Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 23

1948-03-11 · 17 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1948:23, Bevillningsutskottets betänkande nr 23

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

1

Nr 23.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta

motioner angående restitution av bensinskatt till utövare

av fiskerinäringen rn. m.

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande, av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 2 av herr Emil Petersson och II: 8 av herr

TJtbult m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att bensinskatten

borttages på sådan bensin, som användes vid yrkesmässigt utövande av fiske,

eller, om detta av vissa skäl inte låter sig göra, att skatten restitueras direkt

till förbrukaren, såsom i Danmark, eller att yrkesfiskare få inköpa avgiftsfri

bensin, såsom i Norge»;

2) de likalydande motionerna I: 202 av herr Hällgren och II: 323 av herrar

Skoglund i Umeå och Jonsson i Skedsbygd, vari hemställts, »att riksdagen,

därest höjning av bensinskatten beslutas, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:themställa

om utredning, huruvida utöver nuvarande system för kollektiv restitution

till fiskerinäringen av erlagd bensinskatt jämväl återbäring direkt till

fiskare av sådan skatt må kunna ske, samt att Kungl. Maj:t till 1949 års riksdag

måtte framlägga förslag i ärendet»;

3) de likalydande motionerna I: 115 av herr Hjalmar Nilsson m. fl. och

11:218 av herr Hceggblom m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte dels

besluta om restitutionsförfarande för bensin, använd för jordbrukets drift, antingen

gällande skatten för bensin i dess helhet eller för föreslagen tilläggsskatt

på bensin, dels i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning och förslag

beträffande formerna för restitutionsförfarandet»; samt

4) motionen II: 222 av herr Nilson i Spånstad, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att restitution av bensinskattemedel för bensin, som användes

inom jordbruket, må beviljas enligt samma grunder som nu tillämpas

för inom fiskerinäringen använd bensin».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 11:8, 1:202, 11:218 och 11:222.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att frågan om restitution av

bensinskatt direkt till utövare av fiskerinäringen jämväl behandlats i de likalydande

motionerna I: 15 av herr Gustaf Karlsson m. fl. och II: 34 av herr

Johansson i Torp m. fl., vilka båda motioner emellertid hänvisats till jordbruksutskottet.

1—sos 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 7 samt. Nr 23— 24.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

Beskattningen av bensin regleras genom förordningen den 3 maj 1929

(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Skatten å bensin — som

ursprungligen utgick med 6 öre för liter och därefter successivt höjts har

sedan den 1 januari 1946 utgjort 18 öre för liter (SFS 1945: 737 och 739).

Enligt beslut av innevarande års riksdag skall — utöver nyssnämnda skatt

av 18 öre — fr. o. m. den 1 april 1948 till staten erläggas tilläggsskatt å bensin

med 27 öre för liter. De i 1929 års förordning meddelade bestämmelserna

rörande skatt å bensin skola tillämpas jämväl i fråga om sålunda utgående

tilläggsskatt.

Restitution av skatt ä bensin, som användes inom fiskerinäringen.

Enligt 5 § i 1929 års förordning, sådant detta författningsrum lyder jämlikt,

förordningen den 14 april 1944 (nr 141), må restitution av skatt åtnjutas

i följande fall, nämligen:

a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres till utrikes

ort eller svensk frihamn;

b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne

användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,

härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt vid

yrkesmässigt utövande av fiske;

c) för bensin och motorsprit, som vid tillverkning av motorer användes för

avprovning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning utan att

därvid transportmedel framföres; samt

d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för

annat tekniskt ändamål än motordrift.

I 6 § samma förordning föreskrives bl. a. att restitution i de fall, som avses

under b) här ovan, må åtnjutas allenast i den omfattning och på de villkor

Konungen bestämmer, samt att — där beträffande förbrukning av bensin

inom viss näringsgren ur kontrollsynpunkt eller eljest på grund av särskilda

omständigheter hinder möter mot restitution —- Konungen äger föreskriva,

att i stället återbäring skall ske sålunda, att visst med hänsyn till beräknad

förbrukning bestämt belopp skall efter förordnande av Konungen eller myndighet,

som Konungen bestämmer, användas för näringsgrenens främjande.

I 9 § kungörelsen den 6 juni 1929 (nr 122) med vissa bestämmelser om

särskild skatt å bensin har Kungl. Maj:t meddelat närmare föreskrifter angående

återbäring av skatt å bensin, som användes för framdrivande av motorbåt

vid yrkesmässigt fiske. Ursprungligen stadgades i 9 §, att dylik återbäring

skulle ske på det sättet, att årligen ett belopp motsvarande en tredjedels

procent av de under nästföregående budgetår influtna bensinskattemedlen,

dock högst 50 000 kronor (fr. o. in. budgetåret 1932/33 högst 90 000

kronor) skulle ställas till lantbruksstyrelsens förfogande att enligt Kungl.

Maj :ts bestämmande av styrelsen användas för fiskerinäringens främjande.

Enligt kungörelse den 9 juni 1939 (nr 326), varigenom 9 § erhöll sin nuvarande

lydelse, skall beträffande nu ifrågavarande återbäring gälla vad Kungl.

Maj:t och riksdagen därom för varje budgetår besluta.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

I årets statsverksproposition (nionde huvudtiteln) bär gottgörelsen till

fiskerinäringen för av dess utövare erlagd bensinskatt upptagits till samma

belopp som föregående budgetår eller 360 000 kronor. I samband med frarnläggandet

av förslaget om nämnda gottgörelse bär föredragande departementschefen

erinrat om den höjning av bensinskatten, som chefen för finansdepartementet

i annat sammanhang föreslagit, och därjämte uttalat, att därest

denna skattehöjning komme att genomföras, borde det bensinskattebelopp,

som fiskare komme att erlägga under budgetåret 1947/48, komma att överstiga

förenämnda belopp av 360 000 kronor, vilket beräknats med utgångspunkt

från nuvarande skattesats av 18 öre. Innan slutligt avgörande träffats

rörande dispositionen av de medel, som komme att tillföras statsverket genom

höjningen av bensinskatten, vore föredragande departementschefen emellertid

icke beredd att taga ställning till frågan huruvida skattehöjningen borde

tagas i betraktande vid bestämmande av storleken av de medel, som skulle

restitueras till fiskerinäringen. Därest så ansåges böra bliva fallet, syntes

hänsyn kunna tagas till den genom skattehöjningen förorsakade ökningen av

de av fiskare under innevarande budgetår inbetalade bensinskattemedlen vid

prövningen av restitutionsanslaget för budgetåret 1949/50.

Av den nu lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser om restitution

av skatt för bensin, som användes vid yrkesmässigt bedrivet fiske, framgår,

att restitution medgives endast kollektivt och icke individuellt till de

fiskare, som förbrukat bensinen. Emellertid har frågan om ändrade regler för

detta slag av restitution vid ett flertal tillfällen upptagits till behandling och

även varit föremål för riksdagens bedömande.

