Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av anvisningarna till 29 och 41 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928

1948-03-11 · 15 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1948:21, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av anvisningarna till 29 och 41 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

1

Nr 21.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av

anvisningarna till 29 och 41 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

I en den 16 januari 1948 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 42, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av anvisningarna till 29 och 41 §§

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, dels att till punkt 4 av anvisningarna till 29 §

kommunalskattelagen den 28 september 1928 skall fogas ett nytt stycke av

nedan angiven lydelse, dels ock att punkt 1 av anvisningarna till 41 §

samma lag* 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Anvisningar Anvisningar

till 29 §. till 29 §.

4. Aktiebolag, ekonomisk---

undgå taxering.

Den omständigheten — — — senare

år.

Har före---tillgodoräknats

honom.

Angående avdrag för nedskrivning

av värdet å rättigheter till leverans av

maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier enligt ej

fullgjorda köpekontrakt stadgas i

punkt 1 av anvisningarna till 41 §.

1 Senaste lydelse av punkt 4 av anvisningarna till 29 §, se 1938:368 samt av punkt 1 av

anvisningarna till 41 §, se 1945: 778.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 7 samt. Nr 21—22.

4. Aktiebolag, ekonomisk----

undgå taxering.

Den omständigheten--— se
nare

år.

Har före — —- — tillgodoräknats

honom.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

Nuvarande lydelse:

till 41 §.

1. Inkomst av---och skulder.

För skattskyldig, som haft ordnad

bokföring, skall beräkningen av inkomst

av rörelse ske på grundval av

hans bokföring, med iakttagande

dock av följande. Därest vinstresultatet

påverkats därav, att bland intäkter

upptagits sådana intäkter, vilka

icke skola beskattas såsom inkomst,

eller uteslutits intäkt, som

skolat medräknas, eller bland utgifter

avförts sådana poster, för vilka

vid inkomstberäkningen avdrag icke

får ske, skall företagas erforderlig

justering av det bokföringsmässiga

vinstresultatet till överensstämmelse

med en inkomstberäkning enligt de i

denna lag stadgade grunder. Den i

räkenskaperna gjorda värdesättningen

å tillgångar, avsedda för omsättning

eller förbrukning i rörelse —

såsom lager av råvaror, halv- och

helfabrikat, handelslager, penningförvaltande

företags och försäkringsföretags

placeringar av förvaltade

medel i aktier, obligationer, lånefordringar

m. m. — skall endast om särskilda

omständigheter därtill föranleda

frångås vid inkomstberäkningen.

Nedskrivning av värdet å rättigheter

till leverans av dylika tillgångar

enligt ej fullgjorda köpekontrakt

må godkännas endast i den mån det

visas, att inköpspriset för tillgångar

av samma slag å balansdagen understiger

det kontraherade priset, eller

det göres sannolikt, att dylikt prisfall

kommer att inträffa innan tillgångarna

levereras eller av den skattskyldige

i oförändrat eller förädlat

skick försälj es.

Föreslagen lydelse:

till 41 §.

1. Inkomst av---och skulder.

För skattskyldig, som haft ordnad

bokföring, skall beräkningen av inkomst

av rörelse ske på grundval av

hans bokföring, med iakttagande

dock av följande. Därest vinstresultatet

påverkats därav, att bland intäkter

upptagits sådana intäkter, vilka

icke skola beskattas såsom inkomst,

eller uteslutits intäkt, som

skolat medräknas, eller bland utgifter

avförts sådana poster, för vilka

vid inkomstberäkningen avdrag icke

får ske, skall företagas erforderlig

justering av det bokföringsmässiga

vinstresultatet till överensstämmelse

med en inkomstberäkning enligt de i

denna lag stadgade grunder. Den i

räkenskaperna gjorda värdesättningen

å tillgångar, avsedda för omsättning

eller förbrukning i rörelse —- såsom lager av råvaror, halv- och

helfabrikat, handelslager, penningförvaltande

företags och försäkringsföretags

placeringar av förvaltade

medel i aktier, obligationer, lånefordringar

m. m. — skall endast om särskilda

omständigheter därtill föranleda

frångås vid inkomstberäkningen.

Nedskrivning av värdet å rättigheter

till leverans av dylika tillgångar

enligt ej fullgjorda köpekontrakt

må godkännas endast i den mån det

visas, att inköpspriset för tillgångar

av samma slag å balansdagen understiger

det kontraherade priset, eller

det göres sannolikt, att dylikt prisfall

kommer att inträffa innan tillgångarna

levereras eller av den skattskyldige

i oförändrat eller förädlat

skick försäljes. Beträffande värdet å

rättigheter till leverans av maskiner

och andra för stadigvarande bruk av
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

3

Nuvarande lydelse:

Vad här---årets inkomst.

Om beskattningsmyndighet,--

— till beskattning.

Motsvarande gäller---års in
komstberäkning.

Föreslagen lydelse:

sedda inventarier enligt ej fullgjorda

köpekontrakt må nedskrivning av

värdet därå godkännas endast i den

mån den skattskyldige visar, att inköpspriset

för tillgångar av samma

slag å balansdagen understiger det

kontraherade priset, eller det göres

sannolikt, att dylikt prisfall kommer

att inträffa innan tillgångarna levereras.

