Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående skattefrihet för föräldrars eller anhörigas kostnader för barns studier vid högre läroanstalter.

1948-04-08 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1948:31, Betänkande i anledning av väckta motioner angående skattefrihet för föräldrars eller anhörigas kostnader för barns studier vid högre läroanstalter.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

5

Nr 31.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående skattefrihet för föräldrars eller anhörigas

kostnader för barns studier vid högre läroanstalter.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 118 av herrar Arrhén och Hjalmar Nilsson samt II: 200

av herr Haeggblom m. fl. har hemställts, »att riksdagen hos Kungl. Maj :t

ville begära utredning och förslag om skattefrihet för föräldrars eller anhörigas

kostnader för barns studier vid högre läroanstalter».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionen II: 200.

Stipendier, som utgå till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest

äro avsedda för mottagarens utbildning, räknas enligt 19 § kommunalskattelagen

icke till skattepliktig inkomst.

Enligt 46 § 2 mom. samma lag äger skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag för

bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, dock

att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens

hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för vad som

utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 § 1 mom.

stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller därmed

jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 § är berättigad

till avdrag därför.

Såsom framgår av vad ovan nämnts är avdrag för periodiskt understöd

i regel icke medgivet i fråga om vad som utgått till annans undervisning

eller uppfostran. Emellertid har frågan om ändrade bestämmelser

därutinnan tidigare varit föremål för riksdagens bedömande. Sålunda behandlades

denna fråga i ett flertal vid 1945 års riksdag väckta motioner.

I de likalydande motionerna I: 74 (av herr Elon Andersson m. fl.) och

II: 131 (av herr andre vice talmannen Carlström m. fl.) hemställdes bl. a.,

att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t begära utredning och förslag

om rätt till avdrag vid beskattning av periodiskt understöd, som utgivits

till annans undervisning eller uppfostran. Ett yrkande om att riksda
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

gen för sin del måtte besluta om sådan ändring i gällande skattelagstiftning,

att avdrag medgåves för dylika periodiska understöd, framfördes i de

likalydande motionerna I: 169 (av herr Nordenson) och II: 275 (av herr

Wiberg). Vidare hemställdes i de likalydande motionerna 1:99 (av herrar

Grym och Ragnar Bergh) samt II: 144 (av herr Gavelin m. fl.) bl. a., att

riksdagen måtte besluta sådan ändring i 46 § kommunalskattelagen, att

avdrag även kunde erhållas för bidrag till annans undervisning och studier

utom hemorten.

1945 års bevillningsutskott, som i sitt betänkande nr 17 yttrade sig över

jämväl andra motionsvis framställda yrkanden, förutsatte, att vissa spörsmål

angående avdragsrätt för periodiskt understöd skulle upptagas till

behandling av 1944 års allmänna skattekommitté. Utskottet anförde i anledning

av de ovan nämnda yrkandena i huvudsak följande:

»Utskottet får i anledning härav framhålla, att den skattelättnad, som

kan anses påkallad till följd av kostnaderna för undervisning och uppfostran

av den skattskyldiges egna barn under 18 år, enligt nuvarande bestämmelser

är avsedd att regleras genom ortsavdragen. Att såsom i de likalydande

motionerna I: 99 och II: 144 ifrågasatts, beträffande barn under

nämnda ålder avdrag därjämte skulle kunna medgivas för kostnader av

angivet slag i form av periodiskt understöd finner utskottet icke befogat.

Utskottet kan ej heller anse skäl föreligga att med hänsyn till utbildningskostnaderna

medgiva avdrag för periodiskt understöd till den

skattskyldiges barn över 18 års ålder. I flertalet fall måste barn vid nämnda

ålder ägna sig åt förvärvsarbete, och en avdragsrätt för utbildningskostnader

skulle i sådana fall icke få någon betydelse. En dylik avdragsrätt

skulle följaktligen i regel endast komma sådana skattskyldiga till godo,

vilka ägde möjlighet att bereda sina barn fortsatt utbildning. Utskottet

kan vidare i likhet med 1936 års skattekommitté icke bortse ifrån att

påkostandet av högre utbildning åt barn i viss mån kan betraktas såsom

en kapitalplacering, varigenom barnets blivande försörjningsmöjlighet i de

flesta fall blir större än om barnet erhållit, motsvarande kapitalbelopp.

