan klockan 22 och 7. Konventionen är från

svensk sida f. n. föremål för remissbehandling.

I de likalydande motionerna I: 438 och II: 621 har i viss anslutning till

reglerna i nyssnämnda konvention yrkats, att 36 § måtte ändras så, att

kvinna, som användes i hantverks- eller industriellt arbete, skall för nattvila

ha elva timmars oavbruten ledighet, vari skola ingå sju timmar mellan

klockan 22 och 6. Vidare har i de likalydande motionerna I: 444 och II: 617

föreslagits att tidpunkten »klockan 22» utbytes mot »klockan 23». I den

förut omnämnda skrivelsen från Yrkeskvinnors samarbetsförbund har hemställts,

att de särskilda bestämmelserna om kvinnors nattvila måtte utgå

ur förslaget.

Enligt utskottets mening bör det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor

alltjämt bibehållas. I likhet med departementschefen anser nämligen utskottet

den omständigheten, att de i industriellt arbete sysselsatta kvinnorna

och deras fackliga organisationer motsatt sig det från visst kvinnohåll

framförda kravet på förbudets upphävande, utgöra ett kraftigt belägg

för att behov av ifrågavarande skyddslagstiftning fortfarande måste anses

föreligga. Man får i detta sammanhang icke glömma, att många av de inom

industrien sysselsatta kvinnorna vid sidan av sitt förvärvsarbete ha att

sköta hem och barn; skulle nattarbete tillåtas, uppkomme stor risk för att

dessa kvinnor icke skulle få tillfälle till erforderlig vila under dagen. Beträffande

de motionsvis framförda yrkandena om ändring i förslaget vill

utskottet i huvudsak hänvisa till vad utskottet anfört angående motsvarande

yrkanden om ändring i 33 §. Utskottet anser sålunda, att det för

många fall skulle vara lämpligare att den förbjudna perioden omfattade

tiden mellan klockan 23 och 6 i stället för tiden mellan klockan 22 och 5,

men utskottet finner sig icke böra föreslå någon ändring i förslaget på

denna punkt. Ett hinder mot att nu genomföra en dylik ändring utgör det

förhållandet, att den skulle strida mot den av Sverige ratificerade Bernkonventionen,

som stadgar en uppsägningstid av ett år. Utskottet förutsätter,

att Kungl. Maj :t, i samband med att frågan om ratifikation av San

Francisco-konventionen underställes riksdagen, upptar frågan om den närmare

utformningen av bestämmelserna angående kvinnors nattarbete till

förnyad prövning.

40 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om utseende av skyddsombud.

Enligt tredje stycket skall arbetarskyddsstyrelsen äga befogenhet att, där

förhållandena inom visst slag av verksamhet påkalla det, medgiva lokal

organisation rätt att utse skyddsombud utan anknytning till visst arbetsställe,

s. k. regionala skyddsombud. Enligt propositionen tar detta stadgande

främst sikte på byggnads- och anläggningsverksamhet. Utskottet vill

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

i anslutning härtill framhålla, att utskottet delar den uppfattning, som

kommit till uttryck i Landsorganisationens yttrande över kommittéförslaget,

att generellt medgivande att tillsätta regionala skyddsombud bör

kunna ifrågakomma för skogs- och flottningsarbetet eller åtminstone

huvuddelen därav.

47 §.

Denna paragraf innehåller huvudgrunderna för organisationen av tillsynen

å lagens efterlevnad. Tillsynen skall utövas av arbetarskyddsstyrelsen

samt, under dess överinseende och ledning, av yrkesinspektionens befattningshavare

och kommunala tillsynsmän. Vidare stadgas bl. a. att inspektionens

befattningshavare utgöras av yrkesinspektörer och dem underordnad

personal.