Vad här---årets inkomst.

Om beskattningsmyndighet, — —

— till beskattning.

Motsvarande gäller — — — års inkomstberäkning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall äga

tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering

av beskattningsnämnd i första instans verkställes år 1948. Utan hinder av

vad i denna lag stadgas må dock godkännas sådan nedskrivning av värdet

å rättighet till leverans av fartyg, som skattskyldig verkställt jämlikt förordningarna

om krigskonjunkturskatt för åren 1946 och 1947.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda

förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

I propositionen föreslås viss begränsning av rätten till avdrag vid taxering

för nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av maskiner och andra

för stadigvarande bruk avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt.

Sålunda föreslås att nedskrivning må godkännas endast i den mån den

skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar av samma slag å balansdagen

understiger det kontraherade priset, eller det göres sannolikt att

dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras.

Enligt gällande bestämmelser må från bruttointäkt av rörelse jämlikt

29 § kommunalskattelagen avdrag göras för värdeminskning genom slitning,

utrangering eller eljest av rörelseidkaren tillhöriga maskiner och

andra inventarier. Av punkt 3 a. av anvisningarna till nämnda paragraf

framgår, att kostnader för anskaffande av maskiner och andra för stadig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

varande bruk avsedda inventarier i regel skola avdragas genom årliga

värdeminskningsavdrag. Enligt punkt 4 av samma anvisningar må emellertid

aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank

berättigas åtnjuta avdrag för värdeminskning å anläggningstillgångar

av ifrågavarande slag i enlighet med de i räkenskaperna gjorda avskrivningarna

(s. k. fri avskrivning).

Slutligen må erinras om stadgandet i 41 § kommunalskattelagen enligt

vilket inkomst av rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder,

i den mån dessa icke stå i strid med särskilda bestämmelser i nämnda

lag.

Under senare år har till diskussion upptagits frågan, huruvida gällande

lagbestämmelser kunde anses medgiva rätt för de skattskyldiga att vid beräkningen

av inkomst av rörelse tillgodoföra sig avdrag för nedskrivning

av värdet å rättigheter till leverans av tillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt.

Vad först angår nedskrivning av leveranskontrakt å lager av varor, råmaterial,

hel- och halvfabrikat m. m., må erinras därom att — sedan regeringsrätten

genom utslag den 11 juni 1945 tagit ställning till denna fråga

och därvid funnit rätt till avdrag för sådan nedskrivning föreligga i praktiskt

taget samma utsträckning som om det gällt redan levererade lagertillgångar

— 1945 års riksdag vid dess höstsession beslutat sådan ändring

i anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen, att nedskrivning av värdet

å rättigheter till leverans av dylika tillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt

finge vid taxeringen godkännas endast i den mån det visades, att inköpspriset

för tillgångar av samma slag å balansdagen understege det kontraherade

priset, eller det gjordes sannolikt, att dylikt prisfall komme att

inträffa innan tillgångarna levererades eller av den skattskyldige i oförändrat

eller förädlat skick försåldes. I fråga om förarbetena till denna lagstiftning

torde här allenast få hänvisas till vad i proposition nr 377 och

i bevillningsutskottets betänkande nr 64 anförts.

Vad beträffar spörsmålet om avdrag för nedskrivning av leveranskontrakt

å maskiner och andra inventarier har regeringsrätten nyligen avkunnat

ett utslag av prejudicerande betydelse (regeringsrättens utslag den 26

september 1947 på besvär av Rederiaktiebolaget Poseidon). Ifrågavarande

rederiaktiebolag, som åtnjöt rätt till fri avskrivning, förklarades nämligen

berättigat till avdrag för i räkenskaperna verkställd nedskrivning av

värdet å bolagets rätt till leverans av ett fartyg. (Ett av de i beslutet deltagande

fyra regeringsråden var från beslutet skiljaktigt och fann bolaget vara

berättigat till avdrag allenast med belopp, som kunde antagas svara mot

skäligen befarad nedgång i värdet å bolagets rätt till leverans av fartyget

i fråga.) Innebörden av detta regeringsrättens utslag torde vara den, att i

anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen medgiven rätt till fri avskrivning

å maskiner och inventarier skall utan inskränkning anses innefatta

jämväl rätt till fri avskrivning av värdet å rättighet till leverans av dylika

tillgångar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

5

Sedan departementschefen under hand uppdragit åt allmänna ombudet

hos mellankommunala prövningsnämnden, förste taxeringsrevisorn Ernst

Anneli, att utreda frågan om eventuell begränsning av rätten att vid inkomstberäkningen

njuta avdrag för nedskrivning å beställda maskiner och

andra inventarier, har Anneli upprättat och till departementschefen överlämnat

en den 10 november 1947 dagtecknad promemoria rörande begränsning

av rätten till avskrivning på beställda maskiner och andra inventarier.

över promemorian ha, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från handelskamrarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö samt från Sveriges köpmannaförbund),

överståthållaråmbetet (med överlämnande av ett av taxering sintendent

en E. Hjohlman avgivet yttrande), länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands,

Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands,

Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund, Sveriges industriförbund samt Sveriges redareförening.

Dessutom har i anledning av promemorian en skrift inkommit från

Svenska tidning sutgiv ar ef öreningen.