Sålunda framlade 1933 års fiskeriutredning i skrivelse den 5 april 1935 till

chefen för jordbruksdepartementet visst förslag om restitution av skatt å

bensin, som använts för framdrivande av motorbåt vid yrkesmässigt utövande

av fiske. Enligt detta förslag skulle restitution kunna ske direkt till de

fiskare, som för nämnda ändamål förbrukat bensin. Fiskare, som önskade

restitution, skulle vara skyldiga att före viss dag, förslagsvis den 1 februari, till

lantbruksstyrelsen ingiva ansökning om restitution av skatt å den bensin,

som under föregående år använts för yrkesmässigt fiske. Ansökningen skulle

avgivas enligt ett av lantbruksstyrelsen fastställt formulär samt innehålla uppgifter

om inköp av bensin under det gångna året, verifierade av vederbörande

försäljare, ävensom på heder och samvete avgiven förklaring från sökanden

om hur stor del av denna bensinkvantitet som använts för framdrivande av

motorbåt vid yrkesmässigt utövande av fiske. Sökanden skulle vidare lämna

uPPl?i^ om motorns fabrikat och maskinstyrka samt om vilka fisken han

under sagda ar idkat och under vilka tider de bedrivits. Lantbruksstyrelsen

skulle pröva ansökningen samt bestämma huruvida restitution skulle utgå

och, där så vore fallet, fastställa restitutionsbeloppet.

I sitt den 21 oktober 1937 avgivna betänkande rörande fiskerinäringens avsättningsförhållanden

(SOU 1937:41) anslöt sig 1935 års fiskeriutredning till

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

nyssnämnda förslag. Enligt utredningens mening borde dock restitutionen utsträckas

till att gälla all bensin, som användes vid yrkesmässigt utövande av

fiske. I anslutning till ett av utredningen framlagt förslag om inrättande av

en särskild fiskeristyrelse föreslog utredningen även den ändringen i det tidigare

förslaget, att fråga om restitution av bensinskatt skulle prövas av fiskeristyrelsen.

1937 års aiitomobilskatteutredning, som efter remiss avgav yttrande över

1935 års fiskeriutrednings förslag, anförde i sitt betänkande (SOU 1937:53)

— vari bl. a. föreslogs en höjning av bensinskatten från 10 till 12 öre per

liter — i nu ifrågavarande hänseende följande.

Äutomobilskatteutredningen liar verkställt vissa undersökningar för utrönande

av, huruvida och i vad män det vore möjligt att genom tillsats av

färgämne till bensin, som användes för sjötrafik, skilja denna bensin från

sådan, som användes vid automobildrift. De verkställda undersökningarna ha

givit vid handen, att ett dylikt förfarande visserligen är tekniskt genomförbart,

men att det skulle koinma att medföra betydande svårigheter att åvägabringa

effektiv kontroll över, att för sjötrafik avsedd bensin icke användes

för automobildrift. Vid sådant förhållande har utredningen icke ansett sig

kunna förorda införandet av färgning av bensin.

Då den föreslagna höjningen av bensinskatten kommer att kännbart träffa

fiskerinäringen, synes önskvärt, att restitution av skatt å bensin, som användes

vid yrkesmässigt utövande av fiske, kan verkställas direkt till förbrukaren.

Mot det- av 1935 års fiskeriutredning framlagda förslaget till restitutionsfrågans

ordnande beträffande bensin, använd för nu angivet ändamål, har automobilskatteutredningen

ej annan erinran än att utredningen anser, att restitutionsförfarandet,

i varje fall så länge särskild fiskeristyrelse ej finnes inrättad,

lämpligen bör överlåtas åt tullverket. Huruvida dessa restitutionsärenden

skola handläggas centralt av generaltullstyrelsen eller av tullverkets

lokalförvaltningar innefattar ett spörsmål, vartill utredningen ansett sig ej

ha anledning fatta ståndpunkt.

På grund av det anförda får äutomobilskatteutredningen tillstyrka bifall

till 1935 års fiskeriutrednings ifrågavarande förslag om restitution av skatt

erlagd för bensin, som förbrukats vid yrkesmässigt utövande av fiske, med

den ändring blott att frågor om restitution av erlagd bensinskatt skola prövas

av tullverket.

Över automobilskatteutredningens förenämnda förslag avgåvos efter remiss

yttranden av ett flertal myndigheter. Förslaget tillstyrktes av lantbruksstyrelsen

och länsstyrelserna i Södermanlands och Jönköpings län. Flertalet remissinstanser

ställde sig emellertid avvisande till förslaget och avstyrkte detsamma.

Av innehållet i yttrandena må här återgivas följande.

Statskontoret yttrade bl. a. följande:

Det nu framkomna förslaget till ett restitutionsförfarande bygger på de

av fiskarne på heder och samvete avgivna uppgifterna angående bensinförbrukningen

vid utövandet av yrkesmässigt fiske. Såvitt statskontoret kan

finna saknar statsverket nära nog varje möjlighet att utöva effektiv kontroll

över de lämnade uppgifternas riktighet. Ämbetsverket förmenar, att ett dylikt

intygsförfarande är förenat med alltför påtagliga risker för missbruk för att

kunna tillrådas, och anser det näppeligen kunna försvaras att utsätta betydande

grupper av yrkesutövare för de moraliska påfrestningar, som äro därmed

förbundna. Även för en samvetsgrann fiskare lärer det för övrigt er
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

5

bjuda vissa svårigheter att avgöra, i vilken utsträckning den av honom förbrukade

bensinen använts vid utövande av yrkesmässigt fiske och ej för

annan motorbåtstrafik.

Till stöd för förslaget om direkt restitution har åberopats, att ett sådant

restitutionsförfarande befunnits möjligt att genomföra i våra grannländer

Danmark och Norge. Såvitt statskontoret kan finna av de lämnade uppgifterna

innebär förfarandet i dessa länder eu högre grad av trygghet mot

missbruk än enligt förslaget, i Danmark genom att ansökningarna skola

ingivas till de i de lokala fiskeriförhållandena väl insatta fiskerikontrollörerna,

och i Norge dels genom att restitution medgives endast fiskare, införda i

fiskaremantalet, dels ock genom att kontrollen utövas av lokal polismyndighet.

Statskontoret måste därför ställa sig avvisande till förslaget om direkt

restitution av bensin, förbrukad vid utövandet av yrkesmässigt fiske. Skulle

likväl denna utväg anses böra tillgripas, vill ämbetsverket förorda., att endast

en del av skatten, förslagsvis 6 öre per liter, restitueras till fiskarne.

