Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för skogsarbetare och med dem jämförliga arbetargrupper att vid taxering till kommunalskatt åtnjuta avdrag för fördyrade levnadskostnader.

1948-03-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1948:20, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för skogsarbetare och med dem jämförliga arbetargrupper att vid taxering till kommunalskatt åtnjuta avdrag för fördyrade levnadskostnader.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

1

Nr 20.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt för skogsarbetare och med dem jämförliga

arbetargrupper att vid taxering till kommunalskatt

åtnjuta avdrag för fördyrade levnadskostnader.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 64 av herr Einar Persson in. fl. och II: 102 av herr Ericsson i

Sörsjön har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om proposition med förslag om sådan ändring i

kommunalskattelagens bestämmelser rörande avdrag från intäkt, att skogsarbetare

och med dem jämförliga arbetargrupper tillförsäkras skattefrihet

för fördyrade levnadskostnader».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 64.

Enligt 33 § kommunalskattelagen må från intäkt av tjänst avdrag göras

för samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av

tjänsten, såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som enligt

32 § 3 mom. nämnda lag ej skall upptagas såsom intäkt. I enlighet härmed^

får avdrag ske för bland annat kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad

angår statstjänst, särskild ersättning varit därför anvisad. Innebörden av

sistnämnda bestämmelse har närmare utvecklats i punkterna 3 och 4 av

anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen. Där stadgas, att skattskyldig,

som i sm tjänst verkställt resor utom den vanliga verksamhetsorten, äger

rätt till avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den

ökning i levnadskostnaden, som han kan ha fått vidkännas på grund av

vistelsen utom den vanliga verksamhetsorten. Därest åter skattskyldig bosatt

sig på annan ort än där han har tjänst eller anställning eller antagit arbete

på annan ort än där han är bosatt, har han visserligen rätt till avdrag för

skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen men däremot i regel icke

till avdrag för ökade levnadskostnader. Avdrag för ökade levnadskostnader

medgives dock for det fall, att anställningen avser endast en kortare tid eller

skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan anledning icke skä
ligen

kan ifrågasattas, att den skattskyldige skall avflytta till den ort där arbetet

skall utföras.

1 Bihang till riksdagens protokoll t''JAS. 7 samt. Nr 20.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

I en vid 1944 års riksdag väckt motion, II: 149, hemställdes, att ogifta

och ensamstående personer, som haft arbete borta från hemorten, måtte vid

taxeringen erhålla skäliga avdrag för de fördyrade omkostnader, som varit

förenade med inkomstens förvärvande.

1944 års bevillningsutskott anförde i sitt över motionen avgivna betänkande

nr 19 bland annat följande:

»Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen göra gällande bestämmelser

om rätt till avdrag för ökade levnadskostnader icke någon åtskillnad

mellan gifta och ogifta skattskyldiga. En förutsättning för att sådant

avdrag skall kunna medgivas är dock, att en ökning av levnadskostnaderna

verkligen uppstått genom att den skattskyldige antagit arbete på annan ort.

I detta hänseende föreligger givetvis en skillnad mellan skattskyldiga med

eget hushåll och skattskyldiga, som icke ha eget hushåll. Att i praxis avdrag

för fördyrade levnadskostnader i regel icke medgives den sistnämnda

kategorien skattskyldiga beror därpå att för dessa skattskyldiga några väsentliga

merkostnader ej anses ha uppkommit till följd av arbetet utom hemorten.

Om i sådana fall utredning förebringas om att kostnadsfördyring uppstått,

möter enligt gällande bestämmelser intet hinder för att avdrag för fördyrade

levnadskostnader medgives. Det i motionen berörda spörsmålet är

sålunda en ren tillämpningsfråga.»

I enlighet med utskottets hemställan lämnades ovannämnda motion av

1944 års riksdag utan åtgärd.