Beträffande innehållet i nämnda promemoria och de däröver avgivna yttrandena

tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen (s. 7—24).

Vad angår departementschefens motivering för det i den föreliggande

propositionen framlagda förslaget får utskottet likaledes hänvisa till propositionen

(s. 24—29).

I en till utskottet inkommen skrift från Sveriges redareförening ha erinringar

i skilda avseenden framförts mot det i propositionen framlagda

förslaget. Därjämte har Svenska tidningsutgivareföreningen till utskottet

''ingivit en avskrift av den skrivelse, som föreningen i anledning av Annells

promemoria tillställt departementschefen.

Sveriges redareförening har anfört bl. a., att enligt den praxis, som beskattningsnämnderna

hittills tillämpat, rederierna i regel medgivits avdrag

för nedskrivning å kontraherade fartyg till deras förkrigsvärde, och därvid

hade icke fordrats annan bevisning av den skattskyldige än om storleken

av kontraktssumman samt om förkrigsvärdet av det nybeställda fartyget. I

propositionen hade departementschefen förordat, att rätten till avdrag för

kontraktsrisk skulle omfatta —- utöver vad i Annells promemoria föreslagits

—- jämväl rätt till avdrag för vid balansdagen beräkneligt prisfall å det

kontraherade inventariet. Departementschefen hade därvid framhållit, att

överprisavdraget i detta fall skulle medgivas, i huvudsaklig överensstämmelse

med hittills gällande praxis hos beskattningsnämnderna, vilken stode

i god överensstämmelse med ett av styrelsen för Föreningen Auktoriserade

revisorer gjort uttalande, att leveranskontrakt å tonnage skapade ett mot

överpriset svarande avskrivningsbehov. Enligt föreningens mening överensstämde

förfatlningsförslaget i denna del icke med departementschefens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

förenämnda uttalande, i följd varav risk förelåge för att bestämmelserna

kunde komma att tillämpas på annat sätt än som därmed avsåges. För

att undvika onödiga tvister angående stadgandets innebörd och med hänsyn

till vikten av att rederiföretagen på förhand ägde kännedom om i vilken

omfattning de skulle äga tillgodonjuta avdrag för prisfallsrisken å kontraherat

tonnage, erfordrades ändring i förslaget i berörda hänseende. Ett

klarläggande uttalande erfordrades därjämte beträffande det fall, att, om

ett rederiföretags vinstresultat för det beskattningsår kontrakt tecknats om

ett nytt fartyg ej medgåve avdrag för nedskrivning med hela beloppet för

prisfallsrisken, rederiet skulle äga rätt tillgodonjuta återstoden av avdraget

under de därefter följande åren. Då leveranstiden för nya fartyg vore

mycket lång samt det kunde befaras, att fartygsvärdena kunde komma

att nedgå under förkrigsvärdena och sålunda prisfallsrisken bleve större

än den, som ursprungligen beräknats, borde skattskyldig, som kunde visa

att ett större avdrag erfordrades för att täcka sagda risk, äga rätt att under

leveranstiden erhålla sådan jämkning i det tidigare beviljade avdraget, att

hela prisfallsrisken blivit täckt, då fartyget levererades. Föreningen kunde

ej biträda departementschefens uppfattning att några allvarliga invändningar

ej kunde riktas mot att de nya bestämmelserna tillämpades vid 1948

års taxering. Såsom exempel kunde nämnas ett rederi, som för några år

sedan tecknat kontrakt om ett nybygge, vilket ännu ej levererats, och därvid

i sina räkenskaper för samma år verkställt nedskrivning för kontraktsrisken

men ej utnyttjat eller kunnat utnyttja avdraget härför vid tidigare

års taxeringar. Det måste då anses synnerligen obilligt, om avdraget till

följd av den föreslagna bestämmelsen om ikraftträdandet ej kunde erhållas

vid 1948 års taxering. Förslaget innebure vidare, att ett rederi, som redan

i början av år 1947 tecknat kontrakt om ett nytt fartyg och därvid i sina

kalkyler om möjligheten att bära merkostnaderna för fartyget räknat med

att rederiet liksom hittills skulle äga rätt till avdrag för den affärsmässiga

risken å det kontraherade fartyget, betoges denna rätt. Ett sådant rederi

kunde till följd av sagda föreskrift komma att försättas i en brydsam ekonomisk

belägenhet. Bestämmelsen komme även att bliva tillämplig å ett

rederi med räkenskapsår exempelvis för tiden den V, 1946—*/« 1947, i vilket

fall taxeringen skulle verkställas först år 1948, medan avskrivningen

i räkenskaperna redan gjorts under år 1947, innan förslaget till de nya bestämmelserna

varit känt.

Svenska tidningsutgivareföreningen har i ovannämnda skrivelse till

Kungl. Maj :t uttalat, att föreningen i allt väsentligt instämde i vad Sveriges

industriförbund m. fl. näringsorganisationer anfört i gemensamt remissyttrande

över Annells promemoria. Den svenska tidningspressen vore för

anskaffande av erforderliga maskiner för sättning, stereotypering och tryckning

så gott som helt hänvisad till import från Storbritannien och Förenta

staterna. Den inhemska maskintillverkningen kunde endast fylla en ringa

del av den grafiska branschens behov. Alltsedan år 1939 hade det i stort

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21. <

sett varit omöjligt för tidningsföretagen att importera erforderliga maskiner.