Beträffande utbildningskostnadernas storlek föreligger givetvis stor olikhet

för skattskyldiga, som äro bosatta å orter, där utbildningsmöjligheter

finnas, och för andra skattskyldiga. För sistnämnda skattskyldiga äro kostnaderna

för högre utbildning åt barnen i regel avsevärt större än för dem,

som äro bosatta å orter av angivet slag. Enligt utskottets mening bör emellertid

denna olikhet vinna beaktande på annat sätt än genom särskilda

skattelättnader för sådana skattskyldiga, som tyngas av dessa ökade kostnader.

Utskottet finner för sin del riktigare, att det stöd, som här kan vara

påkallat, lämnas exempelvis i form av stipendier. Utskottet får i detta hänseende

erinra om att Kungl. Maj :t i proposition nr 74 till innevarande års

riksdag angående studiehjälp för högre undervisning åt landsbygdens ungdom

äskat anslag till stipendier in. in. till belopp av omkring 2,3 miljoner

kronor.

Vad ovan anförts angående den i förevarande motioner ifrågasatta avdragsrätten

för periodiskt understöd för annans undervisning eller uppfostran

har avsett den skattskyldiges egna barn. Beträffande kostnader av angivet

slag för andra barn än den skattskyldiges egna anser utskottet däremot

böra tagas under övervägande, huruvida icke sådan avdragsrätt skulle

kunna införas. De omständigheter, som i främsta rummet tala mot en

avdragsrätt beträffande kostnader för de egna barnen, synas utskottet i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

7

avsevärt mindre grad föreligga i fråga om andra barn. Utskottet förutsätter,

att frågan om möjligheten av en utvidgning av avdragsrätten för periodiskt

understöd i förevarande hänseende tages under omprövning vid den

ovan berörda utredningen.»

I enlighet med utskottets hemställan lämnade riksdagen förenämnda

motioner i nu angivna delar utan åtgärd.

I de nu föreliggande motionerna har erinrats om att staten efter beslut

av 1945 och 1946 års riksdagar börjat anvisa stipendier åt studerande vid

högre allmänna läroverk, realskolor m. fl. så kallade högre läroanstalter.

