Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring av anvisningarna till 29 och 36 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928

1948-04-15 · 8 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1948:34, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring av anvisningarna till 29 och 36 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 34

Nr 34.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring av anvisningarna

till 29 och 36 §§ kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

I en den 10 mars 1948 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 164, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

lag om ändring av anvisningarna till 29 och 36 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att till vardera av anvisningarna till 29 och 36 §§

kommunalskattelagen den 28 september 1928 skall fogas en ny anvisningspunkt,

betecknad punkt 13 respektive punkt 4, av den lydelse nedan angives.

Anvisningar

till 29 §.

13. Ideell organisation, som har till huvudsaklig uppgift att främja icke

professionell idrott eller gymnastik, må från bruttointäkt av rörelse, som

består i anordnande av idrottstävlingar, försäljning av idrottsmärken eller

annan därmed jämförlig förvärvsverksamhet, njuta avdrag för alla omkostnader

under beskattningsåret för intäktens förvärvande och bibehållande,

även om omkostnaderna allenast medelbart eller delvis haft avseende å intäktens

förvärvande eller bibehållande. Med omkostnader av sist angiven

art avses bl. a. omkostnader för idrottsmateriel, instruktions- och träningsverksamhet,

propaganda- och upplysningsverksamhet samt administration;

att nämnda omkostnader tillika främjat organisationens ideella syften, inverkar

icke på deras egenskap av avdragsgilla omkostnader i förvärvskällan.

Avdrag må dock icke åtnjutas för omkostnad, som bestritts av sådant

bidrag av staten, kommun eller landsting eller sådan inkomst av lotteriverksamhet,

som icke räknats till skattepliktig inkomst.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

7

till 36 §.

4. Därest sådan organisation, varom förmäles i punkt 13 av anvisningarna

till 29 §, bedrivit verksamhet av det slag, som i nämnda anvisningspunkt

avses, och intäkten därav är hänförlig till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet,

må från bruttointäkten av verksamheten avdrag njutas enligt

de i samma anvisningspunkt angivna grunder.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall äga

tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering

av beskattningsnämnd i första instans verkställes år 1948.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må nämnas, att i propositionen

föreslås ändrade bestämmelser med avseende å idrottssammanslutningarnas

taxering för inkomst, betingade av nämnda sammanslutningars

särpräglade inkomst- och utgiftsförhållanden. Avdrag föreslås sålunda skola

medgivas för alla omkostnader av betydelse för intäkternas förvärvande och

bibehållande, oavsett om dessa omkostnader jämväl eller i första hand

främjat sammanslutningarnas ideella strävanden. Avdrag avses dock icke

skola medgivas för omkostnader, som bestritts av icke skattepliktiga bidrag

av allmänna medel m. m.

Beträffande idrottssammanslutningarna, vilka i rättsligt hänseende ha karaktären

av ideella föreningar, gäller att, i den mån de utöva ekonomisk

verksamhet av skattepliktig natur, skattskyldighet till kommunal och statlig

inkomstskatt föreligger i samma utsträckning som för fysiska personer

(se 53 § 1 mom. kommunalskattelagen samt 6 och 7 §§ förordningen om

statlig inkomstskatt). Jämväl för förmögenhet äro de i samma mån skattskyldiga

(se 6 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt). Beträffande

sättet för skatteunderlagets bestämmande gälla för idrottssammanslutningarna

samma normer som för övriga skattskyldiga. Vid den kommunala

beskattningen äro dessa sammanslutningar också underkastade

samma skattesatser som andra skattskyldiga i kommunen. Vad angår den

statliga inkomstbeskattningen intaga de däremot en förmånligare ställning

än såväl fysiska personer som ekonomiska föreningar. Skatten är nämligen

icke — såsom för fysiska personer — progressiv utan proportionell, varjämte

skattesatsen, som för ekonomiska föreningar är fastställd till 32 procent

av den beskattningsbara inkomsten, för ideella föreningar är bestämd till

allenast 15 procent.

