Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för skattskyldig att vid taxering åtnjuta avdrag även i annan kommun än hemortskommunen.

1948-04-08 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1948:30, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för skattskyldig att vid taxering åtnjuta avdrag även i annan kommun än hemortskommunen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30.

1

Nr 30.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt för skattskyldig att vid taxering åtnjuta

avdrag även i annan kommun än hemortskommunen.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 24 av herr Ivar Persson m. fl. och II: 25 av herr Hansson

i Skegrie m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring

i gällande skatteförfattningar, att skattskyldig tillkommande avdrag i vissa

fall även må kunna få åtnjutas i annan kommun än hemortskommunen,

samt att vederbörande utskott måtte utforma förslag till författningsändringar».

Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 25.

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit

här i riket bosatt under hela beskattningsåret, åtnjuta avdrag från den i

hemortskommunen skattepliktiga inkomsten för vissa utgifter, som ej äro

hänförliga till viss förvärvskälla (allmänna avdrag). Har skattskyldig endast

under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall sådant

avdrag åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid. Skattskyldig

får i hemortskommunen avdraga periodiskt understöd och därmed jämförlig

periodisk utbetalning, som icke må avräknas från inkomst av särskild

förvärvskälla, dock att avdrag icke får ske för vad som utgått till person,

tillhörande givarens hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd,

för vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. Vidare

må i hemortskommunen avdragas avgift till allmänna pensionsförsäkringen

och övrig pensionsförsäkring, som icke har samband med anställning,

därest avgiften erlagts för den skattskyldige själv eller, i förekommande

fall, för hans make eller omyndiga barn, dock med undantag av avgift

till ränte- eller kapitalförsäkringsanstalt eller på grund av försäkring

mot engångspremie. Avdrag är slutligen medgivet från inkomst i hemortskommunen

för premier och andra avgifter, som den skattskyldige för sig

eller i förekommande fall även för sin make och sina omyndiga barn betalt

för sjuk- och arbetslöshetsförsäkring, kapital- och olycksfallsförsäkring samt

1 liiliang till riksdagens protokoll 1948. 7 samt. Nr 30—32.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 30.

viss livränteförsäkring. Avdrag för sistnämnda premier och avgifter må ej

för skattskyldig eller, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och

båda makarna under året haft försäkringar, för dem båda tillsammans åtnjutas

till högre belopp än 200 kronor.

Till de allmänna avdragen i hemortskommunen hör även det i 46 §

3 mom. kommunalskattelagen omförmälda särskilda avdraget för gift kvinna.

Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under större

delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst

av rörelse eller av eget arbete, må hon, om och i den mån sådan hennes

inkomst därtill förslår, i hemortskommunen åtnjuta avdrag med 300 kronor.

Vidare äger skattskyldig enligt 48 § kommunalskattelagen åtnjuta ortsavdrag

(grundavdrag och familjeavdrag) endast från den i hemortskommunen

taxerade inkomsten.

Syftet med de ifrågavarande motionerna är att skattskyldiga skall erhålla

rätt att åtnjuta allmänna avdrag samt ortsavdrag från i annan kommun

än hemortskommunen till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst,

därest den skattskyldige icke kan tillgodogöra sig honom tillkommande

avdrag i hemortskommunen.

Kommunalskatteberedningen, som i sitt betänkande med förslag till omlägggning

av den kommunala beskattningen m. m. (SOU 1942: 34 s. 169—170)

bl. a. behandlade frågan om ortsavdrags utnyttjande i annan kommun än

hemortskommunen, ansåg, att nu gällande ordning å detta område, varigenom

intressekonflikten mellan den skattskyldige och de skatteberättigade

kommunerna i huvudsak lösts till den skattskyldiges nackdel, icke vore

tillfredsställande. Principen om kommunen såsom ett slutet beskattningsområde

syntes beredningen icke kunna tillmätas oinskränkt giltighet i ett

beskattningssystem, vilket såsom vårt byggde på skatteförmågeprincipen.

Skatteförmågan hos en skattskyldig, som hade förvärvskällor inom flera

kommuner, kunde icke bedömas med hänsyn till förhållandena inom varje

kommun för sig. Först genom ett sammanställande av den skattskyldiges

samtliga förvärvskällor i de olika kommunerna kunde en samlad och riktig

bild av hans skatteförmåga erhållas. Av dessa skäl ansåge beredningen det

bäst stå i överensstämmelse med grunderna för vårt skattesystem, att ortsavdragens

storlek bestämdes under hänsynstagande till den skattskyldiges

samtliga taxerade inkomster. Kommunalskatteberedningen framlade emellertid

icke något förslag till lösning av frågan.

1944 års skattesakkunniga upptogo förevarande spörsmål i hela dess vidd

till prövning (SOU 1945: 35 s. 54 o. f.) och framkommo därvid till samma

principiella ståndpunkt som kommunalskatteberedningen. De sakkunniga

föreslogo i enlighet härmed, att bl. a. de allmänna avdragen — förutom det

särskilda avdraget för gift kvinna — samt ortsavdragen, därest de icke

helt kunde utnyttjas i hemortskommunen, finge avräknas från skattepliktig

inkomst, som den skattskyldige haft i annan kommun.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30.