I de likalydande motionerna 1:437 och 11:615 har yrkats, att i lagen

måtte uppräknas de olika befattningarna inom yrkesinspektionen, nämligen

—• förutom yrkesinspektörer — distriktsingenjörer, yrkesunderinspektörer

samt socialinspektörer. 1 motionen uttalas, att det vore angeläget för arbetstagarna

att socialinspektörens arbete bleve erkänt och lagligen sanktionerat,

varför det vore av stor betydelse att socialinspektörsbefattningen

bleve nämnd i lagen.

Utskottet kan icke finna att något väsentligt intresse skulle tillgodoses

genom den i motionerna ifrågasatta ändringen. Å andra sidan skulle ett bifall

till motionerna medföra den olägenheten, att varje ändring i fråga

om benämningarna på befattningarna inom yrkesinspektionen skulle förutsätta

ändring i arbetarskyddslagen. Den i motionerna gjorda uppräkningen

av befattningar är för övrigt icke fullständig. Utskottet avstyrker med hänsyn

till det anförda bifall till motionerna. Dessa torde åtminstone delvis

ha föranletts av farhågor för att socialinspektörernas inbegripande under

beteckningen yrkesinspektören underordnad personal avsetts skola innebära

en avvikelse från vad som i propositionen nr 184 till årets riksdag

(s. 108) uttalats angående socialinspektörernas ställning. Så är emellertid

uppenbarligen icke fallet.

48 och 49 §§.

I dessa paragrafer meddelas vissa föreskrifter angående den kommunala

tillsynen över arbetarskyddslagens efterlevnad. Enligt 48 § första stycket

skall hälsovårdsnämnd utse en eller flera lämpliga personer att utöva den

kommunala tillsynen. Hälsovårdstillsyningsman skall vara pliktig att, om

han förordnas därtill, tillika vara kommunal tillsynsman enligt arbetarskyddslagen.

I andra stycket föreskrives, att kommunal tillsynsman skall

av kommunala medel åtnjuta skälig ersättning för uppdraget. Skulle hälsovårdsnämnd

underlåta att utse kommunal tillsynsman eller att vidtaga erforderliga

åtgärder mot tillsynsman, som försummat sina åligganden, äger

s. 55 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62. 55

jämlikt 49 § länsstyrelsen uppdraga tillsynens utövande åt person, som av

länsstyrelsen förordnas till kommunal tillsynsman, ävensom i fall av behov

bestämma den gottgörelse, som enligt 48 § andra stycket skall utgå till

tillsynsmannen.

I de likalydande motionerna 1:443 och 11:622 har anförts bl. a. följande.

I de många mindre kommunerna komme uppdraget som kommunal

tillsynsman att få karaktären av ett vanligt kommunalt förtroendeuppdrag.

Endast i de större och medelstora städerna kunde det bli fråga om en tjänst,

som helt sysselsatte sin innehavare. Det utmärkande för kommunallagarnas

regler om ersättning till kommunala förtroendemän kunde sägas vara, att

det vore beroende på kommunens beslutande organ, huruvida över huvud

taget ersättning skulle utgå. Förslagets bestämmelser om ersättning till

kommunal tillsynsman innebure ett avsteg från eljest tillämpade principer

i fråga om ersättning till kommunala funktionärer. I den mån de kommunala

tillsynsmännen bleve likställda med kommunala förtroendemän,

borde ersättningsfrågan lösas i ett större sammanhang. I den mån de åter

bleve att betrakta som kommunala tjänstemän, vore bestämmelser om ersättning

överflödiga, enär kommunaltjänstemännens lönefrågor numera

regelmässigt avgjordes efter förhandlingar mellan parterna. Motionärerna

hemställde, att i 48 och 49 §§ måtte vidtagas sådana ändringar, som överensstämde

med de i motionerna anförda synpunkterna.

Vad först angår ersättningsbestämmelsen i 49 § vill utskottet framhålla,

att en motsvarighet till densamma finnes i gällande arbetarskyddslags 24 §.