Gällande bestämmelser rörande de ideella föreningarnas skattskyldighet

äro att återföra till beslut av 1942 års riksdag. Till grund för detta beslut

låg ett av 4936 års skattekommitté år 1939 avgivet betänkande, vari bl. a.

full skattskyldighet för idrottssammanslutningarna förordats. I olika sammanhang

ha emellertid förslag senare framkommit om att undantaga idrotts
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

sammanslutningarna från skattskyldighet eller att i allt fall bereda dem

viss skattelindring. Sålunda har svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas

riksförbund i en den 30 juni 1942 till kommunalskatteberedningen

ingiven skrift — under framhållande av att frågan om idrottssammanslutningarnas

beskattning fått en helt annan aktualitet och betydelse sedan taxeringsmyndigheterna

i Stockholm fr. o. m. 1941 års taxering infört en skärpt

tillämpning av gällande bestämmelser —■ hemställt att nämnda beskattningsfråga

måtte tagas under förnyat övervägande. Samma fråga har under

senare år vid några tillfällen varit föremål jämväl för riksdagens uppmärksamhet.

Här må allenast hänvisas till bevillningsutskottets betänkande

nr 16 till 1945 års riksdag, vari utskottet uttalat bl. a., att frågan om införandet

av ändrade bestämmelser rörande beräkning av idrottssammanslutningarnas

inkomst av rörelse förtjänade att tagas under närmare övervägande.

Sedan 1944 års skattesakkunniga (framlidne riksdagsmannen A. J. Bärg

och dåvarande landskamreraren C. J. Bergstedt) erhållit i uppdrag att utreda

frågan rörande vissa ideella föreningars beskattning, därvid till de sakkunniga

överlämnats riksförbundets nyssnämnda skrift, ha de sakkunniga

den 31 mars 1946 avgivit betänkande med förslag angående idrottssammanslutningarnas

beskattning för inkomst (SOU 1946:56). Ett av de sakkunniga

utarbetat författningsförslag har såsom bilaga (Bilaga A) fogats vid

ovannämnda statsrådsprotokoll.

över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

överståthållarämbetet (med biläggande av ett av förste taxeringsintendenten

S. Holdo avgivet yttrande), länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Västernorrlands län, taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund samt svenska gymnastik- och

idrottsföreningarnas riksförbund.

Ifrågavarande beskattningsspörsmål har därefter varit föremål för ytterligare

överväganden inom finansdepartementet, i samband varmed ett delvis

nytt förslag till lösning av frågan utarbetats. Detta förslag har framlagts

i en den 24 november 1947 dagtecknad, inom departementets rättsavdelning

utarbetad promemoria angående idrottssammanslutningarnas beskattning.

Promemorian utmynnade i ett författningsförslag, vilket likaledes har såsom

bilaga (Bilaga B) fogats vid statsrådsprotokollet i förevarande ärende.

Över denna departementspromemoria ha, efter remiss, yttranden avgivits

av kammarrätten, överståthållarämbetet (med biläggande av ett av taxeringsintendenten

E. Hjohlman avgivet yttrande) samt svenska gymnastikoch

idrottsföreningarnas riksförbund.

Beträffande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget tilllåter

sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet. Redogörelsen härutinnan

återfinnes å följande sidor i propositionen, nämligen:

1944 års skattesakkunnigas utredning och förslag: s. 4—13,

Remissyttrandena över de sakkunnigas förslag: s. 14—17,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34. 9

Departementspromemorian: s. 17—22,

Remissyttrandena över departementspromemorian: s. 23—26, samt

Departementschefen: s. 26—32.

Utskottet. Enligt nu gällande lagstiftning äro idrottssammanslutningarna

skattskyldiga till statlig och kommunal inkomstskatt i samma utsträckning

som gäller för fysiska personer. I den ifrågavarande propositionen

föreslås införande av ändrade bestämmelser med avseende å beräkningen av

nämnda sammanslutningars inkomst av idrottsverksamhet.

Att denna fråga nu upptagits till särskild behandling i lagstiftningen beror

därpå att enligt nuvarande bestämmelser stor oklarhet synes råda om

hur idrottssammanslutningarnas skattepliktiga inkomster av idrottsverksamhet

skola beräknas. Dessa inkomster torde så till vida intaga en särställning

i jämförelse med skattepliktiga inkomster i allmänhet, att de

uppkomma genom en verksamhet med i främsta rummet ideellt syfte. Det

förhållandet att en kostnad, som varit av betydelse för inkomstens förvärvande,

därjämte främjat ett ideellt syfte har i praxis medfört oförmånliga

verkningar vid idrottssammanslutningarnas beskattning. Taxeringsmyndigheterna

ha nämligen varit mycket återhållsamma beträffande avdrag för

sådana kostnader, som mera indirekt främjat sammanslutningarnas tävlingsverksamhet

eller märkesförsäljning.