Detta hade helt naturligt medfört en onormalt stor nedslitning av den

befintliga maskinparken. Ett stort antal tidningsföretag hade under årens

lopp tecknat leveranskontrakt på rotationspressar, snällpressar och sättmaskiner

m. in., men det vore endast en ringa del av dessa avtal, som kunnat

fullföljas. I stor utsträckning hade företagens leveransavtal uppgjorts under

en helt annan ekonomisk synvinkel än den nu rådande. Ända till för

något år sedan hade tidningsföretagen all anledning att räkna med att de

närmaste åren skulle medföra ett normalt ekonomiskt framåtskridande, innebärande

större upplagor, ökad annonsering, återgång till och ökning av

förkrigstidens textformat. Med dessa utgångspunkter hade leveranskontrakt

träffats om import av maskiner till sådana värden, som i nu rådande situation

kunde beräknas bli långt ifrån räntabla. Härav framginge, att tidningsföretagen

med hänsyn till de närmaste årens väntade konjunkturer

måste räkna med begränsade möjligheter att verkställa önskvärda avskrivningar

på de beställda maskinerna, sedan de levererats. Däremot torde det

ändrade konjunkturläget icke i nämnvärd utsträckning ha påverkat tidningsföretagens

rörelseresultat för 1947. Med hänsyn härtill skulle det för

ett flertal tidningsföretag vara angeläget att redan nu göra avskrivningar

på kontraherade men ännu ej levererade maskiner och åtnjuta avdrag

härför vid taxering. Maskinerna vore nödvändiga, men deras värde för

tidningsföretagen kunde icke sägas bli detsamma som då de beställdes. Därmed

vore dock icke sagt, att marknadsvärdet i och för sig avsevärt nedgått

under det avtalade priset och att avdragsrätt sålunda skulle föreligga även

enligt det nu framlagda lagförslaget. Ett bifall i oförändrat skick till förslaget

skulle i viss mån medföra retroaktiva verkningar, eftersom ett flertal

företag med fri avskrivningsrätt i 1947 års bokslut i förlitande på giltigheten

av regeringsrättens utslag i målet rörande Rederiaktiebolaget Poseidon

verkställt avskrivningar å leveranskontrakt. På grund av det tidigare

ovissa rättsläget hade företagen hittills i regel underlåtit detta, även om det

ur bokföringssynpunkt eljest skulle ha varit berättigat. Det måste därför

anses skäligt om avdrag härför finge åtnjutas vid 1948 års taxering. Om

den föreslagna lagändringen skulle godkännas, måste föreningen i allt fall

avstyrka, att den skulle vinna tillämpning även vid taxeringen under 1948.

Utskottets yttrande.

1 den ifrågavarande propositionen föreslås införande av bestämmelser,

enligt vilka nedskrivning av leveranskontrakt å maskiner och andra för

stadigvarande bruk avsedda inventarier skall vid inkomsttaxeringen godkännas

endast i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar

av samma slag å balansdagen understiger det kontraherade priset,

eller det göres sannolikt, att dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna

levereras. Detta förslag har närmast föranletts av ett av rege
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

ringsrätten den 26 september 1947 meddelat utslag, varigenom rätten till

fri avskrivning å inventarier förklarats gälla jämväl med avseende å leveranskontrakt

å beställda inventarier. Propositionen innebär sålunda, att

i författningstexten skall uttryckligen fastslås, att rätten till fri avskrivning

omfattar endast levererade maskiner och andra inventarier. Beträffande

kontraherade tillgångar skall i stället, såsom framgår av vad ovan

nämnts, avdrag medgivas för nedskrivning till följd av under leveranstiden

inträffat prisfall eller uppkommen risk för prisfall å de beställda tillgångarna.

Förslaget överensstämmer i huvudsak med den reglering, som vid

1945 års riksdag under dess höstsession beslöts i fråga om leveranskontrakt

å varor. Medan rätten till fri avskrivning tillkommer endast aktiebolag, ekonomiska

föreningar, ömsesidiga försäkringsbolag och sparbanker, skall den

föreslagna avdragsrätten gälla för alla rörelseidkare med ordnad bokföring.

Den nya lagstiftningen föreslås skola äga tillämpning redan med avseende

å årets taxering.

Den föreliggande propositionen berör sålunda frågan om omfattningen

av det område, inom vilket rätt till fri avskrivning å inventarier skall vara

medgiven. Då vidare i den av förste taxeringsrevisorn Ernst Anneli upprättade

promemorian, vilken legat till grund för propositionen, en redogörelse

lämnats för de hittills vunna erfarenheterna av den fria avskrivningsrätten,

anser sig utskottet till en början böra i korthet erinra om de

synpunkter, som tillmättes avgörande betydelse vid införandet av denna

rätt i vår skattelagstiftning.

Förslag till bestämmelser rörande rätt till fri avskrivning å inventarier

utarbetades av 1936 års skattekommitté, vilken därvid anförde bl. a. följande.