Härigenom skulle en avsevärd skattelindring ernås på samma gång som

frestelsen till missbruk av restitutionsrätten komme att minskas. En förutsättning

för dylik restitution bör emellertid enligt ämbetsverkets mening

vara, att den första kontrollen och granskningen av restitutionsansökningarna

överlämnas till någon i de lokala förhållandena insatt myndighet, förslagsvis

landsfiskalerna. Den del av skatten, som icke direkt återbetalas, lärer —

liksom nu är fallet — kunna ställas till förfogande att användas för fiskerinäringens

främjande.

Generaltullstyrelsen riktade en ingående kritik mot förslaget i förevarande

del och anförde därvid i huvudsak följande:

Att i här åsyftade fall utan vidare tillämpa samma ordning som gällde vid

restitution av skatt för s. k. industribensin läte sig icke göra. Vid nämnda

restitution grundades kontrollen på granskning av vederbörande industriföretags

bokföring, vilken i allmänhet icke ägde nöjaktig motsvarighet hos

fiskerinäringens utövare, och restitution beviljades endast för en minimikvantitet

av 500 liter i kvartalet, vilket förhållande, tillämpat å fiskenäringen,

skulle göra. rättigheten värdelös för ett mycket stort antal fiskare. Att

å andra sidan ställa industrien och fiskerinäringen på detta speciella område

under olika villkor skulle knappast kunna te sig fullt rättvist. Den s. k.

industribensinen användes ofta inom småindustrier och andra smärre förelag,

vilka i allmänhet på grund av minimikvantitetsbestämmelsen vore uteslutna

från all restitutionsrätt.

Enligt styrelsens mening kunde det föreliggande förslaget om direkt restitution

till fiskerinäringens utövare icke betraktas såsom godtagbart ur stålens

synpunkt. Det skulle lämna så avsevärda luckor i kontrollen, att därigenom

direkt uppmuntrades till missbruk. Med hänsyn härtill och då bensinskatten

även efter den ifrågasatta höjningen måste betecknas såsom moderat,

åtminstone i jämförelse med vad i de flesta andra länder uttoges i

dylik avgift, ville det synas, som om skäl ej förelåge att övergiva det hittills

i Sverige tillämpade systemet med kollektiv restitution till fiskerinäringen.

Givetvis vore härvid från styrelsens sida ej någon erinran att göra mot att

det nuvarande beloppet av denna restitution, 90 000 kronor, höjdes upp emot

den summa, som belöpte å fiskerinäringens hela bensinkonsumtion, förslagsvis

uppskattad till ett par hundratusen kronor.

Skulle emellertid styrelsens uppfattning ej vinna gillande, ville styrelsen i

allt fall hava påvisat vissa uppenbara olägenheter, som komme att föreligga,

därest det ålades tullverket att ombesörja direkt restitution till fiskare. En

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

BevillningmtIskoitets betänkande nr f>8.

ligt styrelsen under liand tillställda uppgifter skulle antalet fiskebåtar, framdrivna

med bensin, uppgå till över 4 600 med inombordsmotor och över

2 600 med utombordsmotor. Till jämförelse kunde meddelas, att antalet

näringsidkare, som begagnade sig av restitution för s. k. industribensin,

beräknades uppgå till allenast 200 å 300. Redan antalet fiskare skulle göra

det omöjligt för tullverket att ingå på någon närmare kontrollverksamhet,

vilken för övrigt skulle äga föga stöd i objektivt påvisbara fakta. Härtill

komme fiskarnes stationering ute på kusterna, ofta fjärran från tullkamrarnas

förläggningsorter. Kostnaderna för tulltjänstemäns eventuella resor

för närmare granskning — sådana som förekomme på industrirestitutionens

område — skulle antingen uppsluka vinsten av restitutionen eller, om de

mot eljest gängse principer lades på det allmänna, vålla detta en ekonomisk

uppoffring, som ej stode i rätt förhållande till de intressen, vilka vore i fråga.

Styrelsen funne sig därför bestämt böra avstyrka det föreliggande förslaget

om tullverkets befattning med bensinskatterestitution åt fiskerinäringens

utövare.

I stället kunde det måhända, därest förslaget om inrättande av en särskild

fiskeristyrelse av statsmakterna lämnades utan avseende, befinnas ge

nomförbart, att lautbruksstyrelsen bleve betrodd med ifrågavarande för

valtningsbestyr, särskilt om desamma kunde ordnas — i stället för i restitutionsform

— såsom en genom lämpliga mellanhänder skeende distribu

tion till fiskarne av skattefri bensin. En närmare utredning härom syntes

ej vara ur vägen. Särskilt borde därvid tagas under omprövning i vad mån

medverkan skulle kunna lämnas från lokala fiskerifunktionärer, såsom

hushållningssällskapens instruktörer och konsulenter, vilka hade direkt

kontakt med fiskerinäringens utövare.

Även kommerskollegium avstyrkte förslaget i nu ifrågavarande del samt

hänvisade till ett av kollegiet avgivet yttrande över 1935 års fiskeriutrednings

betänkande. I nämnda yttrande hade kollegiet anfört, bl. a., att det föreslagna

restitutionsförfarandet vore förenat med den allvarliga olägenheten,

att kontrollen över att restitution ej orättmätigt åtnjötes knappast syntes

kunna ordnas på fullt tillfredsställande sätt, även om rätt vidlyftiga anordningar

träffades i detta syfte. Däremot hade kollegiet intet att invända mot

att till fiskerinäringens främjande ansloges ett belopp av automobilskattemedlen,

som i stort sett kunde anses motsvara skatten å bensin, förbrukad

vid yrkesmässigt utövande av fiske.

Länsstyrelsen i Blekinge län sade sig i anslutning till ett av Blekinge läns

havsfiskeförening avgivet yttrande i frågan vilja på det kraftigaste understryka

angelägenheten av att restitution även i fortsättningen måtte ske i

enlighet med nuvarande bestämmelser. Länsstyrelsen yttrade vidare bl. a:

Vad Blekinge län anginge hade de återburna medlen år efter år oavkortade

tillfallit länets havsfiskeförening. Dessa medel kunde alltså betraktas som

indirekta medlemsavgifter just från de fiskare, som finge mest nytta av medlens

användning. Länsstyrelsen kunde vitsorda, att havsfiskeföreningen på

ett utmärkt sätt förmedlat dessa medels användning till det blekingska fiskets

fromma, och det syntes ej sakna sin psykologiska betydelse att det varit

fiskarnes egna förtroendemän som på detta ''sätt tillerkänts bestämmanderätten

beträffande medlens tillgodogörande. Väl hade i 1935 års fiskeriutrednings

betänkande föreslagits, att av de bensinskattemedel, som uttoges av

sjötrafiken, ett belopp av 90 000 kronor — alltså samma belopp som det,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

vilket för närvarande högst finge utgå som restitution av bensinskatt beträffande

fiskebåtar — skulle efter Kungl. Maj:ts bestämmande få användas till

fiskerinäringens befrämjande »såsom gottgörelse för den skada, som vållas

fisket av motorbåtstrafiken». I betänkandet funnes dock ej därutöver någon

antydan om till vilka slag av fisket befrämjande åtgärder, som dessa medel

skulle utgå, varför det vore ovisst, om utsikt förefunnes att av dessa nya medel

skulle kunna till förfogande för länets havsfiskeförening ställas ungefär lika

stort belopp som hittills. Men även om så skulle vara fallet, hölle länsstyrelsen

före, att den nytta, som havsfiskeföreningen hittills uträttat, varit sä

stor och att behovet av ytterligare åtgärder i denna riktning vore så framträdande,

att föreningen vore väl förtjänt av att — på sätt skulle möjliggöras

genom båda dessa 90 000 kronors anslag — få sitt årliga statsbidrag fördubblat,

och länsstyrelsen ansåge sannolikt att förhållandet i detta hänseende

vore likartat även i de andra län, som berördes av denna fråga.

Länsstyrelsen i Örebro län instämde i ett av länets hushållningssällskaps

förvaltningsutskott avgivet yttrande, däri anförts:

Förvaltningsutskottet ansåge sig böra avstyrka förslaget att restitution av

bensinskatt skulle ske till sötvattensfiskarne direkt. De penningbelopp, vilka

på så sätt skulle restitueras till varje fiskare som använt bensin vid fisket,

skulle bliva ganska små och betyda ganska litet för de enskilda fiskarne.

För Örebro läns del representerade likvisst det sammanlagda beloppet eu

summa av ca 2 000 kronor, vilken utan varje avdrag för förvaltnings- eller

resekostnader användes till gemensamt gagn för fiskarne huvudsakligen i

form av fiskodlingsåtgärder. Det ville synas, att större allmänt gagn, jämväl

för fiskarne, vunnes genom medlens användning på detta sätt än om de skulle

plottras bort i småposter enligt det föreliggande förslaget. Detta senare skulle

säkerligen också medföra större utgifter för kontroll, varigenom dividenderna

för de enskilda fiskarne skulle ytterligare minskas. Någon vinst av förslaget

kunde förvaltningsutskottet alltså icke se men väl olägenheter och tyngande

kontroll.

I proposition nr 234 till 1938 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till

ändrade bestämmelser rörande automobilbeskattningen. I propositionen upptogs

till behandling även frågan om ändrade regler för restitution av bensinskatt

till fiskets utövare. Efter att ha redogjort för automobilskatteutredningens

förslag och innehållet i remissyttrandena anförde departementschefen följande:

Rätt till restitution av skatt för bensin, använd för framdrivande av motorbåt

vid yrkesmässigt utövande av fiske, tillkom ursprungligen genom beslut

vid 1927 års riksdag. I den proposition, nr 173, vari förslag härom framlades

för riksdagen, anförde föredragande departementschefen, bl. a., att ett godtagbart

uppslag till lösande av frågan om restitution direkt till fiskarbefolkningen

då ännu icke framkommit men att eu kollektiv restitution till

fisket syntes kunna ifrågakomma och vara ägnad att rätt väl tillgodose

fiskarnes gemensamma intressen. Detta uttalande synes alltjämt äga tilllämpning.

Liksom tidigare uppslag till lösning av denna fråga lider det nu

föreliggande förslaget onekligen av den svagheten, att det, för åvägabringande

av eu något så när nöjaktig kontroll från statens sida över att restitutionsrätten

icke missbrukas, skulle erfordras vidtagande av åtgärder, vilka

icke; stå i rimligt förhållande till den jämförelsevis ringa fördel, som förslaget

skulle kunna bereda varje enskild fiskare. Vid frågans bedömande bör vidare

beaktas, att den nuvarande kollektiva restitutionsformen ansetts vara att

föredraga även på håll, som direkt representera fiskerinäringens intressen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

Därest direkt restitution medgives för fiskarbefolkningen, skulle samma förmån

icke gärna kunna förvägras vissa andra grupper av bensinförbrukarc,

såsom motorbåtsägare, vilka icke äro fiskare, jordbrukare med flera. Det

behöver icke närmare utvecklas, vilka svårigheter i kontrollhänseende en

dylik utsträckning av restitutionsrätten skulle medföra. Det förtjänar framhållas,

att vid årets riksdag motionsvis framförts krav på skattefrihet för

bensin, som förbrukas uteslutande i jordbruksdrift.

I sitt av 1938 års riksdag godkända betänkande nr 16 — vari bl. a. förordats

en höjning av bensinskatten från 10 till 12 öre — anförde 1938 års bevillningsutskott

bl. a. följande:

Den av utskottet förordade höjningen av bensinskatten kommer givetvis att

träffa icke blott ägare av motorfordon utan även andra grupper av bensinförbrukare,

såsom utövare av yrkesmässigt fiske, jordbrukare, motorbåtsägare

med flera. I syfte att söka undanröja verkningarna av bensinskatten

för sjötrafiken har automobilskatteutredningen verkställt undersökningar angående

möjligheten att genom tillsats av färgämne till bensin, som användes

för nämnda trafik, skilja denna bensin från sådan som användes vid automobildrift.

Ett dylikt förfarande har visserligen visat sig vara tekniskt genomförbart,

men utredningen har, med hänsyn till svårigheten att åvägabringa

en effektiv kontroll över att färgad bensin ej användes för automobildrift,

icke ansett sig kunna förorda bestämmelser om färgning av bensin. För tillgodoseende

av fiskarenas intresse har automobilskatteutredningen i huvudsak

förordat av 1935 års fiskeriutredning framlagt förslag om restitution av skatt

å bensin, som förbrakats i yrkesmässigt fiske, direkt till de fiskare, som för

angivet ändamål använt bensin. I åtskilliga yttranden över detta förslag

hava starka betänkligheter anförts mot detsamma, och en del representanter

för fiskerinäringen hava ansett den nuvarande kollektiva restitutionsformen

vara att föredraga. Departementschefen har av anförda skäl ansett sig icke

kunna biträda utredningens förslag utan förordat bibehållande av det nuvarande

kollektiva restitutionsförfarandet.

Av det anförda framgår, att det är förenat med stora svårigheter att upphäva

verkningarna av bensinskatten för andra bensinförbrukare än dem som

jämlikt skattens syfte skola därav beröras. För fiskarenas vidkommande

synas olägenheterna av bensinskatten i stort sett hava undanröjts genom

den nuvarande kollektiva restitutionen av nämnda skatt. Därest den av utskottet

förordade höjningen av bensinskatten godkännes av riksdagen, förutsätter

utskottet, att Kungl. Maj:t kominer att taga under omprövning frågan

om storleken av det belopp, som efter skattehöjningen bör kollektivt restitueras

till fisket.