Såväl i budgeten för 1947/48 som för 1948/49 vore anslaget för dessa stipendier

upptaget till 8 miljoner kronor, varav högst 3 250 000 kronor finge

* användas till behovsstipendier. I förhållande till de summor, som den årliga

skolgången kostade för de högre läroanstalternas elever, vore dock detta

förhållandevis stora anslag relativt litet. Höstterminen 1946 hade blott 14 %

av gymnasieeleverna fått statliga stipendier. Detta betydde att kostnaderna

för ungdomens skolgång vid de högre läroanstalterna i första hand bestredes

av föräldrar och anhöriga. Då statsstipendiernas tillkomst innebure ett

erkännande av statens skyldighet att träda till med hjälp, då de anhörigas

tillgångar vore otillräckliga, kunde med fog hävdas att föräldrar — vilkas

inkomster Iåge så högt att de behovsprövade stipendierna ej kunde komma

deras barn till godo — befriade staten från en annars numera ofrånkomlig

skyldighet att lämna bidrag. Enligt motionärernas mening borde detta motivera

skattefrihet för dessa utlägg, som av föräldrarna presterades till direkt

utgiftsminskning för statskassan. Även ur andra synpunkter talade

rätt och billighet för en sådan ordning. Sådana bestämmelserna nu vore,

utginge behovsstipendierna, som utdelades i förhållande till föräldrarnas

beskattningsbara inkomst och förmögenhet enligt för varje år fastställda

grunder, med oreducerade belopp på 540 kronor endast när föräldrarna

hade mycket låg inkomsttaxering. Även den gräns i fråga om beskattningsbar

inkomst, som utgjorde maximum för erhållande av något som helst

behovsstipendium, vore så pass låg, att ett stort antal av dem, som befunne

sig ovanför denna gräns, inte utan betydande svårigheter kunde bekosta

sina barns skolgång vid högre läroanstalter. Särskilt om familjerna

vore barnrika, räckte de ordinarie inkomsterna många gånger inte till för

dessa kostnaders bestridande, utan extrainkomster måste skaffas genom

förtjänster utöver det ordinarie arbetet. Detta innebure ett betydelsefullt

problem för hela medelklassen såväl på landsbygd som i stad. Hur problemet

måst lösas exemplifierades av det hårda arbete för extraförtjänster,

som måste presteras av lärare, präster, kontorsfolk och andra föräldrakategorier,

för att barnens skolgång skulle kunna klaras. Samtidigt hade åtskilliga

till denna medelklass hörande kanske egna studieskulder att betala.

Den av motionärerna föreslagna skattefriheten skulle kunna regleras genom

eu utvidgning av avdragsrätten för periodiskt understöd. Därvid kunde

övervägas en mera frikostig linje, innebärande att skattefrihet medgåves

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

för en total beräknad normalkostnad för ett barns skolgång i den skattskyldiges

ort, minskad med eventuellt erhållet statsstipendium. Eller också kunde

väljas ett till de statliga behovsstipendierna anpassat skattefritt belopp,

så att skattefrihet medgåves för ett belopp motsvarande högsta möjliga

behovsstipendium, i förekommande fall minskat med tilldelat dylikt stipendium.

Valet mellan dessa linjer borde givetvis göras med hänsyn tagen

till deras inverkan på skatteintäkterna, vilken inverkan genom utredning

borde fastställas.

Utskottet. I förevarande motioner har hemställts, att riksdagen hos Kungl.

Maj :t måtte begära utredning och förslag om skattefrihet för föräldrars eller

anhörigas kostnader för barns studier vid högre läroanstalter.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om rätt till*

avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning

till annans undervisning eller uppfostran tidigare varit föremål för riksdagens

uppmärksamhet. I ett flertal vid 1945 års riksdag väckta motioner

framfördes bl. a. likartade yrkanden som i de nu föreliggande motionerna.

Samma års bevillningsutskott, som fann skäl tala för att avdrag medgåves

för bidrag till undervisning eller uppfostran av andra barn än den skattskyldiges

egna, förutsatte, att frågan om möjligheten av en utvidgning därutinnan

av avdragsrätten för periodiskt understöd toges under omprövning

av 1944 års allmänna skattekommitté. Riksdagen godkände bevillningsutskottets

betänkande och lämnade i enlighet med utskottets hemställan

de motionsvis framställda yrkandena utan åtgärd.

Enligt vad utskottet inhämtat äro såväl frågan om den skatterättsliga behandlingen

av stipendier till undervisning eller utbildning som det i förevarande

motioner behandlade spörsmålet om avdragsrätt för periodiskt understöd

för undervisning eller uppfostran för närvarande under utredning

inom 1944 års allmänna skattekommitté, vilken kan förväntas senare under

innevarande år avgiva förslag i ämnet. Med hänsyn härtill finner utskottet

anledning saknas att förorda skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan

om utredning i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 118 av herrar Arrhén

och Hjalmar Nilsson samt II: 200 av herr Haeggblom m. fl.

angående skattefrihet för föräldrars eller anhörigas kostnader

för barns studier vid högre läroanstalter icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 april 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillninnsutskottets betänkande nr 31.

Närvarande:

9

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,

Ekman, Velander, Frans Ericson, Heuman.Wehtje, Rosander och Näsgård,

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Hammarlund,

Sandberg, Orgård, Olson i Göteborg, Sundström, Olofsson i Höganäs,

Karlsson i Granebo och Vigelsbo.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 7 saml. Nr 30—32.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.