Inom kommittén hade gjorts gällande i viss mån olika meningar

angående denna fråga. Ä ena sidan hade, under beaktande av vad som anförts

av kammarrätten och vissa andra myndigheter, yppats en viss tveksamhet

rörande lämpligheten att överhuvud gå längre än till en uppmjukning

av då gällande regler om rätt till avdrag vid beskattningen för avskrivning

å inventarier. Ä andra sidan hade ansetts, att möjligheten till

fria avskrivningar vore av så stor vikt för näringslivet och dess motståndskraft

under dåliga konjunkturer, att en fri avskrivningsrätt borde medgivas

åtminstone i viss utsträckning. Vid prövningen av de skäl, som åberopats

för den ena och den andra synpunkten, hade kommittén, under

konstaterande av svårigheten att helt undanröja anledningarna till anmärkningar

mot förslaget, enats om att en i huvudsak fri avskrivning

skulle medgivas beträffande inventarier och liknande tillgångar i rörelse,

såvitt avsåge aktiebolag och ekonomiska föreningar m. fl. affärsdrivande

juridiska personer. Begagnades fri avskrivningsrätt, skulle denna bindas

vid räkenskaperna även därutinnan att avdrag ej medgåves med större belopp

än som skett i dessa. Kommittén fann det emellertid ej tillrådligt att

i de fall, då fri avskrivning i princip medgåves, göra denna ovillkorlig.

Med den allmänna ståndpunkt kommittén intagit till frågan om rätt till

fri avskrivning borde en viss försiktighet med dess införande iakttagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

9

Kommittén erinrade därvid om att beträffande varulager enligt gällande

lagstiftning i räkenskaperna skedd värdesättning i regel väl skulle godkännas,

men att den kunde frångås, därest särskilda omständigheter därtill föranledde.

Detta undantagsstadgande hade tolkats så, att räkenskapernas lagervärdering

kunde vid taxeringen frångås, därest den visades strida mot

god köpmannased. En dylik tämligen vag formulering vore i och för sig

mindre lämplig. I brist på erfarenheter rörande de olika anledningar, som

kunde göra en korrigering av böckernas avskrivningar önskvärd, vore det

emellertid utomordentligt svårt att finna en mera preciserad avfattning

av en bestämmelse, avsedd att sättas i myndigheternas hand som ett vapen

mot missbruk av den fria avskrivningsrätten. Kommittén föreslog därför,

att ett inskränkande stadgande av samma innebörd som beträffande varulager

infördes, och ville endast framhålla, att även om det i allmänhet vore

svårt att bedöma vad som vore att hänföra till god köpmannased eller ej,

det dock i vissa fall kunde vara uppenbart, att man brutit mot sunt affärsbruk;

i dylika fall borde undantagsstadgandet kunna tillämpas. Måhända

kunde — yttrade kommittén — sedan några års erfarenhet vunnits, anledning

föreligga att söka finna en mera preciserad bestämmelse.

1 propositionen nr 258 till 1938 års riksdag med förslag till omläggning

av den direkta statsbeskattningen hade bestämmelserna om den fria avskrivningsrätten

i huvudsak den lydelse, som blev av riksdagen antagen

och som fortfarande gäller. Det uttalades sålunda i punkt 4) första stycket

av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, att fri avskrivning må

tillgodonjutas endast där tillfredsställande utredning föreligger om vad

som återstår i beskattningsavseende oavskrivet av anskaffningsvärdet å

ifrågavarande tillgångar samt dessa ävensom avskrivningar å desamma i

den skattskyldiges räkenskaper och i företedd utredning redovisas på sådant

sätt, att trygghet föreligger att vid avyttring av tillgångarna framdeles

möjligen uppkommande vinster ej skola undgå taxering. I anslutning härtill

fanns i propositionen ett stadgande, enligt vilket, om den skattskyldige

uppfyller dessa betingelser, rätt att tillgodonjuta fri avskrivning icke må

förvägras honom, såvida ej särskilda förhållanden i avseende å den skattskyldiges

rörelse därtill föranleda. Detta stadgande hade liknande syfte,

som den av skattekommittén föreslagna inskränkningen i den fria avskrivningsrätten.

På förslag av bevillningsutskottet uteslöts emellertid sistnämnda stadgande

ur författningstexten. Utskottet ansåg nämligen, att detsamma vore

till sin innebörd oklart och kunde tänkas föranleda taxeringsmyndigheterna

att i otid vägra avdrag för i räkenskaperna gjorda avskrivningar. Det

uttryckliga framhållandet, att räkenskaperna kunde frångås, hade bundits

vid villkor av så vag innebörd, att nämnderna rent av kunde frestas framkonstruera

särskilda omständigheter för att motivera en från deras synpunkt

önskvärd ökning av skatteunderlaget. Då utskottet stannat för att

låta den ifrågavarande punkten helt utgå, hade beaktats, att anvisningspunkten

i övrigt ej medgåve en alldeles ovillkorlig fri avskrivningsrätt,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

även om de formella villkoren för sådan rätt vore för handen, enär enligt

densamma den skattskyldige »må berättigas» till fri avskrivning. Följaktligen

bortfölle ej — yttrade utskottet — om punkten i fråga utginge,

den möjlighet att ingripa mot missbruk, som propositionens formulering

avsåge att upprätthålla.