Med hänsyn till den föreliggande frågans egenartade natur anser sig utskottet

till en början böra i korthet redogöra för de synpunkter, som anlagts

på frågan under det utredningsarbete vilket föregått framläggandet av den

förevarande propositionen.

1944 års skattesakkunniga, som erhållit i uppdrag att verkställa utredning

rörande bl. a. frågan om idrottssammanslutningarnas beskattning, föreslogo

i ett år 1946 avgivet betänkande, att i anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen

skulle införas en allmän bestämmelse rörande huru regeln

om avdragsrätt för omkostnader skulle tillämpas i de fall, då en omkostnad

främjade även andra intressen än den skattskyldiges inkomstförvärv. Att

omkostnaden hade vissa i ekonomiskt hänseende betydelselösa verkningar

utanför den förvärvskälla, varom fråga vore, skulle enligt denna bestämmelse

icke utgöra skäl för att vägra avdrag för densamma, blott ett ekonomiskt

samband mellan omkostnaden och intäktsförvärvet förefunnes. Såsom

exempel å de med bestämmelsen avsedda kostnaderna angåvos en

idrottssammanslutnings omkostnader för idrottsmateriel, instruktions- och

träningsverksamhet, propaganda- och upplysningsverksamhet, administration

o. d„ vilka varit ägnade att förbättra resultatet av förvärvsverksamheten.

Den omständigheten att dylika omkostnader tillika främjat sammanslutningens

ideella syften skulle alltså icke anses inverka på deras egenskap av

avdragsgilla omkostnader i förvärvskällan.

Skattesakkunnigas förslag tillstyrktes i vissa av de över detsamma avgivna

remissyttrandena. I några yttranden — hl. a. de av kammarrätten och

överståthållarämbetet avgivna — avstyrktes däremot förslaget. Kammar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

rätten framhöll sålunda, att den föreslagna bestämmelsen vore så allmänt

avfattad, att den skulle komma att gälla alla skattskyldiga, således ej blott

idrottssammanslutningar, samt att den fått sådan utformning, att den kunde

befaras leda till alltför vidsträckt tillämpning. Emellertid fann kammarrätten

i likhet med de sakkunniga synnerligen önskvärt, att fasta regler

skapades för idrottssammanslutningarnas beskattning. Kammarrätten ifrågasatte

fördenskull införande i 53 § 1 mom. kommunalskattelagen samt 7 §

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av ett stadgande,

enligt vilket idrottssammanslutningar ålades skattskyldighet för all annan

inkomst än av sådan rörelse, som bestode i idrottssammanslutningarnas

verksamhet såsom sådana, överståthållarämbetet invände mot de sakkunnigas

förslag, att detta innebure en genomgripande ändring av själva det

inkomstbegrepp, som låge till grund för alla skattskyldigas beskattning.

Ändringen avsåge den riktiga utgestaltningen av begreppet nettoinkomst och

innebure en mycket betydande utökning beträffande avdragsrätten för omkostnader.

Sedan ifrågavarande beskattningsspörsmål varit föremål för ytterligare

överväganden inom finansdepartementet, utarbetades av departementets

rättsavdelning en den 24 november 1947 dagtecknad promemoria, vari framlades

ett delvis nytt förslag till frågans lösning. Enligt departementspromemorian

skulle speciella föreskrifter meddelas för beräkning av idrottssammanslutningarnas

nettointäkt av rörelse och deras inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet.

Den i promemorian föreslagna lagändringen skulle taga

sikte på att avdrag skulle medgivas för alla omkostnader utan avseende å

om desamma blott indirekt eller på lång sikt främjade inkomstförvärvet

och utan någon reduktion på grund av att omkostnaden jämväl eller kanske

t. o. m. i första hand betingats av hänsyn till idrottssammanslutningarnas

ideella strävanden. Såsom villkor för en fullständig avdragsrätt skulle blott

kvarstå kravet, att något samband — även om detta endast vore indirekt

eller medelbart — måste finnas mellan intäktsförvärvet och omkostnaden.