I en vid 1940 års riksdag väckt motion II: 174 (av herrar Johansson i

Öckerö och Hansson i Hönö) hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring av bestämmelserna om restitution av

bensinskattemedel till fiskerinäringen, att restitution av nämnda skatt finge

i sin helhet utgå direkt till förbrukarna.

På hemställan av bevillningsutskottet (betänkandet nr 42) avslog riksdagen

motionen.

Frågan om restitution eller om borttagande av skatten å bensin, som användes

inom fiskerinäringen, har berörts i fyra av de till behandling i nu före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

9

varande betänkande upptagna motionerna, nämligen i de likalydande motionerna

I: 2 och II: 8 samt i de likalydande motionerna I: 202 och II: 323. Av

motiveringen i nämnda motioner må här återgivas följande.

I motionerna I: 2 och II: 8 har anförts bl. a. att under budgetåren 1931/32

t. o. m. 1944/45 hade förbrukningen av bensin för fisket uppgått till ca 18 å 19

milj. liter varå i bensinskatt erlagts 3 126 372 kronor. Av ifrågavarande belopp

hade en kollektiv restitution utgått till fiskets gemensamma intressen med

1 400 000 kronor. De erlagda skattebeloppen hade sålunda överstigit restitutionsanslagen

med inte mindre än 1 726 372 kronor på de 14 år, som det här

vore fråga om. Anslagsmedlen fördelades mellan de olika länen efter beräkningar

av fiskeritjänstemännen rörande bensinförbrukningen inom varje län.

Medlen hade huvudsakligen använts till fiskodling och fiskinplantering, till

anläggning och förbättring av fiskehamnar och bryggor samt till föreningsverksamheten

bland fiskare. Enligt bestämmelser om bidrag för byggandet

av statsunderstödda fiskhamnar kunde av statsmedel utgå 90 % av kostnaderna.

Från restitutionsanslaget hade beviljats medel för bestridande av de

10 % av kostnaderna, som fiskare själva skulle svara för. Vidare hade bidrag

utgått till telefonförbindelser, elektrifiering av fiskelägen, till farleder och

fyrar, navigationskurser, vattenledningar, förvarings- och förädlingsanläggningar

för fiskprodukter m. m.

I motionerna har vidare framhållits att fiskare syntes böra, liksom flyget

m. fl., erhålla full återbäring av vad de erlade i bensinskatt direkt till förbrukaren

och icke, såsom skett hittills, kollektivt genom hushållningssällskapen.

Genom ett dylikt förfarande beginges i många fall en mycket stor orättvisa

mot de fiskare, som hade bensinmotorer i sina fiskebåtar. Man kunde tänka

sig, vilket också hade hänt, att eu grupp fiskare från en -vass del av ett län,

som icke använde bensin i sina fiskebåtar, kunde få ett anslag av restituerad

bensinskatt, då däremot fiskare från en annan del av länet, som begagnade sig

av bensin i sina båtar, icke hade möjligheter att erhålla någon som helst del

av den restituerade bensinskatt som de själva inbetalat. Det kunde också

sägas, att det vore oegentligt, att endast de fiskare, som förbrukade bensin,

skulle bidraga till åtgärder av nämnt slag.

Slutligen ha motionärerna hänvisat till ett flertal framställningar till Kungl.

Maj:t, däri hemställts om borttagande av skatten å bensin, som användes vid

yrkesmässigt utövande av fiske, eller om medgivande av restitution direkt till

förbrukarna.

I motionerna I: 202 och II: 323 har erinrats om de betydelsefulla ändamål,

vartill restituerade bensinskattemedel till fiskerinäringen använts. I fortsättningen

liksom hittills förelåge enligt motionärernas mening uppgifter som

motiverade en kollektiv restitution länsvis av bensinskatt till fiskerinäringens

främjande. Därjämte borde emellertid undersökas huruvida icke en restitution

direkt till fiskare borde göras. Den nuvarande skatten å bensin och motorsprit

beräknades uppgå till 18 öre per liter. Enligt Kungl. Maj:ts proposition

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

nr 5 till innevarande års riksdag föresloges höjning av skatten med ytterligare

20 öre per liter. Efter kriget arbetade den svenska fiskerinäringen under sådana

förhållanden, att den hade svårt att bära någon ytterligare fördyring av driftkostnaderna.

I förslaget till förordning om denna tillfälliga skatt å bensin

föreskreves, att angående restitution av skatt, som i förordningen avsåges,

skulle bestämmelserna i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild

skatt å bensin och motorsprit äga motsvarande tillämpning. Detta betydde,

att kollektiv restitution av den tillfälliga skatten å bensin skulle kunna ske.

Fråga vore om inte någon anordning kunde vidtagas, så att restitution av

denna tillfälliga bensinskatt kunde ske direkt till fiskare. Därest detta ur

kontrollsynpunkt tekniskt vore genomförbart, behövde skatteförslagets syfte

icke i högre grad frångås, därest återbäringen skedde i efterhand.

Restitution av skatt ä bensin, som användes inom jordbruket.

För jordbrukets del finnes ingen motsvarighet till de för fisket gällande

restitutionsreglerna beträffande bensinskatt. Frågan härom har emellertid

varit föremål för uppmärksamhet i olika sammanhang. Sålunda ha bl. a.

1938 och 1939 års riksdagar haft att taga ställning till motionsvis framförda

yrkanden om lättnader i beskattningen av bensin, som förbrukas inom jordbruket.

I två vid 1938 års riksdag väckta likalydande motioner I: 53 (av herr Anton

Pettersson m. fl.) och II: 51 (av herr Werner i Höjen m. fl.) hemställdes, att

riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning om utredning och förslag

angående på vilket sätt bensin som förbrukades uteslutande i jordbruksdrift

skulle kunna befrias från att belastas av för vägväsendet avsedd beskattning.

1938 års bevillningsutskott, som upptog förevarande motioner till behandling

i samband med propositionen nr 234 angående ändring i 1922 års förordning

om automobilskatt in. in., anförde i sitt förut omnämnda betänkande nr

16 bl. a., att utskottet förutsatte att Kungl. Maj:t komme att ägna uppmärksamhet

åt frågan, huruvida det vore möjligt att vidtaga några åtgärder till

lindrande av bensinskattens verkningar för — förutom yrkesfiskare — andra

förbrukare, som rätteligen icke borde drabbas av skatten.

På hemställan av utskottet lämnade 1938 års riksdag motionerna utan

åtgärd.