En dylik bestämmelse synes enligt utskottets mening vara nödvändig för att

komma till rätta med en kommun, som försummar sina åligganden i

fråga om den kommunala tillsynen. Det i 48 § andra stycket upptagna stadgandet

om ersättning saknar däremot motsvarighet i gällande lag. Bestämmelsen

har tillkommit på förslag av arbetarskyddskommittcn, som till stöd

för förslaget åberopat, att erfarenheten givit vid handen alt det, om den

kommunala tillsvnen skulle bli effektiv, vore nödvändigt att kommunal tillsynsman

erhölle ersättning för sitt arbete. Kommittén framhöll vidare, att tillsynsuppdraget

icke borde betraktas endast som ett förtroendeuppdrag. Utskottet

anser likaledes, att ett uppdrag att vara kommunal tillsynsman icke

är att likställa med ett vanligt kommunalt förtroendeuppdrag. De kommunala

tillsynsmännen fullgöra en uppgift, som torde få anses vara av statlig

natur, men som av praktiska skäl lagts på kommunerna. Enligt utskottets

mening är det av vikt för den kommunala tillsynens effektivitet, att

de kommunala tillsynsmännen tillförsäkras ersättning för sitt arbete. Utskottet

kan icke underlåta att framhålla, att de i lagförslaget upptagna bestämmelserna

om ersättning till kommunal tillsynsman allenast utgöra ett

fixerande i lagtext av det i propositionen nr 184 till årets riksdag gjorda

uttalandet i ämnet (s. 118) samt att riksdagen i denna del lämnat nämnda

proposition utan erinran. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

motionerna. Utskottet vill emellertid understryka föredragande departementschefens

uttalande, att stadgandet om att kommunal tillsynsman skall

åtnjuta ersättning icke innebär att särskild ersättning för hälsovårdstillsyningsmans

befattning med arbetarskyddsärenden skall behöva utgå, om

denne eljest av kommunala medel åtnjuter lön och andra förmåner i skälig

omfattning. Det sagda synes enligt utskottets mening böra gälla icke

endast beträffande hälsovårdstillsyningsman utan även i fråga om annan

kommunal befattningshavare, som enligt de för befattningen gällande föreskrit

terna ar skyldig att utan särskild ersättning åtaga sig förordnande att

vara kommunal tillsynsman.

53 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om tvångsmedel för genomförande

av lagens föreskrifter i form av förbud och föreläggande. Förslaget

innebär den nyheten i förhållande till gällande lag, att såsom ett alternativ

till förbudsförfarandet införts befogenhet för yrkesinspektör att förelägga

arbetsgivare att inom angiven tid vidtaga viss åtgärd för att avhjälpa ett

konstaterat missförhållande. Underlåtenhet att efterkomma ett dylikt 1''öreläggande

är i förslaget belagt med straff.

I motionen II: 614 har yrkats, att i enlighet med vad arbetarskyddskommittén

föreslagit vitesföreläggande skall kunna komma till användning

mot arbetsgivare för att framtvinga åtgärder till förekommande av ohälsa

eller olycksfall i arbete.

Enligt utskottets mening saknas anledning alt bifalla det i motionen framstallda

yrkandet. Det i propositionen upptagna tvångsmedlet föreläggande

vid straffansvar måste anses fylla samma funktion som ett vitesföreläggande

och har därjämte den förtjänsten, att det icke drabbas av de principiella

betänkligheter, som anförts mot att anförtro en yrkesinspektör befogenhet

att ålägga vite.

72 §.

Enligt åtskilliga stadganden i förslaget kan dispens i viss utsträckning

meddelas från lagens bestämmelser. Dispensbefogenheten har i samtliga

dessa stadganden anförtrotts arbetarskyddsstyrelsen. Enligt 72 § äger emellertid

arbetarskyddsstyrelsen i den utsträckning styrelsen finner lämpligt

överlämna åt yrkesinspektör att enligt de närmare föreskrifter styrelsen

utfardar medgiva undantag, varom stadgas i 23 eller 29 g. Denna delegationsbefogenhet

avser sålunda endast dispens från den lägsta av åldersgränserna

för minderårigs användande i arbete samt från föreskrifterna

om fullgjord folkskolplikt såsom villkor för arbetsanställning och om periodisk

läkarbesiktning av minderåriga.