Av vad nu anförts framgår att vid tillkomsten av 1938 års skattelagstiftning

en viss försiktighet eftersträvats vid utformningen av bestämmelserna

om den fria avskrivningsrätten. Man ville förhindra, att avdrag medgives i

sådana fall, där nedskrivningen kan betraktas såsom ett missbruk av denna

rätt. 1 Annells promemoria har uttalats, att den fria avskrivningen visserligen

varit ägnad att i stor utsträckning bidraga till en konsolidering inom

näringslivet, men att densamma likväl så ofta utnyttjats till överdrift, att

vissa därav föranledda olägenheter fått väsentlig betydelse. I remissyttrandena

från de hörda myndigheterna ha dessa uttalanden i allmänhet lämnats

utan erinran, varjämte i några yttranden uttalandena ytterligare under strukits.

Utskottet vill för sin del betona, att någon anledning till tvivelsmål

i fråga om önskvärdheten och lämpligheten av den fria avskrivningsrättens

bibehållande i vår skattelagstiftning i och för sig icke förefinnes. Vad

som nu förekommit synes emellertid utskottet giva vid handen, att de av

1936 års skattekommitté gjorda uttalandena rörande behovet av en uttrycklig

bestämmelse till förhindrande av överdrifter vid utnyttjandet av den fria

avskrivningsrätten hade goda skäl för sig. Ehuru utskottet givetvis icke för

egen del har möjlighet att närmare bedöma, huru reglerna om den fria avskrivningsrätten

tillämpats av taxeringsmyndigheterna, förefaller det utskottet,

som om denna rätt vid tillämpningen ansetts vara ovillkorlig, så snart de

formella betingelserna härför äro för handen. Såsom framgår av vad ovan

nämnts var detta vid tillkomsten av den fria avskrivningsrätten icke åsyftat.

Enligt utskottets mening skulle det fördenskull vara önskvärt, om en mera

preciserad bestämmelse till förhindrande av överdrifter i ifrågavarande hänseende

kunde erhållas. Införandet av en sådan bestämmelse skulle i själva

verket icke innebära annat än ett återställande av den fria avskrivningsrätten

till den omfattning, som från början varit avsedd. I likhet med departementschefen

och på av honom anförda skäl anser sig emellertid utskottet

icke böra ifrågasätta, att åtgärder för närvarande skola vidtagas i sådan

riktning. Så till vida har emellertid denna fråga aktualitet även i den nuvarande

situationen, att det icke kan anses tillrådligt att medgiva en utvidgning

av området för den fria avskrivningsrätten utöver det enligt hittillsvarande

praxis anvisade.

Då den fria avskrivningsrätten år 1938 infördes i vår skattelagstiftning,

berördes över huvud taget icke frågan om avdrag för nedskrivning å leveranskontrakt.

Sedan regeringsrätten genom ett under år 1945 meddelat utslag

förklarat en rörelseidkare berättigad att vid inkomsttaxeringen åtnjuta

avdrag för nedskrivning av leveranskontrakt å varulager, antogos vid sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

ma års höstriksdag bestämmelser innebärande en begränsning av denna avdragsrätt,

vilka bestämmelser i huvudsak voro av samma innehåll, som de

nu beträffande leveranskontrakt å inventarier föreslagna reglerna. Att bestämmelser

i sistnämnda hänseende icke redan år 1945 blevo genomförda

berodde, såsom av departementschefen framhållits, därpå att därvid icke

räknats med att den fria avskrivningsrätten skulle kunna anses omfatta även

leveranskontrakt å inventarier. I propositionen nr 263 till 1944 års riksdag

med förslag till vissa ändringar av då gällande bestämmelser angående investeringsfonder

m. m. hade sålunda departementschefen beträffande frågan

om en eventuell rätt till nedskrivning av leveranskontrakt å fartyg anfört,

att det enligt hans mening icke borde ifrågakomma att utan direkt stöd

av författningarna i avskrivningshänseende i och för sig likställa fartyg med

leveranskontrakt å fartyg. Då det genom regeringsrättens utslag den 26 september

1947 visat sig, att denna förutsättning icke är för handen, kan enligt

utskottets mening ett ställningstagande till detta spörsmål icke undgås.

Frågan om tolkningen av nu gällande bestämmelser i ifrågavarande hänseende

lämnar utskottet helt åsido. Utskottet vill endast konstatera, att, såsom

ovan nämnts, spörsmålet om avdrag för nedskrivning å leveranskontrakt

icke berörts vid tillkomsten av gällande bestämmelser. Enligt den

praxis, som före meddelandet av sistnämnda regeringsrättsutslag tillämpats

av vederbörande beskattningsnämnder, har, såvitt utskottet kunnat finna,

den fria avskrivningsrätten å inventarier icke ansetts omfatta jämväl leveranskontrakt

å inventarier. Regeringsrättsutslaget måste fördenskull anses

innebära, att i realiteten ökade avskrivningsmöjligheter vid beskattningen

komma att medgivas därav berörda skattskyldiga.

Då en begränsning av avdragsrätten för nedskrivningar genomförts med

avseende å leveranskontrakt å varulager, ligger det utan tvivel nära till

hands, att en motsvarande begränsning sker beträffande leveranskontrakt å

inventarier. Till stöd för en vidsträcktare avdragsrätt i fråga om de sistnämnda

leveranskontrakten skulle dock kunna anföras, att leveranstiderna

för beställda inventarier för närvarande i allmänhet äro betydligt längre än

under mera normala förhållanden. Det skulle kunna göras gällande, att

med hänsyn härtill ett genomförande av likställighet i ifrågavarande avseende

mellan leveranskontrakt å inventarier och leveranskontrakt å varulager

åtminstone för närvarande icke borde ske.