I en vid 1939 års riksdag väckt motion II: 309 (av herrar Werner i Höjen

och Pettersson i Rosta) hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t begära utredning och förslag till sådan ändring i 1929 års förordning

om särskild skatt å bensin och motorsprit att i jordbruksdrift förbrukad bensin

befriades från erläggande av bensinskatt.

1939 års bevillningsutskott anförde i sitt över bl. a. förevarande motion

avgivna betänkande nr 3 i hithörande delar följande.

I motionen II: 309 har framställts krav om skattefrihet för bensin, som

förbrukas i jordbruksdrift. I samband med förslaget till omläggning av auto
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

11

mobilbeskattningen var samma fråga i anledning av väckta motioner föremål

för 1938 års riksdags uppmärksamhet. Av skäl som framgå av den tidigare

redogörelsen beslöt riksdagen på hemställan av bevillningsutskottet avslå

sistnämnda motioner. Yad angår det i den förevarande motionen framlagda

förslaget till lösning av frågan om restitution av skatt å bensin, använd i jordbruksdrift,

finner utskottet detta förslag lida av den svagheten att en något

så när nöjaktig kontroll över att restitutionsrätten ej missbrukas skuile

erfordra åtgärder, vilka ej stå i rimligt förhållande till den relativt ringa fördel,

som förslaget skulle komma att bereda varje enskild jordbrukare. Det är

vidare givet att, därest sådan rätt medgives. jordbrukare, samma förmån icke

skulle kunna förvägras andra grupper av bensinförbrukare, vilka rätteligen

icke borde drabbas av ifrågavarande skatt. En sådan utsträckning av restitutionsrätten

skulle emellertid föranleda ytterligare svårigheter i kontrollhänseende.

Enligt vad utskottet inhämtat är den i motionen berörda frågan föremål

för närmare övervägande inom lantbruksstyrelsen. På grund härav och då,

på sätt 1938 års bevillningsutskott anfört, det torde kunna förväntas, att Kungl.

Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på frågan, anser sig utskottet icke böra

förorda bifall till motionärernas hemställan om skrivelse till Kungl. Maj:t med

begäran om utredning i förevarande ämne.

I enlighet med utskottets hemställan lämnades ovannämnda motion II: 309

av 1939 åra riksdag utan åtgärd.

Frågan om restitution av skatt å bensin, som användes inom jordbruket,

har behandlats i tre av de till behandling i nu förevarande betänkande upptagna

motionerna, nämligen i de likalydande motionerna 1:115 och II: 218

samt i motionen II: 222. Av innehållet i motionerna må här återgivas följande.

I motionerna 1:115 och II: 218 har erinrats om den höjning av bensinskatten

som föreslagits i proposition nr 5 till innevarande års riksdag. Ökad

beskattning på bensinen skulle enligt motionärernas mening medföra, att

bensintraktorerna komme att omändras till fotogendrift, vilket i sin tur skulle

giva till resultat en ökad förbrukning av såväl fotogen som smörjoljor

för uppnående av samma arbetsresultat. Då priset i svensk hamn

på fotogen och bensin i stort sett vore detsamma, skulle alltså en onödig

förbrukning av hårdvaluta bliva följden. Någon begränsning i användningen

av drivmedel inom jordbruket med åtföljande produktionsminskning

för att härigenom åstadkomma minskning i förbrukning av importerade

drivmedel hade i varje fall icke ifrågasatts. Det verkliga förhållandet syntes

vara, att man förbisett användningen av bensin för jordbrukets traktorer,

vilket sannolikt sammanhängde med att bensintraktorer först under sista halvåret

1947 började i större utsträckning importeras till Sverige. Med hänsyn

till jordbrukets trängande behov av traktorer med tillhörande redskap vore

importen av traktorer nödvändig. Även om den ökade förbrukning av fotogen

och smörjoljor, som skulle bli följden vid några tusen bensindrivna traktormotorers

ändring till fotogendrift, icke ansåges så betydelsefull, vore dock

den minskning av traktors motorstyrka och arbetsresultat, som bleve följden,

ur jordbrukets synpunkt desto allvarligare. Om traktorn vid bensindrift vore

avsedd att användas för eu 2-skärig 12" plog på flertalet jordar, skulle änd
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

ringen kanske medföra att i regel endast 1-skärig plog med åtföljande försämrat

arbetsresultat skulle kunna användas. Traktorn skulle härigenom fördyras,

arbete och material förbrukas, samtidigt som ett sämre arbetsresultat

med traktorn skulle uppnås, varjämte för landet som helhet en onödig kapitalinvestering

skedde. Även när det gällde svensktillverkade traktorer skulle

möjlighet till bensindrift medföra många fördelar.

Motionärerna ha vidare framhållit att nyssnämnda fråga aktualiserade

bränslefrågan i stort inom jordbruket. De tillämpade beskattningsprinciperna

med frihet från skatt på fotogen i stället för skatterestitution på bensin, som

användes för jordbruksändamål, hade medfört, att de bensinkonstruerade

motorerna vid importen till Sverige ändrades för fotogendrift, varigenom jordbruket

erhölle en maskin som bleve mindre lättskött än bensinmotorn och med

minskad motorstyrka och arbetskapacitet. Ur nationalekonomisk synpunkt

bleve resultatet ökad förbrukning av valuta på grund av den något större

traktor jordbrukaren måste skaffa för att få tillräcklig motorstyrka vid fotogendrift

samt, såsom redan framhållits, ökad förbrukning av fotogen och

smörjolja.

Motionärerna ha slutligen understrukit, att då den principen valts, att bensinskatten

helt vore avsedd för vägarnas underhåll, vore det också logiskt, att

bensin använd för jordbruksändamål vore skattefri, således icke endast bensin,

som användes för jordbrukstraktorer, utan även bensin för hjälpmotorer till

skördetröskor och stationära motorer för mjölkmaskiner m. m.

Även i motionen II: 222 ha framhållits de olägenheter som en omändring

till fotogendrift av bensindrivna traktorer skulle medföra. Enligt vad i motionen

framhållits syntes tidpunkten nu vara inne för medgivande av restitution

av skatt å bensin, som användes inom jordbruket. Mot medgivandet av

restitution kunde invändas, att jordbrukaren använde bensin för t. ex. sin

personbil och därvid skulle missbruka bensinskattefriheten även för denna

bensin. Häremot kunde anföras, att prejudikat redan förefunnes i det system

som tillämpades, då viss petroleumprodukt användes för drivande av automobil,

t. ex. brännolja för dieselmotorer. Härvid inlevererade bilägaren bränsleskatten

i efterskott, varvid förbrukad kvantitet brännolja uppgåves. Bilägaren

vore härvid icke skyldig att verifiera eller på annat sätt styrka förbrukningen

av brännolja. I fråga om jordbrukets traktorer syntes, om en kontroll av förbrukad

kvantitet ansåges nödvändig, en tillfredsställande kontroll kunna

vinnas med hjälp av befintliga krisorgan eller sedermera av lantbruksnämnderna.