I en vid 1946 års riksdag väckt motion, II: 27, framfördes yrkande om ändring

av kommunalskattelagens bestämmelser om rätt för skogsarbetare m. fl.

till avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader. Samma års bevillningsutskott

inhämtade under hand hos landskamrerarna i vissa län upplysning

angående i vilken utsträckning taxeringsmyndigheterna medgåve avdrag för

merkostnader beträffande skogsarbetare och andra arbetargrupper, som i

likhet med skogsarbetare ofta vistades på arbetsplatser belägna på längre

avstånd från hemmet. I ett av de i anledning därav inkomna yttrandena —

av landskamreraren i Norrbottens län — uttalades bland annat, att storleken

av avdraget för fördyrade levnadskostnader i princip måste vara beroende av

omständigheterna i det enskilda fallet men att ur praktisk synpunkt ett

bestämt avdragsbelopp per dag torde böra fastställas av vederbörande prövningsnämnd.

Enhetliga principer härvidlag torde kunna åstadkommas genom

att frågan diskuterades vid något landskamrerarmöte.

I sitt över motionen avgivna betänkande nr 25 anförde utskottet bland

annat följande:

»Av till utskottet inkomna yttranden över motionen från landskamrerarna

i vissa län framgår, att anstalter vidtagits för att uppnå likformighet vid

avdragsrättens tillämpning inom vederbörande län genom angivande i prövningsnämndens

anvisningar bland annat av visst avdragsbelopp per dag vid

bortovaro från hemmet till följd av skogsarbete och därmed jämförligt arbete.

De avdragsnormer, som förordats av prövningsnämnderna, utvisa emellertid,

att vissa ojämnheter de olika länen emellan föreligga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

3

Enligt utskottets uppfattning är det önskvärt, att de föreliggande ojämnheterna

i fråga om avdragsrätten elimineras i den utsträckning detta kan ske.

Gällande bestämmelser inrymma otvivelaktigt möjlighet för taxeringsmyndigheterna

att medgiva skäliga avdrag beträffande i motionen berörda skattskyldiga.

Då dessa ojämnheter genom den förevarande motionen och detta

betänkande ånyo blivit påtalade, antager utskottet, att, på sätt landskamreraren

i Norrbottens län ifrågasatt, frågan om användande av mera enhetliga

normer i detta hänseende kommer att ägnas uppmärksamhet vid ett landskamrerarmöte.

Därvid förutsätter utskottet, att vid fastställande av mera enhetliga

avdragsnormer erforderligt utrymme lämnas för beaktande av föreliggande

lokala förhållanden.»

1946 års riksdag lämnade i enlighet med utskottets hemställan förenämnda

motion utan åtgärd.

I de nu föreliggande motionerna har anförts bland annat, att bestämmelserna

om avdragsrätt för fördyrade levnadskostnader tolkades mycket olika

inom olika län. Detta framginge bland annat av den utredning, som utskottet

låtit verkställa, då denna fråga behandlades vid 1946 års riksdag.

Att landskamrerarna — såsom utredningen utvisade — kunde ha så olika

uppfattningar i denna fråga berodde nog därpå att lagtexten, sådan den

vore formulerad, gåve uttryck för stor oklarhet. Särskilt vore detta fallet,

när det gällde att beräkna ökningen av levnadskostnaderna. Å andra sidan

kunde man tycka, att taxeringsmyndigheterna borde ha en viss vägledning

av den traktamentsersättning, som utginge till ett stort antal statstjänare.

Denna ersättning skulle ju utgöra en kompensation för den kostnadsfördyring,

som föranleddes av bortovaron från hemmet och som också faktiskt

förelåge. Det vore självklart, att tillämpningen av dessa bestämmelser vållat

mycket stor irritation ute bland de arbetargrupper, som närmast vore berörda

därav. Särskilt gjorde sig denna irritation märkbar bland skogsarbetarna,

som oftast hade sin arbetsplats förlagd långt borta från hemmet.

Det vore för dem svårt att förstå varför till exempel en tjänsteman skulle

erhålla hela sin traktamentsersättning skattefri, medan det för skogsarbetaren

skulle vara så ytterligt svårt att erhålla ett mycket ringa avdrag för

fördyrade levnadskostnader. Till detta komme också den omständigheten,

att av statens järnvägar anställda brännvedshuggare erhållit en traktamentsersättning

av sammanlagt kr. 7: 80 per dag, som förmodligen varit skattefri.

I våra dagar talades ofta om »flykten från skogen». Det vore uppenbart,

att tillgången på arbetskraft i skogarna i första hand berodde på vilka löner

som utginge, men det funnes även andra omständigheter, som inverkade.

