Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945

1948-01-24 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1948:3, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

1

Nr 3.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående ändring

i förordningen den 21 december 1945 (nr 823)

om nöjesskatt, jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 3 januari 1948 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 8, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 21 december

1945 (nr 823) om nöjesskatt.

Härigenom förordnas, att 2, 7, 9 och 11 §§ förordningen den 21 decem
-

ber 1945 om nöjesskatt skola erhalla

Nuvarande Igdelse:

2

Nöjesskatten fördelas med hälften

till staten och med hälften till den

kommun, inom vars område nöjestillställningen

äger rum.

7

Nöjesskatten utgår med 15 procent

å bruttopriset för varje biljett, inberäknat

skatten; dock att, om biljettpriset

vid biograf föreställning översti
1

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 7 samt

ändrad lydelse på satt nedan angives.

Föreslagen Igdelse:

§•

Nöjesskatten fördelas med hälften

till staten och med hälften till den

kommun, inom vars område nöjestillställningen

äger ruin. För nöjestillställning

som avses i 3 § c) skall dock

nöjesskatten i stället fördelas med tre

fjärdedelar till staten och en fjärdedel

till kommunen.

§•

Nöjesskatten utgår med 15 procent

å bruttopriset för varje biljett, inberäknat

skatten; dock att för biografföreställning

nöjesskatten utgår med

. Nr 3.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

Nuvarande lydelse:

ger en krona, nöjesskatten utgör 15

procent av en krona samt 30 procent

av återstoden av biljettpriset.

9

Såsom biljettpris — — — betalning

(fribiljett).

I biljettpriset---till tillställ
ningen.

Avser biljett ett flertal tillställningar

eller ett flertal personer, beräknas

skatt därå såsom för motsvarande antal

biljetter för en tillställning eller

en person. Har icke vid biljettens utlämnande

bestämts, huru många tillställningar

eller personer biljetten avser,

beräknas skatten å biljetten till

20 procent av biljettpriset eller, då

fråga är om biografföreställning, till

25 procent av nämnda pris.

11

Medgives rätt —--biljett ut
lämnats.

Kan sådan utredning icke vinnas,

beräknas skatten till 20 procent av

det bruttobelopp, som influtit i inträdesavgifter

och andra därmed likställda

avgifter, eller, då fråga är om biografföreställning,

till 25 procent av

nämnda bruttobelopp. Där tillförlitlig

utredning ej kan vinnas angående

den verkliga bruttoinkomsten, uppskattas

denna till bruttoinkomsten

vid utsålt hus eller efter annan lämplig

beräkningsgrund.

Föreslagen lydelse:

30 procent, om biljettpriset icke överstiger

en krona, och eljest med 30

procent av en krona och 45 procent av

återstoden av biljettpriset.

§•

Såsom biljettpris —- —• — betalning

(fribiljett).

I biljettpriset ----till tillställ
ningen.

Avser biljett ett flertal tillställningar

eller ett flertal personer, beräknas

skatt därå såsom för motsvarande antal

biljetter för en tillställning eller en

person. Har icke vid biljettens utlämnande

bestämts, huru många tillställningar

eller personer biljetten avser,

beräknas skatten å biljetten till

20 procent av biljettpriset eller, då

fråga är om biografföreställning, till

40 procent av nämnda pris.

§•

Medgives rätt---biljett ut
lämnats.

Kan sådan utredning icke vinnas,

beräknas skatten till 20 procent av

det bruttobelopp, som influtit i inträdesavgifter

och andra därmed likställda

avgifter, eller, då fråga är om

biografföreställning, till 40 procent

av nämnda bruttobelopp. Där tillförlitlig

utredning ej kan vinnas angående

den verkliga bruttoinkomsten,

uppskattas denna till bruttoinkomsten

vid utsålt hus eller efter annan

lämplig beräkningsgrund.

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1948.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3. 6

1) de likalydande motionerna I: 39 av herr Linderot m. fl. och II: 108 av

herr Hagberg i Luleå m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte avslå förevarande

proposition;

2) motionen II: 138 av herrar Stjärne och Persson i Svensköp, vari hemställts,

»att riksdagen måtte med ändring av Kungl. Maj :ts proposition nr 8

besluta att 2, 7, 9 och 11 §§ förordningen den 21 december 1945 skola erhålla

följande lydelse:

§ 2.

Nöjesskatten fördelas med tre fjärdedelar till staten och en fjärdedel till

den kommun, inom vars område nöjestillställningen äger rum.

§ 7.