I de likalydande motionerna I: 438 och II: 621 har, såsom berörts i samband

med 21 §, yrkats att beslutanderätten i fråga om dispens uppdrages

åt yrkesinspektören, då det gäller tillämpning av 21, 24, 25, 29 gg, 33 g

s. 57 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

57

med undantag då det gäller dispens enligt regeln under a), 37 § och 56 §.

För yrkandet i motionerna tala enligt utskottets mening vissa skäl. Sålunda

överensstämmer detta med de tendenser till decentralisering, som på

senare tid kommit till uttryck. Ett dispensförfarande måste onekligen bli

mer tungrott om det förlägges till en centralmyndighet än om det äger rum

hos en lokalmyndighet. Utskottet anser sig det oaktat icke kunna tillstyrka

motionsyrkandet. Enligt flera stadganden kan generellt undantag medgivas

för visst slag av arbete. Befogenheten att meddela sådan dispens kan uppenbarligen

icke anförtros ett lokalorgan, och det torde ej heller ha varit

motionärernas mening att handläggningen av sådana ärenden skulle decentraliseras.

Ett av de viktigaste skälen för centralisering av dispensärendena

är önskvärdheten av att få till stånd en enhetlig lagtillämpning. Under

de första åren av en ny lags giltighetstid är det synnerligen betydelsefullt

att chefsmyndigheten får tillfälle att utbilda en enhetlig praxis. Utskottet

delar icke motionärernas uppfattning att arbetarskyddsstyrelsens befogenhet

att utfärda anvisningar och de enskildas klagorätt skulle utgöra tillräcklig

garanti för att tillämpningen även vid decentralisering av dispensärendena

skulle bli enhetlig. Vidare må framhållas att representanter för

arbetsgivare och arbetstagare i viss utsträckning förutsatts skola deltaga i

arbetarskyddsstyrelsens handläggning av dispensärenden. Om dispensbefogenheten

decentraliserades, skulle man gå miste om denna värdefulla medverkan.

Emellertid pågår f. n. en utredning om möjligheten att ute i inspektionsdistrikten

införa ett system med partsrepresentanter vid yrkesinspektörens

sida. Skulle en sådan ordning komma till stånd synes det, sedan

lagen varit i tillämpning några år, böra upptagas till förnyat övervägande,

om icke befogenheten att meddela dispens i viss utsträckning skulle kunna

decentraliseras.

74 §.

I denna paragraf stadgas i första stycket, att närmare föreskrifter angående

lagens tillämpning meddelas av Konungen, samt i andra stycket, att

arbetarskyddsstyrelsen äger meddela råd och anvisningar till ledning vid

tillämpningen av lagen. Såsom förut berörts ha i lagförslaget upptagits

endast de grundläggande föreskrifterna om arbetarskyddet. Lagen avses

skola kompletteras dels med en i administrativ ordning utfärdad allmän

tillämpningskungörelse och dels med åtskilliga i samma ordning utfärdade

speciella tillämpningsföreskrifter. 1 propositionen ha även nämnts vissa frågor,

rörande vilka arbetarskyddsstyrelsen ansetts böra utfärda anvisningar.

Sålunda har uttalats, att det borde ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att

utfärda eu vägledning, innehållande praktiska anvisningar för lagens til 1- läinpning å jordbruket, samt att det torde vara lämpligt att styrelsen beträffande

vissa slag av arbetslokaler, där specialanordningar för arbetarskyddet

vore påkallade, utfärdade erforderliga anvisningar. 1 de likalydande

motionerna I: 438 och II: 621 har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

till Kungl. Maj:t begära »att den blivande tillämpningskungörelsen till

arbetarskyddslagen måtte omfatta även frågorna om arbetarskyddslagens

tillämpning å jordbruket och om de anordningar för arbetarskydd som

kunna behövas i vissa lokaler, och att tillämpningskungörelsen måtte underställas

riksdagen».