Jordbrukets storlek, odlade grödor samt dagsverksjournaler med uppgift

om körtimmar med traktorn gåve en god ledning för kontrollanten för

bedömning av förbrukad kvantitet. Eventuellt vore en viss grundtilldelning för

viss storlek på jordbruk tänkbar.

Utskottets yttrande.

I utskottets betänkande nr 8 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 5 med förslag till förordning om särskild automobilskatt, m. m. —

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

i vilket betänkande utskottet bl. a. förordat en skärpning av bensinbeskattningen

fr. o. m. den 1 april 1948 med 27 öre per liter — har omnämnts, att

i vissa motioner framförts yrkande om införande av rätt till restitution av

skatt för bensin, som använts i jordbruk eller yrkesmässigt bedrivet fiske.

I detta hänseende anförde utskottet, att införandet av en dylik restitutionsrätt

vore förenad med åtskilliga svårigheter av teknisk natur, vilka krävde

noggranna överväganden. Med hänsyn härtill och då ifrågavarande spörsmål

kunde lösas fristående från frågan om skärpning av bensinbeskattningen hade

utskottet ansett det lämpligt att först i ett senare betänkande framlägga sin

ståndpunkt i dessa restitutionsfrågor.

Vad angår frågan om rätt till restitution av skatt för bensin, som användes

för jordbruket, har i de likalydande motionerna 1:115 (av herr Hjalmar

Nilsson m. fl.) och II: 218 (av herr Hseggblom m. fl.) hemställts, att riksdagen

måtte dels besluta om restitutionsförfarande för bensin för jordbrukets

drift, vilket förfarande skulle avse antingen skatten för bensin i dess helhet

eller den föreslagna tilläggsskatten för bensin, dels ock i skrivelse till Kungl.

Maj:t begära utredning och förslag beträffande formerna för restitutionsförfarandet.

Vidare har i motionen II: 222 (av herr Nilson i Spånstad) hemställts,

att riksdagen måtte besluta, att restitution av bensinskattemedel för

bensin, som användes inom jordbruket, beviljades enligt samma grunder som

nu tillämpades för inom fiskerinäringen använd bensin. I fråga om motiveringen

för dessa yrkanden har särskilt åberopats dels den aktuella skärpningen

i bensinbeskattningen och dels den omständigheten, att f. n. importerades

från England ett betydande antal traktorer, byggda för bensindrift.

Utskottet vill till en början understryka, att frågan om rätt till restitution

av skatt för bensin, som användes för jordbrukets drift, självfallet fått

ökad betydelse i anledning av den rid årets riksdag beslutade höjningen av

bensinbeskattningen fr. o. in. den 1 april 1948 från 18 till 45 öre per liter.

Såsom utskottet i annat sammanhang framhållit måste denna skärpning i

bensinbeskattningen visserligen anses vara av tillfällig natur, men även en

skattehöjning på kortare tid föranleder givetvis, att kravet på rätt till sådan

restitution varom här är fråga ägnas särskild uppmärksamhet.

Då utskottet i vissa tidigare avgivna betänkan den rörande skärpning av

den indirekta beskattningen förordat, att dylika skärpningar genomfördes,

har utskottet samtidigt därmed betonat, att skärpningarna icke borde drabba

den speciella näringsgren eller verksamhet, som gjordes till föremål för skärpt

beskattning, utan i stället borde slå igenom i konsumentpriserna. Beträffande

bensin, som användes vid jordbrukets drift, torde det knappast vara

praktiskt möjligt att vidtaga sådana anordningar att kostnadsökningarna i anledning

av skärpningen av skatten å bensin kunna överflyttas å konsumenterna

genom mera generella höjningar av priserna på jordbrukets produkter. Även

denna omständighet förtjänar att beaktas vid ett ståndpunktstagande till den

nu föreliggande restitutionsfrågan.

Skärpningen i bensinbeskattningen kommer vidare att medföra, att frågan

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

om rätt till restitution av erlagd skatt för bensin, som använts vid jordbrukets

drift, fått en större ekonomisk räckvidd än tidigare för varje enskild förbrukare.

Detta bör å andra sidan föranleda, att åtgärder i syfte att tillmötesgå

de i motionerna framförda önskemålen måste övervägas med särskilt beaktande

av frågans rent ekonomiska sida såväl ur kontrollsynpunkt som eljest.

För egen del är utskottet i princip av den uppfattningen, att — då de genom

bensinbeskattningen inflytande skattemedlen äro avsedda att bidraga till

täckande av kostnaderna för vägväsendet — kompensation bör lämnas

jordbruket för de särskilda kostnader som uppkomma till följd av beskattningen

av bensin som användes såsom drivmedel för jordbrukets

maskiner. Huruvida kompensationen bör avse endast tilläggsskatten å bensin

eller göras mera omfattande vill utskottet i detta sammanhang lämna öppet.

Beträffande det närmare tillvägagångssättet för genomförandet av en restitutionsrätt

med avseende å bensin, som användes för jordbrukets drift,

anser utskottet sig icke kunna med ledning av nu föreliggande utredningsmaterial

anvisa en slutgiltig lösning av denna fråga.

Emellertid har inom utskottet diskuterats olika utvägar för anordnandet

av ett restitutionsförfarande. Sålunda har ifrågasatts, huruvida icke en kompensation

för bensinbeskattningen skulle kunna genomföras på så sätt, att vid

den årliga jordbruksregleringen beaktades jämväl de av bensinbeskattningen

föranledda kostnadsökningarna för vissa jordbruk. En annan lösning av

restitutionsfrågan, vilken åtminstone provisoriskt skulle kunna visa sig

acceptabel, vore den att statens livsmedelskommission eller annan statlig

myndighet erhölle bemyndigande att efter ansökan utanordna individuell

ersättning med belopp, motsvarande vad som enligt företedd

utredning kunde antagas hava erlagts i bensinskatt för i första

hand bensin som förbrukats för traktordrift. I dylika fall borde ersättningsbeloppets

storlek grundas — icke endast på styrkta uppgifter rörande omfattningen

av verkställda bensininköp under en närmare angiven tidsperiod —

utan även på vunna upplysningar rörande traktorns storlek och användningstid,

jordbrukets areal o. d. Jämväl den utvägen skulle måhända kunna vara

framkomlig, att restitutionsrätten på ett eller annat sätt sammankopplades

med den bensinransonering, som inom en nära framtid torde komma att

genomföras.

I enlighet med det nu anförda tillstyrker utskottet, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla om en allsidig och förutsättningslös utredning

rörande frågan om rätt till restitution av skatt för bensin, som användes för

jordbrukets drift. Kesultatet av denna utredning bör föreläggas 1949 års

riksdag.