Nöjesskatten utgår med 30 procent å bruttopriset för varje biljett, inberäknat

skatten; dock att för biograf föreställning nöjesskatten utgår med

30 procent, om biljettpriset icke överstiger en krona, och eljest med 30

procent av en krona och 45 procent av återstoden av biljettpriset.

§ 9.

Såsom biljettpris---betalning (fribiljett).

I biljettpriset----- till tillställningen.

Avser biljett ett flertal tillställningar eller ett flertal personer, beräknas

skatt därå såsom för motsvarande antal biljetter för en tillställning eller

en person. Har icke vid biljettens utlämnande bestämts, huru många tillställningar

eller personer biljetten avser, beräknas skatten å biljetten till

35 procent av biljettpriset eller, då fråga är om biografföreställning, till 40

procent av nämnda pris.

§ 11-

Medgives rätt---biljett utlämnats.

Kan sådan utredning icke vinnas, beräknas skatten till 35 procent av det

bruttobelopp, som influtit i inträdesavgifter och andra därmed likställda

avgifter, eller, då fråga är om biografföreställning, till 40 procent av nämnda

bruttobelopp. Där tillförlitlig utredning ej kan vinnas angående den verkliga

bruttoinkomsten, uppskattas denna till bruttoinkomsten vid utsålt hus

eller efter annan lämplig beräkningsgrund»; samt

3) motionen II: 140 av herr Johnsson i Skoglösa in. fl., vari hemställts,

»att riksdagen med anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 8 måtte besluta,

att nöjesskattemedlen helt skola tillfalla staten och användas för att

befrämja landets kulturliv».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

Vidare ha till utskottet hänvisats de likalydande motionerna I: 175 av

herr Domö in. fl. samt II: 237 av herr Skoglund i Doverstorp m. fl., vari

hemställts — förutom att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition

nr 5 med förslag till förordning om särskild automobilskatt, m. in. — att de

i motionerna framförda synpunkterna måtte beaktas vid behandlingen av

bland annat propositionen nr 8.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Enligt 1 § förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt

skall för nöjestillställning, till vilken allmänheten har tillträde mot avgift,

erläggas nöjesskatt. Denna skatt fördelas — enligt vad i 2 § stadgas_med

hälften till staten och med hälften till den kommun, inom vars område

nöjestil]ställningen äger rum. I 7 § föreskrives, att nöjesskatten utgår med

15 procent å bruttopriset för varje biljett, inberäknat skatten; dock att, om

biljettpriset vid biograf föreställning överstiger en krona, nöjesskatten utgör

15 procent av en krona samt 30 procent av återstoden av biljettpriset.

Såsom framgår av vad departementschefen anfört i propositionen nr 5

till innevarande års riksdag har 1947 års konsumtionsskatteberedning i

skrivelse den 20 december 1947 framlagt förslag till vissa skärpningar av

den indirekta beskattningen; och har beredningen därvid förordat bl. a.

viss skärpning i fråga om nöjesskatten för biograf föreställning.

Beträffande innehållet i en inom beredningen upprättad, till finansdepartementet

överlämnad promemoria tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen

nr 8 (s. 4—6).

I sin förut berörda skrivelse den 20 december 1947 har beredningen föreslagit,

att nöjesskatten för biografföreställningar höjdes från 15 till 30

procent för den del av biljettpriset, som icke överstege en krona, samt från

30 till 45 procent å återstoden av biljettpriset. Enligt beredningen kunde de

ökade skatteintäkter, som i följd härav kunde antagas uppkomma, beräknas

till omkring 25 miljoner kronor per år. Detta skattebelopp borde

i sin helhet inflyta till statsverket. Skatteskärpningen borde om möjligt

träda i kraft den 1 februari 1948. Beredningen förutsatte, att frågan om

skatteskärpningens fortbestånd upptoges till omprövning redan vid 1949

års riksdag. — En ledamot av beredningen (herr Öhman) har anfört, att

han icke kunde ansluta sig till beredningens förslag i denna del.

Departementschefen har till stöd för det i propositionen framlagda förslaget

anfört följande:

»Såsom framgår av den proposition (nr 5) med förslag till förordning

om särskild automobilskatt, m. in., om vars avlåtande till riksdagen Kungl.

Maj .t förut denna dag fattat beslut, tillstyrker jag de av beredningen föreslagna

skärpningarna av den indirekta beskattningen. I enlighet härmed

föreslår jag nu, att bestämmelsen i 7 § nöjesskatteförordningen ändras på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3. 5

så sätt, att nöjesskatten för biograf föreställningar skall utgå med 30 procent,

om biljettpriset icke överstiger en krona, och eljest med 30 procent

av en krona och 45 procent av återstoden av biljettpriset. Samtidigt härmed

bör i 2 § införas den särskilda bestämmelsen, att nöjeskatten för biografföreställning

skall fördelas med tre fjärdedelar till staten och med en fjärdedel

till vederbörande kommun. Denna fördelningsgrund kommer att medföra,

att inkomstökningen i stort sett tillfaller statsverket, dock att en obetydlig

del därav kommer att tillfalla kommunen.