Vad först angår yrkandet, att den blivande tillämpningskungörelsen

måtte omfatta även vissa ämnen, som föredragande departementschefen

förutsatt skola behandlas i anvisningar, utfärdade av arbetarskyddsstyrelsen,

anser utskottet anledning saknas att bifalla detsamma. Ifrågavarande

ämnen synas för övrigt vara av den art, att de lämpligen böra behandlas i

en mera lättillgänglig och utförlig form än som kan begagnas i en kungörelse.

Utskottet biträder icke heller motionärernas uppfattning att tilllämpningskungörelsen

bör underställas riksdagen. De bestämmelser, som

kunna antagas inflyta i kungörelsen, synas nämligen vara av den art att

det knappast kan vara av något större intresse att riksdagen får tillfälle

att yttra sig över kungörelsen. Enligt utskottets mening är det av vikt, att

tillfälle beredes arbetsmarknadens huvudorganisationer att yttra sig över

upprättade förslag till tillämpningskungörelse och ändringar i densamma,

och utskottet förutsätter att så kommer att ske. Utskottet vill slutligen

framhålla, att det skulle ha underlättat riksdagens granskning av lagförslaget,

om vid propositionen fogats ett förslag till tillämpningskungörelse,

bl. a. därutinnan att riksdagen därigenom skulle fått bättre möjlighet att

göra en fullständig jämförelse mellan arbetarskyddskommitténs förslag och

Kungl. Maj :ts förslag. Utskottets ledamöter ha visserligen haft tillfälle att

taga del av ett inom socialdepartementet upprättat utkast till kungörelse

med allmänna föreskrifter angående tillämpningen av arbetarskyddslagen,

men det hade enligt utskottets mening varit önskvärt att riksdagen fått tillgång

till ett mera definitivt förslag.

Slutstadgandet.

Såsom anförts vid behandlingen av 19 och 20 §§ föreslår utskottet, att

den i slutstadgandets femte stycke angivna tiden av ett år utsträckes till

två år.

Övriga författnings förslag.

Utskottet har vid granskning av förslagen till lagar om ändrad lydelse av

av 68 och 71 §§ gruvlagen och om ändring i lagen angående stenkolsfyndigheter

m. in. ävensom till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan icke

funnit anledning till erinran mot desamma.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen —- med förklaring att riksdagen funnit

vissa ändringar böra vidtagas i det genom propositionen

s. 59 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

59

framlagda förslaget till arbetarskyddslag — måtte för sin

del antaga nämnda förslag med de ändringarna, att 4 och

24 §§ samt slutstadgandet erhålla följande lydelse:

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4 §•

Å jordbruk jämte därtill hörande

binäringar, vilka icke bedrivas såsom

självständiga företag, samt byggnadsarbete

för jordbruk eller sådan

dess binäring, som nu nämnts, skola

22—25 och 27—33 §§ äga tillämpning

allenast i fråga om arbetstagare,

som huvudsakligen användes

till skogsarbete.

I avseende å arbete varom sägs i

2 § 1), 2) och 4) skola 17—25 och

27—44 §§ ej äga tillämpning. Bestämmelserna

i 17—25 och 27—38 §§

skola icke gälla beträffande arbete,

som utföres av medlem av arbetsgivarens

familj.

Å jordbruk jämte därtill hörande

binäringar, vilka icke bedrivas såsom

självständiga företag, samt byggnadsarbete

för jordbruk eller sådan

dess binäring, som nu nämnts, skola

23—25, 27—31 och 33 §§ icke äga

tillämpning. Detta undantag gäller

dock ej i fråga om arbetstagare, som

huvudsakligen användes till skogsarbete.

I avseende å arbete varom sägs i

2 § 1), 2) och 4) skola 17—21, 23—

25 och 27—44 §§ ej äga tillämpning.

Bestämmelserna i 17—21, 23—25,

27—31 och 33—38 §§ skola icke gälla

beträffande arbete, som utföres av

medlem av arbetsgivarens familj.