Dit hörde bland annat anspråken på jämn sysselsättning och bekvämlighet,

och därtill skulle också kunna hänföras likformighet i fråga om beskattning.

Det kunde icke finnas någon anledning att förvägra eu skogsarbetare

skäligt avdrag för fördyrade levnadskostnader, vilka faktiskt förefunnes,

när avdragsrätten i princip vore fastslagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

Utskottet. I förevarande motioner har yrkats skrivelse till Kungl. Maj:t

med hemställan om förslag till sådan ändring av gällande beskattningsregler,

att skogsarbetare och med dem jämförliga arbetargrupper tillförsäkras

rätt till avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om rätt till

avdrag för fördyrade levnadskostnader tidigare varit föremål för riksdagens

uppmärksamhet. Sålunda avslog 1944 års riksdag på hemställan av samma

års bevillningsutskott ett motionsvis framställt yrkande om sådan komplettering

av bestämmelserna om denna avdragsrätt, att ensamstående personer,

som haft arbete å annan ort än hemorten, kunde erhålla skäliga avdrag för

fördyrade levnadskostnader. Utskottet framhöll därvid, att det i motionen

berörda spörsmålet vore en ren tillämpningsfråga.

I motion till 1946 års riksdag framställdes enahanda yrkande som i nu

förevarande motioner. Samma års bevillningsutskott, som efter förfrågan

under hand erhöll yttrande från landskamrerarna i vissa län, fann, att i

berörda hänseende tillämpade avdragsnormer visade ojämnheter de olika

länen emellan. Utskottet framhöll, att gällande bestämmelser otvivelaktigt

inrymde möjlighet för taxeringsmyndigheterna att medgiva skogsarbetare

och med dem jämställda arbetare skäliga avdrag för ökade levnadskostnader

samt att dessa arbetare även borde tillgodoföras skäliga avdrag i sådant

hänseende. Vidare antog utskottet, att frågan om användande av mera enhetliga

normer vid tillämpningen i ifrågavarande avseende konime att ägnas

uppmärksamhet vid ett kommande landskamrerarmöte. Utskottet förutsatte

därvid, att vid fastställande av sådana normer erforderligt utrymme

skulle lämnas för beaktande av föreliggande lokala förhållanden. Riksdagen

godkände bevillningsutskottets betänkande och lämnade i enlighet med

utskottets hemställan motionen utan åtgärd.

I anledning av det i de nu föreliggande motionerna ånyo framställda yrkandet,

att skogsarbetare och med dem jämställda arbetargrupper borde genom

förtydligande av kommunalskattelagens avdragsbestämmelser medgivas

en oomtvistlig rätt till avdrag för ökade levnadskostnader, vill utskottet

— med understrykande av vad 1946 års bevillningsutskott sålunda uttalat

— framhålla, att skäliga avdragsbelopp i ifrågavarande hänseende givetvis

böra medgivas vid taxering.

Att ojämnheter förekomma vid tillämpningen av gällande bestämmelser

i fråga om förevarande avdragsrätt är otillfredsställande. Utskottet finner

fördenskull beklagligt, att frågan ännu icke varit föremål för behandling vid

landskamrerarmöte. Detta beror dock — enligt vad utskottet under hand

erfarit — därpå att de senaste landskamrerarmötena varit belastade med

andra arbetsuppgifter av komplicerad art. Emellertid har för utskottet upplysts,

att detta spörsmål kommer att tagas under övervägande vid nästkommande

landskamrerarmöte. Utskottet, som förutsätter att så sker, anser

sig på grund härav ej böra förorda skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

5

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 64 av herr Einar Persson

in. fl. och II: 102 av herr Ericsson i Sörsjön om rätt för

skogsarbetare och med dem jämförliga arbetargrupper att

vid taxering till kommunalskatt åtnjuta avdrag för fördyrade

levnadskostnader icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wahlmark, Sjödahl, Ekman, Velander,

Frans Ericson, Heiiman, Wehtje, Franzon, Näsgård och Petrén samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Hagberg i Malmö, Björklund,

Orgård, Falk, Sundström, Kristensson, Karlsson i Granebo, Vigelsbo

och Johnsson i Skoglösa.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.