De nu föreslagna höjningarna av nöjesskatten böra vidare föranleda motsvarande

ändringar i 9 och 11 §§.

Ändringarna böra träda i kraft den 1 februari 1948.»

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

Såsom motivering för de likalydande motionerna I: 39 och II: 108 ha motionärerna

åberopat vad de anfört i de av dem i anledning av propositionen

nr 5 väckta likalydande motionerna 1:36 och 11:105 Rörande innehållet

i dessa sistnämnda motioner tillåter sig utskottet hänvisa till sitt betänkande

nr 1 ävensom till dessa båda motioner.

I motionen II: 138 har framhållits att i nuvarande läge en generell höjning

av nöjesskatten vore befogad. Då Kungl. Maj :t nu föreslagit en höjning

av nöjesskatten på biografföreställningar till ungefär det dubbla, ansåge

motionärerna, att den allmänna skattesatsen för nöjestillställningar

borde höjas till 30 procent. Detta måste medföra en ändring av fördelningen

mellan stat och kommun av de influtna skatteintäkterna. Motionärerna

förutsatte, att frågan om skatteskärpningens fortbestånd koinme att upptagas

till omprövning vid 1949 års riksdag.

I motionen II: 140 har till stöd för det däri framställda yrkandet anförts

i huvudsak följande. De skäl, som vid tidigare tillfällen åberopats för den

meningen att nöjesskatten i sin helhet borde tillfalla staten, ägde alltjämt

giltighet. Det väsentligaste skälet vore att nöjesskatten verkade mycket

ojämnt kommunerna emellan. Nöjesskattemedlen användes för att befrämja

sociala och kulturella ändamål, men det kunde knappast försvaras, att en

viss kommun finge större möjligheter att tillgodose dessa ändamål endast

därför, att den inom sina gränser hyste inkomstbringande nöj esf öretag. Beträffande

den i propositionen föreslagna höjningen av nöjesskatten på biografföreställningar

och dess användning hade motionärerna inga erinringar

att göra i annan mån än att nöjesskatten i sin helhet borde tillfalla statsverket.

Beträffande det närmare innehållet i de likalydande motionerna 1:175

och II: 237 hänvisas till utskottets betänkande nr 1 (s. 4—6).

Utskottet. I sitt betänkande nr 1 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition

nr 6 med förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § lagen den It juni

1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror

har utskottet tagit ställning till vissa mera allmänna frågor rörande

den indirekta beskattningen, vilka uppkommit i anslutning till Kungl. Maj:ts

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

propositioner nr 5—10 till innevarande års riksdag. Vad utskottet i sagda

betänkande anfört i berörda hänseenden är tillämpligt jämväl såvitt angår

den nu föreliggande frågan om skärpning i nöjesbeskattningen. Utskottet

får alltså härutinnan hänvisa till sitt nyssnämnda betänkande.

Härmed har utskottet även redovisat sin ställning till de likalydande motionerna

I: 175 (av herr Domö in. fl.) och 11:237 (av herr Skoglund i Doverstorp

m. fl.), vilka motioner av utskottet avstyrkas.

Enligt det i propositionen nr 8 framlagda förslaget till förordning angående

ändring i förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt

skall nöjesskatten för biograf föreställning — som för närvarande utgår med

15 procent, om biljettpriset icke överstiger en krona, och eljest med 15 procent

av en krona och 30 procent av återstoden av biljettpriset — höjas till

30 procent, om biljettpriset icke överstiger en krona, och eljest till 30 procent

av en krona och 45 procent av återstoden. Vidare föreslås i samma

proposition den ändringen, att nöjesskatten för biografföreställningar skall

tördelas med tre fjärdedelar till staten och en fjärdedel till kommunen.

I anledning av nu berörda förslag har i de likalydande motionerna I: 39

(av herr Linderot m. fl.) och II: 108 (av herr Hagberg i Luleå m. fl.) yrkats

avslag å propositionen med hänsyn till bl. a. att en skattehöjning på

biografbiljetter komme huvudsakligen att drabba de mindre inkomsttagarna

och måste betraktas som en statsmakternas åtgärd i syfte att fördyra

det praktiskt taget enda offentliga nöje, som stode de bredare befolkningsskikten

till buds.