Med hänsyn bl. a. till den i motionerna omnämnda importen från England av

bensindrivna traktorer synes det emellertid angeläget att restitution av skatt

för bensin som användes vid jordbruket till bensindrivna traktorer medgives

åtminstone i viss utsträckning redan fr. o. m. den 1 april 1948. Utskottet anser

sig därför böra föreslå, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att —

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

därest det skulle visa sig praktiskt möjligt att genomföra en individuell restitution

i dylika fall — förordna om restitution av tilläggsskatten å sådan bensin,

som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den

1 april 1948—den 31 mars 1949. Restitutionsrätten bör självfallet omfatta endast

tilläggsskatten å sådan bensin som använts vid jordbrukets skötsel i

mera inskränkt bemärkelse; till den del traktorer användas för landsvägskörning

eller skogstransporter bör restitution ej ifrågakomma. Vid utnyttjandet av

nu nämnda bemyndigande bör tillses, att några mera invecklade regler för

rätten att åtnjuta restitution icke uppställas; tvärtom bör restitution utgå

efter förhållandevis schematiska grunder. Det nu gällande villkoret att restitution

enligt 1929 års kungörelse må beviljas endast om förbrukningen under

ett kvartal överstigit 500 liter torde böra jämkas på så sätt att restitution må

åtnjutas därest kvartalsförbrukningen kan antagas ha överstigit 100 liter. Skulle

de praktiska svårigheterna att utnyttja detta bemyndigande visa sig alltför

stora, förutsätter utskottet att i det förslag, som kan komma att framläggas i

anledning av den av utskottet förordade utredningen, upptagas bestämmelser

om retroaktiv rätt till restitution av bensinskatt i samma omfattning som avses

i nyssnämnda bemyndigande. Utskottet förutsätter, att dessa uttalanden från

utskottets sida, därest de lämnas utan erinran av riksdagen, komma att- medföra,

att någon ombyggnad av de importerade bensintraktorerna icke verkställes

i större omfattning.

Vad härefter angår frågan om rätt till restitution av skatt för bensin, som

användes vid yrkesmässigt bedrivet fiske, har i de likalydande motionerna

I: 2 (av herr Emil Petersson) och II: 8 (av herr Utbult m. fl.) yrkats, att riksdagen

måtte besluta, att bensinskatten skulle borttagas på sådan bensin, som

användes vid yrkesmässigt utövande av fiske, eller, om detta av vissa skäl

icke läte sig göra, att skatten restituerades direkt till förbrukaren, såsom i

Danmark, eller att yrkesfiskare finge inköpa avgiftsfri bensin, såsom i Norge.

Vidare har i de likalydande motionerna 1: 202 (av herr Hällgren) och II: 323

(av herrar Skoglund i Umeå och Jonsson i Skedsbygd) hemställts, att riksdagen,

därest höjning av bensinskatten beslutades, måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa om utredning, huruvida utöver nuvarande system för kollektiv

restitution till fiskerinäringen av erlagd bensinskatt jämväl återbäring

direkt till fiskare av sådan skatt kunde ske, samt att Kungl. Maj: t till 1949

års riksdag måtte framlägga förslag i ärendet. I huvudsak samma yrkanden

ha därjämte framställts i de likalydande motionerna I: 15 (av herr Gustaf

Karlsson m. fl.) och II: 34 (av herr Johansson i Torp m. fl.), vilka båda motioner

emellertid hänvisats till jordbruksutskottet.

Vad utskottet i det föregående anfört beträffande frågan om rätt till restitution

av skatt för bensin, som användes för jordbruket, är i vissa hänseenden

tillämpligt jämväl med avseende å frågan om rätt till restitution av skatt för

bensin, som användes vid yrkesmässigt bedrivet fiske. Ej heller såvitt angår

spörsmålet om restitutionsrätt i sistnämnda hänseende är utskottet berett att

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

nu framlägga förslag till slutgiltig lösning av detsamma. Då utskottet — såsom

framgår av det förut anförda — tillstyrkt att en utredning verkställdes

av frågan om rätt till restitution av skatt för bensin, som användes för jordbrukets

drift, torde det vara lämpligt att denna utredning finge avse jämväl

förevarande restitutionsfråga. Utskottet förordar alltså, att utredning verkställes

även av spörsmålet om rätt till restitution av skatt för bensin, som

användes vid yrkesmässigt bedrivet fiske. Med hänsyn till att viss generell

restitution redan nu beviljas fiskets utövare och då omfattningen av denna

generella restitution bestämmes med utgångspunkt från storleken av de utav

fiskets utövare faktiskt erlagda skattebeloppen, torde några provisoriska åtgärder

i avvaktan på utredningsresultatet icke i detta fall vara erforderliga.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

1) i anledning av de likalydande motionerna I: 115 (av herr

Hjalmar Nilsson m. fl.) och II: 218 (av herr Haeggblom in. fl.)

samt motionen II: 222 (av herr Nilson i Spånstad)

a) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t måtte

föranstalta om en allsidig och förutsättningslös utredning snarast

möjligt rörande frågan om rätt till restitution av skatt för bensin,

som användes vid jordbrukets drift, samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kan föranleda,

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att —- därest praktiska svårigheter

icke skulle hindra genomförandet av restitution av förevarande

slag — förordna om restitution av tilläggsskatt å sådan bensin,

som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer under

tiden den 1 april 1948—31 mars 1949, därvid utskottet förutsätter,

att bemyndigandet utnyttjas under beaktande av vad i detta

betänkande anförts i nu berörda hänseende; samt

2) i anledning av de likalydande motionerna I: 2 (av herr Emil

Petersson) och II: 8 (av herr Utbult m. fl.) samt de likalydande

motionerna I: 202 (av herr Hällgren) och II: 323 (av herrar Skoglund

i Umeå och Jonsson i Skedsbygd) i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om en allsidig

och förutsättningslös utredning snarast möjligt rörande frågan

om rätt till restitution av skatt för bensin, som användes för yrkesmässigt

bedrivet fiske, samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 11 mars 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

17

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Velander, Frans Ericson*, Heiiman,

Wehtje, Franzon, Ramberg, Sjö, Niklasson och Petrén; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Hagberg i Malmö, Björklund,

Sandberg*, Orgård, Falk, Olson i Göteborg, Sundström, Andersson i

Dunker och Larsson i Luttra.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

1) av herrar Velander, Wehtje, Ilagherg i Malmö och Olson i Göteborg;

2) av herr Petrén; samt

3) av herrar Andersson i Dunker och Larsson i Luttra.

2—SOS <S

Bihang till riksdagens protokoll 1248.

7 sand.

Nr 23—24.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:97 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående restitution av bensinskatt till utövare av fiskerinäringen in. in. a1 i texten