Betänkande i anledning av väckt motion om revision av bestämmelserna i kommunalskatlelagen angående rätten till fri avskrivning å maskiner och andra inventarier.
1948-03-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1948:22, Betänkande i anledning av väckt motion om revision av bestämmelserna i kommunalskatlelagen angående rätten till fri avskrivning å maskiner och andra inventarier.
Dokumentets text
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
Nr 22.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om revision av bestämmelserna i kommunalskatlelagen
angående rätten till fri avskrivning å maskiner
och andra inventarier.
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
II: 307, av herr Jansson i Örebro m. fl. har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte begära skyndsam revision av bestämmelserna
rörande rätten till fri avskrivning å maskiner och andra inventarier».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Syftet med den föreliggande motionen är att erhålla en begränsning av
den vid taxering medgivna rätten till fri avskrivning å maskiner och andra
inventarier, avsedda för stadigvarande bruk i rörelse.
Enligt 29 § kommunalskattelagen må från bruttointäkt av rörelse avdrag
göras för värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av
rörelseidkaren tillhöriga maskiner och andra inventarier. Av punkt 3 a av
anvisningarna till nämnda paragraf framgår, att kostnader för anskaffande
av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier i
regel skola avdragas genom årliga värdeminskningsavdrag. Enligt punkt 4
av samma anvisningar äro emellertid aktiebolag, ekonomiska föreningar,
ömsesidiga försäkringsbolag och sparbanker berättigade att åtnjuta avdrag
för värdeminskning å anläggningstillgångar av ifrågavarande slag i enlighet
med de i räkenskaperna gjorda avskrivningarna, s. k. fri avskrivning.
I detta sammanhang må erinras om stadgandet i 41 § kommunalskattelagen,
enligt vilket inkomst av rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga
grunder, i den mån dessa icke stå i strid med särskilda bestämmelser
i nämnda lag.
I en till innevarande års riksdag avlämnad proposition, nr 42, föreslås
viss begränsning av rätten till avdrag för nedskrivning av värdet å rättigheter
till leverans av ifrågavarande anläggningstillgångar enligt ej fullgjorda
köpekontrakt. Beträffande den närmare innebörden av nämnda förslag
tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen och utskottets betänkande
nr 21.
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
17
I den förevarande motionen har anförts i huvudsak följande. Bestämmelserna
rörande rätten till fri avskrivning å maskiner och andra inventarier
infördes i skattelagstiftningen år 1938 och grundade sig på ett betänkande
(SOU 1937:42) av 1936 års skattekommitté. Kommittén förutsatte att sedan
några års erfarenheter av den fria avskrivningen vunnits en preciserad
bestämmelse måhända borde införas till förhindrande av missbruk av sagda
rätt. I en av allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden,
förste taxeringsrevisorn Ernst Anneli, upprättad promemoria rörande
begränsning av rätten till avskrivning på beställda maskiner och andra inventarier
-— vilken promemoria låge till grund för den ovannämnda propositionen
nr 42 — uttalades, att erfarenheten nu visade, att den fria avskrivningen
ofta utnyttjades till överdrift. Emellertid hävdade Anneli, att
det i nuvarande läge ej torde vara genomförbart att genom lagändring förhindra
sådant missbruk vad anginge levererade maskiner och inventarier,
då den fria avskrivningsrätten sammankopplats med den av 1947 års riksdag
beslutade skärpningen av bolagsbeskattningen. Till bestyrkande av detta
påstående citerades ett anförande i riksdagens första kammare. Det vore
i och för sig riktigt, att vid argumenteringen för att den av 1945 års statsskatteberedning
föreslagna höjningen av bolagsskatten från 32 till 40 %
skulle kunna genomföras utan skadliga verkningar för näringslivet bl. a. påpekats,
att rätten till fri avskrivning på inventarier och maskiner medgåve
stora konsolideringsmöjligheter för aktiebolagen. Denna argumentering
finge emellertid icke fattas så, att just kombinationen 40 % statlig bolagsskatt
plus fri avskrivning å inventarier godkänts såsom den enda tänkbara.
En ytterligare höjning av bolagsskatten kunde givetvis tänkas i en viss situation,
liksom också en sänkning av densamma i ett annat läge. Förändringar
i den fria avskrivningsrätten måste då också kunna tänkas i den
ena eller andra riktningen, samtidigt som skatteprocenten hölles oförändrad,
höjdes eller sänktes. I riksdagens beslut om höjning av bolagsskatten
funnes ingenting utsagt om att denna höjning förutsatte oförändrade regler
för rätten till avskrivningar.
Reglerna om rätten till fri avskrivning å maskiner och inventarier syntes
snarast böra tagas upp till en genomgripande revision. I Annells promemoria
anfördes, att rätten till fri avskrivning medförde nackdelar i skilda
hänseenden bl. a. för det allmänna (se propositionen nr 42 s. 7—8). Dessa
av expertis uttalade omdömen om missbruk av avskrivningsrätten och om
dess verkningar i olika avseenden syntes mer än väl motivera en sådan
genomgripande revision. Härtill komme att motionärerna för sin del icke
kunde acceptera uppfattningen, alt en konsolidering av aktiebolagen odelat
vore till gagn för samhällsutvecklingen. Denna konsolidering innebure
samtidigt ett förstärkande av kapitalets makt, vilket försvårade arbetarrörelsens
kamp för en omdaning av samhället. Verkningarna av kapitalkoncentration
och ökad mekanisering vore givetvis ej uttömda härmed, men
det anförda vore i varje fall eu tendens i den nuvarande utvecklingen, som
1 Iiihang till riksdagens protokoll 1948. 7 sand. Nr 21—22.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
arbetarrörelsen ej syntes ha anledning att understödja genom särskilda lagregler,
som gynnade kapitalet.
Utskottet. Den i den förevarande motionen behandlade frågan har berörts
i den till innevarande års riksdag avlämnade propositionen nr 42 med förslag
till lag om ändrad lydelse av anvisningarna till 29 och 41 §§ kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370). Utskottet, som i sitt i anledning
av nämnda proposition avgivna betänkande nr 21 jämväl yttrat
sig rörande föreliggande spörsmål, tillåter sig att här hänvisa till vad utskottet
i nämnda betänkande anfört. I enlighet härmed avstyrker utskottet
bifall till motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 307 av herr Jansson i Örebro m. fl. om
revision av bestämmelserna i kommunalskattelagen angående
rätten till fri avskrivning å maskiner och andra inventarier
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 mars 1948.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 21.
487370. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.