Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om tillämpning av skattespärr i fråga om preliminär skatt.

1948-04-27 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1948:38, Betänkande i anledning av väckta motioner om tillämpning av skattespärr i fråga om preliminär skatt.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

1

Nr 38.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om tillämpning av skattespärr i fråga om preliminär

skatt.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 177 av herrar Carl Eric Ericsson och Mannerskantz samt

II: 366 av herr Ljungqvist har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om översyn av gällande uppbördsförordning i

syfte att sätta in 80-procent-spärren redan på den preliminära beskattningen

och i samband därmed av lagstiftningen om denna spärr, så att förslag

därom kan framläggas för innevarande års riksdag.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 177.

Vissa bestämmelser om skattebegränsning ha gällt under de senaste åren.

Sålunda antogos genom beslut vid 1942 och 1943 års riksdagar särskilda

förordningar om begränsning i vissa fall av skatt till staten, avseende

skatter, som påförts på grund av taxering för taxeringsåret 1942 respektive

taxeringsåret 1943. Dessa förordningar utfärdades den 18 juli 1942 (nr 644)

och den 30 juni 1943 (nr 493). Den sistnämnda författningen utsträcktes

därefter genom särskilda förordningar att gälla även skatt, som påförts på

grund av 1944 och 1945 års taxeringar. För taxeringsåren 1946 och 1947

ansågs någon skattespärr icke erforderlig med hänsyn till den skatteeftergift,

som beslöts i samband med uppbördsreformens genomförande. Vid

1947 års riksdag antogos bestämmelser dels angående en spärr för skatt,

som påförts genom 1948 års taxering, och dels angående en spärr för skatt

på grund av 1949 och senare års taxeringar. Förordningar härom utfärdades

den 26 juli 1947 (nr 583 och 584). Anledningen till att taxeringsåret

1948 i detta hänseende måste behandlas särskilt var, att den vid 1947 års

riksdag beslutade omläggningen av statsbeskattningen skulle träda i kraft

först från och med 1949 års taxering. Med hänsyn till att det nya skattesystemet

förutsatte spärregler, vilka gingo längre i fråga om skattebegränsning

än de som tidigare gällt, ansågs det riktigast att i fråga om skatter

på grund av 1948 års taxering, alltjämt tillämpa regler motsvarande dem

som gällt vid taxeringarna åren 1942—1945. De i förordningen den 26 juli

1947, nr 584, meddelade bestämmelserna, vilka sålunda avse skatter på

grund av senare taxeringar än den, som skall verkställas i år, äro endast

1 Bihang till riksdagens protokoll 19b8. 7 samt. Nr 38.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

provisoriska och gälla tills vidare. Enligt uttalande av departementschefen

i proposition nr 299/1947 (s. 11) bör frågan om spärreglernas utformning

upptagas till förnyad prövning så snart tillräckliga erfarenheter vunnits

angående verkningarna av det nya skattesystemet.

De av 1947 års riksdag beslutade spärreglerna avse endast skatt, som påförts

på grund av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkommande

skatt. Frågan om skattespärrens tillämpning även i fråga om den

preliminära skatten berördes emellertid i ovannämnda proposition nr 299.

Departementschefen anförde härom följande.

»Ett särskilt spörsmål är huruvida skattespärren skall tillämpas även i

fråga om den preliminära skatten. Det kan synas vara en onödig omgång att

taga ut skatt preliminärt, om den sedan skall restitueras till den skattskyldige

på grund av spärrlagstiftningen. Emellertid torde det bliva svårt att i

praktiken taga hänsyn till skattespärren redan vid preliminär taxering eller

vid jämkning av preliminär skatt under inkomståret. Det faller av sig självt

att den förhandsberäkning av skatt, som sker före inkomståret eller under

löpande inkomstår, blir ganska schablonmässig. Vidare bör beaktas att i de i

uppbördsförordningen omnämnda jämkningsfall, som närmast motsvara det

förevarande, jämkning som regel icke får äga rum, såvida icke ändringen i

den preliminära skatten skulle uppgå till minst 1/5 av det ursprungligen beräknade

skattebeloppet. Emellertid torde vid tillämpning av skattebegränsningsbestämmeiserna

läget merendels vara det att fråga är om en större

skattedragare, som äger rätt till reduktion av den honom paförda skatten

med ett relativt sett ringa belopp. Tillämpning av skattespärren torde med

andra ord så gott som alltid förutsätta möjligheter till en noggrannare och

mera definitiv avvägning än som föreligga vid den preliminära taxei ingen

eller vid jämkningsbeslut under inkomståret.

