Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om restitution till vedei''börande fordonsägare av för mycket inbetald automobilskatt.

1948-03-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1948:24, Betänkande i anledning av väckta motioner om restitution till vedei''börande fordonsägare av för mycket inbetald automobilskatt.

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

Nr 24.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta

motioner om restitution till vedei''börande fordonsägare

av för mycket inbetald automobilskatt.

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, I: 225 av

herr Mannerskantz och II: 296 av herr Birke m. fl., har hemställts, »att riksdagen

för sin del måtte antaga bestämmelser av innebörd, att för mycket inbetald

automobilskatt i förhållande till den tillåtna effektiva körtiden skall

restitueras till vederbörande fordonsägare, samt att resp. utskott måtte låta

utarbeta därför erforderlig lagtext».

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionen II: 296.

Enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt skall för

automobil eller släpvagn som, efter vad särskilt är stadgat, blivit här i riket

registerad, årligen erläggas skatt enligt i förordningen meddelade bestämmelser.

Skatten beräknas för kalenderår och utgår med de i 5 § angivna beloppen.

Enligt 6 § första stycket skall i sådana fall, då skatteplikt inträder under

löpande kalenderår, skatten för det året utgå med belopp, motsvarande vad

av skatten för helt år belöper å den eller de månader skatteplikten gäller. På

samma sätt är enligt 13 § ägaren av fordon för vilket skatteplikten upphört

under löpande kalenderår berättigad att återbekomma så stor del av för året

erlagd skatt, som belöper å tiden efter det skattefriheten inträtt.

Enligt kungörelsen den 31 oktober 1947 (nr 804) om ändring i kungörelsen

den 15 november 1945 (nr 706) angående reglering av handeln med och användningen

av bilgummi, vilken förstnämnda kungörelse utkom från trycket

den 6 november 1947 och trädde i kraft den 8 i samma månad, få lastbilar och

personbilar icke framföras å sön- eller helgdag eller under tiden kl 18—24

dag före sön- eller helgdag eller under tiden kl. 0—5 dag efter sön- eller helgdag,

med mindre bilens innehavare erhållit särskilt tillstånd att bruka fordonet

å sådan tid. Genom kungörelsen den 31 oktober 1947 (nr 805) har förbudet

gjorts tillämpligt jämväl beträffande motorcyklar.

I nu föreliggande motioner har till stöd för det däri framställda yrkandet

anförts i huvudsak följande. Den som betalt automobilskatt för ett helt år

hade därmed också rätt att framföra sitt fordon under årets alla timmar, om

han så ville och intet annat komme hindrande i vägen. Sedan regeringen med

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

19

hänsyn till våra hastigt uttömda valutareserver och bristen på dollar utfärdat

generellt förbud mot s. k. söndagskörning, vilket förbud trätt i kraft fr. o. m.

den 8 november 1947, vore fordonsägarna icke längre i stånd att utnyttja sin

rätt enligt automobilskattelagen. Som körförbudet med undantag för dispensfall

gällde fr. o. m. kl. 18.00 lördagsaftnar t. o. m. kl. 5.00 måndagsmorgnar

resp. samma tid över helgdagar, kunde man uppskattningsvis beräkna den därigenom

minskade tillåtna körtiden till ca 75 % av ett helt års tid, varunder

sålunda motorfordonsägarna icke kunde använda sina fordon. En logisk följd

av detta borde vara, att automobilskatten minskades i motsvarande mån som

körtiden inskränktes Det kunde icke vara riktigt, att bilskatten fortfarande —

så länge det nuvarande söndagskörningsförbudet gällde — skulle utgå oavkortat

för helt år. Automobilskatten utgjorde ersättning till staten för förmånen

att begagna vägarna, och i samma mån som denna förmån reducerades,

måste också ersättningen för förmånen minskas. I annat fall skulle fordonsägarna

få betala för en förmån, som de ej kunde komma i åtnjutande av.

Utskottet. Det i förenäinnda båda motioner framställda yrkandet om återbäring

av viss del av automobilskatten för åren 1947 och 1948 motiveras med,

att ägare av motorfordon på grund av förbudet mot s. k. söndagskörning

—- vilket förbud trädde i kraft den 8 november 1947 — under tiden därefter

icke varit i tillfälle att begagna sina fordon i samma utsträckning som tidigare.

Denna motivering föranleder utskottet erinra om att vid tidigare tillfällen

förekommit inskränkningar i möjligheterna att utnyttja motorfordon utan

att därvid framförts krav på återbetalning av viss del av automobilskatten.

Utskottet vill särskilt hänvisa till den på hösten 1939 införda bensinransoneringen,

vilken i lika hög grad som söndagskörningsförbudet torde ha medfört,

att fordonsägarna icke kunnat obehindrat utnyttja sina fordon.

Vidare vill utskottet framhålla den av motionärerna själva åberopade författningsbestämmelsen,

att om fordonsägare låter avregistrera sitt fordon

under löpande kalenderår, är han berättigad återfå den del av automobilskatten

som belöper på tiden fr. o. m. månaden efter den, då avregistreringen

skedde. För fordonsägare, som drabbats av söndagskörningsförbudet och

av denna anledning funnit automobilskatten felaktigt avvägd, har den möjligheten

stått öppen att redan i november 1947 avregistrera sitt fordon. Därest

en sådan åtgärd vidtagits, skulle skyldigheten att svara för automobilskatt

upphört redan med utgången av sistnämnda månad och skatten för december

1947 skulle ha restituerats. Har däremot en fordonsägare trots söndagskörningsförbudet

underlåtit att vid sagda tid avregistera sitt fordon, får

han anses ha accepterat, att automobilskatten även därefter skall utgå med

samma belopp som tidigare.

Det av Kungl. Maj:t utfärdade förbudet mot söndagskörning har genomförts

med stöd av allmänna förfogandelagen. I nämnda lag ha meddelats

närmare bestämmelser rörande ersättningsskyldighet för det allmänna i de

fall då lagen vunnit tillämpning. Enär ersättningsskyldighet i berörda hän
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

seende kan inträda endast under förutsättning att annan tillhörig egendom

tagits i anspråk för det allmännas räkning, äro de i nyssnämnda lag givna ersättningsreglerna

uppenbarligen icke tillämpliga i nu ifrågavarande fall. Utskottet

finner tillräckliga skäl icke föreligga att i anledning av söndagskörningsförbudet

utvidga dessa ersättningsregler.

På nu anförda skäl avstyrker utskottet bifall till förevarande motioner.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 225 (av herr Mannerskantz)

och II: 296 (av herr Birke m. fl.) om restitution till vederbörande

fordonsägare av för mycket inbetald automobilskatt icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 mars 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLY OLSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 23.

Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.