Utskottet vill häremot anföra, att enligt förslaget avdrag skall medgivas

för beräkneligt prisfall under leveranstiden å det beställda inventariet samt

att beställaren har möjlighet att, sedan leveransen skett, med begagnande av

rätten till fri avskrivning — om sådan rätt tillkommer honom — göra de

ytterligare avskrivningar, som kunna finnas påkallade. Vad angår nedskrivning

å leveranskontrakt är den skattskyldige bevisskyldig för att nedskrivningen

är befogad, och det ankommer alltså på honom att göra sannolikt,

att prisfall eller prisfallsrisk föreligger.

Det kan naturligen icke förnekas, att, om vid tillämpningen stränga krav

komma att uppställas på den skattskyldiges bevisning i detta hänseende,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

detta kan medföra olägenheter för den skattskyldige. Utskottet vill emellertid

erinra om vad departementschefen anfört rörande de krav, som ur bevisningssynpunkt

rimligen böra uppställas för erhållande av avdrag för befarad

kontraktsrisk. Departementschefen har därvid framhållit att ett fullgörande

av bevisskyldigheten icke borde vara särskilt betungande i tider, då

på grund av leveranssvårigheter, varuknapphet o. dyl. kontraktspriserna

vore särskilt höga, eller i tider, som kännetecknades av fallande konjunkturer.

Beskattningsmyndigheterna saknade då anledning att, så länge avdragsyrkandet

hölies inom skäliga gränser, påfordra en mera ingående bevisning

i det särskilda fallet. Vidare syntes det departementschefen klart

att när det gällde företag av särskilt konjunkturkänsligt slag — vartill väl

främst rederierna torde höra — anledning torde finnas att ställa kraven på

bevisskyldighetens fullgörande lägre än eljest. Vad gällde beställningsartiklar,

beträffande vilka marknadspriser saknades, kunde —- yttrade departementschefen

— bevisskyldigheten bliva svårare att fullgöra. I brist på annan

utredning torde dock en viss ledning kunna erhållas av den allmänna prisutvecklingen.

Utskottet vill understryka vad departementschefen sålunda anfört samt i

anslutning härtill framhålla följande. Det torde kunna antagas, att —

framför allt med hänsyn till önskvärdheten av att avdragen för prisfallsrisk

för inventarier av samma slag hos olika beskattningsmyndigheter beräknas

efter någorlunda enhetliga grunder -— särskilda anvisningar i detta

hänseende komma att i en eller annan form lämnas till ledning vid taxeringen.

Utskottet förutsätter, att vid upprättandet av dessa anvisningar liksom

även vid själva taxeringen skälig hänsyn tages till att på grund av de

nuvarande labila förhållandena prisutvecklingen även för den närmaste

framtiden är svår att överblicka. Det bör härvid även beaktas, att risken för

prisfall givetvis är större vid längre leveranstider än vid kortare. Då de nya

bestämmelserna enligt propositionen skola tillämpas redan vid innevarande

års taxering, vilket förslag av utskottet såsom framgår av det följande lämnats

utan erinran, synes det utskottet särskilt önskvärt, att vid samma

taxering taxeringsmyndigheterna visa tillmötesgående mot rimliga önskemål

från de skattskyldigas sida.

I anledning av vad Sveriges redareförening i den till utskottet inkomna

skriften anfört får utskottet framhålla, att, om ett rederiföretags vinstresultat

för det beskattningsår, då kontrakt tecknats om ett nytt fartyg, ej tilllåter

att avdrag göres för nedskrivning med prisfallsriskens hela belopp,

rederiet enligt utskottets mening är oförhindrat att äga tillgodonjuta återstoden

av avdraget under vilket som helst av de därefter följande åren av

leveranstiden. Den omständigheten, att rederiet till äventyrs underlåtit att

under leveranstiden tillgodoföra sig avdrag för inträffat prisfall eller för

prisfallsrisk, skall givetvis ej heller betaga rederiet möjligheten att, sedan

leveransen skett, vid begagnandet av rätten till fri avskrivning erhålla avdrag

för det prisfallet eller prisfallsrisken motsvarande beloppet. Det torde

även vara uppenbart, att, om det under leveranstiden, sedan avdrag för

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

prisfall eller prisfallsrisk medgivits, visar sig att prisfallet eller prisfallsrisken

blivit större än som ursprungligen beräknats, något hinder icke bör

föreligga för den skattskyldige att senare under leveranstiden erhålla det

ytterligare avdrag, som kan anses påkallat.

Inom utskottet har uppkommit fråga, huruvida enligt de föreslagna bestämmelserna

avdrag skall kunna medgivas för det fall att exempelvis en

maskin, varå kontrakt om framdeles leverans tecknats, under leveranstiden

på grund av teknikens utveckling blir omodern och fördenskull mindre

användbar för beställaren, när leveransen slutligen sker. Enligt utskottets

mening bör i sådant fall något hinder icke möta att avdrag under leveranstiden

medgives för prisfall eller prisfallsrisk. Om beställaren skulle vilja

överlåta kontraktet å en maskin, som ej längre står på toppen av modern

teknik, torde det nämligen icke kunna antagas, att han därvid skulle till

fullo erhålla det av honom utfästa priset.