Ä andra sidan har i motionen II: 138 (av herrar Stjärne och Persson i

Svensköp) hemställts att nöjesskatten måtte skärpas — icke endast såvitt

angår biograf föreställningar — utan även beträffande övriga slag av nöjestillställningar,

och att i sistnämnda hänseendet nöjesskatten måtte höjas

från nuvarande 15 procent till 30 procent av biljettpriset. Samtidigt har yrkats,

att den i propositionen föreslagna principen för fördelning av nöjesskatten

för biografföreställningar måtte utsträckas att gälla samtliga slag

av nöjestillställningar.

Enligt utskottets mening är det i nuvarande läge befogat att genomföra

eu skärpning även i fråga om nöjesbeskattningen. Vad angår den omfattning,

i vilken en skärpt nöjesbeskattning bör ifrågakomma, vill utskottet

framhålla, att en höjning av nöjesskatten för andra nöjestillställningar än

biografföreställningar skulle kunna orsaka ideella och andra liknande organisationer

visst ekonomiskt avbräck. Med hänsyn härtill ansluter utskottet

sig till det i propositionen nr 8 framlagda förslaget att begränsa skatteskärpningen

i förevarande hänseende till biografföreställningar.

Utskottet kan sålunda icke tillstyrka vare sig de likalydande motionerna

I: 39 och II: 108 eller motionen II: 138.

Beträffande det i motionen II: 140 (av herr Johnsson i Skoglösa m. fl.)

gjorda yrkandet, att nöjesskatten i sin helhet skulle tillgodoföras statsverket

må erinras om att denna fråga i viss mån kan komma i annat läge sedan

den nyligen beslutade ändringen i kommunernas indelning blivit genom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3. ''

förd. För övrigt har spörsmålet om nöjesskattemedlens fördelning så sent

som hösten 1945 prövats av riksdagen utan att därvid någon ändring vidtogs

i den sedan lång tid tillbaka gällande fördelningsgrunden. Utskottet

avstyrker därför även motionen II: 140.

I propositionen nr 8 har föreslagits att skärpningen i nöjesbeskattningen

skulle träda i kraft den 1 februari 1948. Emellertid har under hand till utskottet

från biografägarhåll framförts en hemställan, att tiden för ikraftträdandet

måtte bestämmas till en måndag; härigenom skulle nämligen

redovisningarna från biograferna underlättas. Med beaktande härav föreslår

utskottet, att den av utskottet förordade skärpningen i nöjesbeskattningen

träder i kraft först från och med den 2 februari 1948.

I sitt förut berörda betänkande nr 1 i anledning av förslaget om skärpt

beskattning av tobaksvaror har utskottet — under hänvisning till vissa, i

betänkandet återgivna uttalanden av föredragande departementschefen —

anfört, att utskottet förutsatte att frågan om de förordade skattehöjningarnas

fortbestånd komme att underställas 1949 års riksdag. Vad utskottet sålunda

framhållit är enligt utskottets mening tillämpligt jämväl med avseende å den

skatteskärpning, som utskottet tillstyrkt i nu förevarande betänkande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte — med förklarande att Kungl.

Maj :ts förevarande proposition nr 8 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas, ävensom med avslag å de likalydande

motionerna 1:39 (av herr Linderot m. fl.) och II:

108 (av herr Hagberg i Luleå m. fl.), motionen II: 138 (av

herrar Stjärne och Persson i Svensköp) samt motionen II:

140 (av herr Johnsson i Skoglösa in. fl.) — antaga det vid

propositionen fogade förslaget till förordning angående ändring

i förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt

med den ändringen, att dagen för ikraftträdandet

fastställes till den 2 i stället för den 1 februari 1948, samt

2) att de likalydande motionerna I: 175 (av herr Domö

m. fl.) och II: 237 (av herr Skoglund i Doverstorp in. fl.) i

vad desamma avse propositionen nr 8 måtte, i den mån de

icke kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört

och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 24 januari 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson*, Sjödahl, Ekman,

Velander, Björnsson, Heiiman, Rosander, Widner*, Niklasson* och Isaksson*,

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Hammarlund*,

Sandberg, Orgård*, Henriksson, Jonsson i Skedsbygd, Olson i Göteborg,

Sundström och Bladh.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

1) av herrar Velander, Isaksson, Henriksson och Olson i Göteborg, vilka

hänvisat till sin vid utskottets betänkande nr 1 fogade reservation; samt

2) av herr Jonsson i Skedsbygd.

487101. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:17 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den 8 juni 1923 a1 i texten