Jag anser mig därför och då fråga nu är allenast om ett provisorium böra

förorda, att spärren icke tillämpas annat än i fråga om skatt som påförts på

grund av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkommande skatt.»

Frågan om skattespärrens tillämpning beträffande den preliminära skatten

framfördes även motionsvis vid 1947 års riksdag. Sålunda hemställde

herr Beck-Friis i motionen I: 193, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Ivungl. Maj :t anhålla om utredning angående skattespärr beträffande

den preliminära skatt, som skulle erläggas för år 1947. Samma års bevillningsutskott,

som upptog motionen till behandling i samband med propositionen

nr 299, anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 51

bland annat följande.

»Ett särskilt spörsmål, som icke förelegat vid tidigare lagstiftning om skattebegränsning,

är, huruvida skattespärren skall tillämpas även i fråga om

den preliminära skatten. Denna fråga har berörts i motionen I: 193, vari

hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om utredning angående skattespärr beträffande den preliminära skatt,

som skall erläggas för år 1947. Såsom departementschefen anfört torde det

emellertid möta svårigheter att i praktiken taga hänsyn till skattespärren

redan vid preliminär taxering eller vid jämkning av preliminär skatt under

inkomståret. Utskottet ansluter sig till den av departementschefen uttalade

meningen, att skattespärren icke skall tillämpas annat än i fråga om skatt

som påförts på grund av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkommande

skatt. Utskottet avstyrker därför motionen I: 193.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

3

1 de nu föreliggande motionerna ha motionärerna till stöd för det däri

framställda yrkandet anfört i huvudsak följande. Genom omläggningen av

uppbördssystemet hade frågan om skattespärren komplicerats för de därav

berörda skattskyldiga på så sätt, att de under uppbördsåret komme att få

erlägga ett större belopp än vad skattespärren skulle motivera, varigenom de

komme att få »ligga ute med» stora skattebelopp under förhållandevis lång

tid, i vissa fall ända upp till två år. Starka såväl principiella som praktiska

skäl talade för att sätta in skattespärren på ett sådant stadium, d. v. s. redan

beräffande den preliminära skatten, att den fyllde sitt omedelbara ändamål

och bleve effektiv. 1 förra avseendet vore det icke tillfredsställande, att skattskyldiga

genom den nuvarande ordningen faktiskt skulle behöva betala in i

skatt större del av sin inkomst än vad en sträng tillämpning av 80-procentspärren

skulle föranleda till eller eventuellt till och med mera än sin inkomst.

Ur praktisk synpunkt måst det anses vara en onödig omgång att

först taga ut skatt preliminärt för att sedan restituera densamma till den

skattskyldige på grund av spärrlagstiftningen. Att förhållandet för de skattskyldigas

del vore kännbart såsom en tung belastning fölle av sig självt.

Rent uppbördstekniskt sett torde det icke innebära alltför stora svårigheter

att lösa denna fråga så att skattespärren sattes in redan på den preliminära

skatten. Naturligtvis måste trots allt den slutliga debiteringen rätta till

eventuella skillnader mellan den preliminära och den slutliga skatten. Med

ledning av den erfarenhet, som centrala uppbördsnämnden vunnit under

sin hittillsvarande verksamhetstid, torde denna fråga säkerligen kunna lösas

på ett för alla parter tillfredsställande sätt.

Utskottet. 1 ifrågavarande motioner har hemställts, att riksdagen måtte

hos Kungl. Maj :t anhålla om en översyn av gällande uppbördsförordning i

syfte att göra den s. k. 80-procentspärren tillämplig jämväl i fråga om den

preliminära skatten ävensom i samband därmed av lagstiftningen om denna

spärr.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att gällande regler om skattespärr

icke äga tillämpning annat än i fråga om skatt, som påförts på grund

av årlig taxering, d. v. s. beträffande slutlig eller tillkommande skatt. Vid

framläggandet för 1947 års riksdag av förslag till bestämmelser om skattebegränsning