I fråga om arbete, som avses i lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m.,

skall förevarande lag äga tillämpning allenast i vad den angår skydd mot

annan skada än sådan, som orsakas genom inverkan av röntgenstrålar eller

radioaktivt ämne.

24 §.

Minderårig, som ej fyllt femton år,

må icke användas till hantverks- eller

industriellt arbete, byggnadsarbete,

arbete i gruva, stenbrott eller

grustag eller å annat dylikt arbetsställe,

skogsavverknings- eller kolningsarbete

eller arbete med transport

av personer eller gods eller arbete

i hotell-, restaurang- eller kaférörelse.

Vad sålunda stadgats skall

dock ej gälla uträttande av bud eller

ärenden eller lättare distributionsarbete.

Minderårig, som ej fyllt eller under

kalenderåret fyller femton år,

må icke användas till hantverks- eller

industriellt arbete, byggnadsarbete,

arbete i gruva, stenbrott eller

grustag eller å annat dylikt arbetsställe,

skogsavverknings- eller kolningsarbete

eller arbete med transport

av personer eller gods eller arbete

i hotell-, restaurang- eller kaférörelse.

Vad sålunda stadgats skall

dock ej gälla uträttande av bud eller

ärenden eller lättare distributionsarbete.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Arbetarskyddsstgrelsen må medgiva

att minderårig, som fyllt fjorton

år eller under kalenderåret uppnår

fjorton års ålder, användes till

arbete som omfattas av förbudet i

första stycket, där så finnes påkallat

av hänsyn till den minderåriges yrkesutbildning

eller det eljest kan anses

vara till gagn för honom.

(Utskottets förslag.)

Såvitt angår arbete under ferietid

äger arbetarskyddsstgrelsen i fråga

om visst slag av arbete, vilket är att

anse som synnerligen lätt, meddela

undantag från förbudet i första stycket.

Styrelsen må ock i särskilda fall

medgiva att minderårig, som fyllt

fjorton år eller under kalenderåret

uppnår fjorton års ålder, användes

till arbete som omfattas av nämnda

förbud, där så finnes påkallat av

hänsyn till den minderåriges yrkesutbildning

eller det eljest kan anses

vara till gagn för honom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1949. Fråga om eftergift med stöd

av lagen må dock redan före nämnda dag behandlas av arbetarskyddsstyrelsen.

Genom denna lag upphävas lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd

ävensom lagen den 19 februari 1926 (nr 21) angående förbud i vissa

fall mot arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg.

Däremot skall lagen ej verka rubbning i de bestämmelser, som eljest

i lag eller författning finnas givna i ämne, varom i denna lag är stadgat.

Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts

genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

Eftergift beviljad med stöd av äldre lag skall fortfarande äga giltighet,

till dess den därför bestämda tiden utgår eller, där eftergiften beviljats utan

begränsning till viss tid, vederbörande myndighet finner skäl att återkalla

den.

Bedrives vid tiden för denna lags

ikraftträdande visst arbete å tid mellan

klockan 23 och klockan 5, må

detsamma utan hinder av vad i 19 §

är stadgat fortfarande bedrivas mellan

dessa klockslag under ett år efter

lagens ikraftträdande.

Bedrives vid tiden för denna lags

ikraftträdande visst arbete å tid mellan

klockan 23 och klockan 5, må

detsamma utan hinder av vad i 19 §

är stadgat fortfarande bedrivas mellan

dessa klockslag under två år efter

lagens ikraftträdande.

Vad i 23—25 och 27 §§ stadgas skall icke utgöra hinder för minderårigs

fortsatta användande till arbete, vartill den minderårige i behörig ordning

användes vid tiden för denna lags ikraftträdande.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

Enligt 9 § äldre lagen om arbetarskydd utfärdad intygsbok för minderårig

skall anses såsom arbetsbok enligt nya lagen. Läkarbesiktning enligt

35 § äldre lagen skall gälla såsom vore den verkställd jämlikt 28 § nya lagen.