3

I de förevarande motionerna har anförts i huvudsak följande. Före år

1945 gällande skatteförfattningar stipulerade att självdeklaration skulle

avgivas i den kommun, där den skattskyldige vore mantalsskriven under

taxeringsåret. Denna bestämmelse ändrades i samband med införandet av

källskattesystemet till att i stället föreskriva, att deklaration skulle avlämnas

i den kommun, där den skattskyldige vore mantalsskriven för året

näst före taxeringsåret. Denna ändring vidtogs därför att den slutliga skatten

skulle påföras i samma kommun vari den preliminära skatten erlagts.

I överensstämmelse härmed ändrades också kommunalskattelagens 66 §

till att föreskriva att »med hemortskommun förstås i denna lag den kommun,

där den skattskyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven

för året näst före taxeringsåret». Den förutvarande bestämmelsen i skattelagarna

att familje-, orts- och allmänna avdrag endast finge åtnjutas å

den i hemortskommunen skattepliktiga inkomsten stode emellertid kvar

oförändrad.

De ovannämnda ändringarna beträffande deklarationsort och hemortskommun

kunde därför i vissa fall åstadkomma att skattskyldig ginge miste

om honom tillkommande avdrag å den till kommunal inkomstskatt skattepliktiga

inkomsten. Om en person, som under t. ex. år 1946 varit bosatt

i kommunen A och där blivit mantalsskriven i november månad samma

år, på nyåret 1947 flyttade till kommunen B och där övertoge ett jordbruk,

skulle han till denna sistnämnda kommun, inom vilken fastigheten

vore belägen, avlämna en särskild preliminär deklaration, efter vilken han

källbeskattades i kommunen B för jordbruksinkomsten. Han stode emellertid

fortfarande under inkomståret 1947 mantalsskriven i kommunen A,

vilken alltså vore hans hemortskommun. Under år 1948, vilket år vore

hans taxeringsår för inkomsten av jordbruket, skulle han avlämna dels

allmän självdeklaration till slutlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt samt

till kommunal inkomstskatt i kommunen A, dels skulle han för vederbörande

inkomst av jordbruksfastighet avlämna särskild deklaration till kommunal

inkomstskatt i kommunen där jordbruksfastigheten vore belägen. Om

vederbörande på grund av sjukdom, värnplikt, skolutbildning eller annan

orsak saknade till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst i kommunen

A (hemortskommunen) eller denna inkomst ej uppginge till avdragens

storlek, ginge vederbörande miste om den skattelättnad, som dessa

avdrag åsyftade att ge. Å den i kommunen B deklarerade inkomsten av

jordbruket finge ju inga avdrag göras.

Även om det inte rörde sig om så avsevärda belopp för varje sådan

skattsk3''ldig, så innebure dock bestämmelserna en orättvisa för vederbörande.

Detta gällde särskilt för en nybliven jordbrukare, för vilken första

årets inkomster sällan räckte till att täcka utgifterna. En rättelse på denna

punkt, som innebure att gällande avdrag finge göras även å i annan

kommun än hemortskommunen deklarerad och taxerad inkomst, syntes

befogad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 30.

Utskottet. I förevarande motioner har hemställts, att riksdagen måtte

besluta sådan ändring i gällande bestämmelser, att skattskyldig erhåller

rätt att åtnjuta vissa allmänna avdrag samt ortsavdrag från i annan kommun

än hemortskommunen till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst,

därest den skattskyldige icke kan tillgodogöra sig avdragen i hemortskommunen.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har denna fråga, i vad

den avser ortsavdragen, varit föremål för överväganden inom kommunalskatteberedningen,

som intog den ståndpunkten att gällande regler i förevarande

fall innebure ett oberättigat avsteg från skatteförmågeprincipen.

1944 års skattesakkunniga anslöto sig i princip till den av kommunalskatteberedningen

uttalade uppfattningen och föreslogo, att skattskyldig skulle

erhålla rätt att åtnjuta allmänna avdrag — förutom det särskilda avdraget

för gift kvinna — samt ortsavdrag jämväl i annan kommun än hemortskommunen,

därest den skattskyldige icke kunde komma i åtnjutande av

desamma i hemortskommunen.

Även enligt utskottets mening är det önskvärt, att en ändring av gällande

bestämmelser på ifrågavarande område kommer till stånd. Enligt vad

utskottet inhämtat avses proposition skola föreläggas riksdagen på grundval

av 1944 års skattesakkunnigas förslag, och vissa förberedande arbeten

i detta syfte ha redan utförts. Propositionen kan dock icke förväntas bliva

framlagd till innevarande års riksdag. Då utskottet emellertid anser sig

kunna utgå ifrån att proposition i ämnet kommer att avlämnas till 1949

års riksdag, finner sig utskottet icke böra förorda bifall till de föreliggande

motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 24 av herr Ivar Persson

m. fl. och II: 25 av herr Hansson i Skegrie m. fl. om rätt

för skattskyldig att vid taxering åtnjuta avdrag även i annan

kommun än hemortskommunen icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 april 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,

Ekman, Velander, Heiiman, Wehtje, Ramberg, Rosander och Näsgård, samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Hammarlund,

Sandberg Orgård, Olson i Göteborg, Sundström, Olofsson i Höganäs,

Karlsson i Granebo och Vigelsbo.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.