Till i sin helhet avdragsgilla kostnader skulle då enligt promemorian bliva

att hänföra — förutom alla direkta omkostnader för intäkternas förvärvande

och bibehållande — utgifter för t. ex. idrottsmateriel, instruktionsoch

träningsverksamhet samt propaganda- och upplysningsverksamhet, allt

dock under förutsättning att idrottssammanslutningen genom tävlingsintäkter,

märkesförsäljning eller annorledes åtnjöte skattepliktiga intäkter så att

en förvärvskälla kunde anses föreligga. Den sålunda föreslagna avdragsregeln

ansågs emellertid böra begränsas därhän att avdrag medgåves allenast

med det belopp, varmed nu ifrågavarande omkostnader överstege av

idrottssammanslutningen uppburen icke skattepliktig inkomst. I departementspromemorian

underströks, att de föreslagna bestämmelserna icke borde

uppfattas såsom ett skatteprivilegium för idrottssammanslutningarna

utan allenast som en schablonregel för beräkning av de avdragsgilla omkostnaderna,

föranledd av de särskilda förhållanden som rådde beträffande

nämnda sammanslutningars inkomstförvärv.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

Även det i departementspromemorian framlagda förslaget har avstyrkts

av kammarrätten och överståthållarämbetet. Kammarrätten har därvid vidhållit

sin tidigare uttalade mening, att, om en särställning i beskattningshänseende

skulle beredas idrottssammanslutningarna, detta borde ske genom

införande av skattefrihet för inkomst av idrottsverksamhet. Enligt

kammarrättens mening innebure förslaget i departementspromemorian en

uppluckring av den i 20 § första stycket kommunalskattelagen stadgade

huvudregeln om avdrag från bruttointäkt av omkostnader, överståthållarämbetet

har framhållit, att här ofrånkomligen vore fråga om tillskapande

av ett speciellt skatteprivilegium för idrottssammanslutningarna samt att,

om ett sådant privilegium skulle införas, en ingående undersökning borde

ske för utrönande av vilka övriga sammanslutningar som därvid kunde

ifrågakomma.

Det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget överensstämmer

i huvudsak med förslaget i departementspromemorian. Enligt propositionen

skall dock den i promemorian föreslagna avdragsrätten endast på så sätt

begränsas, att avdrag icke må åtnjutas för omkostnader, som bestritts av

icke skattepliktigt bidrag av staten, kommun eller landsting eller av icke

skattepliktig inkomst av lotteriverksamhet, varemot någon reduktion av omkostnadsavdraget

med hänsyn till gåvor eller medlemsavgifter icke skall ske.

Departementschefen har i propositionen framhållit bl. a., att förslaget

uppehölle principen om den fulla skattskyldigheten. Överskott å tävlingsverksamhet

och märkesförsäljning skulle alltså beskattas. Avdrag vore vidare

icke avsett att medgivas för andra omkostnader än sådana, som varit

av betydelse för förvärvskällans resultat. Att samtliga de med den ifrågasatta

lagändringen avsedda omkostnaderna verkligen haft sådan betydelse

hade icke från något håll bestritts. Förslaget innebure alltså icke annat

än en på grundval av detta förhållande uppbyggd schablonregel för nettointäktens

beräkning. Beträffande frågan huruvida en schablonregel av angiven

art borde utsträckas att omfatta även andra ideella föreningar än

idrottssammanslutningarna har departementschefen framhållit, att det för

idrottssammanslutningarna ur ifrågavarande synpunkt karakteristiska —

eller att förvärvsverksamheten inginge som ett led i de ideella strävandena

och att omkostnaderna hade den dubbla egenskapen att samtidigt främja

ett ideellt och ett ekonomiskt syfte — såvitt nu kunde bedömas torde

vara något för idrottssammanslutningarna i stort sett särpräglat.

Utskottet vill för sin del erinra om att frågan om idrottssammanslutningarnas

beskattning tidigare varit föremål för överväganden inom riksdagen.

I vid 1945 års riksdag väckta motioner yrkades skrivelse till Kungl.

Maj :t med hemställan om förslag till lättnader i de ideella ungdomsorganisationernas

beskattning, vilka lättnader i första hand skulle avse befrielse

från skattskyldighet till stat och kommun för dessa organisationer

och därvid främst idrottsrörelsens. Samma års bevillningsutskott anförde

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 16, att utskottet icke kunde

förorda införande av bestämmelser om skattefrihet för idrottssammanslutningarna.

Däremot ansåg utskottet böra tagas under närmare övervägande,

huruvida ändrade föreskrifter kunde införas i fråga om beräkningen av

dessa sammanslutningars inkomst av rörelse. Den oklarhet, som rådde på

detta område, borde enligt utskottets mening snarast undanröjas. Utskottet

fann fördenskull en utredning för klarläggande av i vilken omfattning en

idrottssammanslutnings utgifter kunde anses avdragsgilla vid inkomstberäkningen

ävensom för utformandet av mera preciserade bestämmelser till

ledning vid bedömandet av hithörande frågor vara påkallad. Under hänvisning

till den inom 1944 års skattesakkunniga pågående utredningen i detta

ämne avstyrkte utskottet motionerna. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

I likhet med 1945 års bevillningsutskott kan utskottet icke förorda, att

skattefrihet medgives idrottssammanslutningarna för deras inkomster eller

för viss inkomst. För tillgodoseende av önskemålet om klarare bestämmelser

med avseende å dessa sammanslutningars beskattning torde enligt utskottets

mening någon annan utväg icke finnas än att särskilda regler införas

för beräkningen av sammanslutningarnas inkomst av idrottsverksamhet.