I Svenska tidningsutgivareföreningens skrivelse har framhållits, att tidningsföretagen

på grund av de närmaste årens väntade konjunkturer måste

räkna med begränsade möjligheter att verkställa önskvärda avskrivningar

på beställda maskiner, sedan dessa levererats. Med hänsyn härtill

skulle det för ett flertal tidningsföretag vara angeläget att redan nu göra

nedskrivningar på kontraherade men ännu ej levererade maskiner samt att

härför åtnjuta avdrag vid taxeringen. Utskottet kan icke förorda, att avdrag

medgives — förutom för prisfall eller prisfallsrisk — jämväl på grund av

väntade sämre vinstmöjligheter. En av sådan anledning önskvärd ytterligare

avskrivning synes utskottet böra för såväl tidningsföretagen som andra

skattskyldiga få anstå till dess leveransen skett.

Såsom ovan nämnts äro de föreslagna bestämmelserna avsedda att träda

i kraft redan vid årets taxering. Med hänsyn till att de nya bestämmelserna

i princip torde kunna anses överensstämma med den praxis, som tillämpats

före regeringsrättens den 26 september 1947 meddelade utslag, samt att vid

framläggandet av den nu ifrågavarande propositionen i riksdagen endast en

kort tid förflutit efter att detta utslag blivit av därav berörda skattskyldiga

mera allmänt känt, finner utskottet ej anledning motsätta sig den föreslagna

tiden för ikraftträdandet.

Utskottet tillstyrker sålunda bifall till den föreliggande propositionen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 42, antaga vid propositionen fogat förslag

till lag om ändrad lydelse av anvisningarna till 29 och

41 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370).

Stockholm den 11 mars 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wahlmark, Sjödahl, Ekman, Velander,

Heiiman, Wehtje, Franzon, Ramberg, Näsgård och Petrén samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Hagberg i Malmö, Björklund,

Falk, Olson i Göteborg, Sundström, Kristensson*, Andersson i Dunker,

Bladh och Larsson i Luttra.

* Icke närvarande vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Veländer, Wehtje, Näsgård, Petrén, Hagberg i Malmö, Olson i

Göteborg, Andersson i Dunker och Larsson i Luttra, vilka ansett att utskottets

yttrande och hemställan bort erhålla följande lydelse:

»I den ifrågavarande propositionen---(= utskottet s. 7 rad 7 ned
ifrån—s.

10 rad 5 uppifrån) — -—• — avsåge att upprätthålla.

Då den fria avskrivningsrätten---(= utskottet s. 10 rad 5 nedifrån—

s. 11 rad 3 uppifrån) ■— -— —- inventarier föreslagna reglerna.

Utskottet vill för sin del betona, att någon anledning till tvivelsmål i fråga

om önskvärdheten och lämpligheten av den fria avskrivningsrättens bibehållande

i vår skattelagstiftning icke förefinnes. Då emellertid en begränsning

av avdragsrätten —--(= utskottet s. 11 rad 20 nedifrån—s. 12

rad 28 uppifrån)---leveranstider än vid kortare.

I anledning av---- (= utskottet s. 12 rad 12 nedifrån—s. 13 rad 10

nedifrån)---till dess leveransen skett.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21.

15

Såsom ovan nämnts, föreslås i propositionen, att de nya bestämmelserna

skola tillämpas redan vid årets taxering. Förslaget i denna del kan utskottet

icke biträda. Vid en ekonomisk lagstiftning av förevarande art bör den principen

gälla, att lagstiftningen icke förlänas retroaktiv verkan. Ett eftersättande

av denna princip i förevarande fall är ägnat att väcka desto större betänkligheter,

som vid tiden för framläggandet av förevarande proposition ett

stort antal företag upprättat sina bokslut för det senaste räkenskapsåret,

och ha dessa bokslut i många fall även blivit fastställda av vederbörande

bolagsstämma. För sådana företag, som, i förlitande på att nedskrivning å

leveranskontrakt i överensstämmelse med regeringsrättens utslag vore medgiven,

verkställt dylika nedskrivningar i räkenskaperna, skulle en tillämpning

redan vid årets taxering av bestämmelserna i fråga framstå såsom synnerligen

obillig. Utskottet förordar fördenskull, att dagen för ikraftträdandet

fastställes till den 1 januari 1949, varigenom de nya bestämmelserna

alltså bliva tillämpliga från och med beskattningsåret 1948 eller motsvarande

räkenskapsår.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

proposition nr 42 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas,

antaga det vid propositionen fogade förslaget till lag

om ändrad lydelse av anvisningarna till 29 och 41 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) med den

ändringen, att bestämmelserna om ikraftträdandet skola erhålla

följande lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949. Utan hinder av vad i denna

lag stadgas må dock godkännas sådan nedskrivning av värdet å rättighet till

leverans av fartyg, som skattskyldig verkställt jämlikt förordningarna om

krigskonjunkturskatt för åren 1946 och 1947.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:96 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Hay.ts ‘proposition angående ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom m. m. a1 i texten