berörde departementschefen även frågan om spärrens eventuella

tillämpning i fråga om den preliminära skatten. I proposition nr 299/

1947 anfördes sålunda bland annat, att det kunde synas vara en onödig omgång

att taga ut skatt preliminärt, om den sedan skulle restitueras till den

skattskyldige på grund av spärrlagstiftningen. Emellertid syntes det bliva

svårt alt i praktiken laga hänsyn till skattespärren redan vid preliminär

taxering eller vid jämkning av preliminär skatt under inkomståret. Det vore

självklart alt den förhandsberäkning av skatt, som skedde före inkomståret

eller under löpande inkomstår, bleve ganska schablonmässig. På grund därav

och då bestämmelserna om skattespärr endast vore av provisorisk natur

förordades i propositionen, att spärren endast skulle tillämpas beträffande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

slutlig eller tillkommande skatt och sålunda icke beträffande den preliminära.

Vid 1947 år riksdag väcktes en motion, I: 193, vari hemställdes om skrivelse

till Kungl. Maj :t med anhållan om utredning angående skattespärr beträffande

den preliminära skatt, som skulle erläggas för år 1947. Samma års

bevillningsutskott, som upptog motionen till behandling i samband med

ovannämnda proposition nr 299, anslöt sig till den av departementschefen

uttalade meningen och avstyrkte motionen. Utskottets hemställan bifölls

av riksdagen.

Beträffande den praktiska betydelsen av lagstiftningen angående skattebegränsning

föreligga vissa uppgifter för taxeringsåren 1942 och 1943. Enligt

en inom finansdepartementet företagen undersökning verkställdes sålunda

avkortning eller restitution av skatt år 1942 i 17 fall och år 1943 i 15

fall. Skattereduktionen hade 1942 omfattat något över 200 000 kronor och

1943 omkring 250 000 kronor. För ett bedömande av frågan i vilken omfattning

de nu gällande spärreglerna komma att vinna tillämpning torde emellertid

de anförda siffrorna knappast vara vägledande. De av 1947 års riksdag

beslutade skatteskärpningarna för större inkomsttagare och förmögenhetsägare

torde nämligen komma att medföra en ökning av antalet skattskyldiga,

vilka bliva berättigade att efter tillämpning av spärreglerna erhålla

reduktion i påförd skatt. I detta sammanhang må även erinras om att den

skattespärr, som skall tillämpas från och med taxeringsåret 1949, går längre

i fråga om skattebegränsning än tidigare gällande spärregler. Enligt vad som

upplysts inom utskottet ha fall förekommit, där skattskyldiga haft att erlägga

preliminär skatt med belopp, som avsevärt överstigit den skatt som slutligen

skall gäldas. Med hänsyn till det anförda och då det synes utskottet vara

en angelägen uppgift att åtgärder vidtagas för att bringa den preliminära

skatten för nu ifrågavarande skattskyldiga i så nära överensstämmelse med

den slutliga som möjligt, tillstyrker utskottet, att en utredning verkställes i

syfte att möjliggöra en tillämpning av gällande skattebegränsningsbestämmelser

redan på den preliminära skatten. Däremot finner sig utskottet icke

kunna tillstyrka motionärernas yrkande om en översyn av hela lagstiftningen

om gällande spärregler. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen

är denna lagstiftning allenast av provisorisk karaktär i avvaktan på att tillräckliga

erfarenheter vinnas angående verkningarna av den omläggning

av statsbeskattningen, som beslöts föregående år. Med hänsyn till att det

nya skattesystemet ännu icke tillämpats vid någon årlig taxering, anser utskottet

förutsättningarna för den i motionerna påyrkade översynen av

hela .spärrlagstiftningen icke vara för handen. Utskottet avstyrker alltså

motionerna i denna del.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

I: 177 av herrar Carl Eric Ericsson och Mannerskantz

samt II: 366 av herr Ljungqvist, om tillämpning av skatte
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38. 5

spärr i fråga om preliminärskatt, i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om en översyn av gällande lagstiftning om skattebegränsning

i syfte att möjliggöra den s. k. 80-procentspärrens

tillämpning redan i fråga om den preliminära skatten

samt för riksdagen framlägga det förslag, till vilket utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 27 april 1948.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,

Ekman, Velander*, Frans Ericson*, Heiiman, Wehtje*, Franzon och Näsgård;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Hagberg i Malmö, Hammarlund*,

Orgård, Henriksson, Falk*, Olofsson i Höganäs*, Swedberg* och

Larsson i Luttra.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1948:181 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om tillämpning av skattespärr i fråga om preliminär skatt. a1 i texten