Då vid tillämpningen av de nu gällande bestämmelserna beräkningen

av sådan inkomst blivit oförmånlig för idrottssammanslutningarna, måste

det te sig naturligt, att en ändring härutinnan åvägabringas genom utarbetandet

av nya grunder för denna beräkning.

Mot den nu föreslagna lösningen av frågan ha, såsom framgår av det

föregående, i vissa remissyttranden uttalats starka betänkligheter. Utskottet

vill icke förneka, att vad som därvid anförts kan vara ägnat att ingiva

en viss tveksamhet gentemot det i propositionen framlagda förslaget. Att

de mot förslaget gjorda principiella invändningarna skulle vara av den beskaffenhet,

att de böra utgöra hinder för en eljest godtagbar lösning av

idrottssammanslutningarnas skattefråga, kan utskottet dock icke finna.

Det bör beaktas, att de svårigheter, som uppkomma vid försöken att erhålla

en sådan lösning, sammanhänga med det ovan påpekade förhållandet,

att idrottssammanslutningarnas kostnader i stor utsträckning samtidigt

tjäna ett ideellt och ett ekonomiskt syfte. Mot varje uppdelning av

sådana kostnader med dubbelt syfte i avdragsgilla och icke avdragsgilla

utgifter kunna givetvis — hur uppdelningen än sker — erinringar framställas

ur principiella utgångspunkter. Skola dessa erinringar beaktas,

måste, såvitt utskottet kunnat finna, följden bliva, att någon för idrottssammanslutningarna

förmånligare inkomstberäkning än den nu tillämpade

icke är möjlig att genomföra.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang understryka vad som anförts

såväl i departementspromemorian som av departementschefen därom

att den föreslagna avdragsrätten för omkostnader icke innebär annat än

en schablonregel för beräkningen av idrottssammanslutningarnas nettointäkt

av idrottsverksamhet. Regeln utgör sålunda, såvitt utskottet kunnat

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

finna, endast en metod för vinnande av ett visst resultat. Vid bedömandet

av frågan, huruvida denna regel bör kunna godtagas eller ej, synes fördenskull

utskottet det avgörande icke vara sättet för denna beräkning utan

det resultat, som erhålles genom regelns tillämpning. Kan detta resultat anses

tillfredsställande eller åtminstone godtagbart, bör enligt utskottets mening

något hinder icke möta mot ett fastställande av denna regel. Såvitt

utskottet kunnat finna, ger vad i ärendet förekommit icke anledning att

antaga annat än att resultatet av den i propositionen föreslagna avdragsregeln

bör kunna godtagas.

Den mest vägande invändningen mot det i propositionen framlagda förslaget

synes utskottet vara, att det måhända kan finnas andra sammanslutningar,

där en likartad behandling i beskattningshänseende skulle

kunna anses motiverad. Då emellertid, såvitt nu kan bedömas, sådana förhållanden,

som föreligga beträffande idrottssammanslutningarna, icke synas

vara för handen i fråga om andra ideella föreningar, bör enligt utskottets

mening den tveksamhet, som skulle kunna hysas på denna punkt, icke

utgöra hinder för förslagets genomförande.

På grund av ovan berörda omständigheter anser sig utskottet kunna tillstyrka

bifall till den föreliggande propositionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 164, antaga det vid propositionen

fogade förslaget till lag om ändring av anvisningarna till 29

och 36 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (.nr

370).

Stockholm den 15 april 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson*, Wahlmark, Sjödahl,

Velander, Frans Ericson, Heiiman, Wehtje, Ramberg, Rosander* och Näsgård,

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Rjörklund*, Hammarlund,

Orgård, Olson i Göteborg*, Sundström*, Olofsson i Höganäs, Karlsson

i Granebo*, Vigelsbo* och Swedberg.

Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:125 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring av anvisningarna till 29 och 36 §§ kommunalskattelagen den 28 s a1 i texten