Förbud eller föreskrift, som meddelats med stöd av 38, 38 a eller 39 §

äldre lagen, skall såvitt angår tid efter nya lagens ikraftträdande anses

hava meddelats jämlikt motsvarande bestämmelse i nya lagen.

B) att riksdagen måtte antaga de genom propositionen

framlagda förslagen till

1) lag om ändrad lydelse av 68 och 71 §§ gruvlagen den

3 juni 1938 (nr 314) och

2) lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående

stenkolsfyndigheter in. in.;

C) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla,

att riksdagen vid granskning av det vid propositionen

fogade förslaget till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan

den 30 juni 1947 (nr 364) ej funnit anledning till erinran;

samt

D) att motionerna 1:437—445 och 11:612—623, i den

mån de icke kunna anses besvarade genom utskottets hemställan

under A) här ovan, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 10 december 1948.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund, Wistrand,

Löfvander, Sten, Nils Elowsson och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Ryberg,

Cruse, fru Johansson i Norrköping, herrar Larsson i Östersund, Jacobsson

i Igelsbo och Lundberg.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

Reservationer

1) av herr Olovson i Västerås, fru Johansson i Norrköping och herr

Lundberg, vilka anfört:

Enligt vår mening kan det icke vara motiverat att i fråga om nattvila

ställa de minderåriga vid jordbruket i en sämre ställning än andra minderåriga

arbetstagare. Vi hemställa därför,

1. att 4 § måtte erhålla följande lydelse:

å jordbruk jämte därtill hörande binäringar, vilka icke

bedrivas såsom självständiga företag, samt byggnadsarbete

för jordbruk eller sådan dess binäring, som nu nämnts,

skola 23—25 och 27—31 §§ icke äga tillämpning. Detta undantag

gäller dock ej i fråga om arbetstagare, som huvudsakligen

användes till skogsarbete.

I avseende å arbete varom sägs i 2 § 1), 2) och 4) skola

17—21, 23—25 och 27—44 §§ ej äga tillämpning. Bestämmelserna

i 17—21, 23—25, 27—31 och 33—38 §§ skola icke

gälla beträffande arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens

familj.

I fråga om arbete, som avses i lagen om tillsyn å radiologiskt

arbete in. m., skall förevarande lag äga tillämpning

allenast i vad den angår skydd mot annan skada än sådan,

som orsakas genom inverkan av röntgenstrålar eller radioaktivt

ämne.

2. att 33 § andra stycket b) erhåller följande lydelse:

b) Arbetarskyddsstyrelsen må, då så finnes påkallat,

medgiva att minderårig, som ej fyllt sexton år, användes

till arbete å tid mellan klockan 19 och klockan 22 samt i

fråga om arbete i samband med kreatursskötsel jämväl mellan

klockan 5 och klockan 6, dock att härigenom avvikelse

ej må ske från föreskriften att nattvilan skall omfatta

minst elva timmar;

2) av herrar Wistrand, Carl Eric Ericsson och Hagård, vilka anfört:

Grunden för vårt lands ekonomi utgöres av ett tillfredsställande produktionsresultat

och konkurrensförmåga å världsmarknaden.

Härav följer enligt vår mening att åtgärder, som verka produktionsinskränkande,

böra vidtagas endast med försiktighet och när synnerliga skäl

tala därför. Departementschefen har i propositionen själv vitsordat, att något

mera utbrett missbruk av nattarbete icke torde förekomma i vårt land.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Andra lagutskottets utlåtande nr 62.

Allmänna bestämmelser om förbud mot nattarbete återfinnas icke i lagstiftningen

inom de stora industriländerna. Det synes vid sådant förhållande

särskilt betänkligt att i vårt land införa ett dylikt förbud, som skulle

gent emot utlandet försätta svensk industri i ett ogynnsamt utgångsläge.

Med anledning härav få vi yrka,

att riksdagen måtte avslå 19 och 20 §§ i det föreliggande

förslaget till arbetarskyddslag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:484 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till arbetarskyddslag m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten